Nya Nobelhuset ”Två elefantsjuka skokartonger travade på varandra”

11

Skådespelaren Olof Buckard karaktäriserade det planerade Nobelbygget på Blasieholmen bland annat som en en ”en kattguldsglimmande skrävelsarkofag” …

21

… vid demonstrationen utanför moderaternas stämma i Garnisonen på fredagskvällen …

41

… och ledaren i kampen mot ett nytt Nobelhus på Blasieholmen, Björn Tarras-Wahlberg, påminde om att majoriteten av medborgarna i staden är emot bygget, liksom många moderater …


41a

… som till exempel moderaten Winston Håkansson (med mikrofonen)  i Skönhetsrådet …

51

… och alla som demonstrerade i den kyliga aprilkvällen på Östermalms paradgata Karlavägen.

”En kattguldsglimmande skrävelsarkofag”. ”Två elefantsjuka skokartonger travade på varandra”.

Skådespelaren Olof Buckard sparade inte på krutet när han inför uppskattningsvis femhundra demonstranter (möjligen fler) på Karlavägen utanför Garnisonen med emfas kritiserade det planerade, kontroversiella Nobelhuset, ritat av den den engelske stjärnarkitekten David Chipperfield.

Och han var inte ensam. Den ena kritiske talaren efter den andra avlöste varandra på demonstrationen inför moderaternas stämma i Garnisonen på fredagskvällen.

Björn Tarras-Wahlberg, ledaren i kampen mot Nobelbygget, som planeras ersätta det gamla Tullhuset från 1874 och de båda sjömagasinen från början av 1900-talet på Blasieholmen, upprepade att majoriteten av Stockholmarna tillsammans med kungen (!) och de flesta partierna i fullmäktige är emot projektet.

Moderaterna och socialdemokraterna är däremot för placeringen på Blasieholmen. Och de bildar majoritet i Stadshuset. Men långt ifrån alla moderater är positiva.

Winston Håkanson till exempel, moderat representant i Skönhetsrådet, är motståndare.

Han beskrev i sitt tal hela projektet som ”ett knytnävsslag i ansiktet”,

Och Richard Murray, ordförande i förbundet Ekoparken, normalt motståndare till all ny bebyggelse i Nationalstadsparken, kunde tänka sig ett undantag och förfäktade en placering av det nya Nobelhuset på tomten vid Norrtull intill Wennergren Center, centralt placerat i ”vetenskapsstaden” mellan KTH, universitetet och Karolinska institutet.

Bra idé kan jag tycka.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Därför åkte jag buss med Neneh Cherry till Engelbrektskyrkan

31

Jag fick åka med Neneh Cherry …

41

… och den brittiske regissören Mark Cousins …

21

… i en gammal trevlig buss från Bio Rio …

61

… till den av Mark Cousins älskade Engelbrektskyrkan …

51

… och gå med dem båda in i själva kyrkan …

11

… för att se en av spelplatserna i deras långfilm ”Stockholm My Love” som har galapremiär på Bio Rio imorgon fredag.

Klockan tio på förmiddagen avgick den gamla bussen med den brittiske regissören och Stockholmsälskaren Mark Cousins, artisten Neneh Cherry och en hoper pressfolk från Bio Rio vid Hornstull till Engelbrektskyrkan som är en av spelplatserna i deras långfilm ”Stockholm My Love”, som i morgon, fredag 24 mars, kl 17.30, har galapremiär på Bio Rio med dem båda närvarande. Kanske är biljetterna slut redan. Jag vet inte. Men den visas på söndag också.

Det går inte att ta miste på Mark Cousins kärlek till Stockholm och uppskattning av svenska arkitekter och regissörer. På promotionbussturen talade han entusiastiskt om Victor Sjöström och Mauritz Stiller som gjorde 17 filmer redan 1914, om arkitekterna Carl Asplund, Sigurd Lewerentz och inte minst om Lars Israel Wahlman som ritade Engelbrektskyrkan samma år.

Filmen har två ”huvudpersoner” staden Stockholm och Neneh Cherry som spelar en arkitekt som heter Alva. ”Alva är en framgångsrik arkitekt som hamnat i kris efter en traumatisk bilolycka för ett år sedan. Hon vandrar nu runt i staden på jakt efter tröst på de platser som betytt mycket för henne, såsom Vällingby, Skogskyrkogården och Engelbrektskyrkan. ”Stockholm My Love” är en film om alienation och tillhörighet, om hopp och försoning och om fysiska platsers betydelse i våra liv”, heter det i presentationen av filmen.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kråkfiket utanför Nationalmuseum

1a

Kråkfiket utanför Nationalmuseum …

2a

… är öppet (utan lock) …

3a

… dygnet runt …

4a

… och tillhandahåller servetter att torka näbben med efter avslutad måltid.

Vid Skeppsholmsbrons norra fäste utanför Nationalmuseum ligger kråkfiket, en stor överfylld papperskorg utan lock.

Förutom fika i pappmuggar serveras bananskal och äppelskruttar och annat godis.

Ja det finns till och med gott om servetter så att gästerna kan torka sina svarta näbbar när de ätit klart.

Det är självservering. Men det är okej tycker gästerna. ”Så slipper man vänta på maten”.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Irländsk helgonhyllning i helgen

1a

Köerna till stadens irländska pubar …

2a

… ringlade i dag långa (som här på Stora Nygatan) på St Patricks Day, Irlands nationaldag …

3a

… och i morgon, lördag, går den stora St Patricks-paraden genom stan med start i Humlegården klockan 13.

I över tusen är har Saint Patrick varit Irlands nationalhelgon. Imponerande.

Den helige Patrik, Patricius på latin, lär ha kristnat de hedniska föregångarna till dagens irländare.

Han sägs ha dött någon gång på 400-talet, oklart vilket år. En del säger 461. Traditionen säger den 17 mars, vilket därför är Irlands nationaldag som firas inte bara på Irland. Så även i Stockholm.

I morgon, lördag, går den stora traditionella paraden med glada, grönklädda människor från Humlegården till Kornhamnstorg i Gamla stan. Marschen startar kl 13. Brukar vara sevärd.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Hedengrens riktiga bokrea

51Bokrean startade i dag …

11

… och på Hedengrens var det full rulle …

41

… eftersom man där lämnar 40 procents rabatt på hela sortimentet …

21

… i dag onsdag och i morgon torsdag …

31

… vilket gör att personalen har fullt jobb hela tiden.

Det är många år sedan köerna var hundratals meter långa vid midnatt när bokrean startade i boklådor som Akademibokhandeln och Bok & Bild.

Luften har på något sätt gått ur bokrean. Det känns inte som att det går att göra några riktiga fynd. Ett undantag är dock Hedengrens anrika bokhandel på Stureplan.

I dag och imorgon, torsdag, är det 40 procents rabatt på hela det ordinarie sortimentet. Och eftersom Hedengrens är stans förmodligen mest välsorterade bokhandel så går det att fynda.

Själv köpte jag två fina fotoböcker: Elliot Erwitts Home Around the World och Photography at MoMa.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kanske kulturpalats i avkristnade Trefaldighetskyrkan på Östermalm

31

Trefaldighetskyrkan på Östermalm …

71

… med sin nygotiska interiör från 1894 … Bild ur boken

61

… som avkristnades för ett drygt år sedan … Bild ur boken

41

… och som nu kan komma att bli något av ett kulturpalats som fastighetsmannen Hans Åkerlund (bilden), far till nya ägaren regissören Jonas Åkerlund, antydde för mig …

11

… har blivit föremål för en bok …

21

… skriven av konsthistorikern Tulla Grünberger …

51

… som på bokreleasen på torsdagskvällen också samtalade med pastorn i den nu f.d. kyrkan, Solveig Högberg.

Det ska bli spännande att se till vad den internationellt kände kände film- och musikvideoregissören (Madonna bl.a.) Jonas Åkerlund ska förvandla den avkristnade Trefaldighetskyrkan på Majorsgatan 5-7 på Östermalm.

På bokreleasen för konsthistorikern Tulla Grünbergers bok om Trefaldighetskyrkan (Balkong förlag) och dess byggnadshistoria på torsdagskvällen antydde fastighetsmannen (Jonas pappa) Hans Åkerlund lite hemlighetsfullt för mig att det ska bli någon form av event- och kulturpalats. Men att det kommer att ske först en bit in framtiden. Låter ändå rätt lovande kan jag tycka.

Att riva detta metodisternas nygotiska tempel från 1894 är förstås uteslutet eftersom det är byggnadsminnesförklarat. Det var på hösten 2014 som Jonas Åkerlund köpte kyrkan av den krympande församlingen som dock fick vara kvar en tid och höll sin avsakraliseringsgudstjänst ett år senare.

Församlingens pastor Solveig Högberg var med på bokreleasen och uttalade sin tacksamhet över att kyrkan nu i alla fall på något slags vis lever vidare i Tulla Grünbergers rikt illustrerade bok som redogör för kyrkan framförallt som ett unikt byggnadsverk skapat av arkitekterna Johan Nordqvist och Johan Laurentz som på 1890-talet vann den arkitekttävling i vilken Isak Gustaf Clason var enväldig domare, Isak Gustaf Clason som själv hade ritat den närliggande Östermalmshallen i samma nygotiska stil.

Tulla Grünberger redogör i sin bok också kortfattat för övriga frikyrkors i Stockholm historia, som t.ex. Elimkyrkans på Storgatan 24 som 2014 såldes till fotbollsspelaren Zlatan Ibrahimović. Den församlingen köpte för övrigt i sin tur f.d. Salemkyrkan på Folkungagatan 90 och flyttade dit sin verksamhet.

Men boken handlar också om trakten kring Östermalmstorg i äldre tider, om metodisternas historia och inte minst om Emma Benedicks, kvinnan som skänkte den på den tiden ofattbart stora summan av 100 000 kronor utan vilket bidrag kyrkan aldrig hade kommit till stånd.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Astoriahuset närmar sig rivning

al62nyliten

Det, efter domen i dag, än mer rivningshotade s.k. Astoriahuset, egentligen två byggnader med en gemensam fasad,  (till höger om gröna knoppen på bilden) från 1873 vid Nybrogatan …

5111

 

… är tänkt att ersättas av ett voluminöst nytt kontorsbygge …

b1

… med ett svankigt tak som spiller över på det kvarvarande huset på Nybrogatan (högst upp till vänster i bilden) …

a1… och så här det tänkt att utsikten  från fjärde våningen på Nybrogatan ska gestalta sig med det planerade nedsänkta torget ”Sofi Almquists plats” till höger om det ny huset.

Astoriahuset (byggt 1873) på Nybrogatan är ett steg närmar rivning. På onsdagen kom domen från Mark- och miljödomstolen. Överklagandet av detaljplanen som förutsätter rivning avslogs.

Därmed riskerar ett av stadens få hus från 1870-talet att försvinna om inte domen överklagas till Mark- och miljööverdomstolen och denna ändrar underinstansens dom.

Astoriahuset som uppfattas som en flygel till gathuset på Nybrogatan där f.d. biografen Astoria (som fastighetsägaren Länsförsäkringar för övrigt också ville riva från början) är egentligen huvudfasaden till den på den i slutet av 1800-talet planerade paradgatan mellan Nybrogatan och Grev Turegatan som dock aldrig kom att förverkligas.

Invändningarna mot den planerade rivningen har varit starka. Senast samlade ett protestmöte på Nybrogatan för fyra månader sedan ett par hundra deltagare och när detaljplanen antogs i fullmäktige för drygt ett år sedan gick både moderaterna och liberalerna mot rivningsförslaget.

”1870-talshus ska inte rivas. Allt måste göras för att bevara historiskt unika hus. Det medför ett särskilt ansvar att vara fastighetsägare i Stockholms stenstad, fastigheterna och ägandet är en del av Stockholms historia” skrev exempelvis Lotta Edholm (lib) i sin reservation mot beslutet.

Carl-Fredrik Paleus från Nätverket Riddarens Hopp som försöker rädda Astoriahuset (kvarteret som Astoriahuset ligger i heter Riddaren) säger bland annat om domen:

”Vi kommer att öka takten i vårt arbete och om inte Länsförsäkringar och Humlegården tar sitt förnuft tillfånga hoppas jag att Stockholmarna visar vad de tycker om att rivningar av hus från 1800-talet nu återupptagits i Stockholm”.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Även korvgubbarna tillhör Stockholms Stadions historia

61

Det är lite ödsligt på Stockholms Stadion nuförtiden. Några skidåkare gled runt i spåret på torsdagseftermiddagen …

21

… men så plötsligt inträdde en större grupp, mest herrar lite uppe i åren, med mängder av idrottshistorisk kunskap  på banan, De var på guidad tur med  Stockholms idrottshistoriska förening …

41… och en av dessa var Rolf Wikström, gammal djurgårdare, handbollsspelare och svärson till Putte Kock, legendaren. Rolf var iklädd Putte Kocks gamla kaptensmössa. Han berättade att när Stadion byggdes till 1912 års olympiska spel så gick byggnadsarbetarna ut i strejk varpå kung Gustav V beordrade in två hundra soldater som byggde färdigt anläggningen i tid.

71

Och den mångkunnige Lars Wahlström (längst till höger) berättade om en ny utställning (tillgänglig dock endast vid visningar) med bilder från Sommar-OS 1912 och Stadions långa historia  i VIP-gången under huvudläktaren  … 

51

… och där kunde man till exempel se guldmedaljören i höga hopp 1912 sjuttonåriga Greta Johansson (1895-1978) stå i en balja med med en blå frottéhandduk över axeln …

111

… och när vi kom ut på innerplan igen tänkte jag att alla funktionärer och all publik under åren också tillhör Stadions historia litegrann, ja även korvgubbarna så jag plockade in den här tekniskt urusla bilden på min pappa när han säljer korv någon gång på 1950-talet i kiosken vid Valhallavägskurvan. Det var här tvestjärtarna brukade ramla ned i korvgrytan i bland från murgrönan på tegelväggen bakom kiosken.

I min barndom på 1950-talet hände det alltid nåt på Stockholms Stadion nästan varje dag, särskilt vintertid innan kylan satte in. Var det inte hockeymatcher eller träning på Sveriges dåförtiden enda befintliga konstfrusna isbana skrinnade skridskoentusiasterna omkring där (ungefär så som sker i Kungsan nuförtiden) på allmänhetens åkning som det hette på den tiden. På Stadion spelades bandy och kördes isracing och under den varma årstiden var det fotbollsmatcher och friidrottstävlingar, Skolungdomens, SM m.m.

På den tiden, ännu inte tonåring, hjälpte jag pappa att sälja varm korv. På somrarna stod vi i kiosken vid Valhallavägskurvan. Från murgrönan på väggen bakom kiosken trillade det ibland oturligt nog ner tvestjärtar i korvgrytan. Dessa små drunknade kryp gällde det att dölja för kunderna och med korvtångens hjälp fortast möjligt utan att någon av kunderna märkte det förpassa ned på marken utanför kiosken.

På vintrarna stod vi med pjäxorna instuckna i väldiga halmtofflor som skydd mot kylan och sålde korv med bröd vars mögelfläckar vi omsorgsfullt hade skrapat bort innan kunderna anlände. Vår snåla chef herr N tvingade oss att sälja dessa gamla bröd. Inte kul, men det var bara att lyda. Och ibland doppade jag ner mina frusna fingrar i den sjudande korvgrytan för att upphäva stelheten och få igång blodcirkulationen vilket väl utan påföljd kan avslöjas så här drygt sextio år efteråt.

Nuförtiden är det ganska ödsligt på Stadion, inte många evenemang. På torsdagseftermiddagen stakade några skidåkare runt i det anlagda snöspåret och ett gäng äldre herrar (och en handfull damer) gick omkring på löparbanan. Det var medlemmarna i Stockholms idrottshistoriska förening som hade en guidad tur för medlemmarna ledd av den mångkunnige Lars Wahlström.

Han berättade historien om japanen som försvann vid det olympiska maratonloppet 1912 och om fotografierna från olympiaden på Stadion, fotografier som föreningen varit med om att sätta upp i den långa VIP-gången under läktaren mot Lidingövägen. Mycket underhållande för en Stadionnostalgiker som jag och även för övriga i sällskapet som jag uppfattade det.

Men som sagt, det är inte mycket aktivitet i den gamla olympiaborgen nuförtiden. Kanske blir ändring. Hoppas det. Anläggningen förtjänar det. Den har atmosfär.

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Musikhögskolans inflyttningsfest med öppet hus fortsätter imorgon

2a

Dansaren Helena Franzén improviserade inför en intresserad publik …

3a

… när Musikhögskolans välbesökta inflyttningsfest med gratis öppet hus fortsatte på lördagen (avslutas på söndagen).

4a

Och i Nathan Milsteinsalen bjöds på orgelkonsert med föredrag …

5a

… och i foajén lekte en liten pojke med de guldfärgade KMH-ballongerna …

1a

… och i en övningssal tränade en elev klarinett …

7a

… och den som gick upp på plan 4 i KMH:s nya glaspalats …

8a

… kunde skåda ut över den avrivna tomten där  KMH:s gamla skola (från början Statens Normal) låg.

Kungliga Musikhögskolan (KMH) vid Valhallavägen mitt emot Stadion har flyttat in i sina nya lokaler och firar med inflyttningsfest och öppet hus den här helgen. Under lördagen var det tjockt med folk som besökte det nya glaspalatset.

Inflyttningsfesten fortsätter på söndagen och då kan man bland annat lyssna på en elektroakustisk konsert eller på musik av Olivier Messiaen eller lära sig trumma eller lyssna på föredrag eller bara gå runt och se sig omkring. Och på fjärde planet kan man ut genom fönstret betrakta resterna av den rivna gamla Musikhögskolan som från början hette Statens Normal.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Statens Normalskola är riven Kanske dags att bygga en ny

21

Här låg en gång Statens Normalskola …

11

… mittemot Stockholms Stadion.

31

Under hösten har den rivits och nu pågår grundarbeten för nya bostadshus på platsen.

41

Den rivna skolan i gulvitt tegel …

71

… ritades av arkitekten Paul Hedqvist 1949, …

61… mannen bakom många skolbyggen i Stockholm.

81Under de fyra senaste decennierna användes Statens Normal av Kungliga Musikhögskolan.

Av Statens Normalskola återstår nu bara namnet.

Arkitekten Paul Hedqvists labyrintiska gulvita tegelkomplex från 1949, vid Lidingövägen mittemot Stockholms Stadion, har under hösten rivits och avlägsnats från stadens yta.

Inte en tegelsten av den gamla skolan där den stod syns på de numera kala bergknallarna.

Under de senaste fyra decennierna användes lokalerna av Kungliga Musikhögskolan som sedan i höstas flyttat in och huserar i nybyggda hus i samma kvarter, Svea Fanfar, som bostadsområdet heter.

I en hästskoform runt nya Musikhögskolan (på bland annat Statens Normalskolas gamla plats där sprängningsarbeten pågår just nu) ska Veidekke bygga sammanlagt 360 bostäder, varav en knapp tredjedel (de som ligger utanför Statens Normalskolas gamla område) redan är färdiga.

PS 1. Bland alla lärare som en gång jobbade i Statens Normal fanns konstnären och författaren Rut Hillarp (1914-2003). Hon gjorde bestående intryck på eleverna i mitten av 1950-talet. Så här berättade Göran Mandéus för mig vid ett tillfälle att han som student mindes henne. ”Hon hade en annorlunda klädstil, klädde sig i turban och färggranna kläder och skrev erotiska dikter. Det upplevdes som synnerligen udda. ”Vi var ju jättepryda på den tiden”.

PS 2. Jag kan inte undgå att fascineras av begreppet Statens Normalskola, en skola som så att säga sätter standarden för vad svensk skola ska vara och hur den ska fungera.

Med de sjunkande resultaten för svenska elever som gång på gång redovisas i de så kallade Pisaundersökningarna undrar man om det inte vore idé att åter inrätta en Statens Normalskola, gärna i en arkitektoniskt vacker och ändamålsenlig byggnad som tillsammans med kunniga och inspirerande lärare befordrar kreativitet, kunskaper och självständigt tänkande hos eleverna, en Statens Normalskola som sätter standarden för alla övriga skolor i landet således.

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0