Kungsträdgården i Jacobs kyrka

Fotografen Hans T Dahlskog ställer ut bilder …

Annons:

… från Kungsträdgården i Jacobs kyrka.

Jacobs kyrka mitt emot Operan lyser tegelröd och grann i vårsolen. Interiört är den gamla 1600-talskyrkan rengjord och fin. Om ni tittar in i kyrkan passa då också på att betrakta flanörfotografen Hans T Dahlskogs bilder från den närbelägna Kungsträdgården där han tillbringat många timmar och dagar med sin kamera. Den äldsta bilden är från sommaren 1961. Utställningen pågår till den 5 maj.

Ljuständning. I bakgrunden en av Hans T Dahlskogs bilder från tulpanblomningen i Kungsträdgården.

Sex fotografer visar bilder på Kungsholmens bibliotek

Hagalund på 60-talet. Foto: Olle Robin.

Från café Himmelska Hundar vid Tessinparken. Foto: Birgitta Bratthall.

Damrugby på Årstafältet. Foto: Hans Wahlgren.

Sex fotografer ställer ut sina bilder på Kungsholmens bibliotek. ”Walking the Streets” har de valt att kalla utställningen och den grupp de bildat för att utveckla sin ”urbana” fotografering. Ingen av de sex har fotografi som yrke vilket inte gör bilderna mindre värda att betrakta.

Spegling. Foto: Irina Johansson.

SlowArt. Foto: Sven-Olof Rönnskog.

Porträtt. Foto: Marika Lindbom.

Flera av medlemmarna i gruppen har känt varandra i många år och varit verksamma i olika fotoklubbar. Och de slår mig åter att min gamla tes stämmer, nämligen att uppdelningen mellan proffs och amatörfotografer är ointressant. Det är passionen och förmågan att fotografera som är avgörande för bildernas lyskraft vilken den här utställningen vittnar om. Gruppen har också en egen hemsida där man kan se fler bilder än de som visas på biblioteket.

De sex fotograferna i gruppen ”Walking the Streets” från vänster: Sven-Olof Rönnskog, Marika Lindbom, Hans Wahlgren, Birgitta Bratthall, Irina Johansson och Olle Robin.

 

Catharina Gotby vill få kontakt med patienterna på avdelning 6

Catharina Gotby sitter utanför gamla avdelning 6 på Rålambshovs sjukhus …

Rålambshovs sjukhus var ett dystert ställe på sin tid. På avdelning vistades 13 patienter. Här tillbringade fotografen Catharina Gotby sin tid nästan dagligen under de fyra åren mellan 1985 och 1989. Sjukhuset lades ned 1995 i samband med den stora psykiatrireformen när de stora institutionerna stängdes.

”De tre första månaderna fotograferade jag ingenting alls, skapade det nödvändiga förtroendet och smälte in i omgivningen. Sedan avvaktade jag och väntade in situationerna. Jag arrangerade aldrig några bilder. Det kunde bli tre rullar på fjorton dagar”, berättar hon.

… där hon fotograferade under fyra i slutet på 1980-talet …

Catharina Gotbys tid på avdelning 6 resulterade i boken ”Evigt brinnande tid” 1992. Nu ställs dessa (och andra) bilder ut i Tunnvalvet på Stadsmuseet.

… bilder som nu ställs ut på Stadsmuseet.

Jag träffar Catharina Gotby utanför gamla avdelning 6, i dag studentbostäder. Fasaden repareras och är täckt av byggplast. Catharina Gotby tänker tillbaka på människorna på avdelning 6 som hon fotograferade för tjugofem år sedan och undrar hur det gått för dem.

Catharina Gotby vill gärna komma i kontakt med de patienter hon fotograferade eller deras anhöriga.

”Till för en tio år sedan brukade jag träffa en del i Gröndal. Upptagningsområdet var Aspudden och Gröndal. Men sedan vet jag inte. Om någon läser detta, patient eller anhörig, skulle jag väldigt gärna vilja komma i kontakt med dem”, säger hon.

 

Årets Bild i stan

Årets Bild-utställningen på Galleri Kontrast öppnade på lördagen.

Årets Bild-utställningen har öppnat på Galleri Kontrast (Hornsgatan 8) med många starka bilder.  Fortfarande dominerar märkligt nog de manliga fotograferna kraftigt på utställningen. De manliga fotograferna är ungefär fem gånger fler än de kvinnliga fotograferna trots att det var okänt för juryn vem som hade tagit de bilder som prisbelönades.

Årets Bild 2014 är tagen av fotografen Niclas Hammarström som satt fängslad 43 dagar i Syrien där han också fotograferade den här lilla pojken som samlade ammunition i det krigshärjade landet.

”Jag kommer att jobba mycket med genusfrågor”, berättade Mia Karlsvärd, fotograf på Corren i Östergötland och ordförande i Pressfotografernas klubb, när hon höll invigningstalet på vernissagen. Det behövs.

Utställningsbesökare betraktar fotografen Sanna Sjöswärds prisbelönade bilder från Iran.

Men visst kommer kvinnorna mer och mer i pressfotografkåren. Anna Tärnhuvud, fortfarande elev på Nordens Fotoskola, vann två förstapriser i Årets Bild-tävlingen, Årets featurebild och Årets bildreportage Sverige.

Anna Clarén (med utsträckt hand), Anna Tärnhuvud och Mia Karlsvärd.

Anna Tärnhuvud utsågs också till Årets Rookie och fick applåder liksom hennes lärare Anna Clarén som berättade att det på skolan är lika många män som kvinnor bland eleverna vilket säkert kommer att återspegla sig på Årets Bild-utställningarna i framtiden.

Roger Ballens absurda värld

”Theater of the Absurd” ….

Fotografen Roger Ballens absurda värld (allt absurdare efterhand under hans långa karriär) visas nu på Fotografiska. I sitt senaste projekt har Roger Ballen under sex års tid fotograferat i ett hus på okänd plats i Johannesburg med människor (och djur) som lever på marginalen, i samhällets absoluta utkant.

… heter fotografen Roger Ballens utställning på Fotografiska …

Det är lätt att känna sig kluven inför dessa bilder av udda existenser som uppträder i olika poser med märkliga attribut. Men man ska inte se bilderna som ett reportage, inte som en beskrivning av en yttre verklighet. Det är psykologiska bilder. Bilder som Roger Ballen skapat. Bilder som är tagna efter kanske tiotusen beslut i Roger Ballens huvud. Det är Roger Ballens helt egna värld, som inte liknar någon annans.

… som får mig lite illa till mods …

Ungefär så uppfattade jag att Roger Ballen själv beskrev sin fotografi vid en pressträff på Fotografiska på torsdagen. Men ändå är det svårt att komma ifrån att kameran avbildat den verklighet där fotografen Roger Ballen befunnit sig. Jag känner ett visst obehag, kanske för bildernas starka suggestionskraft, reagerar ungefär på samma sätt som inför Diane Arbus bilder, som också balanserar på gränsen till att bli karikatyrer (enligt min personliga uppfattning).

… trots att Roger Ballen säger att man inte ska se hans bilder som ett reportage från verkligheten.

I det hus som Roger Ballen fotograferat i under sex års tid skulle de flesta inte stå ut att vistas mer än högst en timme sade Roger Ballen också. Det är lätt att tro honom på den punkten.

Tysta Marigången värd ett besök

Tysta Marigången, denna bedrövliga passage genom det s.k. KPMG-huset intill Sheraton vid Tegelbacken, är, mot alla odds, värd ett besök. I stället för att låta de många tomma butikslokalernas skyltfönster gapa tomma har man (fastighetsägaren Alecta förmodar jag) nämligen för någon månad sedan låtit sätta upp jätteförstoringar av gamla fotografier som skildrar traktens utveckling.

Tysta Marigången (längst till vänster) i KPMG-huset (som ska rivas) vid Tegelbacken …

… är värd ett besök för de jätteförstoringar av gamla Klara som visas där. Här ses Erik Claessons bild från 1969 som bland annat visar tomten vid Tegelbacken där Sheraton och KPMG-huset ska till att byggas.

Jag fördjupar mig i ett fotografi som Erik Claesson från Riksantikvarieämbetet tog 1969 över Tegelbacken troligen från Stadshustornet. Tomten är avriven där Sheraton och KPMG-huset snart kommer att byggas (KPMG-huset som nu i sin tur ska rivas inom en inte alltför avlägsen framtid). Drottninggatan går på en bro över den breda ravinen från Vasagatan upp till Brunkebergstorg (ännu inte helt befriat från den gamla bebyggelsen).  Plattan vid Sergels torg är anlagd men Kulturhuset ännu inte byggt.   DN-huset i hörnet av Klara Västra kyrkogata och Karduansmakargatan med det karakteristiska skärmtaket över huvudentrén är under rivning (DN hade flyttat till Marieberg 1963).

Till vänster ses den lummiga Järnvägsparken (i dag en ödslig plats) någon gång runt 1900 och till höger  Tegelbacken en vinter runt 1960 fotograferad av Lennart af Petersens. Båda bilderna från Stadsmuseet.

Tobaksaffären på Vattugatan 11 fotograferad av Lennart af Petersens 1963 …

.. och vid närmare betraktande kan man urskilja löpsedlar från avsomnade tidningar som Se, Stockholms-Tidningen, Lektyr, Idrottsbladet med flera och läsa rubriker om boxaren Floyd och tandläkarmördaren Rodius medan Expressen på hela löpet utlovar ”NI KAN BLI SLANKARE – medan ni badar och solar”.

Årets fotoutställning

Den schweiziske fotografen Robert Frank anlände första gången till USA i slutet av 1940-talet, pendlade sedan under flera år mellan Europa och USA, gjorde utflykter till Spanien, Frankrike, England och Sydamerika, innan han slutligen bosatte sig i USA och åkte runt i en begagnad bil med sin familj och sina Leicor på ett Guggenheimstipendium genom de flesta av USA:s stater under två år i mitten femtiotalet och fotograferade sitt nya land med den utomståendes kritiska blick som gjorde alla amerikanska patrioter rasande när de fick se resultatet.

Robert Frank, enligt min uppfattning årets fotoutställning i Stockholm, …

Robert Franks epokgörande bok ”Les Américains” gavs först ut i Frankrike på Delpire förlag 1958 sedan flera förlag i USA vägrat att ge ut den. När den kom ut i USA året därpå sablades den ned av en enig patriotisk kritikerkår som ett verk av en USA-fientlig kommunist. Det kalla kriget var ännu inte slut. Men Jack Kerouac som skrev en text till den amerikanska upplagan av boken sade bland annat ”Till dig Robert Frank säger jag, du har ögon som ser”. Så sant.

… curerad av Martin Gasser från Fotostiftung Schweiz i Winterthur, …

I dag, 56 år senare, är det svårt att förstå att Robert Franks bilder kunde väcka en sådan anstöt på den tiden, bilder av ödsliga bensinmackar, människor med tomma blickar, unga och gamla, oändliga motorvägar, jukeboxar och likkistor, bilolyckor, religiösa fanatiker mm, allt fotograferat med Robert Franks poetiskt men också kritiskt genomträngande kamera, på tvärs med rådande praxis, den lättsamma och tillrättalagda.  Alla samtida fotografer av betydelse vars vittnesbörd jag tagit del av är samstämmiga i uppfattningen att 1900-talets fotohistoria kan delas upp i två epoker, tiden före och tiden efter ”Les Américains”. Ingen är opåverkad av Robert Frank.

… hade vernissage …

Således är det inte konstigt att jag är mycket glad att Fotografiska tagit hit Fotostiftung Schweiz i Winterthurs Robert Frank-utställning curerad av Martin Gasser som berättade om utställningen för en stor publik vid vernissagen på torsdagskvällen. Martin Gasser som har kontakt med den senare i år 90-årige Robert Frank berättade att denne visserligen har en del smärre fysiska krämpor men i övrigt har sina sinnen helt i behåll. En upplysning som gladde mig särskilt mycket.

… på Fotografiska på torsdagskvällen.

Årets fotoutställning (som jag redan nu utnämner den till) på Fotografiska visar bilder från Roberts Franks hela karriär, från de första försöken i hemlandet Schweiz på 1940-talet till de senare årens i flera fall sorgset tillbakablickande polaroidbilder.

Omskakande utställningar på CFF (Centrum för fotografi)

På torsdagen var det vernissage …

… på Hannah Modighs utställning …

Fotografen Hannah Modigh fotograferar det som inte syns, tonåringarnas själsstämningar, inåtvändheten, utåtagerandet, osäkerheten, gemenskapen och ensamheten. Hon tilldelades TT:s stora fotopris i höstas för sitt projekt ”The Milky Way”. Ur detta arbete som sysselsatt henne i tio år visas under några dagar (t.o.m. 9 mars) ett drygt trettiotal bilder på CFF på Tjärhovsgatan 44.

… ”The Milky Way” på CFF på Tjärhovsgatan 44.

När jag betraktar Hannah Modighs bilder påminns jag vagt om den sedan mer än ett halvsekel förgångna perioden i mitt eget liv, inte längre barn, ännu inte vuxen, utan hemhörighet någonstans, total ensam, författande dikter om livet, döden och evigheten, som innesluten i en glaskupa, gråtande inombords, med en pansar omöjligt för utomstående att tränga igenom, de oförenliga paradoxernas våldsamma tid, ändå samtidigt med de ljusblåa drömmarna om framtiden, en svårforcerad period i livet som Hannah Modigh så väl har lyckats skildra i sina fotografier.

Samtidigt var det vernissage på samma ställe på Harri Pälvirantas (i mitten av de tre) utställning ”Violence Works” …

Samtidigt på CFF ställer den finske konstnären Harri Pälviranta ut en helt annan sorts verk, ”Violence Works”, jättelika porträtt av unga förövare vid de tio värsta skolskjutningarna sedan massakerna i Columbine 1999. Varje porträtt är baserat på ett fotografi och uppbyggt av mer än tusen notiser och artiklar om olika våldsdåd. Harri Pälviranta har i tjugo års tid i sin konst sysslat med olika former av våld i samhället.

… med av tusentals små notiser om olika våldsdåd uppbyggda porträtt av  massmördarna …

… vid de värsta skolskjutningarna de senaste femton åren.

Det är en skakande upplevelse att betrakta Harri Pälvirantas verk och åter påminnas om de många meningslösa våldsdåd som skakat om och upprört en hel värld men också snabbt fallit i glömska. Harri Pälviranta låter oss förstå att vi aldrig får glömma och aldrig upphöra att på alla upptänkliga sätt förhindra att liknande våldsdåd upprepas i framtiden. Utställningen pågår till den 30 mars.

Slussen dokumenterad

 

Hans Wahlgrens (till höger) utställning …

… av bilder från Slussen …

I ett års tid har Hans Wahlgren med jämna mellanrum besökt Slussen och inväntat de avgörande ögonblicken med sin kamera. Han skildrar de förbiilande och de på platsen verksamma människorna i strängt komponerade bilder som visar vilken levande och arkitektoniskt sinnrik del av staden Slussen ännu är trots åratal av bristande underhåll.  Jag ser Hans Wahlgrens fotografier som en del i dokumentationen av Stockholms centralaste plats som nu tyvärr tycks vara under demolering trots en stark opinion mot de aktuella planerna att förvanska platsen. Hans Wahlgrens utställning visas på Gunnels krog på Lilla Nygatan13.

… hade vernissage …

… på Gunnels krog i Gamla stan på lördagen.

Två poeter med kamera

Den då (1957) 13-årige Erik Centerwalls fotografier från hemstaden Härnösand …

… ställs nu ut på Galleri Axel på Söder.

”Mästerverk”, var fotografen Gunnar Smolianskys (suddig till vänster) spontana kommentar till Erik Centerwall (till höger).

De gamla träkåkarna som fanns i Härnösand på 1950-talet är rivna. Men de finns kvar. I Erik Centerwalls bilder. Han var tretton år när han gav sig ut med sin Leica 3g för att hitta sin egen alternativa värld långt från skolan och vardagen. Det är inte bara kåkarna som finns kvar i bilderna.  Också femtiotalsatmosfären. Den förstärks genom den tillbakablickande poetiska texten i hans bok Vårvinter – en stad vid havet. ”Varenda bild är ett mästerverk”, var fotografen Gunnar Smolianskys spontana kommentar på vernissagen. Bilderna ställs ut på det lilla intima fotogalleriet Axel på Södermannagatan 16.

Fotografen Thomas Karlsson (i röd skjorta) förklarar …

… hur den gamla kameran som han använt (inte) fungerar …

… för att åstadkomma déjà vu-känslan i bilderna.

Retrokänsla finns också i DN-fotografen Thomas Karlssons bilder som han tagit med en gammal kamera från 1941 som saknar alla moderna inställningar och dessutom då och då släpper in ljus i bilderna på ett okontrollerbart sätt. Varken tid eller bländare går att ställa in och skärpan är svårfångad men ändå har Thomas Karlsson lyckats förmedla en känsla av något för länge sedan förgånget trots att bilderna är tagna i nutid på platser allt ifrån Grycksbo till Sharm el Sheikh i Egypten. Bilderna ställs ut bara ett par kvarter från Galleri Axel, nämligen på Francis Floor Gallery på Bondegatan 46.