Gatubar?

Fråga: Fastän det är nästan tropisk hetta fortsätter jag och många med mig att vara ute och jogga. Många förlägger passen till kvällstid för att få ner temperaturen något.

Dilemmat då, har jag noterat av egen erfarenhet, är att när passet är slut och kroppstemperaturen går ner och solen inte ligger på, känns den våta tröjan lite kall trots värmen i luften. Den omedelbara reaktionen är att jag vill ta av mig tröjan och gå med bar överkropp vägen hem för (vilket kan vara någon kilometer) för att undvika förkylning. Men det är då frågan uppstår: Går det för sig?

Annons:

Den utomhusmiljö jag pratar om är Stockholms innerstad, exempelvis Hornsgatan på Södermalm. Är det lämpligare att ta sig hem med bar överkropp på mindre gator, såsom Brännkyrkagatan?

Svar: På med medförd torr tröja! Det är enda chansen om du vill te dig hyfsad. Vilken gata du går eller springer på är ovidkommande, en person som vill uppföra sig hyggligt inser att bar överkropp är olämplig i bland annat stadsmiljö, inte minst av hänsyn till medmänniskorna.

Magdalena Ribbing

 

 

Självinbjudare?

Fråga: Jag och min blivande man har förlovat oss, en hel del gratulationer har strömmat till men även flera sms eller uttalanden i form av ”jaha då får vi gå på bröllop nästa år” eller ”förväntar mig inbjudan till bröllopet”.

Vi har ju tänkt att gifta oss men alla de som kommenterar har inte varit några givna bröllopsgäster då vi vill dels ha människor som vi är nära och dels kunna lägga mer pengar på dem som vi verkligen uppskattar och vill ska vara där. Visst kan man ha jättebröllopet i en lada med egengjorda pajer och annat men vi vill helst satsa på restaurang och trerätters med väl utvalda viner och då blir gästlistan ganska kort.

Vad ska man svara på dessa direkta frågor?

Å hur gör jag med dessa som förväntar sig inbjudan och den inte kommer, ska man förekomma dem genom att säga att tyvärr vill vi hålla det litet.

Man vill aldrig göra någon ledsen men det blir en olustig känsla när folk tar för givet och lite plumpt tvingar sig på.

Svar: Personer som meddelar en värdperson att de förväntar sig en inbjudan till vad det än är behöver man inte bry sig om. De har så hög tanke om sig själva och sin oemotståndlighet att de klarar sig utan att få denna inbjudan. Även om inbjudningsbegäran är skämtsam finns ändå ett underförstått krav som hindrar eventuell rolighet.

De kommentarer du citerar innebär ett krav, eller sätt att uttrycka sig, som du egentligen kunde besvara med ett glatt leende: ”det kan du glömma”.

Men så otrevlig är du ju inte, och det är lika bra att du försöker vara vänlig, en del personer fattar inte vad de säger och kanske man måste tycka lite synd om dem istället för att vara  drullig tillbaka. Oavsett orsak: dessa pretentiösa personer som meddelar att de ser sig som självskrivna gäster kan du alltså strunta i. Du behöver verkligen inte ge någon förklaring, inga undanflykter, bara låta bli att skicka en inbjudan.

Som du själv påpekar, de tvingar sig på och det finns ingen anledning att ge efter för sådant. Bara om det är din och din fästmans allra närmaste familj, föräldrar och syskon, är det okej att dessa säger att de förväntar sig en inbjudan.

Är det någon annan självinbjudare som du ömmar för och vill vara snäll emot kan du säga att det blir en högst begränsad gästlista som tyvärr  inte ger plats för vederbörande.

Magdalena Ribbing

 

 

Kortpresent?

Fråga: Hjälp! Makens moster fyller 85 och har inbjudit familj & släkt på lunch med anledning av födelsedagen. Present … ?

Förra året (= ojämn födelsedag med lunch) presentades för fullt med allehanda paket med scarf, halsband, böcker med mera.

Vi gav en vacker skrivbok/bok att skriva i (moster talat om länge att skriva ….) Moster har allt och kan såvitt jag vet köpa vad hon vill & behöver.

Är det helt olämpligt att lämna ett vackert presentkort på gåva till till exempel Childhood eller Min Stora Dag? Jag har gjort så vid några andra firanden (70, 75 etc) av vänner som inbjudit till födelsedagsmottagning. Fått varm uppskattning! Vad säger Magdalena?

Svar: Frågan om presentkort istället för föremål är inte ny, men att den återkommer visar att osäkerhet råder i ämnet – alltså svarar jag igen.

Visst är det många som blir glada över en gåva i deras namn till en bra välgörenhetsorganisation.

Men enligt min uppfattning bör man veta säkert att mottagaren gillar den organisation som man sätter in pengar till. Kan man inte fråga om detta är det bättre att ge ett föremål – eller varför inte en så kallad upplevelse ”Vi gratulerar med att bjuda dig på en utflykt till xxx den dag du vill, och inta en god middag i samband därmed”.

Magdalena Ribbing

Drullråd?

Fråga: Min man och jag hittade vårt drömboende på landet. Huset är gammalt, men vi renoverar och fixar i vår egen takt allteftersom vi har tid, ork och pengar. Till huset hör en hel del mark som också ska skötas. Vi har anlagt en ganska stor köksträdgård där vi lägger ner mycket tid och energi.

Vårt problem är att en del som besöker oss på vår gård kommer med massor av synpunkter på vad vi gör/inte gör/borde göra/borde ha gjort/hur vi gjort etc. Alltför ofta antyds det också att vi är lata.

Vi har inte bett om deras synpunkter och det är inga konkreta och praktiska råd som är till hjälp för oss – sådana får vi också ibland och blir bara glada för!

Min man struntar fullständigt i de här kommentarerna men jag tar tyvärr illa vid mig och blir både arg och ledsen. Vi jobbar på med vår fastighet och jag tycker inte att vi är lata, tvärtom borde vi kanske behöva unna oss lite fler vilodagar än vad vi faktiskt gör.

Jag skulle inte själv komma på tanken att bete mig på det viset när jag besöker någon och blir tyvärr svarslös varje gång det händer. Var och en som hälsar på hos oss har naturligtvis rätt att ha en åsikt om vad vi gör och vår arbetstakt men om jag vill veta vad de tycker så frågar jag.

Hur ska man bäst bemöta de här kommentarerna?

Svar: Vore ni lata så skulle det vara er ensak, absolut ingenting som era besökare skulle kunna ha den minsta synpunkt på.

Det är faktiskt otroligt vad människor tillåter sig att säga till andra! De har inte alls rätt att ha en åsikt om vad ni gör eller inte gör, tycka får de förstås men inte säga det till er utan att ni har bett om det.

Om du inte kan göra som din kloke man, bara iskallt ge sjutton i dessa kommentarer, så kan du öva dig i förväg på repliker så att du snabbt kan svara dina drullar till besökare. Du kan säga med ett glatt leende ”så det är vad du tycker.” Säg inget mer än det. Eller ”jag hör vad du säger” – inget mer.

Alltså: låt besökarna förstå att du har uppfattat vad de säger men att du inte bryr dig ett dugg om det. Svara inte att den eller den åtgärden ska vidtas, eller att du inte har hunnit osv. Man måste inte finna sig i att andra kritiserar ens hanterade av sin egendom.

Se vänlig ut, visa inte en antydan till att du tar illa vid dig men markera tydligt att det som besökarna kläcker ur sig av ohövlig och ofrågad beskäftighet inte är intressant för dig.

Magdalena Ribbing

Vernissagesmoking?

Fråga: Jag är bjuden på vernissage i augusti och inbjudan påbjuder klädkod ”cocktail”. Har sökt efter vad detta innebär men hittar inte vad som är korrekt.

Jag tänker mig mörk kostym men tänk om smoking är det rätta?

Svar: Lite larvigt med klädkod till en vernissage – om den inte är jättecharmant på kvällstid med tjusigaste cocktailparty eller efterföljande middag. Annars förutsätts gästerna till en vernissage klä sig i extra snygg vardagsklädsel.

Förr (detta förr betyder minst för ett halvt sekel sedan, den tid som en del vill tro att jag inte har lyckats ta mig ur – de har fel!) var vernissager ofta tillfällen för umgänge, så kallat mingel, under sen eftermiddag. Kvinnorna hade eleganta dräkter, piffiga hattar och tunna korta handskar medan männen hade stiligaste vardagskostymen, givetvis med slips. Så ser det sällan ut ut dag.

Ordet vernissage kommer förresten från franskan vernir, fernissa, konstnärerna fernissade (också det förr!) som sista åtgärd sina oljemålningar när dessa var färdiga och i samband därmed ställdes ut för beskådande för särskilt inbjudna premiärgäster som hedrade och förhoppningsvis köplystna fick se tavlorna i en tydlig doft av fernissa.

Det heter också en vernissage, vernissagen. Ordet är genus utrum, inte neutrum, vilket många, inklusive välkända skribenter,  har missat. Ingen behöver bli upprörd  över det vanliga ”ett” vernissage – men korrekt är alltså en vernissage.

Nåväl, klädseln som meddelats ska rimligen vara mörk kostym, vilket det i så fall gärna kunde ha stått, om det nu är en vernissage av den höga digniteten. Smoking är högst osannolikt. Den klädseln är en utpräglad kvällselegans som rätteligen inte ska brukas innan klockan slår 18.

Nu kanske det inte är som jag förmodar, så är du fortfarande osäker kan du ringa och kolla, för säkerhets skull. En svag möjlighet finns att inbjudaren verkligen vill att gästerna ska klä upp sig till denna nivå. Det är artigt och rätt att försäkra sig hos inbjudaren om att man har förstått vad som önskas.

Magdalena Ribbing

Etikettspalt: God strandstil

Högaktuellt med rätt stil på stranden – svar på några frågor i ämnet:

Kan man lägga sin handduk kant i kant med någon annans? Nej, man ska iaktta viss hänsyn och låta andra ha sitt revir – men det brukar finnas ett slags mönster för detta på olika badstränder. En del har ganska tätt mellan platserna, andra har meterlånga avstånd. Kolla och gör som majoriteten.

Kan man be okända om hjälp med att smörja in sig med solkräm? Nej, man ber inte någon obekant om den sortens fysiska närhet som det innebär att bli insmord med solkräm. Och man har själv all rätt att svara med ett vänligt ”nej, tyvärr kan jag inte hjälpa dig” om man får en sådan fråga. Eller ”ja visst” – om man vill!

När man byter badkläder går man undan lite, om det finns möjlighet. Annars gäller akrobatik under handduk. Att klä av sig naken publikt när man har nått tonåren är både riskabelt och onödigt. Nakenhet är okej på nudiststränder men inte på andra badplatser.

Barn som bråkar och inte är ens egna, hur säger man till dem? Man säger vänligt men bestämt ”är du snäll och slutar sparka sand på mig nu genast” eller vad det är som är besvärande. Fungerar det inte så får man be barnet att visa var dess vuxna person befinner sig och hövligt uppmana vederbörande att hålla reda på barnet. Det ska fungera om man har en vänlig ton – kanske har den ansvariga inte sett, förstått eller orkat bry sig om vad det medförda barnet gör.

Kan man sola och bada topless? Ja, män kan – och kvinnor om det är en tillåtande stil på badstranden. Men det finns också gott om badplatser där det inte är uppskattat att kvinnor lägger bort bikiniöverdelen. På en del platser är det direkt förbjudet, på andra tillåtet.

Okej att man tar med sin hund eller katt till stranden? Husdjur ska inte medföras till platser där det finns andra personer som kan bli rädda, sjuka eller besvärade av ens husdjur. Normalt ska husdjur av hygieniska skäl inte vistas på allmänna badstränder, också därför att risken för att andra besväras av dem är stor. Finns det ett anslag om att djur är välkomna på den offentliga badplatsen ska djuren i så fall absolut inte släppas lösa. Badgäster som ogillar andras husdjur besöker inte sådana badplatser. Är djur tillåtna så behöver de antagligen få bada, men bara om det är en större sjö eller havsstrand. Aldrig i en pool, förutsatt att inte annat är meddelat av badansvariga.

Kan man röka på stranden undrar många energiska nikotinister – och det är nog tyvärr svårt att hindra. Men det betyder inte att fimpar i sanden och gräset och vattnet är det allra minsta okej. Den som vill röka och har andra inom rökhåll ska fråga först ”okej att jag röker” och respektera det nej som sannolikt blir svaret.

Mest uppskattad blir den bad- och strandgäst som inser att han eller hon inte har ensamrätt till utrymmet, varken fysiskt eller ljudmässigt utan anpassar sig till gemenskapen oavsett denna är frivilligt vald eller en man råkat hamna i.

Magdalena Ribbing

 

Förnamnsrättighet?

Fråga: Vi har nyss fått barn och har några namn på förslag. Ett av namnen är det vi helst vill ge till barnet. Problemet är att en nära släkting har gått i taket och är jättearg eftersom denne släkting anser att namnet är för likt släktingens namn (exempelvis Oliver-Olivia).

Släktingen hotar med sämre relationer oss emellan och vi tycker att det hela är mycket obehagligt och sorgligt eftersom vi tycker mycket om namnet som vi har tänkt oss.

Vi träffar inte släktingen ofta men är mycket nära släkt. Vad kan vi säga till denne om vi väljer namnet ifråga?

Svar: Normalt skulle en nära släkting bli stolt över att ett nytt barn i släkten får ett namn som påminner om det som den nära släktingen innehar. Men människor är olika, en del blir kränkta över att någon i den nya generationen får ett namn som är alltför olikt de som redan finns i släkten, andra, som din släkting hetsar upp sig över att namnet är för likt det som vederbörande har. I en del familjer är vissa namn tradition, men inte ens det innebär ett tvång för barnets föräldrar. De kan ju ändå föreslås att tänka över om traditionen är värd att bevara – men beslutet är deras.

Som jag förstår det föreligger mycket liten, eller ingen, risk att dessa två, det nya barnet och den nära släktingen som jag förmodar (man kan undra!) är vuxen, blandas ihop med varandra, vilket en vuxen människa bör inse. Så förklara för den faktiskt både ohövliga och självupptagna släktingen att ni tycker om namnet också för att det påminner om vederbörandes, att det är ni föräldrar, ingen annan, som ger ert barn det namn som det ska ha, och att sammanblandningen kommer att bli försumbar.

Och så får barnet det namn ni föräldrar vill ge det och släktingen kommer att vänja sig.

Till detta svar vill jag gärna lägga ett förtydligande. Inte sällan kommer frågor om vilken rätt andra vuxna har att kräva eller förbjuda ett visst förnamn till ett nytt barn. Det finns både släkt och vänner som tillåter sig att kritisera namnvalet som barnets föräldrar gör. Detta är fel. Tillfrågas man om sin uppfattning om namnvalet kan man framföra den. Likaså om man vet att föräldrarna har missuppfattat namnets innebörd, vilket händer. I enstaka fall kan skatteverket hindra barnets namn om detta är uppenbart olämpligt.

Men att släkt och vänner säger att barnet måste få eller inte kan få ett visst förnamn är bara dumt. Det skapar problem, försämrar relationerna och är i princip meningslöst – föräldrarna ensamma har rätten att bestämma sitt barns namn.

Magdalena Ribbing


 

Såssked?

Fråga: Min sambo hämtar en sked för att kunna äta upp den uppskattade såsen. Jag tycker det är ohyfsat och motbjudande medan han hävdar att i dom ”fina” salongerna finns en såssked just för detta syfte.

Vad gäller?

Svar: Från ungefär 1920-talet, som jag har kunnat spåra det, började en del lyxkrogar, framförallt i Paris, duka med ett speciellt såsverktyg, en ganska platt, oval sked vanligen med ett litet invik på ena långsidan, just för såsupptagande. Själva såsskeden har sitt ursprung från sista delen av 1800-talet då det blev modernt i privathem att visa sin förmögenhet genom att ha en mängd olika bestick för olika slags mat, som speciella skedar för glass, särskilda bestick för hel fisk osv. Då kom den platta såsskeden till, och den dukades till höger om kuvertet på diagonalen. Avsikten var att den skulle tillåta intag av såsen direkt i gapet utan att sagda sås applicerats på den mat som den var ett ackompanjemang till.

Men vill man vara konventionellt elegant i sitt bordsskick ska man inte äta såsen till en maträtt separat med sked. Såsen åtföljer den anrättning som bjuds genom att köttet, fisken eller grönsakerna som fästs på gaffeln påläggs en del av denna sås med hjälp av kniven eller utan, innan allt stoppas i munnen.

Att vid en formell måltid hämta eller begära bestick som inte finns framdukade är inte artigt av gästerna. Vad din man gör hemma hos er är en helt annan sak.

Magdalena Ribbing

Gästlakan?

Fråga: Vi, min man och jag har alltid med oss lakan och handdukar när vi sover över hos släktingar och vänner, de brukar också ha det till oss. Jag har aldrig funderat på att räkna med att andra ska bädda åt oss och hålla med lakan för en eller två nätter. (Vi är 75+).

Om någon kommer till oss utan lakan så är det alltid yngre personer. Jag tar då fram lakan och handdukar till dem som om det var den naturligaste sak i världen och visar förstås inte att det är lite jobbigt med tvätt nuförtiden.

Har jag fel som ser det som naturligt och artigt att man tar med sig lakan? När man bor på hotell har man ju all service, men kan man ta det för givet när man bor hemma hos folk?

Svar: Dagens effektiva tvättmaskiner gör att många inte tänker på tvätt som något problem – och inte heller inser att onödig tvätt innebär miljöpåverkan eller att alla inte har tillgång till raska tvättmaskiner.

Enligt min uppfattning ska man vid inbjudan att sova över hos någon utgå från att man ska ta med lakan och handdukar, varvid man säger ”det ska bli jättetrevligt, vi har med oss lakan och handdukar förstås” — alltså inte en fråga om man ska ta med lakan utan att man ser det som självklart.

Bjuder man hem nattgäster som inte spontant säger detta kan man med fördel säga det själv, alltså ”välkomna, vi gläder oss åt ert besök, hoppas ni kan ta med lakan och handdukar, vi har lite svårt med tvätten”.

När liknande frågor har varit uppe förr om åren i spalten har det kommit kommentarer som ”jag vill verkligen inte att mina gäster tar med sina egna lakan” eller ”bjuder jag gäster på övernattning vill jag inte vara så snål att jag ber dem ta med lakan”. Och visst kan den som gärna gör en extra byk säga till gästerna att de inte ska ta med egna lakan och handdukar. Men sommarstugegäster som är aktuella så här års kommer sällan till ställen med fullt utrustade tvättstugor – och även om så vore finns det kanske annat för värdfolket att göra än att vistas just där.

Det är naturligt och rimligt att utgå från att gäster medför lakan, om inte annat meddelas av inbjudaren. Men värdperson-inbjudare kan behöva göra detta klart för sina gäster.

Magdalena Ribbing

 

 

Kroghjälpsamhet?

Fråga: Befinner mig på en ö i Grekland – alltså en typisk semesterö med turister etc. Vid ett tillfälle när vi ätit färdigt på ett matställe, hjälpte jag och min väninna till och satte ihop tallrikarna för att hjälpa kyparen. Det rör sig alltså om en grekisk taverna och inte om någon tjusigare restaurant.

Men resten av sällskapet ansåg att så kunde man inte göra, utan det var kyparens jobb och han skulle alltså, enligt dom, ”göra sitt jobb” och ta ut tallrikarna en i taget liksom. Dessutom skulle han ta illa upp om vi hjälpte till med hans jobb och att han alltså inte skötte sitt jobb!
Jag och min väninna ville ju liksom bara vara vänliga och hjälpsamma, och jag anser inte att sådant någonsin kan vara fel. Vad säger Magdalena?

Svar: Nej, hjälp inte till hur som helst! Det är inte rätt att vara alltför hjälpsam på krogen – serveringspersonalen ska kunna sitt jobb och vet bäst hur detta ska gå till. Kanske är det inte rätt att ställa ihop tallrikarna, kanske ska besticken placeras på ett visst sätt osv.

Därutöver kan som era vänner ansåg, hjälpsamheten uppfattas som ett slags kritik som givetvis är oavsiktlig men ändå kan kännas negativ, mot hur avdukningen eller vad det är, sköts.

Så bistå inte personalen i dess arbete annat än vid uppenbara svårigheter, som när tallrikarna står så långt in att personalen inte når dem osv.

Magdalena Ribbing