Etikettspalten: Barn + fest = ibland

En gång skrev en förtvivlad kvinna till mig om sin vigsel; just när hon skulle säga sitt livs viktigaste ”ja” framför altaret, hade ett medfört litet gästbarn gastat ”mamma jag måste bajsa”. Gästerna i kyrkan hade småskrattat förstås. För bruden blev detta stora ögonblick bara ett hopplöst minne, hon och hennes man kände sig löjliga.

Förhoppningsvis slipper jag kommentarer av typen ”jamen det är ju helt naturligt, verkligen inget att bry sig om.” De som förmår se förbi sin egen trevnad eller bekvämlighet kan inte annat än hysa sympati för det ledsna brudparet vars stora ögonblick skymdes av fnitter och barnbajs.

Däremot har åtminstone jag ganska lite förståelse för alla de föräldrar, allt fler, som anser att deras barn i alla åldrar är självskrivna på alla fester och bjudningar.

Barn är underbara naturligtvis, och det är härligt med fester där alla generationer kan umgås. Men så är inte alla kalas planerade – och det måste även föräldrar inse. Allt fler frågar mig hur de ska formulera sina inbjudningar särskilt till bröllop för att gästernas barn inte ska tas med. Det finns en anledning till detta: inbjudarna har erfarenhet från fester med medförda barn och vill inte ha det likadant.

Nu kommer många att försvara barns rätt att följa med på alla kalas. Barn ingår i familjen. Visst! Ingen anser något annat förstås! Så jag håller genast med, barn ska med överallt – där det är okej för dem själva och för andra. Men jag får också emellanåt mejl om barn som farit illa av att tas med på vuxenfester där föräldrar och andra som barnet känner har blivit lite smålarviga eller mycket larviga på det sätt som alkohol åstadkommer.

Eller där pappa har dansat för tätt ihop med någon annan än mamma. Eller annat som barn inte ska behöva se. Barn ska inte heller behöva känna sig i vägen vilket gäster tycker att hoppande, pratande, gråtande barn är – hur naturligt det än är att barn gör just så.

Barnvakt hemma där barnen trivs och har det bra är bästa lösningen. Eller att någon lokal i närheten av festlokalen ställs i ordning för medförda barn, med video, pussel, kritor, barnlämplig mat och någon som tar hand om festbarnen under kvällen.

Det handlar inte om att andra ogillar ens barn. Det handlar framförallt om att barn ska vara välkomna till fester – men slippa vara där de inte är bjudna.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

I det exempel som tas upp här borde det vara föräldrarna till det hojtande barnet som ska skämmas å det grövsta. När man ska ta med ett barn in i kyrkan tycker jag att man bör se till att barnet både är nykissat o nybajsat INNAN man går in i lokalen för att delta i gudstjänsten/vigseln/barndopet/konfirmationen eller vad det nu är som man deltar i. Detta av ren och skär artighet mot övriga närvarande.

monica, 19:57, 28 januari 2009. Anmäl

Etikettspalten: Måttlighet är faktiskt bäst

Ack, ack så korkat! Nu handlar det inte om moraliska pekpinnar utan om att den som är full blir både dum och patetisk och tappar sitt omdöme varvid hemska saker alltför lätt inträffar. Och fyllan blir då motsatsen till en studentexamen som ska markera att man har inhämtat ett visst mått kunskap och mognad. Försedd med detta anses studenten kunna ta ansvar för vuxenlivet.

Rätt är alltså att markera sin glädje över att minst ett dussin år inom skolans väggar är över. Löjligt är att tro att champagnefrukost, småsupande hela dagen och redlöshet på kvällen är det underbaraste sättet att fira sin studentdag.

Klarar man inte av att vara glad en sådan dag utan att vara plakat full kanske man inte har nått den där mognaden?

Så måttlighet rekommenderas. Och kom ihåg att det töntiga bubbelsprutandet på lastbilsflaken alltid är dålig stil.

Studentmottagningen kommer det många frågor om, den vanligaste om inbjudningskort. Sådana är okej även till mottagningen, eftersom denna har blivit en helt annan bjudning än den var förr.

Förr var ju studenten osäker – man visste inte om man skulle klara sig (även om man kunde ana det) och mottagningen var en drop-in-tillställning för släkt och vänner som kom för att fira om studenten hade lyckats ta sin examen. Då bjöds på mousserande vin och några små tilltugg. Nu har mottagningen oftast övergått till att bli en riktig bjudning med vin, mat och tårta, och då måste inbjudaren ha en aning om hur många som kommer. Därför är det vettigt med inbjudan och enkel begäran ”ring om du kan komma” eller annat informellt svarskrav. Att studenten själv håller sig hemma ett bra tag för att ta emot gratulationerna är högst lämpligt.

Till en inbjudan att fira studenten bör läggas en beskrivning av utspringet i skolan och transport därifrån. Många skolor har restriktioner beträffande antalet deltagare på skolgården.

Klädseln för dagens studenter varierar stort – men vitt för flickorna är vanligast. Största urringningen sparas lämpligen till kvällsfestligheterna. Det finns faktiskt jackor, kavajer, koftor. Kom ihåg att kläderna ofta blir fläckiga av alla blommor och annat lyckönskande.

Alla fina presenter tackar studenten för genom att ringa eller skriva till alla som uppvaktat. Det är den enda hövliga. Och för den delen är det moget.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Etikettspalten: Helt onödiga bröllopsbesvär

Bröllopsdagen räknas som en av livets största högtider. Två människor lovar varandra inför en myndighet och vittnen att leva tillsammans i trohet livet ut – det är stort och det ska kännas stort. Men det är inte detsamma som tjohej på gränsen till maskerad eller diskotek. Fest och glam, ja, men med viss respekt för situationen.

Dagens brudpar verkar vilja ha riktigt stora bröllopsfester, traditionella och ofta med ett tema av något slag. Det må verkligen vara vars och ens ensak hur man väljer att fira sitt bröllop, men traditionellt är det inte att ha en bröllopsfest med krav på klädsel enligt medeltid, Las Vegas, grönt, vitt, 1950-tal eller något av alla andra teman som jag har fått frågor om från svårt bekymrade gäster.

Att brudparet vill markera sin dag och göra den personlig är naturligt. Men gästerna ska inte utgöra en tjusig bakgrund till brudparets märkliga drömmar, utan bjuds för att gemensamt med alla övriga fira den glada händelsen. Det innebär att gästerna inte bör åläggas ytterligare utgifter och oväntade krav utöver de som är vanliga i form av eventuellt nytt inköp till klädseln, transport, present.

Teman som ger gästerna problem eller rentav ångest för att de måste köpa nya dyra kläder eller kommer fel klädda är grundläggande fel. Dessa helt onödiga påhitt som saknar förankring i den svenska traditionen kan med fördel avskaffas. Normalare finklädsel som Kavaj eller Mörk kostym är helt tillräckligt som festmarkering, krånglar inte till det för gästerna och skapar därigenom en god stämning. Det är mer värt än diverse originella festkonstruktioner.

Nutida baraxlade och nästintill barbröstade brudar skulle inte ha passerat i kyrkan för bara ett par decennier sedan – och är i dag otänkbara i flertalet andra kulturers heliga rum. En kyrka är en helgedom och klädseln måste anpassas till detta. Bara axlar och stora urringningar ska döljas av en jacka, bolero, schal eller annat arrangemang i kyrkan. Till festen efteråt kan bruden vara baraxlad om hon vill.

Svensk sed är inte heller att bruden förs till altaret av sin far eller annan närstående. Det internationella bruket har blivit vanligare vid svenska bröllop men är inte välsett av Svenska kyrkan som viger nästan hälften av svenska brudpar. I svensk vigseltradition inträder brudparet tillsammans i kyrkan vilket markerar att bruden frivilligt ingår äktenskapet – hon ges inte bort.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Etikettspalten: Vanligt folkvett – kom tillbaka!

”Samsas” är borta.

Liksom ”maka dig”.

Orden var vanliga för sådär trettio år sedan, eller fyrtio. För all del, det var den forntid då de flesta visste att de ingick i ett större mönster än där de tillfälligt befann sig: trottoar, hållplats, väg, offentlig lokal. Vuxna sade dessa ord till barn och unga, eller kanske vid behov till varandra.

Vad var det man skulle samsas om?

Nästan alltid utrymmet, det gemensamma, det som alla har lika mycket rätt till. Om detta är alltför många i dag rejält osams.

För en tid sedan diskuterades på DN.se/etikett ämnet Sveriges moderna drullar i meningen de som går rakt fram utan att väja, de som inte håller upp en dörr, aldrig lämnar sin plats oavsett andras större behov av den, eller som ilsket fräser till den de råkat trampa på. Mängder av mejl beskrev upprört det som kallades svensk oartighet, ungas och äldres tilltagande brist på vanligt folkvett.

Ingen lösning på frågorna gavs, därför att detta handlar om hur man ser sig själv och det är mer än att tillfälligt flytta sig undan en halvmeter så att en mötande också får plats, att självklart hålla upp dörren för en annan person, bekant eller inte, att ge sin sittplats till den med ett barn på armen eller den som har svårt att stå upp. Kanhända är denna på sitt sätt nya attityd en del i samhällets utveckling, oönskad i så fall. Ökad självupptagenhet gör gemenskapen ointressant.

Tråkigt nog ligger Sverige, enligt all mejl och erfarenhet, högt upp i ohyfsligan. Vi kan bli världsbäst på JAG, MIG och MITT, om vi inte skärper oss.

Tips: det är enkelt att resa sig upp på bussen och erbjuda sin plats till den som bättre behöver den, att hålla upp den där dörren för en kvinna eller man, att maka åt sig på trottoaren när man går tre i bredd, med eller utan barnvagnar, så att mötande slipper gå ut i gatan.

Dags att det blir trendigt att vara vänlig! Ganska många tror att det är pinsamt att säga ursäkta när de bufflat sig, eller att säga tack, eller att resa sig på bussen. Helt felaktigt anser de att de kommer i överläge om de struntar i tacket och ursäkten, och varför ska de resa sig för någon gammal tant när de är trötta själva?

Svar: därför att vi är en del av en helhet. Vi är inte ensamma på trottoaren, i bussen, i världen.

Det gör inte ont att maka sig, säga ”tack” eller ”ursäkta mig”. Det hindrar inte karriären heller. För den delen är det gratis.

Och det är lättare att leva om man samsas.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0