Ska svärfar betala bröllopet?

Fråga: Räknar man fortfarande med att brudens föräldrar står för arrangemang och kostnader vid bröllopet? Kanske en uttjatad fråga, men högaktuell för mig.

Svar: Under förutsättning att bruden är helt oförsörjd, att hon bor hemma och saknar egen lön och andra ekonomiska tillgångar kan hennes föräldrar betala bröllopet och bestämma vilka som ska bjudas och hur allt ska gå till. Då gifter de bort sin dotter, som det hette förr, och hon hade själv mycket lite att säga till om angående sitt bröllop.

När brud och brudgum själva försörjer sig finns inte minsta anledning för brudens föräldrar, eller brudgummens, att betala bröllopet, ringarna, brudparskläderna, bröllopsresan. Det gör brudparet som då bestämmer hur de vill ha sin fest, sina kläder och arrangemang. Vill brudparsföräldrarna bistå med något bidrag är det givetvis helt frivilligt.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Jeans på jobbintervju?

Fråga: Tack för en jättebra spalt som jag alltid läser och har lärt mig mycket bra av!

På mitt arbete håller jag för tillfället en slags söka-jobb-kurs. Kollegan jag håller den med och jag har inte samma uppfattning av vad korrekt klädsel för en anställningsintervju är. Jag anser att det absolut inte är ok att komma till en interview i jeans, hon tycker att det inte är så noga och att ett par hela och rena jeans absolut funkar. Så klart är vi medvetna om att det är skillnad på om jag söker jobb som ‘fabriksarbetare’ eller ‘bankdirektör’.

Vad tycker du, är jeans okej? Om ja, finns det någon tumregel för vilka jobb som kräver vilken klädsel?

Svar: Kul att DN.se/etikett är uppskattad!

Nej, någon tumregel för intervjuklädsel finns inte. Som alltid gäller anpassning till situationen och den har du redan kommit på, alltså att det handlar om vilket slags jobb man söker. Ska man söka arbete på en reklambyrå med poppig stil kan jeans vara rätt medan en dräkt kan vara helt fel. Ska man söka jobb på en bank kan det vara jeansen som är fel.

Är man osäker på klädstilen på arbetsplatsen som man ska söka jobb till kan man undvika jeans, som är den okonventionella klädseln – det finns ju andra slags långbyxor som varken är superstrama eller jättelediga. Praktiskt kan vara att se till att man har ett ärende i närheten av den arbetsplats man ska söka arbete på, och kolla in vid lunchtid eller hemgångstid ungefär vilken klädstil som råder. Eller om man vill och vågar, ringa företagets växel och antingen fråga där eller be att få tala med VD:s assistent och fråga om klädstilen.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Hindra objudna barn?

Fråga: Det anses självklart att hundägare ska fråga om det är okej att ta med hunden men föräldrar kan ta med sig sina barn utan att fråga. Har både hundägare och föräldrar i bekantskapskretsen och alla är vi överens om att en hund gör mindre väsen av sig än barn.

Borde inte även föräldrar vid besök fråga om det är okej att ta med barnen? Då får jag som värd möjligheten att ibland ordna en barnfri middag då gästerna i lugn och ro får tid att umgås.

Det du en gång skrev om att bara inbjudna husdjur får gå på kalas går ju att överföra direkt på barn och då borde väll samma princip gälla även barn. Jag har tagit mig friheten att citera en bit av texten du skrev och med glimten i ögat bytt ut Fido mot Henrik.

”Jamen min gulliga lilla Henrik, han är inte till besvär, han sitter bara stilla och tyst.” Jo minsann! Alla som har bekanta med barn känner igen det. Lilla Henrik stör bara ibland.

Sätter gärna sina spår mitt i ljusa soffan medan föräldrarna skrattar förtjust. Henrik ska ha särskilda tallrikar och glas och visst kan du steka upp lite köttbullar till honom? Oj då, ja han är lite snorig. Men han vill ju bara vara go, ge honom en kram nu. Hoppsan, där föll en vas, ja han är ett litet yrväder.

Ganska många föräldrar tar med sig sina barn till andra utan att fråga först. De låter glatt sina barn terrorisera andra människor i deras hem, eftersom den som inte älskar barn är en konstig människa, nästintill omoralisk. Vem vill egentligen säga att man avskyr barn, tycker att de luktar illa eller bara ogillar att de stökar ner ens hem?

Svar: Föräldrar ska fråga om de får ta med sina barn på bjudningar och besök och klara av ett eventuellt nej.

Skillnaden mellan medförda barn och medförda hundar-katter är att endast få människor är allergiska mot barn eller rädda för dem, och därför kan man inte dra den parallell du gör (jag medger gärna att den har sina poänger).

Men du som inbjudare vet ju vilka gäster som har barn, och ska därför vid inbjudan säga eller skriva ”tyvärr kan barnen inte få följa med” – med den risk detta innebär att du betraktas som barnovänlig. Så det får du också förklara, alltså att du inte alls tycker illa om lille Henrik utan att du är orolig för dina möbler och så vidare.

Kom ihåg en sak till: det är inte barnens fel om de är besvärliga på en vuxenbjudning, det är föräldrarna som inte vill vara föräldrar utan ganska ofta medför sina barn för att andra ska ta hand om dem.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (20)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 20

Barn är välkomna, men oftast far ungarna omkring i hela min lägenhet och pillar på allt och ritar med bläck i soffan, etc. Föräldrarna bryr sig ej, ty de är lika bökiga själva. Sålunda måste jag passa ungarna och det kanske inte var som jag tänkt från börjana av bjudningen, dessutom tar många föräldrar väldigt illa vid sig om jag säger åt deras ungar. <br/>Hundar kan vara lika busiga som ungar vid bjudningar

Kronan, 13:29, 28 januari 2009. Anmäl

Hej ZZ..... <br/>Du var nog ett väluppfostrat barn <br/>som följde med på Dina föräldrars <br/>tillställningar, stod ut med att ha <br/>litet tråkigt och sitta snällt och vara tyst samt kanske leka i ett angränsande rum efter maten. Men <br/>ack, ack, så fungerar det ofta inte idag. Många föräldrar BRYR sig inte om hur barnen uppför sig och de BRYR sig heller inte om att de tackat "ja" till en vuxentillställning och sedan dyker upp med 1-3 småbarn! Föräldrarna säger inte alls alltid till sina barn att lugna ner sig när de "härjar" och många tycker att de inte behöver tillrättavisa sina telningar alls. Men varför måste man som värdinna hux flux anpassa en vuxenmiddag till något som medförda (och ej inbjudna) barn kan tänkas gilla? Föräldrarna tar oftast inte alls med sig mat till sina barn om det inte rör sig om bebisar. Tillställningar är en social träning (jag själv vet sedan barnsben) men att försöka underhålla medförda barn helt oförberett som dessutom inte "gillar läget" är knepigt.

Eva, 16:55, 15 januari 2009. Anmäl

Men vilka barn umgås ni med!? Barn som hoppar i sängar och soffor, skriker och kletar ned? Visst är barn ofta livfullare än vuxna och de saknar ofta vuxnas motorik vilket gör att de oftare spiller - men spill får man väl räkna med när det är kalas (speciellt om det serveras alkohol). Som barn följde jag ofta med mina föräldrar på tillställningar, dock inte jämt, och man fick ha lite tråkigt, sitta snällt och vara tyst. Kanske leka i ett angränsande rum efter maten. Det är väl också en värdefull social träning! Bara för att barn inte vet bättre betyder ju inte det att föräldrarna inte vet bättre och kan meddela sina barn. Angående barnmat så kan barnen äta samma mat som sina föräldrar annars kan väl föräldrarna ta med sig lämplig mat. När barnen är så små att de kan beskrivas som små telingar äter de ju inte så mycket heller så det blir nog ingen större ekonomisk förlust för värdparet. <br/>Slutligen har jag själv inte barn. Mina vänner med barn tar ibland med sig dessa och ibland inte.

ZZ, 11:55, 15 januari 2009. Anmäl

Men barn är ju barn och ofta ganska <br/>nyckfulla i sin lekfullhet. Kan faktiskt inte betrakta barn på samma sätt som vuxna. Visst är de individer, men <br/>jag anser fortfarande att barn skall <br/>slippa umgås med vuxna under sena kvällar där alkohol serveras eller på formella tillställningar där de flesta barn inte känner sig helt hemma. Många barn blir trötta och har svårt att passa in på sådana till-ställningar. Varför utsätta dem för det? För övrigt undrar jag hur många kvinnor, färgade eller gamla gubbar som hoppar i soffor, sängar, skriker eller kletar ner. Åtminstone gör inte jag det.

Eva, 09:23, 15 januari 2009. Anmäl

Jag retar mig på att barn hela tiden ses som en särskild grupp, väsensskild från andra "riktiga" människor (dvs. vi vuxna). Så fort ett barn gör något så är alla barn besvärliga, tydligen. Jag tycker att man ska betrakta barn som individer, precis som alla andra människor. Det finns barn som fungerar fantastiskt i alla sammanhang, och det finns barn som har svårare att anpassa sig, precis som det finns vissa vuxna som inte heller funkar särskilt bra i sällskapslivet. Att säga att barn inte hör hemma här eller där är lika tokigt som att säga att kvinnor, färgade, gamla gubbar etc. inte gör det.

Misan, 00:02, 15 januari 2009. Anmäl

Jag tycker att det ska etableras en informell åldersgräns på 12 år. Är barnen över 12 år enligt denna åldersgräns så är det i princip inte medbjudna. <br/>Ja för små barn som annars behöver barnvakt men surmulna tonåring ska stanna hemma istället för att sänka feststämmningen

vetej, 16:02, 14 januari 2009. Anmäl

Anneli skriver att barn åtnjuter mänskliga rättigheter, det är visserligen sant. MEN det är INTE en mänsklig rättighet att få gå på fest hos någon. Det är ett PRIVILEGIUM att få gå på fest och det privilegiet är inte förknippad med någon slags skyldighet för värden/värdinnan. Många verkar för övrigt numera använda ordet "mänsklig rättighet" så fort de inte får som de vill och helt utan koll på vad de egentligen talar om.

jenny, 00:19, 14 januari 2009. Anmäl

Såg nyligen ett TV-program, där barn vittnade om hur obehagligt det var på fester, när vuxna drack alkohol, blev annorlunda än vanligt och bekymrade sig om vem som skulle kunna köra hem. Barnen ville dock inte ta upp saken med sina föräldrar. Redan det känns som skäl att bara ta med barn på barnkalas och eftermiddagsbjudningar. Jag tycker också det är ett oskick att ta med bebisar på viktiga föreningsmöten, eftersom de ditraherar så.

Linnéa, 20:01, 13 januari 2009. Anmäl

Jag känner igen mig, men från den andra sidan. När jag var liten var det tyvärr mina föräldrar som såg det som fullständigt självklart att jag och mina syskon skulle följa med på alla middagar och fester hos (ofta med utflugna barn) vänner och bekanta. Värdparet såg ofta lite förvånade ut när de såg att vi följt med. Och ja, vi betedde oss ungefär som i exemplet. Helt ärligt är de flesta fester otroligt tråkiga för barn, därför blir det väl sådär. Idag skäms jag otroligt över hur besvärliga vi var och tycker synd om de som fick middagarna förstörda av oss. Om jag får barn ska jag undvika att ta med dem på middagar av just denna anledning. Om ni inte har barnvakt -> gå inte.

Annapanna, 18:49, 12 januari 2009. Anmäl

Håller med Sofi om att tala klarspråk med föräldrarna. Men ack, det kan vara att trampa på en öm tå! Vill man välja mellan att få sin säng eller soffa sönderhoppad eller "förolämpa" föräldrarna, så <br/>är nog många litet tystlåtna för att inte verka barnfientliga. Åter igen, Sofi, så har Du rätt i att barn måste komma ut på bjudningar för att lära sig socialt umgäge, men det fungerar ju inte alltid. Föräldrar som <br/>fått drink, vin till maten, avec etc. vill ju slappna av och då far deras telningar runt som jehun ibland. Alltså tror jag inte på att ta med sina <br/>telningar på sena kvällar (vilken många vill). Gör man det, så ta med <br/>litet mat till barnen som de själva gillar, gärna en sovsäck och kudde också. Som värdinna vid en middag med 2-3 rätter är det litet orimligt att dessutom laga barnmat till olika barns önskemål. Barn är mycket mer medvetna om sig själva och sina behov nuförtiden och kan ha krav. De skall förstås uppfyllas, men inte på bekostnad av alla andras.

Eva, 12:26, 10 januari 2009. Anmäl

Pengar bättre än presentkort?

Fråga: Visst är det mer vulgärt med sedlar än presentkort, därför ger många presentkort, men för den som  får presentkort är det ett besvär. Bristerna är flera.
1. Presentkortet kanske varken till innehåll eller affärskedja motsvarar det som bemärkelsebarnet vill ha.
2. Presentkortet ger praktiska svårigheter, ännu en sak som ska kommas ihåg.
3. Det man önskar sig är ofta populärt, det kan  vara slutsålt, vilket gör att användningen av presentkortet skjuts upp.
4. Uppskjutna saker har en förmåga att inte bli av.
5. Affären, teatern etc kan vara nedlagd.
6.Presentkort kan inte bara tappas bort utan har också ett bäst före datum.
För handeln innebär presentkort hundratals miljoner kronor som ingen kommer att använda, reglerna gör presentkorten till något slags geschäft. Vore det inte bättre och mer praktiskt, mer av en gåva att rekommendara bemärkelsefirare att rätt och slätt ge kontanter, men att där säkert ange vad gåvan är till för?

Svar: Du resonerar högst förståeligt på ett sätt, men man kan se problemet på ett annat sätt: som givarens behov av att skicka ut mottagaren att göra sig besväret med gåvans införskaffande. Det kan föralldel anses gälla även presentkortet, men detta är samtidigt ett substitut för en gåva, kan man säga – givaren har skaffat kortet och förutsätts ha tänkt på vad det innebär. Att mottagaren kanske inte gillar butiken som kortet gäller för är ju samma sak som att ett föremål därifrån inte uppskattas. Och får man ett presentkort ska man se till att använda det raskt! Och tacka för det!

Kontanter i handen blir alltid ett slags betalning, på ett annat sätt än ett presentkort. I flera kulturer är kontanter rätt gåva, så till bröllop på sina håll i Mellanöstern och i Japan exempelvis. Men inte i svensk tradition.

Problemet är inte så lättlöst, men såvitt jag förstår är det än så länge är mer accepterat med presentkort eller föremål än en slant i handen. Och att ge kontanter med en bestämd precisering av vad pengarna ska användas till är alldeles fel. Då hade man ju som givare lika gärna kunnat köpa det där som man vill bestämma att ens pengar ska gå till.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Rökningsmobbad

Fråga: Varje gång jag är på fest eller ute och fikar med vänner och vi har jättetrevligt så går jag ändå hem och känner mig ledsen hur trevligt vi än har haft. saken är den att jag är ofta den enda i sällskapet som röker och så fort jag ursäktar mig efter kaffet för att gå ut att röka, är det alltid någon som skall kommentera detta, ”skall du aldrig sluta, är det inte dags snart? hon får väl också förstånd någon gång” och så diskuterar de min rökning.

Detta upplever jag som fruktansvärt jobbigt, dels att alla vänder uppmärksamheten mot mig, som är ganska blyg och dessutom diskuterar mig. Jag vet ju att det är farligt och har bett dem jag känner att låta mig vara, har klarat att minska till hälften av min forna konsumtion.

Svar: Du väljer ju själv att röka, och med den massiva information som finns om rökningen farlighet kan du inte räkna med förståelse från omgivningen för att du röker. Däremot ska du inte behöva känna dig så trakasserad som jag läser av din fråga. Du kan bestämt och vänligt säga när du går ut för att röka och får höra dessa synpunkter: ” tack för ditt intresse, jag vill inte störa och därför går jag faktiskt ut och röker”
– eller ”tack för din omsorg, jag har minskat till hälften, resten kommer så småningom”.

Du ska nog ta med i ditt bekymmer över andras kritik att den är betingad av välvilja, man önskar ju inte att någon vän eller kollega ska dö i förtid av rökning, och det är vad dina vänner försöker förmedla till dig. Du blir betraktad som oförståndig som inte upphör med denna livsfarliga verksamhet. Absolut enklast för dig är att tugga nikotintuggummi när du är ute med dina vänner, och spara rökandet till dess att du är ensam.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Oönskad överraskning

Fråga: ”Vill du komma hem till mej ett tag? Jag har en liten överraskning”.
Proppmätt efter en bastant middag går jag aningslöst hem till den där ”överraskningen” som då visar sig vara ett dignande matbord.
Och nu blir det pinsamt. ”Men snälla, jag har nyss ätit, inte visste jag…”
”Åhjo! En liten bit bara…! Vi vet ju att du är glad i mat”
”Nej, tyvärr!”
Stämningen blir då minst sagt isig. Det har till och med inträffat att jag helt skamlöst och ouppfostrat flytt en hotande tvångsmatning.
Snälla! Säg till dem som planerar att bjuda på mat att de ska varsko middagsgästen innan, inte bara komma med en liten överraskning.
Det är i och för sig sant att jag är glad i mat men bara när jag är hungrig.
Är det under sådana här omständigheter oartigt att matvägra?

Svar: Oj! Det var en ny bjudningssed som jag inte hört om tidigare! Verkar inte praktisk. Mat är ingenting självklart, och ingenting som ska proppas i gäster som gåslevergäss.

Fråga nästa gång det kommer en överraskningsinbjudan om den gäller mat eftersom du just har ätit en stor måltid.

Självklart ska inbjudaren meddela vad inbjudan gäller och innebär. Allt annat är tokigt.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Lånta fjädrar

Fråga: Är det möjligt att bära en ärvd kunglig utländsk medalj vid ex frack- eller smokingtillställning utan att det blir en känsla av maskerad eller uppvisning?

Svar: Absolut inte! Det vore att låtsas att man själv belönats för en insats av något slag, och så gör man inte! En utmärkelse för något man har utfört är totalt personlig, det går inte för någon annan att ha den som prydnad. Den är alltså inte jämförbar med ett smycke. Du får nöja dig med att lägga den ärvda medaljen i en ask och ha den hemma för att kunna berätta om dess innehavare för andra. Men aldrig bära den själv!

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Oprecis klädkod

Fråga: Vad innebär klädsel Sportigt elegant?

Svar: Att inbjudaren inte förstått vad en klädkod är avsedd att vara, nämligen en hjälp till gästerna att få reda på bjudningens nivå och därmed klä sig enligt den. Klädkoden ska vara tolkningsbar för gästerna, annars är den meningslös.

Så hur tolkas sportigt elegant? Som tröja och finjeans? Klänning? Tweedkjol? Är det vardagsklädsel eller nivå kavaj?

Ring den välmenande men förvirrade inbjudaren och fråga vänligt vad som avses.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Rätt frackklänning

Fråga: Vi ska på en bankett i januari. Herrar bär frack och damer långklänning. Nu undrar vi vilken färg man kan/bör ha på sin långklänning. Är t.ex svart långklänning ok? Vi undrar även: får damen bära en röd tvådelad balklänning?

Svar: En frackklänning kan ha precis den färg som bärarinnan själv väljer. Är det ett bröllop ska helt svart och helt vitt undvikas av hyfsade kvinnliga gäster, men alla andra färger går bra. Inklusive rött, kan jag understryka på ofta förekommen anledning.

Nu är det frågan om en bankett, alltså en stor fest, och då är svart helt korrekt, vitt helt korrekt, rött helt korrekt, liksom blått och grönt och gult och lila och alla andra färger och mönster. Det handlar om smak, inte om något färg- eller mönsterförbud. Kanske är en kritvit klänning i januari inte lika årstidsanpassad som en gul eller röd, men som sagt, det är en smaksak.

Beträffande tvådelad frackklänning vill jag gärna förklara för alla som undrar om detta att det inte föreligger minsta oartighet i en frackklänning som består av två delar. Varför skulle det vara ”fel”? Om klänningen inte är hopsydd i midjan utan är tvådelad i samma tyg, eller om livet är i ett material och kjolen i ett annat spelar inte heller någon roll. Exempelvis den ganska ofta sedda kombinationen ett spets- eller paljettliv till sidenkjol – högst lämpligt till en frackmiddag. De som påstår något annat är verkligen ute och cyklar (vilket i sin tur är olämpligt i frackklänning).

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Hänsyn till vegetarian?

Fråga: Jag har valt att bli vegetarian dels av hälsoskäl, och dels av ideal, för ungefär 1.5 år sedan. Jämnåriga vänner (jag är 30 år) bemöter mitt val med respekt, och tar hänsyn till detta när de bjuder hem mig och min familj. Problemet är att arbetskamrater (alla 45 och uppåt) samt min och makens släkt inte har förståelse för mitt val av diet. Varje gång vi blir bjudna serveras det oftast kött av något slag. Jag har hittills avstått från att ”bråka”, och nämner oftast inte saken, men när jag diskret har påpekat någon gång att jag inte äter kött så har svaret varit ”du dör ju inte av det en gång” eller något i stil med att jag inte ska vara märkvärdig, jag har ju ätit kött förut. Resultatet har blivit att jag fått klara mig på grönsaker och pasta/ris/potatis, eller ta en liten bit kött för att inte den som bjuder ska bli förnärmad.

Jag vill gärna stå på mig i fråga om detta, men vill absolut inte krångla till det för dem som bjuder mig! Jag äter fisk och skaldjur, så jag känner inte att valet att bjuda på något som alla kan äta är så svårt för en värd/värdinna. Och det märkliga är som sagt att de yngre inte ser ett problem i detta, medan de äldre ignorerar eller reducerar mitt val med nedsättande beteende.

Svar: Människor har olika kunskap om vad vegetarianism innebär, och handlar sällan av elakhet utan av oförstånd. Att en middagsbjudning ska anpassas i sin helhet efter en gästs särskilda matbehov kan inte förväntas. Att däremot se till att den gästen får den mat som tolereras är rätt.

Du bör få en bit fisk eller någon grönrätt när du har sagt till att du inte kan äta kött (och erbjudit dig att ta med en egen maträtt som du kan äta men fått till svar att det inte behövs).

Att kommentera ditt frånval av kött på det sätt du beskriver är bedrövligt och låter drulligt, men är förmodligen mest okunskap. Försvara dig inte, säg bara ihärdigt ”det är mitt val att avstå från kött”. Så intressant är inte detta beslut att andra orkar hålla på med samtal om detta någon längre stund. Och inte är vegetarianer särskilt ovanliga heller. Det kanske kan framhållas för kommentatorerna?  

Om du inte kan eller vill klara dig, som du skriver, på grönsaker med mera så kan du vara lite framsynt när du gästar arbetskamrater eller din mans släkt och äta något hemma i förväg. För du går ju inte på middagsbjudningen för att få äta dig mätt? Du kan inte kräva att alla andra visar total anpassning efter just dina behov, men du kan hoppas på hänsyn till ditt dietval. Och du behöver aldrig äta ”en liten bit kött” av vänlighet mot inbjudaren!

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-6 av 6

Jag anser inte längre att bortbjudningar är det största problemet med att inte äta kött. Jag äter något proteinrikt innan. Problemet är för den som bjuder. Man vill ju som bjudande tillredsställa sina gäster. Och hur gör den som inte kan laga annat än kött? För mig är det på motsvarande sätt svårt att bjuda köttätare, eftersom jag inte är så bra på kött ochde inte blir nöjda om de inte får kött till maten. Oavsett hur vällagat eller fint, så tycker man tydligen inte att man blivit bjuden tillräckligt om det inte finns kött på tallrikten. Är inte det ett etikettsprobem?

Vego, 13:13, 11 augusti 2009. Anmäl

Jag tycker att frågeställarens inställning i denna sak är väldigt märklig... Menar han/hon på allvar att det på varje bjudning han/hon blir bjuden till ska serveras fisk eller skaldjur? Finns det ingen gräns för hur egoistisk man får vara? Om man kräver specialmat, ja då erbjuder man sig att ta med den själv eller också äter man vad man kan, utan att oja sig. Varje person har rätt att själv välja vilken diet man följer, men då är det också denna person, och endast denna person, som har ansvar för att den följs. Och jo, jag är själv vegetarian sen flera år - det är inte ett så här stort problem!!!

Jenni, 11:11, 11 augusti 2009. Anmäl

Vegetarianer äter inte fisk, då är de inte vegetarianer. ;)

RK, 11:53, 10 augusti 2009. Anmäl

Ja dessa problem med oforstaende vanner/bekanta. Jag har sjalv valt att inte ata kott de senaste 13 aren och motts av de mest skiftande argumenten till att jag ska smaka en bit kott, trots allt. Den roligaste ar utan tvekan min pappa som forsokte fa mig att ata isterband med argumentet att de innehaller mindre an 50% kott! Det tog honom manga ar att inse att det ar nolltolerans som galler sa du far nog tyvarr vara beredd pa att folk kan vara oforstaende for ditt (troligen i deras ogon plotsliga) val av diet. Forklara talmodigt varfor men ge dig inte in i en diskussion om du inte kanner att du har val underbygda argument. Kolla in www.djurensratt.se om du vill ha lite ny "input". Lycka till!

Sofia, 06:30, 10 augusti 2009. Anmäl

@ Brittsten - fast det är ju faktiskt inte upp till vännerna/släktingarna att bestämma och värdera huruvida skribentens val är rätt eller logiskt. Skribenten har rätt till sitt val. <br/>Däremot kan jag hålle med Ribbing att det är en bra lösning att själv erbjuda sig att ta med ett alternativ till sig själv som fungerar. Jag gissar att till 99% kommer svaret vara att det inte behövs. Och om man någon gång får ta med själv så är väl inte det hela världen. <br/>Jag har ett par vänner som är just vegetarianer och dom erbjuder alltid att dom kan ta med fisk eller annat dom äter. Men naturligtvis är inte det nödvändigt när jag bjuder hem dom, jag vill ju gärna att alla mina gäster skall känna sig välkomna :)

Sara, 09:46, 5 augusti 2009. Anmäl

Dina vänner tycker antagligen, med all rätt, att det är mycket underligt att man slutar äta visst kött av "ideal" medan annat kött som behandlas minst lika illa i "produktionen" fortfarande duger bra som måltid. Kanske skulle de respektera ditt val mer om det fanns någon logik i det?

Brittsten, 03:50, 5 augusti 2009. Anmäl