Vänkritik?

Fråga: Jag har vid upprepade tillfällen fått elaka kommentarer av nära personer som jag varit kompis med i många år.

Exempelvis att min man väl ”har något han är bra på” (syftar på sex) eftersom han inte har utseendet med sig.
Ett annat exempel: Vi hade precis köpt ett fint och väldigt kostsamt hus där köket var nyrenoverat och var som en dröm. En av dessa vänner utbrast: ”Jag skulle aldrig vilja ha vitrinskåp i mitt kök!” Jag svarade att jag tycker det är fint, men hon framhärdade: hon skulle aldrig vilja ha det så.

Min fråga är hur man bemöter såna här påståenden som enligt mig inte är sagda av vänlighet utan bara för att trycka ner mig? Jag vill inte stå svarslös när nästa elakhet kommer farande.

Svar: Människor förstår inte alltid vad de säger, de ”hör” inte sina egna ord. Men du beskriver kommentarer som inte kan hänföras till enbart oförstånd. Kanske tror den som syftar på din mans erotiska talanger att det sagda är en lustighet. Det är det inte, det är dumt, taktlöst och oförskämt och du behöver inte vara hövlig mot den som yttrar sig så. Får du en sådan kommentar igen kan du iskallt säga ”precis vad menar du?” och då kanske det kommer ett svar ungefär ”jamen det var väl inte så farligt, jag menade bara att du är ju så söt och det är inte han så det måste ju finnas annat, haha” – och då kan du fortfarande iskallt säga ”och?” – – – Förmodligen får du då tyst på den dumma människan om vederbörande har ett uns vett. Kommer det trots allt en fortsättning med sexanspelning så kan du säga ”hörrudu, jag tror inte att du själv fattar vad du säger, det är urdumt och ingenting som du har det minsta med att göra.”

Den som sade sig inte vilja ha vitrinskåp var möjligen avundsjuk, men det räcker inte som ursäkt. Många känner sig kallade att framföra synpunkter på andras klädsel, möblering, bil, val av partner och livsstil, av så kallad hjälpsamhet. De anser att deras smak och kunskap är så mycket bättre än den andra personens, att de har mer erfarenhet, är klokare – och de är generösa, inbillar de sig, genom att dela med sig av sin förträfflighet. Ofta har de fel, någon gång säkert rätt. Oavsett vilket är det inte något som andra ska behöva ta emot med artighet.

Får du negativa kommentarer om din inredning eller din klädstil eller vad som helst annat som rör din personliga smak, typ vitrinskåpet, så finns det några svar som kan få tyst på de dumma ouppfostrade stackare som säger sådant. Du kan säga ”jaså, det tycker du, ja, vi har alla olika smak, det här är min.” Fortsätter vitrinskåpsmotståndaren så kan du säga ”som sagt, vi har alla vår egen smak och jag skulle aldrig kommentera din.”

Eller så kan du säga, om du vill markera riktigt hårt, ”när jag vill veta vad du anser om mina vitrinskåp så ska jag fråga dig om det.”

Är de ens riktiga vänner, de personer som häver ur sig ovänliga, negativa kommentarer?

Nej.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 2

Kommentarer (18)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 18

När det gäller vitrinskåparen. Det var nog inte alls en kommentar om dig eller ditt kök utan personen ville prata om sig själv och när han såg ett vitrinskåp i ett kök kom han på att det vill han absolut inte ha för egen del. Och uttryckte sig på detta sätt (ingenting om ditt kök alls om man ska vara noga). Många vill demonstrera sina personliga egenskaper i tid och otid. Men varför alla dessa förslag till sarkasmer? "Så säger man väl inte" fungerar bättre och sänker inte stämningen.

Per Byström, 17:41, 20 januari 2017. Anmäl

Vitrinskåpet är ju bara att säga -"Tur att du inte bor här då!" och gällande karln, var med om det och min värninna som sa det hade en egen karl som såg jävligt bra ut. så svarade henne -Är du avundssjuk? Fint yttre är ju fritt fram för alla att se på.......

LB ., 16:57, 20 januari 2017. Anmäl

-"Men vilken tur då att det är mitt vitrinskåp, och inte ditt."

H m, 15:43, 20 januari 2017. Anmäl

Såna där kommentarer brukar mig veterligen bara ges bland vänner där en sådan jargong sakta växt fram, där båda tycker sådana småelaka kommentarer är roliga. Här verkar vännerna bytt personligheter helt plötsligt och säger saker till fs som sårar. Jag hade därför tagit enskilda samtal och förklarat hur jag känner, om det inte hjälp hade jag avslutat vänskapen. Som svar om det hinner ske igen kan fs säga "varför säger du så?" och inte försöka vifta bort det som är så lätt gjort.

Bara Föratt, 15:18, 20 januari 2017. Anmäl

Varifrån kommer dessa "rättfärdiga", navelskådande och bigotta sanningssägare? Det är inte OK att bete sig på det sättet. Man sårar och kan rasera en känslig människas självförtroende. Det är tillåtet att hålla käften och inte yttra sig om allt. Använd hjärnan (om sådan finnes) och tänk innan orden rullar ut ur munnen. Om väninnan köpt en ny kappa och frågar om min åsikt och jag inte gillar den så säger jag ändå att den är fin. Det är vita lögner och nödlögner och de skall användas.

ingrid wahlen, 14:02, 20 januari 2017. Anmäl

Jag tycker nog inte att man ska lägga sin fritid på såna människor. Om de frågar rakt ut varför man inte vill umgås länge, säg "jag blir så ledsen av vissa saker du säger och det tar för mycket energi" och se då till att ha ett par-tre konkreta exempel till hands.

Katarina Katarina, 13:57, 20 januari 2017. Anmäl

Det är en hel del dumheter, som sägs kritiskt - "i ärlighetens namn". Kanske i avund - eller värre, av missunnsamhet. "Ja, jag är så ärlig, så jag säger vad jag tycker!", är ett vanligt argument, vid mothugg. Alltså, borde man, istället, låta tystnaden tala och leda in samtalet på annat - om man kan... Bra motrepliker i både svar och kommentarer! Så, lycka till, FS, hur du än bemöter kritiken!

gamla Tekla, 13:23, 20 januari 2017. Anmäl

Ja du. Nästa gång något sådant smyger sig på, eller blir sagt, lägg huvudet på sne och ursäkta dig, du har inte din anteckningsbok på dig, och du värderar ju hens åsikter så högt så du skulle ju egentligen vilja anteckna vartenda ord för att inte glömma. Eller börja anteckna på en papperslapp om du har någon i närheten.

Oémeara Braunisch, 12:33, 20 januari 2017. Anmäl

Jag glömmer aldrig när jag bjudit en gammal väninna på mitt bröllop. Hon hade inte träffat min fästman innan. Efter vigseln när gästerna kom fram och gratulerade, sa hon högt inför alla: "A-M, jag blev så förvånad när jag såg T! Du pratade alltid så mycket om ditt manliga ideal, hur han skulle vara lång och stilig och manlig och sportig och allt det där. Men T ser ju INTE ALLS ut så!" Ja, vad svarar man på det?

Annamaria Håkansson, 12:00, 20 januari 2017. Anmäl

göra det. Det är fullkomligt absurt! Egentligen är det bara att tycka synd om henne (även om det är tröttsamt att höra de) för man kan gissa att personen gör såna här klavertramp lite varstanns i sitt li, kanske på jobbet. Det är nästan som ett handikap. Kommentarerna om din man dock... Där kan jag inte hjälpa dig. Den enda som skulle kunna säga (om du kände för det) "Han kanske inte är den snyggaste, men han är en djävel i sängen"—är du. Men för en kompis att säga det? Helkonstigt.

Lyra Lof, 11:59, 20 januari 2017. Anmäl

Presentlottskrap?

Fråga: Har under en lång tid grubblat över det här med trisslotter på jul/födelsedagar. För mig känns det som en självklarhet att skrapa lotterna man fått efter att alla presenter är öppnade, är man flera som fått en trissgåva skrapar man kanske rentav samtidigt allihop för att se om någon vann något. Det känns som allmän hyfs mot den som gett gåvan att låta den veta ifall man vann någonting.

Under den här julen märkte jag ett beteende hos en person i min släktskara, att han aktivt valde att inte delta i de andras skrapande, utan sparade det till att han var själv. Jag förstår att det är lite känsligt med pengar, men det kändes lite… fult? Dels mot givaren som ville se vad som hände med hens gåva, dels mot alla i sällskapet som inte anförtroddes att veta hur det gick för honom. Det hela gav en sniken och ganska otrevlig känsla. Läser jag in för mycket i det eller har jag rätt i att det är aningen otrevligt?

Svar: Det finns, tro det eller ej, inte någon hyfs- och stilpraxis om att skrapa eller inte skrapa/öppna en lott som man har fått – eller köpt – inför andra. Det är alltså lika rätt att skrapa publikt som att spara till dess att man är ensam.

Man kan skrapa/öppna en lott i sällskap och förtjust utropa Jag vann! i förhoppningen att andra inte ska kräva att få del av den akuta rikedomen. Eller skrapa/öppna lotten och inte säga något alls. Eller tycka att det kan vara bra att slippa de reaktioner som kan uppstå vid vinst som: Låna ut! Dela med dig! Skänk bort!

För lottgivaren bör vinsten vara glädjande men kan också väcka delade känslor: har X fått en halv miljon på ”min” lott! Då vill jag ha en del!

Så glöm bort den där hemlighållna lotten, människor är olika.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (15)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 15

Lyra hof, du gör som varenda en av oss i Hyfs och stils kommentarsfält: gissar. Du gissar att givaren vill att lotter skall skrapas på plats. Men det är väl inget att ta för givet.

Oémeara Braunisch, 13:58, 20 januari 2017. Anmäl

Känns som ett jäkla barnkalas, lottskrapning "efter att alla presenter är öppnade". Jag trodde för övrigt att lotter vad sådant som man gav till personer som man känner det obligatoriskt att ge något men där det mest handlar om att visa att man inte glömt personen, inte att ge en fantasifull/personlig gåva. Helt ok det.

Oémeara Braunisch, 12:41, 20 januari 2017. Anmäl

Oj vad mycket negativitet. SUPERTRIST att skrapa... nio rutor. Jag har inga spelargener (är du säker—har du suttit framför en enarmad bandit när det tutar och klirrar runtom dig, eller vid ett 21-bord?). Så du kan inte skrapa en lott? Ugh. Kan man inte tänka på givaren som säkert har gjort sitt bästa för att ge alla presenter (hur lätt är det)? Som menar väl? För tro inte att personen inte uppfattar de här överlägsna, hyperkritiska attityderna. Över att få en lott... Livet är svårt. Tungt.

Lyra Lof, 12:17, 20 januari 2017. Anmäl

@Ewa Atena Charmig klassificering av människor... Men precis som det är acceptabel hyfs och stil att *inte* öppna ett paket inför publik torde det ju vara ok att inte skrapa en lott. "Snikna... och vill inte dela sin glädje"? Märklig sak att säga, mottagaren kände kanske ingen större glädje över en lott och chansen att det är en vinst är ju minst sagt liten.

annan Camilla, 13:12, 19 januari 2017. Anmäl

AM Draak har ett utmärkt förslag kl 9.08. Det kan vidareutvecklas med att man själva kastar nitlotterna och ger bort eventuella vinstlotter till den man tycker bäst om i sällskapet. Det kan i vissa fall göra att man själv får vinstlotten och kan berätta för de övriga att de tyvärr fick nitlotter.

Friterade Mulor, 11:26, 19 januari 2017. Anmäl

Det beror på i vilken krets av människor man umgås med. Vissa är snikna och tillbakadragna och vill helst inte dela med sig av sin glädje till andra och givaren av lotten. Kan inte tänka mig något annat än man skrapar lotten framför andra precis som man gör med en present. En icke skrapat lott är lika med en oöppnad present. Jag tror att ingen missunnar någon att den har vunnit precis som man inte surar för andras presenter. Det låter som små omogna barn annars.

Ewa Atena, 10:47, 19 januari 2017. Anmäl

Likt Kap Kennedy saknar jag spelagener (bra ord!). Några gånger har jag varit i sällskap där alla fått en lott, vid andra tillfällen har jag varit i en grupp där alla fått ett skämt eller en gåta. Jag ser dessa som en gemenskapsövning, man öppnar/skrapar/läser inför resten av sällskapet och hurrar om någon vinner, skrattar åt roliga skämt, suckar åt dåliga skämt etc.

Sweydia Ism, 10:01, 19 januari 2017. Anmäl

Jag skulle aldrig vilja skrapa inför "publik". Det skulle kännas pinsamt både att vinna och att inte vinna. Om man vinner - jaha - då har man "fått" en miljon eller fem tusen eller vad det nu är - måste man dela då? Om man inte vinner (mest troligt förstås), har man ju fått "ingenting". Pinsamt för givaren, mottagaren och alla närvarande. Syns att jag inte tycker skraplotter är en så jättegod idé till present?

Anna Andersson, 09:46, 19 januari 2017. Anmäl

Jag är alldeles för gniden för att ge bort en lott och om så vore skulle jag verkligen inte vilja se mottagaren skrapa fram en miljon framför ögonen på mig. Pinsamt åt båda hållen skulle jag tycka. Mottagaren kanske skulle känna sig tvingad att dela eller tvärtom, då lever jag hellre ovetandes, undantag egna barn förstås. Skrapa i grupp låter inte som något jag skulle vilja delta i, får jag en lott så avvaktar jag till ett annat tillfälle att skrapa den.

Frk N, 09:10, 19 januari 2017. Anmäl

Detta löser FS lätt genom att skrapa lotten innan den slås in och ges bort. Spänningen i lotteriet är ju hoppet om att man KAN vinna, även om sannolikheten är liten. Den känslan kan man inte låta mottagaren dra ut på, det är inte bra för hjärtat. Besvikelsen över att ha förlorat måste därför framkallas så snart som möjligt.

AM Draak, 09:08, 19 januari 2017. Anmäl

Gästtack?

Fråga: För två år sedan började jag med en tradition, att bjuda mina kusiner på årligt kalas. Min sambo och jag hade flyttat till en större lägenhet och eftersom kusinerna annars bara träffades på begravningar så tänkte jag att det vore kul att ses i festligare sammanhang. Vi är många kusiner och det började som ett ”upprop” på facebook då vi hade blivit vänner där. Hur som helst, vi blev tolv personer och hade jättetrevligt. Förra året gjorde jag samma sak. Nu blev vi sjutton och hade lika trevligt.

I år har jag mitt lilla dilemma. Jag vill gärna göra om det igen vilket jag planerar. Men det finns de som aldrig tackar för senast eller hör av sig under året och då har jag bestämt mig för att inte höra av mig till dem. Hör de av sig är de naturligtvis välkomna men jag tänker inte anstränga mig. Är det elakt av mig? Vi är alla medelålders. Nu bjuder jag alla kusiner som hört av sig men jag avskyr att lämna någon utanför. Kan man inte förvänta sig ett ”tack för senast” om man ska bjuda personen igen?

Svar: Frågorna om gäster som inte vill tacka – för en inbjudan och för senast – väller in. Du har skapat en trevlig tradition med kusinkalas. Det är högst förståeligt att du inte bjuder de kusiner som inte har besvärat sig med ett enda uppmuntrande ord under hela året, och inte heller tackat för senast. Något lite socialt vett måste man ha skaffat sig under ett relativt långt liv. Det är alltså inte ovänligt av dig att inte bjuda dessa slöa eller ointresserade kusiner – varför ska de äta och dricka hos dig om de inte ens tackar för senast? Ett enkelt vykort räcker!

Släpp dem – och hör de av sig och frågar varför du inte har bjudit dem, så kan du milt säga ungefär ”oj då, jag trodde inte att du brydde dig om den här bjudningen eftersom jag inte har hört av dig på något sätt efter förra årets middag.”

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (65)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 65

Bjud alla nästa gång också. Alla fattar inte att man ska visa nåt tillbaks. Men ju fler du bjuder desto mer tillbaks får du.

Per Byström, 17:28, 20 januari 2017. Anmäl

Anna N - mycket bra skrivet, jag håller verkligen med! Heja MR

Annika Holst, 11:34, 20 januari 2017. Anmäl

Anna N - Jag håller med dig, mycket bra skrivet!! Heja MR

Annika Holst, 11:11, 20 januari 2017. Anmäl

MAGDALENA REPLIKERAR: Så det så 18.37, 19 januari: Än en gång, frågan gäller bland annat ett tack och ett sådant har jag upprepade gånger påpekat kan ges på samma sätt som inbjudan givits, per sms eller mejl - eller pappersbrev om inbjudan är sådan. Min reserverade syn på Facebook grundas i den osäkerhet som den kommunikationen har, vilket mängder av frågeställare visat i sina mejl till min spalt. Men i den aktuella frågan har varken frågeställaren eller jag haft synpunkter på sättet att tacka.

Magdalena Ribbing, 06:32, 20 januari 2017. Anmäl

Jag hade bjudit alla denna gång också, det är ju ganska nära släktingar trots allt. Kanske tar man varann för givet på ett annat sätt just för att man är släkt. Låter ju som om alla verkar haft trevligt. Gissar att alla tackat under och när de lämnat festen, så jag skulle inte dra för stora växlar på bristen på "tack för senast". Ta initiativ själv att ha tätare kontakt, säkert uppskattat. Lätt att det bara inte blir av. Men sen hade jag nog föreslagit att ses hos någon annan nästa gång.

M K, 19:49, 19 januari 2017. Anmäl

När jag bjudits på fika hos en vän säger jag givetvis tack när jag mätt och nöjd går hem, vilket inte hindrar mig från att skicka ett SMS senare samma vecka och säga "tack för senast", det är inte betungande. Blir inte ledsen om andra inte gör samma sak för en enkel fika, men precis som FS skulle jag bli fundersam om jag inte hörde av "kusinerna" under ett helt år efter en tillställning. Vykort/brev är underbart, men de går bra med mail och SMS också.

Maria T, 19:04, 19 januari 2017. Anmäl

Sweydia Ism,man kan också tänkas svara :" jag bjöd inte X eftersom jag inte hört av hen på något sätt och trodde inte det fanns något intresse för fortsatt umgänge." ...

A A, 18:48, 19 januari 2017. Anmäl

Augusta Wik, jag blandar inte ihop FS och MR. Jag utgår ifrån att den som vänder sig till MR för råd delar hennes syn på etikett. Och jo, Magdalena, du har flera gånger i tidigare frågor påtalat att du inte anser att facebook, chatt eller sms är sätt att kommunicera för människor som bryr sig om etikett.

Så det så, 18:37, 19 januari 2017. Anmäl

MAGDALENA RÄTTAR: Så det så, 11.38, du har missuppfattat mina svar, jag har aldrig haft något emot ett sms- eller mejltack, om inbjudan har kommit på det sättet. Är det en formell inbjudan på inbjudningskort är det artigast att svara och tacka medelst korrespondenskort, inte sms eller Facebook. Till de kommentatorer som har ställt sig på min sida i denna häpnadsväckande stormiga flod av inlägg: tack för att ni förstår vad frågan handlar om och vad jag svarar.

Magdalena Ribbing, 17:05, 19 januari 2017. Anmäl

Underliga kommentarer den här gången. FS skriver att de varken tackat eller hört av sig alls. Ändå utgår de flesta från att FS bara är upprörd över att de tackat på fel sätt, och att de inte hört av sig alls har tydligen ingen läst! Alltså: Det handlar inte om vilket sorts tack FS fått utan om att FS ej fått något tack alls samt att de inte hört av sig på annat sätt heller. Den som fortsätter bjuda om och om igen trots NOLL respons är faktiskt inte generös, utan en dörrmatta.

H R, 16:20, 19 januari 2017. Anmäl

Sittplatserbjudande?

Fråga: Sedan barnsben har jag lärt mig att ge upp min sittplats i kommunaltrafiken för äldre, handikappade och gravida. Vilket förstås är helt rätt.

Men så gav jag upp min sittplats för någon jag trodde var gravid. Det visade sig att hon bara var överviktig, och att de extra kilona satt sig på en plats som fick mig att tro att hon var gravid. Hon blev väldigt ledsen och grät. Jag försökte låtsas som om jag ändå inte ville sitta ner, och sade högljutt till min vän som var med på resan att jag ville stå på grund av ryggont. Och kände mig som världens elakaste människa trots att det hela var ett försök till vänlighet.

Efter det har jag inte riktigt vågat upplåta min plats till någon som verkar vara gravid. Ibland har jag ställt mig upp och gått långt därifrån så att personen jag tror är gravid får sitta utan att inse att jag har många hållplatser kvar. Men detta är inte alltid hållbart.

Jag vill aldrig mer såra någon på det sätt som jag sårade den överviktiga kvinnan som jag trodde var gravid. Men samtidigt vill jag ju gärna upplåta min sittplats till de gravida som behöver det. Jag hoppas att Magdalena har ett tips som inte sårar överviktiga, och hjälper gravida i kommunaltrafiken.

Svar: Försök se din vänlighet som en naturlig del av samspelet mellan människor, inte som ett utpekande av en individ. Jag förmodar att du inte sade till den överviktiga kvinnan ”varsågod och sitt, du är ju gravid” – utan att du reste dig och sade ”varsågod om du vill sitta.” Då fanns ingen anledning för henne att bli ledsen, du kunde ju ha rest dig upp för att hon såg trött ut eller bar på en kasse som såg tung ut, eller vad som helst.

Du gjorde vad du kunde för att uppföra dig som en hygglig medmänniska, du såg någon som du uppfattade behövde din plats bättre än du och när du noterade att den personen blev sårad gjorde du om igen det du kunde: försökte dölja din missförstådda artighet med en vit lögn.

Men du kommer aldrig att kunna se igenom obekanta människor och förstå deras tankar när de visas en oväntad vänlighet. Helt rimligt för mina 76 år erbjuds jag vid enstaka tillfällen sittplats på buss eller tunnelbana, varvid jag tackar och sätter mig, även om jag inte behöver platsen. Men jag vet också av många mejl till min spalt att de som erbjuder någon en sittplats ofta får en snäsning till svar ”vadå, jag är verkligen inte så gammal” eller ”nej, jag står lika bra som du” eller något annat dumt. Din erfarenhet om än med annan bakgrund är inte ovanlig. Det går ju att svara ”tack, vänligt av dig men jag ska strax gå av” eller något liknande hövligt och uppskattande för den sympatiska artighet som visats.

Nästa gång du vill ge din sittplats till någon, säg bara i enlighet med din goda uppfostran ”varsågod, om du vill sitta” – det kan ingen ta illa upp som inte är totalt självupptagen och oförstående.

Man kan vara både normalviktig och ung och ändå ha nytta av en sittplats. Det kan konstateras i övermått på bussar och tunnelbanevagnar där yngre och åtminstone till synes helt friska sitter fast på både på vanliga och prioriterade platser, försjunkna i sina smartphones, medan äldre, med eller utan käpp, och höggravida får stå.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (21)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 21

Inte det minsta upprörd.

Lyra Lof, 12:18, 20 januari 2017. Anmäl

Lyra Löf: Har läst ditt inlägg, men inte förstått. Varför så upprörd över ett harmlöst skämt, det var inte kränkande eller så, varför bry dig då,? Gillade du inte skämtet är det väl bara att ignorera det i sådana här sammanhang (i verkligheten kanske man kan le lite artigt i alla fall)

Maja Gräddnos, 15:29, 19 januari 2017. Anmäl

Lyra Lof: Jag gömmer mig inte bakom en synonym (i så fall hade jag hetat Flottyrkokta Häståsnekorsningar) utan möjligen en pseudonym.

Friterade Mulor, 13:49, 19 januari 2017. Anmäl

Med en så taskig nivå på ett skämt så får man väl vara beredd på lite häckling, eller hur? Och anonymitet eller inte (och det är rätt passivt aggressivt att kategoriskt anta och säga att 'det här säger du bara för att du kan gömma dig bakom en synonym')—jag skulle inte ha några problem med att säga nåt om ett vekt skämt till personens fejs. Här var det väl ändå inte en blyg viol som skulle bli så *oerhört* sårad, eller hur? Eller en tioåring? Tåla värmen och köket och allt det där...

Lyra Lof, 08:00, 19 januari 2017. Anmäl

Ett litet inlägg i debatten hur ego personer kan vara, åker dagligen en stadsbuss där en herre med stor kungspudel hade ockuperat handkappsplatsen för fyra personer med sin hund. Hundar ska ju med ägare åka längs bak med hänsyn till allergier och ja nu var det flera som inte vågade sätta sig på de tomma sätena på grund av allergi, hundrädsla heja ego farbrorn!

Kerstin Sundberg, 07:03, 19 januari 2017. Anmäl

Lyra Löf: Du behöver absolut inte uppskatta Friterade Mulors skämt, även om jag skrattade gott. Men jag tycker det var svårt att missa att det var ett skämt, och ett ofarligt sådant, inget att bli upprörd över. Det finns tre slags skämt. - sådana du skrattar själv åt - sådana du inte gillar, kanske hört förut, men du kan skratta lite artigt - sådana som är plumpa, kränkande och inte bör berättas, om någon gör det, protestera.

Maja Gräddnos, 17:13, 18 januari 2017. Anmäl

Det är svårt med humor, särskilt om den ska vara rolig.

Friterade Mulor, 14:07, 18 januari 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: AM Draak, vi är alla olika, somliga tycker att andras skämt är roliga, andra har motsatt uppfattning. Därför är det sällan meningsfullt att klaga på ett så kallat skämt. Däremot kan man svara på det man ogillar med en motfråga "hur då menar du" eller lugnt tiga vilket ofta är effektivt. Du frågar kanske med anledning av förekommande spaltkommentarer, och där är det lite annorlunda eftersom anonymiteten är i det närmaste total vilket jag tror är en förutsättning för vissa skämt.

Magdalena Ribbing, 13:31, 18 januari 2017. Anmäl

Magdalena, om någon drar ett dåligt skämt, är det då kutym att skälla ut dem efter noter?

AM Draak, 07:51, 18 januari 2017. Anmäl

Friterade Mulor: Jamen vilken festlig typ du är då. Jag förstår varför ditt idiotiska beteende är så "populärt", som du säger. Den fjantigaste kommentaren—jag antar att du är stolt, då du vill berätta om hur... öh, cool du är? meta? ironisk?—och det fjantigaste beteendet på mången spalt här. Så... grattis? Eller kanske tjänare tränare?

Lyra Lof, 02:56, 18 januari 2017. Anmäl

Frågefel?

Fråga 1: Apropå detta med att svara på inbjudningar (13 januari): Är det FÖRFÄRLIGT oartigt att fråga vilka andra som är bjudna om man blir hembjuden till någon per telefon?

Jag råkade vid ett tillfälle göra detta och förstod att det var inte var vad jag borde ha gjort.

Svar: Ja, det är fel att fråga vilka andra som är inbjudna, därför att i den frågan ligger en annan outsagd fråga: ”är övriga gäster så roliga att jag ska tacka ja” – underförstått att man avstår om de övriga inte är tillräckligt intressanta.

Nu är det inte alltid en sådan tanke som finns bakom frågan ”vilka andra kommer” – vanligast är nog något slags relativt oskyldig nyfikenhet. Men bara risken att det skulle kunna vara mer än så gör att man absolut inte frågar om övriga gäster. Undantaget att exempelvis undra ”är det någon gäst som har bil, så att jag kan haka på för skjuts” – det är godtagbart. Obs att bjuds man till en informell tillställning hos någon nära vän frågar man förstås om det man vill veta!

Många värdpersoner berättar gärna om övriga gäster, men det är frivilligt och då en helt annan sak.

Fråga 2: Apropå olika svar på inbjudan.
Vi har en person i vår nära omgivning som har ett sätt som vi ogillar. Han ringer och frågar ”vad gör ni på lördag”? Oftast handlar det om att han vill ha hjälp med något, ofta låna vår bil. Han frågar inte direkt. Mycket irriterande! Hur svarar man?

Svar: Ojoj, så dumt – och så vanligt! Nästa gång kan du svara soligt och glatt ”lite av varje, vad ska du göra?” eller ”Varför undrar du det?” eller ”Mja, det beror på humöret.”
Rätt sätt att fråga om andras sysselsättning en viss dag är att säga ”Hoppas ni är lediga på lördag, jag ska ha en liten middagsbjudning då” eller ”Hej hej, finns det möjlighet att låna er bil på lördag?” eller ”Om ni har tid över på lördag skulle jag bli jätteglad om jag fick hjälp att xxxx.” Ställs frågorna på det sättet har den som rings upp möjlighet att avböja på ett vänligt sätt vilket är svårare om man har svarat att på lördagen har man inte något särskilt för sig.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (26)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 26

Anna N. jag tror också att etikettkoden skiljer sig i kriminella kretsar precis som i alla slags olika "kretsar" där människor möts. Däremot tror jag inte att man måste umgås i kriminella kretsar för att dessa personer kan finnas med i perferin av ens umgänge.

A A, 18:04, 18 januari 2017. Anmäl

@AA: nej, tack. Jag förstår att om man umgås i kriminella kretsar, så är etikettkoden en annan.

Anna N, 07:16, 18 januari 2017. Anmäl

Jag skulle nog fraga "hur sa?" om nagon undrade vad jag hade for mig en viss dag. Det dar med att fraga vem som kommer innan man tackar ja kanns sa fel. Som nar man fragade barnens kompisar om dom ville stanna och ata middag och dom fragade vad som bjods innan dom tackade ja. Jatte irriterande. Forresten, vad ar risken att man blir bjuden tillsammans med nagon som man inte kan umgas med i nagra timmar? Den risken maste vara liten.

Tycker jag Iallafall, 03:39, 18 januari 2017. Anmäl

De som kör med den där stilen att fråga "Vad gör du på lördag" borde omedelbart sluta med det... Jag har bara en person i min bekantskapskrets som gör det, men när det hänt har jag känt mig väldigt ställd—och då blivit indragen i vad nu personen föreslår. För om man säger att man inte har nåt för sig är man ju fast! Jag skulle hävda att det är manipulativt. Och är det nåt jag inte tål är det när nån försöker manipulera mig... Så jag är tacksam för frågan och MR:s svar!!

Lyra Lof, 03:19, 18 januari 2017. Anmäl

... eller inte. Utan man bara är nyfiken i största allmänhet; det måste väl ändå vara tillåtet? Jag menar inte en ny bekantskap/vän som bjuder in på middag, självklart, utan nån man känner väl.

Lyra Lof, 03:07, 18 januari 2017. Anmäl

MLP: VEM skulle skulle bjuda nån på middag utan att berätta att de har bjudit personens ex också? Eller öht bjuda två personer som brutit upp—såvida de inte vet att man har fortsatt att umgås som vänner? Nobody is who. Men undran (vad tycker MR?!): Om man tackar ja först och säger att man jättegärna kommer, är det inte rätt ok i alla fall att fråga vilka mer som kommer? Om man redan har varit entusiastisk så är det ju uppenbart att man inte frågar för att bestämma sig om man vill komma

Lyra Lof, 03:03, 18 januari 2017. Anmäl

Anna N, så lätt att döma ngn utan att veta omständigheterna, det finns många skäl som gör att folk inte klarar av att umgås, det behöver inte bara handla om att man inte trivs med en person. Tex. en bekant var utsatt för en brottslig handling av en person, hen ville inte träffa den personen men accepterade att deras gemensamma bekanta hade kontakt därav frågan vid inbjudan. Annat ex. tafsande X kommer på kalaset, gissa om tonårsdottern vill veta vem som kommer? önskas fler exempel?

A A, 20:45, 17 januari 2017. Anmäl

Folk som inte törs tacka ja till en inbjudan utan att gardera sig borde aldrig bjudas. Nyss skulle det "hållas öppet" och nu krävs en deltagarförteckning. Jag föreslår att ni som känner så alltid tackar nej, så slipper vi andra träffa er.

Anna N, 08:44, 17 januari 2017. Anmäl

Fråga1, jag tycker nog också man måste kunna fråga vilka som kommer, om risken finns att någon man absolut vill undvika skulle vara bjuden. Fråga 2, beror på vem som frågar, en person i nära omgivningen, är det ens barn, gamla pappa, en granne eller en jobbig svåger? I de två sistnämnda fallen kan man säga ifrån om det inte passar utan dåligt samvete, tycker jag. I närmaste familjen ställer man väl ändå upp för varann inom rimliga gränser, eller? Vid en annan tidpunkt om det inte passar.

M K, 18:21, 16 januari 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR ÄNNU EN GÅNG: Bara Föratt med flera: ni tycker inte att man kan fråga värdpersonen om någon med bil kommer för att man ska få skjuts. Om mina vänner bjuder mig på en tillställning på bilavstånd från mitt hem frågar jag som billös om det kommer någon med bil så att jag kan haka på. Det är en annan sak än att vilja ha redogörelse för övriga gäster. Och jag är för min personliga del tacksam över att mina vänner tycker att det är naturligt att gäster samåker och bistår varandra.

Magdalena Ribbing, 17:35, 16 januari 2017. Anmäl

Gästovillighet?

Fråga: Jag ser mig själv och min man som normalt socialt bevandrade med ett hyfsat bra umgänge i antal personer räknat. Vi är genuint intresserade av våra medmänniskor och är inte på något sätt dominerande i vårt umgänge med andra. Det som sedan en tid tillbaka gör mig grubblande är de av våra inbjudna gäster till en middagsinbjudan som ger svar ungefär som: ”på nyår kan vi inte komma för vi brukar alltid vara med xx” vilket betyder att vanans makt styr och det för alltid är lönlöst att bjuda in dem; eller ”tack för inbjudan, vi kan inte men kan vi ha den innestående” medan vi tycker att vi bjöd in gästerna till ett speciellt datum av en speciell anledning; eller gäster blir inbjudna till en middag: ”kan vi hålla det öppet” vilket känns som att vi blir ett alternativ om ingenting bättre dyker upp.

Kanske vi bara har haft lite otur men situationerna har gjort att jag känner mig osäker på att bjuda in någon överhuvudtaget eftersom jag tolkar ovanstående svar som en ovilja till att träffa oss. Är dessa svar gängse social kod? Ska vi sluta bjuda dessa personer eller fortsätta vara envisa?

Svar: Sannolikt är det inte ovilja att träffa er som åstadkommer dessa trista svar, det verkar mer handla om en oförmåga att se till andra än sig själv, att inte förstå att en värdperson behöver ha ett direkt svar för att planera sin bjudning och kunna bjuda någon annan om en gäst tackar nej.

Att gäster inte kan infinna sig det datum man har bjudit dem till är en del av det sociala umgänget. Men det är alltid inbjudaren som bestämmer. Att en inbjuden gäst föreslår ett annat datum, eller vill ha inbjudan upprepad vid ett senare tillfälle, eller vill lämna öppet för eventuellt ja-tack är nästan alltid fel. Ditt resonemang angående dessa nej-tack är rätt, man kan verkligen inte förvänta sig att få ha en inbjudan innestående och man kan absolut inte be att få ”hålla öppet” för ett senare accepterande eller ett senare nej.

Faktiskt är det gästens skyldighet att svara ja tack eller nej tack, inte något löst kanske, får se, någon annan gång osv.

Alltså: det är inte du som ska vara bekymrad, det är dina virriga gäster som har anledning att oroa sig över sin självupptagenhet eller sin bristande kontroll över almanackan. Men nej-tack från de gäster som alltid firar en viss sorts fest med någon annan får man acceptera, det är en korrekt anledning och ett nej som blir giltigt även för framtiden. ”Vanans makt” skriver du, underförstått att det i så fall är fantasilöst – men visst måste andra få följa en tradition? Det är inte oartigt.

”Innestående” ska markera ett slags lite missriktad vänlighet som ”vi hade gärna tackat ja till er men just den dan kan vi inte, vi vill komma en annan gång.” Det är inte någon direkt ohövlighet, vill man träffa dessa gäster igen bjuder man dem vid ett annat tillfälle, vill man inte låter man bli att bjuda dem.

Men ”hålla öppet” är som du skriver, är en antydan om att man väntar på något eventuellt ännu roligare och ett sådant svar kan du bara bortse från. Som inbjudare meddelar man då vänligt ”tråkigt att ni inte kan komma, vi får ses vid ett annat tillfälle” så att dessa gäster förstår att det inte finns någon kvarstående inbjudan till dem. Naturligtvis har inte inbjudaren platser reserverade för obeslutsamma gäster. Finns rimliga skäl är det en annan sak, men inte ens då är det nödvändigt för inbjudaren att hålla platserna lediga om det inte passar i sammanhanget.

Det är inte mycket att göra åt att en del personer har vuxit upp med eller skaffat sig dessa självgoda attityder till en inbjudan. Du kan fortsätta att bjuda dem du vill ha som gäster och avstå från att bjuda de personer som du uppfattar utnyttjar din gästfrihet på fel sätt.

Men: det finns en svag möjlighet att du, som du skriver, har haft otur med just dessa personer. Då handlar kommande inbjudningar mer om din tolerans än om en del personers sätt att besvara en inbjudan.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (21)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 21

Du får väl fråga "när vet du det då? Om du inte hört av dig innan dess tar jag för givet att du inte kommer" Men jösses vad är det med folk, det kan väl vara OK att svara t ex "få se om vi får barnvakt" (t ex) men vi hör av oss före söndag" ( t ex) Hur svårt kan det vara?

Maja Gräddnos, 16:44, 20 januari 2017. Anmäl

ÅÅÅhhh, jag fick just ett svar på en inbjudan: "jag kommer om jag kan" det är så man kan bli tokig. Vadå om jag kan ? När ska du bestämma dig då? Ska jag fråga igen? Tänk om tio personer svarar så, hur tror de att man ska kunna beräkna mat /fika ?

A A, 19:38, 19 januari 2017. Anmäl

Hur svårt kan det vara? 1) Tack gärna, vad trevligt det ska bli! 2) Åh, vad synd, jag är redan upptagen då. Krångla inte till det med resonemang om att hålla det öppet, vilka gäster som kommer, hur trevligt det vore med eventuella andra inbjudningar på andra datum, vilka du ska träffa istället etc etc. Tacka bara artigt ja eller nej.

Anna N, 07:26, 18 januari 2017. Anmäl

Jag/Vi kan tyvärr inte komma just då, men kommer mycket gärna en annan gång! Låter bra i mina öron i alla fall. Och FS: Bara för att någon brukar göra något är det väl inte hugget i sten, "skall ni vara hos NN i år också, annars är ni välkomna till oss"

Maja Gräddnos, 22:46, 16 januari 2017. Anmäl

Visst HR; det är så man får göra. Problemet med att det inte finns någon fras som motsvarar rain check är att folk ber att få ha inbjudan innestående och liknande - se frågan ovan.

Sweydia Ism, 13:06, 16 januari 2017. Anmäl

Sweydia Ism: Då vi inte har någon sådan fras på svenska tycker jag det går utmärkt att säga "Jättetrist att missa din tillställning, jag tycker inte illa om dig eller din tillställning, bjud mig gärna nästa gång också!" - alltså en motsvarighet till amerikanernas rain check. Ett speciellt ord eller en speciell behövs inte! Fast jag skulle byta ut "jag tycker inte illa om dig eller din tillställning" mot "Jag tycker verkligen om dina tillställningar"!

H R, 10:52, 16 januari 2017. Anmäl

Hm, naturligtvis blir inget artigare för att det direktöversätts. Jag efterlyser in svensk fras som är socialt acceptabel och betyder "Jättetrist att missa din tillställning, jag tycker inte illa om dig eller din tillstälning, bjud mig gärna nästa gång också", alltså en motsvarighet till amerikanernas rain check.

Sweydia Ism, 09:49, 16 januari 2017. Anmäl

Har man ett konkret skäl att tveka (t ex sjukdom eller arbete) så SÄGER man ju det och kollar OM det är ok att dröja lite med svaret. Annars får man faktiskt tacka ja eller nej. Problemet är att de som utan särskilt skäl vill "hålla öppet-" är att de saknar förmåga (eller vilja) att se det ur inbjudarens perspektiv. Beteendet skulle dock snabbt kunna utrotas om vi alla vänligt säger att "vad synd att du inte kan bestämma dig, då får jag bjuda någon annan i stället".

Anna N, 09:59, 14 januari 2017. Anmäl

Fast ingenting blir väl artigare bara för att man säger det på "amerikanska".

H m, 09:52, 14 januari 2017. Anmäl

Tills folk till slut har kommit över hur fantastiskt det är att trycka på knappar, dela, göra 3 saker samtidigt, fingra på nåt, fjutta hit och dit, ha varje sekund fylld, läsa snuttar, vara 50% närvarande, alltid distraherad, eller ha en bilolycka när de textar. När folk sansar sig lite och frågar sig om dessa "kulturella beteendeförändringar" är vad vi verkligen vill (ha ut av livet).

Lyra Lof, 18:27, 13 januari 2017. Anmäl

Musseletikett?

Fråga: I förra veckan var jag och några vänner och åt moules frites på en fransk restaurant på Östermalm. Vi fick musslorna serverade i varsin gryta med lock som togs av. Locket användes till att lägga tomma musselskal i. Inga tallrikar ställdes fram utan man tog direkt ur grytan. Besticken bestod av gaffel och sked.

Vi hade olika uppfattningar om hur man skulle äta musslorna. Jag åt som jag varit van vid i Frankrike. Dvs tog en mussla i handen och använde ett tomt skal till att ta ut musslorna från sitt skal. Någon använde ett halvt skal som en sked och någon använde smörkniv och gaffel vilket inte gick så bra. Skålen med frites åt vi som chips med händerna!

Vi är intresserade av att få veta om det inte är fint bordsskick i Sverige att äta på franskt vis och använda händerna och skalen som verktyg? Själv tycker jag det är mycket smidigt och sedan använda skeden för att äta den goda soppan. Våtservetter var framställda på bordet.

Vad anser Magdalena?

Svar: Musslor i sina skal kan ätas korrekt som du beskriver, med en skalhalva som verktyg för att få ut musslan ur skalet. Sedan kan man sätta gaffeln i musslan och stoppa i gapet, eller använda skalhalvan som sked. Är det musslor på sjömanshustruns vis (moules marinière) blir en vanlig soppsked naturlig till den smakrika soppan-buljongen. Pommes frites som tillbehör äter man utan bestick, med hjälp av höger hand som i flera nationer, eller tar med gaffeln.

Till en elegantare middag serveras inte musslor i sina skal, det får anses vara en måltid av det mer rustika slaget. Därför är det inte så särskilt petigt med elegantaste bordsskick – även om ett hyggligt beteende vid matbordet alltid är såväl rätt som uppskattat av övriga.

Våtservetter är praktiskt men snyggare är en sköljkopp med ljummet vatten och en citronskiva, eller en i hett vatten doppad och urvriden frottéservett.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (5)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-5 av 5

Man använder inte EN skalhalva för att gräva med. Det blir bara kladdigt och svårare än en gaffel. Vana musselätare använder två sammanhängande halvor som "pincett", precis som Erika skriver.

Anna N, 10:02, 14 januari 2017. Anmäl

Precis som Erica Nilsson beskriver äter vi också musslor i centrala Europa. Snyggt och inget kladd. Soppan äter man med en sked.

Kristina S, 15:24, 12 januari 2017. Anmäl

Det är tur att jag inte är så förtjust i musslor, så att jag slipper hålla reda på hur man äter dem. Äta pommes frites med högerhanden klarar jag dock.

Kap Kennedy, 13:12, 12 januari 2017. Anmäl

Oavsett vilket sätt man föreslår så är ju uttrycket "stoppa i gapet" en inte så subtil signal om att det finns finare sätt. Sköljkoppar har väl kommit ur mode när folk inte längre vet vad det är och börjar dricka ur dem.

Friterade Mulor, 12:01, 12 januari 2017. Anmäl

Jag tolkar FS fråga som att det franska sättet är "pincettmetoden". Dvs man använder ett skal (dvs två skalhalvor som fortfarande sitter ihop med varandra) som en pincett. Med hjälp av denna både lossar man musslan och håller i musslan på dess väg till munnen. Mkt praktiskt, och det blir minimalt med spill och kladd.

Erica Nilsson, 09:57, 12 januari 2017. Anmäl

Begravningskorrekt?

Fråga: Min frus systers man har avlidit.

1. Hur räknas den avlidne i släktskapet?
2. Jag har alltid kallat honom för min svåger, är det rätt benämning?
3. Begravningen kommer att bli ganska snart; ska jag ha vit eller svart slips?
4. Hur som helst, räknas min fru till nära anhörig och ska sitta med de allra närmaste anhöriga?
5. Min fru och jag ska väl alltid sitta tillsammans oavsett var?

Svar: Ett syskon är en av de närmast anhöriga till den som begravs. Ett syskons etablerade partner, gift eller inte, har samma familjestatus som den anhöriga/e.

Svåger eller svägerska är den som är etablerad partner till ens syskon. Familjestatusen gäller även den som är gift/etablerad partner med en person som har en svåger eller svägerska. Din hustrus syster är din svägerska, hennes make var din hustrus svåger och alltså även din svåger.

Ett syskon sitter vid en begravning längst fram till höger i kyrkan (enstaka undantag finns i ett fåtal kyrkor där anhöriga ska sitta till vänster vilket kyrkans personal informerar om) med övriga närmast anhöriga. Är dessa så många (partner, barn med partner, barnbarn, föräldrar) att de fyller första bänkraden sitter syskon på andra bänkraden. Du och din fru sitter tillsammans eftersom ni har samma familjestatus. Du har vit slips av samma skäl.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (4)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-4 av 4

Kap Kennedy, jag är amerikan och har aldrig varit på ett bröllop där man haft svart skjorta och vit slips (påminner mer om klädseln i maffia/gangsterfilmer) men jag tror att du nog måste syfta på immigranter från latinamerika. Har själv burit svart klänning på bröllop i Mexiko - det gjorde flera gäster.och även brudens mor. White tie hänvisas till frack, som man inte särskilt ofta- Har bara sett det på the Met när dirigent och orkester haft denna klädsel.

eva östlund, 12:50, 14 januari 2017. Anmäl

@Kap Kennedy, nej jag såg aldrig färdigt men vad jag förstod så gifte de sig i Sverige för att därefter emigrera till Spanien, dit de inte hade någon anknytning alls, mer än att fadern i familjen hade varit där och tyckte det var fantastiskt. http://www.svtplay.se/video/11870898/familjer-pa-aventyr/familjer-pa-aventyr-sasong-3-avsnitt-1

Frk N, 12:46, 11 januari 2017. Anmäl

@Frk N: Hade familjen händelsevis emigrerat innan de klädde sig så? I andra länder har man inte samma syn på vit slips till svart skjorta och/eller kostym. Inte minst amerikaner gifter sig så ibland. Det knyter an till den gamla festklädestraditionen "white tie", vilket från början egentligen inte har något med slips att göra utan vita skjortbröst. Vit slips enbart på begravningar har jag sett beskrivas som en företrädesvis svensk etikett.

Kap Kennedy, 09:56, 11 januari 2017. Anmäl

Såg ett program på TV igår om äventyrliga familjer. En familj rustade för bröllop och brudgummen och hans son iklädde sig vita slipsar och svart skjorta, förstod att det var en mycket okonventionell familj men att bära vit slips är för mig sorg. Jag tyckte det var mycket osmakligt.

Frk N, 08:36, 11 januari 2017. Anmäl

Släkthjälp?

Fråga: Vi har firat helgerna med min mans familj i år och vi hade väldigt kul. När det är dags att utföra praktiska sysslor i köket så är det nästan bara tjejerna som hugger in. Vanligtvis så bryr jag mig inte så mycket, det känns bra för mig att få hjälpa till. Men nu har vi barn i familjen (mina syskonbarn) och det känns viktigt för mig att de ser att det både är män och kvinnor som hjälper till.

Jag tror att min mans generation inte har haft manliga förebilder som pysslar i köket och det är därför de männen inte tycker att det är naturligt att hjälpa till. Jag har försökt att prata med min man om detta, men jag får påminna varje gång och det gör mest att jag känner mig tjatig. Har Magdalena något förslag hur jag kan ta upp detta framför alla så att de förstår att det handlar om mer än att bara få disken gjord?

Svar: Det är din mans familj och därför är det klokast att han själv säger ungefär ”nu karlar/grabbar/killar tar vi itu med disken, så får fruarna vila en stund” – i lätt skämtsam ton men ändå uppmanande.

Vill din man inte göra det kan du be någon annan förståndig karl i sammanhanget göra detta. Och vill ingen sådan ta itu med problemet får du, och obs. övriga kvinnor, gå ihop och tillsammans säga vid något bra tillfälle ”vi kvinnor vill dela upp kökssysslorna mellan oss ALLA här för jämställdhetens skull. Så här tänker vi, duka in och ut gör alla barn över tio år, plocka fram och ställa ut maten gör alla vuxna kvinnor, diska gör alla karlar så får vi ALLA en riktigt god jul tillsammans” — eller något sådant som gör att det framgår att alla ska medverka och att det inte handlar om lättja utan om något slags rättvis arbetsfördelning.

Beroende på hur släkten är sammansatt kan du föreslå rätt grupperingar. Kanske familjevis eller på annat sätt. Viktigast är att du har övriga kvinnor med på ditt förslag och att det framförs soligt och glatt så att det inte blir som ett bittert krav.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (31)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 31

Klart man ger varandra komplimanger för allt möjligt! Ofta och gärna! Men det är ju en helt annan sak. Jag tror dock att de fleste förstår vad jag menar i förra inlägget. Dvs att det finns skäl att tänka efter när man "barn-berömmer" vuxna män för att de gör vanliga vuxna saker. Jag skulle inte heller vilja höra "åh så duktigt du städar, älskling" när jag dammsuger...

Anna N, 09:43, 14 januari 2017. Anmäl

Anna N: Man ger val inte bara berom till en partner nar nagon gor nagot "utover det normala". Han ar val inte ens anstalld eller ens elev heller? Berom ges val for att man uppskattar nagot eller uppskattar en forandring i en annan persons beteende. Jag far berom for min matlagning nastan varje kvall. Jag berommer min man for att han ar sa omtanksam. Det ar aldrig fel att uppmarksamma ett positivt beteende.

Tycker jag Iallafall, 17:06, 13 januari 2017. Anmäl

Men förstår ni inte? Så länge kvinnor berömmer män för att de "hjälper till" så bekräftar vi ju att han gör något utöver det normala. Att han gör något han egentligen inte behöver, bara för att han är extra snäll! Och så länge kvinnor tar initiativet att plocka undan, städa och diska, kommer männen betrakta oss som ansvariga. Systrar, ha lite is i magen och sitt kvar så länge männen gör det! You teach people how to treat you...

Anna N, 09:00, 13 januari 2017. Anmäl

Lyra Lof: Vad ar det for fel med att beroma nagon? Jag alskar att fa berom av min man och han av mig. Bara det ar sagt med karlek och inte sagt pa ett nedlatande passive- aggressive satt. Bra att du ar passionerad som alltid. Synd att du tar i sa haftigt att du later elak o nedlatande i sa manga av dina kommentarer.

Tycker jag Iallafall, 21:35, 12 januari 2017. Anmäl

Det är väl föräldrarna som ska vara de främsta förebilderna och det gäller TS syskonbarn som är med på TS respektives familjemiddagar. Om TS och respektive nu är förmyndare över barnen prata med din karl och säg åt han att lyfta på röven. Hur säkert är det att den dom äter hos vill ha massor med hjälp i köket? Kanske bara inte kan säga gå och sitt och njut av dagen med din karl nog bra så att TS fattar. Sen står det nästan bara alla tjejer? Så vissa tjejer hjälper inte och vissa karlar hjälper?

LB ., 17:26, 12 januari 2017. Anmäl

Lyra Löf: I mitt första inlägg skrev jag "när det gäller jämställdhet i allmänhet", så nej, jag diskuterar inte vem som bar salladsskålen till köket. Du skriver "Det är bara lathet." Och jag tror inte att ojämställdhet beror på lathet. Det är mer komplicerat än så. Att säga att män är latare än kvinnor är inte ett speciellt jämställt uttalande. Det är som att säga att kvinnor är mer korkade än män, för att de inte innehar lika många chefsposter som männen.

AM Draak, 16:59, 12 januari 2017. Anmäl

AM Dr: Frågan var hur får man de här männen (i familjen etc) att lyfta på röven och hjälpa till med att plocka undan efter en middag? I ditt svar föreslog du beröm, vilketja, jag tyckte var urlöjligt. Tack, visst, men att berömma en vuxen karl för att han dukar av? OK då... Från ditt svar låter det som om du kanske menade en annan situation, men nu talade vi ju om det där irriterade momementet; avdukningen, så det antog jag att du också gjorde.

Lyra Lof, 15:14, 12 januari 2017. Anmäl

AM Draak: Ja, det var det jag sa: män är latare rent generellt. Oh wait... Jag trodde att vi talade om problemet med middagsbjudningar när det "blir" så att bara kvinnorna håller på i köket—och sen också dukar av/plockar undan och männen sitter kvar och snackar? Är det inte det frågan handlar om? (Retoriskt.) Och ja, den som bara sitter och jäser och inte hjälper till—traditionellt män; det är vad FS frågar om; vad kan hon göra för att bryta ett sånt förlegat (och irriterande) mönster—är lat.

Lyra Lof, 15:00, 12 januari 2017. Anmäl

Nog att Susie Dahls kommentar var oförskämd men jag förväntade mig inte att se att MR skulle sjunka ner på samma nivå. Jag har svårt att se att Kronprinsessan eller någon annan med riktig hyfs skulle börja prata ner om intelligens för att sätta en "hater" på plats

Madelene J., 13:38, 12 januari 2017. Anmäl

Lyra Lof: Du menar alltså att män är latare än kvinnor? Jag har inget sagt om att lirka, tycker också att man ska vara rak. Att tacka och berömma ser jag inget fel i, borde vi inte alla göra mer av det? Jag sa inget om någon salladsskål. Kanske du kan tacka för att han lagat middag: Tack för maten, den var god.

AM Draak, 10:56, 12 januari 2017. Anmäl

Veganrätt?

Fråga: Det har enligt min uppfattning blivit lite ”inne” att vara vegan och därmed ska tydligen veganen få sin egen mat serverad vid de middagar som den inbjuds till.
(Jag har förståelse om det rör sig om t ex matallergi då man kanske försöker fixa något lämpligt). Läste i tidningen Buffé om en mamma vars sons nya flickvän är vegan och skulle komma på middag, men mammans rödbetssallad och palsternacksgratäng skulle inte duga.

Min uppfattning är att har man valt att ha så pass extrem mathållning som vegan har så får man väl ta med sig egen mat? Men just veganer tycks i flera fall inte tänka så. Hade det gällt min son och en ny flickvän skulle jag ha svarat att hon får ta med egen mat.

Svar: Det är den moderna attityden till att bjudas som ställer till detta slags problem. Det har tagis upp många gånger i min frågelåda och jag blir som du, upprörd över människor som anser att är man bjuden på en måltid är det självklart att få äta sig (gratis) mätt på exakt det man själv vill ha, oavsett övriga gäster och värdpersonens matplanering. Poängen med en bjudning är faktiskt inte att man som gäst ska få äta fritt av just det man själv önskar sig. Blir det rätt mat för ens egen del är det en fördel, men det kan aldrig vara ett krav. Jämför med en gäst som ogillar potatis, gästen kan inte förvänta sig eller kräva att bjudmåltiden ska vara potatisfri utan får nöja sig med att äta i lagom mängd av det som inte är potatis.

Precis som du skriver så ska flickvännen föreslås att medföra egen mat eftersom värdpersonen inte har tid-kunskap att tillreda det som en vegan kräver. Det finns bara två vägar: medföra egen mat, eller låta bli att äta hos svärmor. I det senare fallet kan man ju äta rätt mat i förväg och nöja sig med sallad och frukt. Man ska då tala om i förväg att man inte kan äta vanlig mat utan avstår från middagen.

En lösning skulle kunna vara, om mor-svärmor är på gott humör, att hon ber att få reda på ingredienserna till en maträtt som flickvännen kan äta och låter henne själv laga sin veganska rätt i svärmors kök.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (79)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 79

@ED då är du beredd på att få samma kommentar när du går ut o äter ? Vill du ha kött får du gå ut o skjuta kon själv, slakta o steka den som du vill ha den. Varför sådan enorm ilska för att man som vegan/ vegetarian kräver samma bemötande på restaurang som andra? Om vi går ut och äter och betalar dyrt för det har väl alla samma rätt till ett bra bemötande med kunnig personal som vet vad maten innehåller och om den innehåller produkter som inte passar.

Karina Linder, 20:32, 16 januari 2017. Anmäl

Herregud ! Är själv allätare, men har stor respekt för de som väljer bort animaliskt. Att som Ewa D vara oförskämd och fördömandemot alla veganer genom att benämna dem som "fanatiskt militanta" förklarar mycket om världens tillstånd. Eller väntar hon sig att "snälla" veganer ska äta lite kött ibland...? Visst finns det löjligt krävande människor (bland både köttätare och veganer) men generellt tror jag knappast att det är veganer som står för kapprustning eller hat-spridande i samhället....

Anna N, 07:19, 16 januari 2017. Anmäl

Men menar du Ewa Dahlström att om en vegan på en restaurang säger: "jag är vegan, har ni något för mig?" så ska en inte förvänta sig att personalen kan/ska svara på det? "... veganrestauranger, där man kan ta för sig av groddar och bönor som odlas i krukor i fönstren. " säger ganska mycket om hur lite vissa vet om vegansk mat....

A A, 20:18, 15 januari 2017. Anmäl

Fanatiskt militanta veganer bör nog laga sin mat själva, allt på q, ehec-groddar etc. Det skall ingen annan behöva hålla reda på, det finns väl veganrestauranger, där man kan ta för sig av groddar och bönor som odlas i krukor i fönstren.

Ewa Dahlström, 15:44, 14 januari 2017. Anmäl

Det finns möjlighet att vara vegetarian med undantag (till skillnad från vegan som är strikt). En iktyo-vegetarian kan äta fisk och fiskprodukter (iktyo är det grekiska och vetenskapliga namnet på fisk), en lakto-vegetarian mjölk och mjölkprodukter (lacto är det latinska och vetenskapliga namnet på mjölk) och en ovo-vegetarian ägg och äggprodukter (ovo är det latinska och vetenskapliga namnet på ägg).

Smart Besserwisser, 06:59, 14 januari 2017. Anmäl

Likaså vore det *fel* om en ber om "något vegetariskt" på en restaurang och de kommer med en fisk-/fågelrätt, men det är inte fel att *fråga* om något sådant vore acceptabelt.

annan Camilla, 10:56, 13 januari 2017. Anmäl

Handlar inte detta om att det finns folk som påstår att de är vegetarianer men ändå äter fisk/fågel/skaldjur? Det (har åtminstone tidigare) funnits visst tolkningsutrymme när någon påstått att den var vegetarian, så alltså *frågar* personalen om exempelvis räksalladen är intressant. Inte fel, okunnigt eller oartigt i mina ögon iaf. Att däremot reda en påstått vegansk soppa med grädde är ju *fel*, men en helt annan sak.

annan Camilla, 10:54, 13 januari 2017. Anmäl

...dieter är en annan sak, vill du ha LCHF så ber du (enkelt sett) att inte bli serverad pasta, ris eller potatis, jag "dietar" inte själv men känner till Paleo/stenåldersdieten och så den mina kollegor kör, 5:2, och då är det väl upp till beställaren att säga "jag vill ha ett enda hårdkokt ägg och inget annat". Fast jag gissar man håller sig hemma eller i personalmatsalen om det är en sån dag. Eller tar en slät kopp kaffe när din lunchkompis äter spagetti carbonara.

Maria T, 19:40, 12 januari 2017. Anmäl

@Lyra Lof - om jag, eller nån av mina vänner, säger att vi är vegetarianer ska vi väl inte behöva få frågan om vi äter kyckling och/eller fisk? Då är man flexitarian, eller pescitarian, och arbetar en inom restaurangväsendet ska en fasiken fatta skillnad på grönsaker och animalier. Arbetar du med att tillreda eller servera mat, ska du veta vad den innehåller, kanske viktigast p g a allergier men också för att veganer inte ska behöva få en soppa serverad som är redd med vanlig grädde.

Maria T, 19:36, 12 januari 2017. Anmäl

Lyra Lof och annan Camilla, nej,jag förväntar mig inte alls att personal ska veta vad jag specifikt äter, helt rätt att det inte är deras jobb, men om jag ber om en viss sak så förväntar jag mig att de skall veta ungefär vad det är. Precis som KL skriver nedan så tycker jag faktiskt att om man arbetar på restaurang och med mat som skall serveras betalande gäster så har man en viss skyldighet att veta vad vissa koster innebär. Vegetarisk/vegansk kost är inget konstigt. (Om man äter fisk/fågel tycker jag inte man är vegetarian, varför inte bara säga att jag äter inte fläsk eller nötkött?) vill också poängtera att jag aldrig "rackar ner" på personal i något sammang även om jag har vissa förväntningar på deras yrkeskunskaper.

A A, 18:39, 12 januari 2017. Anmäl