Esko Männikkös okonventionella introduktion på Mindepartementet

11

Fotografen Esko Männikkö introducerade sin utställning på Mindepartementet genom att lyfta upp kollegan Joakim Strömholm i luften …

21

… som snabbt fattade galoppen och i sin tur lyfte upp den finske fotografen.

41

En stor samling av Esko Männikkös egensinniga bilder …

31

… visas på på utställningen.

51

Samtidigt var det vernissage på Christer Strömholm Collection, ett permanent rum på Mindepartementet där bilder av den legendariske fotografen visas. Med jämna mellanrum förnyas innehållet.

När fotografen (och sonen) Joakim Strömholm hade introducerat det nya permanenta Christer Strömholm-rummet (med flera förut ej kända bilder av legendaren) på vernissagen på Mindepartementet (Slupskjulsvägen 26) på Skeppsholmen gick den färgstarke finske fotografen Esko Männikkö fram till mikrofonen för att som alla trodde säga några introducerande ord om sin utställning.

Men i stället för att prata i mikrofonen ställde sig Esko Männikkö rygg mot rygg med en förvånad Joakim Strömholm och kopplade ett grepp och lyfte med finsk sisu upp honom i luften varpå Joakim Strömholm i sin tur gjorde detsamma med Esko Männikkö. Och så där höll de på ett tag. Spektakulärt. Det var hela den ordlösa introduktionen, lika överraskande som uppskattad av den talrika vernissagepubliken och kanske symbolisk på något sätt.

För det liksom som sprakar av kraft och energi i Esko Männikkös egensinniga bilder. Han jobbar som Estelle af Malmborg träffande påpekade i sin inledning i gränslandet mellan konceptuell och dokumentäär fotografi med finsk sisu också i sina bilder av slitna husfasader, levande och uppstoppade djur, bilvrak, människor i miljö med mera. En fotografisk expressionist kanske man skulle kunna säga. Det bästa inom foto som visas just nu i stan, enligt min vän ”Fjellis” (Christer Fjellman) som har koll på alla fotoutställningar. Jag tror Fjellis har rätt. Missa inte, som det brukar heta.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Konsthögskolans studenter ställer ut sina verk över hela stan

11

”Organ” heter den video med tillhörande performance skapad av konstnären Adèle Essele Zeiss …

21

… som visas på Konsthögskolans kandidatutställning på Skeppsholmen …

31

… där också Anna Gerdéns videoverk ”Lapse” visas …

41

… liksom Janne Maria Lysens verk ”Massa frågor om vad som inte finns” (en pytteliten bokhylla med pyttesmå böcker). 

51

Inspirerad av lokalen och alla verk kunde jag inte låta bli att ta ett självporträtt.

61

I utställningslokalen på Sergelgatan ställer bland andra också Marcus Jonsson ut sin skulptur Mjölkbonde och några intressanta målningar.

Hur ser framtidens konst ut? Jag tänkte att jag som hastigast skulle kika in på Konsthögskolans elevers utställning och undersöka saken. Men det var inte så lätt. Det är inte bara en utställning utan flera. Och det spretar åt alla håll. Svårt att se en enhetlig trend, åtminstone för en utomstående amatör.

Kandidatutställningen och vårutställningen är utspridd på olika platser på stan. Bara på Skeppsholmen ställer studenterna ut på fyra olika ställlen (Mindepartementet, Galleri Mejan, Grafikhuset och Konsthögskolans huvudbyggnd) och dessutom i en gammal butikslokal på Sergelgatan och i Passagen i huset som ska rivas i NK-kvarteret.

Jag nöjde mig med att gå runt i Konsthögskolans labyrintliknande huvudbyggnad på Flaggmansvägen 1 och betrakta ett videoverk med tillhörande performance (fem kvinnor som rörde sig rytmiskt till visselpipsliknande drillar) skapad av kandidaten Adèle Essele Zeiss. Kanske handlade det om människans komplicerade förhållande till sin egen kropp. Jag tolkade det i alla fall ungefär så. Suggestivt i alla händelser.

Anna Gerdéns svartvita fyraminutersvideo grundad på gamla fotografiska glasplåtar gav mig känslan av ett svunnet Sverige, tyckte mig ana en lagård och en kvinna som handmjölkade kor, såsom det nyligen var brukligt, men det kändes ändå som det skedde i en sedan länge gången tid. Videon fick mig också att fundera över hur tekniken förändras över tiden, som den fotografiska till exempel, från jättekameror med glasplåtar till digitala kameror med minneskort, till mobilen som kamera. Vilket är nästa steg i den fotografiska (och övriga) teknikutvecklingen?

Bara att gå runt i den nygamla byggnaden på Flaggmansvägen 1 med sin ostrukturerade interiör var en konstupplevelse i sig. Jo, jag besökte också som hastigast den gamla butikslokalen på Sergelgatan 8-10 där Masterstudenterna ställer ut och också har workshops och performances och lite annat. Väl värt ett besök, gratis och öppet dagligen kl 12-18 till 12 juni.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Pryda personer varnas för att besöka spansk fotoutställning på Skeppsholmen

11Den spanske fotografen Alberto García-Alix  …

21

… visar sina bilder …

61… med premiär i morgon torsdag på den nya konsthallen för fotografi på Skeppsholmen ”Mindepartementet Art and Photography”.

51

Det är bilder som kanske kan verka chockerande på personer som lätt tar anstöt. Här ett självporträtt från 2001 ”En sorgsen man”.

41

”Willy tar en sil” 1980.

31

”I väntan på langaren” 1982.

Fotografins hus på Skeppsholmen lade ner verksamheten för ett knappt halvår sedan. I morgon torsdag 17 mars öppnar i stället en ny konsthall för fotografi ”Mindepartementet Art and Photography” i samma lokaler, vackert renoverade och betydligt större, utökade med f.d. Kurdiska bibliotekets lokal och ytterligare en, tidigare tillhörig Konsthögskolan. Anna Eriksson och Estelle af Malmborg, båda med långvarig erfarenhet av att curera fotografi, är kvinnorna bakom den nya ”konstscenen” som de också kallar konsthallen (som har fri entré). Adressen är Slupskjulsvägen 26.

Premiärutställare är den spanske fotografen Alberto García-Alix, aldrig tidigare visad i Sverige. ”Man kan säga att han är Spaniens Christer Strömholm”, sade Estelle af Malmborg när hon presenterade honom och hans fotografi på onsdagen.

Alberto García-Alix tillhörde ”La Movida”, den rörelse i Spanien som efter Francos död och fascismens kollaps i mitten på sjuttiotalet lockade till sig konstnärer och andra som tänjde och överskred alla gränser. Alberto García-Alix var tillsammans med filmregissören Pedro Almodóvar en av förgrundsfigurerna i La Movida vars excesser såsom bland annat drogmissbruk och sexuell lössläppthet han dokumenterade. Därför kanske man ska varna pryda personer från att besöka utställningen. Fördomsfria besökare kan nog uppskatta den bättre.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Internationella protester mot förslag att lägga ned Arkitekturmuseet

11Hotet mot ArkDes (Arkitekturmuseet) diskuterades på onsdagskvällen. I panelen från vänster: Bengt OH Johansson (chef för Arkitekturmuseet 1966-77), Eva Eriksson (arkitekturkritiker), Ola Broms Wessel (arkitekt), Nina Berre (chef för Norges arkitekturmuseum), Kerstin Brunnberg (chef för ArkDes) och moderatorn Kerstin Wickman (professor i arkitektur och design).

21

Kerstin Brunnberg, chef för ArkDes (Arkitektur- och designcentrum) på Skeppsholmen granne med Moderna museet.

31

Publik vid onsdagskvällens diskussioner som ägde rum på nya Arkitekturskolan.

Protesterna mot den i en statlig utredning (Sou 2015:88) föreslagna nedläggningen av ArkDes (Arkitekturmuseet på Skeppsholmen) för att ersättas av en myndighet med en ”riksarkitekt” har nu nått internationell spridning.

I ett brev till kulturminister Alice Bah Kunde har åtta högt uppsatta chefer för välrenommerade arkitekturmuseer i USA, Danmark, Canada och Tyskland skrivit bland annat följande (min översättning):

”Vi som undertecknat, protesterar mot hotet om stängning av en av de mest betydelsefulla internationella institutionerna när det gäller arkitektur”. ”Dess arkiv står inte något efter med dess exemplariska vård av verk av världsberömda arkitekter såsom Ragnar Östberg, Erik Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz för att bara nämna några”.

Vid en välbesökt diskussion apropå ArkDes hotade framtid som Stockholms Arkitektförening ordnande på nya Arkitekturskolan på onsdagskvällen berättade museets chef Kerstin Brunnberg att man förutom vården av de 3 miljoner ritningarna, 2 000 modellerna och 60 000 fotografierna (som aktivt används av arkitekter, forskare och andra) också satsar på utställningar för allmänheten, inte minst barnen.

”ArkDes är ett av de mest uppskattade museerna. I år har vi haft tvåhundra skolor på besök, en del flera gånger. Redan nu är sextio skolor inbokade för nästa år”, sade hon

Kerstin Brunnberg berättade också att museet håller på att bygga en helt ny basutställning.
”Jag hoppas att den förverkligas. Jag utgår ifrån att vi får vara kvar”, sade hon också.

ArkDes bevarande krävs också i ett nypublicerat upprop undertecknat av femton svenska kulturpersonligheter, såsom professorn i arkitekturhistoria Fredric Bedoire, arkitektkritikern Eva Eriksson, arkitekterna Johan Celsing, Gert Wingårdh, författaren Per Wästberg med flera.

En namninsamling för uppropet är också på gång, berättade f.d. DN-journalisten Rebecka Tarschys på mötet där de många välformulerade inläggen för museets bevarande avlöste varandra.

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

En angelägen utställning om romer visas nu på Moderna museet

11

Utställningen ”Ett gott hem för alla” om det svenska samhällets syn på romerna hade vernissage på Moderna museet på fredagen …

21

… och presenterades av  producenterna Lawen Mohtadi och Fredrik Liew som intervjuades av Catrin Lundqvist (till höger) …

31

… inför en stor publik.

41

Utställningen domineras av fotografier (både projicerade och i original) …

51

… tagna av Anna Riwkin på 1950-talet (här familjen Kaj, 1954) …

61

… och här Björn Langhammers bild av en uppvaktning 1964 hos dåvarande statsministern Tage Erlander som leds av Katarina Taikon och som kräver vuxenundervisning för romerna.

”Ett gott hem för alla” är det flertydiga namnet på en utställning om romer i Sverige som mindre är en skildring av romernas kultur (en sådan utställning pågår på Forum för folkets historia) än en skildring av det svenska samhällets syn och behandling av romerna genom historien.

Mellan 1914 och 1954 förbjöds romer, zigenare kallade på den tiden, att invandra till Sverige. Samma år statsminister Per Albin Hansson proklamerade ”folkhemmet” 1928 utgavs andra upplagan av rasbiologen Herman Lundborgs Svensk Raskunskap. I den nämndes inte ens romerna. De ansågs inte ingå i folkhemmet.

Det berättade utställningens båda producenter Lawen Mohtadi och Fredrik Liew inför en stor publik på Moderna museet vid fredagens vernissage.

Utställningen domineras av fotografier som Anna Riwkin (1908-1970) tog på 50-talet och Björn Langhammer (1933-1986) på 60-talet, Anna Riwkin som gjort reportageresor för tidningen VI med Ivar Lo-Johansson (1901-1990)(som senare resulterade i boken Zigenare) och Björn Langhammer som var gift med författaren Katarina Taikon(1932-1995) som så stridbart och framgångsrikt drev frågorna om romernas upptagande i det svenska samhället, bland annat för riktiga bostäder och ordnad skolgång för de romska barnen.

Femtiotalet var delvis en brytningstid i samhällets syn på romerna inte minst tack vare Katarina Taikons envetna kamp. Och i Björn Langhammers 60-talsbilder kan vi också se romska barn vid svarta tavlan i en svensk skolsal, medan i Anna Riwkins 50-talsbllder barnen fortfarande undervisades av ambulerande lärare som kom på besök till lägren.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Tusentals besökte vernissagen med Francesca Woodmans fotografier

21Intresset för Francesca Woodmans fotografier var enormt …

11… när Moderna Museet hade vernissage på fredagen …

31… och köerna var långa för att komma in i utställningssalen …

51… och trängseln stor framför fotografierna i utställningen …

41… som har kurerats av Moderna Museets fotografiintendent Anna Tellgren.

Det var en anstormning utan like när Moderna Museet hade vernissage på fredagen av utställningen ”Om att vara en ängel”, den mytomspunna amerikanska fotografen Francesca Woodmans (1958-1981) inåtvända fotografier.

Över femtusen personer hade tackat ja på Facebook till att komma på den öppna vernissagen och jag har en känsla av att alla femtusen kom. Köerna var långa för att överhuvudtaget komma in i salen där de 102 fotografierna och några videofilmer visades.

Francesca Woodman uppträder själv i de flesta av bilderna, ofta på ett utlämnande med samtidigt undanglidande sätt, många gånger som en oskarp skugga, att man får känslan av att hon söker fånga sitt eget inre jag, kanske utforskande sig själv och sin plats i världen. Jag vet inte. Men det är något magiskt med bilderna.

Francesca Woodman tillhör kategorin de unga brådmogna genierna som inte orkade leva. Hon tog sina första bilder i trettonåldern. Tjugotvå år gammal begick hon självmord.

Utställningen är kurerad av Moderna Museets fotografintendent Anna Tellgren och kommer att visas i både Amsterdam och Paris. En fin katalog värd sitt pris har också tryckts upp.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Segelhelg på Strömmen

11Utsikt …

21… från Skeppsholmen.

Skeppsholmen är sig inte riktigt lik den här helgen. Segelbåtar, den ena större än den andra, ligger vid tillfälliga pontoner eller är ute och kryssar på Strömmen. Tält med det ena företaget efter det andra som visar upp sina produkter eller delar ut gratisprov, plastväskor, badbollar o dyl. Det är den stora segelhelgen, ett jättejippo, som inletts.

På söndag startar Gotland Runt, som det hette förut, numera mer svårbegripliga ÅF Offshore Race, ute på Strömmen. Fram till dess bjuds på allehanda evenemang, en del seglingsrelaterade.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Inspirerad av Benzelstierna tog jag en bild på Skeppsholmskyrkan

21Fotohistorikern Björn Axel Johansson förbereder sitt föredrag om tidig svensk fotografi på CFF (till vänster intendent Gunilla Muhr).

51Här visar han en bild på den första Daguerre-kameran, en otymplig apparat, nästan en halv meter bred och lika lång …

31… och här den enda med säkerhet bevarade bilden tagen av Sveriges förste fotograf löjtnanten Lars Jesper Benzelstierna, ett porträtt av Maria Sofia Draminsky från 1840-talet.

41Den här illa medfarna dagerrotypien  från Arvfurstens palats med utsikt över Gustav Adolfs torg och Skeppsholmen i fonden är antagligen tagen 1842 eller något senare eftersom Skeppsholmskyrkan (som byggdes på 1830-talet) då fick sin lanternin vilken kan urskiljas på bilden. Benzelstierna ska ha tagit en liknande vy 1840 …11… vilket inspirerade mig (drygt 170 år senare) att också ta en bild med Skeppsholmskyrkan (dock från Katarinavägen) på hemväg från det fotohistoriska föredraget med lång exponeringstid (fyra sekunder) dock inte lika lång som mina föregångare vilkas exponeringstid knappast lär ha underskridit femton minuter.

I år är det 175 år sedan den första fotoutställningen ägde rum i Sverige 1840. Det skedde på Slottet i de s.k. Kungliga museet. Dagerrotypierna, positiva bilder på kopparplåtar, med vyer över staden, hade tagits av Georg Albert Müller, Ulrik Emanuel Mannerhierta och Lars Jesper Benzelstierna. Den senare räknas som Sveriges förste fotograf. Tyvärr finns inga av dessa de första ”fotografierna” bevarade, men Lars Jesper Benzelstierna gav ut ett häfte med fyra av Stockholmsvyerna i litografiskt tryck. Endast en av Benzelstiernas dagerrotypier finns med säkerhet kvar än i dag, ett porträtt av Maria Sofia Draminsky från 1840-talet.

Fotohistorikern Björn Axel Johanssons föredrag om de första svenska fotograferna på CFF (Centrum för fotografi) på Tjärhovsgatan 44 på onsdagskvällen inspirerade mig att på hemväg stanna till på Katarinavägen i kvällsmörkret och ta en vy över en del av Skeppsholmen med fartyget af Chapman och Skeppsholmskyrkan med en lång exponeringstid, fyra sekunder. Just den långa exponeringstiden var ett av många problem för våra första fotografer för 175 år sedan. Den kunde variera mellan femton till trettio minuter beroende på vädret. Inom några år, med ljuskänsligare optik, var man nere i kortare exponeringstider på fyra, fem minuter, så fyra sekunder hade för Benzelstierna och hans samtida kollegor upplevts som en osannolikt kort exponeringstid. Tiderna förändras.

CFF fortsätter sin serie med nedslag i fotohistorien. Nästa gång den 22 april. Det har titeln: Rasbiologens blick. Om kamerans roll i vetenskapens tjänst hos professor Herman Lundborg, chef för Statens institut för rasbiologi. Fotografen och filmaren Claes Gabrielson och författaren Maja Hagerman berättar utifrån sitt arbete med sin dokumentärfilm och bok om professor Herman Lundborg.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Pieter ten Hoopens Hungry Horse klar efter tio år

11Förläggaren Jeppe Wikström presenterar Pieter ten Hoopens (till höger) nya bok …51… Hungry Horse …

41… på en välbesökt bokrelease …

21… där alla ville gratulera …

31… upphovsmannen Pieter ten Hoopen.

Fotografen och filmaren Pieter ten Hoopens release av sin nya bok ”Hungry Horse” på förlaget Max Ström på Skeppsholmen häromkvällen var med rätta välbesökt.

Vid sjutton tillfällen under tio års tid har Pieter ten Hoopen i olika långa perioder besökt det lilla gudsförgätna samhället Hungry Horse som är omgivet av en svindlande vacker natur i Montana i USA.

Det bisarra namnet Hungry Horse har sitt ursprung i en händelse den kalla vintern 1900-1901 då två förrymda arbetshästar på platsen, Tex och Jerry, troddes vara förlorade för alltid när de oväntat dök upp totalt utmärglade men vid liv en månad senare.

Hungry Horse ligger utanför det välfödda Amerika. Här bor människor, flera kantstötta av ett hårt liv, i sina enkla boningar nära naturen. Dessa människor har Pieter ten Hoopen efterhand blivit vän med och fått förtroendet att skildra med sin kamera och filmkamera. I boken finns en dvd med en trekvartslång film där några av människorna i boken berättar om sina liv.

Filmen kompletterar bokens nedtonade och okonstlade fotografier. Tillsammans skapar de en helhet, ett slags mentalt porträtt av ett stycke USA bortom den vanliga klichébilden.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Hundra konstnärer ställer ut i Skeppsholmens bergrum

21I det väldiga bergrummet på Skeppsholmen …

41… öppnar Stockholms Konstsalong på lördag med hundra konstnärer …

31… bland dem Malin Pierre som ställer ut sina charmiga tavlor av urklippta, påklistrade pappersbitar …

11… och David J Wadsworth med sina graciösa bronsskulpturer.

51Lennart Alexandrie, Stockholms Konstsalongs skapare, ställer ut några av sina marinmålningar.

Det väldiga bergrummet med sina tunnlar på Skeppsholmen som på 1940-talet byggdes som stridsledningscentral för marinen om kriget skulle komma fungerar numera som utställningslokal. På lördag är det Stockholms Konstsalong som tidigare hållit till bland annat ute i Haga växthus (numera ombyggt till hajakvarium) som slår upp portarna (under en dryg vecka) för femtonde gången.

Etthundra (runt fem gånger så många hade anmält intresse) av en jury utvalda konstnärer från hela Sverige deltar och har några kvadratmeter var att visa sina verk på, de flesta av traditionellt snitt, men några av mer konceptuell natur. Jag fäste mig särskilt vid några av verken, som Malin Pierres charmiga tavlor gjorda av klippt och skuret papper limmade bit för bit till en helhet och David J Wadsworths graciösa bronsskulpturer.

Stockholms Konstsalong skapades från början av Värmdökonstnären, marinmålaren Lennart Alexandrie (som själv ställer ut) för att skapa direktkontakt mellan konstnärer och allmänhet. Numera står sonen Joakim för den omfattande administrationen. Nog är det värt en femtiolapp att få komma in i de magiska bergtunnlarna och bese den skönt spretiga utställningen med tavlor och skulpturer.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 2