Måltidsmerit?

Tänkvärt om bordsskick.

Fråga: En svärson har inte alls förstått det där med ”kniv och gaffel” och det är ju inte vår dotters sak och än mindre min och min makes, att lära en vuxen människa hur man beter sig vid matbordet, men det har kostat honom ett jobb!

Annons:

Han uppmanades söka en tjänst i företaget han arbetar i och alla intervjuer osv gick galant, tills han, tillsammans med högre chef och en kund, skulle ut och äta lunch. Svärsonen satt och skar upp maten i småbitar och slevade sedan i sig det hela med gaffeln, så som han alltid gör. Kunden blev tydligen så fascinerad (alternativt äcklad, min kommentar!) att han lade ifrån sig besticken och betraktade slevandet. Chefen uppmärksammade också slevandet och någon dag senare meddelades att ”tjänsten tillsatts med annan sökande”.

Svärsonen ville veta varför och fick veta att försäljningspersonalen måste kunna elementa beträffande bordsredskap. Chefen uttryckte sig som att hur man gör hemma, har han (chefen) inte med att göra, men då man representerar företaget, får man inte uppföra sig som en bondtölp.

Svärsonen berättade detta själv för oss och kunde inte förstå att hans sätt att äta kunde vara avgörande för en anställning.

Dottern höll på att sätta maten i halsen av skratt och maken och jag bet oss i bokstavligen i tungan för att inte göra detsamma. Till saken hör att maken hör till den kategori människor som verkligen fått lära sig hantera bordsredskap och annat och han har påtalat för dottern ett antal gånger, att hon måste se till att barnbarnen inte hemfaller åt svärsonens beteende vid matbordet. Dottern jobbar i motvind, eftersom svärsonens förståelse för detta är obefintlig (högfärd och sådant som ”fint folk” håller på med, enligt honom).

När vi hämtat oss, försökte maken förklara, men talade för döva öron. Jag berättade om Hyfs- och stilspalten och uppmanade honom att läsa den alternativt köpa någon bok och fick mig en blick av avsmak. Då for f-n i maken, han dukade bort min och sin tallrik och hämtade linneservetter och började plocka fram kristallglas, finporslinet och korkade upp en flaska vin, dekanterade och hela baletten. Barnbarnen betraktade skådespelet med tappade hakor och stora ögon. Dottern knep ihop läpparna för att inte börja skratta och jag spelade givetvis med. Svärsonen tittade mest i taket och verkade minst sagt besvärad.

När vi ätit färdigt, frågade maken om svärsonen skulle fått jobbet om han gjort som vi nu hade visat att man kan göra, eller åtminstone något åt det hållet. Svärsonen muttrade något om att det var löjligt och skulle minsann inte… Maken suckade djupt och sade att ”nästa gång du eventuellt söker en tjänst där man ska umgås med kunder eller för den delen, leverantörer, börja inte äta förrän någon annan gjort det och gör då som exempelvis din chef gör. Att missa chansen till mycket högre lön, diverse förmåner och i förlängningen en bra pension, för att man inte kan/vill hantera kniv och gaffel på ett civiliserat sätt…”

Längre hann han inte, förrän svärsonen lämnade bordet med ett ”tack för maten” utan att lyssna färdigt.

Behöver jag påpeka att hans lämnade tallriken kvar på bordet?

Huruvida budskapet gick fram eller inte, återstår att se, men det kanske dröjer innan hans nuvarande arbetsgivare erbjuder honom någon mer tjänst med kontakter utanför huset.

Svar: Din detaljerade berättelse innehåller inte någon egentlig fråga men ger anledning till några synpunkter.

Hur man beter sig vid matbord tillsammans med andra har betydelse för övriga i ens sällskap. Din svärson har inte fått lära sig detta och det kan han knappast lastas för. Det är det synd om honom eftersom ett dåligt bordsskick, lika med oaptitligt, är besvärande för omgivningen, det ser jag inte minst i de mängder av frågor som kommit till spalten angående hur man gör när någon äter på vad man uppfattar som motbjudande eller störande sätt.

Men din svärson borde vid vuxen ålder ha kunnat ta till sig grunderna i ett hyfsat bordsskick, vilket han alltså inte har gjort. Han måste ju ha sett hur andra gör och förstått att hans sätt inte är det idealiska. Att skära upp allt på tallriken i småbitar och som du beskriver det, sleva i sig dessa är inte helt ovanligt men inte vidare trevligt att åse. Man skär en lagom munsbit åt gånger och man slevar inte i sig annat än möjligen soppa.

En vanlig förklaring från de som har brister i sitt bordsskick är just den din svärson ger: högfärd, onödigt fint-folksätt. Men så är det inte i grunden. Bordsskick har alltid funnits i alla delar av samhället. På landsbygden var reglerna många och exakta för hur man skulle äta, i vilken ordning, hur skeden skulle dras i grötfatet och så vidare. Bordsskicket varierade mellan stad och land och samhällsskikt men det viktiga var och är anpassning till den rådande måltidskulturen.

Du och din man kan hjälpa er svärson med genom att på ett vänligt sätt förklara hur det fungerar med bordsskick och hyfsat sätt i andras sällskap, utan att ni är ironiska eller fördömande. Nu har han ju egen erfarenhet av effekten av ett dåligt bordsskick.

Säg bara som ni redan har börjat med, att det är viktigt för alla runt omkring liksom för framtiden, och att ni gärna vill berätta om det som ni har haft förmånen att få lära er. Varför inte duka med kristallglasen även vid era familjemiddagar? Det kan kanske ge tillfälle till vänliga förklaringar, och inte minst visa gott föredöme från er som kan hantera finesserna.

Säkert finns det hopp om bättring – svärsonen sade ju tack för maten.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 2
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (23)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 23

Marja-Leena, Visst är det så att det finns familjer i England där man inte äter tillsammans och barnen därför inte kan det där med bordsskick när de börjar skolan, men kom ihåg att barnen är fyra år när de börjar skolan här! Överlag skulle jag vilja påstå att bordsskick inpräntas mer här i England än i Sverige. För övrigt, skulle du inte kunna lära dig konsten att begränsa det du vill säga till 500 tecken som vi andra gör? Tack.

Sweydia Ism, 19:58, 31 juli 2015. Anmäl

MAGDALENA SVARAR ÄN EN GÅNG: Snyggt bordsskick i USA är att skära en bit mat med kniven i höger hand, lägga ner kniven, ta gaffeln i höger hand och stoppa i sig matbiten, ta upp kniven igen med höger hand, skära en ny matbit, lägga ner kniven osv. Det anses ha sin grund i att en civiliserad människa inte äter med ett vapen i hand och kniven är ett vapen. Dessutom används företrädesvis högerhanden för att stoppa in mat, så är det i många kulturer där vänsterhanden inte används för matbruk.

Magdalena Ribbing, 16:43, 31 juli 2015. Anmäl

Kanske är svärsonen helt enkelt för stolt för att medge att han haft fel, speciellt efter denna uppvisning, och för att inte tappa ansiktet är det nu ännu viktigare för honom än tidigare att stå på sig. Hoppas dock att han nästa gång han får en chans till befordran el. dyl. äter som han ser att de andra gör fastän att han tycker det är att göra till sig, då målet här borde helga medlet...Jag menar hur principfast man än är, är väl inte just denna strid värd att förlora en bra jobbchans över!

H R, 14:35, 31 juli 2015. Anmäl

Min första tanke när jag läste om svärsonens ätmanér var "kommer vederbörande från USA?" Där är det, åtminstone i vardagssammanhang, kutym att äta på detta vis och snett tittar man istället på dem som använder kniven MEDAN de äter... sen har jag dock ingen aning om hur det bör hanteras i representationssammanhang där borta, även de har väl anpassat seder och bruk till en global marknad.

lilla moi, 13:58, 31 juli 2015. Anmäl

Är det inte i USA som det anses som fint bordsskick att dela köttet i småbitar och därefter skyffla in maten med gaffeln i höger hand?

Robert Warholm, 13:37, 31 juli 2015. Anmäl

Hur man beter sig vid matbordet tror jag till stor del är en klassfråga. Vet man inte hur man beter sig avslöjar man sin bakgrund, och det kan vara mycket känsligt. Om man känner sig bortgjord och klumpig kan det betyda att man upplever det som att även ens far och mor inte heller riktigt duger, och skrattas åt i mjugg. Det gör folk arga. Därför vill man inte låta sig korrigeras, tror jag. När det gäller stolthet, så tror jag absolut att män är mycket mer känsliga för kritik.

Irene Holm, 13:28, 31 juli 2015. Anmäl

MAGDALENA SVARAR IGEN: Överseende osv, och Kalle Bengtsson: Nu är ju svärsonen inte namngiven eller ortsplacerad och med stor sannolikhet inte unik i sitt beteende. Så era ömsinta omsorger om honom är kanske lite skjutna över målet. Ja, jag ogillar att man kritiserar andra för så kallade etikettfel, men det här var något helt annat, svärsonen berättade ju själv, och ville inte inse att han kanske hade fel - att svärföräldrarna inom familjen gjorde en liten uppvisning var säkert till hans hjälp.

Magdalena Ribbing, 13:14, 31 juli 2015. Anmäl

Jag tycker mig skönja ett manligt och ett kvinnligt perspektiv här?! Är man nu så korkat tjurskallig som han tycks vara så får man väl också tåla att bli tillrättavisad. Om ingen säger till när något är galet så ger man inte heller personen möjlighet att förändra. Varför tassa runt så in i Norden? Det skedde ju inte inför någon större publik.

B I, 13:06, 31 juli 2015. Anmäl

Magdalena predikar ofta att det är fel att påpeka andras fadäser, i det här fallet är det tydligen helt OK att påpeka och utpeka, t.om. göra ett skådespel (där resten av familjen har svårt att hålla sig för skratt) för att minsann visa stackarn som inte fattar bättre... Frågan må vara skriven med humor, kanske upplevdes situationen inte så av svärsonen. Kanske var situationen djupt förnedrande. Jag hade själv känt stark olust inför situationen.

Kalle Bengtsson, 12:25, 31 juli 2015. Anmäl

Att hon dessutom i efterhand är så nöjd med sig själv att hon skickar in sin berättelse till denna spalt för att få en klapp på axeln är extremt sorligt. Hur kan en vuxen människa lyckats komma så långt upp i åldrarna och ändå sakna självinsikt?

Överseende Är viktigare, 12:00, 31 juli 2015. Anmäl

Bjudmatstapp?

Veckans ämne: frågor om måltidskultur.

Fråga: Mina två närmaste vänner och deras respektive var bjudna på middag till mig och min fru häromdagen. När min fru lyfte ut ugnsformen med timjanspäckade kycklingbröst vilande på en bädd av rotfrukter och klyftpotatis, gled den heta formen henne ur händerna och största delen av innehållet landade på vårt nystädade köksgolv.

Jag proklamerade omedelbart att vi skulle beställa pizza från kvarterskrogen, men min väns fru, nyutexaminerad sjuksköterska, hävdade något hon kallade ”tresekundersregeln”. Min fru och mina vänner enades om att snabbt skrapa upp maten från golvet och äta den ändå. Jag protesterade mot detta så gott jag kunde utan att bli otrevlig, men röstades ner. Jag skämdes och jag skäms fortfarande över denna incident. Nu undrar jag:

1. Är det rimligt att hävda tresekundersregeln vid ett sådant här tillfälle?

2. Eftersom min fru och jag uppenbarligen har så olika syn på hur man behandlar gäster – bör jag tänka på något särskilt vid kommande liknande tillställningar?

Svar: Med tre sekunder avses tydligen att om maten förflyttas från golvet till fatet inom högst tre sekunder är den serveringsmöjlig. Det är vad jag skulle kalla en förhoppningsregel, det vill säga något som somliga finner önskvärt men som sällan är detsamma som etablerad hyfs.

1. Enda anständiga utvägen i det prekära läge du så målande och möjligen sanningsenligt (viss sitcomrisk föreligger) beskriver är pizzan.

2. Samma förfarande gäller fortsättningsvis. Man bjuder inte på mat som har mellanlandat på ett golv, åtminstone inte om gästerna får veta det.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (17)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 17

Eftersom det var gästerna (eller åtminstone en av dem) som insisterade på att maten ändå kunde bjudas skulle jag inte tycka att det var ett problem. Det enda problemet är väl egentligen om någon av de andra gästerna tyckte det var otrevligt. Risken för att råka ut för obehagliga bakterier för att maten varit på köksgolvet och vänt skulle jag dock påstå är i det närmaste obefintlig. Möjligen om man har en lagård intill och traskar i köket med lagårdsstövlarna...

annan Camilla, 15:24, 31 juli 2015. Anmäl

I vanliga fall skulle jag säga att man aldrig serverar något som hamnat på golvet, men eftersom det i detta fallet var på gästernas eget initiativ och propsande, så tycker jag nog att det var ok. Det måste ju gästerna själva kunna avgöra vad de kan tänka sig att äta.

lilla moi, 14:25, 31 juli 2015. Anmäl

Marja-Leena - ehh...nö... slutade käka på den typen av restauranger efter mitt korta gästspel och skulle knappast göra PR för skiten. Blev ortoped i stället :-)

Thorbjörn T., 10:33, 31 juli 2015. Anmäl

Lärde mig för livet, som barnflicka hos en familj med sommarviste i skärgården. Familjens umgänge med vänner och grannar var avspänt och skönt - utom i augusti, då traditionen krävde fin middag. När det var 'min' familjs tur, blev jag ombedd att assistera vid serveringen. Allt gick bra, tills det var dags för ostbrickan, som kom i lutning, varpå besticken föll i golvet. Blixtsnabb retur till köket. Att aldrig servera något (eller med något) som varit och vänt på golvet, det sitter i!

"gamla" Tekla, 18:07, 30 juli 2015. Anmäl

Thorbjörn: och du jobbar med PR på Maxi eller..? :-D Pelle: vilket egendomligt inlägg? Finns ju massor av gott man kan göra med kyckling i ugn. Testa att gnida in några filéer med en buljongtärning, t.ex. ört, lägg i en smord form, häll på vispgrädde tills filéerna är helt täckta, och så ini i ugnen. Blir supergott trots att det är så enkelt och nästan lagar sig helt själv!

Marja-Leena Pettersson, 17:43, 30 juli 2015. Anmäl

På tal om restauranger, i min tidiga ungdom jobbade jag några sommrar på McDonnalds. Där hamnade det mesta på golvet och plockades upp igen. Vid ett tillfälle råkade en kollega tappa ett plåster som hamnade i en big mac. och när hamburgar bröden blev för hårt rostade så drämmdes det i bänken så att det mesta sotet ramlade av. Nåja, lite skit rensar magen brukade min mormor säga.

Thorbjörn T., 16:37, 30 juli 2015. Anmäl

Eftersom det är mat så borde det främst handla om risk för bakterieintag. Om gästerna säger att de trots fadäsen vill äta så är de väl inte så kvackmagade. Res i världen och ät det som erbjuds så vänjer du dig!

B I, 16:23, 30 juli 2015. Anmäl

Det handlar inte om smittspridning utom av en sorts äckelkänsla... Någonting symboliskt, mest. Och en artighet mot gästen. Vad som händer på restauranger bör vi nog inte tänka på helst. Historien om kocken som kokade soppa varje dag i ett storkök tänken jag inte berätta för er.. Bäst att laga sin mat själv, och själv äta upp den om den hamnat på golvet. Men man kan skära bort de yttre delarna om det är en stek t ex, och servera ändå. Kanske.

Irene Holm, 15:30, 30 juli 2015. Anmäl

Att över huvud taget bjuda på trist "ugnskokt" broilerkött har ändå derangerat värdinnan i gastronomiskt hänseende. Varför inte lika gärna sätta sig på golvet och äta där det redan var "serverat"?

Pelle Xyzåäö, 14:44, 30 juli 2015. Anmäl

Jag pratade med en kvinna som beskrev hur stressigt det var när hon arbetade på lunchrestaurang. " Och så tappade man hela portionen på golvet , då var bara att snabbt upp med det på tallriken igen och ut till gästen" Hon förstod inte att man tyckte det var äckligt " men golvet var ju rent".

Annika Gustafsson, 14:41, 30 juli 2015. Anmäl

Måltidsmanér?

Veckan ägnas åt bordsskicksfrågor.

1. Fråga: Är det okej med så kallad ”pennskaftsföring” av kniven på en finare middag?

Svar: Om du menar med pekfingret som stöd på kniv-, sked- eller gaffelskaftet så är det korrekt, oavsett vilken finhetsgrad middagen har. Fingrarna ska inte nudda knivbladet, gaffeltenarna, skedbladet. Man håller alltså ganska högt på skaften.
Sämre bordsskick är att greppa ett bestick som vore det en spade.

2. Fråga: En liten fråga som går mig på nerverna …

När man har middags- eller lunchbjudning och gästerna lägger mobilen på bordet eller svarar på SMS under måltidens gång, det är väl inte okej? Och om maten kallnar, kan jag då som värdinna säga till, utan att förstöra stämningen?
Detta har hänt flera gånger med vänner och deras vuxna barn.

Svar: Att gäster har så dåligt bordsskick, som det är att hålla på med sin mobil under måltiden, kan du som värdperson inte göra något åt, om det inte är dina egna barn det gäller. Gäster som beter sig oartigt kan man inte korrigera.

Att maten blir kall är ett problem för dem, inte dig. Du bjuder på varm mat och gästerna väljer att låta den kallna och att stänga sig själva ute från samtal. Det är ingenting som du kan hindra.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 9
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (9)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-9 av 9

MAGDALENA SVARAR: Tack Åsa S för din detaljerade utmärkta beskrivning av bestickhållande! Det finns flera sätt att hålla i en penna liksom i ett bestick; du redogör för hur man håller i kniv-gaffel så som det formellt är mest elegant. I brittiskt bordsskick är det konventionellt viktigt att bestickskaften inte är synliga utan döljs i handen. Jag tycker inte att det är av någon stor betydelse, viktigare är att fingrarna inte hålls långt ner på skaften. Eller att bestickskaften trasslas in mellan fingrarna som ofta ses.

Magdalena Ribbing, 08:13, 30 juli 2015. Anmäl

Bestick bör inte hållas som en penna. En penna hålls ju fast mellan tumme och pekfinger, vilande mot långfingerkanten och med pennan uppstickande. Bestickskaftet ska inte sticka upp utan dess yttersta del ska vila gömd i handen. Gaffeln ska vara vänd med kupiga sidan uppåt och tänderna nedåt. Skaftets yttersta del vilar då i handen, lillfinger, ringfinger och långfinger viks och håller fast den undertill, pekfingret är sträckt och håller fast ovanpå och tummen är på kanten av skaftet.

Åsa S, 00:17, 30 juli 2015. Anmäl

Bla Bla, bra försök till teori, men det här problemet fanns långt innan dagens stora smartphones, så jag tror inte att din teori stämmer. Dessutom: Om någon skulle "facerapea" mig skulle jag bjussa på det hellre än att ha mobilen liggande på bordet bredvid mig som någon sorts napp som ger mig trygghet genom sin blotta närvaro även om jag klarar att inte röra vid den så länge jag kan se den.

H R, 18:39, 29 juli 2015. Anmäl

Bla Bla, du kan undvika face rape med hjälp av lösenord på mobilen.

Sweydia Ism, 18:25, 29 juli 2015. Anmäl

Irene Holm, om du tolkar en mobil liggande orörd som att det finns ett viktigare umgänge i den så behöver du nog jobbar lite på din självkänsla.

Bla Bla, 14:38, 29 juli 2015. Anmäl

Bla Bla Usch vad detdär låter otäckt - "face rape".:-( att ha mobilen liggande framme bredvid sig på bordet - Det verkar för mig nästan som en sorts sjukdom! Och väldigt oartigt: "Mitt verkligt viktiga ungänge finns i den här platta saken, men ok, jag kan väl prata med er så länge mina viktiga vänner inte hör av sig"... Att dagens moderna stora plattor... tydligen kan gömmas i behån, Ha, kul! Eller skrämmande ;-o

Irene Holm, 14:13, 29 juli 2015. Anmäl

Det finns eleganta krokar med en liten platta som hängs på bordskanten, avsedda för handväskor som man inte törs lömna utan uppsikt, men som skulle gå bra hänga ett fodral med mobiltelefon i, utom synhåll och förhoppningsvis med avstängt ljud eller ännu hellre avstängd. Värdinnor som störs av mobiler på bordet kunde investera i några sådana och tillhandahålla (med påse om inte fodral finns).

Carolina Kockum Lybeck, 14:09, 29 juli 2015. Anmäl

Att ha mobilen bredvid sig på bordet kan ofta handla om att dagens stora mobiler är obekväma att ha i fickan när man sitter ner. Jag tar upp min och lägger bredvid mej på bordet utan att röra den sen under middagen. Har vänner som stoppar den i bh-n men nu var ju det här en etikettsspalt så... ;-) Att lägga mobilen på en hylla i hallen skulle jag inte gå med på. Finns alltid någon "rolig" person som skulle utnyttja det för en facerape eller liknande.

Bla Bla, 13:35, 29 juli 2015. Anmäl

Angående fråga 2 så berättar jag igen, att jag känner en familj som löst det smidigt. De har en korg för mobiltelefoner i hallen, och en skylt som uppmanar gäster att lägga mobilen där. Folk brukar lyda och det funkar perfekt.

Marja-Leena Pettersson, 08:45, 29 juli 2015. Anmäl

Gästfasoner?

Denna vecka besvaras frågor om bordsskick och måltidskultur.

Fråga: Ett par gånger nu har jag råkat ut för att yngre gäster ställer krav på menyn när de tackar ja till en middag. Bjuder jag på kräftmiddag tackar vederbörande gärna ja, men kräver att få något annat serverat i stället för kräftorna. Jag har full förståelse för att människor av religiösa, kulturella eller medicinska skäl inte kan eller vill äta vissa saker, kan vara nykterister eller vad det nu är fråga om.

Men – om jag skulle bli bjuden på surströmmingsmiddag (något jag avskyr) skulle jag bara vänligt tacka nej med ursäkten att det har jag tyvärr svårt för, men inte säga att jag tackar gärna ja, men äter inte surströmming, så ni får servera mig något annat istället.

Är det inte lite självsvåldigt att kräva att ett värdfolk serverar mig något annat än vad de bjudit på?

Svar: Kanske man kan kalla dem för modernt pretentiösa, dessa allt fler krävande gäster som vill ändra inbjudarens meny efter egen smak. Att meddela allergi eller kulturella skäl till undvikande av viss mat är en annan sak än att man inte ”tycker om”. Men bjuds man till en middag som utgår från en viss rätt som man inte vill ha eller tål, så tackar man nej, precis som du skriver. Man säger inte ”ja det ska bli kul men jag vill ha annan mat.” Det är usla fasoner.

När den du bjuder på exempelvis kräftmiddag och du får svaret att vederbörande kommer men vill ha annat än kräftor, säger du ungefär ”så tråkigt att du inte kan äta kräftor, nu är det som sagt en kräftmiddag, och kan/vill du inte äta kräftor så är du välkommen en annan gång.” Alternativt ”. . .får du gärna ta med dig något som du kan äta”.

Många förefaller numera tro att en bjudning främst innebär gratis mat efter ens egen smak. Det är en fullständig, kalla den gärna modern, missuppfattning.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (70)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 70

Jag vill bara säga att jag som vegetarian ALLTID erbjuder mig att ta med egen matlåda när jag blir bjuden, men det verkar inte uppskattas alls! Värdarna föreslår nästan alltid att laga till något speciellt för mig, vilket jag helst inte vill dels pga besväret, dels för att det ofta inte blir strikt vegetariskt. Att bara äta av salladen kan ev fungera om man "laddar" först hemma. Det är svårt det där, verkar vara väldigt känsligt för vissa att man inte vill/kan äta den mat de vill bjuda på.

Jessica S, 19:38, 31 juli 2015. Anmäl

@Irene Holm: Jag är väldigt tvärsäker på att min väninna inte sett nötpåsen innan med anledning av hur den stod (den syntes inte på invägen och hon hade inte rört sig på egen hand i huset). Och det är ju SJÄLVKLART så att min 8 månaders son får röda utslag på hakan (som han dock inte verkar besväras av och därför själv inte noterat) för att han söker uppmärksamhet, eftersom allergier inte finns enligt dig! NEJ nåt ÄR han allergisk emot, dock vet vi inte vad.

lilla moi, 14:38, 31 juli 2015. Anmäl

Oj förlåt Petra P! Jag fick för mig att det var du som pratade om Jesus, men det var visst Marja-Leena ! Men försök att inte vara så arg råder jag, man blir bara rynnkig och får huvudvärk. Och grattis till ateismen, nu är vi två!

Irene Holm, 15:35, 30 juli 2015. Anmäl

@Irene Holm, 11:58, nej nu har dina inlägg blivit så förvirrade att jag ger upp. Och kan du inte komma med egna argument utan begär att andra ska hitta dem åt dig på nätet så borde borde du nog inse att slaget är förlorat. Och vad har min "Gud" med saken att göra? Jag är fö ateist. Tack och hej för mig!

Petra Petrasson, 12:53, 30 juli 2015. Anmäl

Marja-Leena Pettersson, 09:09. Att din väninnas kropp skulle kommit i någon sorts chock som suddat bort all tidigare allergi tror jag inte ett ögonblick. Hon gillade karln helt enkelt! Bara att säga grattis :-)

Irene Holm, 12:02, 30 juli 2015. Anmäl

Petra Petrasson, som jag skrev: läs Marciej Zarembas artikelserie om den svenska sjukvården! Saken kan vara lite komplicerad, det är nog själva VC som får ersättningen för varje diagnos, men den (privata) VC premierar kanske den läkare som lyckas finna många, på något sätt? Men läs nu, du får själv leta reda på artiklarna. - Jag ska komma med "bevis" så fort du kommit med bevis på att din Gud finns! ;-) (aj aj aj, detta raderas förstås för blasfemi..?)

Irene Holm, 11:58, 30 juli 2015. Anmäl

forts. En annan gång skrev jag att jag "blir s***arg över halalslakt, jag är verkligen mycket upprörd över detta hemska fenomen (få se om detta farliga ord accepteras den här gången, nu när jag har maskerat det). Hela inlägget ratades.

Irene Holm, 11:41, 30 juli 2015. Anmäl

Petra P. Granskarna är mycket stränga mot mig här, och raderar då och då det jag skrivit, texten kommer aldrig in. Min stil är för frispråkig, fast jag verkligen försöker anpassa mig. Senast skrev jag mer om allergi och tester, Men det inlägget finns ingenstans här. Jag orkar inte längre försöka komma på vad det kan ha varit som störde censorerna den här gången.

Irene Holm, 11:37, 30 juli 2015. Anmäl

Marja-Leena, jag känner till en liknande historia som din om bondmoran. Det gällde en deprimerad kvinna med många symtom, i åratal. Hon "slutade andas" om hon låg på vänster sida, hon kunde bara äta kokt okryddad mat, hon tålde inte solljus. Låg oftast på sängen (på hö sida) bakom nerdragen rullgardin under dagarna. Men så dog mannen. Hon blommade upp, tålde nu vanlig mat, kunde ligga på vänster sida, och gjorde många glada utlandsresor. Klart som korvspad att det var allergi mot maken!

Irene Holm, 11:33, 30 juli 2015. Anmäl

Marja-Leena Pettersson, 09:09, Jag har tidigare berättat om "nässelfebern" som drabbade mig efter mkt otrevlig svägerskas besök, med stora dallrande svullnader på armarna och stark klåda. Har aldrig tidigare eller senare drabbat mig. Klockren psykosomatisk reaktion! Det finns faktiskt läkare som anser att All allergi är psykosomatisk.. Astma ser de som "rop på mamma" t ex.

Irene Holm, 11:21, 30 juli 2015. Anmäl

Vinglashållande?

Hela denna vecka besvaras frågor om bordsskick.

Fråga: Ett trätoämne är hur man håller i ett vinglas. Jag har lärt mig att alltid hålla i glasets fot, aldrig runt kupan. Gäller oavsett vad som serveras eller…?

Och hur bör man placera besticken på tallriken efter måltiden?

Har bordsskicket utvecklats sedan vi fick restauranger på 1700-talet – och finns någon litteratur i ämnet?

Svar: Rätt sätt att hålla i ett vinglas är med höger hand kring glasets ben, med en eller ett par fingrars stöd mot kupan. Det gäller alla sorters vin.

Besticken efter avslutat ätande läggs till höger på tallriken parallellt med skaften på siffran fyra, alltså klockslaget tjugo över fyra, om tallriken vore en urtavla. Aldrig direkt på bordet eller med skaften mot bordet, inte heller isär.

Bordsskicket har absolut utvecklats genom århundradena, och det jag beskriver i mina böcker (en ny stor bok, Ribbings etikett, som bland annat har ett omfattande kapitel om bordsskick, utkommer våren 2016) är vedertagen god stil i nutid. Det hade inte fungerat på 1700-talet!

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 1
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (9)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-9 av 9

Anna Brovén Jag tycker nog att det var lite kitsligt att påpeka det där med "klockan fyra". Jag säger själv så om ämnet kommer på tal, och inbillar mig att alla fattar.. men jag är kanske naiv där. Och som sagt, när serveringspersonal inte vet vad "tjugo i fyra" står för är det irriterande. Man får vara på alerten och hålla fast sin tallrik ibland. Dålig utbildning? Eller ingen utbildning alls. :-(

Irene Holm, 12:11, 30 juli 2015. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Helt rätt, Anna B, jag menar att besticken läggs med skaften på siffran fyra på en urtavla - inte själva klockslaget! Men jag ändrar nu i mitt svar för undvikande av missförstånd- tack för din kommentar.

Magdalena Ribbing, 13:03, 27 juli 2015. Anmäl

Att man bör haalla glaset i skaftet beror helt enkelt paa att man ändrar temperaturen paa vinet med handen om man haaller glaset om kupan och saa är det ju inte snyggt med ett fingerkladdigt glas heller ! Dessutom bör man inte fylla paa vin i ett glas som inte är helt urdrucket, saa att man inte blandar med en ny temperatur fraan flaskan! Ja saant och mycket mer lär man sig paa vinkurser, och om man tycker det är viktigt är ju en smaksak !!

Marie-Louise Göransson, 12:37, 27 juli 2015. Anmäl

Menar Magdalena verkligen att man ska lägga besticken på klockan fyra? Det skulle ju innebära att kniven ligger på fyran och gaffeln högst upp på på tolvan, om man tänker sig tallriken som en urtavla och besticken som visare. Jag har fått lära mig: Tjugo i fyra om man inte är klar. Tjugo över fyra om man ätit färdigt. Anna B

Anna Brovén, 12:15, 27 juli 2015. Anmäl

B I: det är inte mitt fel. Det blev kommentarsfältet till nyaste kommentaren både igår och idag, trots att jag gjorde rätt. Måste vara något tekniskt fel.

Marja-Leena Pettersson, 11:52, 27 juli 2015. Anmäl

Oh jag älskar sånt här! Trist att serveringspersonal ofta inte bryr sig om besticksignalen "jag har inte ätit färdigt än"- inte inväntar "klockan fyra" . Det har hänt att jag greppat min tallrik blixtsnabbt för att hindra att det bärs ut av någon energisk prao. Att Magdalena Ribbing sagt att man inte ska placera sina bestick "som åror" är för evigt inpräntat, det gör jag aldrig! Tyvärr tycks de flesta yngre inte veta mycket om etikett vid matbordet. Flottiga läppavtryck på glaset t ex, fi donc!

Irene Holm, 10:49, 27 juli 2015. Anmäl

Nu Marja-Leena har du delvis hamnat i fel kommentarsfält! Men i alla fall, barnbarnen är så stora att de är ungefär lika klantiga som vi vuxna och jag har inte såå märkvärdigt fint ändå och kan står ut om jag dan efter har 11 assietter av de 12 i arvegodset. Bra med lite genomgång av bordsskick. De kan man maila över till närstående och bekanta som tycks ha missat en del.):

B I, 10:04, 27 juli 2015. Anmäl

B I: Om du med barn menar yngre barn som föräldrarna känner ansvar för att vakta så de inte har sönder något, så tror jag att du bara stressar föräldrarna med det upplägget.

Marja-Leena Pettersson, 06:26, 27 juli 2015. Anmäl

Något som är väldigt irriterande är, när inte ens servicepersonal känner till detta, utan håller i kupan när de serverar (menar när de kommer med färdiga upphällda glas). Det blir fingeravtryck på glaset och känns allmänt ofräscht.

Marja-Leena Pettersson, 06:22, 27 juli 2015. Anmäl

Frack-kavaj?

Fråga: Är det okej att bröllopsgäster har frack på sig då klädkoden är kavaj?

Svar: Nej! Absolut inte! Inbjudaren har angivit en klädkod och den ska såvitt möjligt följas av gästerna – allt annat är ohövligt och fel.

Kavaj som klädkod innebär att män har en kostym och kvinnor en några steg finare-än vardagsklänning eller festfin kjol+överdel. Frack – högtidsdräkt – är en helt annan klädkod, på en avsevärt högre nivå. Att klä sig finare än påbjudet är inte det minsta artigt, det är en grav missuppfattning.

Avsikten med klädkod är att skapa en gemenskap på bjudningen. Avviker gästerna medvetet från denna klädkod sätter de sig över vad inbjudaren vill och vad övriga gäster har anpassat sig till. Det är självupptaget, dumt och ouppfostrat.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 2

Kommentarer (16)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 16

Jag vill påminna om second-handaffärer där man kan hitta en festklänning, lång eller kort, till ett mycket rimligt pris. Blir man kanske ofta bjuden på bal kan man kanske sy en klänning som kan varieras lite, med smycken, liten jacka etc. Jag har ingenting emot att bli kallad "hon som alltid har grön klänning", inte alls!

Irene Holm, 09:59, 30 juli 2015. Anmäl

forts. ...och då anbefaller de plötsligt hejvilt högtidsdräkt eller galaklädsel eller hur de nu formulerar det. Och det blir ett jättebesvär och en stor kostnad för deras släktingar och vänner att skaffa dessa plagg, som de bara kommer att använda en gång... för att brudparet vill leka att de och deras släkt och vänner denna dag är något som de inte är. Även en mörk kostym med motsvarande klänning för damen, kan faktiskt vara plagg som inte alla har hemma i garderoben.

Marja-Leena Pettersson, 09:12, 28 juli 2015. Anmäl

Angående Fröken Trassels problem. Det där uppkommer i min erfarenhet ofta när ett par har två helt olika släkt- och vänkretsar. I den ena släkten är det självklart att man äger plagg för alla nivåer, medan man i den andra sällan har på sig något annat än blåjeans, eller kvinnorna något som ser ut att komma från budoiren. Men det kan även vara så att brudparet själva aldrig har på sig något annat än jeans/vulgär klädsel - men plötsligt får för sig att de ska leka prins och prinsessa för en dag.

Marja-Leena Pettersson, 09:09, 28 juli 2015. Anmäl

Lars-Åke: nu tror jag att du rör ihop två olika saker. Bara axlar och urringning är inte en "lägre klädkod" på den skalan. Utan tvärtom är det ju endast vid anbefallen högtidsdräkt - den HÖGSTA klädkoden - som damens klänning kan (men inte måste) vara baraxlad och djupt urringad. Att man som kvinna ska ha en liten jacka eller sjal över axlar och byst medan man är i själva kyrkorummet, har i stället med religionen att göra. Att visa respekt för Gud, prästen och de troende församlingsmedlemmarna.

Marja-Leena Pettersson, 09:03, 28 juli 2015. Anmäl

MAGDALENA FÖRKLARAR: Fröken Trassel, klänning är aldrig ett tvång ens vid finare kalas - det går precis lika bra med en fin kjol och separat överdel, eller festfina långbyxor och överdel. För män kan snyggaste byxorna och en ljus skjorta vara tillräckligt som sommargåbortsklädsel, och vill man anstränga sig lite kan man skaffa eller sy en väst av lite mer festlig sort dessutom.

Magdalena Ribbing, 08:48, 28 juli 2015. Anmäl

Tack, skönt att veta att man tänkt någorlunda rätt. Jag är orolig att gästerna ska känna sig underklädda men samtidigt vill jag att de ska komma. För de damer som hört av sig var det oro om klänning - vilket de var lättade över inte behövs (alltså inget problem). De herrar det gäller har nog inte ens kavaj, eller ekonomisk möjlighet att prioritera det. Jag hoppas de kommer trivas ändå och inte tänka på det. För mig är det ju tydligt att han ansträngt efter förmåga ändå.

Fröken Trassel, 07:58, 28 juli 2015. Anmäl

MAGDALENA SVARAR IGEN: Fröken Trassel; mörk kostym är en rimlig klädnivå för ett bröllop, de män som saknar en mörk kostym kan klä sig i något annat lämpligt, som mörka udda byxor och en mörk kavaj. Kvinnorna har sällan problem med den klädnivån. De gäster som kanske inte kan eller vill uppnå mörk-kostymnivån kan komma klädda som de vill och förmår, det är helt rätt svar av dig på deras fråga. Det spelar ganska liten roll för övriga om några har lägre klädnivå.

Magdalena Ribbing, 23:30, 27 juli 2015. Anmäl

Magdalena, hur ska man tänka om frågor att klä ner sig? Vi har ett bröllop om några veckor och min blivande make ville ange mörk kostym, något jag visste med mig kunde ge några i släkten huvudbry. Samtidigt är det nivån på vår egen klädsel den dagen och ange ingen klädkod är sällan lyckat. Nu har några (herrar och damer) hört av sig om man måste ha denna nivå. Jag har då (så soligt jag förmår) försökt betona att det viktigaste är att de kommer, gör jag galet då? De vet ju nivån som övriga har?

Fröken Trassel, 22:18, 27 juli 2015. Anmäl

Ett nonsensproblem för osäkra och etikettsrädda? Karlar måste av "rädsla" för att inte duga överklä sig i frack/officersuniform- även när det inte är ens påbjdet- för säkerhets skull. Damerna visar däremot ingen rädsla alls för att ha alldeles.. för lite kläder på sig. Var kommer annars denna ständigt pågående debatt om heterokvinnors stora djupa uringningar i "kyrkan" i MR-s spalt? Män har så dålig klädsmak - att heterokvinnor -som alltid vet bättre här - ska då allsmäktigt rådge män här?

Lars-Åke Persson, 18:00, 27 juli 2015. Anmäl

Robert Warholm, 13:53 "Ljus klädsel" låter som en order, tycker jag. Men "Gärna" pekar artigt på att man gör som man vill! Många herrar har bara en mörk kostym, ingen ljus. Att du aldrig varit på en begravning utan att herrarna burit svart kostym beror nog på att traditioner ändras väldigt långsamt. Förr var alltid bruden klädd i svart tex. Bra att det ändrades tycker jag, men det tog säkert tid. Hade man bara råd med en finklänning var det ju praktiskt att kunna använda den vid alla högtider.

Irene Holm, 10:56, 27 juli 2015. Anmäl

Stolvräkare?

Fråga: Jag har en matsalsmöbel av äldre årgång. Stolarna är lätta och tunna, men absolut inte trasiga på något sätt.

Vad som oroar mig är hur vissa gäster sitter till bords, oftast de som har en tung kropp och verkar behöva stödja sig. De lutar sig tungt bakåt vilket gör att jag börjar oroa mig för mina antika stolars hållbarhet.

Hur skall jag bete mig? Måste jag köpa nya stolar eller kan jag på något sätt informera om att mitt möblemang är ”bräckligt”, utan att gästerna känner sig åsidosatta.

Svar: Ta bort stolarna! Byt ut dem tillfälligt mot något hållbart enkelt. Precis det du befarar har hänt mig – jag hade tre ärvda empirestolar, alla tre har gäster suttit sönder genom att vräka sig bakåt så att ryggstöden har knäckts. Trots att det är länge sedan jag fortfarande lite ledsen över mina förstörda stolar.

När du väntar ograciösa gäster, ställ då undan dina matsalsstolar, placera dem längs väggen så att de syns men att det blir tydligt att de inte ska sittas i.

Närmar sig någon, tydlig klumpeduns eller annan, dina fragila stolar säger du snabbt och milt: ”de tål inte att man sitter i dem.” Det är inte oartigt, faktiskt är det värre för de flesta att ha sönder andras möbler därför att de inte förstått bräckligheten.

En annan sak är det sätt många har att låta sig vara klumpiga, slänga sig ner i stolar och soffor, vräka sig bakåt – man borde som gäst hellre vara lite överdrivet försiktig än att chansa på att stolen tål ens vikt och vräkande.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 37
  • 2
  • 0
  • 6

Kommentarer (18)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 18

Självfallet menade jag att om någon gäst gungar på stolen eller skalar ägg genom att slå dem mot porslinstallriken eller dylikt, ja då kan man be denne inte göra så och vänligt förklara varför. Man börjar naturligtvis inte med att be gästerna att försiktiga.

Arbiter Elegantum, 17:09, 30 juli 2015. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Som alltid intressanta synpunkter från kommentatorerna! En aspekt som kan understrykas ytterligare är det obehag som drabbar den som har sönder något hos värdpersonen. Ett krasat glas behöver inte bli samma katastrof som en sönderbruten antik stol, för den vållande och den drabbade. Man bör som värdperson inte utsätta sina besökare för sådana risker. Glas kan ofta ersättas, men inte en antik stol. Att uppmana sina gäster till försiktighet befrämjar sällan festhumöret.

Magdalena Ribbing, 08:29, 27 juli 2015. Anmäl

Varför i all sin dar skall man över huvud taget vicka/gunga på en stol? Jag fattar ingenting, det säger sig självt att det innebär en viss risk både för en själv och stolen även om den inte är särskilt ömtålig. Även om det kanske känns skönt, bör man väl fatta vad som kan ske. Nyfiken på svar!

Maja Gräddnos, 22:32, 26 juli 2015. Anmäl

Vi får barn och barnbarn (mina och makens) på årlig tillsammansfest nästa vecka. Efter dessa inlägg och viss eftertanke avser jag att duka med finaste porslinet, tjusiga glas och damastdukar. Jag ger blanka attan i om något går sönder. Livet och gemenskapen är värt så mycket mera.

B I, 19:21, 26 juli 2015. Anmäl

Visst får man upplysa om att saker och ting i ens hem inte tål burdus behandling! Har man nära vänner som kanske aldrig fått lära sig "att umgås i möblerade rum" men man vill se hemma hos sig är de säkert så goda vänner att det går bra att be dem inte hänga på möblerna, häva sig upp med hjälp av bordet, gunga på stolen eller vad det nu är. Skall man duka med engångsservis, plocka fram campingbordet mm just när dessa vänner kommer? Naturligtvis inte! Det vore att förolämpa dem.

Arbiter Elegantum, 14:56, 26 juli 2015. Anmäl

"gamla" Tekla, och H R Ja skål på er! :-)

Irene Holm, 11:43, 26 juli 2015. Anmäl

Härligt att humorn fortfarande lever här i spalten! Litet för tidigt på dagen - men, "skål och hick" på er, när det blir så dags! =D

"gamla" Tekla, 10:54, 26 juli 2015. Anmäl

Jag är halv ångermanlänning så dricker grogg. Brukar bjuda i vanliga dricksglas men i värsta fall funkar även 50 cl pet-flaskor att blanda i. Helst ska colan dock inte vara avslagen. När jag dricker själv spelar det ingen större roll.

Tjille Vips, 18:43, 25 juli 2015. Anmäl

Ja det är därför jag såg mig tvungen att börja dricka vin ensam hemma då jag blev gammal nog att ha råd med dyra glas. Jag vågar ju inte låta någon annan använda vinglasen... Skål! (Hick)

H R, 17:00, 25 juli 2015. Anmäl

Suck, jag har några vinglas som är så fina att jag bara använder dom när jag är ensam hemma och nu börjar jag dessutom bli klantig själv.

B I, 16:10, 25 juli 2015. Anmäl

Elsnyltare?

Fråga: Jag har en fråga om ”modern” gästfrihet. Vi bor i en fristående villa utanför stan och flera av våra vänner har nu de senaste året köpt helt nya bilar, antigen rena elbilar eller så kallade plug-in laddhybrider och helt plötsligt har ett nytt beteende börjat växa fram som irriterar mig. Alla har de helt plötsligt börjat dra fram laddsladden och kopplar in det i mitt eluttag på garaget när de kommer. Detta beteende är oberoende av vem som kommer och verkar anses som en modern, miljömässigt korrekt gästfrihet.

Några ställer det dock som en retorisk fråga/påstående utan svarsmöjlighet. Jag gav en lite syrlig kommentar en gång om att ”hjärnhästen bands fast så den inte rymde” men den gick inte fram tror jag. Nu är det bara några få kronor i el på en middag/fika utan mer principen om att alla tar det för givet och inte frågar.

En av dem har dessutom sin nya, svindyra laddhybrid som en tjänstebil med ett förmånsvärde på en tusenlapp! Dessutom så är väl kutymen fortfarande att vi bjuder på middag och de (gästerna) kommer med en liten blomma/present för gästfriheten – eller har den nya tekniken gjort att jag måste förändra mitt synsätt? Inte att jag också ger el, men om man gör liknelsen att jag skulle ställa fram en bensindunk med lite bensin/diesel för att täcka resan när de kommer blir det ju riktigt fånigt.

Som sagt, det är inte att jag är snål för några kronor el utan att det verkar vara en ny sed och att man inte frågar utan tar det för underförstått att det är så man gör i det moderna samhället på samma sätt att man får låna en laddare till mobilen om den håller på att ta slut i batteriet eller att man förväntas ha ett öppet Wifi nätverk för gäster tillgängligt. Man vill ju heller inte skapa dålig stämning och vara en dålig värd när de alla är bjudna över för en trevlig kväll. Hur hänger man med i moderna trender – för jag verkar ha missat detta helt?

Svar: Intressant, detta har jag inte hört talas om tidigare! Naturligtvis ska man inte avkräva sina gäster betalning för använd elektricitet, det skulle föra för långt ut i trist snålattityd om värdpersonen började kontrollera om gästen haft lampan tänd på kvällen, använt rakapparat och höjt värmen i elementet. Normal användning av tillgängliga resurser får ingå i likaså normal gästfrihet. Men den innebär inte att gäster ska utgå från att de kan utnyttja värdpersonens resurser utöver detta gängse. En anständig gäst skulle säga ”okej att jag laddar bilen? Tack, det brukar bli el för x kronor, här har du det”. Värdpersonen kan då generöst avvärja ersättningen, men det är i så fall frivilligt.

Tyvärr tror jag att du måste låta gästerna fortsätta utnyttja din el. Det blir för småsnålt och knepigt om du säger något om att det kostar dig tjugofem kronor eller något sådant. Snyltandet är inte stöld eftersom du noterar när laddandet inleds.

En möjlighet för dig vore att ha egen maskin av något slag inkopplad i det enda tillgängliga elurtaget och säga att nej, den kan inte flyttas.

Å andra sidan kanske gästerna inte kan köra hem utan nyladdad bil, och då blir du inte av med dem. Möjligen är elbesparingen inte värd detta.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 52
  • 3
  • 0
  • 0

Kommentarer (33)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 33

Det finns faktiskt bilar med batteripack på över 85 kWh, om vi "överdriver" lite och säger att batteripacket är helt tom så skulle det kosta nästan 100 kr att ladda fullt. Ja, så bara några kr behöver det inte alltid handla om...

ccajj jjacc, 00:59, 28 juli 2015. Anmäl

Elin H Jag tror du är ganska ung, tiderna har förändrats... Jag skulle aldrig "tjuvlåna" värdinnans handkräm! Och kom jag in i badrummet där en gäst stod och tog för sig av mina toalettgrejer skulle jag bli illa berörd. Däremot- jag har haft förmånen att bli hembjuden hos verkligt fint folk - som i badrummet för gästernas räkning haft ett litet bord dukat med uppfriskande eau de cologne, hårspray, någon väldoftande handlotion etc. Men det är ju en annan sak. -Elin, rör inte min kräm, plis :-)

Irene Holm, 11:19, 27 juli 2015. Anmäl

Det är att inte bli tillfrågad som är otrevligt. Innan mobilernas existens, till exempel, frågade man om man fick låna telefonen. Det var och är inte hyfsat att börja använda andras tillhörigheter utan att fråga först. Kostnaden spelar ingen roll. Det är egenmäktigheten som är otrevlig. att börja ladda batteriet utan att fråga först är som att börja plocka alla hallonen i trädgården och ta med sig dem när man går! Sånt gör man inte.

Arbiter Elegantum, 15:03, 26 juli 2015. Anmäl

Det är inte elegant att plugga in och inte fråga först men i mina ögon är det som att tjuvlåna lite handkräm eller liknande från sin värd. Kanske inte snyggt och bäst att fråga först men ändå inget man avslutar en vänskap över. Lev med det!

Elin Hagberg, 14:37, 26 juli 2015. Anmäl

H R Det handlar knappast om att förvägra - om man inte tror att en kortslutning kan få huset att brinna upp förstås. Men samtidigt är man som gäst inte befriad från skuld för framfusighet för att man frågat, eftersom man som värd nästan är tvungen att säga ja till nästan vad som helst, av artighet. Att få stämpeln "en snål jä..l "på sig är väl inte så kul heller. Så: Fråga inte så mycket, använd inte folks grejer, utnyttja inte svaghet. Men behåll skorna på ;-)

Irene Holm, 11:52, 26 juli 2015. Anmäl

@Petra Johansson, då får vi nog komma överens om att inte vara överens. Jag tycker nämligen inte alls det är en trivialitet att inte bli tillfrågad. Det tillhör vanligt hyfs att fråga innan man gör något i en annans hushåll, vad det än handlar om. Däremot tycker jag att det är en trivialitet att skänka någon lite el, det skulle jag inte drömma om att förvägra nån (så länge det inte handlar om hundralappar förstås).

H R, 10:59, 26 juli 2015. Anmäl

@HR som jag skrev är det bäst fråga. Men det är en fullständig icke-fråga, en trivialitet, om nu någon förbiser det. Det är ju hembjudna vänner det handlar om! Inte någon tjuvkopplande irländsk asfaltsläggare. @Irene Holm Låter som en trevlig samvaro vänner emellan, när toalettbesök, ett glas vatten, en extra servett, låna en penna eller en mobil som laddas ses som parasiterande. Om om det dessutom sker utan att anhålla om lov finns tydligen skäl att bli djupt upprörd. Jag ryser vid tanken

Petra Johansson, 19:49, 25 juli 2015. Anmäl

H R, 17:02, du har helt rätt, det är att inte bli tillfrågad som är problemet. Jag skulle inte heller bli så glad åt gäster som gör som FS´s vänner. Dels för att jag inte är insatt i hur detta med säkringar och sådana saker fungerar. Vad händer om det blir överbelastat och hur stor är risken? Det kan man väl fråga gästerna nästa gång hur det fungerar, det kan ju få dem att tänka till att detta kanske inte är ok med alla. Respekt för mitt och ditt gäller även här.

A A, 19:40, 25 juli 2015. Anmäl

Vissa tycker att "elsnyltandet" är likställt med att tigga bensin till sin bil. Då bortser man från två skillnader: 1. Bensin är dyrt, det är inte el, samt 2. Elbilar har jämförelsevis begränsad räckvidd. Gästen vill förmodligen försäkra sig om att komma hem igen, snarare än att sänka sin driftskostnad. En annan sak: frågeställaren sager sig inte bry sig om elkostnaden, men obsessar samtidigt över hur svindyr bilen är, med lågt förmånsvärde! Det är uppenbart att hen bara är snål.

Tant Torsten, 19:34, 25 juli 2015. Anmäl

Pål Börje: Man kan inte jämföra kWh, som är en energienhet med effektenheten hästkrafter

Lars Torstensson, 19:27, 25 juli 2015. Anmäl

Barfotagäst?

Fråga: Jag undrar om det finns någon etikettregel som säger att det inte skulle höra till god ton att komma in barfota samt klädd i shorts till någon man aldrig besökt förut. Bakgrunden till min undran är att jag och min syster för första gången besökte en av våra kusiner i hennes och familjens hem. Det var en varm kväll och jag tyckte det hade varit praktiskt och bekvämt att fara dit barfota och iklädd shorts.

Min syster påstod å det bestämdaste att man inte bör komma klädd i den munderingen (för bohemiskt, antar jag?) till någon man besöker första gången, så för min del blev det denna gång en något annan klädselvariant. Vad säger Magdalena i denna fråga?

Svar: Förståndig syster! Det hon klargjorde gäller inte enbart vid första besöket hos någon, utan är allmänt hyfs till dess att den man besöker tydligt säger att motsatsen är okej.

Man går inte in barfota in till någon som inte direkt har uppmanat till det, och man har inte obs! påtagligt korta shorts i andras hem. Shorts som går till knäna är okej, men inte de små underbyxkorta som syns överallt numera. Sådana är badstrands- eller gräsmatteklädsel.

Bohemisk klädsel är inte problemet, snarare handlar det om hygien och estetik. Någon annans kanske svettiga fötter och lår har sin begränsade charm, åtminstone till dess att önskad närhet till nämnda företeelser blir uppenbar.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 9
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (29)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 29

Jag skulle nog inte BE någon ta av skorna i mitt hem, liksom jag inte ber folk ta på sockor trots att jag gärna undviker barfota gäster. Däremot förutsätter jag att om gästerna ser att värdarna inte har skor inomhus så tar gästerna av sig sina i hallen. Går de trots detta in med skor skulle jag nog höja på ögonbrynen och sucka inombords - även om det var kungen! Inomhusskor som aldrig varit på marken utomhus är förstås helt ok!!

lilla moi, 22:48, 27 juli 2015. Anmäl

USA-människorna har ju ofta ingen riktig hall, man kommer rakt in i vardagsrummet och går in i sovrummet för att lägga kappan på sängen. Då har man ju redan klampat in över mattorna, och att då ställa sina skor i värdparets sovrum... nä vad konstigt. Så det gör man ju inte.Men fundera: Skulle ni be kungen att ta av sig skorna i er hall vid ett besök? Nähej. Men varför ber ni mig och Karlsson om det..? Skillnad på folk och folk. Eller har kungar renare skor på nåt vis..?

Irene Holm, 17:07, 25 juli 2015. Anmäl

Katarina Katarina, där hittade du det rätta ordet: "barnkalaskänslan"! Just det! Men nu är vi vuxna och kan föra oss och ska inte behöva klä av oss för att mamma har bestämt det. Javisst, i USA (t ex) tar man inte av sig skorna. När mina släktingar var här förra sommaren behöll de självklart skorna på, jag tror inte de ens märkte att några av svenskarna envisades med att sparka av sig sina sommarsandaler och tassa omkring med nakna tår.

Irene Holm, 12:34, 25 juli 2015. Anmäl

lilla toi, du behöver inte be om ursäkt (ironisk?). Den gången med furugolvet var speciell. Jag hade alltså med mig inneskor till kalaset, platta "ballerinaskor" , för att ha till finklänningen. Det var ett födelsedagsfirande, jag kom med blommor och present. Men jag fick alltså gå i strumporna och det kändes faktiskt...kränkande. Vad du menade med babyn och filten förstod jag inte riktigt. Men du är säkert en bra mor. Fast jag vidhåller att vi ofta är onödigt rädda för baciller och smuts!

Irene Holm, 11:59, 25 juli 2015. Anmäl

@ Irene Holm: jag tolkade ditt inlägg om att ha tvingats gå i strumplästen som att du kände dig förolämpad: "Jag är fortfarande irriterad.... Oartigt mot gästen: 'Mitt fina golv är viktigare än du!'" Ursäkta om jag tolkade fel. Jag lägger inte mitt spädbarn på marken utomhus utan filt under där vilken katt som helst kan ha kissat, inte heller på toalettgolvet. Den typen av bakterier försvinner inte för att du torkar av skorna. Finns olika typer av bakterier, alla är inte bra att utsättas för.

lilla moi, 08:54, 25 juli 2015. Anmäl

I USA tar man inte av skorna när man är hembjuden till någon på t ex middag. Men där är inte hemmen riktigt som hos oss, oftast är den mer privata delen av hemmet lite avskild, och det finns också en gästtoalett i anslutning till köket/matsalen där man underhåller gäster. De håller inte på med husesyn och sånt utan håller sig där själva bjudningen är. Jag anpassar mig alltid efter värden men nog är det trevligt att slippa barnkalaskänslan som man lätt får i strumplästen.

Katarina Katarina, 17:56, 24 juli 2015. Anmäl

lilla moi, Jag blir inte förolämpad av att behöva följa en väl inarbetad regel. Visst finns det bakterier under skorna, men man torkar ju av dem ordentligt på dörrmattan såklart! Varken sockorna eller de bara fötterna är klinisk fria från bakterier. Och jag tycker inta att man ska vara så himla rädd för sådana, Barn som tidigt kommer i kontakt med lagom smuts tror jag klarar sig bäst. Tack för det stränga rådet, men det behövs inte!Jag vet precis hur man uppför sig :-) Men fundera över tvånget

Irene Holm, 11:41, 24 juli 2015. Anmäl

Att ha skor inomhus sprider mängder av bakterier som sitter på skosulorna. Familjen har kanske barn som leker på golvet - att då ha på sig skorna som gäst är att utsätta värdfamiljens barn för alla dessa bakterier och den smittrisk de innebär. @ Irene Holm: vill man inte ta av sig skorna hos folk låter man bli att gå på fest hos människor som man vet är måna om att ha rent inomhus, istället för att känna sig förolämpad. Man tar seden dit man kommer.

lilla moi, 08:54, 24 juli 2015. Anmäl

Underhållande läsning detta! Tänk vad man kan tolka in i en enkel fråga om klädselvarianten barfota! Krokiga, saxade tår, svettkörtlar med förkärlek till prydnadsmattor, soffkuddar i armhålorna etc. Och stackars Lundsbergskillen, vad vet man mer om honom? Säkert är att varken han, eller någon annan har sett en arbetare barfota till finkostymen!

"gamla" Tekla, 00:20, 24 juli 2015. Anmäl

MAGDALENA SVARAR PÅ NYTT: Arbiter Elegantum 20.02, visst förstod jag att du avsåg spontanbesök med eller utan skor - men ditt eget förslag med medförda sockor, steps eller liknande, är ju förträffligt, tar föga utrymme och spar irritationen för värdpersonen med de ömtåliga golven respektive gästen med motviljan att gå barfota hos andra. Man kan ha dessa små fotskydd med sig som man har sina pappersnäsdukar. Tar ungefär lika mycket plats och passar alla årstider. Gäller bara att komma ihåg dem!

Magdalena Ribbing, 23:44, 23 juli 2015. Anmäl

Förvägsgäster?

Fråga: Jag brukar tycka att det är ganska roligt att, när jag har en bjudning av något slag, ha pyntat färdigt både hem och mig själv när gästerna kommer. Att det kan finnas en sås eller så att röra i i några minuter har jag inget problem med, men det mesta vill jag ska vara färdigt så att jag bara kan vara en avslappnad värdinna för mina gäster istället för det uppstressade vrak som brukar finnas på plats i köket en timme innan bjudningen ska gå av stapeln.

Men så uppkommer det ett problem när man som jag har vänner och bekanta som gärna kommer alldeles, alldeles för tidigt, fyrtio-fyrtiofem minuter ibland, över en timme. Jag har till och med varit med om att gästerna har kommit innan jag själv kommit hem från jobbet.
De tidigt anlända säger då ofta något i stil med: ”Hej! Vi är tidiga, vi vet!” (kanske för att de ser min stressade uppsyn) och jag får bita mig i tungan för att inte säga något annat än ”det gör ingenting, kom in och häng av er!”

Men hela starten på bjudningen blir liksom fel för mig. Den börjar med irritation över att jag inte fått råda så som jag vill, kanske är jag inte ens klädd ordentligt, och välkomstdrinkar eller liknande får gästerna själva ta ur kylen. Tidiga gäster frågar också gärna om de kan hjälpa till med något, vilket ju verkligen inte var meningen.

Så min undran är helt enkelt: vad ska man svara när någon påpekar att de är tidiga? Eller hur ska man råda bot på detta? Mat har ju en tendens att förfaras om man laborerar med att säga olika tider för att man gissar att vissa är tidiga/sena etc.
Har Magdalena något förslag?

Svar: Tråkig tendens, det har kommit flera mejl till Hyfs & stilspalten med liknande berättelser. Delvis kan problemet  skyllas på allmänna transportmedel vilkas tider man inte råder över, eller trafiklägen som är osäkra. Men att komma så mycket för tidigt är fel. Man gör då ett intrång i värdpersonernas hem, deras planering och egna tidsbehov.

Kommer man för tidigt till andra än de närmaste så får man sitta kvar i bilen eller på en bänk eller ta en promenad eller försöka fördriva tiden på något annat sätt. Gäster som man erfarenhetsmässigt vet är oförstående till detta måste man informera, vänligt och sakligt: ”Välkomna kl sju, men kom inte innan dess, då har jag annat att göra!”

Och förstår gästerna ändå inte utan fortsätter att komma långt i förväg, be dem sätta sig på verandan/balkongen eller någon annan stans gärna lite utanför din bostad. Ge dem inte någon drink förrän du är klar med dina förberedelser. Och låt dem inte hjälpa dig i köket. Får de en drink och får bistå med maten under trevlig samspråk så kommer de att gilla läget och även nästa gång komma för tidigt.

En tidigare fråga i samma ämne fick en kommentar som jag tänker på emellanåt: om en gäst som alltid kom en halvtimme för tidigt, men då gick direkt in till husets barn och sysselsatte dem till dess att övriga gäster anlände. Det var en uppskattad gest – och gäst!

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (14)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 14

Ohövligt, respektlöst och "jag bryr mig inte" !!! Själv funderar jag paa om man kan trycka en hundring i näven på gästerna och be dom gaa och fika och komma tillbaka fem minuter efter överenskommet klockslag , som är en vedertagen hövlighetsgest ?!?

Marie-Louise Göransson, 13:52, 25 juli 2015. Anmäl

Om kollektivtrafik är orsaken till tidig ankomst (att ta ett varv runt kvarteret i ösregn är inte så kul bara för att man saknar bil) ringer man i förväg och frågar om man kan komma tidigt, eller om värden/värdinnan föredrar att man tar nästa buss/tåg och kommer sent istället. Begriper inte vad det är för folk som kan tycka det känns ok att dyka upp oanmäld 45 min före utsatt tid!!!

lilla moi, 09:10, 24 juli 2015. Anmäl

Roland Kronqvist. Jo jag tänkte nog det, men jag ville gärna hitta en ursäkt, för trevliga människor som bär sig irriterande åt.. :-)

Irene Holm, 16:47, 22 juli 2015. Anmäl

@Irene Holm: I Finland är det nog också minutpunktlighet som gäller.

Roland Kronqvist, 12:38, 22 juli 2015. Anmäl

MAGDALENA FÖRKLARAR: Gammal svensk artighet är att anlända i exakt tid till en bjudning; det är alltså inte enbart en tysk sed att gästerna står och trampar i farstun till rätt klockslag. Så gjordes ofta förr, och det skojades om en hel del, men följdes likväl. I dag är fem minuters försening ingenting att ens nämna, inte förrän det börjar bli en kvart efter utsatt tid förväntas försenade gäster höra av sig. Men fem minuter i förväg är fortfarande för mycket!

Magdalena Ribbing, 10:55, 22 juli 2015. Anmäl

En gång stod jag i duschen när gästerna kom, väldigt stressande ! De råkade vara finländare, kanske har man en annan artighetskutym där. Annars håller jag med om att man inte ska servera de tidiga något, och absolut inte tacka ja till "hjälpa till", sånt kan höja strssnivån till katastrof när man ska förklara och hämta fram saker ur skåp till "de hjälpande". Om jag själv kommer för tidigt sitter jag kvar i bilen eller tar en promenad runt kvarteret. Ringer på ca 5 minuter Efter utsatt tid.

Irene Holm, 10:39, 22 juli 2015. Anmäl

Förr, när det fanns ölkafféer med vakt, blev överförfriskade gäster uppmanade att "gå ett par varv runt kvarteret". Inte så tillämpligt på privata middagsgäster kanske - även om dessa 'grundat' litet innan... Hur som helst, ge inga inga 'bonusdrinkar' för tidig ankomst, knäpp på TV:n och placera dem där, eller med filtar på balkongen, 'bannlys' dem i köket! Hur gör man i kök med öppen planlösning? Är det meningen att gästerna ska hänga runt spisen då - och bläddra i mobilen kanske?

"gamla" Tekla, 10:35, 22 juli 2015. Anmäl

Marja-Leena Pettersson, Kul det där med tyskarna som kommer exakt! En gång gick jag på "fel" sida i ett smalt utländskt torn, då sa den mötande tyskan mycket strängt: "Rechts! Immer Rechts!" till mig (gå till) Höger, alltid höger!). Sånt skrattar vi gott åt :-) Men oj vad det är ljuvligt att följa tyska Autobahnanvisningar vid trafikarbeten eller trafikolyckor, tydliga, noggranna, starkt belysta pilar, uträknade avstånd, precis allting Rätt!

Irene Holm, 10:30, 22 juli 2015. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Tack Tina Trikå!

Magdalena Ribbing, 10:26, 22 juli 2015. Anmäl

Mina gäster 45 min för tidigt. De väntade utanför porten medan jag var i butiken köpa det sista jag behövde till bjudningen. Vi kom in samtidigt. Ska jag säga att allt var fel från början? Att komma tillsammans till hallen, kunde inte byta om . Komma med maten in i köket samtidigt som man fick underhålla gästerna? Allt blev fel. Jag blev totalt snurrig i huvudet och glömde tom att jag hade en större kaffe expresso maskin och började brygga kaffe i omgångar. Pajen blev vidbränd.

Ewa Atena, 10:11, 22 juli 2015. Anmäl