Nykterister på bröllop?

Fråga: Jag och min flickvän ska bjuda in till bröllop inför nästa sommar och vi har ett delikat problem. I min familjs och släkts är de flesta helnykterister. Min flickväns släkt är till viss del raka motsatsen. Vi två och våra vänner är 80-talister och gillar att festa och äta middag med vin och öl på bordet.

Hur gör vi för att de i min släkt inte ska känna sig bortkomna? Jag dricker inte i mina föräldrars närvaro men i alla andra sammanhang gör jag det och självklart vet de om att jag inte själv lever enligt deras synsätt. Har du något bra tips för hur vi kan göra alla glada och känna sig välkomna. Vi vill såklart att alla ska trivas men samtidigt vill vi ha ett rejält kalas både för egen och våra kompisars del så att vi kan minnas dagen som en rolig och okrystad fest.

Svar: Eftersom dina föräldrar vet att du dricker alkohol då och då kan de knappast bli upprörda över att din bröllopsfest ger valet för alla som vill dricka vin att göra det och för alla andra att dricka alkoholfritt. Berätta det i förväg för dina föräldrar så är de förberedda på detta. Helnykterister kan ju inte kräva att alla andra ska avstå från vin för att de själva inte dricker det. Det vore samma sak som att vegetarianer skulle kräva att alla fester de gick på endast bjöd på vegetarisk mat. Så går det ju inte till.

Ställ både alkoholfria och alkoholhaltiga drycker på borden, vilket för övrigt alltid ska göras oavsett om gästerna är nykterister eller inte.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (24)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 24

Helt rätt! Som vegitarian kräver jag inte att andra ska äta som jag. Inte heller kräver jag att andra ska dricka alkohol bara för att jag gör det. Däremot kräver jag att alla som tänker köra håller sig spiknyktra.

persson, 02:08, 27 augusti 2009. Anmäl

Ja, Janne, jag undrar faktiskt varför folk absolut måste dricka sig fulla för att ha roligt. Jag tycker inte heller att helnykterhet är absolut nödvändigt. Men varför sätta i sig en massa glas som man inte tål ?

sylvie, 12:41, 7 maj 2009. Anmäl

Det här är ett perfekt tillfälle för frågeställaren att rannsaka sig själv och få en konsekvent och vettig syn på alkoholen. <br/>Med vissa personer vill de tydligen ha "ett rejält kalas"; med andra ska det inte drickas något alls. Bestäm er för vilket som är bäst! Om det är så jättefarligt att dricka lite mindre med "vännerna" eller att faktiskt dricka lite när nykteristsläkten kommer så får ni väl avstå från att bjuda folk?

Abc, 08:31, 7 maj 2009. Anmäl

Varför betraktas det som onormalt att inte dricka alkohol? Varför måste de som inte dricker alltid förklara sig för hela bordet? Jag tycker det är ett betydligt större problem med att gäster som för mycket och inte har insikt om var gränsen går. De förstör verkligen fester för värdar och andra gäster.

Mia, 11:13, 6 maj 2009. Anmäl

Janne: Jag förespråkar inte helnykterhet och vet att det är gott och skoj att festa med alkohol, däremot gör jag faktiskt just så som du föreslår (fast oftast tonic istf cola :-) Det behövs en del träning, men lovar att det är ytterst få som märker på en fest att jag inte är alkoholpåverkad. Jag kan snarare omvänt tycka att folk som behöver alkohol för att kunna släppa loss kan vara rätt trista i nyktra sammanhang. <br/>Till frågeställaren: försök att inte göra så stor sak av att en del är nykterister och andra inte på er fest. Se till att ha alternativ som passar alla och kör med servering (inte flaskor på bordet alltså). Gör festen så som ni vill ha den och tassa inte på tå för någon av släkterna. Lycka till!

Annis, 18:12, 2 maj 2009. Anmäl

Till Catarina;Natuligtvis är det helt annorlunda om alla är nyktra,då blir det ju en helt annan grej. <br/>Till Sylvie och Annie;Om det nu går att festa utan alkohol,hur kommer det sig då att så gott som alla dricker på fester? Varför festar inte folk loss på cocacola och tar bilen hem,som är mycket smidigare än taxi...?

Janne, 16:08, 2 maj 2009. Anmäl

Janne, är fyllesnack lika med feststämning ? Det är klart man måste vara lite avtrubbad själv för att stå ut med fulla medmänniskor. Men nog kan man festa utan alkohol. Och visst kan man dricka måttligt ?

sylvie, 12:36, 2 maj 2009. Anmäl

Janne: visst blir det tråkigt att lyssna på allt fyllesnack. MEN det stämmer absolut inte att man behöver alkohol för att komma i feststämning! Det funkar utmärkt att festa i en miljö där ALLA är nyktra! <br/>Jag dansade t.ex. folklig dans (gammeldans, polskor, gillesdanser etc.) i många år. Där förekom det aldrig någon alkohol på festerna, utan bara fika (och massor av vatten eftersom man blir svettig av att dansa gammeldans). Man blev euforisk ändå - av själva dansen och musiken! Likaså är det vanligt i sportdanskretsar (där man dansar bugg, foxtrot, lindy hop etc.) med alkoholfria fester. <br/>Dricker man däremot - om än aldrig så lite - så tappar man koordinationen och reflexerna och dansar inte längre lika bra, och då är det inte längre lika roligt heller. Dessutom var man aldrig seg dagen efter dessa fester!

Catharina, 11:01, 2 maj 2009. Anmäl

Janne: Det beror helt på vilken social förmåga man själv har om man får "skittråkigt" eller inte på en fest där man själv är spiknykter. <br/>Lydia: Du är en synnerligen klok person!

Annis, 02:52, 2 maj 2009. Anmäl

Anjimoo: Varför en fest blir mindre lyckad utan alkohol beror helt enkelt på att man inte kommer i "feststämning" utan alkohol. <br/>Jag har själv bevistat ett par bröllop där det serverades alkohol ,men jag själv var spiknykter,och hade skittråkigt,när man tvingades lyssna på allt "fyllsnack"

Janne, 17:43, 1 maj 2009. Anmäl

Iläggande svärfar

Fråga: Jag undrar när och hur det är okej att säga ifrån.
Jag upplever att mina svärföräldrar, speciellt då min svärfar, lägger sig i saker som han inte har med att göra. Jag anser att om man har vuxna barn så ska man låta dem leva sitt liv och fatta de beslut som de vill, så länge besluten inte är uppenbart dumdristiga eller skadar någon. Svärfar har åsikter om allt som vi gör. Åsikterna uttrycks aldrig när han tycker att vi gjort något bra, utan endast när något är fel enligt honom.
 
Jag och min sambo har varit ett par i 15 år. För det mesta säger jag inget, men blir förnärmad inombords.

Det senaste som hände var att svärfar ansåg att jag och sambon skulle sälja vårt sommarhus, eftersom han ansåg att det förföll och att vi inte utnyttjade det så som man ”ska”. Till saken hör att han aldrig har besökt det, vi har ägt det ett par år och tillbringat några somrar där,  Jag sa att jag och sambon inte hade tänkt sälja. Han upprepade vad han sagt ytterligare en gång. Jag blev mycket upprörd eftersom jag anser att han inte har något med vårt sommarhus att göra,
Kan jag säga ifrån på ett bra sätt, utan att stöta mig alltför mycket med honom, eller ska jag fortsätta att tiga och vända andra kinden till?

Svar: Inte så ovanligt, det du beskriver. Det är svårt för en del människor att inse på riktigt att deras små babyknyten plötsligt är vuxna och tar eget ansvar. För föräldrarna finns alltid dessa små rosiga spädisar kvar – även om de blivit 1.90 långa.

Så svärfar och svärmor menar väl, vill sina barns bästa, men gör ju helt fel. Eftersom din sambo tydligen inte klarar av att säga till sina föräldrar på ett vänligt sätt att du och han bestämmer själva om ert liv, så kanske du måste säga nästa gång svärfar kommer med direktiv om hur ni ska göra med er egendom ungefär ”tack för ditt intresse käre svärfar, det är alltid intressant att höra på dig. Men jag måste säga till dig att det här bestämmer vi själva – och vi vill inte sälja huset”. Säg det vänligt och glatt, så kan svärfar knappast bli arg. Och bjud svärfar och svärmor att komma och hälsa på i sommarhuset! Det kanske är där skon klämmer?

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (17)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 17

Svärföräldrarna vill naturligtvis -- som många andra -- få känna sig behövda på något sätt och en del "delar med sig" av sina ålderserfarenheter och ger praktiska råd på ett sätt som kan uppfattas som klumpigt. Mina svärföräldrar gillar nog oss svärbarn innerst inne, men svärmor talar ofta illa om det/de svärbarn som inte är närvarande vid samkväm m. m. Mycket ledsamt, åtminstone i "min bok." <br/>Och att ständigt få ta del av "goda råd" är heller inte alltid välkommet hos svärbarn.

Maggie, 01:08, 7 maj 2009. Anmäl

Tror att mycket problem mellan svärbarn och svärföräldrar uppstår just för att de behandlar dem som sina barn och inte som vuxna dvs uppfostrande istället för rådgivande. Hade de istället mötts som ex kollegor tror jag det funnits större respekt för olika synsätt. <br/>De egna barnen har ofta utvecklat en egen taktik att hantera föräldrarna och kanske struntar mer i deras påhopp medan partnern tar illa vid sig. <br/>Se det som att de försöker klamra sig fast och känna sig betydelsefulla. Kanske är de rädda att bli äldre?

erfaret svärbarn, 11:20, 5 maj 2009. Anmäl

Lina: Tack för dina kloka och medmänskliga ord! Du slog verkligen huvudet på spiken. Ha en underbar dag!

Dolores, 08:00, 4 maj 2009. Anmäl

Dolores, det är ingenting att göra, försök att tycka synd om dem bara, de är ändå obönhörligen i bakvattnet och medvetna om det, och deras sätt att försöka hävda sig är löjligt - tyck synd om dem bara! Kanske de skulle önskat att deras son också haft några vackra saker med sig i boet och känner sig lite underlägsna, men i så fall gäller ju detsamma - le milt och tyck synd om!

lina, 22:55, 3 maj 2009. Anmäl

Själv har jag ett svärföräldrapar som är väldigt avundssjukt på mig och min familj, som de anser "finare" och "rikare" än de själva. Jag och min familj är mycket jordnära och har aldrig ansett oss vara mer än andra. Ändå får min man och jag ständiga kommentarer om möblerna i vårt hem, t. ex. så är det ett ständigt kommenterande om vår antika gamla kristallkrona, som enligt dem "inte skiner och glittrar nog" såsom deras krona, inköpt på 80-talet. Vår vardagsrumsmatta är "sned" och "smutsig", väggklockan är "minsann inte så mycket värd" etc. Dessa kommentarer levereras obönhörligen och vi reagerade på dem i början (i det tysta) men numera är vi rätt luttrade. Visserligen är det inte trevligt med dessa pikar, och snart säger vi något. Jag är ap-trött på deras kommentarer! Vad göra?

Dolores, 20:01, 3 maj 2009. Anmäl

Sylvie har en bra poäng där. Man är kanske vuxen först när man inser att ens föräldrar/svärföräldrar får ha sina åsikter och tyckanden men att man inte alls behöver göra som dom säger! Och att det faktiskt kan vara så att det just är åsikter och tyckanden som föräldrar/svärföräldrar har och inte kritik eller order om hur de unga vuxna ska göra. Då kan det ju bli engagerande diskussioner om hur man kan förhålla sig till olika situationer. Då först blir det ju ett jämbördigt förhållande generationerna emellan. Och Annis, allt som ens barn gör påverkar föräldrar, därför att man alltid är intresserad av sina barns bästa. Och som Sylvie säger, nog borde man få "tycka högt" även när ens barn är vuxna.

Maggan, 15:16, 2 maj 2009. Anmäl

Anjimoo <br/>Så roligt att du trivs med att vara gift. Att vara gift är inte fjantigt, ej heller att vara sambo. Däremot kan vissa kommentarer vara det. Om du inte vill ha syrliga kommentare om samboskap så avleverera inga då....

Berit, 15:16, 2 maj 2009. Anmäl

Jag tycker det är naturligt att föräldrar intresserar sig för sina barn och säger vad de tycker. Men de bör ju också förstå att de har vuxna barn som gör vad de vill. Jag tror man blir vuxen först när man accepterar att ens föräldrar "lägger sig i" och förstår att man inte behöver göra som de säger. Nog får de tycka vad de vill !Insisterar de så kan man säga att det är färdigdiskuterat "Vi har bestämt så och så".

sylvie, 12:27, 2 maj 2009. Anmäl

Och jag tycker det är fjantigt att vara sambo i 15 år! <br/>Om man nu valt att dela sitt iv, vad är det då som gör att man inte vill/vågar löpa linan fullt ut? <br/>Kanske där skon klämmer hos sambons far? <br/>Att sambons pappa ser denna relation som mindre seriös? <br/>Och låt mig nu slippa syrliga kommentarer om seriösiteten i ett samboskap, tack!

Anjimoo, 10:55, 2 maj 2009. Anmäl

En reflektion: Som jag läser är frågan helt könsneutral, men svaren tolkar att sambon är en man... <br/>Varför har föräldrar/svärföräldrar större rätt än andra att tycka och lägga sig i? Så länge de inte påverkas av vad de vuxna barnen gör finns ingen anledning att "tycka högt".

Annis, 02:40, 2 maj 2009. Anmäl

Delad krogportion?

Fråga: Tack för en trevlig och lärorik spalt!
Jag har en fråga angående restaurangbesök. När man beställer mat på restauranger får man ofta väldigt stora portioner. För det mesta orkar jag inte äta upp all mat. Dock gör jag det ändå då det känns onödigt att behöva slänga mat. Jag undrar om det anses ohyfsat eller snålt att två personer delar på en rätt, alternativt att tre personer delar på två rätter? Visserligen kan man ju redan vid beställningen be om att få en mindre portion men det kan också kännas ”fel” tycker jag då man har betalt för en hel portion och vill ha valuta för pengarna. Alltså, är det ok för två personer att dela på en rätt och hur bär man sig i sådana fall åt? Kan man be om att få dubbla bestick och äta från samma tallrik, eller kanske en extra assiett eller rent utav be om att få rätten födelad på två mindre tallrikar?

Svar: Roligt att du gillar DN.se/etikett!

Man kan vid beställningen säga ”vi vill gärna dela på den här rätten, kan du ge oss en extra tallrik tack så delar vi själva på den” – det bespar krogen besväret att dela, lägga upp och dekorera rätten.

Men att två på en krog delar på en rätt och kanske dricker sparsamt är ingen bra affär för krogen, så det finns en risk att man på en del krogar säger att ”här delar vi inte på rätterna”. Då är det bara att välja om man vill stanna kvar eller lämna stället.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (33)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 33

Nyss hemkommen från Italien så tycker jag deras lösning är bra. De har en kuvertavgift, den är per person, den kan man dela så mycket man vill. Vi ville äta både antipasti, primo och secondo piatti, samt dessert, men med normala portioner orkar man ju inte det. Bara att ta in en antipasti, 2 primos, 3 secondo osv. <br/>Till och med så att kyparen en gång själv sade, ni orkar inte varsin (Bisteca Fiorentina), utan jag tycker ni ska ta två stycken på tre pers, jag delar upp den grovt åt er innan jag bär in den.

Christian, 17:51, 23 augusti 2009. Anmäl

Dabbe, ja, det måste nog anses som mindre fint att gå på krogen utan att köpa något, så din medföljande vän beter sig lika dåligt som de som delar en portion mat. Men här tycker jag också att det beror på situation. Jag tycker det är fel att ta upp en restaurangs plats där de skulle kunna ta emot en annan gäst som faktiskt betalar för sig. Om restaurangen däremot har gott om tomma platser kvar tycker jag att det är mer OK. Om ni som i ditt tidigare inlägg är två personer som delar på två rätter tycker jag inte att det är ett problem. Så länge ni konsumerar en "normal" mängd tillsammans för antalet gäster spelar det ingen roll vem som äter maten.

A, 21:50, 7 maj 2009. Anmäl

Uppskattar verkligen länder där det anses helt ok att dela på flera rätter. Här i Sverige skall man visst hålla på sin egen tallrik. Det är betydligt roligare att dela på flera rätter så får man lite av varje.

Hansa, 14:52, 7 maj 2009. Anmäl

Haha, skämtar du Marcus? Så om en person följer med mig till restaurangen på lunchen för sällskap men inte äter något själv, ska den personen ändå betala 50kr för att sitta med mig vid bordet? Löjligt! Han tar ändå inte upp någon annans plats eftersom jag redan ockuperar ett bord.

Dabbe, 15:53, 6 maj 2009. Anmäl

Viktigt att komma ihåg är också att själva maten på tallricken är bara en del av vad du betalar för på en restaurant. Tillgång till bordet, lokalen, toan, service och atmosfären/inredning är andra delar som måste täckas. Så om en tallrik mat kostar 100 kr så ska man inte se det som att man betalar 100 kr för maten. Snarare betalar man kanske 50 kr för maten och 50 kr för resten. Vill man dela på en tallrik så hade det rimligaste kanske varit att betala 150 kr alltså. (1*50 kr för maten + 2*50 kr för övrigt)

Marcus (Webbsida), 11:56, 6 maj 2009. Anmäl

Jag är asiat, och vi brukar alltid beställa in ett par rätter och dela tillsammans när vi äter ute. Det är vår kultur, och jag har aldrig varit med om en krog i Sverige som förvägrats oss detta. Be om extra assietter bara och dela ut maten som ni vill!

Dabbe, 10:35, 6 maj 2009. Anmäl

Visst verkar det litet snålt att beställa in en rätt och dela på den. Men om frågeställaren nu inte orkar äta upp allt, kan man ju bara helt diskret byta tallrik med någon i sällskapet som kanske vill äta den bestående delen av t. ex. köttbiten. Det beror dock på vad det är som man inte orkat förtära själv, rester av såser eller halvätna frikasseer ser inte aptitliga ut. <br/>Men om man nu vet med sig, såsom frågeställaren, att man tycker de flesta portioner är för stora, kan man väl be om en mindre portion eller ta in en stadigare förrätt.

Maggie, 08:27, 5 maj 2009. Anmäl

Ja, Sofia, nu är detta i danmark, och jag tror inte att de riktigt följer svenska lagar.

servitris, 16:10, 3 maj 2009. Anmäl

Maggans svar är inte alls så bittskt som man trodde det skulle vara. <br/>- Att be att få dela en huvudrätt på restaurang är hänsynslöst och obelevat. Restaurangen är ingen utfodringsinstitution (hur "dyrt" eller "billigt" det är på stället gör ingen som helst skillnad), utan är en vinstdriven verksamhet. Det är som att gå ut och på krogen och beställa en stor stark i två glas. <br/>Man kan ju alltid prova, men frågeställaren frågade om man uppfattas som snål och det får man nog minst sagt hävda att man gör.

C, 12:01, 3 maj 2009. Anmäl

Matavfall till grisar? Jag hoppas verkligen att det rör sig om en helt vegetarisk restaurang i så fall för att ge animaliska beståndsdelar till grisar är strikt förbjudet, det kan leda till svinpest. http://www.lansstyrelsen.se/sodermanland/amnen/dju rhalsa/Matavfall_som_djurfoder.htm

Sofia, 08:36, 3 maj 2009. Anmäl

Husesyn en rättighet?

Fråga: Det finns ett fenomen som kallas husesyn vilket innebär att en ny gäst går i ett hus och ser sig omkring.
Jag undrar om det är okej att gå en icke erbjuden husesyn. Dvs om värdparet inte föreslår en husesyn, kan gästen initiera en sådan?

Min åsikt är det inte känns okej. Om värdparet vill visa upp sitt vackra hem så är det en annan sak. Men att påfluget gå runt i hela huset känns lite snokande tycker jag.

Svar: Det är oförsynt och helt felaktigt att traska runt i ett hem där man är gäst, men inte är uttryckligen tillfrågad om man vill gå husesyn. Man ska inte själv fråga, det kan vara svårt för de boende att säga nej.  

För den delen kan det vara svårt att slippa gå husesyn i ett hem som man kanske inte alls är intresserad av att utforska i minsta vrå.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (32)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 32

jag hatar när främmande människor börjhar snoka runt i mitt hem o blir helt perplex o vet inte hur jag ska stoppa det. det är ju inte säkert att man vill visa upp varje skrymsle av sitt hem, nej usch! själv sitter jag i köket om vi sitter där o fikar skulle aldrig gå runt o kolla in någon annans hem o vill inte att andra gör det hos mig heller

fia, 17:21, 14 oktober 2009. Anmäl

Att gå husesyn är en märklig ide´. Det är för mig helt ointressant hur folk bor. Det som är av intresse är de jag hälsar på.Varför ska man kolla runt i folks bostäder? Nåt annat än för att få sin nyfikenhet stillad kan det ju inte vara, oavsett alla dessa föklaringar som getts tidigare.Det är ju bara en fasad som visas upp eller hur och säger inget om människans inre?!

lillan, 16:22, 6 maj 2009. Anmäl

Hanna, om någon propsar på husesyn och man inte vill visa upp allting så kanske man kan säga att hysesyn går bra i de offentliga rummen, d.v.s. hall, kök, vardagsrum och gästtoalett. Och håll alla dörrar till sovrum stängda! Är man riktigt extrem så lås igen sovrumsdörren(något som jag själv inte skulle tveka att göra om mina gäster är den mkt nyfikna sorten.) Ditt hem är ett hem och inte något museum som man kan vandra runt som man har lust.

Deborah, 13:17, 5 maj 2009. Anmäl

Under mina 20 år i USA lärde jag mig en sak: sovrummet visar man inte för gäster bara "rakt av" -- det är alldeles för intimt. Husesyn har jag aldrig varit med om där; det skulle anses alldeles för nyfiket att vandra omkring i en annan persons hem och kolla OM man nu inte var uppmuntrad att göra så av någon mycket stolt värd/därdinna som gillar att visa upp sin familj, sitt hem, sin(a) bil(ar), båt(ar) -- ja, vad det nu är de måste visa upp.

Evall, 19:53, 3 maj 2009. Anmäl

Intressant att läsa om hur man gör i Nordamerika.....en hävdar "aldrig" och en annan hävdar "jodå, men med måtta"....i Nordamerika gör de lika olika som vi i Sverige tydligen.....

Berit, 13:01, 3 maj 2009. Anmäl

Gregor har rätt: det är en klassfråga och idag, när de flesta umgås lite hit och dit över klassgränserna, kan man råka ut för det som "e" fick stå ut med inkl påföljande kommentarer, vilket naturligtvis leder till irritation för "e" som förväntat sig lite takt och ton från sina inbjudna gäster. Och jag har varit med om just det Maja nämner: att det börjar dras i lådor och öppnas garderobsdörrar (jag hann förhindra det sistnämnda, mer av en reflex än att jag hade något att dölja, det var välstädat där inne). Man blir synnerligen förvånad.

Anna, 12:44, 3 maj 2009. Anmäl

när familjen började prata ekonomi och arv, då gick jag runt och tittade på tavlor som <br/>hände på väggarna, jag var yttlerlig förödmjukad när man pratade ekonomi så jag ville <br/>vara någonannanstans.

marie, 11:39, 3 maj 2009. Anmäl

Nej, men det är trevligt, förstår inte de som är helt ointressrade av hur vänner har det hemma. Jag skulle nog kunna fråga artigt om det är okej att jag ser mig om, men det brukar erbjudas ändå. Men jag är inte "otäckt" nyfiken, får jag till svar "njaa, det är stökigt just nu" eller liknande, så är det självklart helt okej. Och naturligtivs gäller det en rätt snabb titt, inte nästan kolla i typ byrålådor eller försöka vädera möbler, konst etc, otroligt om någon gör så!

Maja G, 23:13, 2 maj 2009. Anmäl

Undertecknad tycker precis som Magdalena att det är upp till värden/värdinnan att bestämma vad som skall visas upp. <br/>Som boende utomlands skulle jag aldrig komma på tanken att springa runt i nån annans hus utan lov... skulle heller inte komma mig för att fråga.. Igen, upp till värden/värdinnan!

Kalle, 14:49, 2 maj 2009. Anmäl

Det var ett jä-la tjat om det idag meningslösa begreppet "klass". Hur vet man vilken klass man tilhör? Högutbildad och dålig lön? Lågutbildad och hög lön? Ena föräldern från "arbetarhem" medan den andra från "akademikerhem"? Man kan vara akademiker, högutbildad eller lågutbildad, man kan rösta till vänster eller höger, man tillhör en viss inkomstkategori (åtminstone ett givet år) och man kan vara hemlös och av adlig börd. Lägg av med det här snacket om "klass". Det existerar inte. Tillhör en svunnen tid. Har blivit successivt alltmer meningslöst sedan vi hade adel, präster, borgare och bönder i detta land. Om "klass" skulle existera så skulle jag själv tillhöra samtliga samhällsklasser, beroende på vilka klassbeskrivande markörer man tittar på. Begreppet används överhuvudtaget inte längre i vare sig statistik, forskning eller nyhetsrapportering.

Bernt, 09:58, 2 maj 2009. Anmäl

Begravningsbilder?

Fråga: Jag fotograferar en hel del själv men har lärt mig att man inte ska ta ett foto på någon som sörjer, dvs inte fotografera på en begravning, i alla fall inte ta närbilder på begravningsgästerna.
Men, i dag när det finns alla varianter av digitalkameror, verkar det som om det är tillåtet att fotografera när som helst och var som helst.
Har jag fel, eller är det gammalmodigt att man inte ska fotografera begravningar och definitivt inte ta närbilder på de sörjande ?

Svar: Du har helt rätt. Det finns ingen rimligen orsak att fotografera människor i sorg. Men detta måste påpekas särskilt från de anhöriga, så att begravningsförrättaren kan meddela det innan begravningsakten inleds i kyrkan. Att begravningsgäster fotograferas på kyrkbacken eller vid en minnesstund är egentligen lika fel, och det är därför lämpligt att framhålla att inga bilder får tas då heller.

En översiktsbild av blomstren eller kyrkan är en annan sak.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (30)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 30

För mig har det kännts otänkbart att man fotograferar kista med blommor i kyrkan osv. Tycker det känns privat och minnet räcker. Men nyligen insåg jag folk fotograferar detta som ett minne. Hm, lite konstigt tycker jag, men jag är kanske gammalmodig här.

Rimbo, 13:55, 9 maj 2010. Anmäl

Hur visar man att man har sorg??

Jenny G, 16:56, 21 maj 2009. Anmäl

I Finland har det varit vanligt i många år att man tar foton på begravningar. Minns foton från 50 talet tills nu.

Ia, 16:25, 6 maj 2009. Anmäl

Vad jag vet är det fullt lagligt att ha framme en bild på ett dödfött barn i sitt hem om man vill. <br/>De allra flesta hade nog valt att inte ha det. <br/>Nu har jag aldrig sett någon med hundlkoppel på nobelfesten, men gällande homosexuella par som dansar med varandra så vore det väl mer oförskämt att säga åt människor som med samma äktenskap som dig själv att de inte får dansa med varandra för att någon obelevad person skulle ta illa upp? <br/>Resonerar du likadant när det gäller om svarta och vita för dansa med varandra? <br/>Hur skulle det gå till när man förbjöd dem? Skulle någon av marschalkerna gå fram och knacka dem på axlen be dem upphöra? Om de vägrat - skulle de släpas ut?

C, 17:09, 3 maj 2009. Anmäl

Alla är väl olika, jag har filmat en begravning på uppdrag av en arbetskamrat som blev änkling vid unga år - då hans barn var 4 resp 7 år. Han ville ha filmen för att barnen skulle minnas och förstå. Den filmen har han och barnen (nu 22 resp 25) tittat på vid olika tillfällen, och jag har fått mycket positiva kommentarer från dem om detta.

SK, 12:28, 3 maj 2009. Anmäl

Själv skulle jag nog inte fotografera, möjligen blomsteruppsättningar med hälsningar och kanske en släktbild om det skulle vara läge, men aldrig att jag skulle be folk ställa upp för en bild, de är där för att säga farväl, inte för att bli avbildade. Min bror hade fotoatelje och fick ofta uppdrag att fotografera avlidna i kistan, det är tydligen vanligt i en del kulturer. I Sverige har vi ju nästan aldrig öppen kista, så vi har olika vanor, det är väl så.

Ann, 18:53, 2 maj 2009. Anmäl

Under själva begravningen tycker jag inte att man ska fotografera, men efter. På begravningar ser man ofta släktingar som man bara ser någon gång ibland. Det är kul att ha en blid av dem och begravingen som minne. Under min mormors begravning var det en släkting som tog bilder. Just då kändes det jobbigt, men nu i efterhand är jag tacksam för att dessa bilder finns.

Adina, 14:08, 30 april 2009. Anmäl

Ja det är det.

Hans, 11:13, 30 april 2009. Anmäl

Annie, Hans med flera. Nu var det värsta med den tillställningen, där vi plötsligt fick se kortet helt oförberedda, att det fanns barn med som såg det. Ett barn/foster som varit dött i magen flera dagar när det föds ÄR en otäck syn, om man inte är van och förstår hur förändringarna sker. Helt oavsett vilka känslor föräldrarna kan ha för det. <br/>Det var andra saker som var konstigt med den här familjen också: de skulle liksom skylta med det döda barnet i alla sammanhang. I flera år fick vi t.ex. julkort och vykort som var underskrivna med barnets "namn". (Jag sätter "namn" inom citationstecken eftersom ett dödfött barn knappast kan ha ett namn.) Särskilt mamman pratade om det i presens, som om det skulle finnas ibland dem - och alla i omgivningen förväntades jamsa med. <br/>Det var många som blev illa till mods. Men det här är en annan diskussion.

Catharina, 10:47, 30 april 2009. Anmäl

I Finland är det vanligt att någon frän församlingen fotograferar allt och andra har inte kamera med.

Anu, 09:09, 30 april 2009. Anmäl

Klänning till dubbel klädkod?

Fråga: Jag och min man är inbjudna till en högtidskonsert där klädkoden är mörk kostym alternativt frack. Min man tänker ha frack. Vilka krav ställer det på min klänning?

Svar: Det blir alltid samma problem med dessa hopplösa dubbla klädkoder.
Inbjudarna vet uppenbarligen att alla män inte har tillgång till frack och ger därför alternativet mörk kostym – som ställer till detta krångel. Klädsel Mörk kostym för alla hade varit smidigt och bra. Och tämligen problemfritt.

Nu ska ju din man ta frack, och då ska du ha frackklänning, lång fin aftonklänning alltså. Det är ju en konsert och ingen bal, så har du möjlighet att välja bland olika klänningar, ta en som inte är så galabetonad utan kanske en hellång fin kjol med en ärmförsedd överdel i fest material. Eller om du har en urringad galaklänning, gör den mindre balbetonad med hjälp av en stor vacker schal.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Visst kan det vara kul att få vara finklädd, men dubbla klädkoder tycker jag blir väldigt märkligt. Har an ingen frack och råkar vara den enda som inte har det kommer man knappast att känna sig bekväm. Frack är dessutom ett så utpräglat plagg att det ser märkligt att om vissa har frack och andra kostym. Samma problem blir det ju för damerna - ska det vara hellång frackklänning eller knälångt? kan bara bli tokigt.

Julia, 10:34, 29 april 2009. Anmäl

Ibland vill man ju ta på sig finkläderna, inte så ofta man som karl får klä upp sig.. <br/>Men en vill ju inte utesluta folk som inte vill slänga ut massor av pengar på frack eller mässuniform.. <br/>Svårlöst problem.. kanske ska man ta frack/mässuniformen hemma till söndagsmiddagen istället till barnens förskräckelse..

James, 08:13, 29 april 2009. Anmäl

Borttappat: tack och ursäkta

Fråga: Jag bor just nu i USA. Under mina senaste besök hem till Sverige har jag märkt någonting väldigt
irriterande. Det verkar som att många i Sverige, särskilt äldre folk, aldrig ber om ursäkt numera. Jag hör det nästan aldrig när någon vill gå förbi mej i tunnelbanan, på gatan, i en affär.  Det kan också hända att folk går framför mej när jag står i kö. Vad kan man säja? Gör det inget att jag var där först?  De bara tränger sig förbi. Det är irriterande redan att det inte finns ett ord för ”please” på svenska.

Vad kan jag göra? Jag blir arg bara av att tänka på detta….det känns som att folk bara tänker på sig själva.

Svar: Som så många har påpekat råder ett tilltagande ointresse för vanlig smidig vänlighet. Du kan inte göra något åt det. Du kan inte uppfostra andra vuxna, Du kan inte kräva att andra ska uppföra sig normalt hyfsat.

Du kan bara stå ut, och det gör du bäst genom att sluta irritera sig. Försök vända ilskan till skoj! När någon tränger sig före dig i en kö, säg ”oj, ursäkta att jag stod i vägen för dig”.
Eller när någon trampar på dina fötter, säg ”åh, förlåt att jag gick under dina skor”.

Eller, vilket är klokast, lägg din energi på annat än andras usla fasoner.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (70)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 70

Slogs också av samma sak efter att ha kommit tillbaka från utomlandsboende. Please går enkelt att ersätta med tack. Tack är ett ord man kan slösa med. Efter att ha kommit tillbaka slogs jag av hur oerhört oartigt det låter, ser ofta t.ex. folk som på kafé använder enordsbefallningar som: Kaffe. Inte konstigt att folk sedan klagar på dålig service från servicepersonal. Hur ska man orka vara glad och vänlig mot kunder om man inte ens får ett hej eller tack?

Marie (Webbsida), 10:50, 19 maj 2009. Anmäl

@mia, 20:46, 1 maj: <br/>Bra att du ger upp, för du har helt enkelt FEL i att det skulle vara "lika bra" att bre ut sig över hela rulltrappan som att hålla till höger och lämna "vänsterfilen" fri. <br/>Tänk praktiskt: Vad är en rulltrappa till för? Jo, för att förflytta sig. Antingen, som du (åtminstone delvis) tycks förespråka, lättvindigare "som i en hiss", *eller* snabbare än i en vanlig stillastående trappa. <br/>Om folk som vill "åka hiss" i rulltrappan brer ut sig omöjliggör de det andra användningssättet. <br/>Lär de sig däremot lite grundläggande rulltrappehyfs och håller till höger, så kan de "åka hiss" där OCH andra kan använda rulltrappan på det andra (även på landet fullt acceptabla!) sättet. <br/>Så hur i hundan skulle det kunna vara ANNAT än oartigt att bre ut sig som en propp?!?

Christian R. Conrad, 13:31, 7 maj 2009. Anmäl

Efter att ha bott i USA ett år måste jag säga motsattsen. Visst skulle svenskar säkerligen kunna vara bättre på att säga ursäkta när de vill förbi men excuse me bara är ett "trevligt" sätt att säga flytta på dig. Otroligt arrogant!

Theresia, 22:06, 5 maj 2009. Anmäl

Det finns ett märkligt beteende bland svenskar; både i och utanför storstäderna och det är att många gillar att samlas i klumpar och stå och prata direkt utanför en ingång till en affär etc. och därmed blockera ingången. Detta även om det inte regnar. Samma gäller på rulltrapporna. Vaför blir de som proppar igen framkomligheten sura och svär åt den som har ett behov att ta sig fram? <br/>Till Anna B: Dina "talesmän" har fel i påståendet du citerar "I USA tutar man ju inte heller på andra bilförare och är i allmänhet artigare i trafiken, enligt en av mina talesmän därför att man faktiskt kan få en kula i skallen om man tutar på fel person". Jo då, visst tutar man! Och visst kan man få en kula i skallen av någon galning var man än befinner sig i världen, men nödvändigtvis inte i USA! Vet du förresten, att enligt våra svenska dagstidningar så är Sverige ett av världens vapentätaste land per kapita?

Evall, 08:47, 5 maj 2009. Anmäl

Ja, vill man nu nödvändigt irritera sig så finns det ändlöst med orsaker verkar det som......;-D

Berit, 13:06, 3 maj 2009. Anmäl

Tänk att rulltrappor kan engagera så. Själv boende i stad med 70 000 invånare (rimligen definierad som liten) vill jag påstå att det faktiskt finns lantisar som går i rulltrappor. Och när jag bodde i Stockholm fanns det sega stockholmare som proppade till. <br/>Jannes åsikt att man måste stå still verkar bara var ett utslag av klassiskt "stockholmarhat". Självklart är ju det enda artiga att släppa förbi den som vill förbi och att inte knuffa undan den som råkar stå i vägen om man är den som vill förbi. <br/>Det har ju ingenting att göra med hur man själv brukar transportera sig i en rulltrappa, stående eller gående.

Erik C, 12:26, 3 maj 2009. Anmäl

Ok Michaela, jag ger upp. Du och jag talar inte om samma saker, så vi kommer aldrig att förstå varandra. I sak så har Erik C formulerat exakt det jag också anser, och jag tror inte att jag någonsin kommer att kunna komma på något sätt at formulera det jag försöker säga till dig så att du förstår vad jag menar.

mia, 20:46, 1 maj 2009. Anmäl

Huvudsaken är att man lämnar plats, sen om man i en viss stad hellre står till vänster än till höger är inte så jättenoga. Problemet är när folk står i bredd, alltså två stycken personer på samma trappsteg. Om man av någon anledning gör det så måste man ju räkna med att flytta sig när det kommer gående. På samma sätt som om man sitter på ytterplatsen på en buss och för en konversation med någon så blir man inte störd i samtalet av att behöva resa sig för den som sitter på innerplatsen och ska kliva av. Det är nåt man får räkna med. Det är ju inte direkt så att den på innerplatsen inte får kliva av för att de stör samtalet "Nej, jag kliver inte av på min hållplats, jag åker vidare för jag tar hänsyn till att de för en konversation som jag inte får störa..." De flesta människor klarar av att föra en konversation och flytta sig några decimeter samtidigt, så det är ju inte direkt störande.

Michaela, 19:55, 1 maj 2009. Anmäl

Lydia: Skall jag tolka din sista mening om hänsyn som så, att om du inte har bråttom och hamnar bakom en grupp människor som står och pratar i rulltrappan, så tar du hänsyn till att dom är mitt i en konversation och inte stör dom genom att be dom flytta sig så att du kan gå förbi?

mia, 13:12, 1 maj 2009. Anmäl

Min poäng var bara att det finns olika sätt att se på hur en rulltrappa används. Vilket verkar ha varit en total nyhet för er som försöker övertyga mig om att allt utom att stå till höger är fel, fel, fel. Vem som har rätt eller fel är helt ointressant. Om man begriper varför folk står på olika ställen (utan fantasifulla förklaringar med stelopererade nackar), kanske man också förstår varför folk (som inte ägnat detta ointressanta vardagsproblem en tanke) rent reflexmässigt blir irriterade när nån gör på annat sätt än majoriteten gör i just den staden.

mia, 12:52, 1 maj 2009. Anmäl

Ofavorit i repris

Fråga: Jag ska på tre bröllop i sommar och tänkte lyxa till det med att köpa en lite dyrare klänning som jag kan ha på alla tre bröllopen (olika gäster på varje bröllop så ingen risk att någon ska tycka att jag är tråkig).

Hittade min drömklänning och visade glatt upp den för mina kollegor på jobbet. Tyvärr fick jag inte den respons jag hade önskat, det visade sig att klänningen var röd och det var ju HELT FEL FÄRG! Tydligen symboliserar en röd klänningen att man har haft sex med brudgummen…

Sådan oerhört fånig regel tänkte jag och vill nu helt och hållet strunta i detta och komma med min vackra, röda blåsa till bröllopen i sommar. Dock insåg jag att det kanske bäst att kolla med experten först… Vad är det som gäller egentligen? Vågar jag ha min röda klänningen eller kommer gammelfarmor att få dåndimpen då?!

Svar: Den här ofattbara löjligheten återkommer ganska ofta som fråga i min spalt. Eftersom det är bröllopstider och frågan har kommit i flera varianter nu tar jag upp den igen, trots att jag har svarat samma sak många gånger tidigare. Rött-trötta läsare avråds från att fortsätta läsa mitt svar. Detta svar är att låta dem leva i sin tro, de många som är så korkade att de tror att det skulle finnas något slags etikettpraxis eller hyfsregel att rött markerar tidigare förhållande med brudgummen.

Man kan förmodligen inte hjälpa dem ur deras enfald genom att förklara att det strider mot allt vanligt vett att någon skulle frivilligt visa upp sitt sexliv genom att välja en viss klänningsfärg.

Ha för allt i världen den röda klänning du vill ha! Ingen normalbegåvad människa bryr sig om den fjantiga idén om rött lika med före detta förhållande.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (46)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 46

Blått är väl vedertaget en pojkfärg? Så en blå klänning är väl helt omöjligt att tänka sig för en kvinna i något sammanhang?

Skämtsam, 10:05, 12 maj 2009. Anmäl

@EvaII - kolla Ebbe Schön eller någon - det där är en skröna. Hänger ihop med adliga och kungar som förbjöd rött eftersom den färgen utvanns ur dyrbara kochenillöss

nej, 21:06, 4 maj 2009. Anmäl

I många folkdräkter förr i världen förbjöds inslaget av klarrött. Det kunde vara både till vardags, kyrkdräkt och dräkten man bar till gille. Rött ansågs på många ställen vara lyxigt, vulgärt eller "djävulens färg." <br/>Bar man rött i sin dräkt fick man böta eller kunde t.o.m. få fängelse. Inte heller fick man där ha röda band i håret; något som på sina håll ansågs mycket ekivogt. <br/>Färgen rött har väl nästan alltid varit föremål för spekulationer. Min fråga är: finns det någon som kan tala om varför det finns kyrkor med röda portar?

Evall, 18:06, 4 maj 2009. Anmäl

Blått betyder att man har haft sex med brudgummens bror och rosa betyder att man haft sex med brudens far. Jag har hittat en jättefin klänning som är blå och rosa. Vågar jag ha den eller kommer alla då att tro att jag har haft sex både med brudgummens bror och brudens far?

Undrande, 19:27, 3 maj 2009. Anmäl

Om vi accepterar röd klänning som en etikettsregel, då är det ju ingen "hemlig" signal längre. <br/>Som bröllopsgäst ska man ha rätt formell nivå, lagom avslöjande och lagom varmt, inte vitt eller svart, i en vettig prisklass och helst någorlunda klädsamt, och inte samma som bröllopet förra veckan. Inte blir det mycket kvar, inte. <br/>Jag har haft en röd klänning på bröllop en gång, och jag fick en kommentar, och ja, jag uppfattade det som ett försök att skapa trubbel och trycka ner mig, eftersom det var uppenbart att det inte var sant. <br/>Det är ju inte svårt att tänka sig att detta kommit från nån gammal puritansk föreställning om att man ska klä sig blygsamt, och att rött, som är dyrbart, iögonfallande och opraktiskt på nåt sätt är sedeslöst i allmänhet. <br/>Jag tycker vi ska sluta begränsa våra vackra medsystrar med vår egen sexuella avundsjuka. <br/>För övrigt tycker jag att Alice svar "nej, det har du missförstått, det är den med rött ANSIKTE som har det" var ett ypperligt svar på ta

Dea (Webbsida), 11:49, 2 maj 2009. Anmäl

ja, vilken skrona... jag fick den mig till livs nar jag skulle gifta mig for ett par ar sedan. Jag visste saklart redan att helvitt och helsvart ar kladslar som bor undvikas for att helvitt anses konkurrera med bruden och helsvart ar nagot som symboliserar sorg. Nagot jag inte faste mig sa mycket vid aven om jag uppskattade mer om mina gaster ville kla sig i farger nar nu brollop ar en fest man firar for att visa gladje over tva manniskors heliga forening. Dock fragade en av mina basta vanninor mig om det var ok om hon bar en svart klanning, dock med violetta assecoarer, vilket jag sa att det naturligtvis var. Alternativt tankte hon ha pa sig en fin rod klanning, men viisste inte hur jag tog det da vissa menade pa att det innebar att man varit i sang med brudgummen. Jag tyckte det hela var riktigt lustigt och uppmuntrade henne att ta den roda klanningen eftersom jag fick mig ett gott skratt. Alltid retar det nagon liksom... men det blev den svarta - ett samtalsamne mindre for ovriga...

Lisa, 01:50, 1 maj 2009. Anmäl

Såsom intresserad av medeltidshistoria måste jag självklart påpeka att det under den tid (11-1400-tal) då damer gav riddare klänningsdetaljer (t.ex. en ärm) för att visa vem som kämpade för vem, så var det inte rött utan gult som signalerade s.k. fullbordad kärlek. Dessutom spelade det roll hur nära kroppen plagget/plaggdelen hade suttit. Dvs. så länge ingen ger sig till att hänga sina gula strumpbyxor runt halsen på min blivande brudgum, så kommer jag känna mig ganska lugn :-)

Historikern, 18:36, 30 april 2009. Anmäl

Brudgummen menade jag såklart, inte bruden...

Alice, 17:44, 30 april 2009. Anmäl

För något år sedan när jag var i en second handaffär så hörde jag ett samtal i provrummet bredvid, där det framgick att en tjej skulle gå på bröllop och att hon just hade hittat en perfekt klänning, som var röd. Men hon tvekade och berättade för sin kompis om den det här, och då kunde jag inte låta bli att gripa in och säga typ "Ursäkta att jag tjuvlyssnade på ert samtal, men det där är faktiskt bara en skröna, ni vet Magdalena Ribbing, som skriver om etikett, har skrivit om detta, så ta du den där klänningen" och tjejen blev jätteglad. Och efter en stund såg jag att hon köpte klänningen. Om jag hade en röd klänning på ett bröllop och någon sa att "den som har röd klänning har legat med bruden" så skulle jag säga, "nej, det har du missförstått, det är den med rött ANSIKTE som har det".

Alice, 17:43, 30 april 2009. Anmäl

Rött som signal om tidigare eskapader med brudgummen hade jag inte hört förut - kul skröna! En liten kommentar till Nilo, i så fall är det väl minst lika viktigt att vi noga följer även de andra "färgkoderna" som jag har fått höra sedan länge, nämligen att grön klänning på bröllop betyder att man önskar paret olycka (säskilt om det kommer från en kvinnlig släkting till bruden), samt att pärlor betyder tårar = bäraren önskar paret ett olyckligt äktenskap... Undrar hur det blir med kombinationen röd klämming och pärlcollier? Nä, det var bara ett skämt ;)

Mimmi, 16:02, 30 april 2009. Anmäl

Utebliven lyckönskan?

Fråga: Jag har nyligen fått veta att jag är gravid, jag och pappan är båda mycket glada över detta. Det som kanske skiljer sig från de flesta par som blir gravida är att vi inte alls planerade en tillökning då vi hade en mer flyktig förbindelse vid ett tillfälle. Nu är vi båda vuxna nog att inse vilken gåva detta är och har fått en god relation där vi dagligen pratar om hur vi bäst får allt att fungera, kanske blir det vi kanske inte, men barnet är vi hemskt lyckliga över.
Nu har vi några i vår närhet som inte gratulerat oss när vi berättat. Och inte efteråt heller för den delen. Eller hört av sig för att fråga hur magen mår el dyl. Självklart finns ingen lag på det men det känns lite tråkigt. Har man ”rätt” att inte gratulera bara för att man tycker att det är omoraliskt och slarvigt det som hänt? Eller borde man ändå, när vi är så glada, klämma ur sig ett grattis? Kan vi säga något bra i stil med att ”och vi är såklart överlyckliga fastän det inte var planerat” eller liknande?

Vi har båda bra arbeten och har aldrig varit några ”slarvers” tidigare. Ibland blir vi lite ledsna över hur vissa hanterar vår nyhet.

Svar: Bevare mig väl så enfaldiga en del människor är! Det enda man kan säga till den som berättar att ett barn är på väg är: underbart! så roligt!

Någon moralisk eller praktisk eller teknisk aspekt på informationen att ett barn är på väg kan inte komma på fråga. Det finns ingen ursäkt för ett tigande eller ignorerande. Alla som får höra detta ska lyckönska dig och barnets far. Ingenting annat.
Att så inte sker kan bara bero på enfald.
Bry dig inte om det. Människor är sällan direkt elaka, bara okloka.

Säg så snart du berättar om barnet ”det är så fantastiskt underbart, vi är så glada för vårt barn” så kommer nog lyckönskningarna så småningom, när alla har förstått att du och barnets far längtar efter detta nya liv.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (62)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 62

Bevare mig väl så enfaldiga människor kan vara. Hur kan man bara orka bli sur över att någon i bekanskapskretsen råkade missa att säga grattis. Skaffa ett liv.

Hans, 22:15, 28 mars 2010. Anmäl

Hej <br/>Grattis. JAg förstår faktiskt precis vad du menar. Jag upptäckte själv efter att ett kortare förhållande tagit slut att jag var med barn. Både min före detta och jag blev odelat glada åt att få bli föräldrar. Men måpnga i vår omgivning verkar ha haft mycket svårt att hantera situationen då under graviditeten. Många visste helt enkelt inte om detta var något vi ville eller inte. Vi accepterade att inte alla visste hur de skulle hantera situationen - det är ju trots allt inte så vanligt att detta läge uppkommer. Och alla har varit odelat positiva efter att de förstått att vi var mycket lyckliga över vår guldklimp. <br/>En sak till: Till alla er som ifrågasätter om man måste gratulera - man måste inte gratulera någon för något. Inte på en födelsedag, inte till ett nytt jobb, inte till en ny bostad, inte till en lotterivinst och naturligtvis inte heller till gåvan att få bli förälder. Men det är onekligen ett mycket trevligt tecken på att man gläder sig med en vän när man gör det.

Lycklig särboförälder, 15:26, 9 juni 2009. Anmäl

Till oss sa inte alla grattis heller. De flesta säger faktiskt "Då måste ni ju flytta till större, här kan ni inte bo". <br/>(Vi har en trerummare på 70m2...)

nybliven 2-barnsmamma, 14:30, 6 maj 2009. Anmäl

Den viktigaste frågan för att veta om någon är din vän: Hur reagerar de på dina goda nyheter?

LG, 18:21, 5 maj 2009. Anmäl

Vilka konstiga och stundtals bittra kommentarer här är. Normalt gratulerar man en kvinna som berättar att hon väntar barn. Om barnet är planerat eller ej angår mig inte och jag skulle aldrig fråga en sådan sak. Undantag från detta är unga flickor, hemlösa eller psykiskt sjuka, där man nog försiktigt får fråga hur de tänkt lösa situationen.

Ingalill, 22:44, 3 maj 2009. Anmäl

Vännerna kanske i likhet med mig är socialt inkompetenta? Hade ingen aning om att "grattis" är rätt kommentar till en graviditet. Har nog mer sagt nåt i stil med "jaha, oj då, hmmm, hur har ni tänkt att göra med föräldraledigheten?" vilket inte betyder att jag på något vis missunnar föräldrarna barn, men speglar att min spontana reaktion är förvåning, följt av funderingar över de praktiska konsekvenserna. Jag verkar ha gjort bort mig i alla mina dagar... Vilken tur att vi har Magdalena Ribbing som kan sprida lite folkvett :-)

Karin, 23:46, 2 maj 2009. Anmäl

Till Degbunke m fl. Stackars er, var ni lika ointresserade av barn när ni själva var små? Måste varit jobbigt i så fall, vara barn och ogilla dem...

Maja G, 23:19, 2 maj 2009. Anmäl

Ja men....hur ofta har man inte i den här spalten läst hur förnärmade många blir när andra frågar om graviditeter osv. Hur ska man våga yttra sig överhuvudtaget om någonting, allt kan ju vara kränkande! Fattar att många inte vågar, de har läst den här spalten!

Ann, 18:56, 2 maj 2009. Anmäl

Vissa kommentatörer verka anse att frågeställaren kommer att bli en dålig förälder bara för att hon inte lever i en traditionell kärnfamilj, och vägrar gratta till barnet som är på väg. <br/>Vi lever ju inte på 50-talet, kom igen! Om något kommer att göra att barnet får en "dålig start" i sin familj så är det väl just omgivningens fördömande!

Sofi, 16:56, 2 maj 2009. Anmäl

Mans, jag tror du missuppfattade lite fragestallaren lite. Naturligtvis later det sjalvupptaget och sitta hemma och forvanta sig att folk ska hora av sig med oandliga gratulationer och uppvakta "bara" for att man vantar barn. Men i fragestallarens fall handlar det ju om situationer da hon traffat bekanta oga, mot oga eller per telefon och berattat den glada nyheten, men blivit ignorerad i gengald. Det ar val markligt och osympatiskt beteende? Och det kanske ar speciellt viktigt for denna fragestallare att fa en gratulation som bekraftelse pa att hon fortfarande ar accepterad, trots att hennes relation med barnets fader ar lite mer okonventionell. Desto storre anledning att saga grattis isf, hant ar hant och gor knappast dessa foraldrar till samre manniskor, tvart om!

L, 12:58, 2 maj 2009. Anmäl

Korrekt behålös?

Fråga: Jag jobbar på kontor och klädkoden är hyfsat strikt måndag – torsdag och på fredagar något ledigare.
På min fritid vill jag verkligen ”klä ner” mig. Jeans och en tröja. Jag är inte speciellt förtjust i behå.
Tilläggas bör att jag har en liten byst, kan knappt fylla en B-kupa.
Är det tillåtet för mig att på min fritid vara utan behå på offentliga platser? Vad säger etiketten om detta?

Svar: Vem menar du skulle förbjuda dig att gå utan behå på offentlig plats? Har du tröja eller blus på dig är du knappast förargelseväckande. Förmodar jag.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (38)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 38

Snälla ta på dig en behå! Så äckligt med kvinnor som går behålösa!!

J, 20:43, 15 maj 2009. Anmäl

Behålös - ja gärna! Skönt och luftigt, och om konturen av en bröstvårta skylle skymta är väl inte det så farligt! Det signalerar väl ett sunt självförtroende. <br/>Men... <br/>Tjocka pushupbehåar med vaddering och bygel - nej tack! Ger skavsår och klämskador och är bara skapade för att männen ska kunna stirra. <br/>Och jättedjupa urringningar och brallor som visar halva rumpan - nej tack! Varken på kvinnor eller män. Man måste ju se till att vara påklädd. <br/>Länge leve bröstens frihet! <br/>... säger Maria (som ibland använder Sloggis allra mjukaste, som dras över huvudet och helt saknar spännen och byglar)

Maria, 22:37, 6 maj 2009. Anmäl

m: Jag tycker det ser ofräscht med feta äldre människor. Bör jag enligt din logik lufta åsikter om att dessa bör ha gördel och heltäckande kläder bland folk?

missPea, 19:13, 6 maj 2009. Anmäl

Maskulinist: Håller helt med och Saudiarabien är verkligen en bra jämförelse! Bröst är förresten bröst vare sig en bebis suger på dem eller ej; de är samma kroppsdel fortfarande! Som andra tänder eller inte tänder på. Mäns bröstvårtor är också erogena zoner, men bröst är rent biologiskt inte könsdelar och borde inte behöva debatteras på det här märkliga sättet, som att de är något som behöver döljas i stor utsträckning, snyggas till, etc.

missPea, 19:11, 6 maj 2009. Anmäl

Jag har slltid bh - även hemma när ingen ser mig - superskönt. Men, vi kvinnor ser olika ut och vissa har så liten byst att det inte gör till eller ifrån - upp till en själv. Dock ser det "slabbigt" och ofräscht ut när C-F kuporna går omkring utan bh i tunna, gamla t-shirt. Särskilt om det ingår svettränder...

m, 14:13, 5 maj 2009. Anmäl

Maskulinist, jag vet inte var du bor nånstans i Sverige, men på de flesta platser där jag varit så är man inte topless på andra offentliga platser än där man solar. Folk sitter faktiskt inte topless på bussen, på gymmet eller i mataffären (annat än i dina drömmar kanske ;)). Det trevligaste är att vara någorlunda påklädd på allmän plats. Fast jag tycker alltså att det är helt ok att gå utan bh om man känner för det (särskilt om man har a- eller b-kupa) om man har nåt över.

Michaela, 09:04, 5 maj 2009. Anmäl

Är det stötande att inte vara attraktiv ?

sylvie, 23:44, 3 maj 2009. Anmäl

Bäste maskulinist! Valet av Saudiarabien som motexempel till Sverige var inte perfekt. Jag har arbetat i fem år på sjukhus i Saudiarabien och där må kvinnorna ha ansiket täckt av en svart slöja men ingen kvinna verkar genera sig för att ta fram bröstet och amma sitt barn i väntrummet. Påminner mig om en klassisk historia från landet ifråga: En amerikan, en engelsman och en arab solbadar nakna på stranden när ett flygplan lågsniffar, amerikanen och engelsmannen sätter händerna för genitalierna, araben täcker ansiktet. När flygplanet avlägsnar sig säger araben att "i mitt land känner man igen folk på ansiktet, inte på könsdelarna". (Och vad gäller kvinnor känner man alltså definitivt inte igen ansiktet eftersom det redan är täckt, så vad spelar bröstet för roll?) Och vad gäller behålöshet så må man ha synpunkter om vad som är estetiskt mer eller mindre tilltalande, men det kan knappast betraktas som förargelseväckande om även F-kupor väljer att skippa BH, det är bara deras eget problem.

lina, 22:40, 3 maj 2009. Anmäl

Bor vi i Sverige eller Saudiarabien? Så länge man inte visar sina könsdelar får man vara klädd precis som man vill på allmän plats. Det är en underlig fråga om det är OK utan BH under kläder eftersom t.o.m. toppless går alldeles utmärkt (eller är det möjligen förargelseväckande i tätbebyggt område utanför parker och stränder?). Så länge som vi i Sverige accepterar att kvinnor går i burka (ovanligt, men finns) på allmän plats så ska man få vara toppless (och naturligtvis BH-lös under kläder). Feminism är skit och har inte ett dyft med denna diskussion att göra.

Maskulinist, 19:17, 3 maj 2009. Anmäl

Till Feminist - det finns ju dock vissa situationer nar utstuderad sexighet stjalper den som manar om att utstrala det mer an hjalper. <br/>Och bh-los ar inte sexigt alltid for alla. Storlek/form ar ratt avgorande har. I mitt tidigare arbete i en affar sa fick jag ofta se kvinnor i medelaldern och darover med storlek F kupa och uppat, med brostvartorna i navelregionen endast ikladda en tunn t-shirt. Jag ar uppvuxen och lever i vastvarlden och uppfattar INTE det som sexigt utan enbart stotande. Hade jag haft en annan bakgrund sa kanske, men nu ar det ju inte sa. dessutom borde det ofta innebara ryggproblem for kvinnorna. <br/>BH ar bra! Det finns fa situationer da jag trivs utan. (Sova, insjobad, de fa ganger jag solar i solarium och that's it) <br/>Men jo, klart att man vill vara sexig ibland, pa ett attraktivt satt, inte franstotande.

L, 13:09, 2 maj 2009. Anmäl