Etikettspalten: Svara inte på fel frågor

Ville verkligen reportrarna att Malena Ernman, Sveriges representant i Eurovisionsschlagerfinalen, skulle gråta?
Fråga: Hur kändes det? Svar: Åh, det var bara bra! Fråga: Men nog var hon ledsen? Svar: Nej, hon var jätteglad för Norges skull. Fråga: Men som tävlingsmänniska, var hon inte besviken över att ha förlorat? Svar: Nej, inte alls, hon hade kommit till final och det räckte. Fråga: Jamen lite ledsen ändå? Svar med ett leende: Nej.
Coola Malena höll inte fram en enda förlorarkänsla inför öppen ridå. Hon var ett prakt­exempel på god stil mot dessa påträngande och egentligen meningslösa frågor. Det är självklart att den som har kämpat för att vinna inte blir glad av att förlora. Men vad är syftet med att förmå förloraren att berätta om just detta? Är det för att framkalla tårar? Och i så fall till vems nytta?  

Medierna kräver att få klämma och vrida på publika personers känslor. Villigt brer allt fler människor ut sitt innersta till allmänt beskådande. Förr i tiden var det god stil att visa bara ett lagom mått glädje offentligt, liksom en stilla sorg. Ett vilt gråtande ansågs lika olämpligt som gapflabb och glädjetjut. Rätt var att själv ha kontrollen över sina känslor.

Än i dag gäller detta på sina håll. Exempelvis kungligheter som gärna ska vara föredömen för folket, har sina egna regler för offentligt visande av känslor. Grunden är behärskning. Inga jub­lande kärleksbetygelser. Inget öppet kyssande, gullande. Tårar endast om de är på sin plats, av sorg och av medkänsla, men inte av besvikelse.

I en del asiatiska kulturer gråter makthavare medvetet inför offentligheten. Det anses visa uppriktig ånger över det dåliga som de gjort sig skyldiga till. I Sverige gråter inte politiker synligt för ett uselt beslut som de ångrar eller för att de har upptäckts sko sig på andras bekostnad. Hellre säger politikerna att de är ”ödmjuka”. De förstår inte att den som måste framhålla sin egen ödmjukhet vanligen redan har tappat den.

Men får man inte visa sina känslor för and­ra? Självklart så snart man vill. Ingen ska hind­ras i sin gråt eller glädje eller dess yttringar. Alla får gärna gråta. Men inte tvingas göra det som svar på frågan om de är ledsna över att ha förlorat en tävling.

Alla har rätten att välja åskådare. Ens tårar ska inte framtvingas av andras giriga nyfikenhet. De är privat egendom.

Vi kan ta lärdom av Malena Ernman och inte bjuda andra öppet på ett dugg mer än det vi verkligen vill ge ut av oss själva, både i ögonblicket och framöver.  Vi kan låta bli att svara på fel frågor.
Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (13)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 13

Jag viker mig och beklagar mitt tidigare inlägg, det var alltså baserat på tron på människan och även journalister. Jag vet att det förekommer oseriösa sådana, men det finns massor av fina journalister också, t.ex. Elisabeth Höglund, Cecilia Hagen, m. fl.

Sono, 07:29, 3 juni 2009. Anmäl

Sono: annars kan du ju bara kolla på fotona av sörjande anhöriga efter flygkatastrofen i dagarna: <br/>http://blogg.dn.se/nyheter/varlden/flygplan-forsvann -over-atlanten-1.881261 <br/>Inte mycket hänsyn där!

Catharina, 14:44, 2 juni 2009. Anmäl

Sono: Expressens chefredaktör skriver här att han tycker att det är helt i sin ordning att tidningen kontaktar sörjande, även när det gäller nyligen avlidna under tragiska omständigheter: <br/> http://blogg.expressen.se/TrackBack?b=thomasmattss on&e=499213 <br/>(Hoppas att länken funkar; ofta gör de inte det när man kopierar dem hit - jag vet inte varför.)

Catharina, 13:54, 2 juni 2009. Anmäl

Sono: Tyvärr saknar vissa journalister det hyffs du talar om. <br/>En bekannt till mig blev mördad och då trakasserades familjen i flera dagar efteråt av både Aftonbladet och Expressen. Man gick helt sonika fram till huset, ringde på dörren och körde upp en mikrofon under näsan på den sörjande modern. Hon som öppnat dörren i tron att det var någon vän som kommit för att stötta dem i sorgen. Ingen hänsyn togs överhuvud taget.

Sessan, 11:02, 2 juni 2009. Anmäl

Tyvärr, Sono, respekterar inte alla journalister god sed när vanliga människor råkat illa ut. Jag känner t ex ett föräldrapar vars båda barn förolyckades, och en timme efter att barnen hittats döda var reportrarna där och gjorde intervjuer. De chockade föräldrarna hade svårt att värja sig. Tydligen är det inte ovanligt att det går till så.

Misan, 10:56, 2 juni 2009. Anmäl

Vist skrivet. <br/>En detalj bara, där vi inte har exempel för eller emot här: jag tror inte att politiker i allmänhet explicit beskriver sin ödmjukhet (eller om så, brist på den) utan försöker omskriva den i ett allmänt resonemang. Att detta ändå tassar på gränsen för betydelsen är dock inte bra, men säger kanske mer om politikens usla villkor (där det verkar som om allt helst ska skrivas på näsan för okunniga eller hänsynslösa belackare) än om politikern.

Torbjörn Larsson, OM, 08:09, 2 juni 2009. Anmäl

Catharina, när lurar reportrar "vanliga" människor att "vika ut sig" i samband med dödsfall i familjen? Tror nog att de observerar journalisthyfs, som det ofta talas om. Har aldrig sett ett tv-program där familj till någon som avlidit blivit direktintervjuad. Var det inte du som var utbildad journalist, förresten?

Sono, 07:28, 2 juni 2009. Anmäl

Jag tycker ännu mer illa om när reportrar lurar "vanliga" människor att vika ut sig. T.ex. i samband med något tragiskt dödsfall i familjen, när man är uppgiven och inte riktigt sig själv. <br/>S.k. kändisar har ju ändå VALT att göra sig till offentliga personer, och de har väl med tiden fått viss mediaträning. Det har skett en tillvänjning. Det är dessutom media de lever på och vice versa - det är ett slags symbios. Så dem tycker jag inte så synd om ändå.

Catharina, 17:08, 1 juni 2009. Anmäl

Personligen tycker jag ibland synd om idrottsstjärnor som precis efter en riktig bragd ska intervjuas av någon ivrig reporter som sticker mikrofonen under näsan på dem. Så ska de svara på de mest banala och dumma frågor medan de står där och svettas floder och flåsar. Och naturligtvis ska de "hälsa" till hela svenska folket då. "Hur känner du nu, hur mår du, tycker du att du har tränat tillräckligt, m. m." är superdumma frågor.

Nono, 13:09, 1 juni 2009. Anmäl

Tack Magdalena! Meningen "De förstår inte att den som måste framhålla sin egen ödmjukhet vanligen redan har tappat den" ska jag minnas som ett bevingat ord.

AnnaB, 12:20, 1 juni 2009. Anmäl

Ovälkommen snäll-present?

Fråga: Hur gör jag om jag får en present av min pojkvän, t.ex. ett smycke, som jag inte tycker om? Jag vill inte såra honom, och jag vill att han ska veta hur glad jag blev över omtanken och generositeten. Det vore synd att låta bli att använda hans gåva bara för att den inte föll mig i smaken. Är det okej att byta smycket mot ett annat, och hur säger jag det till honom? Säger jag det på en gång eller vid ett senare tillfälle? Det handlar ju om att minimera risken att han blir sårad.

Svar: Svårt – men du tänker ju helt rätt som inte vill såra den som givit dig en omtänksamhet, samtidigt som du inte vill ha något oanvändbart! Så det gäller att du visar din pojkvän hur glad du blev för presenten. Vänta ett litet tag så att han förstår att du verkligen har tänkt över detta. Förklara sedan hur mycket du uppskattar hans fina tanke, men trots att smycket är så fint så känner du inte riktigt att det passar dig. Därför undrar du om ni tillsammans kan gå och byta det till något som du känner att du gärna vill ha.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (39)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 39

Jag uppskattar mycket mer om den jag ger en present till är ärlig och säger att "Du, det var inte riktigt i min smak, får jag byta?" och att vederbörande får något han/hon tycker om och har använding för, än att det jag har köpt bara åker in i ett skåp och inte används eller uppskattas. Att vara uppriktig är i det här fallet inte alls oartigt i mitt tycke. Sen finns det ju klart gånger när man givetvis inte skall uttrycka detta utan bara le om säga tack, oavsett vad det är man har förärats, men till sin pojkvän måste man väl kunna vara ärlig?

Mary, 17:17, 4 juni 2009. Anmäl

Elise, <br/>Skälet till att många kyrkor använder kåpor är just för att man skall kunna undvika kostnaden för en ny utstyrsel.

Lars, 08:34, 3 juni 2009. Anmäl

Mammi, du har så rätt när du beskriver att man kan få en trevlig överraskning i form av en present som man själv inte skulle ha tänkt på -- eller ens visste fanns. Själv har jag fått en cirtuspress som ser ut som ett sladdrigt stycke knallgult gummi samt en äggklocka i form av ett sjungande plastägg. Båda dessa har visat sig jättenyttiga och roliga och jag har haft stor användning av dem. Sara H: Aj, vilken jobbig "klämma" att hamna i när du köper present till systern. Alternativet vore kanske att ge pengar, men det tycker jag personligen är trist. Min svägerska och jag "byter" pengar med varandra varje år, för ingen vet vad den andra önskar sig och det kommer inte igång någon sådan diskussion <br/>eftersom vi bara ses till födelsedagar och jul.

Evall, 06:00, 3 juni 2009. Anmäl

Jag har ett syskon som ständigt är missnöjd med alla presenter och som alltid påpekar detta och ber om kvitto. Eller påpekar att färgen är fel, eller att det är fel storlek/märke/säsong. Otroligt ledsamt för oss båda, jag blir arg, frusterad och ledsen, och det drabbar mitt lite socialt aviga syskon som inte alltid lyckas snappa upp de sociala koderna. Det är helt enkelt aldrig roligt att köpa present till mitt syskon, då det ALLTID leder till missnöje.

Sara H, 21:36, 2 juni 2009. Anmäl

Du Deborah, jag antar att det enda du vill ha i present är presentkort eller ett kuvert med pengar. Visst ska presenten glädja mottagaren men tänk också på att det nog för det mesta (i alla fall gäller det mig och mina bekanta/släktingar) är presenterna noga uttänkta och utvalda, framför allt valda med kärlek och omtanke om den personen som ska få presenten. Jag tycker att det är kul att få presenter, man får ibland saker som man inte själv skulle ha funderat på att köpa och sedan visar sig den presenten vara perfekt. Spänn av lite allt kan inte vara perfekt. Om nyansen på koftan inte stämmer exakt går inte värden under för det ;-)

Mammi, 08:04, 2 juni 2009. Anmäl

Det är väl ofta som man dömer ens egen smak som samma som andra. Ofta hör man att "den och den rätten" är jättegod. Eller att en sak är "jättesnygg" -- naturligtvis utifrån den andra personens perspektiv. Själv tycker man annorlunda. Alla är olika, men att pricka helt rätt med present etc. är inte lätt om man inte bemödar sig med att ha litet koll. Samma gäller för att bjuda på mat; alla kan inte gilla allt man själv gör. Men den som fått en gåva ska ändå känna sig hedrad. Det är inte alla som får gåvor.

Susie, 07:14, 2 juni 2009. Anmäl

smurfen och Mammi, som Magdalena har skrivit ett antal gånger så är en gåva något som ska glädja mottagaren. Jag är också uppvuxen med att man ska vara ytterst tacksam för att man får ngt. Men nog är det väl bra mkt roligare om man köper rätt sak och mottagaren får stor användning för den. Det GÅR många ggr att träffa mitt i prick om man gör sig möda att fråga och undersöka!

Deborah, 15:52, 1 juni 2009. Anmäl

Jag har en bekant som nog blandat ihop mig någon annan och tror att jag är vansinnigt förtjust i grönt te (vilket jag inte kan med). Hon presentar mig alltid med te och attiraljer till detta och köper hem speciellt till mig när jag kommer på besök. Höll god min från starten och vet nu inte hur jag ska svänga mig för att komma bort från detta utan att det blir pinsamt...

Amanda, 14:20, 1 juni 2009. Anmäl

Vad alla ska ha kontroll på allting nuförtiden till och med vilka presenter man får. Allt från kärleksgåvor från ens högt älskade till "ovälkommen snäll-present". Suck, var glad att det finns någon som ser dig och vill ge dig en present. Det är kärlek och omtanke det är frågan om inte kontroll!!!

Mammi, 11:48, 1 juni 2009. Anmäl

Kan det verkligen vara så svårt att använda det där smycket då och då? Se det som en gåva och inte en modedetalj så kanske det går lättare.

smurfen, 10:16, 1 juni 2009. Anmäl

Påpeka snorande?

Fråga: Befinner mig just nu i ett bibliotek, i den tysta avdelningen, och pluggar till mina tentor. Vad gör man med dessa människor som istället för att snyta sig ”drar in” snoret ? Kan tyvärr inte hitta ett mer passande  uttryck för detta fenomen.
Är det himla oartigt att ge personen i fråga ett par näsdukar? Jag tycker både att snorandet är äckligt och störs av det.

Svar: En del mänskliga yttringar får man lära sig att uthärda, människor måste få vara lite snuviga utan att andra markerar att de finner dem outhärdliga. Men ett grovt snorande är en annan sak. Så visst kan du gå till den eller de som snorar, hålla fram ett paket pappersnäsdukar och säga ungefär ”jag hör att du behöver en sådan här, varsågod!” Sagt med ett vänligt tonfall kan det inte tas illa upp. Däremot ska du nog inte vänta dig en allmän förbättring av snorarna, många gör detta nästan som av tvång, ett slags lugnande sysselsättning lika med att pilla på naglarna, klia sig i håret med mera.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (22)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 22

ha ha jag kom att tänka på när jag skrev en tenta i en aula o var taggad till max o en snorjärs sätter sig närmast mig o börjar dra in snor ung varannan minut - jag höll på att krevera... efter en stunds blängande som han inte uppfattade alls så skickade jag helt enkelt över några pappershanddukar o så; varsågod... då blev det tystare..

fia, 17:17, 14 oktober 2009. Anmäl

Om man på allvar stör sig på helt normala mänskliga läten som andning, snörvlande eller att någon använder sig av ett helt normalt arbetsredskap som en lap top så kanske man, istället för att lyssna och irritera sig över det, bara ska ta med sig en I-pod med musik och hörlurar som distraherar? Det här är fullkomligt normala läten som inte är förbjudna i en tyst läsesal. I en tyst läsesal sitter man inte och pratar eller låter mobilen väsnas. Att erbjuda en näsduk är däremot inte fel! Ibland får jag allergiska anfall och blir mycket snorig och upptäcker att jag inte har mina med mig, om någon skulle erbjuda då så skulle jag bli mycket glad! Det är ju trots allt inte trevligt att sitta och snörvla - det känns oftast väldigt pinsamt och jobbigt, och inget man gör av ondo. <br/>När jag var mindre och inte fått min allergi diagnostiserad så skämdes jag något fruktansvärt över det här, precis som min bror som har samma problem. Vi gör det inte av ondo!

Hanna F (Webbsida), 21:10, 19 juni 2009. Anmäl

Lugna ner er! <br/>Att föra den diskussion med påhopp som ni nu gör är mer obalanserat än att bli irriterad på snörvel och skrika SLUTA. Ta er samman!

Åsa, 15:15, 1 juni 2009. Anmäl

Anjimoo, vet ej om du verkligen står för allt du skriver, men jag motsäger mig helt det du här nedan uttrycker. Du är provocerande och verkar gilla det. Tycker du verkligen att sjuka personer ska skrikas åt? Aspbergers syndrom är en allvarlig och obotlig sjukdom. Min far hade denna sjukdom men i mindre drag. Jag älskade och respekterade honom för det. Jag hoppas verkligen att du inte har familj och barn, för ditt humör verkar oerhört obalanserat. Stanna i din självuppfunna bubbla och sitt där. Vore nog bäst för alla runt om. Tror nog också att du kommer att må bäst i din bubbla med tanke på att du inte verkar gilla folk som inte är precis som du. Bara så man vet.

Lilli, 03:04, 1 juni 2009. Anmäl

i mitt fall är anledningen till snorandet emellanåt rent medicinsk. allergi/förkylning eller ibland båda delar på samma gång frestar på näsans slemhinnor och jag får näsblod varannan gång jag snyter mig, även om jag kör med två sorters näsdroppar, särskild olja att smörja med och extra mjukt papper. så nu får omgivningen välja: snorande, eller golvet omkring belamrat med blodiga näsdukar. (och nä, jag får inte bränna kärlet som brister - alltid samma - eftersom det inte blöder tillräckligt mycket, häpp)

buns, 19:56, 31 maj 2009. Anmäl

Hur har du det själv, anjimoo, med den empatiska förmågan? Varför få ett utbrott för någons tics som är ungefär lika kontrollerbara som dina egna ögonblinkningar.....Varför inte öva sig i att se problemet som ens egen brist på acceptans av att människor gör mänskliga saker istället för att semedmänniskors mänskliga beteenden som probemet. Snart vilar du i graven, och där lär vara tyst, lugnt och mörkt och utan störningar i evighet.

jojolisa, 21:20, 30 maj 2009. Anmäl

I mitt gamla hemland ( Nya Zeeland ) och dessutom i andra engelskspråkiga länder jag bott i betraktas snörvlade som både vidrigt och extremt ohyfsat. Viss överseende för mindre ( < 5-6 år ) barn kanske men sedan ska det vara stopp. Jag har fått en del chockade kommentarer från släkt och vänner på besök över snörvlade svenskar. Väl lite kulturkrock över det.

John, 18:51, 30 maj 2009. Anmäl

Kan även vara en form av tics. En släkting till mig har aspergers syndrom. Snörvlar o harklar sig helt ogenerat. Bara att lyssna eller gå! <br/>Så jag har utvecklat en talang. Jag kopplar bort ljuden runt mig! <br/>Väldigt praktiskt! <br/>Att sitta i sin lilla bubbla är helt perfekt! <br/>Men detta förbenade harkel, harkel,fotvipp och snörvel! Och människan ser ut som ett frågetecken när man exploderar till slut o vrålar SLUTA! <br/>(Aspbergers syndrom yttrar sig bl a i att personen inte besitter förmågan till empatiska känslor.)

anjimoo, 02:53, 30 maj 2009. Anmäl

Plugga hemma...

Erik S, 02:44, 30 maj 2009. Anmäl

Vi med pollenallergi kan vara konstant snuviga i flera månader i rad. Naturligt vis är vi tillräckligt begåvade för att snyta oss. Lika självfallet är vi snoriga en minut efter vi snutit oss igen. Förhoppningsvis lika uppenbart är det att vi snorisar också har tentor att plugga till och gärna vill nyttja det tysta rummet. Sitter vi där och snörvlar högljutt är det brist på respekt, men har vi lite näsdukar med oss som vi torkar med och emellan det snörvlar lite tyst då och då, så tycker nog jag att vi gjort så gott vi kan för att respektera tystheten. Jag hoppas majoriteten har förståelse för snorisar. Jag menar, ingen tycker väl det är kul att vara snorig, att behöva skämmas blir dessutom skämd grädde på mögligt mos.

snuten och snorig, 23:32, 29 maj 2009. Anmäl

Samma klänning nästa fest?

Fråga: Jag har nyligen varit på en trevlig fest, där jag hade stor nytta av dina råd avseende klädseln. Tack för det!

Nu är det så att jag är bjuden på en fest igen om ca en månad, med vad jag tror, ungefär samma gäster, åtminstone delvis. Klänningen med matchande liten jacka och skor som jag köpte till den förra festen kostade cirka 2000 kr. Det är en fin klänning som jag trivs i, och som skulle passa klädkoden även på den kommande festen. Problemet är att jag inte har råd att köpa mig ännu en klänning, det ekonomiska utrymmet finns helt enkelt inte. Jag undrar om det är pinsamt om jag kommer i samma klänning som sist? Skulle vissa anse att jag skämmer ut mig? (Det är min mors bestämda uppfattning.) Alternativet är att tacka nej till festen, och det vore ju tråkigt.

Svar: Så bra att du har nytta av DN.se/etikett!

Helt självklart kan du ha samma klänning på två fester i rad! Det är bara dumheter att tro att någon skulle kritisera det – på vilken grund? Att du inte är så rik att du kan köpa nya kläder till alla kalas? Så fåniga är inte människor. Och de som eventuellt skulle ha synpunkter på att du kommer i samma klänning som förra månaden, dem kan du helt strunta i, de är bara larviga och för den delen pinsamma. Men det är inte du om du har samma klänning på flera fester! Tvärtom. Se förresten på de som verkligen har råd med nya kläder till alla fester som kungligheterna exempelvis, de har gärna samma klänning gång efter gång. Allt annat vore dumt slöseri. Och inte ett dugg klimatsmart heller!

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (99)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 99

Jag är en fattig student och har haft samma svarta blåsa säkert tre gånger i rad. Enda skillnaden är att jag matchar med andra smycken och skor!!

amanda, 22:38, 4 mars 2010. Anmäl

Jag är så tacksam att min ungdom och stora "festperiod" till största delen ägde rum på 70-talet. Då slängde man ihop en gryta, ringde (varken skriftliga inbjudan eller klädkod) runt till vännerna och hade fest. Och vi umgicks, pratade och fnittrade och brydde oss inte ett skvatt om vad folk hade på sig! Men nu är det hyperformella tillställningar och det blir både dyrt och komplicerat. Jag tycker många borde slappna av lite mer, det blir roligare. Inbillar alla sig idag att de tillhör någon slags överklass där man ska svassa runt? Nej, coola ner er en smula, njut av livet och uppskatta era vänner och haka inte upp er på trams!

Ann, 10:11, 6 juni 2009. Anmäl

Till frågeställaren: genom att läsa kommentarerna här nedan kan du räkna ut själv att några kanske kommer att tycka att du gör bort dig. Frågan är hur stor vikt du ska lägga vid det. De flesta kommer inte att bry sig, många kommer inte ens att märka det, och några kanske till och med blir lättade och tänker "om den där coola bruden i snygga klänningen kan ha samma kläder på två fester i rad utan att skämmas då kan jag det också och behöver inte oroa mig". Jag tror inte du är ensam om att ha samma kläder, om klädnivån är så hög att man lägger flera tusen på den är det nog fler som resonerar som du och sparar sina pengar till något bättre. I konservativa studentkretsar där man ibland går på bal ett par gånger om året är det t ex inte ovanligt att man bara har en balklänning som man återanvänder gång på gång. <br/>Ha det så kul på festen!

Hedda, 14:21, 2 juni 2009. Anmäl

Catharina, du skriver till fel person eller så har inte du heller läst vad jag skrivit. Det är inget fel på att använda samma klänning 30 gånger om man så vill. Jag tycker att det är lite tråkigt om man gör det 2 ggr i rad på fest med samma gäster så kort inpå. Om frågeställaren vill använda den klänningen på en fest med andra gäster eller några månader senare är det inget konstigt med det. Jag har INTE sagt att någon bör köpa nytt, varken frågeställaren eller någon annan. Men jag tvivlar att den klänningen är den enda hon har och jag har upprepat flera gånger att man kan förnya stilen med en annan sjal etc.

sn, 16:11, 1 juni 2009. Anmäl

sn: grejen är väl, att ÖVERHUVUDTAGET uppmana människor att konsumera mera, är väldigt dumt i dagens läge med en hotande - eller snarare pågående - miljökatastrof. Vi har helt enkelt inte råd med sådana där dumma "regler" längre! <br/>Själv respekterar jag människor mera, ju mer de har lyckats dra ner på sin konsumtion! Det handlar för övrigt inte "bara" om miljön, utan även om att komma ur ekorrhjulet och se att det finns andra världen i livet än att jobba ihjäl sig för att kunna köpa statusprylar. Samt att inte hamna i lånefällor, som många gör för att de tror att de måste visa upp sig i ständigt nya kreationer o.s.v..

Catharina, 14:31, 1 juni 2009. Anmäl

sn: Jag har heller inte påstått att just du har varit otrevlig mot frågeställaren. Utan jag tycker att de som har varit otrevliga har funnit på BÅDA "sidor" och jag motsätter mig därför att du pekar ut bara den ena. Vi tycker nog i grunden samma sak, nämligen att alla har rätt att uttrycka sin åsikt, men samtidigt visa respekt för varandra och frågeställaren (eftersom hon antagligen läser det här).

lili, 13:05, 1 juni 2009. Anmäl

lili: Där har du fel, jag retar upp mig på folk som är otrevliga, inte på deras åsikter. Jag har aldrig sagt att frågeställaren är fantasilös, utan att jag tycker att det kan vara fantasilöst att dyka upp i exakt samma strass med en månads mellanrum med samma gäster. Jag har inga som helst kommentarer om henne som person, då jag inte ens vet vem hon är. Hon ställde en fråga till ettikettspalten och fått svar från Magdalena. Folk här har sagt sina åsikter och jag mina. Om hon inte ville höra olika åsikter hade hon inte skrivit in till tidningen. Jag har INTE kallat någon vidrig, pinsam eller liknande. Om hon inte har råd med nya kläder (vilket jag inte alls tycker att hon ska behöva köpa) kan hon byta ut jackan mot en sjal och kanske ha andra skor, som många har påpekat. Men man kan väl hantera sin ilska bättre. Jag har bara sett någon enstaka elak kommentar mot frågeställaren (vilket självklart inte är rätt) men massor med kommentarer om att vi som tycker annat är bla vidriga.

sn, 12:56, 1 juni 2009. Anmäl

sn: Jag tycker det är du själv som låter argast här. Som du själv säger har väl alla rätt att uttrycka sin åsikt. Att flera här kallat frågeställaren pinsam, tråkig och fantasilös är väl inte särskilt schysst. För henne handlar det ju om ekonomi, hon har inte RÅD att köpa något annat även om hon velat. Personligen är jag mer intresserad av människorna än vad de har på sig och dessa tillställningar är väl till för att umgås, inte visa upp sig? Till frågeställaren: ha på dig din klänning och bry dig inte om vad nån annan tycker. Om de tycker du är pinsam säger det mer om dem själva än om dig.

lili, 12:39, 1 juni 2009. Anmäl

Mattias - väl talat! <br/>Jag var på en nyårsfest en gång iförd en svart byxdress, väldigt figurnära med snörning fram och fick flera komplimanger. En tid senare körde jag samma dress igen på en "finfest" och åtminstone två av de manliga närvarande påpekade min fantastiska klädsel som de hade saknat i sina drömmar sedan förra sammankomsten, haha! Då kan man ju verkligen fråga sig om man klär sig för de andra männen, eller för de andra kvinnorna, med tanke på att dessa två tydligen inte hade några problem med återanvändning av klädsel. :)

Bea, 12:33, 1 juni 2009. Anmäl

Alla ni som gnäller över oss vars åsikt är att frågeställaren inte bör ha samma klänning igen; läser ni inte ordentligt innan ni vädrar er ilska!?! De allra flesta, inklusive jag, påpekar att man visst kan ha samma klänning flera gånger, men kanske inte med så kort mellanrum. Personligen tycker jag att det är roligt att se vad folk har för fina utstyrlsar på sig och exakt samma dress blir lite tråkigt. Men inte skämmer jag ut personen och påpekar det när det händer! Detta lyckas ni missa totalt och vissa av er är rent av otrevliga. Försök att hantera att alla har olika åsikter och ta inte kommentarer ur dess sammanhang.

sn, 12:12, 1 juni 2009. Anmäl

Hur mycket ska brudföräldrar betala?

Fråga: Vår dotter gifter sig och min fråga är vad det är brukligt att brudens föräldrar betalar. Självklart vill vi hjälpa dem ekonomiskt. De vill gifta sig kyrkligt och ha trädgårdsfest hos oss. De tror själva att det kommer kosta runt 60 000 kr.

Svar: Du ställer en fråga som har varit upp här ett antal gånger, men verkar ständigt aktuell. Det vanligaste i dag, kan jag se på många frågor till min spalt, är att brudparet och respektive brud och brudgums föräldrar delar på kostnaderna i tre lika delar, eller efter förmåga. Alternativet är att brudparet betalar sitt eget bröllop.

Det är alltså inte tal om att brudens föräldrar betalar allt eller det mesta, som förr då kvinnan var utan egen försörjning. Dagens självförsörjande kvinnor och män ordnar själva sitt bröllop efter eget tycke. Att föräldrar bidrar är naturligtvis trevligt och välkommet, men det ska vara frivilligt. Du bestämmer vad du vill betala. Det finns ingen praxis eller tradition i detta, utan det gör man precis efter egen uppfattning.

Ett tillägg som inte är ett svar på din fråga, du har säkert inte det problemet alls, men jag får så många frågor från ledsna brudparsföräldrar vilkas barn uttryckligen kräver att få sina bröllop betalade av föräldrarna. Ofta har barnen som gifter sig mycket bättre ekonomi än sina föräldrar, men förväntar sig ändå att föräldrarna ska betala, inte sällan genom att ta ett stort lån.

Bruden framför allt men även brudgummen brukar påstå att det är ”tradition” med föräldrar som står för alla kostnader. Brudens föräldrar “ska” betala kalaset och klänningen, brudgummens föräldrar betalar dyra ringar och bröllopsresa, brukar dessa bekymrade föräldrar skriva. Dem svarar jag att detta är en grov missuppfattning och inte alls någon tradition. Det är helt enkelt egoistiskt snåltänkande från bortskämda brudpar. Eller möjligen traditionsokunniga och feltänkande brudpar.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (53)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 53

Har gift mig två gånger och har bekostat mina bröllop själv tillsammans med mannen ifråga. Har aldrig varit tal om något annat. Bröllopen var formella och alla hade trevligt. Bjöd på all mat också samt underhållning.

Evall, 08:32, 3 juni 2009. Anmäl

Håller med föregående talare! Hoppas ni får ett trevligt bröllop!

lili, 13:17, 1 juni 2009. Anmäl

Susanne - jag gillar din inställning! Och din dotters, som inte förväntar sig något av dig. <br/>Om din exmake inte vill bidra så är det ju faktiskt hans rätt, men var glad för din dotters skull, det är fantastiskt att du vill hjälpa henne. Lycka till!

Bea, 12:44, 1 juni 2009. Anmäl

Sonora, det jag menar är att om man bara värderar sig själv utifrån andra och de plötsligt försvinner, raseras ju hela ens självvärde. Men om man tycker om sig själv behöver man inte förlita sig på vad andra tycker, men det betyder ju inte att man inte har några vänner.

pg, 10:19, 1 juni 2009. Anmäl

pg: Ja, visst har man sig själv, men blir inte det litet ensamt i längden? <br/>För övrigt: Nej, föräldrar ska inte känna att de måste betala för ett bröllop. Vill deras barn gifta sig så får barnen själva tänkta ut hur mycket det ska kosta och hur mycket de har råd med och sedan stå för det. Föräldrarna ska absolut inte räknas in som "spargrisar" varesig de kan hjälpa till finansiellt eller praktiskt. Är man vuxen nog att gifta sig, så är man vuxen nog att planera och betala för sitt bröllop. Om föräldrarna däremot vill betala så är detta mycket generöst. Har vänner som bott ihop i flera år och har både bra avlönade arbeten och barn. De vände sig direkt till resp. förälderpar när de slutligen skulle gifta sig, för bruden ansåg sig ha "rätt till" ett fint bröllop. Stackars föräldrar, i sena pensionsåldern och utan stora finansiella källor själva. Vilka krav vissa människor kan ha! Bruden fick sitt fina bröllop, men det var nog fler än jag som tyckte det saknades något: äkta glädje!

Sonora, 08:46, 1 juni 2009. Anmäl

Min dotter ska gifta sig, och de försöker ordna det så billigt som möjligt både för sig själva och för gästerna (med husrum och sånt). Dottern studerar och lever knapert på studielån, svärsonen har börjat jobba och tjänar bra. <br/>Jag tycker det känns dumt med sån ojämvikt dem emellan, så jag föreslog min före detta make att vi skulle bidra för dotterns del. Det vill inte han. <br/>Men JAG vill det ändå, trots att min dotter absolut inte kräver det på minsta vis. Så nu ger jag 10000. Det ska gå till mat. <br/>Sen får folk köpa alkohol i en bar själva. <br/>Obs, att min dotter är ointresserad av sidenklänningar och serviser och kyrkor, de vill ha det enkelt, helst utomhus, och samla så många släktingar och vänner som möjligt.

Susanne, 00:04, 1 juni 2009. Anmäl

Barn är inte sällskapsdjur.

hinto, 16:34, 31 maj 2009. Anmäl

Jag har inte kontakt med någon av mina föräldrar. Varför skulle man automatiskt bli lycklig bara för att man har blodsband till nån? Jag blir lycklig av goda människor och goda vänner. God vänskap består. Sen håller jag med om att det är en självklarhet att man måste älska sig själv först, hur ska man annars kunna ge något? Man bör inte använda andra människor för att försöka fylla sig själv. Ingen annan än DU kan göra DIG lycklig! Det är det som är så bra med livet. Vad som än händer med relationer till familj och vänner, har man alltid sig själv. Ha en bra kväll :)

pg, 18:41, 30 maj 2009. Anmäl

Kan inte annat än att hålla med föregående talare. Många människor skaffar barn av väldigt egoistiska anledningar som barnen sen får lida för när det inte blir som man tänkt sig. "Har man barn så är man alltid behövd". Barn är inte till för att uppfylla DINA behov. Många som har barn struntar blankt i dem och har inte mer meningsfulla liv för det. Precis som folk som inte har barn verkligen har hittat sin plats i världen. När ska folk inse att människor är INDIVIDER?!

Isa, 18:23, 30 maj 2009. Anmäl

Catharina: "Det där är psykoterapitjafs!" Ja, de med utbildning har nog ingen aning om vad de pratar om, till skillnda från dig som vet hur alla människor fungerar. <br/>Att uppmuntra en olycklig människa att skaffa barn är de mest idiotisk man kan göra. Stackars barn! Alla människor blir inte lyckliga av att bli föräldrar (även om du blir det) och barn förtjänar stabila, lyckliga och starka människor som förebilder. Inte undra på att många unga mår som de mår, när föräldrana själva mår uselt och inte orkar ta hand om dem. Sen att använda barn för att uppfylla "livets mening" är otroligt egoistiskt! Barn är till för sin egen skull, inte för att göra föräldrana lyckliga.

AW, 18:18, 30 maj 2009. Anmäl

Folkdräkt?

Fråga: Kan jag och min fru ha folkdräkt som gäster på ett dop i pingst ?

Svar: Perfekt klädsel för ett dop – och ett vackert inslag bland kostymer och klänningar!

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (64)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 64

Jag bor i Norge och hær har majoriteten folkdrækt på sig på dop, det ær den rætta dopklædseln.

Anna F, 17:07, 21 december 2009. Anmäl

Tack Maggie, snällt av dej att säga så. Men ska sanningen fram blev jag lite stressad ! Jag varken vill eller kan vara klok hela tiden ! Så det får bli som det blir.

sylvie, 00:13, 5 juni 2009. Anmäl

Tag den fina folkdräkten på!!

Salsa, 11:01, 4 juni 2009. Anmäl

Tack, Sylvie för dina kloka inlägg.

Maggie, 07:09, 2 juni 2009. Anmäl

C : Det är så mycket man kan vara ovan vid, men jag tycker man ska vidga sina kretsar. Inte tänker man att folk inte är riktigt kloka bara för att man själv inte är van vid deras beteende eller utseende ! Det vedertagna kan variera mycket, som tur är.

sylvie, 17:51, 1 juni 2009. Anmäl

Jag är en helt normal storstockholmsbo som inte själv äger någon folkdräkt. Men när det ibland händer att man vid dop, bröllop etc träffar på någon med en folkdräkt så är det roligt. De är ju så fina, så varför inte visa upp dem. Definitivt inte pajasvarning!!!Kanske skulle vi kvinnor vinna på att börja använda folkdräkt, slippa hitta ny utstyrsel till varje tillställning? Då får vi det lika enkelt som männen...

Maria, 13:32, 1 juni 2009. Anmäl

C: Ack ja, kanske sant. Och så svennigt, så svennigt. Tyvärr.

Rumba, 12:59, 1 juni 2009. Anmäl

C: Även så, om "Sverige har utvecklat instutioner som gjort upp nationalromantiken" -- vad är det för fel på det?

Maggie, 08:56, 1 juni 2009. Anmäl

Därför att de är ovana vid att se folkdräkten i formella sammanhang och känner inte till kontexten. <br/>Vad jag menar är att om man vet att man ska delta i ett sammanhang där det inte är vanligt med folkdräkter är det faktiskt en medveten handling att göra sig märkvärdig trots att det är formellt korrekt att klä sig sig så. Det är formellt korrekt att klä sig i kostym under föreläsningar på universitetet också - men de få som gör det blir med största sannolikt uttittade och skrattade åt eftersom de inte följt det vedertagna.

C, 22:44, 31 maj 2009. Anmäl

Varför tror du "att många tänker/gör så" ?

sylvie, 16:28, 31 maj 2009. Anmäl

Barbent till fin fest?

Fråga: Jag ska på bröllop nästa helg. Min mans kusin gifter sig och jag undrar följande:
Det är klädsel kostym och jag, liksom alla andra,  hoppas att så klart på att vädret ska varmt och soligt. Ska jag ha strumpor till klänningen eller är det okej att gå barbent?

Svar: Det är egentligen otänkbart att gå barbent till formell klädsel, och det får man ju anse att klädkoden Kavaj är, inte minst vid ett så högtidligt tillfälle som ett bröllop. Mitt spontana svar, grundat på kunskap om och erfarenhet av vad som är korrekt klädsel och stil, skulle alltså vara att du ska ha strumpor.

Men jag har sett, liksom säkert du har gjort, att barbenthet och bara fötter till formell klädsel nu har blivit mycket vanligt. Det förekommer på exempelvis Nobelfesten, där en del charmant klädda kvinnor i stora galaklänningar och dyrbara juveler har nakna tår i aftonsandaletterna. Vilket alltså inte kan bero på brist på strumppengar.

Kungligheter som säkert anstränger sig att vara föredömliga, uppträder numera gärna strumplösa i de högklackade remsandaletterna, med aftonklänningschiffong och siden svävande kring knän eller anklar.  

Ser man detta på sitt sätt totalt betydelselösa fenomen ur etikettssynvinkel är det alltså helt fel med bara ben och fötter till festklädsel. (För den delen kan en affärskvinna i exempelvis USA, Tyskland med flera nationer, inte vara barbent i arbetet ens under högsommartid, då anses hon inte färdigklädd och därmed inte seriös).

Ser man på de bara benen och fötterna endast från perspektivet egen bekvämlighet och attraktion (de som hävdar barfotsfrihet brukar anföra som skäl att det är så “sött” med nakna välmanikyrerade tår, vilket kanske inte har med saken att göra) så kan man avstå från strumporna.
 
Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (74)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 74

Om du ska ha skor med öppen tå, så finns det strumpbyxor att köpa som är öppna i tårna, som är speciellt för sandaler med öppen tå. Detta löser problemet enkelt.

Susanne, 11:54, 3 juni 2009. Anmäl

Alltså, knästrumpor har en tendens att rulla ner och det ser verkligen inte snyggt ut med en "korv" tvärs över benet. Åtminstone inte i ett festligare sammanhang. Tålöst och sandaletter kan man ha utomhus på en sommarfest.

Sonora, 08:19, 3 juni 2009. Anmäl

Konstiga strumpor de måste ha, har aldrig hänt för mig på knästrumpor i nylon, däremot är vissa i bomull en pina då man får dra upp dem jämt. Dock så skulle jag inte föreslå dem i bomull till fest, för mig är de fritidsbetonade. Under en period i mitt liv så använde jag aldrig strumpbyxor, endast knästrumpor och långa strumpor med höfthållare så jag har ändå ganska mycket erfarenhet av att ha sådana på mig men jag har kanske haft tur.

e, 20:30, 2 juni 2009. Anmäl

Jag har dessvärre sett ett helt antal kvinnor i tunna knästrumpor, som rullat ner sig över vaderna i dansens lopp. Verkligen jättefult!

Amgma, 14:34, 2 juni 2009. Anmäl

Någon uttryckte att mitt förslag på knästrumpor var dåligt för att man kan se dem när man dansar, i så fall är kjolen du har strumporna till för kort och då ska du istället välja längre strumpor om du vill ha det istället för strumpbyxor. Jag trodde att alla fattade att man inte kan ha en kjol som bara precis täcker strumporna men uppenbarligen missuppfattades jag.

e, 11:39, 2 juni 2009. Anmäl

AB: Tja, vad jag vet så är det väl inte så himla många karlar som visar tårna till sina byxklädda ben! Tycker inte att bara fötter är något för formellare tillställningar och särsklit löjliga ser de ut i strumpbyxor eller strumpor. Jag har dessutom skådat mycket illa manikyrerade fötter med avflagat mörkt nagellack och allehanda valkar och torra hälar. Faktiskt hör inte detta ihop med en mer formell fest, utan till midsommar på landet etc.

Soso, 07:21, 2 juni 2009. Anmäl

Nog ska man kunna gå strumplös med välpedikyrerade fötter på ett sommarbröllop - men det finns ju också verkligen florstunna strumpor utan fotförstärkningar som alternativ att rekommendera. Färgglada naglar syns ändå fint, och så minskar risken för skoskav och brännande fotsulor. Hoppas du får en riktigt trevlig bröllopsfest!

Jenny, 14:30, 1 juni 2009. Anmäl

Rosa, voyeurist är den som vill titta. Exibitionist, eller blottare, som vi säger på svenska, är den som vill visa

damkalsonger, 13:02, 1 juni 2009. Anmäl

Det är väl inte värre för kvinnor att ha ett par tunna strumpbyxor på sig än män som har långbyxor på sig när det är fest? Och man kan knappast framföra bekvämlighet som argument mot strumpbyxor om man inte till det har foträta skor utan höga klackar. Förresetn varför inte ta på sig mysdressen till fina festen om allt skall vara så bekvämt?

AB, 10:06, 1 juni 2009. Anmäl

Under mina 20 år i arbetslivet i USA var det självklart att bära strumpbyxor på jobbet, även när det var sommar och jättevarmt. Detta var en regel som alla följde, något annat hade varit otänkbart. Dessutom bar man aldrig samma kläder till jobbet två dagar i rad. Detta ansågs inte heller proffsigt och insinuerade att man inte hade "sovit hemma" natten innan. Löjligt kanske, men så var det i New York under 80- och 90-talen iallafall. Byxor fick vi ha på fredagar, inte annars. En tjej som började arbeta på den affärsbank jag var anställd på, skickades hem för att byta om för hon bar byxor på en tisdag. Ändrade regler numera, vad jag kan förstå. Tur det.

Evall, 01:17, 1 juni 2009. Anmäl

Kan Svensson ta adlig frus namn?

Fråga: Den fråga som jag vill framföra kanske inte tillhör ”god ton och etikett”. men jag undrar bara om en manlig person med ett vanligt son-namn gifter sig med en kvinna av börd det vill  säga adlig, kan antaga sin hustrus släktnamn. Vad säger Riddarhuset!

Svar:
Det är tillåtet att ta sin hustrus namn även om detta är adligt. Däremot får en man inte den eventuella titel som kan höra ihop med hustruns namn. De barn som paret kan få kommer inte att stå i adelskalendern även om de också får sin mors födelsenamn.

I adelskalendern markeras män som tagit sin hustrus namn så att det vid kvinnans namn, exempelvis om det vore Lewenhaupt, står att hon är gift med Sven Lewenhaupt *Karlsson, med en liten asterisk som visar att mannen har tagit hennes släktnamn och vad han hette ursprungligen. Men han kan inte kalla sig greve Lewenhaupt, om han vill följa praxis. Och han kan inte företräda den ätt som han har gift in sig i, enligt Riddarhusets regler.  

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (124)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 124

Heja Sara H - hoppas Din lysande sammanfattning får avsluta den här diskussionen!

Boel, 13:03, 10 juni 2009. Anmäl

Jag är medveten att det mer eller mindre alltid har funnits trälar, men relativt sett alltså, så räknar jag med 1300-talet som ganska tidigt.

Cicci, 10:00, 9 juni 2009. Anmäl

Men Catharina: 1300-talet ÄR väl rätt tidigt, eller hur?

Cicci, 09:58, 9 juni 2009. Anmäl

chrys: jo, jag vet att träldomen avskaffades slutligen och officiellt i slutet på 1300-talet. Men människor började ge sina trälar fria långt tidigare, ofta i samband med att de kristnades. Vi har ju de kristna missionärerna att tacka för att vi slapp träldomen så relativt tidigt här uppe i Sverige.

Catharina, 07:53, 9 juni 2009. Anmäl

Catharina, 18:58, 3 juni 2009: <br/>Vad slarvig du är med fakta. Du skriver att vi inte haft trälar i Sverige de senaste 1000 åren. Innan du börjar diskutera träldom vore det bättre om du kollade upp de mest grundläggande fakta om den, exempelvis att den avskaffades i Sverige i början av 1300-talet.

chrys, 21:25, 7 juni 2009. Anmäl

mennaln ska vara mellan!!!

Elisabeth, 20:57, 7 juni 2009. Anmäl

mennaln ska vara mellan!!!

Elisabeth, 19:47, 7 juni 2009. Anmäl

Tillbaka till "fördelar" med adlighet. Vad är den praktiska skillnaden mennaln att "bara" ha ett adligt efternamn och att stå i adelskalendern? Jag är bara nyfiken! Får man hyra Riddarhuset för fest, bröllop etc i båda fallen? etc?

Elisabeth, 19:45, 7 juni 2009. Anmäl

Vad gäller efternam så finns det lite andra aspekter att fundera på. 1.) båda parter kanske är överrens om att ta det "bästa" efternamnet (i bemärkelsen mest ovanliga eller dylikt) oavsett vems det blir! 2.) reser/bor man i vissa länder så får man problem om man inte har samma efternamn för då är man inte gifta och då kan det påvrka (visum, uppehållstillstånd, etc). Något att tänka på om man vill vara "självständig" och var och en behåller sitt! <br/>Sen skulle jag vilja träffa den, framförallt kvinna, som hellre behåller sitt -son namn och avstår sin makes adliga efternamn!! En sak är att ha teoretiska åsikter och en annan är att leva upp till dom i praktiken....

Elisabeth, 19:42, 7 juni 2009. Anmäl

Catharina: Varför är en man "lycksökare" eller "mes" när han tar sin frus efternamn medan det är rätt för kvinnan att ta hans namn??? Lite mer jämnställda än så trodde jag att vi var...

alida, 04:52, 4 juni 2009. Anmäl

Får man ha fluga?

Fråga: Jag fick nyligen en fluga i present. En trevlig bekantskap och alternativ till slipsen.

Men när kan man använda den? Och när kan man definitivt inte ha den på?

Svar: En fluga har samma betydelse som en slips. Många män har alltid fluga, andra har det aldrig. Den ersätter alltså en slips och det finns inget tillfälle då en fluga är olämplig. Den ska inte vara svart, eftersom det är smokingtillbehöret, och inte vit eftersom det är fracktillbehöret (rosett) men kan i övrigt ha vilken färg som helst och då vara lämplig till all slags klädsel då man skulle haft slips.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (24)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 24

Mina damer, era vänliga kommentarer gör mig överväldigad! <br/>Vågar jag föreslå att ni i så fall åker till Berlin och håller utkik; det är där jag bor? <br/>Jag får då kanske nöjet se er som mina gäster på ett trevligt konditori med utmärkt kaffe och förträffliga bakelser?

Olof Anjou, 17:47, 1 juni 2009. Anmäl

Olof, jag kommer att riskera i sommar att fråga män med snygg hatt/kravatt om de heter "Olof" möjligtvis. Du verkar härlig och ser säkert jättebra ut i din kravatt och hatt. Så det är att hålla utkik nu!

Anne, 08:53, 1 juni 2009. Anmäl

Min pappa hade en stor samling flugor och slipsar. Han brukade ofta bära fluga och det var väldigt klädsamt. Däremot bar han inte fluga så mycket när han blev över 50 år, men så var han heller inte någon "lustig och excentrisk farbror". Kommer förresten ihåg att det var populärt bland unga killar att ha sammetsfluga på 70-talet. Väldigt snyggt, faktiskt. <br/>Olof A. verkar förresten vara en man med både stil och humor.

Dolores, 01:08, 1 juni 2009. Anmäl

Då kan jag alltså med gott samvete fortsätta använda fluga!

Olof Anjou, 20:42, 29 maj 2009. Anmäl

Jag tycker fluga passar bäst på småpojkar som ska på finkalas. Sen man passerat 10 år bör man nog vänta ca 50 år, och har man då blivit den lite lustig och excentrisk farbror kan man börja använda fluga igen.

Johanne, 19:50, 29 maj 2009. Anmäl

Maggie, tack för din vänliga kommentar! Det skall bli ett nöje att få hälsa! *lyfter på panaman och ler*

Olof Anjou, 10:36, 29 maj 2009. Anmäl

Uj, uj, Olof! Dig, iklädd kravatt, skulle jag inte ha något emot att möta på gatan och kanske få en hälsning i form av en lyftning på din läckra Panamahatt. Ursnyggt och skönt med linneplagg på sommaren, förresten.

Maggie, 09:52, 29 maj 2009. Anmäl

Mera fluga! Det är hur stiligt som helst! Till er som tycker att det ser töntigt ut säger jag bara, fram för töntarna! <br/>G - i ditt fall kanske du skall hålla dig till milda färger, eftersom du har en fixering vid det. Till alla andra, go wild!

Sara H, 14:14, 28 maj 2009. Anmäl

I vilket sammanhang ville du bära fluga eller slips i milda färger och siden, förutom dem Magdalena skrivit om? <br/>(Jag kan f.ö. avslöja att jag äger en MFF-slips i 100 % nylon, vunnen på lotteri på 70-talet, väl undanstoppad. En sådan klenod väcker avund, förstås.)

Olof Anjou, 11:16, 28 maj 2009. Anmäl

Behöver flugan, liksom slipsen, vara i siden med milda färger?

G, 09:56, 28 maj 2009. Anmäl

Vit slips för bröllopsgäst?

Fråga: I helgen ska jag och min sambo på bröllop, med klädkoden mörk kostym/smoking. Min kille ska ha mörk kostym, med vit skjorta. Han har en väldigt snygg slips med matchande manschettknappar och näsduk, men dessa är i vitt men med ”vävt paisleymönster”, dvs man ser tydligt att den är mönstrad men det är vitt i vitt så att säga. Kan man ha denna till mörk kostym, eller gäller ”vit slips endast på begravning” även för denna något festligare variant av vit slips?

Svar: Tyvärr blir det inte så bra med vit slips även om den är mönstrad – risken att den liknar en begravningsslips för en nära anhörig är stor och onödig att ta vid detta tillfälle. Föreslå din sambo att köpa en sidenslips i milda färger, så kan han behålla manschettknappar och näsduk i det vita paisleymönstret.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

Nls W. och Lars: Visst har ni helt rätt! Slips och näsduk i exakt samma tyg och färg visar inte smak och "snärt" i klädvalet. Färdiga set är -- just vad de är -- färdiga. Man behöver inte bemöda sig. Det finns även set med hängslen, slips och näsduk i samma mönster. <br/>Inte särskilt initiativrikt eller direkt snyggt men förstås kanske praktiskt. Personligen tycker jag att den vita näsduken alltid är klassiskt snygg tillsammans med en mörkare kavaj och en (gärna mönstrad) slips. <br/>På tal om slipsar, så är jag dotter till en "slipsoman" -- tillika elegant man med stil. Jag kan inte tycka det är snyggt med slips och skjorta i samma färg, något man ser på t.ex. TV ganska ofta. Undrar ibland vem som "stylar" dessa killar med t.ex. brun skjorta och slips i samma nyans. Eller v-ringad tröja under kostym. Vad säger ni andra?

Maggie, 02:07, 1 juni 2009. Anmäl

För att nyansera Wetterlinds kommentar: Visst ska man matcha slips och näsduk, däremot bör man inte använda slips och näsduk som är gjorda i samma tyg. Att färdiga set med slips och näsduk i samma tyg har spritt sig från Dressmann till vissa något bättre herrekiperingar är bara att beklaga. <br/>Visst är det trevligt att folk använder näsduk överhuvud, men att använda slips och näsduk i samma tyg signalerar knappast att man bemödat sig om att matcha kostym, skjorta, slips, näsduk och strumpor på ett stiligt sätt. Snarare signalerar det ointresse och bristande smak. <br/>Lås inte fast er i att matcha näsduk med just slipsen, det är ofta minst lika snyggt (om inte snyggare) att matcha näsduken med skjortan. (För tydlighets skull: att någonting matchar är inte samma som att färg, mönster och material överensstämmer till 100 %.)

Lars, 18:43, 30 maj 2009. Anmäl

Vill Magdalena vara snäll och kommentera Nils Wetterlinds ganska överlägsna påstående att "Man har ALDRIG matchande slips och näsduk"! För min del är det första gången jag hört detta. Jag har varit i bättre herrekiperingsaffärer där man sålt färdiga set. Hos damer har jag förstått att det är ett måste att färger och accessoirer matchar?

Erik, 14:23, 28 maj 2009. Anmäl

Man har ALDRIG matchande slips och nasduk. Och matchande mancettknappar dessutom? Brrrrr! Fick ni dem gratis nar ni tankade pa Statoil?

Nls Wetterlind, 05:32, 28 maj 2009. Anmäl

Å nej, vit slips, även om den är svagt mönstrad, är en slips för begravningar och inget annat.

Annika E, 11:36, 27 maj 2009. Anmäl