Magdalena svarar: Ang kronprinsessans förlovning

Magdalena svarar Charlie: Intressant att en fråga om hur två personers, av vilka en kunglig, förlovningsringar ser ut väcker detta kraftfulla svenskhetsbevarande! Är det något mer svenska folket ska bestämma angående kronprinsessan och Daniel Westling? Kanske vilken svensk husmanskost de får äta?

Som jag har försökt förklara flera gånger finns det ingen allmänt accepterad eller vedertagen svensk sed beträffande förlovningsringar. En viss praxis har funnits under ett antal decennier men den har alltså inte urgamla traditioner och har på senare tid ofta ersatts av  en internationell sed med stenprydd ring för kvinnan och ofta ingen ring alls för mannen. Varför detta skulle innebära något som helst för monarkin, för Sverige, för någon annan än dessa två ovan nämnda förstår jag inte.

Angående prinsessan Madeleines djupt ringade Nobelklänning för en del år sedan har jag svarat att den var en korrekt frackklänning men att det verkade opraktiskt att den var så balklänningsurringad på en högtidlig Nobelfest.

Charlie förefaller bekymrad över att han (förmodar jag att det är) inte är adlig (förmodar jag igen). Var inte det, Charlie, det är ingen som själv har bestämt att han eller hon är adligt eller oadlig född. Och det är, tro mig, ingen som helst skillnad på adliga och oadliga människor. Det finns gott om adliga personer som inte vet hur man uppför sig, och det finns, kan jag konstatera, en del oadliga personer som inte har vanligt folkvett. Något samband mellan hyfs och adlighet kan inte spåras, kan jag försäkra Charlie. 

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (21)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 21

till Maria: <br/>Jag ser det i lite längre perspektiv och ser en kungamakt som varit envåldshärskare, som skott sig på bekostnad av andra i landet och som dragit in landet i mer eller mindre nödvändiga krig. Jag tycker snarare att bara för att vi just nu råkar ha en maktlös kung som många tycker är trevlig finns det ingen anledning att inte avskaffa monarkin. Däremot tycker jag inte att vi ska införa president. Vi kan väl hitta på något annat, vad är det egentligen som säger att ett land måste ha en statschef? Att avskaffa kungahuset och hitta på ett eget, modernt och demokratiskt alternativ skulle nog ge reklam åt Sverige...

Anna, 15:25, 3 mars 2009. Anmäl

Hej! <br/>Jag tycker att det är bra med monarki. En helt neutral statschef som ger jättebra reklam för landet. En president blir inte billigare och ger inga reklamintäkter till landet. Slotten måste underhållas i vilket fall som helst, dvs de som är statens egendom. Exportindustrin får massor med draghjälp och det behövs idagen läge. Vem skulle ni vilja ha som president Fredrik eller Mona?? <br/>Då är det bättre med Viktoria som alla kan älska eller hata på lika villkor. Har man haft monarki i åttahundra år, minst är det väl tokigt att avskaffa det bara för att den nuvarnade sagt några mindre genomtänkta grodor. Se det i lite längre perspektiv tycker jag.

Maria, 14:56, 3 mars 2009. Anmäl

Tänkte inte angripa Victoria och Daniel. Har faktiskt inte funderad tidigare på ditt sätt , att kungahuset framför allt ska representera Sverige utomlands. Kanske du har rätt i det, Anna. Men väl är Victoria också en identifikationsfigur för svenskarna? (Vore förstås lite löjligt att göra det hela beroende på en förlovningsring bara ).

Bendte, 12:56, 3 mars 2009. Anmäl

Det är många i olika kommentarer till förlovnings frågan (till exempel Bendte här) som skriver att Victoria är en representant för Sverige, men som sedan tycker att det är hemskt att hon umgås i ett "internationellt jet-set". Vem ska hon representera Sverige för om inte i internationella kretsar. Der är väl det som är hela poängen - att representera Sverige utomlands! Vi behöver väl ingen kunglig representant för oss själva "inomlands". Så vad spelar det då för roll om de föjler "internationell" eller "svensk" sed i fråga om ring vid förlovning. Med tanke på hur många varianter som finns så lär ju inte någon utomlands bry sig, och här hemma gör vi ju som vi vill ändå. Verkar mer som om folk letar efter fel och en anledning att kritisera Victoria och Daniel.

Anna, 14:22, 2 mars 2009. Anmäl

Vad jiddrar Maggan om? <br/>Vill hon inte vara adlig, så är det bara att byta efternamn?

Kalle, 22:01, 1 mars 2009. Anmäl

Det är väl uppenbart att det var en fullträff som träffade en känslig punkt. Magdalena Ribbing vill nog framstå som en sympatisk person men här har hon väl blottat en inet så vacker sida kanske...

Fullträff, 21:47, 1 mars 2009. Anmäl

Jag förstår inte heller vitsen meda att Ribbing gör sig besväret att offentligt besvara en i sak innehållslös kommentar från en läsare som sannolikt bara ville provocera/underhålla med raljanta formuleringar.

abc, 20:08, 1 mars 2009. Anmäl

Det borde faktistkt inte spela en stor roll hur Victoria och Daniel hantera det där med ringarna. De ska göra som de själv tycker är trevligast. Men. Att en blivande drottning/hennes blivande make hänviser till att de tänker rikta sig efter "internationella" sed istället för svenska, tycker jag är lite konstigt. Att bara prata om internationella sed, internationella kretsar, vänner, det låter som om Victoria och Daniel lever i en sorts internationell jet-set eller "internationellt ingenstans". Det passar sig inte särskilt, tycker jag. De ska representera Sverige, inte "internationella kretsar".

Bendte, 00:05, 1 mars 2009. Anmäl

En sak som jag undrar över, kan man ha en gift tärna? http://www.gt.se/Nyheter/1.1480202/de-skyddade-hem ligheten Här står det om Victorias vänner, att de lovat att vara tärna på varandras bröllop, men att det nu bara är Victoria kvar. Vore det inte lämpligare om Victoria valde Madeleine som tärna?

Karin, 18:58, 28 februari 2009. Anmäl

E, den typen av urringning lär hon knappast ha i en kyrka.

Karin, 18:52, 28 februari 2009. Anmäl

Varför ingen ring?

Fråga: När kronprinsessan Victoria och Daniel Westling förlovade sig fick kronprinsessan en diamantprydd ring. Men med hänvisning till hur man gör i internationella kretsar fick Daniel Westling ingen ring av Victoria. Jag tycker att ett sådant hänsynstagande låter en smula märkligt. Ska de inte gifta sig i Sverige och framförallt, ska de inte representera Sverige och vara det nästa kungaparet i Sverige (och ingen annanstans)? Varför skulle de sätta så kallade internationella seder framför den etablerade traditionen i Sverige?

Svar: Den här ringfrågan har förvånat och upprört många, noterar jag av den ansenligt mängd mejl som kommit till min spalt. Jag har svårt att se varför. Det måste ju ändå få vara dessa två personers eget val, och ingenting som andra kan irritera sig över. Dessutom finns ingen ”lag” att mannen ska ha en ring för att markera förlovningen, inte heller att kvinnan absolut måste ha en ring, även om det är vanligast. Men man är lika bra förlovad utan ring, om man väljer det.

Ringens idé är att vara en trohetspant, och den har föralldel gamla anor, Men exempelvis Gustav Vasas föräldrars trohetspant från de sista åren av 1400-talet var en ring med bild av jungfru Maria och sju ädelstenar runt om. Apropå gammal svensk tradition, alltså. Män har inte alltid haft en ring eftersom den har kunnat vara till besvär vid arbete, ridning och i strid.

Kanske väntar kronprinsessan och hennes fästman med hans ring till vigseln? Förlovningsringar har sett ut på olika sätt i Sverige liksom i andra kulturer. Ganska länge var den släta enkla förlovningsringen vanligast, med en likaledes slät enkel vigselring. Att vigselringen är enkel och dekorfri har sin grund i att den ständigt ska sitta på ringfingret, som en symbol för det eviga, obrutna i den förbindelse som bekräftats genom vigseln.
Influenser och trender växlar, och en förlovningsring med en ädelsten är mycket vanlig numera, liksom en vigselring med ädelstenar för den som vill och har råd.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (12)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 12

Byter man ringar numera under vigseln ? När jag gifte mig på sextio-talet (i svenska kyrkan) fick bara bruden en ring.

sylvie, 18:37, 4 mars 2009. Anmäl

Väljer man en fästman från den internationella metropolen Ockelbo, måste man självfallet anpassa sig till internationell sed.

abc, 20:11, 1 mars 2009. Anmäl

Intressant att det här plötsligt "måste [...] få vara dessa två personers eget val". Detta är knappast ett argument som används NÅGONSIN annars i dessa sammanhang! <br/>Varför måste det i just detta fall få vara deras eget val? Uppenbarligen har de inte kunnat välja att förlova sig tidigare, de "får" inte skaffa barn innan bröllopet, etc etc i oändlighet. Magdalena skriver i en annan artikel att de minsann inte kan kyssas offentligt. Borde inte det också vara "dessa två personers eget val?" <br/>Det här verkar med andra ord helt godtyckligt och tar bort all kredibilitet över varför saker "ska" vara på vissa sätt. Bara ännu ett exempel på hur absurdt allt detta är. <br/>Republik nu!

Lisa, 11:39, 1 mars 2009. Anmäl

jag har jobbat i guldsmedsbranschen i många år och sålt otaliga förlovnings ochvigselringar, och jag kan tala om för er att det finns INGET "så gör man i sverige"! alla par gör olika, man kan snarare säga att trenden de senaste åren har varit precis de som victoria och daniel har gjort! diamanter till kvinnan både till förlovning och vigsel, och en ring till mannen antingen till förlovning eller vigsel.

steph, 09:46, 1 mars 2009. Anmäl

Lilla my och Erika: det kanske inte handlar så mycket om själva ring-frågan utan hellre om Daniels svar, att de tänker rikta sig efter "internationella kretsar". Det låter som om internationella kretsar (jet-set?) kommer att vara avgörande för Victoria och Daniel, inte det svenska folket. Det är faktiskt lite konstigt.

Bendte, 00:09, 1 mars 2009. Anmäl

Vi har lyckats att förlova oss och gifta oss helt utan ringar. Fungerar alldeles utmärkt. Det är inte i ringarna som vår kärlek sitter.

Erika, 13:31, 27 februari 2009. Anmäl

Det här gjorde mig glad att läsa, att man ju faktiskt är lika förlovad utan ring. Instämmer till fullo. Jag bär aldrig smycken, så när vi förlovade oss gjorde vi det utan ringar. Tyvärr har det lett till kommentarer om att "då är ni inte förlovade på riktigt" både från släktingar och vänner. Ringen är ju bara en vald symbol, kärleken och bandet mellan ett par ligger inte i ett ting. Inte för oss i allafall, det skulle kännas konstigt att tvingas bära ett smycke bara för att alla andra förväntar sig det.

Hanna, 13:02, 27 februari 2009. Anmäl

Hej! Tack för ditt svar på den här frågan. <br/>När jag och min man förlovade oss, så valde vi att bara jag skulle ha en förlovningsring. <br/>Efteråt läste vi i en av dina böcker att detta är en gammal tradition även i Sverige, så det är väl inte särkilt märkligt att även kronprinsessan och Daniel har valt att göra så.

LS, 10:19, 27 februari 2009. Anmäl

Det här är ett av mycket få tillfällen som Ribbing spricker i fasaden. <br/>Frågan var inte hurvidare det gick att göra så - utan vad som var traditionellt och vedertaget. <br/>Här saknar Ribbing helt och hållet råg i ryggen. Kanske har frågan för seriösa underströmmar för den här annars lättsamma spalten? <br/>Det liknar den inkonsekvens Magdalena vid tidigare upprepade tillfällen förfärat sig över djupa u-ringningar förstod hon minsann inte kritiken med att Prinsessan Madeleine sexualiserade institutionen kungahuset. Hon deltog i nobelfesten pga sin konstitutionella roll till skillnad från 99% av övriga gäster som på olika sätt förtjänat sin inbjudan. Därför är det inte hennes val att bete så som andan, eller könsdriften faller in. <br/>Man misstänker att Ribbing liksom många andra adelspersoner i den generationen håller masken offentligt när det kommer till det taffliga och vulgära huset Bernadotte.

Charlie, 09:54, 27 februari 2009. Anmäl

Det här är ett av mycket få tillfällen som Ribbing spricker i fasaden. <br/>Frågan var inte hurvidare det gick att göra så - utan vad som var traditionellt och vedertaget. <br/>Här saknar Ribbing helt och hållet råg i ryggen. Kanske har frågan för seriösa underströmmar för den här annars lättsamma spalten? <br/>Det liknar den inkonsekvens Magdalena vid tidigare upprepade tillfällen förfärat sig över djupa u-ringningar förstod hon minsann inte kritiken med att Prinsessan Madeleine sexualiserade institutionen kungahuset. Hon deltog i nobelfesten pga sin konstitutionella roll till skillnad från 99% av övriga gäster som på olika sätt förtjänat sin inbjudan. Därför är det inte hennes val att bete så som andan, eller könsdriften faller in. <br/>Man misstänker att Ribbing liksom många andra adelspersoner i den generationen håller masken offentligt när det kommer till det taffliga och vulgära huset Bernadotte.

Charlie, 09:43, 27 februari 2009. Anmäl

Ring i retur vid bruten förlovning?

Fråga: För en bra tag sedan blev jag lämnad av min fästmö.
Jag har nu kommit till insikt att det faktiskt inte kommer att bli vi igen och att vi åtskilda ska gå vidare i livet. Vi har flyttat isär och avslutat det mesta praktiska mellan oss.
Hon har dock inte återlämnat ringen jag gav henne. Hon har faktiskt inte nämnt den sedan hon bröt förlovningen och tog av sig den. Jag spenderade ganska mycket pengar på denna ring och nu när det är slut känns det märkligt för mig om hon skulle behålla den. Samtidigt tar det mig emot att be henne återlämna den.

Har jag ens rätt att begära ringen tillbaka eller borde jag bara låta henne behålla den?

Svar: Du bör få ringen tillbaka, den gavs som symbol för er gemenskap till den kvinna du skulle leva med. När den situationen ändras så är ringen inte längre självklart hennes. Du kan vänligt ringa eller skriva och fråga henne när hon tänker ge dig ringen åter. Säger hon då att hon tänker behålla den så får du be att få något av motsvarande värde från henne, kanske andra ägodelar. Du gav henne inte ringen som vanlig present utan som ett tecken på er förbindelse.

Att en kvinna bär en ring från en bruten förlovning på sig är faktiskt olämpligt, så det hon kan göra är att sälja den. Säg det till henne. Ringen är en symbol, inte en snygg dekoration vilken som helst. Om du fick en ring av henne vid er förlovning så har du förstås lämnat tillbaka den? Annars är det dags att göra det nu och då blir ju frågan om hennes ring naturlig.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (18)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 18

Jag och mitt ex var förlovade men det tog slut, vi skildes inte direkt som vänner. Hon glömde dock ringen hos mej. Hade ingen kontakt på flera månader, så ringer hon och vill ha sin ring. Jag bad henne fara åt h-e innan jag slängde på luren.

VIktor, 19:02, 23 mars 2009. Anmäl

Jag var förlovad i min ungdom och föreslog att vi skulle ge tillbaka ringarna när förlovningen var över. Dock vägrade han med motiveringen att hans ring var större, innehöll mer guld och var mer värd och att jag därför fick behålla min mindre ring. <br/>Så kan man ju också tänka...

Cat, 10:49, 12 mars 2009. Anmäl

Misswars fråga må ha varit retorisk, men om någon fortfarande är osäker på vad svaret är kanske en lika retorisk följdfråga kan ge klarhet: brukar man tacka för en förlovningsring? <br/>- Vill du gifta dig med mig? <br/>- Åh, tack för ringen!

Ring så separerar vi, 20:44, 10 mars 2009. Anmäl

Vi återkommer hela tiden till frågan om förlovningsringen är en gåva, i samma bemärkelse som en födelsedagspresent, eller om ringen symboliserar deras gemenskap, på samma sätt som Ribbing beskriver här ovan. <br/>Jag är förlovad. Han betalade båda ringarna. Den ring som jag bär är inte en present till mig. Det är en symbol för att vi har lovat varandra gemenskap. Vi tänker gifta oss. <br/>Vad är förlovningen till för om man ger en ring som en present? Då kan man väl köpa vilken ring som helst? En förlovningsring symboliserar den kärlek som finns i ett förhållande. <br/>Därför tycker jag att det är självklart att hon ska lämna tillbaka den. <br/>I diskussion har det även kommit fram med vad man ska behålla den för. Vill man behålla sin ring så får man ju, som Ribbing säger, ge tillbaka samma värde, kanske i pengar eller ett annat smycke/gåva. <br/>Vad är en förlovningsring? En present eller en symbol för kärleken?

Misswar (Webbsida), 17:44, 9 mars 2009. Anmäl

Jag håller fullständigt med Ann (27 februari): "Ger man bort en gåva ger man bort en gåva, den tycker jag definitivt inte man kan kräva tillbaka."

Julia, 15:43, 9 mars 2009. Anmäl

Jag har behållit min ring. Har inte ens funderat på att lämna tillbaka den. Men självklart så skulle jag göra det om han bad om det. Jag använder den inte, men den är ett fint minne av vår underbara tid ihop.

Lisa, 17:00, 5 mars 2009. Anmäl

Jag brukar kräva tillbaka ringen och sedan låta guldsmeden dra ett fint kryss över det föregående namnet. Nästa tjej får sedan samma ring, fast med sitt eget namn inskriberat bredvid. Fungerar jättebra, fast det börjar bli lite trångt i ringen nu. <br/>Fast av någon anledning brukar det aldrig hålla speciellt länge.

o, 21:58, 2 mars 2009. Anmäl

Om mannen och kvinnan har givit varandra varsin förlovningsring av ungefär motsvarande värde, kan de väl välja att behålla ringarna om de vill det. <br/>Men det låter ju väldigt märkligt om den f.d. fästmön vill behålla sin ring, om hon var den enda som fick en/fick en klart dyrare än fästmannen. Då är det enda hederliga att lämna tillbaka ringen! <br/>Har den nu så stort affektionsvärde att hon inte kan skiljas från den får hon betala dess värde, annars framstår hon som otroligt girig!

Emma, 12:59, 2 mars 2009. Anmäl

Det där med att behålla förlovningsringen eller inte bygger på en gammal tradition där kvinnan behöll ringen som en ekonomisk säkerhet om mannen bröt sitt trolovningslöfte. Detta alltså i tider då kvinnan inte rådde över sin egen förmögenhet och endast hon bar en ring. I dagens mera jämnställda tider skulle nog jag knappast vilja behålla en ring som minne från ett brustet förhållande... Det är väl bara att växla ringarna igen och gå till guldsmeden med dem, alltid får man någon slant för råvaran.

MariaH, 08:49, 2 mars 2009. Anmäl

Helt sjukt att inte lämna tillbaka förlovningsringen. <br/>Vem vill behålla en sådan?

Emil, 10:41, 1 mars 2009. Anmäl

Obekant på kalas?

Fråga: Jag fyllde jämnt och bjöd in mina vänner, däribland en kompis som flyttat ihop med sin flickvän.
Han tackade nej eftersom han var på ett jobb långt bort .
Strax innan festen ringer min kompis och frågar om hans sambo/flickvän – som jag umgåtts med ytligt på krogen med min kompis men även på hennes födelsedagskalas där jag var bjuden i egenskap av kompis till min kompis/hennes sambo/pojkvän – får komma på festen, med en väninna.
Jag blev ställd.
Hon var naturligtvis välkommen i sällskap med min kompis – men utan honom och med väninna?
Det var liksom en annan sak.
Jag känner henne inte alls personligen. Vi har knappt fört ett samtal, bortom hej och hej då.
Nåväl, jag sa;” tyvärr, då bjuder jag hellre in andra vänner som inte fått plats…”
Det här har jag fått gliringar oms sedan dess.
Jag var ju bjuden på hennes fest – ja men så att säga ”med” min kompis.
Jag tycker att jag gjorde rätt.
Men hur sjutton tänker folk?

Svar: En hel del av de kommentarer som kommer till min spalt angående frågor om vem som ska/måste bjudas på fester hävdar att inbjudaren väljer varje gäst efter eget tycke. Så går det inte till om man ser till den gemenskap som är varje fests egentliga syfte. En bjudning är inte i första hand till för att muntra upp inbjudaren med utvalda individer utan sammanhang, utan för att skapa en gemenskap som blir behaglig för alla, i första hand för gästerna.

Först tackade du ja till en fest hos en person som du knappt känner men vars kalas du går på därför att hennes pojkvän är din kompis. Och sedan bjuder du denne kompis med flickvän, och då vill flickvännen gå på din fest utan den förhindrade pojkvännen/din kompis.

Ja, ungefär så går det sociala umgänget till, om man ser det formellt. Varför gick du på hennes fest om du inte känner henne? Därför att du tyckte det var kul att gå på fest. Nu ville din kompis gå på din fest för att det vore kul – och du hade ju varit på hennes fest. Då skulle du följande både hyfs och formalia sagt att hon är välkommen.
Men inte med någon egeninbjuden följeslagare förstås, vare sig bekant eller obekant.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (10)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 10

Till att börja med, klart att flickvännen och antagligen också hennes kompis borde ha fått komma på festen. Hon var ju faktiskt bjuden från början och du gick på hennes fest. <br/>Att hon tar med sig en vän är väl inte så konstigt med tanke på att hon inte känner så många där. Nu blir det hon och en vän iställer för hon och din vän/hennes pojkvän. <br/>En förmildrande omständighet skulle kunna vara på vilket sätt hon frågade.

Oscar, 14:38, 11 mars 2009. Anmäl

Nicholas - varför är det så himla självklart att vem som helst får komma på en fest som anordnas? Det bestämmer väl ändå den som har festen själv? Jag skulle själv inte uppskatta 15 objudna och oväntade gäster när jag stått och lagat mat och anser inte att jag ska behöva laga mat för 15 personer till "ifall att". Och du kan raljera om hur svenska och trista vi är, men vi är alla barn av vår kultur och det är väl inte mer med det. Allt som är "osvenskt" är faktiskt inte bättre. Visst kan det vara härligt med stora fester och nya bekantskaper, men det fubkar inte i alla sammanhang och funkar kanske inte med det svenska kynnet. jag är så trött på att höra att vi svenskar minnsann är så himla trista och tråkiga och stela och allt vad det nu är.

Gustav, 13:23, 11 mars 2009. Anmäl

Haha, vad insnöade vi i Sverige är. Har bott utomlands ett antal år och det är väl självklart att alla som vill får komma på en fest som någon anordnar. Ju fler desto roligare. Och det är bara och ta med sig fler kompisar som ingen känner utan att fråga värden/värdinnan. Det spelar ingen roll att det blir mycket folk, det görs alltid extra mat utifall det kommer gäster som man inte räknar med. <br/>Det finns en anledning varför ordet "osvenskt" är positivt laddat när vi pratar om sociala situationer. :)

Nicholas, 06:29, 11 mars 2009. Anmäl

Men Minna - att välkomna alla vänners vänner och bekanta kanske inte alltid är så kul när man bjuder på både mat och vin och har planerat för ett visst antal gäster. Sen beror det väl på - när jag var runt tjugo och alla hade med sig eget vin och man bjöd på lite chips, då kunde det ju vara kul när det kom vänners bekanta. Men har man stått och lagat mat och köpt vin och faktiskt kanske bara vill fira sin födelsedag med familj och vänner (med respektive förstås) är det inte så kul om flera vänner vill ta med sig en eller ett par kompisar som man själv inte känner. <br/>Däremot tycker jag att i fallet ovan skulle vännens flickvän självklart få komma och faktiskt skulle man ju kunna tänka sig att vara generös och låta henne ta med en kompis om hon inte köänner någon i gänget

Åsa, 13:10, 9 mars 2009. Anmäl

Jag blir bara ledsen när jag läser saker som dessa. Det är ju inget annat än bedrövligt att människor är så instängda, ohyfsade och självupptagna att de säger nej (helt otroligt) när någon frågar om de får komma på deras fest. Kompisens flickvän som modigt nog (all respekt till henne) frågade om hon skulle kunna få komma till en fest, utan sin pojkvän men med en kompis, där hon inte känner särskilt många. Hon måste förlorat all respekt och förtroende för "födelsedagsbarnet" efter att hon nekats deltagande. Otroligt oförskämt! Hur skulle det vara att vara lite mindre instängd och välkomna alla vänner och deras vänner som spontant dyker upp. Sådant är ju underbart!

Minna, 22:08, 8 mars 2009. Anmäl

Kankse de oinbjudna gästerna är en blivande bästa kompis, kärlek etc. Oavsett är nog en fest med nya personer mer spännande och rolig än bara de vanliga...

maria, 21:30, 7 mars 2009. Anmäl

Peter: <br/>Vid ett dop får man inga extra faddrar bara för att en fadder gifter sig efter dopet. Man har de faddrarna och inga andra. Jag tror ändå att Ingrid Alexandra klarar sig med de sex faddar hon redan har.

Frida, 16:35, 5 mars 2009. Anmäl

Flickvännen är väl inte något problem, man får väl anse att hon varit bjuden från början, och då är välkommen även utan sin sambo. Men det där med att bjuda in egna kompisar, det har jag också råkat ut för. Man bjuder in sina vänner till fest, och så är det någon som ringer strax innan och frågar "är det ok om mina två kompisar kommer med". Jag brukar alltid svara "javisst" för att inte skapa dålig stämning, och kompisarna kan ju vara jättetrevliga. Men ett skumt beteende är det i alla fall, tycker jag. Speciellt i de fall där dessa oinbjudna gäster faktiskt inte känner någon av oss andra på festen.

Anna, 10:52, 4 mars 2009. Anmäl

FRÅGA: Med anledning av kronprinsessans förlovning undrar jag följande: kommer Daniel automatiskt att bli gudfar åt de barn kronprinsessan redan är gudmor åt i samband med att vigselakten är avslutad, t.ex. prinsessan Ingrid Alexandra av Norge?

Peter Söder, 13:36, 1 mars 2009. Anmäl

FRÅGA: Med anledning av kronprinsessans förlovning undrar jag följande: kommer Daniel automatiskt att bli gudfar till de barn kronprinsessan redan är gudmor åt, t.ex. prinsessan Ingrid Alexandra av Norge?

Peter Söder, 13:29, 1 mars 2009. Anmäl

Ät upp snabbt!

Fråga: Om en restaurang har stängningstid 22:00 betyder det att alla gäster skall gå hem då eller att det inte går att beställa mer efter den tiden. Om man till exempel beställer mat vid nio och sen måste vänta fyrtio minuter på maten, förväntas man skynda sej att äta upp?
Är det olika beroende på hur ”fin”/dyr restaurangen är?

Svar: Ack, ack, det låter som ett misslyckat krogbesök! Kommer man kort innan krogens stängningstid ska personalen naturligtvis säga till att det blir ont om tid att äta-dricka innan stället stänger. Men kommer en gäst kl 21 och får vänta fyrtio minuter på maten vilket redan det är alldeles på tok för lång tid, då kan inte gästen förväntas snabbäta för att personalen vill gå hem.
Fina krogar gör inte så.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

När det står att en resturang stänger 22 så betyder det att man inte kan beställa efter det anvisade klockslaget. De gäster som kommer innan ska förstås kunna äta sin mat i lugn och ro. Oavsett standard på resturangen så ska man alltså få den tid man behöver på att äta upp då väntetiden på mat beror på köks och serveringspersonal. Om man kommer fem i tio så är det upp till serveringspersonalen att acceptera (eller inte) denna gäst, men det är inte gästen som ska "skynda" sig.

Kocken, 18:41, 27 februari 2009. Anmäl

det är ju skillnad på om restaurangen stänger kl 22 eller om köket stänger kl 22. Köket bör stänga allra senast en timma före lokalen stänger. Betyder alltså att stänger köket kl 22, så kan man beställa mat fram till dess. självklart ska man få tid att äta upp maten. Men beställer du klockan tio, och lokalen stänger kl 23, vänta dig inte att du kan sitta kvar i flera timmar och hänga.. Fina restauranger stänger köket tex kl 22, och så länge gästerna äter har de öppet, det ska finnas tid till dessert, OCH kaffe & avec, men det beror förstås på klass på restaurang.

Lena, 16:29, 27 februari 2009. Anmäl

Hur hindra oinbjudna till bröllopsfest?

Fråga: Efter att ha läst några av inläggen så har jag förstått att det lätt kan bli missförstånd med inbjudningar och dylikt då folk inte alltid verkar ha koll på läget.

Ska själv gifta mig snart och undrar om man skickar en del inbjudningar till att övervara vigselakten, och inte till festen efteråt – vad gör man då om en del av dessa gäster ändå (i tron om att de var bjudna på festen också) dyker upp på festen efteråt? Det kan bli svårt att fixa fram extra platser till dem och lika svårt att säga till dem att de inte är välkomna. Vad skulle du rekommendera att göra i en sådan situation? För att undvika en sådan situation  ska man uttryckligen skriva på inbjudan att de enbart är bjudna till vigselakten men ingenting mer?      

Svar: De som bjuds enbart till vigselakten ska ha en inbjudan endast dit, utan klädkod förstås, och utan krav på svar (kyrkan är öppen för alla, även icke inbjudna).
De som bjuds till vigsel och fest ska ha en annan inbjudan som är tydlig till båda tillfällena.

Att kyrkgäster skulle få för sig att komma objudna till festen låter mycket osannolikt. Om några är så påflugna måste någon i brudparets närmare krets  kunna meddela dem att de tyvärr inte är bjudna på grund av utrymmesbrist.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (21)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 21

I Danmark så finns en helt annan tradition när det gäller att komma till kyrkan och "bara" titta på själva vigselakten men inte vara inbjuden till bröllopsfesten. Detta kallas "globryllup", glo har i detta fall precis samma innebörd som glo på svenska! Man kommer till kyrkan och glor på brudparet och sen går man hem! Har varit på en hel del danska bröllop och detta är en jättetrevlig tradition som inte på något sätt upplevs som otrevligt eller konstigt för samtliga inblandade! Jag tror inte att man specifikt bjuder in vissa enbart till globryllup utan de som kommer till kyrkan har nog hört på stan att det vankas bröllop och tittar då förbi kyrkan!

Danskan!, 15:54, 27 februari 2009. Anmäl

Johan, i Lars fall så handlade det mest om att sex av sju "likvärdiga" vänner bjudits men inte han.

Per, 12:08, 27 februari 2009. Anmäl

Johan, jag håller med dig, vigseln är ju det som är viktigast, inte festen. <br/>Jag förstår fortfarande inte riktigt varför en person blir stött av att bli bjuden att bevittna ett av de största ögonblicken i någon annans liv. Är du sedan inte inbjuden till festen efteråt (om det finns en sådan) så var inte så lättstött i jösse namn! De som gifte sig tänkte på dig, ville dela med sig av denna viktiga ceremoni och ha dig närvarande under den. Vem tar illa upp för att bli bjuden till det? Är det så svårt att tänka på andra och inte sig själv för ett litet tag? Att istället för att tänka på vad du går miste om ifråga om mat och dryck och galej tänka på den lycka som du fick dela med personerna som gifter sig? <br/>vad är viktigast efteråt, att de blev gifta eller att de hade fest?

Sara H, 11:55, 27 februari 2009. Anmäl

Herregud vad snarstuckna folk verkar vara. Som jag tror Magdalena själv har skrivit många gånger i sin spalt: Det är ingen rättighet (eller skyldighet för den delen) att få gå på bröllopsfest. Det finns ju många anledningar till begränsningar på en fest, inte minst ekonomiska. Tar folk illa upp över att "bara" få gå på vigseln tycker jag gott de kan sitta hemma och sura, sådana männsikor skulle jag inte vilja haft med i alla fall. Så Lars, dú gjorde nog din kompis en tjänst.

Johan, 11:10, 27 februari 2009. Anmäl

Kan förstå man blir stött om man inte blir bjuden till fest men i sammanhanget så äör det faktiskt en större ära att få övervara vigselakten. Det är ju faktiskt själva poängen med dagen. Det kan ju finnas folk som blir lika stötta över att de inte har fått veta att vigsel skett och gärna hade velat komma. I andra läner finns det exempel på att man gör tvärtom, närmste bjuds till kyrkan och sedan kommer övriga till festen. Tycker nog att den svenska seden är trevligare.

Malin, 11:10, 27 februari 2009. Anmäl

Om man inte vill eller har råd med en stor middag för många gäster är det en utmärkt idé att göra som Ninni och bjuda på ett glas vin och enklare tilltugg i anslutning till kyrkan/bröllopslokalen innan brudparet och de allra närmaste eventuellt går vidare till en mer intim middag. Jag var själv på ett sådant bröllop för inte så länge sen, och var glad över att få se min goda vän utväxla löften med sin man, och dessutom ha möjlighet att gratulera dem efteråt. Gå på fest får jag göra ibland ändå, och då utan att någon ska behöva ruinera sig för mitt nöje.

Sara, 09:59, 27 februari 2009. Anmäl

De flesta bröllopsannonser jag har sett är när folk redan HAR gift sig, inte att de ska gifta sig.

Clara, 08:13, 27 februari 2009. Anmäl

Arbetskamrater m fl kan man ju bjuda muntligen genom att helt enkelt säga att de gärna får komma till kyrkan. Sedan annonserar man. Om man är så avlägset bekant att man inte får höra på ett naturligt sätt att vigseln skall ske får man väl missa bröllopet om man inte kan omaka sig till att läsa tidningen. Annonseringen är ju till för just detta! En separat inbjudan till kyrkan kan ju tolkas som om den som inte fått inbjudan inte får komma dit, vilket känns mycket märkligt. Nej, annonsera, sprid muntligt till dem ni vill se i kyrkan och skicka inbjudningskort till festen

gift, 19:54, 26 februari 2009. Anmäl

Fånig kommentar från Sara H, tycker jag, eftersom det tydligt framgått av allas kommentarer att det primärt handlar vad en inbjudan symboliserar. Blir man inte inbjuden känner man sig oviktig och bortvald om det handlar om en person man ser som en vän. Etikett bör väl handla om att bry sig om hur andra känner sig behandlade, att skapa en känsla av gemenskap bland jämlikar. Därför bjuder man inte enbart till vigsel för vissa eller enbart vissas partners etc. till en fest. Personligen tycker jag det är osmakligt att enbart bjuda till vigselakten eftersom det verkar som man mest är intresserad av att göra ett skådespel av vigseln. Jag tycker du ska nöja dig med att de personer ni bjuder på festen kommer till kyrkan (samt de personer som går dit på egen bevåg för att det är en akt öppen för allmänheten).

Skippa idén, 17:17, 26 februari 2009. Anmäl

Inbjudan till enbart vigsel är väl helt rimlig gällande t.ex. arbetskamrater man inte umgås med utom arbetet, barndomskompisars föräldrar, bekanta ur föreningsliv etc. Till festen finns det ju som sagt skäl till att vilja hålla ner antalet gäster, men även ytligt bekanta kan ju vilja hedra brudparet med sin närvaro vid cermonin.

Emm, 16:57, 26 februari 2009. Anmäl

Lån som behålls?

Fråga: Tack för ett givande och underhållande inslag i vardagskulturen!

Min fundering gäller huruvida ens tillhörigheter som utlånats till bekanta nånsin kan hamna i en ”ägandetvist” och plötsligt tillhöra låntagaren! Som exempel lånade jag för några år sedan ut ett par filmer till en relativt avlägsen bekant.

När jag för ett tag sedan förgäves letade efter dessa och insåg var de befann sig, kontaktade jag personen ifråga varpå han svarade att han inte hade den blekaste om vart filmerna tagit vägen. Jag svarade att det var helt okej och samtalet var över.   

Så, vad gäller i dessa situationer? Kan ens ägodelar i dessa situationer bli ”övertagna” av någon annan och i såna fall, finns det några speciella faktorer att då ta i beaktande, tex typ av relation till utlånaren, värdet på saken/sakerna, tidsförloppet osv!?

Man vill ju inte verka småsint och begära tillbaka småsaker man glömt, men samtidigt borde det ju vara den som lånat sakerna som borde ha det moraliska ansvaret för att sakerna återkommer till ägaren!?  Vem det nu är…


Svar: Roligt att du gillar DN.se/etikett!

Det är alltid fel att stjäla, och att låna något som man behåller och inte lämnar tillbaka alls är stöld.
Men människor har olika syn på vad som är okej att inte lämna tillbaka, och dit hör bland annat filmer och böcker och vinflaskor, har jag noterat. Det verkar som om den sortens “lån” lika gärna ses som gåvor, eller något man inte behöver återge.

Att ge detta vidare är självklart lika totalt fel. Man kan heller inte låta lånet övergå till någon annan, det är helt uteslutet.

Men som sagt, din låntagare har en annan attityd än du till vad ett lån är, så du får tråkigt nog betrakta dina filmer som en synnerligen generös present till den lymmel som behöll dem olovandes. I fortsättningen: säg till mycket noga att du vill ha tillbaka något som du lånar ut. Eller låt bli att låna ut, det är också okej, man måste inte låta andra använda ens ägodelar.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (29)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 29

Jag vet själv att jag får lite ont i magen när en utlånad sak "aldrig" kommer tillbaka, men märker att jag tar lättare på lån jag själv gjort och dröjt med. Det är naturligtvis fel och inkonsekvent, men jag tror att jag tänker att det självklara är att långivaren tydligt ber att få tillbaka saken om jag glömt. Så nu ska jag också börja bli tydligare i mina krav, istället för att våndas i min kravlöshet... Sedan har jag som en regel att jag bara lånar ut pocketböcker. De dyrare och ovanligare får stanna i hyllan. Jag skulle däremot tycka det vore jobbigt att neka ett lån, men drar då en vit lögn om att boken redan är utlånad/ står i begrepp att läsas av min sävlige man.

Miss Lee, 10:44, 27 februari 2009. Anmäl

Jag vet själv att jag får lite ont i magen när en utlånad sak "aldrig" kommer tillbaka, men märker att jag tar lättare på lån jag själv gjort och dröjt med. Det är naturligtvis fel och inkonsekvent, men jag tror att jag tänker att det självklara är att långivaren tydligt ber att få tillbaka saken om jag glömt. Så nu ska jag också börja bli tydligare i mina krav, istället för att våndas i min kravlöshet... Sedan har jag som en regel att jag bara lånar ut pocketböcker. De dyrare och ovanligare får stanna i hyllan. Jag skulle däremot tycka det vore jobbigt att neka ett lån, men drar då en vit lögn om att boken redan är utlånad/ står i begrepp att läsas av min sävlige man.

Miss Lee, 10:44, 27 februari 2009. Anmäl

Jag har ett system för utlåning av filmer/böcker/musikskivor mm, Jag har ett färdigskrivet formulär i datorn som jag fyller i låntagarens namn adress persnr o telenr, sen får låntagaren skriva datum o signatur... <br/>Grannen har en lista som han fyller i varje gång någon lånar något, även det bättre än att bara låna ut på vinst och förlust. <br/>Det kan verka snålt av den som lånar att man är så rädd om sina saker, men å andra sidan kan dom ju köpa boken/filmen eller vad det nu var själva i någon butik...

johan olsson, 05:46, 27 februari 2009. Anmäl

Den som lånat en bok eller en film och sedan tappat bort den ska naturligtvis erbjuda sig att ersätta långivaren. Annars lär det vara sista gången den personen får låna något av långivaren. Dessutom är ej erbjuden ersättning att betrakta som stöld. Kan man inte skilja på ett lån och en gåva så fattas det något i huvudet. Prova att säga till banken att du trodde att lånet var en gåva...

Petter, 13:29, 26 februari 2009. Anmäl

Käre Fågelmataren, tack för dina lyckönskningar och uppmuntran till fortsatta bokbytar-träffar, som jag tänkt fortsätta med ändå eftersom jag trivs med dem. Eftersom du däremot verkar trivas med att reta upp dig och dra förhastade slutsatser om människor du aldrig träffat kanske jag kan få ge dig ytterligare lite vatten på din kvarn: förutom att vara så duktig att jag inte bara bjuder in till bokbyte med fika utan t.o.m. bakar alla småkakor själv, är jag dessutom så odrägligt klämkäck och naivt optimistisk att jag tror att denna värld blir en lite, lite bättre plats av att folk håller en trevlig, konstruktiv och saklig ton i "debatter" om stort och smått.

Alice, 13:02, 26 februari 2009. Anmäl

Själv lånade jag ut en bok till min mor som hon i sin tur lånade ut till en väninna med motiveringen att hon "trodde vi hade läst den" vilket vi så klart hade, men jag ville äga den!

Anonym, 12:24, 26 februari 2009. Anmäl

Samir? Är det du?

Matad fågel, 11:47, 26 februari 2009. Anmäl

Visst ska man lämna tillbaka det man lånar, men böcker och filmer är hopplöst att få igen. Jag lånar bara ut åt en av mina vänner för hon lämnar tillbaka. Övriga så ger jag antingen bort saken till eller ger tips var den kan köpas eller påminner om att den finns på biblo.

e, 11:28, 26 februari 2009. Anmäl

Alice. Jag tycker din ide är alldeles utmärkt. Du lyckas gör något positivt av en poteniellt pinsam situation. Ett liknande tips: När jag städat i bokhyllan hemma tar jag med böckerna till till jobbet och radar upp dem på en bänk i fikarummet, med en lapp:"Varsågod". Det ledér till att andra också tar med böcker. Så vi har ett litet biblotek. Efter ett tag är det bara dåliga pocketböcker kvar och då slänger jag dem.

Bokmalen, 10:23, 26 februari 2009. Anmäl

Hehe.. Håller med Jensy. Fågelmataren, du ondgör dig över medelklassen eftersom det tydligen bara är dom som är intresserade av denna spalt. Tydligen så tillhör du denna skara också... Välkommen till den lättskrämda, ängsliga, fåniga fårskock som du så nedlåtande kallar den. Hahaha, det är roliga saker man får läsa här!

Blobben, 08:54, 26 februari 2009. Anmäl

Objuden på gästs egen fest?

Fråga: Jag har hamnat i ett litet dilemma. Jag och min man gifte oss nyligen och bjöd in ‘alla’ kompisarna. Nu är det så att en av dessa hade 30-års fest nyligen. Vi har nu fått reda på att hon hade denna fest men vi var inte bjudna. Till saken hör att min man inte träffar denna kompis så väldans regelbundet, men det känns samtidigt som att då hon bjöds på vårt bröllop nyligen borde hon i alla fall ha bjudit min man på detta 30-års firande?
Eller är det helt ok att göra så?

Hur ställer sig etiketten till att bjuda dem som man varit gäst hos och hur långt är i så fall denna regel gällande? finns det undantag?

Svar: Jo, ni borde ha bjudits, och orsaken till att det inte blev så känner jag förstås inte till. Ni skulle ha bjudits båda två, förstås. Men det är ingenting att gräma sig över, bara avstå från att bjuda denna 30-årsvän på nästa kalas ni har. Jag råder dig att inte säga något irriterat om detta till andra gemensamma vänner som då genast berättar det för 30-åringen som kommer att bli ledsen eller sur, och så blir det en onödig historia av något som kanske har en rimlig förklaring. Strunta i alltihop! Människor är olika! Hon kanske inte vet hur man beter sig.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (9)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-9 av 9

Håller med alla som skriver "dagisnivå" - vuxna människor, bli inte sårade för allt. Sedan, relationer går inte att mäta och bara för att jag ser någon som min vän, så kan det vara så att i den personens liv - med närmare vänner - så är jag en kompis. Och det är ok. Vänskap byggs i alla fall inte på att folk känner sig tvingade att bjuda andra, snarare blir det tvärt om.

maria, 20:55, 28 februari 2009. Anmäl

Alltså om Ribbing vore 13 år skulle jag förstå, men vad är detta? Vad har 30-årsfesten med bröllopet att göra? Jaha, så om jag tackar ja till att bli bjuden på en kompis bröllop så måste jag alltså bjuda samma kompis på min 30-årsfest... Hallå! Väx upp! Det angår väl ingen vem jag bjuder på min 30-årsfest. Ska jag inte själv kunna bestämma gästerna på min egen fest bara för att jag blivit bjuden på någon annans fest? Vilket trams! Att folk ens orkar fundera på sådant här...

Knubert, 14:24, 26 februari 2009. Anmäl

Det kan ju faktiskt ha varit en liten 30-årsfest och ett stort bröllop...

D, 22:08, 25 februari 2009. Anmäl

Men det handlar väl inte alltid bara om ettikett, egentligen. Det kan ju också handla om att man faktiskt blir, i själen, besviken och ledsen över att någon man betraktat som en vän och viktig person, bevisligen inte sätter en själv på samma "nivå". Det är inte ett "dagisproblem" utan bara rent mänskligt. Man vill ju aldrig bli bortvald, eller hur? Sen får man väl vara vuxen nog att lära sig leva med sanningen att man inte alltid är lika viktig för de vänner man själv värderar högt, men besvikelsen kan man ju fortfarande känna.

Annie, 17:34, 25 februari 2009. Anmäl

Hej Hanna! Hm, klurigt det där. Säkerligen 'förväntas' det att man ska det, eftersom dom bjöd er, men rent logiskt verkar det konstigt om ni skulle bjuda dom. Ni känner ju knappt paret ifråga! Personligen tycker jag att bröllop är något man delar med sina nära och kära, dvs. familj och vänner man umgås med (åtminstonde 1-2 ggr per år om avståndet är långt, och hörs via telefon regelbundet). Ibland kan jag tycka att människor vill ha stora 'flashiga' bröllop och bjuder så många dom bara kan för att på något vis visa hur omtyckta dom är, som om det mäts i antalet gäster... Utgå från dig själv istället, vilka är mina vänner och vilka bryr sig om mig, och bjud dom! Strunta i vad andra tycker! Jag har själv bjudit in till bröllop nu, och vi har varit väldigt snäva i vilka vi bjuder eftersom vi vill kunna slappna av och ha en härlig dag tillsammans med dom som står oss nära, och som verkligen känner oss och är glada för vår skull!

Jenny, 14:55, 25 februari 2009. Anmäl

Jag har faktiskt själv funderat en del på det där. <br/>För två somrar sedan blev vi bjudna till min sambos barndomsväns bröllop. De hade träffats en-två gånger efter studenten, själv hade jag endast träffat brudgummen en mycket kort stund ett halvår innan vigseln. Bruden hade varken jag eller min sambo träffat. Det var jätterart att vi fick komma och vi blev självklart glada över att de hade tänkt på oss, men tyvärr har vi inte setts sedan dess. <br/>Nu undrar jag om man förväntas bjuda dem när det eventuellt bli dags för oss att gifta oss. Vi tror ni andra om saken?

Hanna, 14:06, 25 februari 2009. Anmäl

Jag har aldirg förstått dagis-nivån som de här problemen har. Det kan ju finnas massa skäl till att man inte blir bjuden. O att inte bjuda nästa gång är ju verkligen dagisnivå, "får inte jag komma på ditt kalas så får itne du komma på mitt". Gillar man personerna och de inte verkar vilja avsluta kontakten med en så umgås för sjutton. :)

Therese, 14:03, 25 februari 2009. Anmäl

Varför envisas människor med att försöka hitta sätt att bli förolämpade? Blir man inte bjuden till en fest är det väl inte hela världen? Som värdpar ska man inte behöva bjuda in varenda människa man känner, utan de man trivs med och som passar vid just det tillfället. <br/>Att sedan i sin tur inte bjuda någon för att denna inte bjöd en själv är bara barnsligt, och inte ett vettigt råd.

Bostich, 12:35, 25 februari 2009. Anmäl

Någonstans kanske man måste sätta punkt, man kan ju inte bjuda alla alltid. Naturligtvis kunde hon ju haft den goda smaken själv tacka nej till bröllpet men kanske insåg först då hon planerade sin egen fest att det inte fanns plats eller ekonomi för att bjuda in folk som hon inte umgås med regelbundet. Jag kan inte se att man alltid är skyldig att bjuda tillbaka men då ska man så klart inte heller vänta sig fler inbjudningar.

Cat, 10:02, 25 februari 2009. Anmäl

Present önskas inte!

Fråga: Vi är inbjudna till en större 40-årsfest där värden avslutar sin inbjudan med ”Obs! Inga presenter”. Festen är stor, på lokal och vi är inbjudna såsom grannar, bekanta men inte nära. Det känns fel att inte ta med en gåva men vi vill inte heller vara oförskämda och göra emot en uttrycklig önskan. Hur bör vi göra?

Svar: Det respektfulla och artiga är att avstå från presenter vid ett så bestämt önskemål.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (42)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 42

Vid sådana här oklarheter brukar jag alltid ha med mig en present nerpackad i en större väska så att den inte syns. Något neutralt, som kan passa jubilaren/brudparet, men även andra. Sedan ser jag hur alla andra gör. Om ingen annan tar fram en present så gör inte jag det heller, men är det flera/många som tar fram presenter så gör jag också det. Det skulle vara alltför genant att vara den enda som inte hade med sig något! Om presenten inte "går åt" där, så spar jag den till någon annan.

Camilla, 02:35, 13 mars 2009. Anmäl

Respektera önskemålet! Du går dit för att fira jubilaren och göra denne glad; inte för att köpa dig fri, försöka vara bättre eller läxa upp dem du tycker begriper mindre! Något så vansinnigt oförskämt som att i stället ta med sig ett kort där det står att man donerat pengar har jag aldrig hört talas om, det är bara en markering att du inte respekterar jubilarens önskemål.

vänlig, 15:55, 10 mars 2009. Anmäl

Tråkigt att någon som fyller år inte vill ha presenter. Det är ju kul att ge och kul att få! Däremot är jag HELT EMOT att man får presenter när man bjuder hem folk i vanliga fall. Det är en mycket märklig sed. Man får en present för att man bjudit och fixat ihop mat till folk. Det känns som om gästerna tror att man behöver tröstas för att man har bjudning, för presenten gäller ju i detta fall inte någon form av gratulation. Och sen är det meningen att man ska anstränga sig med att köpa något till dem, när man blir tillbakabjuden. Nej, den olustiga seden får gärna upphöra.

malvina, 15:54, 9 mars 2009. Anmäl

Jag brukar avböja presenter men säga att gästerna gärna får ta med sig en flaska vin av en sort som de själva gillar. Då blir det en personlig present som inte heller kostar så mycket.

pelpet (Webbsida), 13:54, 9 mars 2009. Anmäl

Vill värden/värdinnan uttryckligen inte ha någon present, så ska man förstås inte ha med en. Att skänka pengar till välgörenhet i någon annans namn funkar bara om det är detta som föremålet för uppvaktningen önskar. Annars vet väl inte du eller jag vad festföremålet vill stöjda för organisation. Personligen skulle jag inte uppskatta en sådan gåva.

Åsa, 13:03, 9 mars 2009. Anmäl

Lämna ett bevis av något slag på att man har skänkt pengar till lämplig organisation istället. (givetvis inte hur mycket....). Om man vill kan man ju sätta värdens namn som avsändare till gåvan. <br/>Så brukar vi göra i de fall önskemålet är "inga presenter", men även till äldre som faktiskt redan har det mesta. Det brukar vara en uppskattad gest. <br/>Dessutom gör pengarna mer nytta där, än som något onödigt som kanske kastas bort efter ett år.

erik, 12:25, 9 mars 2009. Anmäl

Om man nu inte klarar av att gå utan att ge present så tycker jag att man får gå en halv väg genom att ta med något som förtärs/förbrukas under festen, t.ex. ciggarer, något speciellt vin, hemmagjord saft etc. som man vet värden tycker om eller som har ett affektionsvärde.

Andreas, 19:10, 8 mars 2009. Anmäl

Hela anledningen till att sådana här disskusioner uppstår beror på att vi är så ängsligt osäkra på vårt eget värde som människor. Hade vi inte varit så rädda för att göra fel, att inte duga är hade vi helt enkelt bara gått dit (till festen) utan present och haft kul. Så tråkigt att vi (som folk, som nation) blivit så ängsliga och rädda av oss. Hur kunde det gå så?? MickeC

Michael Cronier, 13:03, 8 mars 2009. Anmäl

Helt jävla otroligt att det ens diskuteras. Att folk kan vara så skitnödiga.

Smarto, 10:55, 8 mars 2009. Anmäl

Skänk pengar till välgörenhet och håll käft om det, så blir alla nöjda!

emil, 11:08, 7 mars 2009. Anmäl

Kunglig förlovning

Fråga: Hur går det till när kronprinsessan Victoria förlovar sig? Alla medier påstår att det blir i dag.

Svar: Eftersom kronprinsessan Victoria är tronföljare och därför ska bli statschef i monarkin Sverige måste regeringen ge sitt tillstånd till hennes val av make. Det sker vid ett sammanträde med regeringen och statschefen, alltså kungen, ett möte som kallas konselj. Där säger kungen att kronprinsessan har bestämt sig för denne man, och att han har givit sitt samtycke. Regeringen säger då att det gör den också. Det finns ingen möjlighet att regeringen säger nej i detta läge.

Efter konseljen blir förlovningen officiell och då brukar det gå till så att de nyförlovade sätter sig i en grön sammetssoffa i det som kallas Prinsessan Sibyllas våning på Stockholms slott, och låter sig fotograferas och kanske intervjuas av medierna som kallas till presskonferens. Om kronprinsessans blivande make ska tilldelas en titel så är det kungen som bestämmer den, och det kan meddelas samtidigt. Prins eller hertig är möjliga titlar.

Förmodligen kommer också datum för vigseln att meddelas. Vanligt är att kungliga bröllop äger rum på försommaren, kungen och drottningen gifte sig i juni på ett datum som andra kungliga vigslar i ätten Bernadotte också valt. Det är ovanligt att kungliga förlovningar varar mer än ett par månader, men det beror på hur kungligheternas program ser ut.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (48)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 48

Erik; vi vet inte alltid bäst i Sverige men vi har aldrig någonsin "skyfflat" över en kvinna från en far till make. Inte ens vikingarna gjorde så. Varför ska vi börja göra det nu efter tusen år? För att engelsmännen gör det? Båda går frivilligt in i ett äktenskap och framt till altaret. Det är en viktig markering att båda är lika mycket värda. Jag tycker att du kan gå fram med din mor för det skulle visa din fru att hon (din mor) verkligen överlåter skötseln av dig till henne, eller hur.

Luttan, 14:07, 3 mars 2009. Anmäl

Varför envisas med att kalla det en amerikansk (o)sed att bruden förs till altaret av sin far? När den danske kronprinsen och hans bror gifte sig stog de och väntade på bruden vid altaret och, om jag inte minns fel, var det samma sak när prins Charles gifte sig med Diana. Så visst finns det många länder där detta betraktas som god sed, men där vi svenskar tycker vi gör bäst, som alltid.

Erik, 11:31, 3 mars 2009. Anmäl

Jag tycker vi ska slå ihop Norge, Danmark och Sverige och utropa Daniel till Kejsare över hela Skandinavien och verkligen visa hela världen hur imponerande vi är... eller låter vi två unga människor vara ifred med sin kärlek utan konstgjorda sociala ramar.

Kejsaren av Portugallien, 12:28, 1 mars 2009. Anmäl

Det är faktiskt inte bara i USA som kvinnan är den som får förlovningsring, för att de båda sedan vid vigseln får en vigselring. Detta sker i många länder, dock ej i Sverige. Om man inte gillar att de gör på detta sett är väl en sak, men skyll det inte på amerikanskt oskick.

Utlandet, 01:35, 28 februari 2009. Anmäl

Viktoria måste "hålla"sig till den evangeliska lutherska bekännelsen men Daniel kan göra som han vill. Barnen måste dock döpas i denna tro enligt konstitutionen.

Majsan, 07:44, 26 februari 2009. Anmäl

En grej som jag undrar lite över, Victoria måste ju vara lutheranskt kristen, gäller det även Daniel?

Cornelia, 23:25, 25 februari 2009. Anmäl

Något jag funderat över är detta med de yngre syskonens bröllop. Det brukar stå i tidningarna att kungen inte går med på att Madeleine och Carl Philip skulle gifta sig innan Victoria. Detta ska bero på att Victoria är tronarvinge och därför måste gifta sig först enligt gällande regler. Min undran är varför detta i så fall inte gällde när kungens systrar gifte sig. Nu var visserligen kungen yngst i syskonskaran, men likväl tronarvinge. Tycker det verkar oerhört gammaldags och förlegat. Om man vill vara säker på att få barn, bör man ju helst inte vänta tills man blir allt för gammal som bekant.

L, 17:49, 25 februari 2009. Anmäl

Om kungens appanage och statsfinansierat bröllopp. Kungens appanage (ca 113Mkr) går i huvudsak till förvaltning av de kungliga slotten och slottsparkerna som ju är öppna för allmänheten. Ett kungabröllopp är ett gemensamt intressefokus på samma sätt som ett stort idrottsevenemang. Parker kostar pengar med eller utan kung och alla gillar ju inte fotboll. Jag tycker iofs att det är lite töntigt att fortfarande kalla kungen för statschef, men det är en annan historia.

jobe, 16:45, 25 februari 2009. Anmäl

Oavsett om du är pensionär eller yrkesarbetare gnäll inte när skatten höjs om du tycker att det är så "tuttinuttitt" med kungabröllop. Sveriges största bidragstagare borde i stället gå ut och skaffa sig egen inkomst. Ta betalt per kuvert i stället för att gneta på folk som redan har det ekonomiskt ohållbart.

Louise, 11:04, 25 februari 2009. Anmäl

I sin utmärkta spalt har Magdalena Ribbing tidigare påpekat att amerikanska (o)vanor som att brudens far "ger bort" bruden vid bröllopet har blivit populära i mindre bildade svenska miljöer. <br/>Ett sådant historielöst (o)skick lär inte komma ifråga vid kronprinsessans bröllop. Hennes föräldrar gick ju sida vid sida uppför altargången, helt enligt svenskt skick och sed. <br/>Men är det inte också svensk sed att fästfolket växlar ringar, och att dessa ringar brukar vara släta? Nu bär Victoria en spektakulär diamantring och Daniel går ringlös, som om de kom direkt från en amerikansk pratshow. <br/>Om inte ens kungahuset för de svenska traditionerna vidare, vad ska vi då ha ett kungahus till?

Charlotte, 10:11, 25 februari 2009. Anmäl