Tre timmar kvar på kameraloppisen (Men nu är den tyvärr slut)

21

Många är intresserade av kameraloppisen.

11

Kön var lång när den öppnade klockan 10 på lördagsförmiddagen …

51

… och än finns tid att fynda …

31

… för den som skyndar sig dit.

41

Loppisen äger rum på Craafords väg 12 bakom Sabb och stänger klockan 15.

Ännu är det inte för sent att fynda på årets kameraloppis på NTI-gymnasiet på Craafords väg bakom Sabb även om kön var femtio meter lång när den öppnade kl 10 och folk trängdes kring försäljningsborden.

Det finns gott om film, objektiv, kamerahus, blixtar och alla möjliga kameraprylar, även böcker. Själv köpte jag Francois-Marie Baniers Perdre la Tête, Jacob Holdts Amerikanska bilder och Maud Nycanders och Cecilia Borggårds I brytningstid för 20 kr styck. Ett fynd tyckte jag.

Fotoloppisen stänger kl 15. Så än finns tid att hasta dit för den intresserade.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Rätt bok vann! Kalle Assbring vinnare av fotobokspriset 2017

11

Kalle Assbring (i glasögon) vann 2017 års pris för bästa fotobok …

31
… för sin bok ”Fadern, sonen och Göran” på Fotoboksgalan på Rival på onsdagskvällen …

41

… en starkt berörande bok i text och bild om pappan Göran Assbring som mördades i ett bakhåll i Eritrea 1983 (på den här bilden från 1975 ur boken ses Kalle själv i Görans och mamma Ingelas famn) …

51

… och på det här uppslaget ses Kalle Assbrings bild tagen 2009 i Asmara, Eritreas huvudstad.  Till  vänster ses Semainesh Kbrom med  sonen Mikael Abraham i famnen och sonen Yuran (döpt efter Göran Assbring) till höger. Hon fick som trettonåring uppgiften att ta hand om Göran Assbrings kropp efter mordet … 

71

… och här en bild från boken tagen vid ett besök Kalle Assbring gjorde i februari 2001 hos Göran Assbrings vän Dawit Isaaks familj i Götbeborg ett drygt halvår innan Dawit Isaak (längst till höger i bild) fängslades i Eritrea. Bredvid Kalle Assbring i röd tröja sitter den då åttaårige Yuran (Göran) Isaak …

61

… och här till sist ett uppslag med bilder från Eritrea tagna av Göran Assbring ur boken ”I Eritrea” som gavs ut 1986, tre år efter Göran Assbring död, av Fotograficentrum på Bildförlaget Öppna Ögon.

Jag höll tummarna för fotografen Kalle Assbring innan årets fotobokprisgala startade på Rival på onsdagskvällen.

Också juryn tyckte som jag, visade det sig, och utsåg hans inträngande och berörande bok ”Fadern, sonen och Göran” som handlar om pappan, den framstående dokumentärfotografen Göran Assbring (1950-1983), som sköts ihjäl i en bil i ett bakhåll ute på den eritreanska landsbygden när han med sin kamera skildrade förhållanden under Eritreas befrielsekrig mot Etiopien.

Göran Assbring var vän med Dawit Isaak. Båda var engagerade i befrielsekampen. Ingen av dem kunde då ana vad som väntade Eritreas framtid i Isayas Afwerkis brutala enmansdiktatur.

I boken berättar Kalle Assbring att han var hemma hos familjen Isaak i Göteborg i februari 2001 och träffade Dawit som skulle komma att arresteras i september samma år och forfarande sitter fängslad. Dawits då åttaårige son var en av många eritreanska pojkar som döptes till Yoran efter Göran Assbring som betraktas som en nationalhjälte i Eritrea.

Kalle Assbring berättade också på fotoboksgalan att han, när han kom till Eritrea för att forska i omständigheterna kring faderns förtidiga död, fick möta hela regeringen, när det stod klart att han var Göran Assbrings son. Jag kunde inte hålla tårarna borta när jag lyssnade på Kalle Assbrings starka berättelse.

När han åker taxi i Stockholm och visar upp sin legitimation vid betalningen och det råkar vara en eritreansk chaufför så brukar denne säga ”varför sade du inte att du är Göran Assbrings son då skulle jag ha slagit av taxametern direkt”.

Trots alla Kalle Assbrings efterforskningar är det än idag oklart vem som är ansvarig för mordet på Göran Assbring, vilken av de rivaliserande befrielserörelserna som bär ansvaret.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Fotografen Martha Cooper är själv på plats och ställer ut i Huddinge

61

Fotografen Martha Coopers bilder från det nedgångna New York i slutet av 1970-talet …

71

… berättar om en svunnen tid när barnen lekte på egen hand på ödetomter och i rivningshus …

81

… utan övervakande vuxna.

21Martha Cooper, som själv är på plats, ställer ut bilderna på Fullersta gård i Huddinge och medverkar vid vernissagen lördagen den 18 mars.

41

Så här såg hon ut när hon tog bilderna som nu visas under titeln CityPlay …  

51

… här på Fullersta gård några hundra meter från pendeltågsstationen.

31

Martha Cooper är kanske mest känd som skildrare av graffitikulturens framväxt från 1980-talets början och framåt. Många är också hennes fotografier som blivit förlagor till stora muralmålningar (bilden).

Den amerikanska fotografen Martha Cooper är kanske mest känd som som skildrare av graffiti- och hiphopkulturens framväxt i New York från det tidiga 1980-talet och framåt. Dessa hennes bilder resulterade bland annat i boken Subway Art, en slags graffitikulturens bibel.

Men redan åren innan, i slutet av 1970-talet, när hon jobbade på New York Post, strövade hon på lediga stunder runt bland rivningskåkarna och ödetomterna på Manhattan i den del som kallades the Alphabet City och fotograferade barnen som utan övervakande vuxna på egen hand tog det offentliga rummet i anspråk för sina emellanåt väl äventyrliga fria lekar.

Två ihopspikade brädlappar blev med lite fantasi ett flygplan, en kasserad soffa en koja, ett stolsben ett gevär, de övergivna hyreshusens tak var omtyckta lekplatser osv. Helt underbara bilder, medmänskliga och poetiska tidsdokument från en försvunnen tid, i en idag helgentrifierad del av New York, bilder som nu ställs ut på Fullersta gård, några hundra meter från Huddinges pendelstation.

Vid vernissagen av hennes utställning City Play, lördagen 18 mars, är Martha Cooper själv närvarande och samtalar med Tobias Barenthin Lindblad. Samtalet startar klockan 14. Utställningen pågår till 2 juli.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Skål för Galleri Axel på Söder 5 år!

61Skål för Galleri Axel på Söder …

41

… som firade 5-årsjubileum på fredagskvällen ..

51

… samtidigt med vernissagen på en samlingsutställning …

21

… och det var fullproppat med folk …

31

… och en del föredrog att sitta utanför galleriet och pokulera.

Det är alltid fullproppat med folk på det lilla fina fotogalleriet Axel på Söder vid vernissagerna.

På fredagen var det mer än fullproppat när 5-årsjubileet firades med en samlingsutställning av fotografer som tidigare ställt ut där.

Folk trängdes och trivdes och en del satt vid ett bord ute på trottoaren och diskuterade. Lite Syditalien över det hela.

Det var näst intill omöjligt att se bilderna för alla människor som stod i vägen. Jag kunde inte ens skymta galleristen Bea Tigerhielm för att gratulera till jubileet och hennes uthållighet i den kulturbefrämjande verksamheten.

Jag gratulerar så här i stället och tipsar samtidigt alla som ännu inte upptäckt galleriet att vid tillfälle ta en avstickare till Södermannagatan 16 och titta in där. Jag tror inte ni blir besvikna.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Fotoklubbens 70-årsjubileum och indirekta betydelse i mitt eget liv

11

Projektorn ställs i ordning inför bildvisningen vid Sundbybergs fotoklubbs 70-årsjubileum som firades på Sundbybergs stadsmuseum på torsdagskvällen …

81a

… och förre ordföranden Åke Tegbäck (sittande med glasögon längst till vänster), medlem sedan 1958, berättade glimtar ur klubben historia medan nuvarande ordföranden Anders Larsson (stående) och övriga lyssnar …

21

… och Ingela Backman fick priset som årets klubbmästare ...

51

… och ”stenålderutrustning” demonstrerades …

61

… och bubbel och tårta serverades. Grattis till en pigg och livaktig 70-åring!

Jag hade nöjet att som inbjuden gäst visa lite gamla bilder och pladdra lite om gångna tider när Sundbybergs fotoklubb firade sitt 70-årsjubileum med bubbel och tårta på Sundbybergs stadsmuseum på torsdagskvällen. Nästan alla 28 medlemmarna var närvarande.

Jag hörde mycket om Sundbybergs fotoklubb när jag var liten eftersom min pappa Litman var medlem. Jag tror det var hans kompis den eminente fotografen och Sundbybergsbon Raoul Kring (1917-2010) som lockade med honom. Raoul Kring var med och bildade klubben 1947.

Och eftersom det var min pappa som inspirerade mig att börja fotografera kan jag väl säga att Sundbybergs fotoklubb har haft en betydelse även i mitt liv även om den är indirekt då jag inte varit medlem där själv.

Det blev en trevlig kväll. Förre ordföranden Åke Tegbäck, medlem i nästan sextio år, berättade om gångna tider i klubben. Nuvarande ordföranden Anders Larsson delade ut priset, en glasskulptur i form av en droppe, till årets klubbmästare Ingela Backman. Demonstration av hur fotografering gick till i gångna tider med filter, blixtlampor, exponeringsmätare o.s.v. utfördes med humor.

Och eftersom jag inte blev utbuad så lovade jag att komma tillbaka och visa bilder när det blir dags för Sundbybergs fotoklubbs 100-årsjubileum.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

”Varför finns ingen ung fotograf i Husby som skildrar livet där”

11

Fotografen Micke Berg visade bilder och berättade på CFF (Centrum för fotografi) på onsdagskvällen. Den här är från ockupationen av kvarteret Mullvaden på Söder 1977/78 …

31

… och den här från Baskien …

41… Stockholm …

51

… fotografen Christer Strömholm (1918-2002) …

61

… sonen Alex 1996 …

71

… Moderna museet …

81… och Skogsnäskollektivet.

Alla som känner fotografen Micke Berg vet att han aldrig kompromissat när han med kameran dokumenterat verkligheten på sitt personligt poetiska sätt.

På onsdagskvällen visade han en mångfald bilder från sin långa karriär som fri fotograf och berättade i oefterhärmlig stil vid ett framträdande på CFF (Centrum för fotografi).

Micke Berg har aldrig haft ett fast jobb som fotograf. Han har sagt nej till erbjudanden han fått. Friheten att förverkliga sina egna drömmar har styrt honom vilket också kostat på. Ibland har han varit tvungen att sälja kameror eller byta till mindre bostad för att få det att gå ihop.

Han har rest världen runt och bott under olika perioder i till exempel Barcelona och Berlin. Nu bor han större delen av året på den grekiska ön Naxos. Berömda är bilderna han tog när han bodde i kvarteret Mullvaden på Söder 1977/78.

En personligt engagerad fotograf med Micke Bergs livsfilosofi är inte bara viktig som skildrare av verkligheten utan också som förebild och det var som han själv anade det när han på sitt lite slängiga sätt ställde frågan rätt ut i mörkret till publiken:

”Varför finns ingen ung dokumentärfotograf i Husby som skildrar livet där? Varför?

Vi kanske lever i en annan tid än på 70-talet när Micke Berg skildrade Mullvadenockupationen. Eller också finns det en ung fotograf i Husby som skildrar verkligheten utan att vi ännu sett bilderna. Jag hoppas det.

PS. Jag skrev några rader om Micke Berg i DN för 17 år sedan. Här är länken för den som eventuellt är intresserad.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Christoffer Hjalmarssons starka bilder från kriget i Ukraina

11

Tretton civila som dödades när en ukrainsk raket träffade en trådbuss i Donetsk 2015 sörjs av Victoria Gulakova. En av bilderna i  …

21… Christoffer Hjalmarssons starka fotoutställning …

111

… som hade vernissage på Galleri Kontrast på lördagen.

31

”Tusenmilablicken”. En man hämtar andan under striderna vid Självständighetstorget i Kiev 2014.

61

På barnsjukhuset i  Donetsk sitter den skadade trettonåringen Kaleria i en sjukhussäng. Hon visste inte vilken sida av de stridande som avlossade granaten som träffade hennes hus. Bilden togs 2015. 

51

Katerina Dynina med ettåriga dottern Miroslava försöker från ett skyddsrum ringa sin man Sasha efter att hon fått veta att deras hem i Donetsk träffats av artillerield. Hemmet förstördes men Sasha överlevde. Bilden togs 2015. 

Den vittbereste, prisbelönte frilansfotografen Christoffer Hjalmarsson som jobbat mycket för Expressen, nyss hemkommen från sin femte resa till Ukraina, visar starka bilder från det krigsdrabbade landet i en utställning på Galleri Kontrast, Hornsgatan 8, som hade vernissage på lördagen.

Christoffer Hjalmarssons speciella särmärke är att han kommer människor nära med sin empatiska kamera och skildrar de utsattas lidanden med stark medkänsla.

Trots att det så här på avstånd är omöjligt att sätta sig in i de krigsdrabbade människornas situation lyckas Christoffer Hjalmarsson i sina bilder ändå förmedla en del av den outsägliga smärtan.

Ingen kan förbli oberörd efter att ha sett hans starka bilder.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Återbesök på gerillafotografernas utställning vid Slussens byggplank

61

I dag sitter fotografen Per Nellevads fina ”gerillabild” på min vardagsrumsvägg (bredvid ett gammalt foto på min pappa när han spelar fiol runt 1920) …

51

… och i går satt den på byggplanket vid Slussen varifrån jag plockade ned den och tog med den hem …

61

… något som gerillafotograferna, som poserade för en gruppbild i går, tyckte var okej …

21

… och det var inte bara jag som plockat åt mig av bilderna, ...

31

… av det tre som var tagna på Slussen …

51

… återstod bara en när jag besökte utställningen ett dygn efter att den sattes upp.

Jag gjorde återbesök på gerillafotografernas pop-up-utställning på Slussenrivningens byggplank utanför tunnelbaneingången på söndagen ett dygn efter att de lämnat platsen.

Banderollen hade bitvis lossnat och fladdrade för vinden och en del fotografier var borta, bland andra de två färgbilderna på Slussen och Kolingsborg innan rivningarna. Men de flesta bilderna hängde kvar.

Själv tog jag loss några stycken och stoppade ned i min tygväska och när jag kom hem satte jag upp Per Nellevads fina porträtt av en ung tjej på min egen lilla fotovägg i vardagsrummet.

För det är ju så att det är bara att ta med sig bilder man gillar. Det har jag gerillafotografernas egna ord på.

Ska bli intressant att se hur lång tid det tar innan byggplanket är befriat från fotografierna och åter är lika grått och trist som det var innan gerillafotograferna slog till på lördagseftermiddagen.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Fotogerillan slog till på Slussen

31

Gerillafotograferna …

21

… slog till på Slussen …

41

… på lördagen …

51

… och fyllde byggplanket med fina bilder …

61

… och ställde upp sig för en gruppbild …

71

… innan de skingrades för att jaga nya motiv till nästa gerillautställning någonstans ute på stan.

Plötsligt på lördagen var byggplanket på Slussen utanför tunnelbaneentrén fullt med fotografier, en utomhusutställning à la Planket på somrarna i Vitabergsparken.

Fotogerillan hade slagit till igen. För några månader sedan slog de till på samma sätt på Stureplan, ett tiotal fotografer, de flesta från Enskede fotoklubb, och visade sina verk offentligt utan förvarning.

Fotograferna stod kvar några timmar på Ryssgården och betraktade åskådarna som betraktade bilderna varpå de lämnade platsen och fotografierna åt sitt öde.

Det är fritt fram att plocka ned de bilder man gillar och ta med sig hem och sätta upp på väggen om man vill fick jag förklarat innan gerillafotograferna försvann utom synhåll.

Trevlig gerilla! Slå gärna till snart igen!

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Fotografen Lennart Nilsson lever vidare i sina odödliga bilder

141

När jag träffade Lennart Nilsson för fem år sedan hemma hos Sanna Sjöswärd ville jag få honom att berätta om sin tidigare karriär som reportagefotograf. Det gick så där. Han pratade hellre om de vetenskapliga fotograferingar av cancerceller som han just höll på med ute på Karolinska institutet. Men jag vill gärna lyfta fram hans gärning som dokumentärfotograf som finns bevarad bland annat i ett flertal böcker som ofta är ganska billiga att få tag i.

21

I boken ”Reportage” (Bonniers 1955) berättar Lennart Nilsson däremot utförligt om många av sina uppdrag …

31

… den är dessutom illustrerad med många av hans fina bilder som den här på omslaget.

11

Boken ”Efter hundra år” som gavs ut av Järnvägsstyrelsen 1956 till SJ:s hundraårsjubileum och delades ut till alla SJ-anställda är en liten pärla med doft av 50-tal tryckt hos Nordisk Rotogravyr där så många fina böcker trycktes på den tiden.

101

Halleluja” (Bonniers), boken om Frälsningsarmén och dess arbete som kom 1963 …

91

… är en av mina personliga favoriter.

61

Här en påpassligt tagen bild på ett uppslag i företagsmonografin om Munksjö sulfitfabrik, papp- och pappersbruk (Vaggeryd, minns doften!) från1962 …

111

… och här en stämningsfull bild ur ”Strömkarl”, boken om Vattenfall 1959 (den köpte jag någon gång för 5 (fem) kronor ser jag på pärmens insida) …

71

… och här ett uppslag ur ”Malm” om Grängesbergskoncernen (LKAB) från 1953 med bildtexten: ”Familjen Schellin diskuterar sitt egnahemsbygge vid Parkgatan, medan familjen Vedholm just har flyttat in i tvåfamiljshuset”. Visst är bilderna arrangerade men så tidstypiska. Lägg märke till att medan pappa läser tidningen så plockar mamma ut porslin ur skåpet under det att  lillan tittar på.

81

Omslaget till ”Malm”.

41Sweden in profiles” (Medéns FörlagsAB) från 1953. Rätt dåligt tryck men med porträtt på 1950-talets alla kända svenskar inom olika områden …

51

… som Farbror Sven i Barnens brevlåda, barnprogrammet på torsdagarna som var rätt outhärdligt minns jag att jag tyckte som tolvåring, just det året som Lennart Nilsson tog bilden av Sven Jerring och sjungande flickan. Herbert Tingsten, DN:s stridbare chefredaktör på vänstra sidan.

121

Ytterligare en av mina favoritböcker av Lennart Nilsson …

131

… ”myror” (Forum, 1962).

Fotografen Lennart Nilsson, 94, har gått ur tiden. Sorgligt. Men han lever vidare i sina odödliga bilder och böcker.

Lennart Nilsson fick sitt internationella genombrott med bilderna av det mänskliga fostrets utveckling (Drama of Life before Birth) i den amerikanska bildtidningen Life den 30 april 1965 vars hela upplaga på 8 miljoner exemplar såldes slut på några dagar. Samma år gavs boken ”Ett barn blir till” ut med bilderna som skildrar hela processen från spermiens möte med ägget till det fullt utvecklade barnet.

För fem år sedan satt jag i soffan hemma hos fotografen Sanna Sjöswärd och pratade med den då 89-årige Lennart Nilsson. Jag ville få honom att berätta om tiden som reportagefotograf för tidningarna Se, Life och Veckojournalen och de andra på 40- och 50-talen.

Han var lite motsträvig, ville hellre tala om sitt pågående projekt att fotografera cancerceller i laboratorieateljén ute på Karolinska institutet, men med stor inlevelse och med yviga gester berättade han ändå på sitt lite korthuggna sätt om några möten med världsberömda personligheter som Winston Churchill och fotografen Henri Cartier-Bresson ”en mycket stillsam person, men hustrun var desto livligare”, och konstnären Henri Matisse ”vi hade inte gjort upp om nåt besök, ringde bara på i hans ateljé och frågade om vi fick komma in och göra reportage. ”Demain” (i morgon) svarade han. Matisse, en mycket vänlig man, målade med en lång, lång pensel. ”

Innan Lennart Nilsson vann världsberömmelse med sina vetenskapliga bilder tagna med specialbyggda kameror och svepelektronmikroskop som kunde avbilda allt ifrån trollsländornas näthinnor till de mikroskopiskt små metallfragment som frigörs av tunnelbanehjulens friktion mot spåren och som letar sig in i våra kroppar, så etablerade han sig som en av Sveriges förnämsta reportagefotografer.

Förutom tidningsreportagen så gjorde han många böcker, företagsmonografier som de för SJ, Munksjö, Vattenfall och LKAB där svensk industri och folkhemmets framväxt skildras i genuina bilder. Böckerna om Frälsningsarmén och myrornas värld tillhör några av mina svenska fotoboksfavoriter.

Det märkliga är att de ofta går att köpa dessa böcker för en så ringa penning på loppisar och antikvariat. Men kanske stiger de i pris nu när legenden Lennart Nilsson gått ur tiden. Jag tror nästan det. Det vore han värd.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0