Vasamuseet visar den osynliggjorda 1600-talskvinnan i en ny utställning

61

De  ”historiska” filmerna på jättedukar dominerar …

71

… Vasamuseets nya utställning ”Kvinnorna – alltid närvarande, sällan sedda” …

41

… som hade vernissage på måndagskvällen …

11

… med stor publik närvarande  …

21

… inför vilken historieprofessorn Kekke Stadin invigningstalade om ”den mäktiga 1600-talskvinnan” hittills till stor del osynliggjord i historieböckerna.

”Kvinnorna – alltid närvarande, sällan sedda” heter Vasamuseets nya utställning som har ambitionen att lyfta de osynliggjorda kvinnorna på 1600-talet ur historiens glömska. Den hade vernissage på måndagskvällen och kommer att stå i två, tre år.

Museichefen Lisa Månsson idkade lite självkritik när hon talade inför de inbjudna vernissagebesökarna.

”Hittills har kvinnorna på 1600-talet inte fått den plats de förtjänar i historien. De hade makt och inflytande”, sade hon. De senaste åren har museet samarbetat med forskare från olika universitet vilket resulterat i den nya utställningen och den nya synen på 1600-talskvinnan.

En av de inblandade forskarna är historieprofessorn Kekke Stadin på Södertörn. Hon invigningstalade och menade bland annat att vi har matats med den maskulina bilden av historien i läroböckerna, örlog, krig och slagfält, en väldigt manlig värld.

”I själva verket var Sverige på 1600-talet ett kvinnoland”, sade hon.

När männen gick ut i krig skötte kvinnorna jordbruket, när mannen dog övertog kvinnan hans position, som till exempel Margareta Nilsdotter, en av de namngivna kvinnorna som lyfts fram i utställningen. När hennes man Henrik Hybertson, som ledde bygget av regalskeppet Vasa, avled 1627 övertog hon ledningen av Vasabygget.

Utställningen består av föremål, korta berättelser och flera nyinspelade ”historiska” filmer, föreställande yrkesarbetande 1600-talskvinnor.

Jag hade svårt att bilda mig en klar uppfattning om utställningen på vernissagen eftersom det var så många besökare som samtidigt trängdes i lokalen. Och det var många skärmar igång samtidigt.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Judiska museet i gamla synagogan

3a

I  f.d.  gudstjänstlokalen, en trappa upp, i den gamla synagogan på Själagårdsgatan 19 i Gamla stan …

2a

… (här fotograferad från andra hållet) med den bevarade kvinnoläktaren …

1a

… ska basutställningen växa fram, berättade Judiska museets intendent Yael Fried när hon visade mig runt.

5a

På bottenvåningen, i det rum som var arrestlokal när Nicolai polisstation fanns i lokalerna, pågår än så länge kontorsarbete.

7a

Exteriörbild på Judiska museet,  f.d. synagogan, f.d. sjömanskyrkan, f.d. polisstationen, f.d. arkitektkontoret, som beräknas öppna för allmänheten om ett och ett halvt år när allt renoveringsarbete är klart.

Jag tittade in till Judiska museet i deras nya ännu inte öppnade lokaler i den gamla synagogan (1795-1870), f.d. Sjömanskyrkan (1870-1890), f.d. Nicolai polisstation (1890-1972), senast arkitektkontor, på Själagårdsgatan 19, vid Tyska Brunnsplan, i Gamla stan.

Hit flyttade Judiska museet för ett drygt halvår sedan från Hälsingegatan i Vasastan men har ännu inte öppnat för för allmänheten. Mycket arbete återstår för att inrätta lokalerna för sitt nya ändamål, som handikappanpassning och andra byggnadsarbeten. Byggnadslov har just meddelats för renoveringen.

Preliminärt öppnar museet i november 2018. En ny basutställning ska också byggas. Den ska bland annat fokusera på berättelser om judiska erfarenheter av att leva i det svenska samhället, berättar intendenten Yael Fried som guidade mig runt.

Historien sitter bokstavligen i väggar och golv i denna fascinerande lokal i två våningar. Så finns till exempel kvinnoläktaren i synagogan kvar liksom rummet som fungerade som arrestlokal under epoken som polisstation.

Fram till att museet öppnar kommer man att arrangera publika evenemang utanför museet med premiär i Tyska kyrkan i Gamla stan den 28 september då konstnären Johan Thurfjells verk ”Det stora judedopet” framförs. Det syftar på en händelse 1681 då två invandrade judefamiljer döptes och övergick till kristendomen. Det var inte förrän hundra år senare som judar fick bosätta sig i Stockholm och utöva sin religion, och först ytterligare hundra år senare, 1870, som judar fick fulla medborgerliga rättigheter i Sverige.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 3

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

100-årsminnet av potatisupploppen uppmärksammades på Nytorget

11

När 100-årsminnet av potatisupploppen på Söder högtidlighölls på Nytorget på lördagen var historikern Håkan Blomqvist (längst till höger på bilden) konferencier.

21

Håkan Blomqvist har skrivit den nyutkomna boken ”Potatisrevolutionen och kvinnoupploppet på Södermalm 1917″.

31

I det här huset på Södermannagatan 33 (i hörnan) utanför Carlssons matvaruhandel startade våldsamheterna lördagen den 5 maj 1917.

61

Vid högtidlighållandet av 100-årsminnet framträdde  flera talare från scenen på Nytorget, en av dem var Margareta Scherman (i vitt, bakom mikrofonen). Hon berättade att skolbarnen haft potatisrevolutionen som tema under våren och att många av dem visste mer än sina föräldrar om vad som hände här i trakten för hundra år sedan.

En stor mängd människor samlades på lördagen på Nytorget på Söder för att under lugna och stillsamma former hålla i minnet levande de våldsamma, desperata hungerkravallerna som ägde rum just där och i trakten runtomkring den 5 maj 1917, nästan på dagen för hundra år sedan.

Det var dyrtid och knapphet på livsmedel 1917 på det fjärde året av första världskriget. Människor var hungriga och desperata.

Det började med att ett antal kvinnor allt mer och mer uppretade gick från speceributik till speceributik för att kräva att få köpa potatis som dock inte fanns till salu. Fler och fler människor tillstötte.

Efterhand inträffade våldsamma sammanstötningar mellan runt ett par tusen personer och och fler än hundra poliser som kulminerade utanför Carlsons matvaruhandel på Södermannagatan 33 när det lilla lager av potatis som fanns i Carlssons affär snabbt hade sålts slut.

Poliserna skadade folk med sina sablar och från folkmassan kastades sten på poliserna. Vad jag förstått blev dock ingen allvarligt skadad.

Upploppen leddes, enligt samtida polisrapporter, av några militanta kvinnor varav den 23-åriga tvåbarnsmamman och silverpolererskan Clary Ählström (1894-1966) är den mest kända. Hon fick också böta 140 kronor, ett mycket stort belopp på den tiden.

Den historiska händelsen för hundra år sedan har beskrivits under olika namn som ”potatisrevolutionen”, ”potatisupploppet” eller med de samtida begreppen ”dyrtidskravallerna” (DN), ”pöbelexcesserna” (konservativa Nya Dagligt Allehanda).

I Per Anders Fogelströms roman ”Minns du den stad” (tredje delen i Stadserien) finns ett helt kapitel ”Potatisslaget” som målande skildrar de våldsamma händelserna utanför Carlssons matvaruhandel på Södermannagatan den 5 maj 1917.

Den så kallade minnesfesten på Nytorget på lördagen leddes av historikern Håkan Blomqvist som skrivit boken ”Potatisrevolutionen” . Förutom musik och kortare framträdanden genomfördes också två historiska stadsvandringar och gatuteater.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Jag mötte en viking på Djurgården

9a

Jag mötte en riktig viking i går …

5a… på det nya ”museet” Vikingaliv (som öppnar på lördag) i Wasahamnen på Djurgården.

8a

Vikingen står mitt i kunskapsdelen där historieprofessorn Dick Harrison (och andra) från interaktiva skärmar berättar sakkunnigt om alla aspekter av vikingatiden …

4a

… medan besökaren i upplevelsedelen tas med på en 11 minuter lång resa in i mörkret (lite Blå tåget-likt) där vikingen Harald av sin hustru Ragnfrid (bilden) uppmanas att att ge sig ut på vikingafärd för att skaffa silver …

3a

… vilket han också gör …

1a

… och till sist lyckligt återvänder hem till Birka från färden till Miklagård, vilket firas med en stor fest, men först efter många vådliga äventyr på vägen.

I en av de gamla båthallarna i Wasahamnen på Djurgården mötte jag i går en på sitt sätt riktig viking om än i rekonstruerat skick.

Utifrån analyser av DNA och själva skelettet (av osteologen Anna Kjellström) från runt år 1 000 funnet i en av de äldsta gravgårdarna i Sigtuna har arkeologen, skulptören Oscar Nilsson skapat en till synes livs levande representant nånstans i 45-60-åsåldern från vikingatiden.

Han står där blåögd med rödblont hår och glest skägg, av naturliga skäl orörlig, och möter min sentida blick mitt i den interaktiva kunskapsdelen i det nya ”museet” Vikingaliv som öppnar nu på lördag den 29 april.

Historieprofessorn Dick Harrison svarar för den historiska trovärdigheten i det myller av fakta som den kunskapshungriga lätt kan ta del av och berika sitt vetande med genom att trycka på en knapp och från stora skärmar få berättat för sig om allt från kvinnans ställning under vikingatiden till vad vikingarna åt eller hur de var klädda, vilka gudar de dyrkade men också om aktuella forskningsprojekt som utgrävningarna av den fyndrika vikingabyn Uppåkra i Skåne till exempel.

I Vikingalivs upplevelsedel får besökaren åka en 11 minuter lång färd i en vagn i mörkret och följa vikingen Harald på hans vikingatåg till Miklagård (Konstantinopel) och tillbaks hem till Birka igen. Det är lite som att åka Blå tåget men med utomordentligt skickligt tillverkade scenerier och porträttlika, halvstora dockor som skildrar vådliga äventyr, ond bråd död men också fest och glädje vid Haralds slutligen lyckosamma återkomst hem till hustrun Ragnfrid, för så där drygt tusen år sedan.

Väldigt proffsigt gjort faktiskt,

Vikingaliv är ett privat initiativ. Huvudägare är OMX-börsens skapare Olof Stenhammar.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Slussens handelsbodar från 1700-talet framgrävda under Debaser

51

Chefsarkeologen Kenneth Svensson på Arkeologikonsult i en av de gamla utgrävda 1700-talsbodarna …

31

… som just grävts fram under gamla Debaser på Slussen.

11

I handelsbodarna som fanns från mitten av 1700-talet till i mitten av 1800-talet …

21

… såldes fisk, kött och grönsaker. Bodarna låg på ömse sidor om den kullerstensbelagda gatan som hette Gröna gången …

41

… och som också grävts fram …

61

… liksom 1700-talets kajfront (stenmuren bakom de båda arkeologerna) mot vattnet.

Kullerstensgatan Gröna gången med handelsbodarnas källarvåningar i stort sett helt intakta från 1750-talet har nu grävts fram i marken under gamla Debaser vid Slussen. En mäktig syn.

Chefsarkeologen Kenneth Svensson på Arkeologikonsult kliver ner i en av de välbevarade bodkällarna, ombyggda med mellanväggar på 1800-talet, där kommersen med grönsaker, fisk och kött var livlig en gång i tiden.

Det är alldeles i kanten av den gamla Polhemsslussen, som den åldrige Christopher Polhem konstruerade i mitten på 1700-talet. Den står nu i tur att grävas ut, berättar Kenneth Svensson.

De gamla handelsbodsruinerna som delvis revs när Nils Ericson-slussen byggdes i mitten av 1800-talet är dömda att försvinna. Men de lösa fynden som mynt, en öltapp, en dominobricka i ben, en vacker blå pärla och annat bevaras.

Också 1700-talets mäktiga kajfront, som i dag ligger långt upp på land (landhöjning och utfyllnad) , har grävts fram. Även den försvinner när den dokumenterats ordentligt.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kulturskatterna i Stockholms kyrkor skildrade i nytt praktverk

31

Jag såg på den magnifika träskulpturen Sankt Göran …

51

… och draken i Storkyrkan …

71

… med nya ögon …

41

… och också på prinsessan …

81

… och fåret som skulle offras men räddades av det blivande helgonet …

61

… efter att ha lyssnat på konsthistorieprofessorn Jan Svanbergs lärda utläggning …

111

… vid den välbesökta bokreleasen av praktverket ”Kyrkornas hemligheter – Stockholm” på onsdagseftermiddagen.

Runt hundrafemtio personer närvarade vid releasen av praktverket ”Kyrkornas hemligheter – Stockholm” (Medströms bokförlag) som ägde rum i Storkyrkan på onsdageftermiddagen.

I den rikt illustrerade boken beskriver konstvetare och andra experter Stockholms kyrkor och deras kulturella skatter. I Storkyrkan själv finns självklart hur mycket som helst att beskåda.

Storkyrkans magnifika träskulptur Sankt Göran och Draken från 1489 av Bernt Notke pryder delvis bokens omslag. Den är ett äreminne över Sten Sture den äldres seger mot danskarna i slaget vid Brunkeberg 1471.

Att det verkligen var konstnären Bernt Notke, av Sten Sture utnämnd till riksmyntmästare, som skapade mästerverket råder det inget tvivel om enligt konsthistorieprofessorn Jan Svanberg som höll ett lärt föredrag om statyn i anslutning till bokreleasen. Bernt Notke-teorin har annars (som kanske bekant) ifrågasatts av konstvetaren och medeltidsexperten Peter Tångeberg.

Hur som helst tittade jag för första gången lite närmare på Sankt Göran och den hiskelige draken, med Sankt Görans lans genomborrad i halsen och med gapet i ett ursinnigt vrål och den pilformade tungan utstickande ur munnen och prinsessan och fåret, de två senare som stod i begrepp att offras till draken när Sankt Göran råkade komma förbi och räddade dem från att uppslukas av draken.

Och ju mer jag betraktade statyn ju mer fascinerad blev jag av detta mer än femhundra år gamla konstverk, dess tillkomst och dess symboliska innebörd. Nu ska jag titta lite närmare också på kulturskatterna i stadens övriga kyrkor.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Grunden till Södra bryggeriet utgrävd på Sjöbergsplan

51

På Sjöbergsplan pågår arkeologiska utgrävningar …

11

… och man har hittat husgrunder från slutet av 1600-talet …

21

… från vilken stenbumlingar som förmodligen utgjort grundstenar till Södra bryggeriet här avlägsnas ……

31

… för att arkeologerna ska kunna gräva sig djupare ned i historien.

Den trekantiga Sjöbergsplansparken (de nio nedsågade popplarnas park) som helt ska försvinna i den stora Slussenförvandlingen är till hälften redan borta. På angränsande Sjöbergsplan pågår arkeologiska utgrävningar.

Den väldiga gripkranen flyttar stora stenbumlingar som förmodligen utgjort grundstenar till det gamla Södra bryggeriet som låg på platsen för Sjöbergsplan från slutet av 1600-talet till i början av 1800-talet.

-Det är i alla fall vad vi i antar dagsläget, berättar Kenneth Svensson chefsarkeolog på Arkeologikonsult som gräver också på flera andra ställen vid Slussen.

Här på Sjöbergsplan, som tillhörde den gamla järngraven där Bergslagsjärnet lastades om till exportfartygen i Saltsjön, stod en gång två hus från 1600-talets slut.

Vid utgrävningarna har man också hittat skärvor från tyska 1500-talskrus på platsen.

I slutet av 1800-talet grävdes djupa schakt vid Sjöbergsplan för att lägga ned en stor vattenledning under Söderström som fortfarande fungerar. Den ska nu ska bytas ut.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Stadsarkivets populära onsdagsföreläsningar

11

I stort sett fullsatt på Stadsarkivet …

41… när Medeltidsmuseets chef på onsdagen Tina Rodhe föreläste …

31

… om de medeltida mirakelberättelserna från Dominikanerklostret i Stockholm nedtecknade av munken Gregorius.

En och en halv timme innan föreläsningen på Stadsarkivet började på onsdagen bänkade sig de första åhörarna för att få en bra plats när de skulle lyssna på Medeltidsmuseets chef Tina Rodhe som berättade om miraklen i Dominikanermunkarnas kloster i Stockholm på Medeltiden.

Runt 130 personer fanns i publiken när Tina Rodhe klockan 13 började berätta om hur barn uppväckts från de döda och hur fruktansvärda sjukdomar botats tack vare att de drabbades anhöriga lovat lämna offergåvor till Helga lösen (en 11 kilo tung silverpjäs föreställande Jesus nedtagning från korset) allt enligt den samtida dominikanermunken Gregorius mirakelberättelser. Ett mycket intressant och uppskattat föredrag.

Är det alltid så här mycket folk, frågade jag Stadsarkivets Peter Mark. Ja, ibland har vi till och med fått sätta upp repet. Vi får bara vara 150 personer i lokalen, berättade han.

De populära onsdagsföreläsningarna fortsätter under våren. Nästa onsdag berättar Stadsarkivets Christopher Vainesworth under rubriken ”Tranströmer – en historia om namnbyten” om varifrån Tomas Tranströmer fick sitt efternamn. Här är hela vårprogrammet.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Årets isbyk vid Albysjöns strand

11

Olle Magnusson, mannen bakom det charmiga tvätterimuseet vid Albysjöns strand, kokar tvätten på gammalt maner …

41

… och berättar för de äldre och yngre besökarna om hur tvätterierna fungerade för hundra år sedan …

31

… och här demonstrerar han tillsammans med dotter Elin hur klappning  av den kokta tvätten gick till …

51

… och här hänger långkalsonger och annan vittvätt till tork …

61

… och efter demonstrationen var det dags för besökarna att beskåda forna tiders tvättmaskiner …

81

… och sedan in i det gamla boningshuset …

91

… för att njuta av en fika med hembakt och en liten gitarrkonsert med Ronny Lindgren och hans duktiga gitarrelever Lina och Tobias. Vilken dag!

Hagalunds tvätterimuseum (som inte ligger i Solna utan vid Albysjöns strand i Huddinge) tvättade isbyken, eller vinterbyken, på traditionellt maner som i gamla tider med kok i stor gryta och klappträ vid isvaken inför ett stort antal besökare på söndagen.

Konstnären Olle Magnusson, mannen bakom stans charmigaste och mest levande museum, rörde om i grytan och berättade samtidigt om familjen Johansson som hade tvätteri här mellan 1905 och 1920.

På lördagarna gick den hästdrivna karavanen in till strykinrättningarna och mangelbodarna inne i stan där stadsborna lämnat in sin smutstvätt för rengöring. Här ute vid Albysjöns strand tvättades tvätten vid de olika småtvätterierna som torparna drev.

Olle Magnussons dotter Elin agerade tvättgumma med issåg och klappträ ute på den vattensjuka isen. Tvätten sköljdes i den uppsågade vaken. Såg kallt ut trots februaris tidiga plusgrader.

I själva boningshuset hade Vårby-Fittja hembygdsförening kaffeservering med hembakt till 1950-talspriser och gitarrunderhållning av styrelsemedlemmen i hembygdsföreningen Ronny Lindgren och två av hans elever.

Synd ni som missade detta trevliga söndagsbesök på tvätterimuseet som också har en stor uppsättning av gamla manglar, strykjärn, tvättmaskiner etc. Men ni kan ju alltid ta skadan igen söndagen 23 april då det är dags för vårbyken.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 3

Även korvgubbarna tillhör Stockholms Stadions historia

61

Det är lite ödsligt på Stockholms Stadion nuförtiden. Några skidåkare gled runt i spåret på torsdagseftermiddagen …

21

… men så plötsligt inträdde en större grupp, mest herrar lite uppe i åren, med mängder av idrottshistorisk kunskap  på banan, De var på guidad tur med  Stockholms idrottshistoriska förening …

41… och en av dessa var Rolf Wikström, gammal djurgårdare, handbollsspelare och svärson till Putte Kock, legendaren. Rolf var iklädd Putte Kocks gamla kaptensmössa. Han berättade att när Stadion byggdes till 1912 års olympiska spel så gick byggnadsarbetarna ut i strejk varpå kung Gustav V beordrade in två hundra soldater som byggde färdigt anläggningen i tid.

71

Och den mångkunnige Lars Wahlström (längst till höger) berättade om en ny utställning (tillgänglig dock endast vid visningar) med bilder från Sommar-OS 1912 och Stadions långa historia  i VIP-gången under huvudläktaren  … 

51

… och där kunde man till exempel se guldmedaljören i höga hopp 1912 sjuttonåriga Greta Johansson (1895-1978) stå i en balja med med en blå frottéhandduk över axeln …

111

… och när vi kom ut på innerplan igen tänkte jag att alla funktionärer och all publik under åren också tillhör Stadions historia litegrann, ja även korvgubbarna så jag plockade in den här tekniskt urusla bilden på min pappa när han säljer korv någon gång på 1950-talet i kiosken vid Valhallavägskurvan. Det var här tvestjärtarna brukade ramla ned i korvgrytan i bland från murgrönan på tegelväggen bakom kiosken.

I min barndom på 1950-talet hände det alltid nåt på Stockholms Stadion nästan varje dag, särskilt vintertid innan kylan satte in. Var det inte hockeymatcher eller träning på Sveriges dåförtiden enda befintliga konstfrusna isbana skrinnade skridskoentusiasterna omkring där (ungefär så som sker i Kungsan nuförtiden) på allmänhetens åkning som det hette på den tiden. På Stadion spelades bandy och kördes isracing och under den varma årstiden var det fotbollsmatcher och friidrottstävlingar, Skolungdomens, SM m.m.

På den tiden, ännu inte tonåring, hjälpte jag pappa att sälja varm korv. På somrarna stod vi i kiosken vid Valhallavägskurvan. Från murgrönan på väggen bakom kiosken trillade det ibland oturligt nog ner tvestjärtar i korvgrytan. Dessa små drunknade kryp gällde det att dölja för kunderna och med korvtångens hjälp fortast möjligt utan att någon av kunderna märkte det förpassa ned på marken utanför kiosken.

På vintrarna stod vi med pjäxorna instuckna i väldiga halmtofflor som skydd mot kylan och sålde korv med bröd vars mögelfläckar vi omsorgsfullt hade skrapat bort innan kunderna anlände. Vår snåla chef herr N tvingade oss att sälja dessa gamla bröd. Inte kul, men det var bara att lyda. Och ibland doppade jag ner mina frusna fingrar i den sjudande korvgrytan för att upphäva stelheten och få igång blodcirkulationen vilket väl utan påföljd kan avslöjas så här drygt sextio år efteråt.

Nuförtiden är det ganska ödsligt på Stadion, inte många evenemang. På torsdagseftermiddagen stakade några skidåkare runt i det anlagda snöspåret och ett gäng äldre herrar (och en handfull damer) gick omkring på löparbanan. Det var medlemmarna i Stockholms idrottshistoriska förening som hade en guidad tur för medlemmarna ledd av den mångkunnige Lars Wahlström.

Han berättade historien om japanen som försvann vid det olympiska maratonloppet 1912 och om fotografierna från olympiaden på Stadion, fotografier som föreningen varit med om att sätta upp i den långa VIP-gången under läktaren mot Lidingövägen. Mycket underhållande för en Stadionnostalgiker som jag och även för övriga i sällskapet som jag uppfattade det.

Men som sagt, det är inte mycket aktivitet i den gamla olympiaborgen nuförtiden. Kanske blir ändring. Hoppas det. Anläggningen förtjänar det. Den har atmosfär.

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0