Barfotagäst?

Fråga: På sommaren går man gärna barfota i sandaler och andra skor.
När man kommer hem till någon, är det då acceptabelt att gå runt med sina bara fötter i någons hem?
Jag tycker inte att man gör så, jag skulle ha med mig ett par strumpor att dra på fötterna innan jag går in i hemmet. Strumpor som lätt kan tas av när det är dags att gå och att sätta sina bara fötter i sandalerna igen.

Är jag överkänslig som inte tycker att man går runt barfota i andras hem, ofta med fötter som dessutom är smutsiga vilket fötterna självklart blir när man går barfota i sandaler bland sand och grus och annat på marken?

Svar: Du är inte överkänslig. Många har däremot en annan uppfattning om charmen att gå barfota i andras hem. Ditt resonemang om orsaken till att inte gå barfota hos andra är korrekt, men det finns hos ett stort antal människor ett slags inprogrammerat beteende: Av Med Skorna så snart de stiger in i andras hem. De använder samma sätt även om de är strumplösa i sina skor. Att deras bara fötter kan vara oönskade utanför deras egen tröskel vet de inte. Alla ogillar inte heller andras bara fötter i sällskapssammanhang – men tillräckligt många för att man ska vara mycket försiktig med att oombedd gå barfota hos andra. Din fråga är inte den enda i ämnet.

I en del kulturer skulle sko- och strumplösa fötter hemma hos andra – undantaget sommarstugan och tältet – vara närmast liktydigt med att sätta sig i någons soffa i underbyxorna.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Pratkunder?

Fråga: Jag är 58 år och har hela mitt yrkesverksamma liv arbetat som hantverkare.
Ett problem har uppstått för mig de senaste åren och mitt intryck är att det bara blir värre och värre. Problemet är att kunderna ofta inte nöjer sig med att jag utför mitt uppdrag utan förväntar sig att jag skall lyssna medan de berättar. Det är alltså inte frågan om ett samtal utan kunden vill stå och hålla en monolog och är helt ointresserad av vad jag eventuellt tycker och tänker om vad hen har sagt.

Jag försöker rent allmänt att vara artig och trevlig, men det har hänt ett flertal gånger att jag har sagt:” det där var roligt att höra, men nu måste jag få tänka på mitt arbete!” Ingen reaktion, människan bara fortsätter att prata. Om jag då tar i lite kraftigare brukar dom gå en liten sväng, återkomma inom fem minuter och fortsätta att berätta.
Det här beteendet förekommer kanske lite oftare bland äldre människor men även bland yngre.

I min ungdom fanns utanför skolorna ”rökrutor” där man fick stå och röka. Är det en framkomlig väg att jag sätter upp en ”anekdotruta” sådär 50 meter från min arbetsplats där kunderna kan få stå och berätta ändlösa historier utan poäng? Eller klaga på att deras mamma var så orättvis. Tacksam för alla tips.

Svar: Det förefaller som om du gör intrycket att vara en god lyssnare vilket dina kunder utnyttjar. Du skulle kunna börja med att markera genast innan kunden ifråga hinner börja prata om sitt. Då låter det inte som kritik utan som något du rutinmässigt säger till alla. Ungefär ”ursäkta säger jag på en gång, men jag måste koncentrera mig på mitt arbete, jag klarar inte av att prata under tiden, du kanske vill ta en liten sväng runt kvarteret?”

En anekdotruta är en rolig tanke på flera sätt men givetvis meningslös, det är ju ditt aktivt trevliga lyssnande som dina kunder är intresserade av. De har kanske eller sannolikt ingen som lyssnar till dem hemma eller på arbetet, och tar alla möjligheter att få prata.

Förmodligen är det säkraste sättet det jag föreslår, att du meddelar direkt och resolut innan något pratande har inletts, att du inte kan eller vill föra samtal eller lyssna på annat än det som är direkt relaterat till ditt arbete. Du säger det artigt förstås, och med vänligt tonfall, kunderna är ju inte ohövliga, bara modernt självupptagna.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 46
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (28)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 28

@Lyra Lof, klagar du först på "ageism" och påstår sen att det är infantilt att gilla musik? Den slog dej i baken rätt ordentligt ;-)

Så det så, 21:28, 24 juli 2016. Anmäl

Tjille Vips, börjar bli tjatigt det här, men vad är det du inte förstår?

M K, 19:03, 24 juli 2016. Anmäl

forts: Dom allra flesta som kommer till mig for att jobba i huset eller i tradgarden lyssnar pa musik. Inte ohyfsat alls eftersom dom jobbar med nagot som inte involverar mig (kunden). Jag tycker att det ar trevligt att dom gar har o nynnar eller sma sjunger och kanner sig hemma. Vad jobbigt det maste vara for sadana personligheter som blir sa latt stotta att dom anser det vara ohyfsat eller barnsligt.

Tycker jag Iallafall, 18:30, 24 juli 2016. Anmäl

Lyra Lof: att saga att det har debiteras pa min timlon ar ju valdigt otrevligt sagt speciellt eftersom det sags nar kunden har pratat lange. Det ar ju mycket varre att avbryta nagon stackars manniska an att gora det klart fran borjan pa ett vanligt satt att man jobbar till musik som inte kunden kan höra (naturligtvis). Gamla som unga lyssnar pa musik medan dom jobbar. Det hor inte till den yngre generationen att gora sa. Det ger ocksa kunden a sense of privacy.

Tycker jag Iallafall, 16:55, 24 juli 2016. Anmäl

@ M K. Fem kommentarer oss emellan men fortfarande har du inte svarat på min fråga.

Tjille Vips, 13:25, 24 juli 2016. Anmäl

Forts. I min kommentar 19:59 föll ett ord bort, mest äldre, om än inte bara, skulle det vara. Sen kan man ju själv tänka på att inte uttrycka sig nedsättande innan man anklagar andra för detsamma....

M K, 08:55, 24 juli 2016. Anmäl

Tjille Vips, ok, förslag nr två: slå upp ordet generalisera, så inser du förhoppningsvis att "en del" och kategorin "pratsugna" inte innefattar alla pensionärer. Det är naturligtvis inget negativt att vara social och pratsam, men det gäller ju att inse när det inte passar och när man hindrar andra i det de gör. Men det FS beskriver handlar ju om personer med problem, oavsett ålder, att hålla monologer tyder ju på det. F.ö. se mitt svar till Lyra Lof.

M K, 08:42, 24 juli 2016. Anmäl

Lyra Lof, det är fullt möjligt att ha medkänsla samtidigt som det kan vara påfrestande och stressande när någon, oavsett ålder, uppehåller en när man har bråttom. Inget konstigt i det, eller? Sina egna tolkningar av andras kommentarer får man stå för själv, det är inget den andra behöver försvara sig mot.

M K, 08:22, 24 juli 2016. Anmäl

@ M K. Nu har jag gjort ett nytt försök. "Alla dessa pratsugna pensionärer borde gå med i PRO eller någon annan förening så att de får prata av sig med varann. En del tror sig förmodligen vara "sociala och trevliga". Hjälpte inte, tycker det är tämligen generaliserande och dessutom nedsättande. Apropå att läsa innantill så skriver FS "beteendet förekommer kanske lite oftare bland äldre människor men även bland yngre." Nyckelordet är är "kanske".

Tjille Vips, 07:09, 24 juli 2016. Anmäl

Mycket 'ageism' här... Höljd i tunn låtsad medkänsla—om ens det. (Var så god att attackera mig för/försvara mig mot den observationen, den som känner sig träffad.) @Tycker jag i ala fall: Att säga att "Jag jobbar bäst till musik" låter väl ändå fjantigt och infantilt? Godtagbart från en 15-åring till en förälder ("Jag pluggar bäst med musik i hörlurar."). Men från en vuxen människa, en yrkesperson!, till en kund? Sluta.

Lyra Lof, 04:43, 24 juli 2016. Anmäl

Godhetsgåva?

Fråga: En av mina fastrar fyller snart 80 år. Hon tänker fira det med att bjuda syskonen med äkta hälfter – plus mig- på eftermiddagskaffe vid sitt barndomshem. Hon har sagt att hon varken vill ha presenter eller blommor. Med presenter uppfattar åtminstone mamma och jag att hon menar saker som tar plats och samlar damm i skåpen. Min fråga lyder nu : bryter vi mot kantänka min fasters önskan ( känns genant att fråga henne rakt ut) om vi t ex sponsrar en get för en familj i något u-land- och ger fastern kortet? En sådan gåva samlar ju inte damm i något skåp – och jag tror inte heller att hon rent principiellt skulle ha något emot att få en sådan present. Vad säger etiketten om det här?

Svar: Det kan vara vanskligt att ge välgörenhet i någons namn utan att vederbörande uttryckligen önskat sig detta. Bara om du vet säkert att din faster har sympatier för något visst välgörande ändamål kan det vara rimligt att istället för en fysisk gåva ge ett bidrag i hennes namn till detta, när hon nu har sagt till att hon inte vill ha presenter – föremål och blommor.

Annars föreslår jag att du och några till i kretsen av närstående formulerar ett vackert kort till jubilaren med en icke tidsbestämd inbjudan till exempelvis en utflykt till något sevärt med åtföljande lunch, eller teaterbesök föregånget eller följt av att fastern bjuds med er givare på någon form av uteätande. Det samlar inte heller damm i skåpen och kan räknas som en trevlighet för både mottagare och givare.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 24
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (4)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-4 av 4

Man känner väl ändå den som ska firas så bra att man vet om hon/han uppskattar "påtvingad" välgörenhet. MR:s förslag om utflykt/teater/middag kan bara bli väldigt lyckat däremot.

M K, 09:28, 22 juli 2016. Anmäl

Nja jag håller inte riktigt med här, min svärmor vill aldrig ha presenter men blir väldigt glad om vi stöttar olika projekt där mindre bemedlade får hjälp. Typ en get, en barnmorska eller lunch på stadsmissionen för uteliggare Men även upplevelser med oss. Så kanske en teater, en utflykt eller en picnic.

Karina Linder, 17:27, 21 juli 2016. Anmäl

Ja, jag håller med H R, 08:40. Vill man inte ha en present så vill man inte och då skall det respekteras. Att skänka något till välgörande ändamål och sedan ge bort kvittot är bara att be om beröm. "Titta vad god jag är som sänker bort pengar!". Det är bara att köpa en get eller fler och så håller man det för sig själv. Man gör det ju för att hjälpa någon, inte för att få bekräftelse för sin egen förträfflighet.

Thorbjörn T., 10:22, 21 juli 2016. Anmäl

Jag tycker att det är ett hycklande oskick. Godhet kan inte uttryckas i någon annans namn! Jag har inget emot sponsrandet av en get i sig, eller något annat som görs av en uppriktig vilja att hjälpa andra, men man gör det i sitt eget namn. Du kan ändå sponsra en get, bara inte i hennes namn! "Faster, du ville inte ha någon present, så jag sponsrade en get för de pengar jag skulle ha gett ut för din present." Det går inte att vara god åt nån annan!

H R, 08:40, 21 juli 2016. Anmäl

Sengästkuvert?

Fråga: Vi diskuterar hemma återkommande hur vi gör med dukning för middagsgäster som ”kanske” kommer, kommer sent eller får oväntade förhinder.

1. Ska man låta en tom tallrik stå kvar på bordet, så den eventuella gästen känner sig välkommen då han/hon dyker upp mitt under middagen? Resterande vid bordet får då sällskap av absent friend (frånvarande vän) och blir hela tiden påminda om att någon saknas.

Eller
2. Kan man plocka undan kuvertet (tallrik bestick, glas) och sätta det åt sidan lättåtkomligt?

Min make och jag tycker lite olika och vi hamnar då och då i denna situation. Det blir aldrig något egentligt problem men vi undrar vad som anses lämpligast?

Svar: Förväntas en försenad gäst anlända medan måltiden pågår ska kuvertet stå kvar och gästen få det som äts just då, eller mindre formellt, bjudas även eventuell förrätt först.
Det spelar ingen roll om övriga gäster känner sig påminda om en icke närvarande gäst, vederbörande kommer ju i alla fall någon stund senare. Vanligen vet man om gästen tänker infinna sig medan måltiden pågår.

Utgår man från att gästen anländer när måltiden är avslutad tas kuvertet däremot bort.

Gäster med vanligt hyfs kommer i tid till en bjudmåltid, även om de finns som närmast sätter en ära i att alltid vara försenade av någon anledning. Dem borde man känna till efter några bjudningar, och deras kuvert får stå kvar till dess det passar dem att komma – men obs. som god värdperson gör man aldrig någon affär av de senkomna, man låter dem bara lugnt inpassas i gemenskapen utan åthävor.

Rimliga och som du skriver oförutsedda hinder finns, trafik bland annat. I mobiltelefonernas tidevarv meddelas detta omgående till värdpersonerna som då avgör om dukningen ska stå kvar eller om gästen kommer så sent att utfodringen sker vid sidan om.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 13
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (4)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-4 av 4

Alla tycks inte ha upptäckt mobiltelefonen. Jag minns med trötthet när jag väntade över en timma på ett sällskap som inte hittade parkeringsplats (efter att jag berättat att det inte fanns parkeringsmöjlighet där de just letade), deras mobiler var avstängda med motiveringen att " de kunde ju inte göra något".

Enok Personne, 14:44, 20 juli 2016. Anmäl

Med all respekt för M.R:s svar: Nej, ett "kanske kommer" till en inbjudan till sittande middag, med extra krav på iordningsställande, duger inte! "O.K., då kan jag, tyvärr, inte räkna med dig!", skulle mitt svar bli. Om en middagsgäst är försenad, ansluter han/hon sig till sällskapet/ måltiden/ kuvertet - utan långa utläggningar om orsaken till förseningen! Ev. missad förrätt finns tillgänglig i köket, eller som "doggybag" om tillståndet tillåter. I övrigt omsluts gästen av stora famnen.

gamla Tekla, 13:29, 20 juli 2016. Anmäl

Gäster som "kanske kommer"? När man är så nära i tiden att man håller på och dukar vet man väl vilka som kommer. Den som sagt "Jag kommer om jag hinner med tåget" bör vid det här laget ha messat. Gäster som säger "Jag kommer om inget roligare dyker upp emellan" förtjänar inte dukning.

Sweydia Ism, 10:49, 20 juli 2016. Anmäl

Såhär tänker jag: det låter som ni är väldigt toleranta om ni accepterar gäster som "kanske kommer". De skulle jag inte duka fram åt. Sen är MR:s råd som vanligt utmärkta. Dock vill jag göra tillägget att det ibland har känts för mig som om jag skulle vilja ge de ständigt försentkommande kall mat med stående servering vid diskbänken men så gör man förstås inte...........

Lotta Larsson, 07:11, 20 juli 2016. Anmäl

Ämnesfel?

Fråga: För en tid sedan bjöd vi ett par på en enkel måltid i vårt hem.
Under tiden vi åt började vi diskutera hur olika maträtter förekommer i delar av landet. Till exempel paltbröd i Mellansverige men inte i Skåne, med flera – många – andra exempel.

Till vår förvåning blev vi skarpt tillrättavisade av kvinnan (65+) att man inte får diskutera mat under en måltid. I synnerhet inte en bjudning.
Skamsna började vi i stället duka av och bjuda på kaffe.

Kvinnan ifråga har vuxit upp i sydvästra Småland. Är detta något regionalt skick? Har vi själva uppträtt oskickligt?

Svar: Den som betedde sig ouppfostrat var gästen som kritiserade samtalet – bara om någon yttrar sig odemokratiskt, homofobiskt, rasistiskt är det rätt att säga att ”detta håller jag inte med om alls” och i värsta fall lämna sällskapet till dess att samtalsämnet byts.

Den mat man av naturliga skäl ska undvika att tala om vid en måltid är sådant som man beskriver som oaptitligt, äckligt, oätligt. En alltför ingående redogörelse för det som serveras är inte heller lyckat utom på uttrycklig önskan av gästerna. Maten som bjuds förutsätts vara det bästa huset förmår och ska vara lika självklart bra som gemenskapen, bjudningens egentliga ändamål.

Att under en måltid prata allmänt om maträtter sedda ur olika synvinklar är lika utmärkt som att tala om byggnader, konst eller annat som skiljer sig åt lokalt. Den gästande kvinnans felaktiga tillrättavisande kunde ni lugnt ha struntat i, men av värdfolksartighet börjat prata om något annat. Däremot hade ni inte minsta anledning att skämmas över att ni pratade om maträtter från olika delar av landet.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 15
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (11)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 11

Ok, kanske inget bra exempel. Jag kanske är överdrivet känslig, men surströmming som samtalsämne under en gourmetmiddag då, kanske får flera att tappa aptiten?

M K, 09:21, 22 juli 2016. Anmäl

M K Visst förstår jag att raggmunk är ett exempel och att smaken är olika - som tur är - men gillar du inte raggmunk har du haft otur och fått sådan som inte är bra tillagad, är den det är det bland det godaste som man kan få. Mums!

Maja Gräddnos, 22:02, 20 juli 2016. Anmäl

Helst skulle jag vilja att man inte pratar om just maten man bjuds på.vid middagen. Ibland mals det och beröms i oändlighet om hur god den är, "oh är bären färska? så fint!" "Mmmm, kan jag få receptet?" etc. Man borde väl utgå från att maten är god (om inte, säger man inte det) och istället använda samvaron till att prata om allt möjligt annat intressant. Jag tror att detta är typiskt svenskt, i alla fall om man tittar på utländsk film, aldrig att man tjatar om själva maten under middagar där.

Irene Holm, 09:57, 20 juli 2016. Anmäl

Lyra Lof, om man t.ex. blir bjuden på en riktigt god fiskgryta och samtalet kommer in på stekt fläsk och raggmunk (drypande fett och galtsmak....) så kan man bli äcklad, ja, oavsett ålder. Men som sagt, gillar man inte samtalsämnet får man väl styra över till ett annat själv. Att säga till som FS:s gäst gör man naturligtvis inte.

M K, 09:06, 20 juli 2016. Anmäl

... äcklad av det andra tycker är fantastiskt gott." Äcklad? Är vi 12 år, eller? För övrigt älskar jag att läsa vintage Allt om Mat samtidigt som jag äter...

Lyra Lof, 07:14, 20 juli 2016. Anmäl

Flera kommentatorer uttrycker varianter av: "Varför signaturen blev skamsen är märkligt." 'Märkligt' minsann! Men inte direkt—KANSKE kände de sig illa till mods för att de blev "skarpt tillrättavisade av kvinnan"? Vilket, även om det är en märklig kommentar, låter som om det skulle kunna vara hyfsat tillplattande och skapa dålig stämning på en middag, eller hur? Att inte tala om (annan) mat på en middag? Vad är det för knasig idé... Att det är "fel"? Eller "man kan bli äcklad av det andra...

Lyra Lof, 07:13, 20 juli 2016. Anmäl

"Konversation är den största naturliga fienden till god mat och gott vin." cit. W. Churchill. Börjar nog hålla med - för tänk hur tokigt det kan bli...

gamla Tekla, 22:59, 19 juli 2016. Anmäl

Jättekonstigt. Varför signaturen blev skamsen är märkligt, fast att bli tillrättavisad sådär är förstås genant. Prat om olika specialiteter i olika landsändar är väl ett perfekt samtalsämne! Men kanske sa värdinnan något om att öländska kroppkakor är godare än de småländska. ;-) Kanske använde hon eller maken en svordom, "Luad ål från Smygehamn är så jäkla gott!" ... Oj, här kröp visst en av mina fördomar fram. Men faktum är att många smålänningar är djupt religiösa, och känsliga för eder.

Irene Holm, 13:46, 19 juli 2016. Anmäl

inte konstigt att det där med bjudningar privatfester, kafferep och liknande evenemang som inger spänning och omväxling i det vardagliga lunket, att det faktiskt är på väg att försvinna...ett par äldre damer yttrade sej tillsammans att man inte hade bjudningar längre....nej så är det. och om det beror på ohyfs och annat konstlat beteende eller punkare som växt upp och fått det bra, men fortsätter att vara sexpistolas fans. det vet inte jag

Marie Baardh, 13:40, 19 juli 2016. Anmäl

Inget fel att diskutera mat, men att börja tänka på andra maträtter som man kanske inte alls tycker om kan ju förstöra njutningen av det man just sitter och äter. För min del har jag också svårt för att lyssna på matprat, en del har ju det som största intresse och pratar knappt om annat. Kanske svårt att förstå för somliga, men man kan bli äcklad av det andra tycker är fantastiskt gott. Enklast är väl att själv byta samtalsämne bara.

M K, 10:09, 19 juli 2016. Anmäl

Vigselballonger?

Fråga: Ett ungt par ska gifta sig. Det blir traditionellt bröllop i kyrkan. Nu har de båda tänkt sig att kyrkan ska dekoreras med bröllopsvita ballonger. Kanske har de sett något sådant i någon film på TV. Men kan man ha ballonger inne i en kyrka?

Svar: Ballongens historia är gammal och ärevördig, den började i vetenskapens tjänst på 1700-talet och har använts i sådana syften och som färdmedel genom århundradena – men inte som dekor i kyrkan.

Enkla ballonger har fungerat som symboler för munterhet i samband med examen, barnkalas och liknande, men alltid utanför kyrkan. Några få undantag finns, exempelvis en förskolehögtid i en kyrka. Men i nutida praxis är ballonger inte lämpliga inne i kyrkan vid begravningar, konfirmation, barndop, vigsel. Tänk bara på risken att ballonger börjar smälla under ceremonin. Utanför kyrkan förekommer ballonger vid glädjehögtider.

Kyrkorummet dekoreras enligt vedertaget bruk med levande blommor. Lokalen är helig för de troende och ska respekteras som sådan. Även om man tycker att ballonger representerar något uppåtstigande och vill tolka det som himmelskt är det luftfyllda höljet ännu liktydigt med en profan fröjd.

Vill man omge sin vigselakt med ballonger, oavsett färg, bör man förlägga den till en icke religiös lokal.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 21
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (12)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 12

Ballonger är för mig barnsligt, kanske passar de vid konfirmation av barnen - utanför kyrkorummet då. Håller med om att de annars är "tacky". Man ska verkligen sluta att släppa ut plast ut i naturen, det är en naturkatastrof som vi håller på och skräpar ner. Djur dör - Vart tog påsarna gjorda av majs vägen förresten, de som naturligt bryts ner? Jag snålar allt jag kan med plast, handlar t ex min mat i min tygkasse. Men föreställer mig att ballongvigselparen är en försvinnande liten knäpp grupp .

Irene Holm, 12:12, 20 juli 2016. Anmäl

Ballongers vara eller inte vara bryr jag mig inte om, men att öht tänka tanken att släppa en massa ballonger till väders och än värre att ge det som råd är dagens dummaste! Ballonger är ett enormt miljöproblem och dödar massor med i synnerhet havslevande djur. Nej, ska man ha ballong så välj de utan helium istället.

Maria Rohlen, 22:28, 19 juli 2016. Anmäl

H m, 10.08: Spektakelfaktor är ordet! :-)

Ann Ei, 11:09, 19 juli 2016. Anmäl

Folk tycks tro att hög spektakelfaktor på bröllopet automatiskt ger ett lyckligt äktenskap.

H m, 10:08, 19 juli 2016. Anmäl

Den främsta anledningen att inte köra ballonger i kyrkan är nog ändå att det är tacky... Och jag tror att de flesta gästerna kommer tycka det också. VARFÖR vill de ha ballonger?! Tycker de/har de fått för sig att det har nåt... sorts symboliskt värde? Visst, om man släpper dem i skyn—men knappast om de är fastbundna vid en kyrkbänk. Så jag antar att det är för att spara pengar? Inget fel med det. Men för fasen, köp ett par buketter nejlikor, några fina sidenband och plocka lite hundkex...

Lyra Lof, 03:14, 19 juli 2016. Anmäl

Jag har varit med om heliumballonger vid konfirmation och det verkade uppskattat. Det är väl upp till brudparet att prata med präst och kyrkvaktmästare om detta och höra om de har några principiella eller praktiska invändningar i det aktuella fallet. /präst

Stina Student, 22:49, 18 juli 2016. Anmäl

Jag tycker också att det är en fånig idë men om det är vad brudparet vill ha och kyrkvaktmästaren, eller vem som nu bestämmer om sådant, går med på det så... Vissa nyare kyrkor är mer moderna i stilen och ballonger kanske skulle vara lite mindre löjeväckande där.

Sweydia Ism, 14:39, 18 juli 2016. Anmäl

AM Draak, ballonger kan plötsligt smälla om de varit lite för hårt uppblåsta och temperaturen i rummet ändras. Sen kan det finnas små uttråkade buspojkar i bänkarna... Pruttljud kan vara svårt att få fram kanske. Som ateist, hard core, tycker jag ändå att det vackra kyrkorummet inte ska besudlas med smaklöst krafs.Svagt av herden om han inte vågar säga nej. Och man måste inte vigas i en kyrka, gillar man part-party kan man vigas i trädgården, med hårdrock/svensktopp och fyrverkerier om man vill

Irene Holm, 13:25, 18 juli 2016. Anmäl

Jag har aldrig varit med om att ballonger oprovocerat smäller eller ger ifrån sig pruttljud. En klen ursäkt, tycker jag, för att slippa godkänna saker som man själv inte är van vid.

AM Draak, 11:49, 18 juli 2016. Anmäl

Ja, det är verkligen en fånig idé men EE har rätt. De ska prata med församlingen och höra vad som kan accepteras när det gäller utsmyckning i själva kyrkorummet. kanske kan de våga sig på den djärva idéen att låta bli dekorationer? Många kyrkorum är så vackra i sig själva att ytterligare dekorationer snarare förfular än förfinar. Var kommer alla dessa spektakelgrejer ifrån. Sen tack till MR för formuleringen om det uppåtstigande himmelska. En religiös typ som jag fnissar förtjust.

Lotta Larsson, 11:14, 18 juli 2016. Anmäl

Grannbarn?

Fråga: Jag och min familj bor sedan ett par år i ett hus i en liten förort till storstaden. När vi köpte huset var vi medvetna om att det är full insyn på vår tomt, något vi har tänkt åtgärda med en tät häck som insynsskydd – som vi ännu inte haft ekonomisk möjlighet till.

Eftersom vi har så pass mycket insyn så ser grannarna alltid när vi är ute på vår tomt. Vi har två barn i familjen som har vänner i husen runtomkring och i näst intill hundra procent av gångerna vi är ute kommer det ett eller flera grannbarn och vill leka. Så klart är det roligt att våra barn har kamrater och det är mycket lek och stoj hemma hos oss.

Nu till mitt problem. Det känns som om föräldrarna i husen omkring ibland ser oss som någon form av barnomsorg. Utan att först fråga mig eller min man kan de ”skicka ned barnen” till oss när de ser att vi är ute. Ibland åker föräldrarna till och med och handlar utan att säga till medan barnen är hos oss. Och när våra barn äter mellanmål/lunch/middag blir det konstigt om jag inte ger de besökande barnen mellanmål/lunch/middag, för de vill ju fortsätta leka. Det känns som om det alltid är jag som lagar mat åt deras barn, som att jag alltid ställer upp ”en halvtimme medan de åker och handlar” samt att det är mitt hus som blir stökigt och behöver städas upp efter lekande barn.

Det har till och med gått så långt att några av grannbarnen var här och länsade våra bärbuskar helt från bär när vi inte var hemma. Vi som sett fram emot att äta hallon, jordgubbar och smultron blev helt utan efter en helgresa och grannflickan meddelade glatt att hon ätit upp alla bär medan vi var borta. Så pass ”hemma” känner de sig hos oss. När vi hade ett privat födelsedagsfirande för min ena son kom flera grannbarn över med sina besökande kusiner och till slut hade vi nästan femton barn (endast fyra var inbjudna från början) hemma hos oss. Den gången satte jag dock ned foten och skickade hem alla som inte var inbjudna.

Jag vill ju gärna att barnen ska ha vänner som ska känna sig välkomna hos oss men hur gör jag när det går över gränsen för vad jag tycker är okej och orkar med? Tills dess att vi sparat ihop pengar till insynsskyddet?

Svar: Det är viktigt för framtiden att dina barn liksom du och din man har en god relation till grannarna och grannbarnen. Men om det alltid är bara er tomt och er gästfrihet som används så som du beskriver finns det ett ord för det: utnyttjande. Det ska du inte finna dig i, men du vill inte sabotera grannsämjan och dina barns popularitet. Nu har det utbildats en vana som du måste bryta. Du behöver hitta på något hinder för grannbarnen, exempelvis att du påbörjar något slags planering av er tomt, en verksamhet som kan pågå länge utan att något tydligt resultat måste ses. Några uppställda backar, några lådor eller annat, någon lite uppgrävd del på tomten – och när grannbarnen kommer rusande säger du att tyvärr, nu är det inte möjligt att leka på er tomt för ni håller på att fixa med den. Det förstår barn. Säg soligt att era barn gärna går till grannbarnen istället. Men var noga med att dina barn inte stannar på lunch och middag utan att du har frågat grannbarnens föräldrar om det passar och tar ett eventuellt nej med fattning.

När du ser era grannbarns föräldrar, säg på ett väldigt vänligt sätt att ni inte förmår ta ansvar för deras barn utan att ni har gjort upp om det (alltså inte okej med barn som utan att ni har tillfrågats skickas till er för uppenbar barnpassning och mat). Berätta också om era bärbuskar som länsats och hur ledsna ni blev över detta. Säg detta utan aggressivitet, men med ett bekymrat tonfall, och förklara att grannbarnen är så trevliga men ni kan inte ta på er ansvaret för dem utan att det är uppgjort mellan er och barnens föräldrar.

Det vore konstigt om det budskapet inte skulle gå fram.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 36
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (10)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 10

Det kan ibland medföra problem med grannbarn som matgäster, man bör helst ringa hem och fråga om det är lämpligt, alternativt kan barnet springa hem och fråga - om det nu finns någon hemma . Där står kanske mamman o steker pannkakor för fullt till sina små .. Jag kände en mor som hängde lappar på sina barn med texten "Mata mig ej!" hon ville inte sätta fram middagsmaten på bordet framför proppmätta barn. Matande kan även gälla glass, kakor, godis. Inte alltid en god gärning att mata barn.

Irene Holm, 10:22, 18 juli 2016. Anmäl

Visst är det fint om man kan hålla ständigt öppet hus, men FS önskar som jag förstod sätta vissa gränser vilket man måste få göra. Finns en oro för att barn far illa så är oftast en orosanmälan det som behöver göras. Att åka o handla o räkna med att ens barn blir utfodrade är oförskämt. Skicka hem barnen när ni vill vara ifred o vid mattid. Då lär sig både barn o föräldrar. Barn förstår detta bra om man är tydlig mot dem. Folk verkar tro att man överhuvudtaget inte får säga nej till barn idag.

A A, 22:29, 16 juli 2016. Anmäl

Var dorr stod alltid oppen for grann barn. Vara barn uppskattade det och nu nar de ar vuxna sa ar dom sa glada att vi fanns dar for andra, att vi hamtade och lamnade vara och andras barn sent och att vi fanns till for kompisar under tonars tiden. Sjalvklart bjod vi pa mat om vi at middag etc.. Det var det basta sattet att visa vara barn att det ar bra att dela med sig nar man kan och har rad. Manga av dessa "barn" kommer fortfarande och halsar pa oss an i dag och det ar sa roligt.

Tycker jag Iallafall, 19:40, 16 juli 2016. Anmäl

När jag var hemmafru med fyra barn fanns grannars barn hos oss nästan jämt. Ibland bjöd jag dem på mat. Tror att jag gjorde en god gärning faktiskt, kanske fick några en trygghet som de saknade hemma. Jag kände aldrig att familjerna utnyttjade mig, men de här grannarna verkar vara rena parasiter. En gång fick jag en fin blombukett av min treåriga dotter -som hon plockat i grannens rabatt. Köpte genast nya plantor o bad så mycket om ursäkt. Grannarna borde självklart betala för hallonen.

Irene Holm, 10:41, 16 juli 2016. Anmäl

Jag kan bara säga att du kommer få betalt för detta när barnen är tonåringar. När dom vet att hos er får man vara och man blir bra behandlad. Det är värt mycket att slippa undra var dom är och vad dom gör om dom är hos er istället. Kanske lite långt dit för er men försök se framåt och var glad över att era barn har vänner. Men det med bären borde du ta upp med föräldrarna, det är inte OK.

Karina Linder, 00:38, 16 juli 2016. Anmäl

Egna hus och trädgårdar, ÅKA i väg och handla- inte GÅ eller ta bussen-uppenbarligen finns det pengar även om uppfostran och omtanke om de egna barnen saknas. Det bästa man kan göra för grannbarnen är att visa dem hur goda grannar skall bete sig.

Enok Personne, 15:02, 15 juli 2016. Anmäl

Det finns många barn som har det eländigt hemma. Nu vet jag inte om det är så i detta fallet, men det är bra att ha i bakhuvudet. Vi hade en strulig grannfamilj där jag växte upp, med många barn, kass ekonomi, alkoholiserad pappa osv. Som vuxen har jag mött flera av dom igen och alla minns min familj som en trygg och kärleksfull oas. Dom var alltid välkomna, fick nybakta bullar eller mat, fick leka, spela spel, vara sig själva en stund. Tänk vad mycket lite vänlighet kan göra i ett barns liv!

Molly Moll, 13:11, 15 juli 2016. Anmäl

Känner delvis igen mig. Ge inte grannbarnen något att äta, inte ens en liten kaka. Skicka hem dem när ni ska ha nåt i er. Skicka hem dem ibland med förklaringen att ni ska göra nåt annat, Klargör för föräldrarna att de inte kan åka hemifrån utan att vara överens med er om att barnen kan vara hos er. Men var alltid rak. Inlindade budskap uppfattas nog inte eller missförstås. Sått en gräns för när dagen är slut, t ex kl 6. Bären borde ni ta upp med föräldrarna för det är stöld.

Sue Dibden, 09:43, 15 juli 2016. Anmäl

...inte fick åka iväg utan att stämma av med oss. Sedan slutade vi att bjuda spontanlekande barn på lunch och middag; när barnen dök upp så sa vi ungefär: "Det går bra med lek. Om cirka en timme ska vi äta och då får ni gå hem en stund." Inga konstigheter. För att orka vara engagerade, glada och generösa med vårt hem så valde vi den vägen. Just den här familjen hade många barn, struligt ekonomiskt samt låg i skilsmässa. Så, var rak och tydlig med barnen. Det sipprar garanterat fram till föräldrarna.

Mrs H, 07:37, 15 juli 2016. Anmäl

Åh! Känner väl igen mig i din fråga och din frustration. Vi hade en liknande situation under flera års tid på vår gata. En familjs barn kom nästan dagligen över och lekte med våra barn. Först var vi superglada över vårt hems popularitet, sen blev vi irriterade över att trafiken bara gick åt ett håll, efter det styrde vi upp. Vi var supertydliga med grannarna: barnen är nästan alltid välkomna, men säger vi nej är det för att det inte går/vi behöver vara själva. Vi sa till föräldrarna att de...

Mrs H, 07:28, 15 juli 2016. Anmäl

Nattgästkrav?

Fråga: Jag har en liten fråga angående en situation med en kompis som bor hos mig för närvarande – han bor hos mig under fyra dagar.

Jag är 26 år och arbetar heltid med god ekonomi. Han är lika gammal och har anställning och klarar sig ekonomiskt. Vi bor i olika städer, men han hade i alla fall råd att resa med tåg över halva Sverige för att bo hos mig dessa dagar.

Det som irriterar mig lite är hans väldigt ”gästaktiga” inställning. Innan han kom till mig så hintade jag att vi behöver prata om hur vi gör med maten dessa dagar. Han berättade då om en rad olika livsmedel som han ej äter varpå jag svarade att han själv får ordna dessa – inget av det fanns hos mig. Första dagen visade det sig att han hade ätit flera av mina livsmedel från kyl och skafferi – trots att han dagen innan ”inte åt dessa”. Affären ligger ca 200 meter bort och jag berättade lite snyggt för honom att om han vill ha sin gröt så får han handla den i affären som ligger…… Jag äter ej gröt och har det inte hemma.

Sängkläder kunde han ej ta med sig och hemma hos mig visade det sig också att han ville låna en handduk att använda efter sitt träningspass?!. Innan han kom så frågade han också om jag kunde köpa en madrass eftersom soffan var obekväm att sova på – han sov där gången innan han var på besök.

Det är jättetrevligt att han kommer på besök då vi har varit vänner i flera år. Dock känner jag att vissa saker stör mig i denna situation:

Jag tycker att han på eget bevåg borde säga: ”Ska vi gå och handla ihop” alternativt skicka iväg ett SMS och fråga t ex: ”Jag går och handlar lite för dessa dagar – vad behöver vi?” Att jag bjuder på frukost kan jag dock ha överseende med. Eller vad säger ”regelboken” om gästens ”rättigheter” till frukost?

Att han inte tar med egen handduk för träningen och sedan förväntar sig att jag ska ha en handduk att låna ut utan att fråga innan tycker jag är ett osjälvständigt och fräckt beteende. Eller? Att han dessutom frågar mig innan ankomst om jag kan köpa en madrass för att han vill ha det – det fick mig att tappa hakan….Ska jag behöva skriva innan: ”Om du ska träna så ta med egen handduk”? Vi är vuxna män och båda är helt fungerande psykiskt.

Inte heller hade han med sig minsta present till mig, som en ask godis eller så.

Om jag är gäst hos en kompis så skulle jag göra så här: Jag skulle självklart kunna ta en tallrik yoghurt första kvällen eller på morgonen. Jag skulle dock på eget bevåg gå och handla både sånt som jag vill ha men också sånt som min kompis äter. Om jag skulle träna under vistelsen så skulle alla nödvändiga saker packas ner av mig och om något akut skulle fattas så skulle jag höra med kompisen/den som tar emot mig. Skulle jag behöva en madrass så skulle jag ta med egen alternativt fråga om min kompis har en madrass hemma. Om svaret var nej så skulle jag ordna en alternativ lösning.

Det blir lite chockartat och irriterande när en vän bor hos mig under flera dagar och agerar på detta sätt.

Är jag för krävande och överkänslig?

Svar: En fråga i samma ämne publicerades den 28 juni – så här års kommer detta slags problem ofta till spalten; det du beskriver är inte så ovanligt, tyvärr. De som erbjuds boende hos vänner eller släkt, eller får ett jakande svar på frågan om det passar att de övernattar, utgår ibland från att det innebär något slags gratishotell med allt fritt. Du gjorde klokt i att försöka tala om maten i förväg, och hintade att han borde skaffa sin egen mat. Nu har det inte fungerat vilket antingen är omedvetet dumt, eller medvetet utnyttjande, vilkendera kan bara du avgöra.

Oavsett detta är det störande och jobbigt för dig, och det märker din kompis om han inte är extremt okänslig. Så sätt dig ner med honom när du kommer hem idag, och säg i vänlig ton att nu är det dags att han ordnar sin mat, att du har skaffat det du äter och inte räknar med att han ska ta av det; du kan ju nämna hans speciella (pretentiösa) matpreferenser.

Att en tågresande gäst inte behöver ta med sig lakan (när det inte gäller fritidshus) är rimligt. Att man ber att få låna en handduk när man är husgäst hos en vän känns nästintill normalt. Madrassen kan du självklart strunta i, passar det inte med soffan så kan han själv skaffa en madrass. Erbjud dig absolut inte att köpa en!

Att han inte tar med sig en present är mer social bortkommenhet – som för övrigt verkar vara ungefär vad han lider av – än ovänligt. Människor är olika. En del förstår faktiskt inte vad som är förväntat. Det är bland annat för att hjälpa dem som jag skriver mina böcker.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 48
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (33)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 33

Att betala för sig med reda pengar som på hotell ska man inte behöva göra när man är gäst hos en vän. Jag skulle känna mig besvärad, och hur mycket i så fall.? Nej man bidrar på annat sätt såklart. Ska jag stanna en vecka hos någon köper jag en oxstek, en stor västerbottenost, några flaskor vin och något mer. En kväll kör jag o köper hämtpizza till hela familjen. Hellre lite för generöst än för snålt. Sen förväntar jag mig förstås att hon gör likadant när hon kommer till mig. Enkelt!

Irene Holm, 18:12, 16 juli 2016. Anmäl

... (Typ mazariner.) Men jag har klantat mig som gäst—med kylskåpet och lokalsamtal utan att fråga—och det blev asdålig stämning utan att jag hajade varför.., Men vi snackade vi igenom det—och där ligger väl svaret!—och båda förklarade sin syn på värd/gäst. ("Fråga innan du använder telefonen för fasen!! Rak kommunikation: alltid bäst! Ang madrassen: FS borde ha sagt "Lägg av" rakt av... Å andra sidan kan det va super att ha en luftmadrass. De är bättre nu!. (Låt inte katten klösa på den.)

Lyra Lof, 05:07, 16 juli 2016. Anmäl

... menar illa, så det bör ju vara ens utgångspunkt när man försöker förstå! Själv, som värd, behöver ingen släpa med sig lakan och handduk. (Jag bor dessutom på ett ställe som har asbra shopping så vet att de behöver extra plats i väskan på återresan!) Sen vill jag att gästen/polaren ska känna sig avkopplad, som hemma—gå i kylskåpet för sjutton (herregud people med kylskåpet... varför är det så heligt?), ta en macka. Men jag lägger in en beställning när folk kommer, det är jag inte blyg med...

Lyra Lof, 04:54, 16 juli 2016. Anmäl

Det verkar som om det lätt blir krock och heta känslor över det här... Om man läser kommentarerna här;alla har sin egen inställning om hur man beter sig som värd—och framför som gäst—och tar för givet att alla andra (inklusive gästen) tycker likadant. Jag vet inte varför vi är så tröga (jag själv också!!) att vi inte kan räkna till 10 och tänka igenom konflikten och försöka förstå hur den andra personen tänker. Det är ju en god vän det handlar om! Så man får väl utgå ifrån att personen inte...

Lyra Lof, 04:43, 16 juli 2016. Anmäl

Var nyligen på besök hos en bekant, blev tillsagd att inte ta med lakan,handduk all mat bjöds på. Jag fick inte betala något till den grad att det blev lite störande. Hade gärna velat bjuda på något som tack. Värden skulle sedan följa med mig o gästa min stad o sa varje gång att sedan får du bjuda när vi är hos dig. När vi väl kom hem till mig var egna lakan o handdukar med, all mat köptes själv jag fick fortfarande inte bjuda på något. Nu hette det att självklart skall jag bjuda som tack för att jag får bo här. När jag sedan en gång envisades med att betala lunchen vi åt ute var det mycket sura miner. Så ibland blir det inte bra hur man än gör. Det är trevligt att bli bjuden ibland men detta blev till slut lite konstigt.

A A, 23:06, 15 juli 2016. Anmäl

ha, det här kan vara rätt svårt. nyss svårt med det när jag besökte mitt syskon, o överkompenserade med att hela tiden fråga om vad som var ok att ta i kylskåpet, för vem vet? det finns inga regler, vi är spontana. hyfs beror ju kanske på sammanhang och vilken relation en har samt hur informell/gästfri/fattig/ansvarsfull uppväxt en haft. medelvägen är väl att ta med handduk iallafall, att respektera och att kompensera maten om flera dars vistelse, men eg. tycker jag man ska bjuda i mesta mån

Elin L, 19:19, 15 juli 2016. Anmäl

Bjuder man själv in någon, så bjuder man så klart på god middag och frukost, blir det flera dagar så kommer man överens innan om att dela upp det, tycker jag.

M K, 18:37, 15 juli 2016. Anmäl

lilla moi, jag syftade inte på dig, utan FS:s kompis. Du verkar vara extremt generös som värd oavsett hur länge gästerna stannar och det är väl perfekt om det är balans. FS verkar ju känna sig smått utnyttjad däremot. Även om det inte står uttryckligen, så låter det ju som om kompisen bjudit in sig själv medan FS jobbar. I så fall är det enda vettiga att dela på kostnaden och matlagningen. Däremot är det väl självklart att bjuda på lakan och handduk. Men madrass?...

M K, 18:31, 15 juli 2016. Anmäl

...kanske man borde svara "tyvärr, det passar inte" åt folk som försöker bjuda in sig själva.

lilla moi, 15:20, 15 juli 2016. Anmäl

@Maria Olsson. I sådana fall tycker jag det är mycket rimligt att man hjälps åt med matlagning och disk, men om det är en engångsföreteelse av någon man vanligtvis umgås med anser jag fortfarande det vara rätt att bjuda och inte förvänta sig att den andra bidrar ekonomiskt (såvida extrautgiften inte påverkar din ekonomi). Sen att det kan vara trevligt att den andra bidrar och tas emot med tacksamhet är en helt annan sak än att FÖRVÄNTA sig. Har man absolut noll lust att bjuda kanske...

lilla moi, 15:19, 15 juli 2016. Anmäl

Separationsbrev?

Fråga: Jag och min sambo fick precis reda på att några nära vänner kommer att separera. Personen som berättade det är den som vi har mest anknytning till. Nu vill vi skicka ett meddelande till den andra personen och ”beklaga” skilsmässan och säga att vi finns där om det är någonting vi kan hjälpa till med.

Vi blev bestörta och tyckte att det var väldigt sorgligt att de ska separera men vi vill inte anta att den andra personen är ledsen över det här. Det här kanske är det bästa alternativet för dem. Hur formulerar man ett sådant finkänsligt meddelande?

Svar: Omtänksamhet är alltid rätt om den grundas i hänsyn till den som är mottagare. Orden är viktiga i denna situation. Det är du och din sambo som känner parterna och därför vet vad som kan fungera. Tänk noga igenom det som ni vill förmedla.

Att situationen är ledsam för båda är ett högst rimligt och sannolikt antagande. Kanske kan något åt det här hållet – utgångspunkten är att mottagaren ska ha frihet att ta emot ert deltagande eller få vara i fred: ”X berättade om skilsmässan; vi förstår att det inte är lätt för er. Vill du så träffar vi dig gärna, och är det något du tror att vi kan bistå med finns vi här.”

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 14
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (8)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-8 av 8

Fast angående "sorgfloret", så är väl en skilsmässa ALLTID jobbig, även om det är en efterlängtad sådan. Jag har då inte hört en enda människa säga att det var "a piece of cake" att skilja sig. Inte ens de som är glada att det blev skilsmässa. Och finns små barn med i bilden blir det i princip alltid en kris. Av den anledningen tycker jag inte alls det är fel att beklaga. Ungefär "ledsen att det inte blev som ni hoppades när ni gifte er" är ju det man menar även om inte de orden används.

lilla moi, 15:33, 15 juli 2016. Anmäl

Viktigt att inte bahandla skilsmässan som ett dödsfall. Förhoppningsvis ska bägge nu gå vidare med sina liv. Förhoppningsvis lyckligare än tidigare. Var försiktig med att "beklaga sorgen" och erbjuda "stöd i denna svåra stund" osv. Dvs projicera inte de egna känslorna på andra. Bjud i stället hem, bjud med, slå en signal, se till att ingen blir glömd och hamnar utanför! Men skippa "sorgfloret"..!

Anna N, 10:41, 14 juli 2016. Anmäl

FS, det är nog bättre att prata mindre och lyssna mer. Den som vill ha ditt/ ert stöd bestämmer! Gå försiktigt fram, som Magdalena R. föreslår. Att skicka ett kort ger frihet att välja.

gamla Tekla, 16:51, 13 juli 2016. Anmäl

Skriv inga kondoleansbrev! Ni har ingen aning om vad som ligger bakom skilsmässan. När de flyttat isär kan ni bjuda hem den som ni tänkt skriva till och genom handling visa att ni finns och att ni vill fortsätta att ha kontakt. Visa att den frånskilda inte utesluts vid inbjudningar. Den värsta delen av skilsmässan kan ha passaerats, ngn kan ha träffat en ny mm så lägg er inte i med några brev, inte ens mejl åtminstone inte innan ni har mer fakta i målet. Separation kan vara ett bra alternativ.

Sue Dibden, 16:22, 13 juli 2016. Anmäl

Nu måste jag säga en sak här. Jag den ursprungliga MLP har inte skrivit den där kommentaren 11:31. Det är någon som leker nu. (Sedan att jag tycker att rådet är rätt bra, är en annan sak!)

Marja-Leena Pettersson, 16:19, 13 juli 2016. Anmäl

Nej, verkligen inte vänners plats att försöka lappa ihop realtionen. Som skilsmässobarn kan jag lova att det är trevligare med två boenden än bråkande föräldrar. Och som sambo så kan jag inte se några jättestora problem i att dela upp tillgångar om vi skulle (peppar peppar) separera då man ofta har olika mkt anknytning till olika saker. Så FS, lyssna inte på MLP, stötta vännerna men det är deras beslut.

Lina Persson, 16:00, 13 juli 2016. Anmäl

Om ni själva har ett stabilt förhållande tycker jag att er roll borde vara att råda det separerande paret att försöka hålla ihop och inte ge upp vid första bästa motgång. Det kan ju finnas barn inblandade som nu får flytta mellan föräldrarna som sätter sin egen lycka framför att ge barnen ett sammanhållet hem, och kanske också presenter från släktingar som nu måste delas upp, lämnas tillbaka och annat.

Marja-Leena Pettersson, 11:31, 13 juli 2016. Anmäl

Min första tanke var att herregud, sånt här tar man väl upp personligen, när man träffas, och inte i ett meddelande!! Men när jag läste Magdalenas förslag ändrade jag mig, eftersom det låter mycket omtänksamt. Och ett personligt möte är kanske inte möjligt av olika anledningar.

H R, 08:11, 13 juli 2016. Anmäl

Hjälpfrihet?

Fråga: Jag är nyfiken på vad som är mest artigt i följande situation. Jag har ett stort matlagningsintresse och älskar att bjuda människor på mat. Dock har jag noterat att många, när de blir bjudna har ett starkt inre behov av att hjälpa till i köket. Det insisteras även när jag säger att det inte behövs. Det här stressar mig av flera anledningar. Dels vill jag ha kontroll över den mat jag bjuder mina gäster på. De flesta anser sig t.ex. kunna hacka lök, men resultatet kan verkligen variera, och det är långtifrån alla som begriper sig på hur noga det kan vara om man vill göra riktigt god mat. Och att underkänna resultatet när någon väl hjälpt till är ju omöjligt. Men jag vill kunna stå för det jag serverar mina gäster!

Dessutom leder tjänstvilligheten inte sällan till merarbete då man hela tiden måste hjälpa gästen att navigera i köket/redogöra för receptet och så vidare. Sedan undviker ju den hjälpande gästen övriga gäster och jag vill gärna att gästerna ska roa varandra medan jag stökar i köket. Det känns lite osolidariskt mot kalaset som helhet att fly umgänget.

Slutligen – om jag bjuder så är det för att själva bjudandet i sig skänker mig glädje. När folk trots det envisas med kökshjälp känner jag mig lite utskåpad, som att man missunnar mig glädjen att bjuda. Är det egoistiskt eller oartigt av mig att säga tack men nej tack till dessa tjänstvilliga gäster? Inbegriper ett gästfritt värdskap att låta gästen få som den vill, även om man själv blir stressad av tilltaget? Ofta känns det mellan raderna som att hjälperbjudandet snarare värnar deras självbild än springer ur omsorg om mig som värdinna.

Svar: Så här års, när sommaren gör bjudningsformerna lättsamma, är feststilfrågor återkommande. En fråga i samma område är Kalashjälp den 8 juli.
Det enklaste som jag kan se är att du har maten färdig när gästerna kommer. Varför ska du stå i köket och hålla på med tillredning när gästerna har anlänt? Då är det ju du som drar dig undan deras sällskap. Om du går ut i köket för att ta ut eller sätta in något i ugnen eller ta av en kastrull är det något som dina gäster knappast kan vilja medverka till – men står du i köket och grejar med allt möjligt medan gästerna sitter i något angränsande rum och ska ägna sig åt att umgås utan din närvaro så förstår jag om de vill ”hjälpa till” – kanske rentav för att inte du ska behöva vara ensam i köket.

Men det är besvärligt med oönskad hjälpsamhet, det tycker många med dig. Kan du inte klara av att ha maten i stort sett färdig när gästerna kommer måste du se till att förklara bestämt att maten är en överraskning, att du absolut inte vill ha någon gäst i köket – och så ordnar du så att det finns något att dricka och smått att äta så att gästerna är sysselsatta med detta till dess att du lyckas ta dig ut från köket.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 21
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (14)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 14

Man får dela upp bjudningarna: ibland servera den perfekta maten som man vill bli beundrad för, och då se till att allting är klart när gästerna kommer så det inte finns något att "hjälpa till" med. Och ibland bjuda in en, två eller tre vänner till gemensam matlagning och avätning, där just samarbetet i köket och vad man kan lära av varandra är grejen, och det inte behöver bli exakt lika stora bitar o.s.v.. För många uppskattar att "hjälpa till", men då får man inte ha för stora krav.

Marja-Leena Pettersson, 09:57, 13 juli 2016. Anmäl

Jag vill också vara ensam i köket MEN: Att som värd stå i köket och hacka lök när gästerna har kommit är rent oförskämt, vill jag påstå! Man kan endast göra korta besök i köket -inte gömma sig där. Värdskapet innebär inte att agera kokerska. FS kanske skulle de egna behoven vila lite de dagar hen bjuder hem folk. (jag vill bjuda, jag vill vara ensam, jag vill hacka lök, jag vill ha kontroll..) Att FS skriver "Jag vill att gästerna roar varandra medan jag står i köket" säger det mesta".

Anna N, 09:27, 13 juli 2016. Anmäl

Kan vara så att de som gör så själva gärna vill ha hjälp i köket när det är de som bjuder och därför tror att andra också egentligen vill ha hjälpen och propsar, hur man än avböjer. Påfrestande, ja. Och att det handlar om deras självbild, som FS skriver. Det här duktighetssyndromet som fortfarande verkar hänga kvar hos en del.

M K, 20:45, 12 juli 2016. Anmäl

Däremot, finns det fler än en handfull på bjudningen, som hjälparen "gömmer sig ifrån", eller du ser att hjälparens blygsel spelar in, eller bara för att få en kompromiss: erbjud ett magasin, en kokbok eller faktabok att bläddra i och låt henom sitta ner. Lägg förstås till "ursäkta att jag inte kan ge dig min odelade uppmärksamhet just nu när jag flänger i köket". Nu kanske du som jag var förr även överlag avskyr just att ens ha andra i köket medan du lagar mat, det är värt att jobba på.

Oémeara Braunisch, 20:13, 12 juli 2016. Anmäl

Äsch, gör som jag, var nära sanningen iaf, "Åh *leende* tack för erbjudan, så vänligt, men av någon anledning blir jag lugnare och mindre stressad av att jobba enbart med mig själv i köket". För min del beror det på att allt jag lagar har x antal spontana moment, jag går inte efter recept och jag gör aldrig likadant även om jag t.ex vet till 90% hur jag gör min fantastiska rätt x el y. Så jag säger att då mina "recept" är delvis improviserade, så måste jag få koncentrera mig på det jag gör helt.

Oémeara Braunisch, 20:08, 12 juli 2016. Anmäl

Hacka lök kan man exempelvis göra tidigare på dagen, så gör de på restaurang. Det kallas "Mise en place" (allt på plats). Tänk TV kockarna, de häller i alla ingredienser färdiguppmätta/ hackade osv ifrån skålar. Då går det undan och ens gäster kan inte hjälpa till.

Bara Föratt, 15:23, 12 juli 2016. Anmäl

Jag vill absolut inte ha någon öppen planlösning, köket skall vara för sig och man skall kunna stänga dörren så att man inte får matos i hela huset. Jag skulle heller aldrig stå i köket och kocka när gästerna kommer, det mesta går alltid att förbereda så att man kan ta mot gästerna på ett avslappnat sätt. Det är naturlig att vilja att maten man bjuder på skall serveras på det vis som man själv önskar.

Ewa Dahlström, 12:46, 12 juli 2016. Anmäl

Hej, om det inte framgår jättetydlig av sammanhanget att detta är en speciell gourmé meny och gästerna är inställda på detta så kommer gästerna som ser värden flänga omkring i köket att uppfatta det som att denne är försenad och oorganiserad och i behöv av hjälp... Hacka löken i förväg osv, så vis se till att inte håll på med mer än nödvändigt när du har gäster.

caroline caroline, 12:25, 12 juli 2016. Anmäl

Jag håller inte med om att mat med högre nivå måste vara nytillagad, Det finns mängder av recept som är lyxiga, håller hög nivå och mår bra av att förberedas innan. Många såser är godare ju längre de kokar. Steak tartar tex är gudomligt gott och ska förberedas innan. Man kan göra mängder av goda köttrecept som endera står i ugn en stund innan eller serveras kallt.

Lina Persson, 12:00, 12 juli 2016. Anmäl

Jag håller med FS om att man ofta får oönskad hjälp i köket och att det inverkar på matens kvalité. Skillnaden mellan en ganska god rätt och en underbart god rätt ligger i detaljerna. Allt för många slarvar med sånt och tycker att det inte gör något att tomater har hårda delar kvar eller att halva skalet på löken är kvar. Sen undrar de varför deras mat inte smakar lika bra som hos den som är noga med att ta bort sånt.

Så det så, 11:50, 12 juli 2016. Anmäl