Siri Derkerts sista verk har fått en pendang i Gullingeskolan i Tensta

4a

Röda bandet klipps på Gullingeskolan i Tensta …

8a

… och konstnären Pia Sandströms verk …

2a… ”Siri, roten och den observerade luftfuktigheten” …

3a

… är invigt och Pia Sandström förklarar innebörden i verket och kopplingen till Siri Derkerts verk …

5a

… som heter ”Frisk luft, Ren luft, Fruktbar jord” …

6a

… och består av porträtt av miljökämpar på en betongvägg på skolgården …

7a

… och också av tänkvärda citat som till exempel det här ”Tillverkare känn ditt ansvar”.

Siri Derkerts (1888-1973) sista konstnärliga uppdrag blev utsmyckningen av Gullingeskolan i Tensta i början av sjuttiotalet. En betongvägg på skolgården försågs med citat och porträtt på den tidens miljökämpar som Hans Palmstierna, Georg Borgström och Rachel Carson.

Siri Derkert konstruerade också ett träd i metall som tyvärr förstördes vid en nattlig storm på åttiotalet. Trädet reparerades aldrig. De kvarvarande delarna lär ligga i Stadsmuseets förråd i Frihamnen.

Men nu har Siri Derkerts miljöaktivistiska verk ”Frisk luft, Rent vatten, Fruktbar jord” fått en pendang inomhus, på väggen in till Gullingeskolans matsal. Tillsammans med eleverna i sexan har konstnären Pia Sandström skapat verket ”Siri, roten och den observerade luftfuktigheten” som för en slags dialog med Siri Derkerts verk.

”Olycksnatten rådde en kraftig vind” står det till exempel i Pia Sandströms verk, syftande på (vad jag förstår) natten då Siri Derkerts metallträd med två fåglar i kronor föll i stormen. Och ”ROTEN” som vi kan läsa i versaler syftar nog också på Siri Derkerts metallträd  men kanske även på vikten av att som människa vara rotad någonstans. Flera tolkningar är möjliga.

Nu är det nya verket också invigt enligt konstens alla regler med rött band avklippt med Stockholms konsts guldsax av en av eleverna. Även Tensta konsthall har varit delaktig i att Gullingeskolan fått detta nya konstverk.

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Gotländsk korvhumor på konstmässan vid Telefonplan

31

Visbykonstnärerna i Plattform Ankaret uppträder som korvförsäljare och korvfabrikanter …

21

… i sin performance på konstmässan Supermarket 2017 i Svarta huset på Telefonplan som inleds i dag och pågår till och med söndag.

11Visbykonstnärerna dansar korvbalett både på film och live på mässan …

41

… och här är tre av dem: Pia Ingelse, Mervi Kekarainen och Kristina Frank …

61

… och här några av konstmässans övriga aktörer. Dessa är från Carousel Institute of Arts, Chesterfield, Storbrittanien … 

71

… och här en lite udda fågel som Kunstverien Familie Montez, Frankfurt am Main i Tyskland valt att ställa ut.

81

Sammanfattningsvis kan allt ovanstående och mycket mer beskådas på den oberoende konstmässan i Svarta huset vid Telefonplan från och med i dag och t.o.m. söndag.

Korvförsäljarna i båset i Svarta huset på Telefonplan är i själva verket inte riktiga utan förklädda konstnärer från Visby.

”Sausage can´t wait” kallar de sitt performanceprojekt som är helt i min smak. Humor och allvar går i varandra.

Korvfabriken, korvkiosken och den underhållande filmen som visar en korvdemonstration på Visbys gator och en underbar korvbalett och hur allt i samhället, inklusive Visby ringmur, mals ner till korv är ett humoristiskt men samtidigt samhällskritiskt inlägg i debatten som vänder sig bland annat mot gentrifieringen i staden som också hotar konstnärernas existensvillkor.

Det började med att konstnärer i Visby som hade ateljéer i kulturskolan i Visby hotades av uppsägning för att kommunen tänkte sälja huset till en privat aktör. Nu kanske det ändå inte blir så tack vare de kraftfulla protesterna.

Visbykonstnärerna, som också uppför sin korvbalett live, är ett av många se- och tänkvärda inslag som ingår i den stora oberoende konstmässan Supermarket 2017 som öppnar i dag vid Telefonplan och avslutas på söndag, förmodligen för sista gången i Svarta huset, som en gång var tänkt att bli Designens hus men som nu ska rivas i stället.

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Fotografen Martha Cooper är själv på plats och ställer ut i Huddinge

61

Fotografen Martha Coopers bilder från det nedgångna New York i slutet av 1970-talet …

71

… berättar om en svunnen tid när barnen lekte på egen hand på ödetomter och i rivningshus …

81

… utan övervakande vuxna.

21Martha Cooper, som själv är på plats, ställer ut bilderna på Fullersta gård i Huddinge och medverkar vid vernissagen lördagen den 18 mars.

41

Så här såg hon ut när hon tog bilderna som nu visas under titeln CityPlay …  

51

… här på Fullersta gård några hundra meter från pendeltågsstationen.

31

Martha Cooper är kanske mest känd som skildrare av graffitikulturens framväxt från 1980-talets början och framåt. Många är också hennes fotografier som blivit förlagor till stora muralmålningar (bilden).

Den amerikanska fotografen Martha Cooper är kanske mest känd som som skildrare av graffiti- och hiphopkulturens framväxt i New York från det tidiga 1980-talet och framåt. Dessa hennes bilder resulterade bland annat i boken Subway Art, en slags graffitikulturens bibel.

Men redan åren innan, i slutet av 1970-talet, när hon jobbade på New York Post, strövade hon på lediga stunder runt bland rivningskåkarna och ödetomterna på Manhattan i den del som kallades the Alphabet City och fotograferade barnen som utan övervakande vuxna på egen hand tog det offentliga rummet i anspråk för sina emellanåt väl äventyrliga fria lekar.

Två ihopspikade brädlappar blev med lite fantasi ett flygplan, en kasserad soffa en koja, ett stolsben ett gevär, de övergivna hyreshusens tak var omtyckta lekplatser osv. Helt underbara bilder, medmänskliga och poetiska tidsdokument från en försvunnen tid, i en idag helgentrifierad del av New York, bilder som nu ställs ut på Fullersta gård, några hundra meter från Huddinges pendelstation.

Vid vernissagen av hennes utställning City Play, lördagen 18 mars, är Martha Cooper själv närvarande och samtalar med Tobias Barenthin Lindblad. Samtalet startar klockan 14. Utställningen pågår till 2 juli.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Mellan svart och vitt – Viktig ut- ställning i Årsta om vardagsrasism

21Konstnären Natalia Murobha målar barns drömmar …

101

… och hon kommer till utställningen ”Mellan svart och vitt” på wip:konsthall i Årsta lördagen den 25 mars och visar sin konst (bilden här föreställer Lionell, 7, och Kian, 5, som vill bli fotbollspelare i rymden samt Pokémonjägare i Pokémonvärlden).

41

Vid utställningens vernissage på torsdagen föreläste genusforskaren Victoria Kawesa om vithetsnormen och rasistiska stereotyper …

81

… och verk av bland andra Tuva Osobi och Sam Ezeh …

71

… och Saadia Hussain …

91

… och Lisa Wool-Rim Sjöblom visas.

Alla svenskar är lika mycket svenskar oavsett vilken hudfärg de har.

Så kan man förenklat kanske sammanfatta budskapet i en utställning (producerad av Birgitta Adolfsson och Suzanna Asp) med flera konstnärer och olika event som hade vernissage på WIP:konsthall i Årsta (hundra meter från pendeltågs- och tvärbananans hållplatser Årstaberg) på torsdagen.

Budskapet kan låta självklart. Men stereotypa föreställningar om ”den andra” och vardagsrasism förekommer som bekant i alltför hög utsträckning. Något som genusforskaren Victoria Kawesa gav åtskilliga prov på i sin inledningsföreläsning.

De två ungdomarna Tuva Osobi och Sam Ezeh har porträtterat afrosvenska kompisar, släktingar och människor på stan interfolierat med (kanske omedvetet) vardagsrasistiska repliker de stött på som till exempel ”Får jag känna på ditt hår?”

På en vägg hänger några drabbande seriestrippar ur Lisa Wool-Rim Sjöbloms slutsålda album Palimpsest (kommer i ny upplaga) med berättelser om hur det kan vara att växa upp som koreanskt adoptivbarn i Sverige.

Saadia Hussain visar fotografier på många av sina ägodelar laddade med personliga minnen. Det handlar om tillhörighet, berättade hon och Cecilia Germain visar ett texkonsttverk som väcker tankar.

Den angelägna och ögonöppnande utställningen bjuder på ett digert program de tio dagar den pågår som till exempel lördagen den 25 mars kl 15.30 då konstnären Natalia Murobha visar prov på sitt projekt. Hon intervjuar barn mellan tre och tolv år och frågar ut dem om deras drömmar och målar sedan dessa.

”Jag målar barns drömmar för att ge dem en gnista hopp om att allt är möjligt i en värld som ständigt försöker bevisa motsatsen”, säger Natalia Murobha,

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Hampus och Osman göt en betongsoffa i Gustavsberg

21Här kommer den trögflytande betongmassan …

11

… som de två gymnasieeleverna Hampus Andersson och Osman Saleh använde …

31

… för att gjuta en betongsoffa (här ryggstödet) …

61

…vid Riksbyggen nya husbygge med smålägenheter i närheten av  den gamla porslinsfabriken (bilden) …

51

… i Gustavsberg där det är full rulle på bostadsbyggandet i de så kallade Porslinskvarteren …

71

… där flera gator döpts efter kända Gustavsbergsprofiler …

41

… och mellan alla nya hus tittar också några gamla fram som minner om gamla Gustavsberg.

De två eleverna Hampus Andersson och Osman Saleh på Värmdö tekniska gymnasiums bygg- och anläggningsprogram hade tillkallats för att gjuta en betongsoffa som symboliskt första spadtag vid Riksbyggens två husbyggen med 119 små hyresrätter i de s.k. Porslinskvarteren i Gustavsberg.

Visserligen hade bygget redan kommit en bit på väg men ”första spadtag” är ju bara ett sätt för byggföretagen att få lite extra uppmärksamhet. Inget fel i det.

Ett ”första spadtag” kan ju dessutom se ut lite hur som helst, ett kommunalråd som trycker på en knapp så att det dammar av sprängsalvan på behörigt avstånd eller fem kommunalråd som gräver med en spade med fem handtag o.s.v.

Porslinskvarteren i anslutning till den gamla porslinsfabriken längs Gustavsbergsvägen ska rymma 1 700 lägenheter berättar kommunstyrelseordföranden Deshira Flankör (m) som var med och också hon fick skyffla lite betongmassa.

Riksbyggens aktuella bygge på Edla Sofias gata består av ettor och tvåor från 35 kvadratmeter och fördelas genom Bostadsförmedlingen. Hyran blir från 5 800 kronor i månaden. Första inflyttning om cirka ett år.

Vad händer då med Hampus och Osmans betongsoffa? Den kommer att stå på en innergård för de nya hyresgästerna att sitta på.

PS. Vid första spadtaget frågade jag de församlade om någon visste vem Edla Sofia var, hon som gett namn åt gatan. Ingen visste, inte ens kommunstyrelsens ordförande. Efter googling konstaterar jag att Edla Sofia Arvidsson (1916-2000) under sexton år jobbade på porslinsfabriken som figurmålare under Wilhelm Kåges ledning, var redaktör för tidningen Gustavsbergaren och en mycket känd hembygdspersonlighet på sin tid med massor av tidningsartiklar och tre böcker utgivna och nu alltså ihågkommen med en egen gata.

 

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 5

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Bagarmossens viktiga offentliga rum öppnas upp för invånarna

1a

Kulturpersonligheten och Bagarmossensbon Lars Farago ledde diskussionen om kultur och offentliga rum i Bagarmossens Folkets hus på fredagseftermiddagen …

2a

… där Anna Linell, en av Folkets hus två nya föreståndare,  berättade om de stora planerna för Folkets hus …

5a

… och bibliotekschefen Kristofer Gren (närmast i bild) berättade om de 99 000 besöken på biblioteket förra året …

3a

… och författaren Karl Nordlander berättade om hur den viktiga jympaträffpunkten Friskis&Svettis räddades  kvar i Skarpnäck efter nio veckors folkligt motstånd för några år sedan trots att ledningen hade bestämt att den skulle läggas ned …

4q

… och mellan diskussionsinläggen bjöds på högklassig musikunderhållning. Här är det Samuel Linderström på dragspel som framför en musikalisk berättelse från Sagan om ringen (i bakgrunden på denna och föregående bild Bagispirayan, nymålad graffiti av Christofer ”Stoffe” Blom förra helgen, se tidigare blogginlägg) …

6a

… och stadsdelsnämndens ordförande Ewa Larsson lovade att kämpa för mer resurser till det lokala så viktiga  kulturlivet …

9a

… och själv noterade jag när jag lämnade mötet att staden kanske bör satsa några kronor på att reparera den sargade skylten på torget i Bagarmossen.

Vikten av offentliga rum där människor känner sig välkomna och kan träffas och umgås är avgörande för känslan av hemhörighet och tillhörighet i samhället.

Så kanske man kort kan sammanfatta diskussionen (som varvades med musikinslag) på fredagseftermiddagen med ett trettiotal deltagare i Bagarmossens Folkets Hus på temat ”Min ort Bagarmossen/Linje 17”.

Och det ser i det avseendet hoppfullt ut för Bagarmossen.

Bagarmossens bibliotek, som ”glömdes bort” och inte fanns med bland alla andra bibliotek som prickades ut på en karta i broschyren Vårt Stockholm som staden nyligen skickade ut till hushållen, är i själva verket det mest besökta av stadens alla ”lokalbibliotek”. Förra året hade biblioteket rekordsiffror, 99 000 besök och 73 000 utlån, berättade bibliotekschefen Kristofer Gren.

Och Anna Linell, en av två nytillträdda Folket Hus-föreståndare, berättade engagerat om det pånyttfödda Folkets hus, som för bara ett år sedan var nedläggningshotat men efter nydaningen nu har ökade besökssiffror och sjuder av liv och har stora planer för framtiden.

Folkets hus har sökt 14 miljoner kronor från Boverket för att ljudisolera lokalerna så att man ha konserter även på kvällarna. I stora salen vill man också bygga läktare och allmänt renovera. Besked kommer i maj.

Men redan nu har Folkets Hus alltså trots nollbudget lyckats få till ett brett programutbud med filmvisningar, musikteater, dansföreställningar med mera, med mera, som exempelvis den omdiskuterade pjäsen Missionärerna som kommer att visas den 22 mars.

Och Ewa Larsson (mp) ordförande i den lokala stadsdelsnämnden lovade att kämpa mot ”finansen” för att få loss mer pengar  till det livsviktiga lokala kulturlivet även om hon tyckte sig kämpa lite i motvind. Så tolkade jag henne i alla fall.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Fotoklubbens 70-årsjubileum och indirekta betydelse i mitt eget liv

11

Projektorn ställs i ordning inför bildvisningen vid Sundbybergs fotoklubbs 70-årsjubileum som firades på Sundbybergs stadsmuseum på torsdagskvällen …

81a

… och förre ordföranden Åke Tegbäck (sittande med glasögon längst till vänster), medlem sedan 1958, berättade glimtar ur klubben historia medan nuvarande ordföranden Anders Larsson (stående) och övriga lyssnar …

21

… och Ingela Backman fick priset som årets klubbmästare ...

51

… och ”stenålderutrustning” demonstrerades …

61

… och bubbel och tårta serverades. Grattis till en pigg och livaktig 70-åring!

Jag hade nöjet att som inbjuden gäst visa lite gamla bilder och pladdra lite om gångna tider när Sundbybergs fotoklubb firade sitt 70-årsjubileum med bubbel och tårta på Sundbybergs stadsmuseum på torsdagskvällen. Nästan alla 28 medlemmarna var närvarande.

Jag hörde mycket om Sundbybergs fotoklubb när jag var liten eftersom min pappa Litman var medlem. Jag tror det var hans kompis den eminente fotografen och Sundbybergsbon Raoul Kring (1917-2010) som lockade med honom. Raoul Kring var med och bildade klubben 1947.

Och eftersom det var min pappa som inspirerade mig att börja fotografera kan jag väl säga att Sundbybergs fotoklubb har haft en betydelse även i mitt liv även om den är indirekt då jag inte varit medlem där själv.

Det blev en trevlig kväll. Förre ordföranden Åke Tegbäck, medlem i nästan sextio år, berättade om gångna tider i klubben. Nuvarande ordföranden Anders Larsson delade ut priset, en glasskulptur i form av en droppe, till årets klubbmästare Ingela Backman. Demonstration av hur fotografering gick till i gångna tider med filter, blixtlampor, exponeringsmätare o.s.v. utfördes med humor.

Och eftersom jag inte blev utbuad så lovade jag att komma tillbaka och visa bilder när det blir dags för Sundbybergs fotoklubbs 100-årsjubileum.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Christoffer Hjalmarssons starka bilder från kriget i Ukraina

11

Tretton civila som dödades när en ukrainsk raket träffade en trådbuss i Donetsk 2015 sörjs av Victoria Gulakova. En av bilderna i  …

21… Christoffer Hjalmarssons starka fotoutställning …

111

… som hade vernissage på Galleri Kontrast på lördagen.

31

”Tusenmilablicken”. En man hämtar andan under striderna vid Självständighetstorget i Kiev 2014.

61

På barnsjukhuset i  Donetsk sitter den skadade trettonåringen Kaleria i en sjukhussäng. Hon visste inte vilken sida av de stridande som avlossade granaten som träffade hennes hus. Bilden togs 2015. 

51

Katerina Dynina med ettåriga dottern Miroslava försöker från ett skyddsrum ringa sin man Sasha efter att hon fått veta att deras hem i Donetsk träffats av artillerield. Hemmet förstördes men Sasha överlevde. Bilden togs 2015. 

Den vittbereste, prisbelönte frilansfotografen Christoffer Hjalmarsson som jobbat mycket för Expressen, nyss hemkommen från sin femte resa till Ukraina, visar starka bilder från det krigsdrabbade landet i en utställning på Galleri Kontrast, Hornsgatan 8, som hade vernissage på lördagen.

Christoffer Hjalmarssons speciella särmärke är att han kommer människor nära med sin empatiska kamera och skildrar de utsattas lidanden med stark medkänsla.

Trots att det så här på avstånd är omöjligt att sätta sig in i de krigsdrabbade människornas situation lyckas Christoffer Hjalmarsson i sina bilder ändå förmedla en del av den outsägliga smärtan.

Ingen kan förbli oberörd efter att ha sett hans starka bilder.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Pirayan som försvann har återuppstått i Bagarmossen

31

Graffitikonstnären Christofer ”Stoffe” Blom, som målade pirayan på Byälvsvägen 22 för snart tjugofem år sedan …

161

… som många år senare sanerades bort, …

41

… var tillbaka i Bagarmossen på fredagen …

61

… och målade en likadan …

81

… i Bagarmossens Folkets hus, pirayan som blivit en symbol för Bagarmossen …

91

… så att till exempel Yosef Ukbagebriel har låtit …

101

… tatuera in den på ryggen, ivrigt fotograferad i Bagarmossens Folkets hus …

21

… denna trevliga träffpunkt som räddades från konkursen för ett drygt år sedan men nu sjuder av liv och verksamheter och …

111

… som till exempel just nu visar denna utställning med barnporträtt från Nationalmuseum.

Graffitimålningen av den grymma jättelika pirayan med uppspärrat gap som Christofer ”Stoffe” Blom för snart tjugofem år sedan (1994) målade på en tillbyggnad vid Byälvsvägen 22 i Bagarmossen fick vara kvar i många år innan den plötsligt en dag raderades bort av ”klottersanerare”. Då hade den vunnit mångas hjärtan.

Så har Hammarbyklacken 128 (de tre första siffrorna i Bagarmossens postnummer) pirayan i sin supporterfana och Yosef Ukbagebriel har den till och med intatuerad på ryggen, en riktig Bagarmossensymbol alltså.

På initiativ av Lars Farago återuppstod pirayan i Bagarmossens Folkets hus på fredagen. Ursprungskonstnären Christofer ”Stoffe” Blom var tillbaka och skapade en ny piraya under några timmar. Lars Farago hoppas att den åter hamnar i Bagarmossens offentliga rum.

Bagarmossens Folkets hus som för bara ett år sedan stod på konkursens rand och var nedläggningshotat har nu fått igång verksamheten ordentligt. Förutom graffitimålandet var det också release för författaren Anita Santessons roman ”När djävulen kom till Bagarmosssen” (Bucket List Books AB, 2017) där pirayamålningen för övrigt också finns med i handlingen.

Det var verkligen en välkomnande och avslappnad stämning i Bagarmossens Folkets hus dessutom med sång och musik av Lea Wahlstedt och Marie Egnell. Barnen kunde glutta på barnporträtt från Nationalmuseum som ställdes ut eller se filmen Mitt liv som Zucchini.

Sociala träffpunkter som man kan besöka utan att det kostar något blir allt mer och mer en bristvara i dagens svenska samhälle. Därför är det en sådan tur att Bagarmossens Folkets hus har lyckats överleva krisen. Hoppas många upptäcker det och hittar dit.

 

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Den artificiella verkligheten i filmen Sommaren med Monika

61

”Nånstans på Södermalm”, men i själva verket en kuliss ute i Filmstaden, när Per Anders Fogelströms och Ingmars Bergmans film Sommaren med Monika spelades in 1953. Fotografiet är taget av Louis Huch på en plats mellan Regissörsvillan och Stora ateljén som numera förvandlats till Ingrid Bergmans väg i det som i dag är bostadskvarter … 

11

… och det och andra filmhistoriska fotografier ställs ut i Filmstadens Kulturs nya utställning ”Illusionernas stad” i Portvaktsstugan som ses i vänster nederkant på bilden …

31

… och utställningen som producerats av filmkritikern Jacob Lundström och författaren Mikaela Kindblom …

21

… visar många exempel på illusioner vid filminspelningar i Filmstaden förr i tiden. Här har en kopia av en gränd i Gamla stan  byggts upp för inspelningen av Greven från gränden 1949. På trappan i Bengt Järnmarks bild ses Nils Poppe och Annalisa Ericson och vid kameran regissören Lars-Eric Kjellgren och fotografen Martin Bodin …

41

… och här i Louis Huchs fotografi är det pansarkryssaren Gotland som till synes anlöper en icke namngiven exotisk hamn i Weyler Hildebrands Kadettkamrater 1939 …

51

… och här assisterar brandmän från Solna som regnmakare framför en kuliss i Filmstadens närhet någon gång runt 1940. Oklart för vilken film.

Nästan alla stadsscenerna som ska föreställa Södermalm i Per Anders Fogelströms och Ingmar Bergmans succéfilm ”Sommaren med Monika” från 1953 är inspelade i ”drömfabriken” Filmstaden i Råsunda. Det är kulisser och inte det riktiga Söder som filmpubliken ser när Harry (Lars Ekborg) och Monika (Harriet Andersson) går och gnetar på sina trista lagerjobb innan de flyr ut i skärgården för sin sommarromans.

Stiftelsen Filmstadens Kultur som vårdar minnet av en gången tids filmepok hade på onsdagen vernissage på sin lilla men intressanta utställning ”Illusionernas stad” med bilder från några av de många svenska filmer som spelats in i Filmstadens ateljéer under årens lopp med kulisser som bakgrund istället för ute i den ”riktiga” verkligheten.

Så byggde man exempelvis upp kopia av en gränd i Gamla stan när Nils Poppe-filmen Greven från gränden spelades in 1949.

Hade det inte varit enklare att åka in till Gamla stan och spela in filmen istället kan man fråga sig. Men det var krångligt med tung och klumpig utrustning på den tiden och det var svårare än i dag att spärra av inspelningsområdet. Så lyder ett par av förklaringarna, enligt utställningsproducenterna Jacob Lundström och Mikaela Kindblom.

Redan när den första svenska filmen spelades in i Filmstaden Victor Sjöströms Körkarlen 1921 uppfördes en hel kyrkogård som egentligen låg i Landskrona. Filmer inspelade med uppbyggda kulisser i Filmstaden är otaliga.

På 1960-talet kom en ny generation regissörer med andra ideal som med sin lätthanterligare teknik skydde de konstgjorda kulissbyggena och spelade in sina filmer i den ”riktiga” verkligheten, en var Bo Widerberg.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!