Allhelgonakyrkan, provisoriet som blev permanent, renoveras

Allhelgonakyrkan i Helgalunden är sedan några veckor stängd för renovering.

Annons:

Allhelgonakyrkan, den vid gudstjänsterna alltid fullsatta träkyrkan i Helgalunden, byggdes på privat initiativ och invigdes 1918 som ett tänkt provisorium att vara i tio för att sedan ersättas av en stenkyrka. Det blev aldrig av. Den ”provisoriska” träkyrkan fyller snart hundra år och är sedan en tid stängd för en helrenovering.

Församlingens projektchef Allan Zoltan (t. v.) och Birger Jonsson från Zengun inspekterar kyrkorummet.

Kyrkan handikappanpassas med bl. a hiss till det nedre planet där församlingsrummet samtidigt mer än fördubblas genom att en stor del av berget försiktigt sprängs (spräcks) bort.

Bergmassor sprängs bort för att öka utrymmet i nedervåningen under själva kyrkorummet.

Själva kyrkorummets tak och väggar ska tvättas (ytskiktsrenoveras) och golvet slipas. Det kommer att bli ljusare och dekorationerna att framträda tydligare när allt är färdigt. Alla inventarier ska också tas ned och renoveras och oljeledningen bytas ut mot bergvärme.

På väggen i kyrkorummet finns ett prov på hur mycket ljusare väggen blir efter renoveringen.

I höst, när sprängningsarbetena i undervåningen är klara, öppnas kyrkorummet som dock åter stängs nästa vår vid renoveringen. Då öppnas i stället församlingsrummet på nedervåningen med nytt pentry och ett nytt andaktsrum och kyrkoherden Olle Carlssons 12-stegsarbete med personer som lider av missbruksproblem har fått mer än fördubblat utrymme att verka i.

Alla inventarier i kyrkorummet ska tas ner och renoveras efter behov.

Gerillaymparen Åsas paradis i södra Tantos koloniområde

Rosorna prunkar i Södra Tantos koloniområde.

Åsa Bäärnhielm har 24 äppelsorter på sin noggrant planerade kolonilott i söderläge på bergskrönet i södra delen av Tantolunden med utsikt över Årstaviken. En ljuvlig blomsterdoft slog emot mig när jag klev in genom grinden. Det var ”öppen trädgård” på söndagen och Åsa var en av kolonisterna som tog emot trädgårdsintresserade främlingar i sitt lilla paradis.

Åsa Bäärnhielm har ympat 24 äppelsorter …

… på några få äppelträd på sin kolonilott.

Här prunkar allt från vinbär, krusbär och äpplen till olika sorters mynta, sallader, sparris, sockerärter, tomater, bönor och blommor och träd som digitalis, rosor, vallmo, röd fläder, brandkåpa, magnolia, blomsterkornell etc. etc.

Röda vinbären på väg att mogna.

Självklart har Åsa inte 24 äppelträd på sin lilla kolonilott. Hon har ympat dit alla sorterna på några få träd, bland annat en som hon valt att kalla ”Täby okänd”, från ett gammalt äppelträd i Täby som inte längre finns. Hon brukar också ympa kvistar på övergivna vildaplar, gerillaympar, som hon säger.

Åsa Bäärnhielm visade besökarna sina odlingar …

I denna lilla grönskande idyll mitt i stan med tågen farande på Årstabron inte långt därifrån men ändå så avlägsna bjöd Åsa besökarna på odlarkunskaper och en kopp mynta-te. Tänk så gott det kan smaka med ett glas te avnjutet en rofylld och gästvänlig miljö!

… och bjöd på mynta-te och flädersaft.

En liten flicka hjulade på konstgräsmattan

En liten flicka hjulade på konstgräsmattan …

… i övrigt fanns det inte så mycket att betrakta på den bilfria Götgatan på lördagen…

Götgatan gjordes bilfri mellan Ölandsgatan och Folkungagatan på lördagen för att skapa en levande mötesplats med en konstgräsmatta, stolar och några träd ditställda i lådor närmast Medborgarplatsen.  I stället för bilar skulle gatan fyllas med andra saker att göra och titta på i en ”rofylld miljö”, enligt Stockholms stads hemsida. Men jag såg inte så många som satt på stolarna de timmar jag var där och det fanns inte så mycket att titta på bortsett från en liten flicka som hjulade på konstgräsmattan och starten i rullskidtävlingen då ett par hundra deltagare försvann som en blixt bort mot Skanstullsbron. Kanske blir det mer av bilfri mötesplats och mer att titta på kommande sex bilfria lördagar på Götgatan. Vem vet.

… om man bortser från de tävlande i rullskidtävlingen ….

… som efter starten försvann i ett huj i riktning mot Skanstullsbron.

Många av Blomsterfondens gamla kritiska till byggplaner

Planerna på att bygga ihop Blomsterfondens hus på Ringvägen får skarp kritik från många av de gamla som bor där …

Många av de gamla som bor i Blomsterfondens sex hus vid Ringvägen (99-109) är oroliga och kritiska till de planerade tillbyggnaderna som kraftigt minskar gårdarna mellan husen.  Gårdarna som i dag är öppna blir i framtiden slutna.  ”Tanken går onekligen till fängelsernas rastgårdar”, menade styrelsen i de boendes intresseförening vid Blomsterfondens årsmöte.

… bland annat för att de idag öppna gårdarna mellan husen blir betydligt mindre och slutna.

Vidare : ”Många av de boende har under sommarmånaderna trädgårdarna som sin enda möjlighet att komma ut i solen och få frisk luft. Tillbyggnaden skulle innebära att större delen av trädgårdarna blir skuggiga.” Intresseföreningen föreslog i stället för nybyggnad att Blomsterfondens slitna hus rustas upp (stammar, entrédörrar, hissar, fönster).

Sunhild Dietrich vittnar om gårdarnas betydelse för de boende pensionärerna …

Sunhild Dietrich, 80, bor i Blomsterfondens hus på Ringvägen 105. Hon är mycket kritisk mot tillbyggnadsplanerna och visar mig runt på gårdarna mellan husen där pensionärerna har små odlingar (blommor, kryddväxter, till och med några potatisplantor). ”Här i blomsterträdgården är många pensionärers enda chans att lapa lite sol och träffa folk eftersom många är lite skröpliga och inte kan ta sig någon annanstans”.

… där de kan träffas, lapa lite sol och odla diverse, till och med lite potatis.

Hon tycker också att besluten fattas över huvudet på de boende. ”Vi vill vara delaktiga”, säger hon och efterlyser en finansiell kalkyl samt beräkningar vad det kostar att bo i lägenheterna efter om- och tillbyggnaden. Hon vill också ha skalenliga ritningar att ta ställning till.

”I storstäderna världen över försöker man bevara grönytorna. Man bygger på höjden och har trädgårdar på taken bland annat för att förbättra stadens luftkvalitet. Varför är inte detta möjligt i detta projekt”, undrar Sunhild Dietrich.

Så här ser det ut i dag på Ringvägen 99-109 …

… och så här planerar Blomsterfonden att det ska se ut efter tillbyggnaderna.

Läs också: Planer på att bygga ihop Blomsterfondens hus på Söder

Rehabskuggor på Bubb

Christer Fjellis Fjellman (i ljusblå skjorta) …

Rehabskuggor kallar Christer ”Fjellis” Fjellman sina magiska skuggbilder tagna med mobiltelefonen. ”Rehab” för att de hjälpt honom att rehabilitera sig efter den stroken han drabbades av för drygt sex är sedan och ”skuggor” eftersom det är skuggor han fotograferat.

… ställer ut fotografier …

Den första utställningen Christer Fjellman hade på Galleri Axel på Södermanngatan för ett och ett halvt år sedan såldes slut på några timmar. Nu ställer han ut på Café Bubb på Bellmansgatan, små och stora bilder. De minsta är oförskämt billiga. Alla ska ha råd att köpa en Fjellis är hans motto.

… Rehabskuggor – fortsättningen” …

Christer Fjellman var verksam som Art director i reklambranschen när han drabbades av en stroke i april 2008. I sin ungdom var han elev på Christer Strömholms legendariska fotoskola som en av de yngsta eleverna. Därefter jobbade han några år som mode- och reklamfotograf.  Nu är han tillbaka som fotograf, fast i en annan genre.  Han är också i gång med ett fotoprojekt om Slussen. Det ska bli intressant att se så småningom.

… på Café Bubb på Bellmansgatan 26.

Palmer och nytt hopptorn vid badet i Drakenbergsparken

Per Ankersjö (c) och Christoffer Järkeborn (m) visade hur Tanto strandbad ska utvidgas …

Tre palmer kommer att vaja vid Drakenbergsparkens strand intill Tanto strandbad när det nu utvidgas och utrustas med hopptorn, klättervägg och en flytbrygga. Långsmala flytpontoner ska inrama badet som står klart redan om drygt tre veckor, den 17 juli. I morgon onsdag börjar bygget. Men det går att bada i det nuvarande strandbadet (om vädret tillåter) i stort sett under hela byggtiden.

… och förses med bland annat en klättervägg och ett hopptorn.

Stadsmiljöborgarrådet Per Ankersjö (c) och Södermalms stadsdelsnämnds ordförande Christoffer Järkeborn (m) visade idéskisser på hur det utvidgade badet kommer att se ut. Det lanseras under namnet Stockholms Citybad. Själv kanske jag inte tycker att Drakenbergsparken ligger i City. Tanto strandbad som det nuvarande badet heter i folkmun skulle väl kunna duga även i fortsättningen, även när det är uppsnofsat för 2,5 miljoner kronor.

Vårdträd till Per Angers minne planterat på Fåfängan

Vårdträdet planteras av kabinettssekreterare Frank Belfrage, borgarrådet Madeleine Sjöstedt, Per Angers son Jan Anger och borgarrådet Ulla Hamilton.

Diplomaten Per Anger (1913-2002) var mannen som på den svenska legationen i Budapest tog initiativ till att utfärda provisoriska pass för ungerska judar när nazisterna ockuperade Ungern på våren 1944. En verksamhet som utökades med utfärdandet av de s.k. skyddspassen när Raoul Wallenberg anlände från Sverige och som räddade många tusen människor från att dödas i nazisternas gaskammare.

Gabriella Kassius, som jobbade som assistent åt Raoul Wallenberg vid utfärdandet av skyddspassen på den svenska legationen i Budapest, samtalar här med Jan Anger, vid ceremonin på Fåfängan.

På tisdagen avtäcktes en minnesskylt och planterades ett vårdträd, en rödek, på Fåfängan till minnet av Per Angers gärning. Här i trakten tillbringade han sina tidigare ungdomsår. Fadern, David Anger, som var verksam vid bygget av Hammarby kanal hade sin tjänstebostad vid foten av berget.  Huset finns kvar än i dag berättade sonen Jan Anger som tillsammans med kabinettssekreteraren Frank Belfrage och borgarråden Madeleine Sjöstedt och Ulla Hamilton symboliskt planterade vårdträdet.

Minnesskylten avtäcks av borgarråden Madeleine Sjöstedt och Ulla Hamilton …

… och fotograferas av övriga deltagande i ceremonin.

Akaytemplet frilagt i Slussengallerian

Kö vid Slussen på lördagen …

… för att komma ned i gamla Slussengallerian …

Slussengallerian har förvandlats till ett tomt skal. Inga spår finns kvar av gamla Konsum, brödbutiken eller de andra affärerna. Men på en bergvägg återstår ännu resterna av det s.k. Akaytemplet, ett hemligt utrymme som de mest avancerade graffitimålarna hittade till via hemliga tunnlar in på 2000-talet och dekorerade med sina sprayburkar, en underjordisk verksamhet i dubbel mening.

… där en gång bl a Konsum låg …

… och där man nu kan se resterna av det gamla Akaytemplet.

Vid lördagens öppet hus som stadens Slussenprojekt ordnade kunde man efter en halvtimmes köande komma ned och se denna del av Akaytemplet som frilagts och även lyssna på arkeologen Anna Lilliehöök som berättade om utgrävningen i den delen av den utblåsta gallerian som ligger i kvarteret Ormen.

Arkeologen Anna Lilliehöök berättade om utgrävningarna i gamla Slussengallerian.

Just nu gräver man i 1700-talslagret men hoppas komma ned till 1600-talet och hitta rester från de gamla tranbordarna där en på den tiden illuktande verksamhet pågick på pålar ute i vattnet med syfte att framställa tran att används bland annat som lysolja.

Lars Lyckemy (i gul väst) berättade att den gamla Slussengallerian …

… i slutändan ska förvandlas till en handelsplats (vad det nu är för en skillnad på en sådan och en galleria).

Gamla Slussengallerian är tänkt att användas som bussuppställningsplats några år under ombyggnaden av Slussen för att sedan förvandlas till handelsplats på 9 500 kvadratmeter, berättar vår guide nere i underjorden Lars Lyckemy. Jag undrade vad det är som skiljer en handelsplats från en galleria men det visste inte Lars Lyckemy. Är det möjligen någon annan som vet?

Fotografen Sebastião Salgados budskap: Det är sent på jorden

Fotografen Sebastião Salgado på Fotografiska.

Sebastião Salgado, den brasilianske ekonomen som blev fotograf för fyrtio år sedan, en av vår tids stora dokumentärskildrare, gästar Stockholm och Fotografiska med sin magnifika utställning Genesis, en av fem upplagor som turnerar världen runt.

Den väldiga Galápagossköldpaddans blick möter fotografens.

I storslagna bilder av människor, djur och natur, ger Sebastião Salgado i Genesis, en slags kärleksskildring till den ännu av den moderna civilisationen opåverkade ”Skapelsen”. Många av bilderna är magiska som porträttet på jättesköldpaddan på Galápagos som liksom tittar fotografen i ögonen eller bilden på en frustande säl i vars öga återfinns fotografens spegelbild.

Bilden närmast är från ett boskapsläger i Sydsudan.

Ändå kanske inte Genesis, som Sebasião Salgado jobbat med i åtta är mellan 2004 och 2011, gör samma direkt starka intryck på betraktaren som hans tidigare projekt, exempelvis Workers eller Migrations, där han med passionerad inlevelse i skakande bilder skildrat människor i olika delar av världen, ofta människor tvingade på flykt, fördrivna från sina hem och föräldralösa barn utan hem och hopp om framtiden.

Sanddyner i Algeriet.

De ständiga mötena med det outsägliga lidandet på många ställen i världen, som exempelvis i Rwanda efter folkmordet 1994 tog så hårt på Sebastião Salgados psykiska hälsa att hans läkare i början av 2000-talet sa att han måste sluta med den typen av dokumentation, vilket ledde fram till idén med Genesis, att dokumentera den ursprungliga, jungfruliga delen av vår jord som riskerar att gå förlorad om den inte skyddas.

På pressvisningen berättade han också att han tillsammans med sin hustru Lélia Wanick Salgado, som curerat utställningen, skapat ett institut som börjat återplantera regnskog i hemlandet Brasilien. I hans ungdom upptog regnskogen en yta motsvarande tre Sverige. Nu är nittiotre procent av den regnskogen avverkad. Så även om inte de 265 bilderna på utställningen gör samma omedelbara intryck som hans tidigare reportage så gör budskapet det. Det är sent på jorden.

För att låna ut sitt namn krävde Tranströmer att badet blir kvar

Tomas Tranströmer tackade inte ja direkt när han blev tillfrågad av kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt (fp) för att par år sedan (efter Nobelpriset 2011) om staden fick döpa om stadsbiblioteket på Medborgarplatsen till Tranströmerbiblioteket.  Men nu har han sagt ja. Och på tisdagen invigdes Tranströmerbiblioteket i närvaro av Tomas Tranströmer och hustrun Monika.

En road Tomas Tranströmer närvarade personligen när Medborgarplatsens bibliotek officiellt döptes om till Tranströmerbiblioteket på tisdagen.

Ett av Tomas Tranströmers villkor var att badet får finnas kvar i Medborgarhuset granne med biblioteket också i framtiden. Det får det, lovade kultur- och fastighetsborgarrådet Madeleine Sjöstedt (fp) i sitt hyllningstal.

Tomas Tranströmer hyllades med sång av dagisbarn och tal …

När Tomas Tranströmer var ung pojke gick han och lånade böcker på Medborgarplatsens bibliotek. Han tilläts inte av bibliotekarierna att låna böcker på vuxenavdelningen men lyckades kringgå förbudet genom att låna sin morbror Elofs lånekort.

… och av en intresserad publik.

Vuxenavdelningen ”låg vägg i vägg med badhuset. Vid entrén kände man ångorna från bassängerna, klorlukten som trängde in genom ventilerna och man hörde rösterna avlägset eka från badet. Det är ju alltid en sån underbar akustik på badinrättningar. Hälsans tempel och böckerna bodde grannar, det kändes festligt”, skrev Tomas Tranströmer i Minnena ser mig (1993).

Madeleine Sjöstedt lovade att badet blir kvar, men inte klorlukten.