Leif Andrée läste tänkvärda ord av Per Anders Fogelström vid skyltinvigningen på Fjällgatan

71

Skådespelaren Leif Andrée läste några tänkvärda stycken av Per Anders Fogelström …

41

… apropå hotfulla planer mot Fjällgatans bebyggelse på 60-talet där Per Anders Fogelström vädjade om ”försiktighet och ömsinthet” när det gäller stadens utveckling. Ord lika aktuella idag som för femtio år sedan.

51

Anledningen till sammankomsten var avtäckningen av Samfundet S:t Eriks kulturhusskylt på Fjällgatan 30 där Per Anders Fogelström bodde i över trettio år.

22aSkylten avtäcktes av samfundets ordförande Monica Andersson och kulturborgarrådet Roger Mogert som också officiellt invigde Fogelströmåret 2017 som bjuder på många evenemang.

På 1960-talet hade staden planer på att att spränga in ett ett kontorshus i berget under Fjällgatan från Renstiernas Gata till Erstagatan.

Mot dessa planer protesterade bland andra författaren Per Anders Fogelström eftersom Fjällgatan då skulle förlora sin unika karaktär genom att flera husrivningar längs gatan skulle bli följden.

”Fjällgatan är i dag inte bara en utsiktsplats utan också en rolig, gammaldags och sammanhållen gata. Den är äkta och originell. Om något måste ske vore det väl ändå önskvärt att man kunde behålla så mycket som möjligt av denna gatukaraktär. Måste något rivas och byggas om så hoppas man att det nya ska få flyta in så fint som möjligt i det gamla, att såren ska undvikas, stämningen bevaras. Det vore oförlåtligt om vi förstörde stadens vackraste gata för att lappa ett trasigt berg”.

”Vi har förstört så mycket av våra vatten och våra berg. Nu måste vi vara mycket försiktiga med med vad vi har kvar, inte begå mer våld än nöden absolut kräver. Vad som än händer: försiktighet, ömsinthet. Det är en vädjan, en bön”.

Citaten avslutar Per Anders Fogelströms bok ”Ett berg vid vattnet En bok om Fjällgatan och trakten däromkring” från 1969. Boken tillägnade han Stockholms stadsfullmäktige. Det kanske hjälpte. Planerna skrinlades.

Skådespelaren Leif Andrée läste ovanstående tänkvärda stycken ur boken inför ett sjuttiotal personer som samlats utanför Fjällgatan 30 där Per Anders Fogelström bodde andra hälften av sitt liv.

Anledningen var att Samfundet S:t Eriks s.k. kulturhusskylt med en text om Per Anders Fogelström avtäcktes på fasaden av samfundets ordförande Monica Andersson och kulturborgarrådet Roger Mogert som samtidigt invigde Fogelströmåret 2017 som nu alltså officiellt är igång med massor av evenemang med anledning av att Per Anders Fogelström (1917-1998) skulle ha fyllt 100 år i år.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Danvikstulls historia nu i form av Thorleifs almanacka för 2017

1a

Varför inte hedra denna ickeplats vid Danvikstull där Liljeholmens stearinfabrik låg från 1841 till slutet av 1960-talet med ett monument, exempelvis ett högt ljus likt det som byggdes upp på Stockholmsutställningen på Djurgården 1897 (se nedan), …

2a

… frågar sig grannen Thorleif Ljungros …

3a

… som just gett ut en almanacka för 2017 med tillhörande historik …

4a

… som behandlar närområdets historia, den rivna stearinfabriken, tillkomsten av Danviks kanal och bebyggelsen på Danviksklippan. Illustrationerna hämtade ur almanackan.

Jag stötte ihop med den mångkunnige läraren Thorleif Ljungros i närheten av Danvikstull. Ursprungligen kommer han från Kiruna men bodde många år i Örnsköldsvik innan han för ett och ett halvt år sedan flyttade till Stockholm och Rikshems 55+-boende på Alsnögatan i närheten av Danvikstull där Liljeholmens stearinfabrik låg innan den revs för fyrtiofem år sedan. I dag ligger det oformliga kontorskomplexet ”Vita huset” på platsen

Thorleif Ljungros bjöd in mig till det allmänna sällskapsrummet på Alsnögatan varifrån utsikten över Danviks kanal och de färgglada husen med de toppiga taken på Danviksklippan är magnifik. Lika intresserad som Thorleif Ljungros var av sin närmiljö när han bodde i Kiruna och Örnsköldsvik lika intresserad är han av sin nuvarande närmiljö som han studerat i detalj vilket resulterat i en almanacka för 2017 tillika historiehäfte som lättillgängligt och rikt illustrerat beskriver platsen och dess historia, husens tillkomst på Danviksklippan, Liljeholmens stearinfabriks historia och sänkningen av Hammarby sjö på 1920-talet, pedagogiskt och intressant för den som känner för den här delen av Söder.

Intill den drygt tio år gamla huslängan där Thorleif Ljungros bor finns en ödetomt nedanför  Danvikstullsbron som inte får bebyggas med bostäder p g a bullret från vägen. Det är samtidigt en bortglömd ickeplats som ingen tycks bry sig om. Naturen börjar så smått besegra betongen. Här skulle Thorleif Ljungros kunna tänka sig till exempel en skulptur i form av ett högt stearinjus, ungefär som det 23 meter höga ljus som fanns på Stockholmsutställningen 1897. Ja varför inte, ett monument över Stockholms svunna epok som rykande industristad. I år är det för övrigt 175 år sedan Lars Johan Hierta startade stearinfabriken på platsen efter att den under två år legat i ett litet rött hus just på Liljeholmen, därifrån namnet.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Tack och adjö! – Stamstället Rosen på Rosenlundsgatan finns inte mer

81Alois König får ett tack …

21

.. och en kram efter att ha drivit Restaurang Rosen på Rosenlundsgatan som nu slår igen efter 42 år …

11… och kön av dem som ville tacka för den gångna tiden …

41 … var lång …

31

… liksom presenterna var många från tacksamma stammisar, här en flaska whisky …

51

…. och det var fullt med gäster …

61

… inne i lokalen på Restaurang Rosen …

71

… liksom på uteserveringen den här den allra sista dagen.

Rosen på Rosenlundsgatan en osägbar kombination av tysk Bierstube, engelsk pub, gammalt svenkt ölsjapp, poppis kvarterskorg med tillhörande trivsel, god mat och billig öl, kort sagt stamstället för otaliga Söderbor, slog igen på onsdagen efter 42 år.

Alois König som drivit stället har fyllt 64, är på väg att trappa ned. ”Man ska sluta när man är topp”. säger han med ett stort leende. Men blir genast allvarlig. ”Flera av mina gamla stamkunder har gått bort den senaste tiden. Och jag har också personliga skäl till att slå igen”.

Men han tänker trappa ned genom attt hoppa in och hjälpa vänner som driver andra krogar i stan

Köerna av av stamgäster som den sista dagen ville tacka Alois König tycktes aldrig ta slut. Han fick blommor, kramar, whiskyflaskor, ett gammaldags fickur och massor av inslagna paket som tack för de gångna åren. På alla sätt ville hans stora trogna besökarskara tacka för den tid som varit. För den goda billiga maten, för den intima stämningen och gemenskapen.

Det kommer att öppnas en annan krog i lokalerna. ”Kommer du att att jobba kvar frågar jag servitrisen?”. ”Nej, hela personalen slutar”, får jag till svar. ”Tror du att den nye ägaren kommer att riva ut inredningen och sätta en ny prägel på stället?”, frågar jag vidare. ”Tror? Jag vet!”, svarar hon. Rosen på Rosenlundsgatan finns inte mer.

Nu bli det inga fler surströmmingsskivor på Rosenlundsgatan 20. En epok har stillsamt gått i graven.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 3

Legendarisk stockholmspolitiker hyllades på 90-årsdagen

11Stig Dingertz, legendarisk moderat stockholmspolitiker, uppvaktades på 90-årsdagen av Lennart Rydberg, ordförande i Stiftelsen Skärgårdsbåten, …

21

… och hyllades för sina avgörande insatser inom skärgårdstrafiken …

31

… också många andra kom med blommor. Här Jackie Nylander, socialt engagerad vänsterpartist i Stockholms kommunfullmäktige …

51

… och här Sture Holmbergh, ordförande i Gamla stans hembygdsförening.

41

Själv anslöt jag (ej i bild, håller i kameran) mig till gratulanterna. 

Stig Dingertz, moderat politiker i kommunen och landstinget under flera decennier, trafiklandstingsråd några år på 1980-talet, hyllades från vänster och höger på 90-årsdagen i hemmet på Bellmansgatan.

F.d. skolborgarrådet, folkpartisten (som det hette på den tiden), ångbåtshistorikern och ordföranden i Stiftelsen Skärgårdsbåten Lennart Rydberg höll tal och tackade Stig Dingertz för att han i början av 1960-talet ledde den framgångsrika kampen för att rädda kvar skärgårdstrafiken inne i Stockholm när det planerades att Waxholmsbåtarna skulle avgå från terminaler utanför stan dit resenärerna skulle åka buss och för att Stig Dingertz personligen engagerade sig för att rädda fartyg som Mariefred och för att han var drivande i bildandet av Skärgårdens trafikantförening där han också var ordförande i många år.

Att fartyg av alla de slag varit ett livslångt intresse för Stig Dingertz låter sig förstås vid åsynen av hans imponerande samling av ett par tusen små fartygsmodeller prydligt uppställda i glasskåp i lägenheten. Modellerna är alla skalenliga efter Titanic och alla andra verkliga förebilder om vilka han gärna håller lärda och utförliga utläggningar om varje fartyg var för sig.

Spårbunden trafik har också varit ett av Stig Dingertz stora intressen under den politiska karriären. Till exempel kämpade han tidigt för att tvärbanan skuller inrättas. Också hotade kulturhistoriska miljöer som det på 1970-talet rivningshotade Münchenbryggeriet och stadens likaså rivningshotade största sammanhängande 1700-talsbebyggelse, den på Östra Mariaberget, var han framgångsrikt med och kämpade för att bevara.

Det är bara att ansluta sig till raden av gratulanter och lyfta på hatten för en engagerad, numera legendarisk stockholmspolitiker i vår tid. Grattis på bemärkelsedagen Stig Dingertz!

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kyrkan stoppar Eva Nilssons ideella verksamhet för hemlösa

11

Eva Nilsson, som i tre år utan betalning drivit öppen verksamhet för hemlösa och andra i en lokal i S:t Peters Kyrka på Upplandsgatan, har nu sagts upp av kyrkans ledning. Här hjälper hon en av besökarna att sy i en knapp i skjortan.

21

Hon är bedrövad och har inga snälla ord att säga om kyrkans ledning.

31

Efter att ha drivit sin ideella verksamhet i tre år måste hon nu flytta.

41Men än är det inte försent för kyrkans ledning att ändra sig och låta Eva Nilsson fortsätta sin verksamhet i samma anda som den skulpturutsmyckning som sitter över kyrkans ingång.

En man som tappat en av knapparna i sin skjorta kommer fram till Eva Nilsson och undrar om hon kan sprätta loss en av knapparna i skjortärmen och sy in den i halsen på skjortan istället där det fattas en. Självklart kan hon det. Han tar av sig skjortan och Eva flyttar knappen dit där den gör större nytta.

En liten vardagshändelse I S:t Peters Kyrkas (Equmeniakyrkans) rymliga källarlokal i hörnet av Upplandsgatan och Kammakargatan där Eva Nilsson utan betalning i tre års tid bedrivit öppet hus två dagar i veckan med matservering till lågt pris och framförallt en öppen dörr och en hjälpande hand för ensamma och och andra människor i behov gemenskap.

Hon kallar lokalen som har uppåt femtio gäster om dagen för Kammis textilverkstad. Men det år inget krav att sy eller sticka. Hit kommer syrier direkt från Centralen, ukrainska flyktingar, hemlösa, människor som vill ha en stunds gemenskap eller bara vila några timmar, kanske sova en stund i en fåtölj. Alla är välkomna. Stämningen är varm och välkomnande.

Men nu har församlingen sagt upp lokalen. Eva Nilsson får inte fortsätta bedriva sin medmänskliga verksamhet längre. Hon är bedrövad och har inga snälla ord att säga om kyrkans ledning. Hon tycker inte det stämmer med det kristna budskapet som predikas på högmässan. Hon känner sig illa behandlad. ”Kyrkan är inte så barmhärtig som den utger sig för att vara”, säger hon.

Det råder skriande brist i centrala Stockholm på lokaler i vilka människor kan slå sig ner utan att betala. Nu ska en av dessa lokaler slå igen. Bedrövligt. Ompröva beslutet ni i kyrkans ledning och låt Kammis textilverkstad få vara kvar! Visa medmänsklighet i samma anda som den över kyrkans ingång placerade fasadskulptur i form av en Jesusgestalt som håller sina armar bekyddande över en fattig man och en ensam mor med sitt barn i famnen. Det är ingen skam att ändra sig.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Dessa verksamheter behövs så väl, och det är ofta ett tacksamt klientel som kommer på besök

Susanne Nawitzky, 21:17, 6 november 2015. Anmäl

Håller med dig Epstein, tänker skriva ett protest brev till församlingen /kyrkogårds arbetaren

Lars Nilsson, 17:37, 5 november 2015. Anmäl

”Arvtagaren” deltog i hyllningen av ”Nacka” Skoglund på julafton

11

Johan Johansson och hans vänner (Stina och Anna Bauer närmast kameran) underhöll vid den traditionella julaftonshyllningen för fotbollslegenden Lennart ”Nacka” Skoglund vid statyn utanför hans födelsebostad …

21

… och Stefan Magnusson, ordförande i Nackas vänner, höll hyllningstalet (här återgivet i sin helhet) på 85-årsdagen av Nackas födelse.

Enligt julaftonstraditionen på Söder samlades någonstans runt tusen personer utanför Katarina Bangata 42, fotbollslegenden Lennart ”Nacka” Skoglunds (1929-1975) födelseadress där han också står staty (av Olle Adrin) står sedan trettio år. Trubaduren Johan Johansson och hans vänner (Bauerklanen) underhöll och Stefan Magnusson från Nackas vänner höll som vanligt hyllningstalet. Här återgivet i sin helhet för alla som missade det.

”Söderbor, Hammarbyare, Nackavänner. Det är i dag 85 år sedan Sveriges genom tiderna störste fotbollsspelare Lennart Nacka Skoglund föddes. Att Nacka Skoglund inte är bortglömd är ni som är här ett levande bevis för. Samtidigt med denna hyllning pågår också en hyllning på Borrby IP i Skåne. Vilken annan fotbollsspelare i Sverige tror ni får en hyllning på samma dag sextio mil ifrån varandra trettionio år efter sin död.

Det finns alltid folk som jämför fotbollsspelare förr och nu. Det är givetvis en orättvis jämförelse men jag undrar ibland hur bra Nacka varit med dagens träningsmetoder. Och jag lovar att börja jämföra den fantastiske från Rosengård med Nacka den dag han visar upp ett VM-brons och ett VM-silver (Uppskattande skratt och applåder från publiken).

För några år sedan såg jag en insändare i en lokaltidning på Södermalm. Det var en dam som ifrågasatte varför Nacka Skoglund ska stå staty på Söder. Statyer får ju endast kungar, genier och hjältar argumenterade hon. Om hon visste vad rätt hon hade. Nacka var nämligen allt detta.

När Nacka kom hem 1964 från proffslivet i Italien var han på nedgång men fortfarande en magnifik fotbollsspelare. Två gånger hjälpte han upp Hammarby i allsvenskan. Hammarby var på den tiden ett lindansarlag. Sista riktigt stora framträdandet gjorde han 1966 i det allsvenska kvalet mot Saab. Över 25 000 personer fick se Hammarby vinna med 5-0 efter två mål av Nackas arvtagare den blott 17-årige Kenta Ohlsson. Kedjan bestod av Kenta, Nackas brorsa Ya Skoglund, Benrdt Lif, Tom Turesson och Nacka själv. Det var en offensiv som heter duga och Nacka var förstås lysande.

31

”Nackas arvtagare” Kenta Ohlsson fanns med bland dem som hyllade Nackas minne …

41

… liksom förre socialdemokratiska idrottsborgarrådet Py Börjeson som här tackar Stefan Magnusson efter hans tal.

Säsongen efter låg Hammarby i allsvenskan men Nacka var mest skadad och efter halva säsongen gjorde han sin sista match för Hammarby. Via Kärrtorps BK och Länkarnas korplag fick sagan sitt tragiska slut. Eller som journalisten på Kvällsposten Björn Fremer en gång så träffsäkert skrev:

´Nacka levde på applåder, liksom komikern lever på skratten. Nacka hann göra väldigt många lyckliga. När skratten dör, dör komikern. När jublet dog, dog Nacka´. God jul och gott nytt år”.

51

De lite mindre Hammarbysupportrarna poserade på Nackastatyn inför mammornas och pappornas kameror.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Dn stöder vanligen stadsvandalism i den vanliga journalistiken. Denna blogg är en sorts alibi för att tidningen har högt i tak. Så det inte numera. Lars Epstein är toppen och gör sitt absolut bästa av situationen. Tack Lars!

Eddy, 10:08, 27 december 2014. Anmäl

Tack John! God Jul tillbaks!

Lars Epstein, 12:22, 25 december 2014. Anmäl

God Jul på dig Epstein! Fortsätt med ditt utmärkta jobb! Fler som du behövs på DN! /John

Anonym, 06:53, 25 december 2014. Anmäl

Mr Kungsträdgården slutar och får mer tid för sin poesi

 

Sam Carlquist slutar efter trettio år som programchef i Kungsträdgården.

Kungsträdgården har under Sam Carlquist trettioåriga ledning som programchef blivit parken där det ständigt händer något. Men nu tackar Mr Kungsträdgården för sig och blir pensionär på måndag i nästa vecka.  Andra får ta över.

Det blir mer tid för poeten Sam Carlquist. Han skriver dikter. Ofta med snillrika iakttagelser från Rågsved, hans hembygd. Deltar också gärna i poesifestivaler. Men det är inte otroligt att vi också i framtiden någon gång får se honom gästspela som introduktör på Kungsans scen, iklädd sin halmhatt presenterande några artister såsom han gjort så många gånger genom åren. ”Om de ringer är jag ju inte nödbedd”, säger han.

De offentliga framträdandena har dock bara utgjort fem procent av Sam Carlquists jobb som till större delen bestått av programplanering och därmed sammanhängande uppgifter.  Sam Carlquist började som assistent till Hagge Geigert som var programchef i början av 70-talet och 1983 blev han själv programchef och har därefter utvecklat Kungsträdgården till en park för alla, även barnen.

Många inslag är årligen återkommande som Restaurangdagarna (som pågått 22 år i rad), Körsbärsblommans dag, julgransplundringen, för att bara nämna några.  Och all underhållning är gratis och tillgänglig. ”Artisterna kommer till publiken i stället för tvärtom”, som Sam Carlquist formulerar det.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Tack för många fina program genom åren! Mr Halmhatt, som är synonym med Kungsan, har nog inte lyft på den för sista gången!

Neon, 20:05, 29 augusti 2013. Anmäl