Miljöborgarrådet inviger: ”Koack, ack, ack, Koack, ack, ack, ej öron”

91

En padda fanns till beskådande …

41

… när den nya groddammen i Björkhagen invigdes på måndagen …

31

… genom att ekologen, groddjursexperten och initiativtagaren Vide Ohlin planterade näckrosor i dammen …

51… och Stockholms miljöborgarråd Katarina Luhr invigningstalade …

71

… och med liv och lust deltog i sången och dansen Små grodorna som leddes av elever från Björngårdsskolan på Söder.

Ekologen, groddjursexperten, och entusiasten, Vide Ohlin, var speciellt glad på måndagen, den biologiska mångfaldens dag, när hans vision om att anlägga en groddamm i Björkhagen (där han växte upp) blivit verklighet och kunde invigas i närvaro av många barn och vuxna..

Den nya groddammen ligger ett par hundra meter från Björkhagens T-banestation, inne i Nackareservatet.

Dammen invigdes med tal av miljöborgarrådet Katarina Luhr (mp) och genom att Vide Ohlin planterade flera vita näckrosor, och en röd, i dammen. Som en händelse hittade Vide Ohlin dagen före invigningen den första grodan i dammen.

Även skolbarn från Björngårdsskolan på Söder medverkade vid invigningen genom sång och dans, Små grodorna, i vilken också miljöborgarrådet deltog med liv och lust: ”Koack, ack, ack, Koack, ack, ack, Koack, ack, ack, ack, aa, ej öron, ej öron, ej svansar hava de.”

Genom utdikningar och väg- och husbyggen har allt fler dammar försvunnit i Stockholm varför det är nödvändigt att anlägga groddammar så att inte groddjuren, paddorna, vattensalamandrarna och grodorna försvinner från Stockholmsnaturen. I dagsläget finns det dryg trettio anlagda groddammar i staden.

Vide Ohlin hoppas på fler, bland annat en på södra Djurgården.

PS. Mycket information om grodprojektet finns på grodkollen.se.

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

En fläkt av Gustav III:s ande vilade över Hagadagen i majsolen sken

31

Det vilade en gustaviansk stämning över Hagadagen på söndagen. Barnen kunde låta vitsminka sig …

41

… och guiden Michael Karlsson började sin vandring inne på Haga parkmuseum med att visa hur Gustav III:s Haga slott (à la grekiskt tempel) var tänkt …

51

… men som inte blev mer än en slottsgrund (ej ruin) eftersom byggnadsarbetena avbröts …

61

… efter det fatala skottet på maskeradbalen den 16 mars 1792 och kungens död två veckor senare.

71

Nya Hagas lilla slott (i dag Gustav III:s paviljong kallat) blev dock klart. Här höll kungen på att bli mördad redan två månader innan han verkligen blev det, berättade Michael Karlsson som här visar upp en interiör som den intresserade själv kan se när sommarvisningarna börjar i mitten på juni.

21

Under Hagadagen på söndagen var det mängder av evenemang, bland annat draktillverkning …

11

… men många valde att bara picknicka och njuta av majsolen på pelousen i den engelska parken som vi kan tacka Gustav den III för.

Det var lite drakfest, jazzfestival och allmän picknick över Hagaparken i majsolens sken på söndagen, Hagadagen, men också en historisk fläkt från Gustav III:s dagar.

Barnen kunde låta vitsminka sig som brukligt var i de förnämare kretsarna under den gustavianska epoken och med Michael Karlsson som guide fick deltagarna på rundvandringen ny kunskap om Hagaparken, den engelska parken, som Gustav III lät framför allt Fredrik Magnus Piper skapa, i dag betraktad som den förnämligaste engelska parken utanför England, enligt Michael Karlsson, med sin pelouse, stora böljande gräsmatta, sina slingrande gångvägar och ytterst medvetet placerade byggnader som liksom andra anordningar i parken ska dyka upp som överraskningsmonument för den nye besökaren.

Mest fascinerande är förstås slottsruinen, som alls inte är någon ruin, vilket Michael Karlsson underströk, utan en slottsgrund, grunden till det magnifika slott efter bl, a. Olof Tempelmans ritningar (och femton ändringsförslag av kungen) som skulle stått där i dag om inte Jacob Johan Anckarström hade mördat Gustav III med skottet på Operans maskeradbal den 16 mars 1792, då bygget avbröts och byggnadsmaterialet istället användes till att bl a. bygga de båda oproportionerligt långa flyglarna på Karlbergs slott.

Michael Karlsson berättade också intresseväckande om Gustav III:s paviljong som Gustav III själv kallade Nya Hagas lilla slott. Nya Haga eftersom det var den del av dagens Haga som han sist införskaffade. Det hette då Brahelund efter att ha varit i ätten Brahes ägo. Gustav III lät helt enkelt bygga på och till Brahelund till Nya Hagas lilla slott också det efter Olof Tempelmans ritningar. Lilla slott hette det eftersom det som planerades men som inte blev mer än en grund var tänkt att bli Nya Hagas stora slott. Synd att det inte blev klart.

Inget av dessa två slott har något att göra med det närliggande, staketomgärdade Haga slott (det byggdes först tio år efter Gustav III:s död) som kronprinsessparet i dag bebor.

Det var inte långt ifrån att Gustav III blev mördad av den uppretade adelns (han hade fråntagit dem privilegier) sammansvurna representanter Jacob Johan Anckarström och Claes Fredrik Horn redan i januari 1792. De båda smög då omkring med laddade revolvrar utanför Nya Hagas lilla slott men kom av sig trots att de enligt uppgift genom ett fönster hade sett kungen sitta i det s.k. Lektyrrummet. Det berättade Michael Karlsson och mycket mer som det blir alldeles för långt och komplicerat att referera.

Jag rekommenderar istället ett besök för den intresserade i Gustav III:s paviljong (alltså Nya Hagas lilla slott) i sommar då det är visningar där.

PS. Jag undrar om någon har orkar läsa den här texten ända hit. Den blev i längsta och krångligaste laget. Ursäkta.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-1 av 1

Jag orkade! Önskade till och med att du skrivit lite mer om vad han s..

Daniel Brünteson, 08:42, 22 maj 2017. Anmäl

Välbesökt solcellsfest i Bredäng

21

Konstnären och visionären Anders K Johansson …

41

… bjöd på solcellsfest hemma i sitt hus i Bredäng …

11

… med fika och solbakelser …

31

… och musik av Karlssons jazzband …

51

… och information om alla fördelar med att utnyttja solen som energikälla.

Med solcellspaneler, ganska nymonterade, på taket och även på fasaden, bjöd konstnären och visionären Anders K Johansson på vad han kallade solcellsfest hemma i sitt kedjehus i Bredäng på lördagseftermiddagen.

Det var öppet hus och välbesökt. Såväl grannar som vänner droppade in på festen och fick beskrivet för sig hur solenergin fungerar och bjöds även på solbakelser för dagen omdöpta till solcellsbakelser (rulltårta med grädde toppad med persikohalva) allt medan Karlssons jazzband spelade stämningsfull musik på terrassen.

Jag klättrade tillsammans med Anders K Johansson upp på taket och kunde konstatera att utsikten därifrån är milsvid (som det brukar heta) och att såvitt jag kunde se ingen annan än Anders K Johansson själv hade solcellspaneler monterade på sina tak i villaområdet.

Solen hade gått lite i moln men var ändå tillräcklig för att kunna driva 62 stycken 40 watt-lampor när vi kollade.

Och det är just det som är Anders K Johanssons idé med solcellsfesten, nämligen att inspirera grannar och andra att utnyttja solenergin. Han har flera projekt i gång, som att fotografera djur, levande och döda längs våra vägar, stödja en indianstam i Bolivia mot skogsbolagens avverkningar av regnskogen och hitta miljövänligare bränsle än bensin till bilen.

PS. Anders K Johansson är kanske mest känd för sin bok Beckombergalandet, en isande skildring i ord och bild av förhållandena på Beckomberga medan det fortfarande var mentalsjukhus.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Gamla Alviksskolan som ny igen

11

Mellanstadiekören på Alviksskolan …

21

… sjöng och skolborgarrådet Olle Burell (till vänster om ballongerna) invigningstalade och klippte bandet …

31

… och övriga elever applåderade …

41

 

… när Alviksskolans äldsta byggnad  (från 1898) invigdes efter renoveringen …

71

… och samtidigt fick en ny konstnärlig utsmyckning i trapphuset …

61

… ”Spacetime” kallat, en kombination av staden och grönskan, av konstnären Jonas Heldén …

51

… och sedan blev det kaffekalas och Festis och kanelbullar till eleverna.

Tre veckor kvar till sommarlovet börjar. Men det kändes redan som vårterminsavslutning på Alviksskolan på fredagen. Över tjugo grader varmt, mellanstadiekören sjöng, vicerektorn talade. Alla elever ute på skolgården applåderade entusiastiskt.

Men också skolborgarrådet Olle Burell var där och höll tal och klippte ett blågult band. Det handlade om en försenad invigning av den äldsta delen av Alviksskolan, det så kallade A-huset från 1898, hårt slitet när renoveringen påbörjades för två år sedan, stängt i tre terminer, åter taget i bruk när vårterminen började.

Nu i toppskick med ljudhämmande installationer, särskilt viktigt i Alviksskolan som har så kallade hörselklasser, har A-huset pietetsfullt renoverats  av fastighetsägaren det kommunala bolaget Sisab (Skolfastigheter i Stockholm AB) så att det lever upp till dagens standardkrav.

Så har den ursprungliga färgskalan på trappräckena återställts och kombinerats med nästan osynliga fallskydd som uppfyller säkerhetskraven. Gamla pardörrar har behållits och kompletterats med med moderna extradörrar. Hiss har installerats  o.s.v.

Jag måste säga att jag blir glad när jag ser hur stadens gamla vackra byggnader anpassas och uppdateras så att de uppfyller moderna krav men samtidigt behåller den  ursprungliga atmosfären. Det är motsatsen till ”slit och släng”, d.v.s. riva och bygga nytt.

Grattis alltså elever och lärare till ”nya” gamla Alviksskolan (som dessutom består av ett flertal byggnader från olika epoker). Årsringarna är avläsbara, den pedagogiska miljön kreativ.

Kan det bli bättre. Knappast.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Sjätteklassarna i Magelungsskolan fotade med hemgjorda hålkameror

b1

Fotografen Lena Källberg förklarar för eleverna (fr.v: Eva, Yamina, Angelyna, Albert och Adam) i Magelungsskolans sjätteklass hur deras hålkameror fungerar innan de beger sig ut för att ta bilder …

c1

… och Albert satsar på en selfie med en tallstam i bakgrunden …

d1a

… medan Yamina tar en bild på  Eva och Angelyna avvaktar i bakgrunden med sin kamera tillverkad av en chipsburk …

g1

… och vid andra försöket satsar de på en blomsterbild …

f1… varpå framkallningen sker. Eva med tången i framkallningsskålen och Angelyna närmast.

Med de egentillverkade hålkamerorna laddade begav sig sjätteklassarna i Magelungsskolan i Farsta strand ner till Magelungens strand och började fotografera.

Albert tog en selfie med en lutande tallstam i bakgrunden. Eva och Yamina fotograferade varandra. William tänkte fotografera två änder, men de simmade ut och det är svårt att fotografera något som rör sig när exponeringstiden är fem eller tio sekunder.

Under klassläraren Anders Lönegårds och fotografen Lena Källbergs ledning hade eleverna tillverkat sina hålkameror av burkar och askar med ett litet hål i, gjort med en knappnål, och med en täckande liten skiva som fördes åt sidan vid själva exponeringen,

I stället för film användes fotopapper. Resultatet: en negativ, spegelvänd bild, om exponeringen var den rätta och hålkameran inte läckte in ljus, vilket skedde för en del av eleverna vid första försöket som de kunde konstatera när fotopapperet (negativet) framkallades i det provisoriska mörkrummet i en förrådsskrubb i skolan.

Men entusiasmen hämmades ingalunda av de inledande motgångarna. Eleverna var snabbt ute igen och tog nya bilder.

Vilket bra initiativ på Magelungsskolan!

PS. Resultatet av sjätteklassarnas kreativa verksamhet kommer att presenteras på en liten utställning på det lilla fina fotogalleriet Axel på Södermannagatan 16 den 7 juni.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Loppisen öppnade de gamla gårdarna i Midsommarkransen

91

Ett  av de båda ”Tellusborgskvarteren” i centrala Midsommarkransen från 1910-talet som hade öppnat …

71

… sin stora, i vanliga fall stängda, innergård …

51

… eftersom det var loppisar i hela Midsommarkransen på söndagen …

61

… och så här såg det ut på den andra, helt underbara, gården …

11

… och överallt var det loppis. Här på Svandammsvägen …

21

… och här i Svandammsparken …

31

… där det kryllade av kunder och försäljare.

Under söndagen var det storloppis i Midsommarkransen. Överallt kryllade det av människor.

I Svandammsparken och på intilliggande gator hade folk satt upp bord och rensat garderober och källare på allt från gamla pingisrack till hypermoderna men begagnade barnvagnar som de bjöd ut till försäljning.

Även i de i vanliga fall stängda och för utomstående oåtkomliga stora gårdarna i de båda Tellusborgskvarteren från 1910-talet (en gång överbefolkade arbetarbostäder, nu eftertraktade, dyra bostadsrätter) längs Vattenledningsvägen hade portarna öppnats för loppissugna.

Jag gick in i båda. Imponerades kanske inte av loppisprylarna men väl av de båda välskötta och trivsamma storgårdarna som jag aldrig tidigare varit inne i och blev helt betagen i de små egna världarna med planteringar, träd och lekplatser, sannskyldiga idyller.

Det är lätt att förstå att det är eftertraktat att bo i dessa gamla kvarter. Det tar lång tid att bygga upp en sådan här atmosfär.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Personliga bilder från en spökstad

1aPatricio Salinas A (med glasögonen i pannan) berättar en djupt personlig historia …

2a

… med sina bilder från spökstaden Chacabuco i Chile där han satt internerad under ett helt år efter generalen Augusto Pinochets militärkupp den 11 september 1973 …

3a

… och som han nu ställer ut på Stockholms Fotoantikvariat på Torkel Knutssonsgatan 31, …

4a

… bilder som han tagit under återkommande besök till Chacabuco …

5a

… och som förutom utställningen så småningom också ska resultera i en bok.

Patricio Salinas A:s svartvita bilder av övergivna svårt förfallna byggnader i spökstaden Chacabuco i Atacamaöknen i Chile bär på hans djupt personlig historia.

Gång på gång har Patricio Salinas A med sin kamera återvänt till Chacabuco som var en övergiven stad redan när generalen Augusto Pinochet genomförde militärkuppen mot den folkvalde presidenten Salvador Allende den 11 september 1973.

Då återuppstod Chacabuco, nu som koncentrationsläger för politiska motståndare. Patricio Salinas A var internerad med tusen andra politiska fångar under ett år i Chacabuco innan han skickades ur landet utan möjlighet att komma tillbaka.

Först femton är senare kunde han återvända. Då hittade han de anteckningar han gjort om levnadsförhållandena i koncentrationslägret under sin tid som politisk fånge. De låg under ett golv i ett av husen där han gömt dem femton år tidigare.

Sedan har han återvänt till Chacabuco med jämna mellanrum för att dokumentera den tomma spökstaden.

Bilderna (en del) ställs nu ut på Stockholms fotoantikvariat på Torkel Knutssonsgatan 31 fram till den 10 juni. Ett dokument över en fasansfull epok i Chiles historia som så småningom ska bli en bok.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Kulturministerns handväska har blivit skulptur i Hammarbyhöjden

11Förra kulturministern Lena Adelsohn Liljeroths väska förstorad i brons …

21

… ingår i konstnären Susanna Arwins (bilden) skulpturgrupp ”Väskberget” …

51

… mellan Einar Mattssons två nybyggda hus …

41

… på Finn Malmgrens väg 87 och 89 i Hammarbyhöjden.

31

Kulturborgarådet Roger Mogert klippte invigningsbandet.

En förstorad kopia i brons av förra kulturministern Lena Adelsohn Liljeroths handväska har tillsammans med kopior av fem andra gamla handväskor som skickats till konstnären Susanna Arwin blivit skulpturer i Hammarbyhöjden.

”Väskberget” (med undertiteln ”Vapenarsenalen”), som Susanna Arwin döpt sin skulpturgrupp till, står på en liten bergknalle mellan Einar Mattsons två nybyggda nollenergihus med 64 lägenheter och träfasader i slutet av Finn Malmgrens väg just vid skogsbrynet till Nackareservatet.

Susanna Arwin är känd inte minst för sitt konstprojekt att synliggöra ”den svenska tanten” som hon startade för drygt tjugo år sedan.

När hon häromåret gjorde ett skulpturförslag ”Med handväskan som vapen” inspirerat av DN-fotografen Hans Runessons klassiska bild från 1985 av en kvinna som dänger sin handväska i huvudet på en demonstrerande nazistisk skinnskalle i Växjö, som först godkändes för uppförande av Växjö kommun men sedan underkändes, utbröt en livlig debatt och många handväskor placerades i protest spontant på skulpturer landet runt. Karl XII behängdes exempelvis med ett femtiotal handväskor.

Många skickade också sina gamla handväskor till Susanna Arwin. En av dessa var alltså Lena Adelsohn Liljeroth.

Kulturborgarrådet Roger Mogert klippte med guldsaxen invigningsbandet på torsdagen och prisade byggföretaget Einar Mattson som satsar på konst i sina byggprojekt.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Kampmålaren som skildrade och kämpade för naturen i Farsta Strand

11

Miljöaktivisten och konstnären Ann-Marie Lamm (1917-1993) arbetar i februari 1984 med målningen ”Vid Näverstigen/Farsta Strandskogen”. Jag tog bilden för en intervju i DN:s förortsbilaga inför en utställning.

81

I dag hänger den tillsammans med fem andra av Ann-Marie Lamms målningar i Söderledskyrkan.

41

På tisdagen var det en välbesökt vernissage på en utställning av Ann-Marie Lamms målningar och fotografier (förre kulturborgarrådet Ingemar Josefsson, i dörröppningen, höll invigningstalet) …

21

… på Farsta gård …

51… och det var ett rikligt urval …

161

… av finstämda naturskildringar …

91

… 0ch samtidigt ”kampmålningar” från Farsta Strandtrakten som besökarna kunde njuta av.

Händelsevis råkade jag fotografera den politiskt medvetna Farstakonstnären Ann-Marie Lamm (1917-1993) när hon målade sin stora målning ”Vid Näverstigen/Farsta strandskogen” i februari 1984, en skogsdunge nära sjön Magelungen.

”Djävlar anamma om grävskoporna kommer ska jag åtminstone ha dokumenterat den!”, sade hon med eftertryck i tidningsintervjun. Och det gjorde hon.

I dag hänger den målningen tillsammans med ytterligare fem av Ann-Marie Lamms målningar i Söderledskyrkan. Hon kallade den en kampmålning eftersom den ju var avsedd att visa på den skyddsvärda naturen i Farsta.

I år skulle Ann-Marie Lamm fyllt 100 år om hon fått leva. Lagom till detta jubileumsår har vänner och ättlingar ordnat en stor, fin utställning med hennes målningar och fotografier i Farsta gård, både i restaurangen och i den ena magasinsbyggnaden.

Följdriktigt initierade hon också Farsta Naturvärn 1991, en förening som är aktiv än idag och värnar om naturen och även sköter om Farsta Strandskogen.

Vid vernissagen på tisdagskvällen var det proppfullt med besökare. Förre kulturborgarrådet i Stockholm, Ingemar Josefsson (s), höll invigningstalet och berättade om sitt goda samarbete med partikollegan Ann-Marie Lamm, som också drev tesen att förorterna skulle utsmyckas med konst, en inte alldeles självklar tanke på 1980-talet.

Samtidigt med utställningen i Farsta gård (som i sin egen rätt är värd en utflykt för den som inte besökt denna vackra 1700-talsanläggning med rötter i medeltiden förut) visas ett utval av Ann-Marie Lamms målningar också på Farsta bibliotek. Utställningar pågår till den 7 maj.

Mycket sevärda!

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Genrep av ”En bit av mig” på Rosa Stationen i Midsommarkransen

21

Musikteater Unna, Johan Theodorsson och Anders Peev, …

41

… besökte Rosa Stationen, kulturmötesplatsen, …

11

… på Midsommargården under söndagen …

31

… och generalrepeterade sin nya pjäs ”En bit av mig”, som bygger på nyanlända barns egna berättelser, …

61

… en generalrepetition inför premiären på Skellefteås berättarfestival på torsdag.

81

Efter föreställningen samtalade Anders Peev med några i publiken.

Rosa Stationen i Midsommarkransen är en kulturell mötesplats öppen i princip varannan söndag på Midsommargården i samarbete med Refugees Welcome Stockholm som delade ut mat vid Centralen när många flyktingar kom till Sverige för två år sedan.

Det spritter av liv på Rosa Stationen, Barnen och de vuxna, många från andra länder, men också närboende grannar, ”nya och etablerade svenskar”, leker tillsammans eller sitter vid borden och fikar och pratar. Den här söndagen är också Clowner utan Gränser på besök och även en teatergrupp.

Musikteater Unna, skådespelaren Johan Theodorsson och musikern Anders Peev, är här och generalrepeterar sin nya pjäs ”En bit av mig” som bygger på nyanlända barns berättelser som John Theodorsson inhämtat vid ett berättarprojekt i Sigtuna med barnen själva.

Barnen berättar genom Johan Theodorsson och med egna ord i av Ida Lindgren filmade inslag om sin bakgrund, sina förhoppningar och sin längtan. Anders Peevs nyckelharpspel accentuerar deras utsatta situation.

Premiären av ”En bit av mig”, som vänder sig till mellanstadiebarn, men också till vuxna, blir i Skellefteå på torsdag under berättarfestivalen där. Sedan kommer de att spela på skolor och bibliotek. ”Och förhoppningsvis för kommunpolitiker också”, säger Johan Theodorsson.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0