Oannonserad julstämning anlände prick kl 13.05 till Centralen

11

Prick klockan 13.05 på lördagseftermiddagen …

91

… började utan förvarning …

71

… f.d. elever ur Adolf Fredriks musikklasser …

31… lite äldre … 

81

… och lite yngre …

101

… som en enda jättekör …

41

… fylla Centralens vänthall …

21… med julsånger.

51

Bland de skönsjungande gamla eleverna lade jag särskilt märke till musikern och kompositören (Jösses flickor plus mycket mer) Gunnar Edander (med ljus kalufs längst upp till höger i bild) som mer eller mindre mot sin och föräldrarnas vilja började i Adolf Fredrik 1951.

Prick klockan 13.05 anlände årets julstämning till Stockholms central. Oannonserad, välklingande och överraskande.

Några hundra välskolade stämmor stämde samtidigt upp i den ljuvligaste sång till väntande resenärers stora förtjusning.

Hosianna, Davids son och Bereden väg för Herran med flera julsånger fyllde under tio minuter det akustiska utrymmet i den stora vänthallen interfolierade av uppskattande applåder.

Det var elever från skilda årgångar i Adolf Fredriks musikklasser som för femte året i rad samlades för att delta i denna så kallade Flash Mob för att umgås och samtidigt underhålla omgivningen. En fin tradition!

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Finländsk jultomte satte full rulle på 60-årsfirandet i Blackeberg

71

Den finländske tomten (Valto Savolainen) delade ut julklappar till barnen på biblioteket …

91

… och ballonger till barnen på torget till dem han ansåg hoppade högst när han spelade dragspel på den provisoriska utomhusscenen …

41

… och Blackebergsborna bjöds på gratis glögg och pepparkakor på Blackebergsdagen …

101

… och Stockholms Indiekör sjöng …

111

… liksom Caroline Langenheim som framförde 1956 års (Blackebergs invigningsår) stora hit Que sera sera …

131

… men frågan är om inte gratis ponnyridning var den hetaste attraktionen. Kön var jättelång.

För, nästan på dagen, sextio år sedan invigdes den då nya stadsdelen Blackeberg med högtidliga tal och radioidolerna Pekka Langer och Sigge Fürst bland underhållarna. På scenen paraderade också 1956-års Luciakandidater med varsin nummerbricka i handen..

På lördagen firades därför Blackebergsdagen med gratis varm glögg och allehanda aktiviteter som eldshow med Act of Emotion och berättarevent på Kaskad..

I biblioteket rullade en gammal journalfilm från invigningen. Där delade också den finländske tomten (den proffsige artisten Valto Savolainen) ut julklappar och små ballonghundar till barnen. Han spelade också dragspel utomhus på scenen och fick genom sin entusiasm barnen (och även en del föräldrar) att hoppa och skutta på torget.

Inne på Kaskad var det tango-prova-på och utanför var kön lång till ponnyridningen. Caroline Langenheim sjöng låtar från invigningsåret 1956, bland annat det årets hit med Doris Day: Que sera sera ”When I was just a little girl, I asked my mother what will I be …”

Blästra Bass med elever från kulturskolan, Diipak, operasångaren John Kinell och Stockholms Indiekör med flera underhöll också från scenen i omväxlande regn och solsken.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Stockholmias jubileumsstipendiat ska forska om disco och rave

21

Stadsmuseets chef Ann-Charlotte Backlund delade ut Stockholmia förlagas stipendier och diplom till forskarna My Hellsing (i mitten) och Anna Gavanas (till höger). I bakgrunden applåderar förlaget Stockholmias chef Rebecka Lennartsson …

31

… också gästerna på förlagets 80-årsfest visade sin uppskattning med applåder.

11

Rebecka Lennartsson berättade om förlagets kommande utgivning, bland annat Per Anders Fogelströms opublicerade, diktaturkritiska roman ”Den okuvliga friheten” som han skrev endast 21 år gammal 1939, tio år före debuten. Planerad release i mars nästa år …

51

… och historikern och kommunalpolitiken Mats Berglund berättade inspirerat om Stockholmia förlags tillkomst och utgivning under de 80 åren som gått …

61

… medan gästerna lyssnade intresserat och skålade i alkoholfri äppelcider för förlagets fortsatta välgång.

Vid stadens bokförlag Stockholmias välbesökta och festliga 80-årsfirande på Stadsarkivet på onsdagskvällen delades två jubileumsstipendier ut på vardera 250 000 kronor för forskning i Stockholmsrelaterade ämnen.

Förlagschefen Rebecka Lennartsson berättade att hon skulle velat tillstyrka alla 32 stipendieansökningar, så intressanta var de. Men pengarna räckte bara till två.

Universitetslektor Anna Gavanas fick det ena stipendiet. Hon forskar i Stockholms nutidshistoria. Hennes forskningstema är ”Makt och motstånd i Stockholms musikhistoria; disco, rave och den elektroniska dansmusikscenens framväxt i staden kulturliv”, ett tämligen outforskat område även om Anna Gavanas tidigare i år tillsammans med Anna Öhström (båda med egna dj-erfarenheter) givit ut boken ”DJ-liv – historien om hur diskjockeyn erövrade Stockholm” som tangerar stipendieämnet.

”Stockholms musikliv präglas idag av elektronisk dansmusik på nattklubbar, scener och festivaler. Men den elektroniska dansmusikscenens etablering i Stockholm har präglats av konflikter” , berättar Anna Gavanas och ger exempel.

När discomusiken började blomstra i staden på 70-talet avfärdades den bland annat som ”maskinproducerad smörja” och när ravefesterna nådde sin kulmen på 90-talet övergick kritiken av den elektroniska musiken till att ”ungdomars dansmiljöer hotades av droger”. Minns de tumultartade tillslagen av polisens så kallade ravekommission på Docklands vid Finnboda varv i mitten på 90-talet

Det andra forskningsstipendiet gick till filosofie doktorn My Hellsing som ska forska om Stockholm som politisk arena tiden kring sekelskiftet 1800, i synnerhet hur vardagsdiskussionerna på den tiden gick i hemmen, på klubbarna, på Operan och på andra ställen, ett föga utforskat område i stadens historia också det.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 4

Förre dirigenten Lars Ohly i publiken på 40-årskonserten

81

Filosofiprofessorn Torbjörn Tännsjö på klarinett har varit med i Blåsorkestern sedan starten för 40 år sedan. Bakom honom skymtar flöjtisten Cecilia Torudd (ensamma mammans mamma) …

61

… och i publiken på jubileumskonserten satt förre dirigenten Lars Ohly …

51

… och lyssnade på Båsorkestern och kören Trots allt …

311

… som tillsammans ackompanjerade poeten Jenny Wrangborg …

21

… som suggestivt framförde tre dikter ur sin samling Kallskänken …

71

… varpå alla medverkande tillsammans efter konsertens slut tackade för de välförtjänta applåderna från publiken.

Vänsterns blåsorkester firade sitt 40-årsjubileum med en konsert i Z-salen i ABF-huset på lördagseftermiddagen. I publiken återfanns Lars Ohly, en av orkesterns dirigenter under åren (något som var mig tidigare obekant, men han står uppräknad som sådan i den nyutkomna jubileumsskriften).

Det var den 26 oktober 1976 i Vänsterpartiets bokcafé i Fisksätra som orkestern repeterade för första gången. Då med bara en handfull medlemmar. Bland dessa numera filosofiprofessorn och klarinettisten Torbjörn Tännsjö, en av få pionjärer som fortfarande är aktiv i orkestern.

Den riktiga debuten skedde den 25 november samma år med en spelning på Vänsterns pensionärsutskott i Nacka. Sedan dess har spelningarna varit legio på 1 maj och vid de många utlandsturnéerna.

Vid jubileumskonserten rev poeten Jenny Wrangborg ned de längsta applådåskorna med sin melodiska pratsjungande och suggestiva framställning av några dikter ur sin samling Kallskänken, ackompanjerad av Blåsorkestern och kören Trots allt.

I övrigt framfördes välkända stycken som Aldrig ger vi upp, Jämlikheten/La Lega Venceremos, Sjörövar-Jennys visa m.fl. Det var bra drag i jubileumskonserten.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Alla Per Anders Fogelström-vänner välkomna till Stadsarkivet, onsdag

2aa

Rolf Blondell berättar personliga minnen från sina möten med Per Anders Fogelström när denne var ungdomsledare för klubbverksamheten på Söder på 1940-talet …

3aa

… och ordföranden i Sällskapet Per Anders Fogelströms vänner Kent Josefsson berättar om författaren  …

4aa

… och Ulf Bagge berättar om Per Anders Fogelström, fredsaktivisten, på Stadsarkivet på tisdagen. Samma program (inför Fogelström-året 2017) upprepas på onsdagen (19 oktober). Alla intresserade hälsas välkomna. Ingen entré, gratis kaffe.

Författaren, pacifisten, ungdomsledaren, stadsbyggnadsdebattören med mera, Per Anders Fogelström (1917-1998) skulle fyllt 100 år nästa år, vilket högtidlighålls under beteckningen Fogelström-året hela 1917, med mängder av evenemang, teaterpjäser, föredrag, teveprogram och inte minst utgivningen en tidigare opublicerad roman ”Den okuvliga friheten” som Per Anders Fogelström skrev redan 1939, tio år innan den offficiella romandebuten.

På Stadsarkivet hålls i dagarna två, tisdag och onsdag, en slags studiedag för alla som är intresserade att på något sätt deltaga i Fogelström-året, men det är samtidigt öppet för alla stockholmare att delta. Onsdagens program är ungefär detsamma som det som hölls på tisdagen.

Ordföranden i Sällskapet Per Anders Fogelströms vänner Kent Josefsson berättar om Per Anders Fogelströms liv, Göran Eriksson om författarskapet, Ulf Bagge om fredsaktivisten och Rolf Blondell som var med i Sofia Småklubbar och Vitabergsklubben där Per Anders Fogelström var mångårig ungdomsledare berättar personliga minnen. Programmet börjar klockan 14.30 och avslutas strax efler klockan 18. Alla intresserade hälsas välkomna.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Berndt Hasselgren, 95, var med när Mäster Olofsgården startade 1931

31

Berndt Hasselgren, 95, en av många gäster vid jubileumsfirandet, var med när Mäster Olofsgården startade 1931. Bredvid till vänster sitter en annan veteran, som gick på MO i sin ungdom, Bert Lindgren, som också var tillförordnad föreståndare i början på 1960-talet.

41

Mäster Olofsgårdens 85-årsfirande på lördagen inleddes med en alkoholfri drink. I mitten (i profil)  står MO:s nuvarande verksamhetschef Christel Schultz.

91

I den numera avsekulariserade Bullkyrkan vid Stortorget drog Marie Nyreröd igenom huvuddragen av MO:s historia inför de församlade jubileumsgästerna. Hon berättade bland annat att Ingmar Bergman (mitt i bilden) gjorde sin regidebut på Mäster Olofsgården i slutet av 1930-talet.

71

I en journalfilm från 1942 visades delar av den dåvarande verksamheten (bland annat bygget av modellflygplan som också Berndt Hasselgren var med om ett decennium tidigare) …

81

… och pastor Gabriel Grefberg, MO:s grundare, berättade i samma journalfilm om hur det gick till när Mäster Olofsgården bildades 1931.

21

På jubileumsdagen arrangerade också MO Gamla stans-loppet för unga och gamla …

11

… för nionde året i rad. En högst pigg och levande 85-åring således, Mäster Olofsgården. Grattis!

Berndt Hasselgren, 95, var äldsta gästen när hemgården i Gamla stan Mäster Olofsgården (MO) firade sitt 85-årsjubileum på lördagen. Han var tio år och bodde i det som då hette Helvetesgränd, idag Prästgatan norr om Storkyrkobrinken, när han började gå på Mäster Olofsgården 1931. Han byggde gärna modellflygplan, spelade även pingis, shack och couronne på den tiden minns han.

I slutet av trettiotalet kom en ung teaterintresserad yngling och ledde teaterverksamheten på Mäster Olofsgården och satte upp flera teaterpjäser. Han hette Ingmar Bergman och var en mycket krävande regissör redan i övre tonåren minns de som var med. De som missade repetitionerna fick en skarp tillsägelse. Skedde de vid flera tillfällen så var det adjö för gott. Tre kvällar i veckan skedde repetionerna och även på söndagarna.

Vid jubileumsfesten i gamla Bullkyrkan dök många gamla och unga MO-are upp och efter en alkoholfri välkomstdrink berättade Marie Nyreröd om MO:s historia och visade klipp ur en unik film om Gamla stan från 1930 som gjorts av bland andra Erik Asklund, Eyvind Johnson och Artur Lundkvist. Det var en eländig tid med nöd och fattigdom i den nedslitna och försummade stadsdelen.

Marie Nyreröd visade också klipp ur en journalfilm från 1942 i vilken pastor Gabriel Grefberg berättade om bakgrunden till att Mäster Olofsgården bildades. Det skedde på initiativ av några kvinnliga kristna studenter som hade uppvaktat honom varpå han startade verksamheten för ungdomarna i Gamla stan.

På jubileumsdagen ordnade också Mäster Olofsgården Gamla stans-loppet för nionde året i rad. De yngsta sprang två varv runt Stortorget medan de äldre startade vid Stortorget och sprang i en bana i gränderna, ett inte helt lättarrangerat evenemang eftersom funktionärerna var tvungna att hålla halva gränderna fria från turisterna så att de inte kolliderade med löparna. Det fungerade framgångsrikt utan incidenter.

Grattis Mäster Olofsgården på 85-årsdagen må du med alla dina verksamherter för unga och gamla leva i minst 100, eller varför inte i 200 år!

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Grattis till en stor teaterfotograf, Beata Bergström, just fyllda 95!

111

Till legendariska teaterfotografen Beata Bergström just fyllda 95 …

211

… vill jag på det här sättet framföra ett stort grattis i efterskott. 

3a1

En av hennes många klassiska bilder från Dramaten, Jan-Olof Strandberg och Ernst-Hugo Järegård i I väntan på Godot.

Teaterfotografen Beata Bergström inledde sin karriär på 1950-talet. Det började med ett uppdrag på Dramaten för DN med teaterjournalisten Anna-Greta Ståhle. Och sedan fortsatte det av bara farten i decennier.

Som frilansare dokumenterade hon mängder med uppsättningar på Dramaten och hon förnyade genren helt. Beata Bergströms föregångare arbetade mest med uppställda, poserade bilder. Själv följde hon hellre skådespelarna in action på repetionerna och åstadkom på så sätt mer dramatiska och uttrycksfulla rollporträtt som resulterade i många ikoniska bilder från teaterhistoriska ögonblick.

En av mina favoritbilder är den med Jan-Olof Strandberg och Ernst-Hugo Järegård som Vladimir och Estragon i Samuel Becketts I väntan på Godot. Men det finns förstås många fler.

Efter att hon dragit sig tillbaka som teaterfotograf flyttade hon till ett rött hus i en grön idyll på landet i Järna där hon bor i dag. Tillsammans med fotografihistorikern Eva Dahlman hälsade jag på Beata Bergström på torsdagen och passade på att gratulera henne i efterskott. Hon fyllde 95 år för en knapp månad sedan. Stort grattis alltså till en stor fotograf!

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Dadaismens 100-årsjubileum firades med kakofoni i Kungsan

61En kakofoni av ljud, musik utan sammanhang, …

31

… som en hyllning till dadaismen, rörelsen som startade för 100 år sedan …

41

… ”spelades” på olika sorters instrument …

51

… här på trombon av initiativtagaren konstnären Adalbert, själv påverkad av dadaismen,  under en rundvandring i Kungsträdgården på lördagseftermiddagen.

21

Före ”konserten” föreläste konstprofessor Tom Sandqvist grundlärt på Galleri Belenius på Jakobs Torg om Dadaismen och dess teorier.

Inför förvånade gäster på Operakällarens uteservering tågade att tjugotal personer förbi och tutade osammanhängande i saxofoner och diverse tutor av olika slag. Även tedrickarna på Karl XII:s torg tycktes undra vad som stod på när de hörde kakofonin. Detsamma gällde parkarbetarna i Kungsträdgården som stannade upp mitt i arbetet med att plocka ihop prylarna efter de senaste dagarnas idrottsevenemang.

Den tillfälligt hopplockade ”orkesterns” promenadkonsert var en hyllning till Dada, konströrelsen som uppstod i Zürich för 100 år sedan, 1916, med namn som Hugo Ball, Emmy Jennings, Tristan Tzara med flera. Dada som ställde alla konventioner på huvudet.

Konstprofessorn Tom Sandqvist höll ett lärt föredrag om Dada på Galleri Belenius på Jakobs Torg innan ”kakofoniorkestern” i Dadas anda gjorde sin rundtur i parken.

Dadaismen var inte en proteströrelse mot det då pågående världskriget eller den förljugna borgerligheten vilket ofta påståtts. Inte ens antikonst, eftersom konst inte intresserade dadaisterna, enligt Tom Sandqvist som spårade Dadas rötter tillbaka till den östjudiska teatertraditionen.

Dadaisterna uppförde meningslösa skådespel, skrev dikter utan sammanhang, ville gärna bli hånade av publiken, erkände inte den traditionella logiken eller moralen. Deras berättelser saknade intriger. ”Tanken skapas i munnen”, skrev Tristan Tzara. Någon form av protest var det hur som helst.

Kontnären Adalbert, som själv utstötte ljud ur sin trombon under ”kakofonimarschen” i Kungsan, var initiativtagare till uppmärksammandet av 100-årsminnet av dadaismen, den kortlivade (1916-1920) men på sikt inflytelserika rörelse som kanske kan ses som upphovet till surrealismen och våra dagars inte alltid helt lättillgängliga och lättbegripliga konceptkonst.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Till minne av ståndsriksdagens avskaffande för 150 år sedan

11På Riddarhuset högtidlighöll …

21

… medlemmar ur olika adelssläkter …

31

… 150-årsminnet av ståndsriksdagens avskaffande den 22 juni 1866 med mingel …

51

… och genom att lyssna på ett intressant föredrag …

41

… av historikern Bo Eriksson om adelns betydelse i svensk historia.

71

Glädjen var stor på Riddarhustorget den 7 december 1865 när det meddelades att adeln med 361 röster för och 294 emot, efter fyra dagars hård debatt, beslutat att säga ja till representationsreformen med en vald tvåkammarriksdag i stället för den rådande ståndsriksdagen, ett beslut som trädde i kraft den 22 juni 1866, för 150 år sedan.

Den 22 juni 1866 gick den gamla ståndsriksdagen i graven och Sverige fick ett nytt statskick. Makten hos de de fyra stånden (adel, präster, borgare och bönder) ersattes med en tvåkammarriksdag, som dock långt ifrån alla medborgare hade rösträtt till. Sveriges kvinnor fick till exempel inte allmän och lika rösträtt förrän till riksdagsvalet 1921.

På årsdagen, den 22 juni, 150 år senare, högtidlighölls i minnet av ståndsriksdagens avskaffande på Riddarhuset med mingel och föredrag av fil dr Bo Eriksson som ingående berättade om adelns betydelse som jordägare, krigare och ämbetsmän under århundraden i Sveriges historia. Han dolde heller inte sin beundran för den oerhört produktive och inflytelserike rikskanslern Axel Oxenstierna (1583-1654) som bland annat författade riddarhusordningen 1626 och 1634 års regeringsform. Axel Oxenstierna står för övrigt staty i Riddarhusets trädgård mot Riddarfjärden.

I själva verket fattade adeln beslutet att avskaffa sig själv som politisk maktfaktor redan den 7 december 1865 varpå prästerna, som egentligen ville behålla ståndsriksdagen, följde efter då de lovat att rösta som adeln. Borgarna och bönderna hade redan röstat för nyordningen med en mer demokratisk riksdagsinstitution. En ny tid randades.

Det är något visst att känna historiens vingslag i Riddarhusets praktfulla riddarsal, dekorerad med de adliga vapensköldarna på väggarna, där så mycket makt var samlad under så många hundra år i Sveriges historia.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Industriutställningen invigdes i Kungsan i dag för 150 år sedan

1a

Näcken (Mälaren) …

2a

… på besök hos havsguden Aegir (Östersjön)…

716

… på Johan Peter Molins fontän … Foto: Johannes Jaeger

4a

… som visades upp i gips första gången för i dag 150 år sedan den 15 juni 1866 vid invigningen av … Teckning J V Meyer

3a

 

…den skandinaviska industriutställningen i Kungsträdgården och sex år senare permanentades i brons där den står än idag. Bild: Wikipedia

I dag är det på dagen 150 år sedan

den stora skandinaviska industriutställningen öppnade den 15 juni 1866 i Kungsträdgården med närmare fyra tusen utställare. DN hade ett lång artikel om invigningen dagen efter och beskrev en del av de många utställda föremålen bland dem fabrikör Gundbergs myntpress som präglade expositionsmedaljer, vagnfabrikör Normans ”enbets-korgvagn med en häst (af trä) förspänd, som bar seltyg av samma tillverkare” och ”hr Eichhoffs snällpress som var igång och hvarifrån tryckta ark utdelades”. Men mest imponerades DN-journalisten (och förmodligen även övriga besökare) av en mäktig statygrupp i gips.

”Det föremål som framför alla andra ådrager sig uppmärksamhet är prof. Molins fontän. Den framställer en klippa af basalt, som vrider sig uppåt och på sin spets uppbär en skål, hvarifrån vattenstrålarne rundtom nedströmma, så att de bilda liksom ett genomskinligt flor omkring klippan. Klippans bas är delad i sex fält, der konstnären allegoriskt framställt Mälarens sammanflöde med hafvet. Mälaren är framställd under form av Necken – här icke en gammal skäggig gubbe, utan en ung kraftig Appollogestalt, full af skönhet och harmoni. Necken, slående den gyllene harpan, kommer på besök till gamla Aegir, hafvets beherrskare, som höjer sig ur vågorna. Omkring honom framdyka Aegirs döttrar i sköna gestalter. – Serdeles lyckligt passar denna bild på det ställe der Neckströmmen fordom framrunnit”

Johan Peter Molins fontän blev så populär att den efter en penningsinsamling permanentades på platsen genom att gjutas i brons 1973 (samma år som Molin dog) och där står den än i dag och minner om den stora industriutställningen i Stockholm för 150 år sedan. Fint!

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Så mycket som gjordes med tanke på ögats njutning...samtidigt som det hade en funktion. Hur kan vi stå ut med att idag tillåta att man bygger enbart för att förmeras sitt kapital?? Och alla våra så kallade "folkvalda" som ska sköta om våra samhällen för allas vårt bästa...hur är det möjligt att denna politiska elit har satt girigheten som högsta mål - och tillåter raserande av forna arkitekter vackra byggnationer till förmån för girighetens behov av att göra snabba kortsiktiga vinster???

Anna Gustin (Webbsida), 15:28, 16 juni 2016. Anmäl