Pirayan som försvann har återuppstått i Bagarmossen

31

Graffitikonstnären Christofer ”Stoffe” Blom, som målade pirayan på Byälvsvägen 22 för snart tjugofem år sedan …

161

… som många år senare sanerades bort, …

41

… var tillbaka i Bagarmossen på fredagen …

61

… och målade en likadan …

81

… i Bagarmossens Folkets hus, pirayan som blivit en symbol för Bagarmossen …

91

… så att till exempel Yosef Ukbagebriel har låtit …

101

… tatuera in den på ryggen, ivrigt fotograferad i Bagarmossens Folkets hus …

21

… denna trevliga träffpunkt som räddades från konkursen för ett drygt år sedan men nu sjuder av liv och verksamheter och …

111

… som till exempel just nu visar denna utställning med barnporträtt från Nationalmuseum.

Graffitimålningen av den grymma jättelika pirayan med uppspärrat gap som Christofer ”Stoffe” Blom för snart tjugofem år sedan (1994) målade på en tillbyggnad vid Byälvsvägen 22 i Bagarmossen fick vara kvar i många år innan den plötsligt en dag raderades bort av ”klottersanerare”. Då hade den vunnit mångas hjärtan.

Så har Hammarbyklacken 128 (de tre första siffrorna i Bagarmossens postnummer) pirayan i sin supporterfana och Yosef Ukbagebriel har den till och med intatuerad på ryggen, en riktig Bagarmossensymbol alltså.

På initiativ av Lars Farago återuppstod pirayan i Bagarmossens Folkets hus på fredagen. Ursprungskonstnären Christofer ”Stoffe” Blom var tillbaka och skapade en ny piraya under några timmar. Lars Farago hoppas att den åter hamnar i Bagarmossens offentliga rum.

Bagarmossens Folkets hus som för bara ett år sedan stod på konkursens rand och var nedläggningshotat har nu fått igång verksamheten ordentligt. Förutom graffitimålandet var det också release för författaren Anita Santessons roman ”När djävulen kom till Bagarmosssen” (Bucket List Books AB, 2017) där pirayamålningen för övrigt också finns med i handlingen.

Det var verkligen en välkomnande och avslappnad stämning i Bagarmossens Folkets hus dessutom med sång och musik av Lea Wahlstedt och Marie Egnell. Barnen kunde glutta på barnporträtt från Nationalmuseum som ställdes ut eller se filmen Mitt liv som Zucchini.

Sociala träffpunkter som man kan besöka utan att det kostar något blir allt mer och mer en bristvara i dagens svenska samhälle. Därför är det en sådan tur att Bagarmossens Folkets hus har lyckats överleva krisen. Hoppas många upptäcker det och hittar dit.

 

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Välbesökt förhandstitt i Hertha Hillfon-huset på Skeppsholmen

21Ordföranden Eric Sjöström berättar …

31

… inför ett hundratal medlemmar i vänföreningen Hertha Hillfons vänner…

11

… om den nya kulturmötesplatsen ”Hertha Hillfon c/o Skeppsholmen” som öppnar den 25 mars …

41

… men som medlemmarna redan på tisdagskvällen fick en förhandstitt i. Ännu är dock inte skulpturerna på plats.

1115

Jag tror det kommer att bli en fin oas på Skeppsholmen i Hertha Hillfons anda …

2112

… men visst hade det varit fantastiskt om vänföreningens ursprungliga planer hade lyckats nämligen att ordna ett Hertha Hillfon-museum …

1c

… i den unika miljön med alla skulpturer på plats i Mälarhöjden där hon bodde och verkade i alla år …

4110

… men man får vara glad för det som blir. Vänföreningen har gjort en stor kulturinsats.

Om en månad öppnar ”kulturmötesplatsen” ”Hertha Hillfon c/o Skeppsholmen”, den första i sitt slag i stan som är döpt efter en kvinna, som ordförande Eric Sjöström i föreningen Hertha Hillfons vänner påpekade inför ett hundratal medlemmar som på tisdagskvällen fick ta sig en förhandstitt i ”Hertha Hillfon-huset” i det gamla badhuset, från början smedja, byggt på 1700-talet, längst ut på Skeppsholmen, Svensksundsvägen 21, inte långt från Djurgårdsfärjans tilläggsplats.

Ännu är den 130 kvadratmeter stora lokalen inte helt färdigrenoverad men tidsplanen håller och den 25 mars är det vernissage och gratis entré den dagen. Ett antal av de de 75 verk, av keramikern och skulptören Hertha Hillfon (1921-2013), som är i vänföreningens ägo kommer då att visas och ”alla besökare kommer att få en klump lera i handen”. Så småningom kommer också en ugn att installeras i lokalen så att leran kan brännas.

Förutom Hertha Hillfons verk kommer även andra konstnärers alster att visas, seminarier föreläsningar, kurser, litterära och musikaliska evenemang att arrangeras och en verkstad att inrättas dit förskolor, skolor och även allmänheten välkomnas att delta.

Personligen tror jag att det kommer att bli en fin liten kulturoas på Skeppsholmen, men det är klart att vänföreningens ursprungliga planer från 2014 på att ordna ett Hertha Hillfon-museum av hennes hem i Mälarhöjden på Sexstyversvägen, en sagolik tomt med fantastiska byggnader och hundratals skulpturer i trädgård och inomhus hade blivit en attraktion utan motsvarighet. Synd att staden inte nappade på den idén. Men man får vara glad för det som ska komma. Vänföreningen har gjort en megainsats. Hatten av!

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Konsten i nya Värtahamnen blev ”Årets konstprojekt” på 1%-galan

21'''

Stockholm konsts chef Mårten Castenfors (längst till höger) prisar (från vänster) konstnärerna Pia Törnell, Matthias van Arkel, Värtahamnens Karl Lagerlöf, konsulten Annika Sveholm och konstnären Lisa Gerdin, en del av kollektivet bakom ”Årets konstprojekt” …

5112

…  utsmyckningen av nya Värtaterminalen (här verket  ”Cut Open Strip Painting” 129 sammansatta plattor av valsat platinasilikongummi som Matthias van Arkel färgat in och sammanfogat) …

41

… och presenterade också ”Årets enprocentare” …

11

… Sisabs Marie Ungheden som här får sitt diplom av stadsdirektören Ingela Lindh …

51

… under det att publiken roades inte minst av Stockholm konst-chefens lätt okonventionella presentation av pristagarna.

Konstutsmyckningen i nya Värtaterminalen invigdes i höstas och på fredagskvällen utsågs den till årets konstprojekt vid den s.k. Enprocentgalan (1 % av byggkostnaden vid allmänna projekt ska gå till konst) som arrangerades av den kommunala förvaltningen Stockholm konst.

Galan ägde rum på Vårsalongen i Gallerian på Malmskillnadsgatan. Den leddes av Stockholm konsts chef Mårten Castenfors. Stadsdirektören Ingela Lindh delade ut diplomet och läste upp motiveringen:

”Tack vare ett envist arbete från projektledare samt konstnärer har en procent av projektkostnaden omvandlats till konst av internationell klass för alla stockholmare och besökare i staden”.

Utmärkelsen ”Årets enprocentare”, en sjutton kilo tung statyett i svart diabas, gick till Marie Ungheden, projektområdeschef på Sisab (Skolfastigheter i Stockholm AB) med följande motivering:

”För att hon under många år och med outtröttlig energi sett till att barnen i Stockholms skolor och förskolor får konst, på väggar, på golv och i tak. Marie Ungheden besitter en lågmäld kompetens som i sig är en garanti för att såväl barn som personal ges magiska eller pedagogiska redskap, något som hela vårt samhälle kommer att tjäna på.”

Årets två hederspriser gick till respektive förskolan Grönmossen i Bagarmossen och den lika överraskade som rodnande journalisten Lars Epstein (!), hoppsan.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Startskottet för digital konst i Stockholms offentliga rum

1aVad tittar de på?

2AJo, en filminstallation som hade premiär på söndagen vid mörkrets inbrott …

3a

… som ska pågå i sex veckor …

4a… på Kulturhusets baksida mot Brunkebergstorg.

5a

Filmen är gjord av det internationellt uppmärksammade konstnärsparet Hans Berg och Nathalie Djurberg (bilden). I mitten står Stockholm Konsts chef Mårten Castenfors som i invigningstalet sade att det här är inledningen på fler former av offentlig digital konst som kommer att visas  i Stockholms offentliga rum. Låter spännande.

Den Berlinbaserade duon, paret Nathalie Djurberg och Hans Berg är bland Sveriges internationellt mest uppmärksammade konstnärer.

När det mörknade på söndagseftermiddagen började deras runt sju-åtta minuter långa lätt absurda film med tillhörande ljud projiceras som en evigt pågående loop på väggen på Kulturhusets baksida mot Brunkebergstorg och det fortsätter de närmaste sex veckorna när skymningen fallit.

Stockholm Konsts chef Mårten förklarade i invigningstalet att det var startskottet på en ny form av konst i det offentliga rummet som förhoppningsvis ska få stockholmarna att stanna upp på så kallade ickeplatser i det offentliga rummet och ta del av konst på oväntade ställen.

Det tycker jag låter som en bra ambition. Staden Lyon i Frankrike lär ligga i framkant (som det heter) i den här genren. I Berlin där Nathalie Djurberg och Hans Berg är verksamma (i Kreuzberg) till vardags har man dock inte kommit lika långt.

”Där är det mer traditionellt med vanliga utställningar”, berättar Nathalie Djurberg.

Stockholm som mer framåt än Berlin när det gäller det konstnärliga uttrycket i det offentliga rummet. Det låter lika oväntat som hoppingivande,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-1 av 1

Varför nämner man inte att Malmö Centralstation har haft Tania Ruiz Gutiérrez' filminstallation rullande sedan 2010 och att det för snart 2 år sedan invegs ett annat offentligt digitalt verk, i Lund av Lina Selander. Varpå både Malmö och Lund ligger mer i framkant än Stockholm.

Linda Pålsson Söndergaard, 10:56, 30 januari 2017. Anmäl

Knökfullt på Gotlandsgatan när skulptören Haeberlein hyllades

111Trängsel på Gotlandsgatan på fredagskvällen …

41

… när Zirkus Loko-Motiv (här konstnären Ylva Törnlund som häst) hyllade skulptören Roland Haeberlein …

21

… som också hyllades med blommor och kramar …

91

… vid sin vernissage på Candyland …

63

… där han ställer ut sina särpräglade skulpturer …

83

… ofta gjorda av material som som ingen annan sett något värde i …

101

… som den här boksamlingen till exempel.

Gotlandsgatan i höjd med Katarina Södra gamla folkskola var halvt blockerad av folk på fredagskvällen utanför galleriet Candyland där skulptören Roland Haeberlein hyllades.

Han hade vernissage på sina underfundiga skulpturer tillverkade av sånt som andra försmår och inte ser något värde i, som till exempel gamla möbler som han sågar itu och återanvänder.

Det var konstnärskollektivet Zirkus Loko-Motiv som genomförde en performance (eller happening som jag tror det hette förr i tiden) till Roland Haeberleins ära.

Zirkus Loko-Motivs Ylva Törnlund förvandlades med hjälp av papper, tejp och målarfärg till en kantig hästfigurant liknande Roland Haeberleins egna skapelser alltmedan ”hästen” i extas ropade ut några typiska Roland Haeberleincitat som:

”På lång sikt är det opraktiska mycket praktiskt”. ”Frihet. rättvisa och framför allt konsten”. ”Att bygga med möbelbitar är som att leta rimord. Färgen och ämnet binder ihop versen”. ”Jag är rädd om oordningen – den är så lätt att städa bort”.

Den halvt anarkistiska utställningen är ett absolut måste för konnässörerna. Missa inte de oläsbara böckerna på hyllorna!

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Måste obelisken falla i bitar innan någon ansvarig reagerar?

31

På Slottsbacken bakom statyn av Karl XIV Johan på sin vanprydande gråa låda med vita spännband och rostig järnkonstruktion …

11

… står den över tvåhundra år gamla obelisken innesluten av ett staket …

21

… sedan många år i behov av renovering utan att något hänt eftersom staden och staten haft olika uppfattningar om vem har ansvaret.

Måste obelisken på Slottsbacken falla i bitar innan någon ansvarig reagerar? Det verkar faktiskt så eftersom ingen tycks känna sig manad att komma igång med obeliskens i högsta grad nödvändiga renovering.

Staden menar att det är statens ansvar medan staten genom Statens fastighetsverk (SFV) förefaller att anse (eller åtminstone ha ansett) att det är stadens ansvar.

Därför har inget annat skett de senaste fem åren än att ett fult staket satts upp (och ibland tagits bort) runt obelisken för att ingen människa ska kunna komma tillräckligt nära och utsätta sig för risken att träffas av nedfallande, lossnade stenbitar.

För på dagen nästan ett år sedan motionerade Joakim Larsson (m) i kommunfullmäktige om att staden skulle uppmana SFV att snarast sätta igång med renoveringen i obelisken.

Finansborgarrådet Karin Wanngårds (s) håller med. Hon svarar:

”Staden har i korrespondens med SFV fört fram uppfattningen att staden anser att det är staten som äger och har underhållsansvar för obelisken. SFV har inte bestridit stadens uppfattning i frågan om obelisken varför jag tolkar detta som att SFV numera är av samma uppfattning. Vad gäller de renoveringsåtgärder som finns är vår uppfattning att de bör inledas så snart som möjligt, både därför att obelisken är en viktig del av stadens historia och av säkerhetsskäl”.

Återstår att se om finansborgarrådet tolkat SFV rätt.

PS. Gustav III lät skapa obelisken som ett tecken av tacksamhet att föräras stadens borgerskap för dess vakthållning under svensk-ryska kriget 1788-1790 och den överlämnades av Gustav IV Adolf år 1799 (enligt den latinska texten på den spruckna sockeln).

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

De tappade vantarnas skulptur i Bagis borde funka på fler ställen

1a

En tappad vante i Gamla stan …

2a

… påminde mig om en skulptur i Bagarmossen …

4aa

 

… som har den dubbla funktionen att samtidigt vara dekorativ och ”hittegodsplats”.

415

Skulpturen som heter Hitteblomster invigdes i våras och tycks fungera. Kanske något för andra stadsdelar att ta efter.

514

Så här såg det ut när upphovskvinnorna fotograferades vid invigningen i våras. Från vänster: Gunilla Edemo (idégivare), Katarina Bonnevier (konstnär) och Miriam Johannesson (metallhantverkare).

I morse när jag såg en tappad vante på gatan där jag bor kom jag att tänka på Katarina Bonneviers konstverk Hitteblomster (grönmålade armeringsjärn som stjälkar och orangelackerade knoppar som blommor) som invigdes i Bagarmossens centrum i våras.

Förutom sin dekorativa verkan har Hitteblomster funktionen att vara ett slags hittegodsmagasin. Här kan man hänga plagg, gosedjur och liknande som man hittar i terrängen eller leta efter sådana som tappats bort.

Och det tycks fungera. Åtminstone har det hängt flera plagg på Hitteblomster de gånger jag passerat. Senast för någon vecka sedan.

Kanske finns det plats för flera Hitteblomster, kanske i Vasaparken, Humlegården och på andra ställen där barnen leker och tappar bort sina persedlar. Varför inte.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Monumentalkonstverk monteras ned och återuppsätts i smådelar på S:t Görans sjukhus om några år

11

Muraren Lars Wickberg borrar loss de ”plusformade” tegelstenarna i monumentalkonstverket vid S:t Görans sjukhus … 

21

… som skapades för tjugofem år sedan av konstnären Lillemor Petersson …

31

… och som nu monteras ned och märks för förvaring …

41

… för att så småningom sättas upp i olika delar på sjukhusområdet. Här jobbar murararna Charlie Ahlström (röd hjälm) och Peter Lindström med samma sak.

51

I nästa vecka är hela tegelreliefen borta …

2128

… och så här såg det ut sommaren 2015 som en jämförelse …

1133

… och här en närbild (likaså från 2015) på en del av konstverket som om några år kommer att återuppstå i en ny form.

Tre murare borrar bort murbruket och bilar loss tegelsten för tegelsten från konstnären Lillemor Peterssons monumentala tegelrelief vid S:t Görans gamla ambulansinfart som ska rivas i samband med ombyggnaderna av sjukhuset.

Den från början 120 kvadratmeter stora tegelväggen med de många utskurna detaljerna och de handarbetade och glaserade stenarna är nu nästan helt och hållet nedmonterad och stora delar sparade på lastpallar för framtida bruk.

Delar av konstverket ska nämligen återuppstå igen, fast i flera och mindre verk på sjukhusområde, enligt Lillemor Peterssons intentioner, om ett antal år när hela ombyggnaden och nybyggnaden av sjukhuset är klar.

Således återanvänds delar av den konst som Lillemor Petersson skapade för ganska exakt tjugofem år sedan. Bättre det än att hela verket hade rivits och gått till spillo. Kan nog trots allt bli fint tror jag.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Filmvisning under dygnets mörka timmar på betongpelare vid Slussen

11

Folksamling på Slussen. Vad tittar de på?

21

Jo, en filminstallation på en betongpelare …

31

… med balettdansösens …

41

… och lokalvårdarens rörelser.

51

I publiken på utomhusvernissagen återfanns Helena Byström, en av filmens skapare, den andra är Anna Källblad.

På en betongpelare som stöder gångbron mellan Katarinahissen och Mosebacke visas dygnet runt (när mörkret sänkt sig över staden) de närmaste fjorton dagarna en filminstallation av upphovskvinnorna Helena Byström och Anna Källblad kallad Swept Away.

Inspirationen kommer från balettdansarna och lokalvårdarna på Operan och deras rörelser, berättar Helena Byström.

”Bakom kulisserna på Operan repeterar dansare i timmar och lokalvårdare dammar och torkar varenda skrymsle och vrå.

Städandet! Detta arbete i skymundan, som vi inte ser när det är gjort utan bara när det är ogjort, ges i verket Swept Away snarare en huvudroll. Detta sisyfosarbete som här kan representera livet självt på ett existentiellt plan”, heter det i presentationen.

Filmen är en tio minuter lång s.k. loop som går för runt på eftermiddagar, nätter och tidiga morgnar till den 27 januari.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Skulpturen på Kungsholmen som uppmanar eleverna att anstränga sig

11

Den nya spektakulära skulpturen av Sirous Namazi utanför Kungsholmens grundskola …

21

… har ett bra namn ”Laborate”, en uppmaning till eleverna att arbeta, anstränga sig.

Händelsevis gick jag på trettondagskvällen förbi och premiärsåg Sirous Namazis spektakulära, ett kvartal gamla, sex meter höga, färgglada skulptur Laborate vid nybyggda Kungsholmens grundskola i hörnet av Fridhemsgatan och Sankt Göransgatan. Laboratoriets kolvar och behållare böjda, krökta och sammanvävda i nya banor som den beskrivits som.

– Skolan är ett laboratorium där nya och kreativa anslutningar uppstår. Jag vill skapa upptäckarlust men också en känsla av gemenskap och samhörighet, förklarade konstnären Sirous Namazi i sin skissbeskrivning.

Och som gammal latinare kan jag inte annat än finna också skulpturens namn välfunnet. Laborate är ju imperativ, andra person, pluralis av verbet laborare (att arbeta), alltså en direkt uppmaning till eleverna i Kungsholmens grundskola att arbeta, att anstränga sig (eftersom det lönar sig i det långa loppet).

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1