Presentprackande?

Fråga: Jag har en fråga gällande oönskade gåvor, som jag har många erfarenheter av och länge funderat över hur det kan komma sig. Inte nog med att min mamma i tid och otid gärna vill komma med saker som jag inte behöver, så har jag vid flera tillfällen råkat ut för bekanta som utan att fråga dyker upp och vill ”vara snälla” och ge bort prylar. Jag talar inte om blommor eller choklad utan om ofta svårförvarade saker som mattor och heminredningsprylar. Självklart kan jag säga ”nej tack”, men jag ser ändå detta som ett stort problem som tar min energi och jag önskar att de frågar mig innan de kommer med sakerna.

Jag är nybliven mamma och för en tid sedan kom min mans bästa kompis tjej förbi oanmäld, en kvinna som jag bara känner ytligt. Då jag inte var hemma lämnade hon en babysitter utanför min dörr! Hon lämnade ett meddelande om att ifall vi inte vill ha den, kunde vi bara slänga den i soporna. Självklart hade vi redan köpt en babysitter och jag blev mycket irriterad. Jag tycker att det är fräckt att komma med saker utan att fråga och det innebär att de också ger mig ”merjobb” då jag måste kasta dem. Ser de mitt hem som en sopstation eller vill de bara vara snälla? Utstrålar att jag ”tar emot vad som helst”?

Annons:

Jag undrar vad som är okej? Får man ge bort vad som helst? Är det god etikett att ge större saker som möbler, hundvalpar, barntillbehör och inredningsprylar till folk?

Svar: Nej, det är inte god stil att ge eller pracka på andra saker som man själv vill bli av med. Gåvor ska ha ett gott syfte: att glädja mottagaren. Men din farhåga att du skulle ge intryck av att ta emot vad som helst är nog fel, de som ger dig saker gör säkert likadant med andra. Det är roligt att kunna ge, och givare tänker inte alltid på vad de ger och om mottagaren har nytta av det.

Problemet med den här babysittern klarar du enklast av genom att mejla eller ringa givaren och säga att ”nej tack, vi har redan skaffat en så du får gärna hämta tillbaka den, jag har så fullt upp att jag inte har tid att lämna den till Myrorna/grovsopshämtningen.” Det skapar inte någon fortsatt stor sympati hos givaren men du slipper fler möjligen välmenta onödigheter från henne.

Tyvärr är det nog ganska många som ser en chans att bli av med överflöd genom att ”skänka” det till någon som de dessutom förväntar sig tacksamhet från. Babysittargivaren skulle förstås ha ringt dig innan och frågat, varvid du kunde ha tackat för vänligheten och sagt att du inte behövde den så hade det aldrig blivit något problem. Nu är den bara dumpad utanför din dörr och det får nog tyvärr räknas som ganska dålig stil. Man förutsätter inte att andra ska ta hand om det man själv inte vill ha, och om detta inte passar, se till att det oönskade slängs bort.

Till din mor ska du väl ändå kunna säga som det är ”tack för all din generositet men nu är det proppfullt i alla skåp/fönsterbänkar/hyllor så ta inte med något annat än det vi kan äta upp!”

De bekanta som kommer med mattor och andra inredningsprylar måste du kunna vänligt förklara för helst redan när du anar att de vill ge bort sina ägodelar, att du absolut inte har plats, men tacka dem för deras vänliga omtanke förstås.

Visst ska ”snälla” givare fråga först innan de kommer med sådant som gör intrång i ditt hem, vilket det är att ge tavlor, möbler osv, faktiskt inklusive större krukväxter. För att inte tala om burfåglar, hamstrar, kattungar, akvariefiskar och annat levande. Sådant som lever ger man endast till den man verkligen vet kan ta hand om och vill ha det.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 3

Kommentarer (14)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 14

Känner verkligen med dig! Du måste lära dig vara vänlig men ordentligt bestämd, som Magdalena föreslår, ring och be henne hämta sitt skräp. För skräp är det när du inte är tillfrågad! Min svägerska använde metoden som härskarteknik, för att visa vem som hade det bäst ställt. Hon förstår fortfarande inte att vi väljer att använda våra pengar tillannat än det hon anser viktigt och inte vill ha deras fula, dyra, avlagda vad det vara må. Jag har fått vara extremt tydlig för att slippa.

Molly Moll, 10:12, 23 maj 2015. Anmäl

forts. Där var alla "våra" foton och gåvor borta, och hon hade i stället ställt fram foton på mina kusiner och teckningar som de gjort till henne. Kusinerna skulle komma dagen därpå. Förhållandet till farmor blev aldrig detsamma efter det, även om jag IDAG kan förstå att hon gjorde så. Hon hade begränsat med utrymme, och ville kanske emellanåt ha annat än barns alster framme också.

Marja-Leena Pettersson, 07:26, 23 maj 2015. Anmäl

B I: nu kom jag att tänka på en sak som hände när jag var barn. Vi hälsade på min farmor. Hon hade massor av foton på mig och mina föräldrar, teckningar och saker jag gjort på lekis och gett henne i present o.s.v., framme. När vi hade kommit en bit brakade bilen ihop, och min pappa gick för att låna en telefon medan mamma och jag promenerade tillbaka till farmors hus.

Marja-Leena Pettersson, 07:24, 23 maj 2015. Anmäl

Påminner mig om en grannfamilj vi hade en gång. (Jag ska inte säga vilket ursprung familjen hade! :-) ) De sprang hos oss HELA tiden och ville ha hjälp med saker: min man skulle hjälpa dem att installera en dator, jag skulle hjälpa deras dotter med svenskaläxan, och jag vet inte allt. Som "tack" (antar jag?) kom de och gav oss saker begagnade saker, t.ex. barnkläder och leksaker. Nästan inget gick att använda, det var trasiga blixtlås, saknade knappar, urtvättat, uttänjt, daterat och omodernt...

Marja-Leena Pettersson, 07:05, 23 maj 2015. Anmäl

Det vore väl på sin plats att fråga först. Inte så kul att få en gul och grönrandig soffgrupp så där helt apropå. Tavlor är knepigt speciellt om givaren har målat den själv och den i mina ögon är gräslig. Ska man hänga upp den när givaren kommer på besök och ha den undanstoppad däremellan?

B I, 16:44, 22 maj 2015. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: annan Camilla: tack, du förstår precis. AM Draak: ofta förklarar jag för frågeställare som vill slippa få presenter vid födelsedagar eller jubileer eller liknande, att det finns en generositet i att förmå att ta emot - då gäller det andras vilja att hylla och fira en vän, kollega, släkting. Att få en babysitter under de beskrivna omständigheterna är en annan sak, med eller utan omslagspappper.

Magdalena Ribbing, 16:31, 22 maj 2015. Anmäl

@AM Draak Jag misstänker att det handlar om skillnaden mellan att ge någon en gåva och att dumpa sitt rat på någon.

annan Camilla, 15:47, 22 maj 2015. Anmäl

Är det inslagningen det hänger på? Vanligtvis brukar Magdalena prata om generositeten i att kunna ta emot. Gäller tydligen inte om man får grejor utan papper.

AM Draak, 14:11, 22 maj 2015. Anmäl

Jag har en ny skärbräda för köket. Är det någonting som passar?

Ulf L-bratt, 12:34, 22 maj 2015. Anmäl

Heh, långt inlägg från min sida, men FS, jag känner verkligen igen mig i din situation. För mig har det lugnat ner sig nu när vi bott in oss och barnet är 2,5 år. Barnkläder tar jag dock fortfarande glatt emot, det slits och växes ur till förbannelse, och dessutom brukar begagnade grejjer vara tvättade så många gånger att man inte behöver oroa sig över alla gifter som går i textiltillverkningen...

annan Camilla, 11:03, 22 maj 2015. Anmäl

Efterbröllopsklänning?

Fråga: Jag har en fråga angående vigsel. Jag och min fästman planerar att gifta oss utomlands utan nära och kära för att vi av olika orsaker behöver gifta oss snabbt. Vi har inte råd med ett stort bröllop nu men skulle gärna vilja fira tillsammans med vår familj vid ett senare tillfälle. Vi vill få vigseln välsignad i kyrkan och sen bjuda på middag och fest efteråt.
Hur fungerar detta? Kan man ha brudklänning trots att vi redan lagligt sett är gifta?

Svar: Det låter som en bra idé att gifta sig i enskildhet och ha en efterbröllopsfest senare. Du kan ha den klänning du bar vid vigseln, eller en annan klänning, och du kan mycket väl ha en brudklänning trots att du redan är lagligt vigd.
Exempelvis i Frankrike, Spanien, Italien med flera länder måste man gifta sig hos borgmästaren eller annan myndighet för en juridiskt bindande vigsel, och därefter har man en kyrklig välsignelse och fest. Oftast görs dessa två olika ceremonier samma dag eller dagarna efter varandra, men det går förstås att vänta den tid man behöver ha mellan vigsel och välsignelse.

Så tala med en präst på den ort där ni vill ha en kyrklig välsignelse, och ordna med festen osv som ni vill ha den. Vill du ha traditionell brudklänning föreslår jag att du avstår från slöja och diadem/krona/hårprydnad av den tydligaste brudsorten.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-5 av 5

Marja-Leena medger som tur är att det bara är enligt henne en vit brudklänning skulle se fånigt ut, så ha du en vit brudklänning på dig (avstå från att bjuda Marja-Leena, så slipper hon anblicken).

H R, 08:32, 22 maj 2015. Anmäl

Använd brudklänningen på efterfesten, de flesta gästerna tycker om att få se brudklänningen.

Meta Four, 05:03, 22 maj 2015. Anmäl

Var på ett muslimsk bröllop för ett par år sedan. Brudparet hade välsignats av imamen några dagar innan och nu var det fest och bröllopsklätt brudpar (vit klänning och svart kontym) och mycket trevligt. Klädsel hos gästerna var allt från heltäckande till kortkort.

B I, 19:16, 21 maj 2015. Anmäl

forts. Att ha vit brudklänning på "efterfesten" när man redan varit gift i veckor eller månader, kommer att se fånigt ut, enligt mig. Lika fånigt som de där brudarna som kräver en "möhippa" efter vigseln... Ta åtminstone någon champagnefärgad eller lätt gul- eller beigeaktig ton på klänningen i så fall - inte snövitt!

Marja-Leena Pettersson, 16:05, 21 maj 2015. Anmäl

Så dumt. Det går att gifta sig kyrkligt HELT gratis i brudens hemförsamling. Det enda man behöver betala för är en ring. Kyrkan kan till och med skaka fram de två vittnena - gratis det också - om man inte vill ha några gäster alls. Om det är nödvändigt att gifta sig "utomlands" (vilket inte låter särskilt billigt) så finns SvK i Utlandet samt Sjömanskyrkan.

Marja-Leena Pettersson, 16:03, 21 maj 2015. Anmäl

Surgubbe?

Fråga: Vi har blivit inbjudna på en fredagsmiddag av en god vän, hon är en frånskild kvinna, ett annat par är också inbjudna, min man vill inte gå på middagen då han anser att det kommer att bli tråkigt då inte rätt personer (enligt honom) är inbjudna på middagen. Vad gör jag, ska jag gå ensam? Vad säger jag till värdinnan?

Svar: Ledsam attityd hos din man, men inte helt ovanlig. Varför är han så säker på att det inte blir roligt? – om han är där kan han ju vara trevlig och muntra upp sällskapet. För han hör väl inte till de trista tråkmånsar som anser att går man på en tillställning ska andra gäster se till att vara underhållande så att man själv får roligt?

Nåja, han kan avstå från att gå på middagen, och du får säga till värdinnan ungefär ”tyvärr är X förhindrad, han kan inte vara med, men är det okej för dig att jag kommer ensam? annars förstår jag om du vill bjuda några andra.”
Det är hövligt, vänligt och korrekt av dig, och säkert säger värdinnan att du är välkommen utan din man. Hon kanske frågar varför din man inte kan komma, och för att slippa ljuga får du då säga att det är något som han anser att han måste göra just den kvällen.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (18)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 18

Leif Hansson: Det framgår inte att så är fallet. Du tolkar det så. Vem 17 har inte gått på fest för att vara solidarisk med sin partner? Det hör till det sociala samspelets regler i en tvåsamhet. Men om det händer alltför ofta så skulle jag nog också stanna hemma och säga till värdinnan som det är på ett sätt som inte sårar någon. Själv gift med en f.d. militär och det är en och annan fest där herrarna pratar om gamla tider och vi kvinnor verkligen får ta i för att höras och byta samtalsämne.

B I, 19:51, 22 maj 2015. Anmäl

Är det inte uppenbart att de bjudna har något gemensamt som FS man inte klarar av att ens låtsas vara intresserad av. Enligt FS hade ju mannen kunnat tänka sig att följa med till väninnan om det bjudits någon som mannen har något gemensamt med. Hade jag blivit inbjuden på middag med mellomys och idel schlagerfantaster hade jag nog också valt att stanna hemma.

Leif Hansson, 21:41, 21 maj 2015. Anmäl

Bengt Carlsson och Dulca Mara, självklart måste ingen gå på bjudning mot sin vilja men om anledningen är att man tycker att en viss gäst är för tråkig så kan man väl själv tacka nej och förklara sig på ett sätt man tycker är lämpligt istället för att ens partner som kanske tycker det känns motigt att säga "Tack för inbjudan, jag kommer men min partner stannar hemma eftersom x är för tråkig" ska behöva försöka komma på en vit lögn. Nej, då får man själv stå för vad man tycker, eller själv ljuga.

H R, 19:54, 21 maj 2015. Anmäl

Bengt Carlsson: Min förklaring av medberoende var generell, inte riktad mot detta speciella fallet. Bra i alla fall att du fått dig ett gott skratt. Skamligheten kommer av att FS kanske skäms över sin mans val och inte kan säga som det är utan tar till en liten vit lögn för att undvika obehag för alla. Som engångsföreteelse är det ju en bagatell men om det är ett beteendemönster så...

B I, 19:27, 21 maj 2015. Anmäl

Dulca Mara, 12:56: Håller med dig helt! Och jag skulle själv verkligen inte vilja att någon kom till mig på middag/fest mot sin vilja. Vem vet, mannen kanske inte vill gå för att det är de andra inbjudna som är surtanter/surgubbar? :-) Och hur vissa kommentatorer kan få detta till mobbning av frånskilda kvinnor, eller "medberoende" är bara skrattretande.

Bengt Carlsson, 16:23, 21 maj 2015. Anmäl

Tycker det är en dålig ursäkt att inte gå. Tror att vi alla har fått gå på fester som vi tycker är mindre roliga. Ibland får man hålla god min och gå, han kan väl inte komma med ursäkt varenda gång hon bjuder till fest? Det handlar oftast om några få timmar, så då kan han väl utstå detta "tråkiga" sällskap

Catarina Dalesjö, 13:11, 21 maj 2015. Anmäl

Åsa S har ju rätt. Vill man inte vara med för att man tycker gästerna är för tråkiga får man banne mig ta och tacka nej själv istället för att låta någon annan klura ut en artig formulering.

H R, 13:10, 21 maj 2015. Anmäl

Och det skulle alltså vara ett "skamligt" beteende att inte vilja gå på en middag man tycker är tråkig? Livet är för kort att slösas bort på sådant man inte vill göra - det finns tillräckligt av måsten i livet i alla fall!

Dulca Mara, 12:56, 21 maj 2015. Anmäl

Det kanske blir en tråkig fest om maken följer med. Det blir nog roligast för alla övriga om han stannar hemma.

Robert Warholm, 12:44, 21 maj 2015. Anmäl

Sue Dibden, är du ett troll? Du VET att kvinnor mobbar, men kan inte tro att män skulle göra detsamma. Du är alltså förvånad över att män diskriminerar kvinnor. Vad gäller frågan: maken gillar inte vännerna, så kan det väl vara, man kan ju inte trivas i allas sällskap. Antingen biter han ihop och är artig eller så får ni säga att han har förhinder.

Julia H, 12:24, 21 maj 2015. Anmäl

Bröllopsklädsel

Hatt?

Fråga: Jag är bjuden på ett bröllop med klädsel frack. Inför detta har jag inköpt en festlig fotsid sommarkänning. Vigseln är kl 16 och därefter middag. Jag undrar om det är rätt etikett att bära en vit stiligt stråhatt till klänningen under själva vigseln?

Svar: Nej. Enligt traditionen bär inte kvinnor hatt till frackklänning. I katolsk kultur har kvinnor hatt i kyrkan, men där är den kyrkliga vigseln ofta tidigare och följd av en mottagning, inte middag, alltså inte heller med frackklädsel.

 

Klänningsfärg?

Fråga: Jag planerar att gifta mig, men tänker bära en klänning i en varmt röd-orange nyans – detta då jag personligen inte är glad i vitt (eller champagnefärgat) och vill gifta mig i en färg jag själv tycker om.

Men med tanke på att bröllopsgästerna inte förväntas bära vitt, för att inte konkurrera med bruden, ska jag på något sätt meddela gästerna att jag bär rött (ex. på inbjudningskortet), eller får de helt enkelt märka det när dagen kommer? Funderar över om någon gäst kanske har en ljus klänning som hon väljer bort för att den går åt vitt, eller om någon gäst själv kommer i rött och sen känner sig fånig då det liknar min klädsel. (För min del får gästerna ha vilken färg de vill, naturligtvis).

Svar: Du skulle faktiskt kunna skriva på inbjudningskorten ”valfri klädfärg, bruden bär rött” som en vägledning.

 

Kavajfestklädd?

Fråga: Jag har vänner som skall gå på bröllop.

På inbjudan står det Klädsel: Kavaj/Festklädd.

Vad betyder festklädd – lång eller kort klänning?

Svar: Ja du, det är nog inbjudarnas sätt att få kvinnorna att klä sig på en högre nivå än männen – det brukas antas att kvinnor så himla gärna vill klä sig i långa festklänningar medan männen suckar redan vid tanken på mörk kostym.
Så det går säkert att ha lång, men inte galabetonad, klänning lika gärna som knäkort lite finare.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (28)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 28

Stråhatt till frackklänning låter märkligt i mina ögon, lite "utklädningslåda-varning" på det. Skulle det stå "kavaj/festklädd" på en inbjudan skulle jag klä mig på kavajnivå och förmoda att det där festklädd var ett tillägg för de som annars skulle få för sig att kavaj var nånslags temaklädsel och att alla skulle bära kavaj. En kvinna som bär en röd klänning signalerar inget annat med den än att "det här är en klänning som jag känner mig fin i".

Åsa S, 16:51, 20 maj 2015. Anmäl

BI Javisst är allt det här gammaldags och väl egentligen förlegat. Men kul! Antagligen gäller sånt här mest kvinnor, men vad är det fär fel med det? Jag tror alltihop är på väg ut, att solfjädrar, klänningsfärger, rosor och tappade näsdukar har spelat ut sin roll. Men det var roligt så länge det varade :-) Inför begravningar tycker jag att man ska tänka sig för, inte vara urringad, inte ha snäv kortkort kjol. Inte stora hattar och tunga smycken, tankarna ska helst gå till den som begravs.

Irene Holm, 16:26, 20 maj 2015. Anmäl

Thorbjörn Vi var väl överens trodde jag om att bröllop i utlandet eller med utländska gäster inblandade hade egna koder! Att Madeleines mans amerikanska släktingar klädde sig på sitt speciella sätt var inte konstigt ( jag minns svagt att hans mamma var rejält speciell..:-).

Irene Holm, 16:17, 20 maj 2015. Anmäl

Det är lätt hänt ibland i hastigheten, helt OK!

Maja Gräddnos, 13:31, 20 maj 2015. Anmäl

Hoppsan, blev fel, fast vem vet... :-)

Thorbjörn T., 11:51, 20 maj 2015. Anmäl

Thorbjörn T: Hm, nog för att föreställningen är korkad, men att man skulle haft ihop det med en gäst är väl bara FÖR mycket? Eller menar du att Chris hade "kuckilurat", (bra uttryck!), Daniel är gift med kronprinsessan, inte med Madeleine.

Maja Gräddnos, 10:51, 20 maj 2015. Anmäl

OK, glöm Danmark men tittar man på bilder från Prinsessan Madeleines bröllop så verkar hon vara en ovanligt tolerant hustru med tanke på hur många Daniel måste ha kuckilurat med.

Thorbjörn T., 09:53, 20 maj 2015. Anmäl

Allt fjant med blommor, solfjädrar och all möjlig symbolik verkar vara till enbart för kvinnor! Tycks mig i dag som mera uttryck för en förlegad kvinnosyn där kvinnan inte öppet kunde ge uttryck för sina känslor och åsikter.

B I, 08:55, 20 maj 2015. Anmäl

2. Att skaffa en speciell klänning till sitt bröllop var otänkbart slöseri men den svarta klänningen gjordes brudfin med ditsatta ärmar och annat i vitt och färgglad dekor av band och enkla smycken. Att bröllopsgäster ska klä sig fulare än vad de tror att bruden kommer att göra är faktiskt absurt. Man klär sig så bra man kan på angiven klädnivå. Ingen "överglänser" ändå bruden som är ensam i helvitt och en av två huvudpersoner. I brittisk tradition, förr även svensk, har tärnorna ofta vit klänning men inte övriga gäster.

Magdalena Ribbing, 08:25, 20 maj 2015. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: 1. Några klargöranden verkar vara nödvändiga. Bröllopsgäst i röd klänning symboliserar ingenting utom en del individers totala oförstånd och okunnighet: om igen, vilken kvinna med ett uns vett skulle välja en färg som visar hennes sexliv? Pratar andra om det, så låt dem göra det, stackars mänskor. Helsvart klädsel är traditionell sorgmarkering, förr hade brudar den svarta klänning de fick till sin konfirmation för att den skulle duga till alla kyrkliga tillfällen från dop till begravning.(forts)

Magdalena Ribbing, 08:21, 20 maj 2015. Anmäl

Solglasvett?

Fråga: Nu är vårsolen här och därmed ett återkommande elände med solglasögon inomhus. Jag tycker inte att det är okej att kunder som jag ska hjälpa – jag arbetar på apotek – står framför mig med svarta glasögon på och dessutom pratar i mobilen. Det är ju omöjligt att få någon kontakt med en person som gömmer sig så, och jag kan ju inte gärna säga ”ta av solglasögonen och ta ner mobilen.”

Är det verkligen artigt att gömma sig så?

Svar: Nej, det är sannerligen inte vad som kallas hyfs och stil att den som kommunicerar med någon har solglasögonen på och mobilen igång. Men det är vanligt, och när jag tidigare har tagit upp solglasögonsproblemet har det kommit rader av kommentarer som att ”jag har så ömtåliga ögon så jag måste ha solglasögon.” Det kan man förstå utomhus men borde ändå inte hindra att man där lyfter upp sina svarta solglasögon ett par sekunder för att möta blicken på den man talar med. Inomhus kan de mörka glasen vara nödvändiga för några personer men merparten av de solglasprydda har knappast så svåra problem med sina ögon.

Däremot tror jag att det är svårt att få undan dessa solglasögon enorm att stirra argt på dem eller något annat meningslöst. Men du kan försöka genom att på ett soligt sätt säga ”vore trevligt att få se dig i ögonen.” Det kan hjälpa om personen kanske bara har glömt att ta av solglasögonen. Eller så skapar det motsatt effekt: trist stämning för att personen tycker att det är tjusigt med solglasögon och inte vill få dem ens vänligt ifrågasatta.

Mobilen som sitter som fastlimmad i örat är lika ohövlig och lika svår att få bort. Du som arbetar med att hjälpa människor med deras mediciner och hälsa kan säkert säga till dem ungefär ”kan du ta bort mobilen ett ögonblick, jag måste fråga/beskriva den här xxx”.
Vore det en butik av annat slag skulle jag råda försäljaren att övergå till nästa kund och säga så vänligt som möjligt till mobilprataren ”jag återkommer till dig när du har pratat färdigt”. Det är självupptaget på hög nivå att prata i sin mobil medan någon fysiskt närvarande ska behöva stå och vänta på ens fråga eller synpunkt.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 1
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (18)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 18

Jag är rädd om mina ögon och så vill jag inte få rynkor när jag blir äldre pga av att jag gått och kisat istället för att använda solglasögon. Men jag ser inga problem i att ta av mig dem när jag talar med någon. Är det ett längre samtal, så säger jag "är det ok att jag sätter på mig solglasögon" och hittills har det inte varit nån som haft nåt emot det. Om man har frågat apotekarna nåt så får man givetvis sluta att tala i mobilen så man hör vad de svarar en.

Åsa S, 16:58, 20 maj 2015. Anmäl

Ohyfsat att ha solglasögonen på inomhus och otrevligt mot personalen, javisst. Jag har varit med om något etter värre: Att personalen på just Apoteket är förkylda, sitter och nyser och snyter sig medan de expedierar kunderna! Detta är fullständigt oacceptabelt. Snaskfasoner och inget annat!

Arbiter Elegantum, 20:48, 19 maj 2015. Anmäl

Att som kassörska vägra expediera kunden på tur för att denna talar i mobilen skulle jag hålla för vida mer oartigt än att prata i mobilen medan man betalar. Men visst, gör det du, så får vi se vad din chef tycker om saken... . Sedan det knappast trivialt att bolla solglasögon, mobil och plånbok samtidigt, varför folk låter glasögonen stanna på näsan.

annan Camilla, 13:58, 19 maj 2015. Anmäl

Marja-Lena: du har aldrig sett nåt behov av det. Då är du antingen typen som aldrig använder solglasögon oavsett hur bländad och tvingad att kisa du blir, eller typen som ser TILLRÄCKLIGT bra för att klara dig med vanliga oslipade solglasögon. En solig dag i Sverige kan man mycket väl behöva ett par solglasögon när man befinner sig i stan. Har ofta önskat att jag HADE ett par slipade solglasögon. Några glasögon sen hade jag clip-ons. Extremt opraktiskt att bära runt, precis som extra glasögon.

lilla moi, 12:08, 19 maj 2015. Anmäl

Hej Marja-Leena :-) Det är faktiskt så att jag gjorde en ögonoperation för några år sedan där en av "biverkningarna" blev att jag är väldigt känslig för ljus. Självklart föredrar jag att inte använda solglasögon inomhus om jag har andra alternativ, men ibland är det tyvärr så det blir, pga bristande planering eller logistik. Men själv tycker jag inte att det är ett problem när mina kunder har solglasögon inne i butiken, synen är ju inte vårt ända sett att kommunicera på ;-)

Majsan Björkman, 15:04, 18 maj 2015. Anmäl

Jag kan väl tycka att det kan vara bra att tänka sig att personen kanske behöver sina solglas. Då behöver jag inte reta mig på den saken. Mobiltelefonen däremot kan jag inte se några medicinska skäl att klistra vid örat. Haha. Bra tips av ML Gråstarr kan f.ö. mycket väl uppträda före ålderdomen. Än värre är det i tropiska länder där sjukdomen är ett gissel eftersom man inte alltid har råd med operationen.

B I, 12:44, 18 maj 2015. Anmäl

Jag kan väl tycka att det kan vara bra att tänka sig att personen kanske behöver sina solglas. Då behöver jag inte reta mig på den saken. Mobiltelefonen däremot kan jag inte se några medicinska skäl att klistra vid örat. Haha. Bra tips av ML Gråstarr kan f.ö. mycket väl uppträda före ålderdomen. Än värre är det i tropiska länder där sjukdomen är ett gissel eftersom man inte alltid har råd med operationen.

B I, 12:44, 18 maj 2015. Anmäl

Det är lustigt, när det kommer den här typen av frågor. Då ramlar det alltid in en massa kommentarer med alla möjliga sjukdommar som innebär att man minsan måste göra si eller så. Det tycks som om mer än hälften av Sveriges befolkning är drabbad av ögonsjukdommar, strålningsallergier, hösnuva, benskörhet och vad vet jag. Vi är allt en bra sjuklig nation.

Thorbjörn T., 11:39, 18 maj 2015. Anmäl

Som Magdalena påpekar, behöver man solglasögonen inne av medicinska skäl kan man ju kvickt lyfta dem och se kassörskan i ögonen medan man hälsar, eventuellt kort förklara om man vill annars inte. Men att helt enkelt ha erkänt kassörskans existens med en blick utan solglasögon samt utan mobilen fastlimmad vid örat är väl trevligt och ögonen lär väl inte ta skada av det korta ögonblicket.

H R, 11:09, 18 maj 2015. Anmäl

B I: det fattar nog alla, att det finns specifika medicinska tillstånd, som gör solglasögon bra eller rent av nödvändigt. Dock lider knappast majoriteten av alla de Men in Black-kopior man ser på stan av grå starr, eller vad tror du..? Det är ju mest unga/yngre som bär solglasögon både bittida och sent, och grå starr är en sjukdom man drabbas av först i ålderdomen. GRÖN starr kan man få tidigare, men det är å andra sidan en sällsynt ögonsjukdom.

Marja-Leena Pettersson, 10:39, 18 maj 2015. Anmäl

Lysningshistoria

Så var det: I dag är lysningen något frivilligt, ofta sett som ett tillfälle att ha en enklare bjudning för de bekanta eller avlägsna släktingar som man inte fått plats för på bröllopsfesten. Detta kan man göra om man vill, eller avstå från. Men förr var lysningen en både nödvändig och viktig händelse för de två som skulle gifta sig. Den historiska bakgrunden kan vara intressant att känna till.

Eventuella kommentatorer som vill kritisera min beskrivning som passé och gammaldags  svarar jag redan nu att det är lysningens tradition som jag berättar om här. Den skiljer sig från nutid när lysningen är frivillig och ”lysningsfest” får vara vilket kalas som helst, buffé, diskodans, brunch eller annat efter eget tycke. Men de flesta lysningsfester brukar ändå hållas innan bröllopet äger rum.

Ordet lysning är detsamma som att utlysa eller offentligt meddela ett kommande äktenskap. Allra tidigast när kyrkan inte hade med äktenskapet att göra, utlystes den kommande vigseln på kyrktrappan eftersom den fungerade som samlingsplats. Senare gick många i kyrkan varje söndag, kyrkobesöket har emellanåt varit nästintill obligatoriskt. Efter predikan fick man reda reda på vad som hade hänt och skulle hända i församlingen. Från predikstolen läste prästen efter gudstjänsten upp vad som hänt under veckan, döda, födda, vigda – och att ”lysning kungöres/tillkännages första gången för X och Y”. Då fanns en noggrann ordning för lysningen. Omkring en månad innan vigseln skulle ske lystes det alltså i kyrkan för de två blivande äkta makarna; församlingen upplystes lika med informerades om det kommande äktenskapet. Samma procedur upprepades de två följande söndagarna. Detta sätt att berätta för allmänheten om ett blivande äktenskap var obligatoriskt i Sverige mellan åren 1203 och 1973. Fästfolket var lyckligt närvarande vid dessa gudstjänster för att få höra sina namn upplästa och konstatera att ingen protesterade mot deras blivande äktenskap.

Avsikten med lysningen var att den som kände till ett hinder för  äktenskapet skulle ges möjlighet att berätta detta för kyrkan för att hindra en olaglig vigsel. Hinder kunde vara exempelvis att den ena parten redan var gift hemligt, eller hade rymt från ett straff eller att de två blivande makarna sig själva ovetande var syskon eller halvsyskon. När inte något hinder hade framförts efter tredje lysningssöndagen var vigseln möjlig och ingen fick komma med synpunkter på detta därefter.
Seden lever kvar på sina håll, i anglosaxiska vigselformulär säger vigselförrättaren strax innan vigseln påbörjas ungefär ”den som har kännedom om  hinder för detta äktenskap må säga det nu eller för evigt hålla tyst om det.”

Efter 770 år ersattes lysningen med det hindersprövningsintyg som sedan dess är obligatoriskt. Det skaffas hos skatteverket och är giltigt i fyra månader, har vigseln inte skett då måste intyget förnyas. Orsaken är densamma som på 1200-talet: att verifiera att de blivande makarna är myndiga, inte är syskon eller halvsyskon och att ingen av dem redan befinner sig i ett äktenskap. Man kan fortfarande få sitt blivande äktenskap lyst i kyrkan om man kontaktar församlingsexpeditionen.

På landsbygden hölls ofta stor fest efter lysningen, med olika lokala seder. Traditionellt i städernas borgerlighet ända mot andra halvan av 1900-talet var att ha en lysningsmottagning – eller flera – efter lysningen i kyrkan. Lysningsmottagningen hölls i brudens hem, och om brudgummen kom från en annan ort, även i hans föräldrahem en annan av de tre söndagarna. Den huvudsakliga avsikten var att de kommande bröllopsgästerna som vid det laget hade fått sina bröllopsinbjudningar, skulle ge sina bröllopspresenter. Mottagningen skrevs ut i den lysningsannons som dagstidningarna hade under rubriken Lysning, precis som förlovningen innan dess hade stått under rubriken Förlovning, och som vigseln skulle komma att stå under rubriken Vigda. Annonserna var små, i standardformat, med mannens namn över kvinnans, deras hemorter plus information om ”mottagning söndagen den XX kl 14-16, X-gatan 00”.

Gästerna inbjöds inte skriftligt och skulle inte svara om de kunde infinna sig eller inte, utan förmodades komma till mottagningen om de hade möjlighet. De klädde sig ett par steg över snygg vardag men absolut inte i festkläder. Männen hade mörk kostym, kvinnorna en fin dräkt eller klänning med ärm och sparsam ringning, och eventuellt en elegant hatt. Gästerna medförde bröllopsgåvorna eller hade skickat den i förväg, och allt som givits ställdes upp på ett bord med visitkort från givaren fäst vid gåvan. Särskilt på landsbygden förekom att brudens monogramprydda förråd av linne, lakan, handdukar med mera som sytts till det blivande gemensamma hemmet också placerades fram för beskådan.

Gästerna serverades sherry, te, kaffe, små snittar och någon söt kaka, inte överdådigt, och stannade en timme ungefär. De skrev inte för att tacka värdpersonerna för lysningsmottagningen som inte var en regelrätt bjudning även om den kunde te sig som en sådan. Främsta syftet med den var ju var att det blivande brudparet som givetvis var närvarande vid lysningsmottagningen skulle ta emot presenter, säkert också att alla vänner och släktingar skulle kunna se vad alla andra hade givit. De nyblivna äkta makarna skrev och tackade för presenterna inom en månad efter bröllopet. Lysningsmottagningen var också ett sätt för de båda släkterna att mötas innan bröllopet. Men någon ”närvaroplikt” för släkten var det inte vid lysningen.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 1
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (6)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-6 av 6

I folklustspelet "Värmlänningarna" som länge spelades på Kgl Operan vid juletid svimmar den fattiga Anna inför hela församlingen när hon hör lysningen läsas upp av prästen, att hennes Erik ska gifta sig med den förmögna bonddottern Brita i Gyllby. Sen blir hon lite eljest i huvet av sorg, och irrar småsjungande omkring i skogen... Men sen ordnar det upp sig, tack och lov! :-)

Irene Holm, 13:58, 17 maj 2015. Anmäl

Tack för klargörandet Magdalena.

Maria Olsson, 08:48, 17 maj 2015. Anmäl

Mycket intressant. Tack Magdalena!

Sweydia Ism, 11:41, 16 maj 2015. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Maria Olsson: Lysningen skedde i bådas församlingar, tre gånger för att alla i församlingen skulle ges möjlighet att komma till kyrkan och att då få möjlighet att framlägga eventuella invändningar.

Magdalena Ribbing, 10:48, 16 maj 2015. Anmäl

Väldigt informativt, kul att läsa om hur det var. En tilläggsfråga bara; om de blivande makarna bodde i olika församlingar, var det då lysning alla tre söndagarna i bägge församlingarna?

Maria Olsson, 09:24, 16 maj 2015. Anmäl

...och nu kom jag att tänka på scenen i "Jane Eyre", där prästen hade sagt just de orden om att den som hade kännedom om äktenskapshinder skulle träda fram. Som ju bara är en formalitet i de flesta fall. Men då stormade Mr Rochesters svåger in, och berättade att Mr Rochester hade en fru som fortfarande var i livet... Detta kommer förhoppningsvis inte att hända på någon av CP:s och Sofias lysningar, vilka (antar jag) föranledde den här kolumnen just idag..! :-)

Marja-Leena Pettersson, 08:14, 16 maj 2015. Anmäl

Sexistfasoner?

Fråga: För en kort tid sedan deltog jag i ett nationellt möte inom min bransch. Vid lunchtid satt vi flera goda kollegor och diskuterade aktuella ämnen. Kaffet hämtades vid annat bord och jag blev kvar en stund där innan jag återvände till mitt bord. Då upptäckter jag att min plats är upptagen av en erkänt celeber kompetent kollega över pensionsåldern. Någon jag högaktar för kompetens och redlighet. Jag hämtar då min handväska under bordet, med en ursäkt, och är beredd att gå vidare. Personen i fråga ursäktar sig, så klart, och frågar om han tagit min plats. Givetvis säger jag att det inte är något problem och är beredd att gå vidare. Men – då tittar han på mig med vidgade ögon och särade ben och säger att jag gärna får sätta mig ned ändå. Dvs i hans knä. Jag är en disputerad kvinna i chefsposition som blir ombedd att sitta i en äldre kollegas knä. Då jag är i en underordnad rang finner jag att enda sättet att hantera detta är att skämta mig ur det och gå därifrån. Dock påverkar detta efteråt min egen självkänsla.

Hur ska jag hantera liknande situationer utan att tära på min egen självkänsla, och utan att bli klassificerad som argbigga?

Svar: Milde tid så omoget, klumpigt, självcentrerat! Man häpnar över att karlar – finns likartade kvinnor? – i nutid överhuvudtaget vågar bete sig så fånigt. Fattar de vilken risk de tar?

Ett sätt att bemöta sådana förminskande fasoner är att inte försöka skoja bort dem utan bara titta kallt på den löjlige charmören och gå därifrån utan att säga något alls. Då sänker du dig inte till samma låga nivå utan förhåller dig som till det charmören visar sig vara, en pinsamt drullig och självupptagen person. Om du istället besvarar detta med ett litet skojande visar du att du mer eller mindre accepterar det. Men markerar du att du inte finner detta på något sätt ”roligt” biter det bättre. Säger du ingenting utan vänder ryggen till kan du inte heller beskyllas för att ha stört charmörens bedrövliga ego.

Det du skriver om din underordnade rang låter för mig fasligt urmodigt – har den akademiska världen som borde vara banbrytande kvar en rangordning som ger överordnade rätt att bete sig dumt eller sexistiskt? Så passé, så bedrövligt! Ingen ska finna sig, stillatigande eller nödtvunget bortförklarande, i att betraktas som ett tillåtet objekt för andras oönskade lustar.

Nästa gång – hoppas det inte blir en sådan! – rekommenderar jag alltså en kall blick utan ord. Bara gå. Det blir mest genant för den löjlige charmören.

Magdalena Ribbing 

Dela med dina vänner

  • 15
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (10)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 10

Mja, Åsa S, en sextioårig man var ung på 70 talet. En tid som var betydligt modernare än vad vi lever i nu. Han vet exakt vad han får och inte får. Flickorna på hans tid skulle ha gett honom en örfil. Ålder är inte en ursäkt för svinaktigt beteende.

Carin Ferm, 06:31, 21 maj 2015. Anmäl

Naturligtvis har ålder och rang betydelse. Hade den sexistiska mannen varit en nyanställd 20-åring så hade det ju varit betydligt lättare för FS att fräsa ifrån och få medhåll från övriga. En ansedd 60+ are däremot ursäktas ofta, "för att det var ju annorlunda på hans tid" och folk förväntas skratta åt hans skämt istället för att säga ifrån eller ignorera dem med iskyla.

Åsa S, 17:06, 20 maj 2015. Anmäl

Ett bra förslag från Magdalena - att ignorera oönskat beteende brukar vara rätt effektivt.

Maja Gräddnos, 22:26, 18 maj 2015. Anmäl

Självklart har rang och ålder med det hela att göra, fs är nog inte ensam om att bli extra chockad över att en person i den typen av ställning beter sig såhär illa. På vissa arbetsplatser är ju exempelvis sexistiska skämt mer regel än undantag - den som förnekar det har aldrig jobbat på ett lager eller liknande. Att kollegan är överordnad fs gör saken självklart så mycket värre. Det är att utnyttja sin maktställning.

Julia H, 12:12, 18 maj 2015. Anmäl

Jag tycker inte man måste avstå från att sätta sig i respekt eller visa gränser bara för att man är i underordnad position - tvärtom, kanske, till och med! I alla fall om man vill lämna den underordnade positionen en dag... eller bara värna sin integritet och vara ett gott föredöme för andra. Jag tror de flesta åskådarna skulle stått på FS sida om FS sagt ifrån -på ett lugnt, sakligt och kyligt sätt dock. Men jag funderar fortfarande på exakt VAD hon kunde ha sagt. Svårt!

H R, 11:50, 17 maj 2015. Anmäl

Man kan ju undra vad som skulle hänt om FS tog erbjudandet bokstavligt och verkligen satte sig i hans knä? "Vem "vann" i ett sådant läge?

Kim Gordon, 08:58, 17 maj 2015. Anmäl

Ett utmärkt tillfälle att snubbla till och tappa kaffekoppen i knät på den vidrige typen!

Enok Personne, 01:21, 16 maj 2015. Anmäl

"Gubbsjuka" kallade man det förr i tiden - dvs innan "sexistiskt beteende" blivit infört i vanligt språkbruk. "Gubbsjukan" och dess kvinnliga variant är inte något man utrotar på ett lunchmöte - vill man förändra världen, tar man ett litet steg i taget. Att plåga självkänslan med tankar om vad man borde ha gjort/sagt och vad andra tänker leder ingenstans. MR:s förslag "bara gå" är mycket bra - vill man, så kan man tillägga: "Nej, tack, jag tänkte just röra på mig...".

"gamla" Tekla, 13:20, 15 maj 2015. Anmäl

Vad har rang, utbildning och ålder med saken att göra? FS bekagar sig över hur hon blivit behandlad och visar samtidigt på att hon gör skillnad på folk och folk, dvs samma slags beteende mot dem som är inte är i chefsställning och inte disputerade som hon blev utsatt för. För min del tycker jag att det vore värre om en ung lågutbildad kvinna blivit behandlad på detta sätt. Som tur är så är det sällan som disputerade personer gör affär av sin utbildning, snarare brukar de ligga lågt.

Sue Dibden, 13:18, 15 maj 2015. Anmäl

Beteendet är som sådant uttalat sexistiskt och vad spelar då rangordning, titel eller ålder för roll? Skulle ett 17-årigt kassabiträde känna sig hedrad? FS inställning gör att jag funderar över hennes sätt att hantera sin chefsroll. För övrigt kunde hon ha dängt handväskan i huvudet på gubben. Det är ju brukligt bland opponerade kvinnor.

B I, 09:01, 15 maj 2015. Anmäl

Glasordning?

Fråga: Jag fick nöjet att deltaga på en utsökt födelsedagsmiddag hos en vän. Precis innan vi satte oss till bords inträffade emellertid något som orsakade diskussion; vi hade olika åsikter kring hur en korrekt dukning ska genomföras. Några hävdade att det enda dricksglas som ingick i kuvertet skulle placeras till höger om tallriken, medan jag och min vän bestämt har för oss att glaset ska placeras i mitten.

Vad säger etiketten?

Svar: Är det ett enda glas ska det traditionellt ställas någon eller några centimeter till höger om en tänkt mittlinje i tallriken.

Är det flera glas ska vinglaset till huvudrätten ställas framför den tänkta mittlinjen medan övriga glas placeras i den ordning de ska användas.

På Kungl Slottet ställs glasen i en klunga framför tallriken, så att det ser vackert ut utan hänsyn till drickordningen. Förklaringen är att personal häller i vinet i rätt glas så gästen behöver aldrig undra vilket glas som gäller!

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-3 av 3

Naturligtvis har Åsa S rätt i att hon säger att man inte ifrågasätter värdens/värdinnans val av dukning, mat etc. Men det är bra att veta hur det "bör" se ut enligt etiketten. Vet man det kan man ju själv avgöra om man vill följa den eller inte istället för att göra "fel" av okunskap. Kunskap väger ingenting.

Thorbjörn T., 11:54, 15 maj 2015. Anmäl

Kära nån då, vilket problem. Hur blev den middagen sen? Läs boken "Att leva ett liv inte vinna ett krig." Hur orkar folk bry sig om slikt när världen brinner lite här och där.

B I, 18:56, 14 maj 2015. Anmäl

Korrekt dukning är, enligt min åsikt, den dukning som värden eller värdinnan väljer. Det är inget som en gäst börjar ifrågasätta innan man sätter sig till bords, utan man accepterar dukningen precis som man accepterar bordsplaceringen, maten och allt annat. Att sätta igång och mästra och säga att ett glas borde ha stått några centimeter till höger eller vänster på bordet känns inte alls som en trevlig inledning på en middag.

Åsa S, 11:16, 14 maj 2015. Anmäl

Drickskrav?

Fråga: När jag är ute på restaurang eller är på en annan servering ger jag gärna dricks till personalen om den skött sitt jobb väl eller utmärkt sig positivt.
Jag gör då detta genom att sträcka fram en sedel över bardisken och tacka så mycket för kvällen alternativt anger en egen summa när servitören/servitrisen som haft hand om vårt bord diskret sträcker fram notan eller kortläsaren. Jag får då oftast ett tack med ett leende som respons och detta brukar jag faktiskt även få när jag inte väljer att dricksa eller gör det med en mindre summa.

Förra helgen var jag på en middag med ett par av mina kollegor, en väldigt opretentiös middag där vi mest var ute efter att umgås med varandra och ha trevligt och la ingen större vikt på själva maten eller stället vi var på. Det var en ganska hektisk kväll med mycket folk och servitörerna verkade lite stressade över detta, vi fick därför vår mat väldigt sent och när vi vinkat på någon för att få beställa mer dricka eller kaffe efteråt tog det också lång tid och jag fick intrycket av att vi störde. Jag hade därför inga planer på att dricksa efter måltiden.
När vi väl skulle betala så gjorde vi det var för sig och en av servitörerna (vi hade haft flera stycken som serverat oss under kvällen) sträckte fram kortläsaren till mig först som satt närmast honom. Jag förklarade vad jag ätit och druckit, han noterade och sa vad summan för det jag konsumerat blev. Jag nickade då och sträckte fram mitt kort, han tog då detta och frågade menande och högt så att alla runt bordet samt bordsgrannarna hörde “Och vad ska jag ange för belopp?”.
Jag blev otroligt paff av frågan och kände mig tvungen att ge något mer än vad maten och drycken kostat så jag gjorde ett tillägg på ca 10 procent vilket jag också fick svara så att alla närvarande kunde höra det. Han gav mig ingen respons utan knappade bara in summan och sträckte fram kortläsaren för mig att knappa in min kod.

Denna situationen har förbryllat mig efteråt, är det verkligen okej för en servitör eller servitris att be om dricks på detta sätt?

Svar: Nej, det är inte rätt att antyda önskan om, än mindre kräva eller föreslå dricks. Du skulle ha sagt ”det belopp som notan är på, tack”. Servitören som du beskriver betedde sig provocerande och helt fel.

Ditt dilemma är lätt att förstå, det är obehagligt att känna sig snål. Men serveringsavgiften är inbakad i notans belopp, dricks är därutöver och totalt frivilligt och ingenting som ska ges om man tycker att den service man har fått har varit undermålig eller bara ointresserad. Du kan undvika krogen ifråga framöver.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 6
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (11)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 11

Att ge driks i Sveige nu för tiden är förlegat. I vårt land får restaurangpersonalen lön, vilket inte är fallet i alla länder, så driksen är endast till för att premiera ovanligt bra service. Om det skall vara nödvändigt, för som en tidagare kommentator redan skrivit så förväntar man bra service och det finns ju egentligen ingen anleding att betala extra för att någon sköter sitt jobb på ett förväntat sätt.

Thorbjörn T., 11:47, 15 maj 2015. Anmäl

Känns som de flesta som ger dricks i Sverige inte gör det för att de varit särskilt nöjda med servicen och vill ge personalen en extra belöning utan de gör det för att de tror att "man ska" eller för att sällskapet eller servitören inte ska tycka att de är snåla. Att det blir nånslags märkligt grupptryck där ingen egentligen tycker extra belöning behövs, men alla tror att de andra kommer tycka att man är snål om man inte gör det. Många dricksar av feghet och rädsla, vilket är rätt sjukt.

Åsa S, 11:40, 14 maj 2015. Anmäl

Då lättar vi upp stämningen med den gamla (A. Engström?) historien: Gästen räcker fram en femhundring. Kyparen: Jag har tyvärr ingen växel. Gästen, surt: Det är jämt så! Kyparen: Tackar, tackar, min bäste herre! (Jämt = alltid, ej att förväxla med jämnt :) )

Pelle Xyzåäö, 18:55, 13 maj 2015. Anmäl

Bra service och trevligt bemötande är en självklarhet och inget man behöver betala extra för. Att ge dricks är förlegat och nedlåtande, absolut inget snålt i att inget ge. Dags att avskaffa detta och behandla servispersonal som jämlikar.

Sara J, 18:08, 13 maj 2015. Anmäl

Lena B, restaurangdricks är ett faktum vare sig du tycker om det eller inte. Det är dessutom reglerat så att köp ska avslutas vid bordet med kod. Det är inte längre möjligt att skriva dricksen på kvittot. Kontant dricks vill myndigheterna inte heller ha eftersom den lätt förblir obeskattad. Det är dessutom 4-5 år sen detta infördes. - Oavsett vilket, självklart kan det mycket väl vara så att servitören bara ville avsluta betalningen så fort som möjligt.

Leif Hansson, 17:38, 13 maj 2015. Anmäl

Han kan mycket väl som någon påpekade varit stressad vilket också FS noterat. Att fråga kan då vara ett sätt att slippa krångla med dricks efter att betalningen är genomförd. Det var ju dessutom en fråga där det går att svara på olika sätt. Det verkar som att FS är rädd för att skämmas om hen inte betalat dricks. Vi har och gör våra fria val med medföljande konsekvenser och ansvar.

B I, 13:50, 13 maj 2015. Anmäl

Nja, Leif. Problemet är snarare att folk är vana vid de kortläsare som alla andra använder. Inom de flesta branscher skulle man aldrig drömma om att tigga dricks och därmed är summan alltid förinställd. Vill man vara annorlunda och ändå undvika förseningar får man nog påminna - varje gång.

Lena B, 13:50, 13 maj 2015. Anmäl

Det bär mig emot att ge dricks genom mitt kontokort. Dricks är pengar på bordet direkt till servispersonalen. Hur de delar den vidare är deras ensak. Har blivit störd av samma typ av fråga som FS, och då sagt att det gäller notans kostnad. Sen har det kanske blivit dricks på bordet - eller inte.

Fröken Bakelit, 13:48, 13 maj 2015. Anmäl

Nej, det där är verkligen inte OK. Och även om gästen betalar kontant med en jämn sedel, så ska servitören göra en gest där han låtsas vilja ge tillbaka växeln. När gästen då säger "det är jämnt" eller "det är till er", så ska servitören tacka. Det här är ett spel som båda parterna måste förstå, och särskilt den som arbetar på restaurang naturligtvis.

Marja-Leena Pettersson, 10:51, 13 maj 2015. Anmäl

Eftersom det var en stressig kväll kan jag tänka mig att servitören ville vara så effektiv som möjligt. Jag har flera gånger varit med om att folk som är ovana vid att betala med kortläsare vid bordet slår in sin kod som totalbelopp och på det sättet orsakar ytterligare försening.

Leif Hansson, 10:25, 13 maj 2015. Anmäl

Majbalsetikett?

Fråga: Jag ska på majbal på Gotlands nation i Uppsala. Hur gör man när man går på bal? Jag vet att det ska vara högtidsdräkt men utöver det har jag ingen koll.

Svar: En bal är en fest med dans. Du som är kvinna klär dig i golvlång frackklänning eller lika gärna lång festfin kjol och festöverdel, (män har frack), anländer i rätt tid, och som på vilken annan stor fest som helst hälsar du först på de som räknas som värdpersoner och därefter på andra som du känner. Är det fler än trettio-fyrtio personer vilket det ju är på en bal, så behöver du inte gå runt och hälsa på varenda en. Men det verkar slött om du inte hälsar alls på grund av det som så många gärna kallar för blyghet. De som du känner ska du absolut hälsa på.

När det kallas till middagen söker du reda på din plats och väntar med att sätta dig till dess att den som är värdperson/värdinna har satt sig. Din bordspartner ska skåla med dig, men innan dess ska den som har fått det uppdraget eller är värdperson välkomstskåla med alla gästerna. Och så pratar du vänligt och intresserat med dem du har inom hörhåll, äter och dricker precis som vanligt, och svarar på skålarna som riktas till dig med ett vänligt leende samtidigt som du ser den som skålar med dig i ögonen.
Efter middagen blir det dans, och den vet du hur man hanterar. Din bordspartner ska dansa första dansen med dig, eventuellt de två första danserna, men det brukar vara skruttigt med den kunskapen, så du kanske själv behöver bjuda upp vederbörande. Eller milt framföra ungefär ”du, traditionen säger att du ska dansa första dansen med mig, är det okej för dig?” Och sedan pågår kalaset och säkert blir det både roligt och minnesrikt och du gör kanske som studenter har gjort i alla tider: går hem när solen går upp. Är värdpersonerna kvar då ska du tacka dem för den glada festen i samband med att du lämnar lokalen.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 75
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (21)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 21

AllergiIrene var det väl?

B I, 09:05, 15 maj 2015. Anmäl

Hej! Som värd för vårbalen i fråga så skulle jag bara vilja hälsa dig hjärtligt välkommen! Det kommer gå galant, vi har en marskalk på plats som förklarar hur sittningen går till. Följ hennes anvisningar och ha en riktigt trevlig kväll! Mvh Max Hammarstedt, Förste kurator på Gotlands nation

Max Hammarstedt (Webbsida), 16:59, 14 maj 2015. Anmäl

Det är utmärkt Kim Gordon! Fortsätter du såhär så har vaccinationsIrene fått värdig konkurrens :)

Sara Olsson, 06:54, 14 maj 2015. Anmäl

Kim Gordon: det där sambandet stämmer inte, i alla fall inte alltid. Jag har träffat på folk som varit förvånansvärt allmänbildade, men som inte kunnat föra sig alls ute bland folk. Vilket antagligen beror på att de skaffat sig alla dessa kunskaper genom att läsa mycket, och läsningen varit en ersättning för verkligt mänskligt sällskap.

Marja-Leena Pettersson, 11:15, 13 maj 2015. Anmäl

Kim Gordon! Lästips: Dostojevskijs "Anteckningar från källarhålet" - sorglustiga anekdoter om mänskliga tillkortakommanden. För att inte framstå som alltför analytisk, pedagogisk eller grälsjuk avslutar jag här - Trevlig helg!

"gamla" Tekla, 10:46, 13 maj 2015. Anmäl

Om man ska vara ironisk, speciellt i skrift, måste man vara tydligare än Kim Gordon är i sitt första inlägg. Nu börjar det bli tydligare. Dumt, eftersom en osäker person som FS kanske är kan ta åt sig. Om man bryr sig om andras känslor alltså.

Petra Petrasson, 10:26, 13 maj 2015. Anmäl

Mina inlägg var inte ironiska. Kulturella medelmåttor som försöker framstå som lyxiga är bara tragiska. Att klistra på balkunskap på någon som tex inte kan grundläggande latin, kan konversera om den holländska guldåldern eller läst Goethe är som att sminka en gris. Samtidigt, besitter man kunskaper som dessa har man mer eller mindre automatiskt kunskap om balvett och behöver inte ställa basala frågor i DN.

Kim Gordon, 09:18, 13 maj 2015. Anmäl

Är det bara jag o Bengt Carlsson (o Kim Gordon) som har näsa för ironi? Obetalbar kommentar ju! :-D F ö är MRs svar utmärkt, man behöver inte "kunna" något om att gå på bal för att gå på bal. Man bara studerar sin omgivning o gör som de gör samt idkar allmän hyfs o uppfostran. Och för att klara av det så bra som möjligt lägger jag till mitt eget råd: varannan vatten. Ha så kul!

Sara Olsson, 08:22, 13 maj 2015. Anmäl

Jag skrattade högt när jag läste Kim Gordons kommentar. Tydligen var jag helt ensam om att uppfatta ironin, men ironi i skrift kan vara knepigt! Baler är varken bättre eller sämre än finlandsbåtar, beror på vilket man själv föredrar. Under studenttiden i U-A undvek jag dock balerna helt eftersom de verkade på tok för stela, och frack är det mest obekväma plagg jag nånsin haft på mig. Men jag hörde av andra att det festades lika vilt på balerna som på andra ställen. Det som skiljde var klädseln.

Bengt Carlsson, 19:53, 12 maj 2015. Anmäl

Utmärkt vägledning av M.R. - så FS, passa på att njuta såväl före, under som efter balen - var försiktig med alkoholen och alltsammans kan bli en helt underbar upplevelse! Som gotlandsvän hade jag gärna varit med - drömmer mig bort... ps Kom ut ur källarhålet Kim Gordon - hur kul är det att försöka "göra bort" andra människor... egentligen?

"gamla" Tekla, 15:21, 12 maj 2015. Anmäl