Skona träden på Mariatorget – Inför stoppförbud!

Kraftiga påkörningsskador …

Annons:

… på två av de stora lindarna vid Mariatorget.

Jag blev uppmärksammad på de kraftiga skador på stammarna som två av de mäktiga lindarna på Mariatorget mellan Sankt Paulsgatan och Hornsgatan utsatts för förmodligen orsakade av lastbilar och kanske stora turnébussar. Jag hoppas att de överlever påkörningarna.

Inför stoppförbud istället för parkeringsförbud!

Om inget görs för att förbättra situationen kommer de med säkerhet att skadas ytterligare eftersom det är mycket trångt på den här gatusträckan särskilt när de står bilar parkerade längs trottoarkanterna. Stoppförbud istället för parkeringsförbud skulle kunna vara en första åtgärd. Någonting för trafikkontoret att titta på kanske.

 

Minnesstund vid Årstaviken

En tyst minut …

Pastor Olle Jonasson som också är socialarbetare i Farsta höll tal på den internationella brukardagen (Remembrance Day) vid en stilla ceremoni intill Årstavikens strand nedanför Södersjukhuset där ett minnesträd (en al) planterades för några år sedan till minne av människor som dött av missbruk.

… och en ros vid minnesträdet …

-Vi är här inte för att recensera människors liv utan för att minnas dem, citerade Olle Jonasson en kollega och berättade att orsaken till att han själv en gång i tiden blev engagerad i missbruksfrågor var att en barndomsvän till honom ”Tjalle” blev missbrukare. Tjalle blev fri från sitt missbruk i fem år och fick två barn men fick återfall och dog i en överdos.

… för vänner som dött det gångna året.

Efter en tyst minut lade de närvarande ned varsin ros vid minnesträdet och tänkte på någon av de 30-40  av Stockholms brukarförenings runt 1 600 medlemmar som avlidit under året.  Jag pratade lite med Niklas Eklund, volontär på brukarföreningen. Han menade bland annat att man måste lyssna mer på de drabbade individerna själva när de söker hjälp och tog Danmark som exempel. Där det lag på att sjukhusen inom 48 eller 72 timmar måste ta emot en person med drogproblem som söker hjälp. Så är det långt ifrån i Sverige. Det behövs också längre och mer omfattande behandlingar. Mer resurser helt enkelt.

Strömming i truten på Slussen

Stekt eller rå kvittar lika tyckte truten som inte hade något emot att dela bord med betalande matgäst vid strömmingskioskens uteservering på Södermalmstorg.

Hungrig trut …

… får syn på ett dukat bord …

… med resterna av en portion stekt strömming …

… och smörjer kråset …

… och tackar för sig.

Cyklister och fotgängare separeras på Götgatan

Fotgängare och cyklister ska få egna stråk på Götgatan …

Götgatans norra del fram till Slussen blev gågata för tio år sedan. Men inte bara gågata, cykelgata också. Ofta har det under åren uppkommit irritation mellan individer ur de båda trafikantgrupperna när de kommit i vägen för varandra. Men nu ska problemet förhoppningsvis få sin lösning sent omsider.

… när uteserveringarna flyttas ut en bit från husväggarna.

Fotgängarna ska i framtiden röra sig intill husväggarna. Uteserveringarna flyttas ut från fasaderna. Och cyklisterna ska få mittsträngen till sitt förfogande. På så vis separeras de båda trafikantslagen från varandra. Ett detaljerat genomförandeförslag med den inriktningen kommer att klubbas, förmodligen i slutet av nästa månad, i Trafiknämnden. Återstår sedan att se om nyordningen löser problemen.

Gratis båtturer till Årsta Holmar, men till vilket pris?

Om tre veckor startar gratisturerna till Årsta Holmar …

Om tre veckor börjar en gratisbåt (som tar tolv passagerare åt gången) trafikera Årsta Holmar en gång i timmen från Hornstulls strand. Turerna på går hela augusti och september mellan kl 10 och 21. Alla är inte lika positiva till stadsmiljöborgarrådet Per Ankersjös (c) idé.

… något som Per-Olof Wikberg (uppväxt där) är tveksam till …

… ”ska man röja den enda stigen, nästan oframkomlig i dag”, undrar han.

Per-Olof Wikberg, dotterson till trädgårdsmästaren Emil Johansson som arrenderade marken på Årsta Holmar första hälften av 1900-talet, är skeptisk. Han upplevde sina tidiga barnaår här i slutet av 40-talet och början av 50-talet. Han har svårt att känna igen sig när vi promenerar runt holmarna på den enda stigen, delvis igenvuxen och på sina ställen svårframkomlig belamrad med döda trädstammar som den är.

”Ska man bygga en trappa så att folk kan komma upp på Bergholmens högsta topp”, undrar han vidare.

”Hur ska man göra det handikappvänligt att ta sig fram här? Ska man röja och bredda stigen? Ska man sätta upp papperskorgar och toaletter? Och ska man bygga en trappa på Bergholmen så att folk kommer upp på det branta berget där”, undrar han och ser framför sig en total förändring av den vildvuxna naturen på holmarna om det kommer en massa människor dit. I synnerhet om alliansens planerade 20 miljoner kronors-bro (som oppositionen dock är negativ till) förverkligas.

Trista spår av oönskad mänsklig aktivitet på Årsta Holmar syns redan i dag i form av skräpsamlingar …

… lämningar efter hemlösas tillfälliga bostäder …

… och ett till hälften sjunket fartygsvrak.

Politikerna har bestämt att göra Årsta Holmar till naturreservat för att öka skyddet för den unika naturen och djurlivet. Då ska man inte öka besökstrycket, menar Per-Olof Wikberg. Redan i dag ser vi på vår rundvandring icke önskvärda spår av mänsklig framfart som ett flertal halvrostiga grillar utplacerade i tallskogen, skräp här och där  och till synes övergivna boplatser för hemlösa nere vid stranden. Nedanför Bergholmen ligger ett till hälften kapsejsat fartyg. ”En alltför vanlig syn”, säger Per-Olof Wikberg.

Eftersom Årsta Holmar med sin unika natur (här vattendraget mellan Alholmen och Bergholmen) ska bli naturreservat …

… bör man tänka sig för innan man låter en massa människor invadera holmarna, menar Per-Olof Wikberg,

Läs också: Emil Johanssons dotterson är orolig för Årsta Holmars framtid

Kapten Rolla har åter störtat

Bara kapten ena benet återstår av kapten Rolla …

… det hade lossnat redan för sju år sedan. Men då fanns kroppen fortfarande kvar mellan ballonglinorna. Foto 2007: Kjell Elenius

Den blott nittonårige ryske äventyraren kapten Victor Rolla tjusade och förskräckte Stockholmarna våren 1890 med sina djärva ballonguppstigningar från Mosebacke. Men den 29 maj det året gick något helt fel. ”Ballongen for av som en blixt”, enligt samtida vittnen och försvann snabbt ur åskådarnas åsyn. När kapten Rollas döda kropp bärgades ur vattnet utanför Ljusterö konstaterades att han hade förfrusit och dött innan ballongen störtade i sjön.

Till minne av den tragiska händelsen gjorde konstnären Rolf Swedberg (1927-2008) en liten skulpturgrupp med publiken i siluett och kapten Rolla i sin ballong. Den sattes upp till 100årsminnet av den tragiska händelsen på baksidan av Södra teatern vid Klevgränd och sitter där än i dag sånär som på kapten Rolla själv. Endast kapten Rollas ben återstår. Det hänger och dinglar från ballongringen. Kroppen har lossnat och försvunnit. På något vis har skulpturen blivit än mer dramatisk än den var från början. Men var har själva kapten Rolla tagit vägen, och hur gick det till när han än en gång försvann? Det undrar jag.

Tobaksmonopolets gamla huvudkontor rivs för höghus

Tobaksmonopolets gamla huvudkontor (mot Maria bangata) ska rivas …

… här (med det kulturhistoriskt värdefulla trapphuset) sett från Maria Skolgata.

Dagarna är räknade för Tobaksmonopolets vackra gamla huvudkontor som ritades i funkisstil av arkitekten Ivar Tengbom och stod färdigt för 80 år sedan vid Maria Bangata och Ringvägen. Det ska rivas och ersättas av ett 75 meter högt 16-17-våningars hus med två sammanbyggda 6-våningslängor.

Så här ser det ut från Ringvägen idag med Maria skola (helskymd av grönska) till vänster. Gamla huvudkontoret i mitten delvis skymt av de grönskande träden.

Och så här är det tänkt att se ut i framtiden. Den arkitektoniska utformningen av höghuset i 16-17 våningar är en senare fråga. Det här en s.k. volymstudie. Ill:  Brunnberg&Forshed

”Anläggningen i kv. Tobaksmonopolet är av synnerligen stort kulturhistoriskt värde. Den äger arkitektoniska värden med Ivar Tengboms fasader i fabrikshuset 1917-22 och i huvudkontoret från 1930-talet.”, heter det i skriften ”Värdefulla industrimiljöer i Stockholm” utgiven 1984 av Stockholms fastighetskontor, stadsbyggnadskontor, stadsmuseum.

Det arkitektoniskt intressanta trapphuset sett ur fågelperspektiv.

”Det mest värdefulla och även opåverkade i huset är trapphuset. Spiral- eller vindeltrappan var något Ivar Tengbom använde med förkärlek i byggnader efter 1930. Här är den mycket raffinerat utförd med glas med spröjsverk av teak, förnicklade blankpolerade räcken och kolmårdsmarmor som trappbeläggning.”, skriver Klaus Gylling i ”Kvarteret Tobaksmonopolet, kulturmiljöanalys och konsekvensbeskrivning” utförd 2007 för Stadsbyggnadskontoret.

Här, där Maria Skolgata och Maria Bangata går i hop vid Ringvägen, ska 16-17-våningshuset med 6-våningsflyglar byggas istället för Tobaksmonopolets gamla huvudkontor.

Visst behövs det fler bostäder. Även i innerstan. Men visst är det synd när det går ut över bevarandevärd arkitektur (som i det här fallet). Detaljplaneförslaget ställs ut just nu.

Porträttfotografering på Söder av hemlösa för 2015 års kalender

Fotografen John Arthur Ekebert …

… träffade Jerkka, Mikke och Sadde för fotografering …

… till 2015 års kalender med hemlösa modeller.

John Arthur Ekebert, f.d. missbrukare och hemlös, numera fotograf med ordnat liv, som bl. a gett ut boken ”Håll Höjden!” med text och bilder, håller just nu på med ett annorlunda projekt. Jag följde med när han tog bilder till 2015 års kalender som ges ut av Hellstone Music i Götgatsbacken. Varje månad ska illustreras med ett porträtt på en hemlös.

Mikke.

Sadde.

Jerkka.

John Arthur fick syn på Mikke, Jerkka och Sadde som han kände sedan tidigare. De satt i tunnelbaneentrén vid Medborgarplatsen i skydd för duggregnet. Alla tre ställde gärna upp för fotografering. John Arthur ville ta bilderna nere på Södra stationsområdet.  Efter ombyte till T-shirts blev de tre porträtterade och fick sitt modellarvode. ”Dagen är räddad”, sade Mikke. Det ska bli spännande att se kalendern när den kommer ut någon gång före årsskiftet.

Allhelgonakyrkan, provisoriet som blev permanent, renoveras

Allhelgonakyrkan i Helgalunden är sedan några veckor stängd för renovering.

Allhelgonakyrkan, den vid gudstjänsterna alltid fullsatta träkyrkan i Helgalunden, byggdes på privat initiativ och invigdes 1918 som ett tänkt provisorium att vara i tio för att sedan ersättas av en stenkyrka. Det blev aldrig av. Den ”provisoriska” träkyrkan fyller snart hundra år och är sedan en tid stängd för en helrenovering.

Församlingens projektchef Allan Zoltan (t. v.) och Birger Jonsson från Zengun inspekterar kyrkorummet.

Kyrkan handikappanpassas med bl. a hiss till det nedre planet där församlingsrummet samtidigt mer än fördubblas genom att en stor del av berget försiktigt sprängs (spräcks) bort.

Bergmassor sprängs bort för att öka utrymmet i nedervåningen under själva kyrkorummet.

Själva kyrkorummets tak och väggar ska tvättas (ytskiktsrenoveras) och golvet slipas. Det kommer att bli ljusare och dekorationerna att framträda tydligare när allt är färdigt. Alla inventarier ska också tas ned och renoveras och oljeledningen bytas ut mot bergvärme.

På väggen i kyrkorummet finns ett prov på hur mycket ljusare väggen blir efter renoveringen.

I höst, när sprängningsarbetena i undervåningen är klara, öppnas kyrkorummet som dock åter stängs nästa vår vid renoveringen. Då öppnas i stället församlingsrummet på nedervåningen med nytt pentry och ett nytt andaktsrum och kyrkoherden Olle Carlssons 12-stegsarbete med personer som lider av missbruksproblem har fått mer än fördubblat utrymme att verka i.

Alla inventarier i kyrkorummet ska tas ner och renoveras efter behov.

Gerillaymparen Åsas paradis i södra Tantos koloniområde

Rosorna prunkar i Södra Tantos koloniområde.

Åsa Bäärnhielm har 24 äppelsorter på sin noggrant planerade kolonilott i söderläge på bergskrönet i södra delen av Tantolunden med utsikt över Årstaviken. En ljuvlig blomsterdoft slog emot mig när jag klev in genom grinden. Det var ”öppen trädgård” på söndagen och Åsa var en av kolonisterna som tog emot trädgårdsintresserade främlingar i sitt lilla paradis.

Åsa Bäärnhielm har ympat 24 äppelsorter …

… på några få äppelträd på sin kolonilott.

Här prunkar allt från vinbär, krusbär och äpplen till olika sorters mynta, sallader, sparris, sockerärter, tomater, bönor och blommor och träd som digitalis, rosor, vallmo, röd fläder, brandkåpa, magnolia, blomsterkornell etc. etc.

Röda vinbären på väg att mogna.

Självklart har Åsa inte 24 äppelträd på sin lilla kolonilott. Hon har ympat dit alla sorterna på några få träd, bland annat en som hon valt att kalla ”Täby okänd”, från ett gammalt äppelträd i Täby som inte längre finns. Hon brukar också ympa kvistar på övergivna vildaplar, gerillaympar, som hon säger.

Åsa Bäärnhielm visade besökarna sina odlingar …

I denna lilla grönskande idyll mitt i stan med tågen farande på Årstabron inte långt därifrån men ändå så avlägsna bjöd Åsa besökarna på odlarkunskaper och en kopp mynta-te. Tänk så gott det kan smaka med ett glas te avnjutet en rofylld och gästvänlig miljö!

… och bjöd på mynta-te och flädersaft.