Etikettspalten: Tänk först, fråga sedan

En hel del frågor ska inte ställas.

Att fråga och svara är grunden i människors samtal. Hur skulle det annars gå till? Så varför skulle man inte kunna fråga i stort sett vad som helst?

Därför att rent instinktivt och av medfödd artighet vill människan svara på en fråga. Den som bara stirrar när en fråga ställs verkar bortkommen eller ohövlig. Men allt fler tar sig en alldeles felaktig rätt att fråga sådant som de inte borde. Det beror på den nutida vidöppenheten där alla anses skyldiga att visa upp och bära fram och diskutera precis allt. Rättigheten borde rimligen vara att få dölja det man vill hålla undan av problem och privatliv. På senare tid har frågorna om andras nyfikenhet tilltagit, och de handlar alltid om sorg, yttersta obehag, om att uppfatta sig som utsatt, och om kravet på svar. Två exempel på frågor jag nyligen har fått:

”När jag träffar nya människor kommer ofta frågan om jag är adopterad. Sedan kommer fler frågor: ‘vet du något om dina riktiga föräldrar’, ‘har du varit i ditt hemland’. Som om jag inte hörde hit.”

”Andra frågar om vår barnlöshet, som hur länge vi har försökt, och vems fel det är att vi inte har barn.”

Om man är adopterad och vill berätta detaljer om detta gör man det frivilligt, utan frågor. Den som inte har barn och vill förklara varför gör det utan att tillfrågas. En adopterad person kan vara minst lika ”inhemsk” som en svenskfödd. För en barnlös person kan detta vara livets stora sorg, ett mistat barn, sterilitet, ingen att ha barn med.

Jamen, då kan de väl säga detta i så fall, svarar nu den alltjämt oförsynta Herr eller Fru Nyfiken. Nej, det kan de inte. Vem vill säga till en ny bekantskap ”nej, jag har inga barn för jag har haft fem missfall/är steril/inte törs”. Eller ”nej, jag vet inte varifrån jag kommer”.

Frågeställare menar ofta väl och försöker kanske bara få i gång ett samtal. Eller tycker själva att de är medmänskligt intresserade. Men frågar de sådant som de verkligen inte har att göra med framstår de som oförstående och torftigt begåvade och det är ingen bra ursäkt. Och de som får frågorna är ofta svars- och hjälplösa mot den giriga, idoga nyfikenheten. Svaret ”Och?” eventuellt med höjda ögonbryn kan vara en utväg, om än en trist sådan.

Den som vill inleda ett samtal med en ganska obekant person kan börja med frågor om annat än barn, ursprung och privatekonomi. Vädret till exempel. Det är oslagbart som samtalsämne.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Tack Magdalena Ribbing för att du drar en hänsynens lans för oss med trasigheter och sår. Jag kräks på folk som inte kan låta bli att fråga om allt jag är ledsen över.

Karin Hård, 10:29, 6 oktober 2009. Anmäl

Etikettspalten: Hänsyn är att byta skor

Något obegripligt vilar över, eller kanske under, gästers användande av skor inomhus. Strumpläst är känsligt som nageltrång när det handlar om bjudningar. Varje gång jag svarar på vad som är korrekt angående detta forsar det in synpunkter av de mest skilda slag.

Mitt svar är och förblir detsamma: det är fel att smutsa ner hos andra och därför ska man som besökare i det ofta blöta, snöiga, leriga Sverige medföra rena torra skor att byta till. Män kan med fördel använda galoscher, eller som kvinnorna, en skopåse med ombytesskor. Detta svar är oerhört upprörande för en del medan andra håller helt med. Många av de upprörda vill gärna konstruera vad de kallar klassfråga av skor respektive strumpläst. Andra som inte vill läsa innantill hävdar felaktigt att jag rekommenderar tofflor vilket jag ingalunda gör. Regelrätta tofflor är endast för hemmabruk. Inneskor däremot är skor avsedda för inomhusbruk, sådana som inte utan mellanliggande rengöring använts i gatusmuts och vägdamm. Gästtofflor är endast nödlösning för dem som inte står ut ens med ombytesskodda gäster.

Men att byta från uteskornas sannolika smuts till medförda rena skor, är det svårt? Pinsamt? Ett ingrepp i den personliga friheten?

Det har att göra med dagis- och fritidshemmens krav på skolösa barn men också med hur begreppet gästfrihet har förändrats de senaste decennierna. I dag är det enligt en förvånande vanlig uppfattning den som inbjuder som ska ha det roligast på sin bjudning, som ska detaljbestämma gästernas uppförande och klädsel. Ursprungligen var bjudningen till för gästernas skull, för deras trevnad främst. Skolösheten är inbjudarens behov, knappast gästernas. Vem anser på fullt allvar att det är snyggt med skolösa nylonstrumpfötter till gåbortsklänningen? Eller skolösa sockfötter till den snygga kostymen?

I USA är strumpläst eller än värre barfotabruk hemma hos andra betraktat som en intimitet av det olämpliga slaget. I flertalet europeiska kulturer är det närmast opassande om gäster skulle gå i strumplästen annat än vid högst informella tillfällen och det är inte sådana som frågorna gäller.

”Jamen mina vitlaserade furugolv tål inga klackar eller skor”, förklarar somliga.

Okej. Då finns det två möjligheter: ovannämnda tråkiga gästtofflor – eller utläggande av skyddsmattor när gäster väntas. Risken finns annars att gästerna uteblir medan de ömtåliga golven förblir ensliga.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Vad är det för fel med sockiplast? <br/>Personligen äger jag inte flera par finskor. <br/>Folk får gärna ha skor hemma hos mig men det kan ju inte förväntas att jag har en massa skor som jg knappt har användning av med mig.

Thomas, 16:30, 19 maj 2009. Anmäl