En annan Zorn på Sven-Harrys

31

Besökare studerar Anders Zorns självporträtt på Sven-Harrys i Vasaparken.

11

Konsthallschefen Elsebeth Welander-Berggren (här framför ett porträtt av Virginia Purdy Bacon) berättade också …

61

om Anders Zorn som skicklig etsare och återgav en roande anekdot (se texten nedan) där han jämförde sig själv med Rembrandt.

41

På utställningen ”En annan Zorn” finns bara en målad aktstudie …

51

… och likaså hittade jag bara en målning med Stockholmsmotiv (kanske missade jag någon ytterligare) nämligen den här vyn från Skeppsholmen in mot staden med Nationalmuseum till höger och Skeppsholmsbron till vänster. Tillsammans med några besökare försökte jag utan att lyckas klura ut vad det är för byggnad i förgrunden där en dam i vit hatt står och ser ut över vattnet 1890.

PS. Mysteriet tycks vara löst. Magnus K. påpekar att Fruntimrens badinsrättning låg på den här platsen mellan 1868 och 1911. Så det måste vara den som syns i förgrunden. Tack Magnus!

Nationalmålaren Anders Zorn (1860-1920) målade inte bara dalkullor och nakna kvinnor. På Sven-Harrys i Vasaparken visas nu utställningen ”En annan Zorn” med verk som inte ställs ut så ofta.

Bara en (1) aktstudie finns med, däremot flera porträttmålningar och landskap och ganska många etsningar.

Apropå etsningarna berättade konsthallschefen Elsebeth Welander-Berggren vid pressvisningen en roande anekdot som speglar Anders Zorns goda självförtroende.

Anders Zorn ägde många Rembrandtetsningar. Vid ett tillfälle var konsthistorikern Karl Asplund på besök hemma hos Anders Zorn. Karl Asplund mindes att Zorn stod framför sin samling av Rembrandtetsningar och sade: ”det finns bara två etsare i världen, Rembrandt och jag. Nej det finns bara en”. Karl Asplund vågade inte fråga vilken av de två nämnda han menade.

Jag gissar på Anders Zorn. De utställda etsningarna är verkligen utsökta, liksom akvarellerna.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Jag mötte en viking på Djurgården

9a

Jag mötte en riktig viking i går …

5a… på det nya ”museet” Vikingaliv (som öppnar på lördag) i Wasahamnen på Djurgården.

8a

Vikingen står mitt i kunskapsdelen där historieprofessorn Dick Harrison (och andra) från interaktiva skärmar berättar sakkunnigt om alla aspekter av vikingatiden …

4a

… medan besökaren i upplevelsedelen tas med på en 11 minuter lång resa in i mörkret (lite Blå tåget-likt) där vikingen Harald av sin hustru Ragnfrid (bilden) uppmanas att att ge sig ut på vikingafärd för att skaffa silver …

3a

… vilket han också gör …

1a

… och till sist lyckligt återvänder hem till Birka från färden till Miklagård, vilket firas med en stor fest, men först efter många vådliga äventyr på vägen.

I en av de gamla båthallarna i Wasahamnen på Djurgården mötte jag i går en på sitt sätt riktig viking om än i rekonstruerat skick.

Utifrån analyser av DNA och själva skelettet (av osteologen Anna Kjellström) från runt år 1 000 funnet i en av de äldsta gravgårdarna i Sigtuna har arkeologen, skulptören Oscar Nilsson skapat en till synes livs levande representant nånstans i 45-60-åsåldern från vikingatiden.

Han står där blåögd med rödblont hår och glest skägg, av naturliga skäl orörlig, och möter min sentida blick mitt i den interaktiva kunskapsdelen i det nya ”museet” Vikingaliv som öppnar nu på lördag den 29 april.

Historieprofessorn Dick Harrison svarar för den historiska trovärdigheten i det myller av fakta som den kunskapshungriga lätt kan ta del av och berika sitt vetande med genom att trycka på en knapp och från stora skärmar få berättat för sig om allt från kvinnans ställning under vikingatiden till vad vikingarna åt eller hur de var klädda, vilka gudar de dyrkade men också om aktuella forskningsprojekt som utgrävningarna av den fyndrika vikingabyn Uppåkra i Skåne till exempel.

I Vikingalivs upplevelsedel får besökaren åka en 11 minuter lång färd i en vagn i mörkret och följa vikingen Harald på hans vikingatåg till Miklagård (Konstantinopel) och tillbaks hem till Birka igen. Det är lite som att åka Blå tåget men med utomordentligt skickligt tillverkade scenerier och porträttlika, halvstora dockor som skildrar vådliga äventyr, ond bråd död men också fest och glädje vid Haralds slutligen lyckosamma återkomst hem till hustrun Ragnfrid, för så där drygt tusen år sedan.

Väldigt proffsigt gjort faktiskt,

Vikingaliv är ett privat initiativ. Huvudägare är OMX-börsens skapare Olof Stenhammar.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Nu vet jag var i Vitabergsparken mytomspunna Ceders kafé låg

11

Sofia församlings 100-årsjubileum inleddes på påskdagen …

21

… med en fotoutställning i kyrkan (på bilden till höger ses prästen Arne Forsberg bjuda en dam på kaffebröd och på bilden till vänster ses Per Anders Fogelström porträtterad) …

31

… och jubileet inleddes också med en uppskattad stadsvandring i omgivningen av kyrkan …

41… som leddes av Berit Dahlström bland annat till Bondegatan 74 och Danelii stiftelsehus där per Anders Fogelström bodde som barn …

51

… och till Missionshyddan i Stora Mejtens gränd, föregångaren till Sofia kyrka, …

61

… och till platsen för Ceders kafé, det berömda stället där Per Anders Fogelström bedrev ungdomsverksamhet under andra hälften av 1940-talet, …

71

… men som brändes ner 1969 och som det nu endast återstår delar av en gammal stentrappa av …

81

… och slutligen till de två så kallade kyrkstugorna i Mäster Pers Gränd som sedan millennieskiftet disponeras av Sofia församling.

Ceders kafé i Vitabergsparken brann ned för nästan femtio år sedan. Där höll Vitabergsklubben med författaren Per Anders Fogelström i spetsen till från mitten av fyrtiotalet. Det var en mycket livaktig ungdomsklubb med mängder av såväl kulturella som idrottsliga aktiviteter. Jag har länge undrat var i Vitabergsparken Ceders kafé låg, mer exakt.

Det fick jag reda på påskdagen under Berit Dahlströms vandring i Sofia kyrkas omgivning som lockade ett hundratal medföljare. Vandringen var, liksom invigningen av fotoutställningen inne i kyrkan, inledningen på det fjorton dagar långa firandet av Sofia församlings 100-årsjubileum

Berit Dahlström stannande till på en gräsplan cirka hundra meter norr om den musikpaviljong som ligger ovanför friluftsteatern och visade på de knappt synliga stenarna i marken som är en rest av trappan in till det gamla mytomspunna Ceders kafé. Det kändes mäktigt att stå på just den plats som jag läst så mycket om i Per Anders Fogelströms olika skrifter men tidigare inte exakt kunnat placera.

Berit Dahlström berättade också om välgörenhetsstiftelsernas barnrikehus på bland annat Klippgatan (Magna Sunnerdahls, Heckscherska) som byggdes då det förra seklet var ungt och nöden stor och bostadsbristen skriande i den här den fattigaste av stadsdelar i Stockholm på den tiden. I ett sådant välgörenhetshus växte Per Anders Fogelström upp, i Danelii stiftelsehus på Bondegatan 74, under 1920- och 1930-talen.

Vi fick se Missionshyddan i Stora Mejtens Gränd 8, föregångaren till Sofia kyrka, där församlingens förste kyrkoherde Ernst Klefbeck var verksam och bildade en förening som kallades Pastorns gossar, som f.ö. inför olympiaden i Stockholm 1912 döptes om till Sim- och Idrottsklubben Hellas.

Vidare berättade Berit Dahlström om Elsa Borg, socialt engagerad kristen kvinna på 1800-talet som står staty (gjord av Astri Taube) intill ett stort magnoliaträd planterat till hennes ära. Elsa Borg, Vita bergens ängel, startade bland annat räddningshem för prostituerade kvinnor och barnhem för utsatta barn.

Vandringen avslutades i de så kallade kyrkstugorna på Mäster Pers Gränd 4 som sedan millenieskiftet disponeras av Sofia församling. Vandringen går i repris på Valborg. Här är hela jubileumsprogrammet.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 2

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Sofia församlings två veckor långa 100-årsfirande inleds på Påskdagen

11Sofia församlings 100-årsjubileum …

21

… inleds i Sofia kyrka på Påskdagen …

41

… och pågår i två veckor …

51

… med vandringar, visningar, utställningar och konserter …

31

… och här sitter organisten Bolla Henriksson och övar inför kommande framträdanden.

Jag vet inte om just denna bild kommer att vara med på den stora fotoutställningen om Sofia. Men den får duga som illustration. Stigbergsgatan österut i början av 1900-talet. Hilma Borin hämtar vatten vid en vattenpost. Pojkarna ute i gatan är två av Hilmas fem barn, Helmer och John. T.h. Stigbergsgatan 36, platsen för blivande Navigationsskolan. Foto: Oscar Heimer/Stockholmskällan

Sofia församlings hundraårsjubileum inleds på Påskdagen och pågår i fjorton dagar framåt. Programmet är digert.

Vandringar, visningar, utställningar och konserter avlöser varandra. Det mesta är gratis.

När jag tittade in i kyrkan på skärtorsdagen pågick förberedelser av olika slag. Vid orgeln satt organisten Bolla Henriksson och övade.

Sofia församling, nödens hemort i staden när den bildades 1917, numera gentrifierad (SoFo), har en särskild plats i mitt hjärta.

Här växte min pappa upp under påvra förhållanden i det Hecksherska stiftelsehuset, judehuset kallat, på Klippgatan 19, med sin mamma som trampade runt på stadens gator och sålde skosnören och sin pappa, smeden, som varken kunde läsa eller skriva. Båda invandrare från Litauen (Ryssland) i början av förra seklet.

Temat för hundraårsjubileet är ”Drömmar” inspirerat av av den ojämförlige Stockholmsskildraren Per Anders Fogelströms roman Mina Drömmars stad, den första delen i Stadserien, vars handling till stora delar utspelar sig på det då utblottade östra Söder i det som skulle komma att bli Sofia församling.

Också Per Anders Fogelström (1917-1998) skulle fyllt 100 år i år om han fått leva.

 

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Barbro Lindgrens värld möter Astrid Lindgrens på Junibacken


21Hänga i lampkronan som vilda bebin …

61

… eller leka ”inte nudda golv” i röda köket var något av vad barnen prövade på dagen före det officiella öppnandet av den interaktiva Barbro Lindgren-utställningen på Junibacken.

41

De fick också se ett smakprov ur den nyskrivna pjäsen Sparvel …

31

… med bland andra Rita Hjelm (som Sparvel) och Henric Joneskär (som mamman) …

51

… tillsammans med illustratören Eva Eriksson (närmast) och Barbro Lindgren själv i publiken.

71

Lilla Sparvel handlar egentligen om Barbro Lindgren som barn, när hon var mellan fem och åtta, vilket framgår av den biografiska utställningen som också finns att se på Junibacken …

81

… och där visas även det uppmuntrande refuseringsbrevet från självaste Astrid Lindgren till en ung Barbro Lindgren (då Barbro Enskog) från 1952. PS. Klicka på bilden så blir det mer lättläst!

Barnen som dan före öppningsdan testade Barbro Lindgren-världens sprillans nya attraktioner på Junibacken stormtrivdes, for runt som skottspolar, som det brukar heta.

De hängde och dinglade i lampkronan som den vilda bebin, rörde på spakarna i stjärnkikeriet för att åka till glassplaneten, kramade hunden som pruttade när man lyfte på svansen, höll för öronen när tigrarna röt, lekte ”inte nudda golvet” i röda köket och skrattade, liksom de närvarande vuxna, Barbro Lindgren själv och tecknaren Eva Eriksson inkluderade, åt lilla Sparvel och hennes mamma i den av Mikael Kallin nyskrivna pjäsen som dagligen (från 13 april) kommer att spelas på Junibacken de närmaste två åren.

Det är nämligen i två år som den den tillfälliga men påkostade (2-3 miljoner kronor) Barbro Lindgren-världen blir bestående. Den avlöser Muminutställningen som var innan. Det var Astrid Lindgrens villkor att hennes egna figurer på Junibacken skulle kompletteras med andra ”så att det inte blir ett mausoleum” som hon sa, berättar Kristina Axén Olin, ordförande på Junibacken.

Som ett komplement till den interaktiva Barbro Lindgren-utställningen finns en illustrerad biografisk utställning över Barbro Lindgrens liv från födelsen 1937 till i dag. Här visas till exempel det vänliga refuseringsbrevet i faksimil från 1952 skrivet av Astrid Lindgren när hon jobbade som redaktör på bokförlaget Rabén & Sjögren till ”Fröken Barbro Enskog” (som Barbro Lindgren hette som ogift). Astrid Lindgren skriver uppmuntrande på sitt typiska sätt: ”A l l a författare får sina första manuskript i retur så det får man inte tappa sugen för. Och det hoppas jag att den unga författarinnan inte heller gör”.

Och det gjorde inte Barbro Lindgren heller. Och nu huserar de båda Lindgrenarna alltså i samma kulturhus. Fint och värt ett besök!

 

 

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Mellan svart och vitt – Viktig ut- ställning i Årsta om vardagsrasism

21Konstnären Natalia Murobha målar barns drömmar …

101

… och hon kommer till utställningen ”Mellan svart och vitt” på wip:konsthall i Årsta lördagen den 25 mars och visar sin konst (bilden här föreställer Lionell, 7, och Kian, 5, som vill bli fotbollspelare i rymden samt Pokémonjägare i Pokémonvärlden).

41

Vid utställningens vernissage på torsdagen föreläste genusforskaren Victoria Kawesa om vithetsnormen och rasistiska stereotyper …

81

… och verk av bland andra Tuva Osobi och Sam Ezeh …

71

… och Saadia Hussain …

91

… och Lisa Wool-Rim Sjöblom visas.

Alla svenskar är lika mycket svenskar oavsett vilken hudfärg de har.

Så kan man förenklat kanske sammanfatta budskapet i en utställning (producerad av Birgitta Adolfsson och Suzanna Asp) med flera konstnärer och olika event som hade vernissage på WIP:konsthall i Årsta (hundra meter från pendeltågs- och tvärbananans hållplatser Årstaberg) på torsdagen.

Budskapet kan låta självklart. Men stereotypa föreställningar om ”den andra” och vardagsrasism förekommer som bekant i alltför hög utsträckning. Något som genusforskaren Victoria Kawesa gav åtskilliga prov på i sin inledningsföreläsning.

De två ungdomarna Tuva Osobi och Sam Ezeh har porträtterat afrosvenska kompisar, släktingar och människor på stan interfolierat med (kanske omedvetet) vardagsrasistiska repliker de stött på som till exempel ”Får jag känna på ditt hår?”

På en vägg hänger några drabbande seriestrippar ur Lisa Wool-Rim Sjöbloms slutsålda album Palimpsest (kommer i ny upplaga) med berättelser om hur det kan vara att växa upp som koreanskt adoptivbarn i Sverige.

Saadia Hussain visar fotografier på många av sina ägodelar laddade med personliga minnen. Det handlar om tillhörighet, berättade hon och Cecilia Germain visar ett texkonsttverk som väcker tankar.

Den angelägna och ögonöppnande utställningen bjuder på ett digert program de tio dagar den pågår som till exempel lördagen den 25 mars kl 15.30 då konstnären Natalia Murobha visar prov på sitt projekt. Hon intervjuar barn mellan tre och tolv år och frågar ut dem om deras drömmar och målar sedan dessa.

”Jag målar barns drömmar för att ge dem en gnista hopp om att allt är möjligt i en värld som ständigt försöker bevisa motsatsen”, säger Natalia Murobha,

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Pettson, katten Findus och de övriga har flyttat in i Kulturhuset

13”Findus kolla in kossan”, tycks Pettson uppmana den storögda katten Findus …

41

… på Sven Nordqvists originalteckning (detaljutsnitt) som är en av många utställda på Kulturhusets nya interaktiva utställning ”Pettson & Co” …

141… som öppnar på lördagen och där barnen inbjuds att konkret avnjuta utställningen …

21

… som att låtsasköra en buss …

61

… kika in i Pettsons  hus …

91

… eller i hans verkstad …

131

… eller kolla in kossan (Mamma Mu?) som gungar och gungar.

När jag var liten var det Gösta Knutssons katter Pelle Svanslös, Maja Gräddnos, elaka Måns, Bill och Bull och de andra som väckte starka känslor vid sagoläsningen på kvällarna. Och elefanten Babar som förlorade sin mamma när den elaka jägaren sköt henne. Det var så sorgligt.

Yngre generationer är nog mer bekanta med Sven Nordqvists katt Findus och hans kompis gubben Pettson och deras liv på landet som det gestaltats i böcker, julkalendern i teve och dataspel. Och nu har de dessutom flyttat in i Kulturhuset på översta våningen.

Den interaktiva barn- och familjeutställningen där Sven Nordqvists bildvärld byggts upp (från början i Dunkers kulturhus i Helsingborg) öppnar på lördagen. Här kan de unga låtsasköra en buss, slå sig ned intill Pettson på en bänk, se kossan (Mamma Mu?) gunga, gå in i Pettsons verkstad, titta in i Sven Nordqvists arbetsrum o.s.v. medan medföljande vuxna kanske hellre studerar de många utställda, oerhört detaljrika, originalillustrationerna som pryder väggarna.

Vissa regler gäller: förhandsbeställning (för att det inte ska bli kökaos utanför ingången) antingen på nätet eller i kassan på Kulturhusets bottenvåning. Det kostar 40 kronor för vuxna. Unga upp t.o.m. 25 år går in gratis. Högst fyra barn per vuxen.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Den artificiella verkligheten i filmen Sommaren med Monika

61

”Nånstans på Södermalm”, men i själva verket en kuliss ute i Filmstaden, när Per Anders Fogelströms och Ingmars Bergmans film Sommaren med Monika spelades in 1953. Fotografiet är taget av Louis Huch på en plats mellan Regissörsvillan och Stora ateljén som numera förvandlats till Ingrid Bergmans väg i det som i dag är bostadskvarter … 

11

… och det och andra filmhistoriska fotografier ställs ut i Filmstadens Kulturs nya utställning ”Illusionernas stad” i Portvaktsstugan som ses i vänster nederkant på bilden …

31

… och utställningen som producerats av filmkritikern Jacob Lundström och författaren Mikaela Kindblom …

21

… visar många exempel på illusioner vid filminspelningar i Filmstaden förr i tiden. Här har en kopia av en gränd i Gamla stan  byggts upp för inspelningen av Greven från gränden 1949. På trappan i Bengt Järnmarks bild ses Nils Poppe och Annalisa Ericson och vid kameran regissören Lars-Eric Kjellgren och fotografen Martin Bodin …

41

… och här i Louis Huchs fotografi är det pansarkryssaren Gotland som till synes anlöper en icke namngiven exotisk hamn i Weyler Hildebrands Kadettkamrater 1939 …

51

… och här assisterar brandmän från Solna som regnmakare framför en kuliss i Filmstadens närhet någon gång runt 1940. Oklart för vilken film.

Nästan alla stadsscenerna som ska föreställa Södermalm i Per Anders Fogelströms och Ingmar Bergmans succéfilm ”Sommaren med Monika” från 1953 är inspelade i ”drömfabriken” Filmstaden i Råsunda. Det är kulisser och inte det riktiga Söder som filmpubliken ser när Harry (Lars Ekborg) och Monika (Harriet Andersson) går och gnetar på sina trista lagerjobb innan de flyr ut i skärgården för sin sommarromans.

Stiftelsen Filmstadens Kultur som vårdar minnet av en gången tids filmepok hade på onsdagen vernissage på sin lilla men intressanta utställning ”Illusionernas stad” med bilder från några av de många svenska filmer som spelats in i Filmstadens ateljéer under årens lopp med kulisser som bakgrund istället för ute i den ”riktiga” verkligheten.

Så byggde man exempelvis upp kopia av en gränd i Gamla stan när Nils Poppe-filmen Greven från gränden spelades in 1949.

Hade det inte varit enklare att åka in till Gamla stan och spela in filmen istället kan man fråga sig. Men det var krångligt med tung och klumpig utrustning på den tiden och det var svårare än i dag att spärra av inspelningsområdet. Så lyder ett par av förklaringarna, enligt utställningsproducenterna Jacob Lundström och Mikaela Kindblom.

Redan när den första svenska filmen spelades in i Filmstaden Victor Sjöströms Körkarlen 1921 uppfördes en hel kyrkogård som egentligen låg i Landskrona. Filmer inspelade med uppbyggda kulisser i Filmstaden är otaliga.

På 1960-talet kom en ny generation regissörer med andra ideal som med sin lätthanterligare teknik skydde de konstgjorda kulissbyggena och spelade in sina filmer i den ”riktiga” verkligheten, en var Bo Widerberg.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Återbesök på gerillafotografernas utställning vid Slussens byggplank

61

I dag sitter fotografen Per Nellevads fina ”gerillabild” på min vardagsrumsvägg (bredvid ett gammalt foto på min pappa när han spelar fiol runt 1920) …

51

… och i går satt den på byggplanket vid Slussen varifrån jag plockade ned den och tog med den hem …

61

… något som gerillafotograferna, som poserade för en gruppbild i går, tyckte var okej …

21

… och det var inte bara jag som plockat åt mig av bilderna, ...

31

… av det tre som var tagna på Slussen …

51

… återstod bara en när jag besökte utställningen ett dygn efter att den sattes upp.

Jag gjorde återbesök på gerillafotografernas pop-up-utställning på Slussenrivningens byggplank utanför tunnelbaneingången på söndagen ett dygn efter att de lämnat platsen.

Banderollen hade bitvis lossnat och fladdrade för vinden och en del fotografier var borta, bland andra de två färgbilderna på Slussen och Kolingsborg innan rivningarna. Men de flesta bilderna hängde kvar.

Själv tog jag loss några stycken och stoppade ned i min tygväska och när jag kom hem satte jag upp Per Nellevads fina porträtt av en ung tjej på min egen lilla fotovägg i vardagsrummet.

För det är ju så att det är bara att ta med sig bilder man gillar. Det har jag gerillafotografernas egna ord på.

Ska bli intressant att se hur lång tid det tar innan byggplanket är befriat från fotografierna och åter är lika grått och trist som det var innan gerillafotograferna slog till på lördagseftermiddagen.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Fotogerillan slog till på Slussen

31

Gerillafotograferna …

21

… slog till på Slussen …

41

… på lördagen …

51

… och fyllde byggplanket med fina bilder …

61

… och ställde upp sig för en gruppbild …

71

… innan de skingrades för att jaga nya motiv till nästa gerillautställning någonstans ute på stan.

Plötsligt på lördagen var byggplanket på Slussen utanför tunnelbaneentrén fullt med fotografier, en utomhusutställning à la Planket på somrarna i Vitabergsparken.

Fotogerillan hade slagit till igen. För några månader sedan slog de till på samma sätt på Stureplan, ett tiotal fotografer, de flesta från Enskede fotoklubb, och visade sina verk offentligt utan förvarning.

Fotograferna stod kvar några timmar på Ryssgården och betraktade åskådarna som betraktade bilderna varpå de lämnade platsen och fotografierna åt sitt öde.

Det är fritt fram att plocka ned de bilder man gillar och ta med sig hem och sätta upp på väggen om man vill fick jag förklarat innan gerillafotograferna försvann utom synhåll.

Trevlig gerilla! Slå gärna till snart igen!

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0