Kavaj på?

Fråga: Jag har fått höra att det är etikettsbrott att ta av sig kavajen tillhörande kostym/dräkt under lunchen. På mitt jobb har vi ganska strikt businessklädsel. Men jag tycker att det borde vara acceptabelt att ta av sig kavajen under lunchen när det är 30 grader ute som idag.

Hur tänker/tycker Magdalena?

Svar: Vid en lunch med arbetskamraterna kan en man givetvis ta av sin kavaj när det är extrem värme. Om det inte skulle “tillåtas” av någon anledning så är det dumheter.
Vid ett formellare tillfälle med kunder eller andra utomstående som man ska göra ett seriöst på är det klokt att behålla kavajen på. Det finns ju tunna sommarkavajer.
Eftersom jag ser på din e-postadress att du är kvinna så svarar jag också att du inte ens behöver ha kavaj, det finns inga paralleller mellan mäns och kvinnors klädetikett beträffande kavajerna. Har du en blus eller prydlig icke urringad top med kort eller längre ärm så är du helt korrekt klädd även på ett strikt kontor.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Man kan ju diskret smita iväg till toaletten och där ta av sig skjortan under kavajen.

Erterbert, 13:33, 2 juli 2009. Anmäl

Om det varit så varmt att man blivit svettig kan man behålla kavajen på för att det inte ska synas.

Ylva, 17:37, 30 juni 2009. Anmäl

Rätt till alkoholfrihet?

Fråga: Jag dricker inte alkohol (aldrig). Så fort jag hamnar i nyare sällskap uppstår diverse Situationer. Det senaste på kartan är när jag via någon annan får meddelat att värden/värdinnan kommer bli förolämpade om jag inte dricker den alkohol det bjuds på. Skälen är allt från att vederbörande har ett enormt vinintresse, att det är viktigt för dem att ”få ge mig det här”, det handlar om deras personlighet som jag ska tolerera etc. Ofta får jag det här mumlat åt mig i hallen av någon som står värden eller värdinnan nära. Detsamma gäller om vi är ute på en bar och någon absolut ska köpa alkohol och bjuda mig, en annan i närheten börjar viska ”säg inte nej nu, Lasse älskar ju att få bjuda”.

Jag har inga medicinska orsaker att skylla på men tycker jag inte att det ska behövas. Tyvärr blir jag rätt provocerad av detta och får svårt att svara på ett tydligt men ändå hövligt sätt att jag inte tänker dricka någon alkohol.

Vad ska jag svara? Behöver jag förklara varför jag inte vill dricka? Själv tycker jag ju det är min rätt att säga nej utan långa utläggningar, men jag kanske är ohövlig?

I vissa fall kan jag så klart tacka nej till inbjudan i förväg om jag vet läget, men i andra fall är det som sagt något som uppstått spontant.

Svar: Det är otroligt att en del försöker bestämma att andra ska dricka alkohol. Man undrar varför, om det beror på behov av att ursäkta sitt eget drickande (trots att ett måttligt sådant varken behöver förklaras eller ursäktas), eller om det finns någon annan anledning?

Du har all rätt att tacka nej till alkohol. Du är inte ohövlig som tackar nej. Du behöver verkligen inte förklara dig. Det är inte ditt problem att någon älskar att bjuda på gott vin. Du behöver inte trösta någon genom att göra något som du inte vill. Var går i så fall den gränsen?

Dina vänner som försöker förmå dig att dricka beter sig klumpigt, korkat och faktiskt oursäktligt. Det skulle du ju kunna säga till dem, men det gör du förstås inte, du vill ju inte förlora dem som vänner, och människor har en fullt begriplig tendens att bli sårade om man säger till dem att de beter sig som dumskallar.

Så säg tydligt och bestämt redan vid inbjudningstillfället ”tack, trevligt, jag kommer gärna och säger redan nu så att du vet, att jag inte dricker alkohol, vatten går alldeles utmärkt för min del”. Säger då inbjudaren ”jamen ett glas av vin kan du väl ändå ta” så svarar du lika tydligt igen ”nej, som sagt, jag dricker alltså ingen alkohol alls”.

När dina vänner viskar i tamburen att värdpersonen blir sur eller förolämpad om du tackar nej till vinet (vilka larviga vänner! hålla på med sådant!) så har du ju redan informerat den som inbjudit dig. Säg det och se glad ut, inte arg eller upprörd, då blir det ett problem för alla. Men är du naturlig, bestämd  och ser nöjd ut, så blir det svårare för dina övertalande vänner att fortsätta tjata,

Vid de spontana tillfällen där du inte kunnat meddela ditt icke-alkoholbruk i förväg säger du när övertalande, tjatet, provocerandet  börjar: ”nej tack, jag dricker bara alkoholfritt”. Då kommer den ofattbart dumma och klumpiga frågan om varför, och då ler du glatt och säger ”därför att det råder valfrihet i Sverige”.

Så är det nämligen. I detta land är ingen tvingad att dricka alkohol, även om somliga tycks tro att så är fallet.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (62)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 62

Ta ett glas vin och gärna en cigarett, och förundras över att man faktiskt inte behöver gå genom livet som heltids dogmatiker.

paulN, 17:06, 3 juli 2009. Anmäl

@Mats: vad tråkigt du måste ha de gånger du/dina vänner inte kan dricka då du inte kan ha roligt med folk utan att dricka. Jag tror jag själv dricker mer än många men kan ha roligt även utan alkohol och skulle aldrig låta bli att bjuda mina jättetrevliga nykteristvänner även om jag själv (och andra) ska dricka. <br/>Appropå din tidigare kommentar: att truga med en singel är idiotiskt. Kanske man bara inte hittat än människa som man vill vara med och inte vill dejta alla möjliga idioter bara för den sakens skull. Eller sen trivs man som singel. Men jag går inte och frågar t.ex. om mina gifta vänner fortfarande har bra sexliv e.d. och jag förväntar samma respekt som singel. Då jag träffar nån jag vill berätta om/presentera för mina vänner gör jag det, tills dess vill jag inte svara på frågor jag inte vet svaret till/som gör mig olycklig.

Katrin, 23:13, 2 juli 2009. Anmäl

@degbunke. Kolla in pjasen Art. Tva satt att hantera vanner. Bada ar okay. <br/>@medberoende. Naturligtvis skall man acceptera om en person sager nej, speciellt av medicinska skall. <br/>Min losning pa en fest ar att inte bjuda alltfor manga manniskor som inte dricker eftersom de tenderar att ga tidigare och inte vara sa festliga. Detsamma galler for dinner parties. Man gor arbete med maten och sedan ater nykteristen och gar hem. Fy tusan. (VIsst finns det undantag. De ar inget problem.) Med dessa manniskor kan man ta en fika istallet. Min poang ar bara att manga inte inser att de inte ar roliga utan sprit. En bra fest ar som en teaterforestallning. Alla maste bidra.

mats, 13:20, 2 juli 2009. Anmäl

Till Mats: låter som om det skulle vara ganska jobbigt att bli trugad av dig och personer som tänker som du. Den som tackar nej, på ett vänligt sätt, måste få bli respekterad för sitt svar, även om du inte gillar det. Den som tackar nej, kan vara nykter alkoholist, men inte vilja skylta med det. Eller om en viktväktare sitter med på en bjudning och tackar nej till tårtan, hur långt går du för att truga denna? Eller någon är svårt allergisk mot något som serveras, klarar du ett nej då? Alkoholisten/viktväktaren/allergikern ska inte behöva redogöra för sina skäl, det ska räcka med ett "nej tack".

medberoende, 11:46, 2 juli 2009. Anmäl

Mats: varför ska man truga med en singel som "vägrar dejta"?? Har du aldrig tänkt på att den singeln kanske trivs bäst ensam? Tvåsamhet är inget krav här i världen, och inte heller något som passar alla. Liksom det inte heller är (eller borde vara) ett krav att man ska dricka alkohol, det passar inte heller alla. Jag vidhåller att trugande är en form av flockmentalitetsbeteende, som grundar sig i att den som trugar känner sig hotad av - och stör sig på - den som avviker, och därmed försöker ändra på den avvikande. Det är beskäftigt och respektlöst, även om det maskeras som "vänlighet", "för hans/hennes bästa" etc.

degbunke (Webbsida), 09:36, 2 juli 2009. Anmäl

@hedda: Frågeställaren refererade helt klart till bjudningar, där någon ansträngt sig för att sätta samman förtäringen. Nej jag skulle aldrig "förvarna" om min egna små ointressanta preferenser, det är egofixerat och jag upplever det som oförskämt mot den som anstränger sig. När man blir bjuden så hjälper man till och gör tillställningen trevlig, och beter sig inte som om man ger instruktioner till en anställd dieteist i ett sjukhuskök. Beträffande vegetarianer så har Magdalena svarat ett antal ggr på den frågan om jag minns rätt. Vill man kan man säga till att man är vegetarian och erbjuda sig att ta med egen mat.

Kristina, 07:24, 2 juli 2009. Anmäl

@Kristina: Men varför gör du inte det (om tomaterna)? Det är väl ren artighet att förvarna om specialkost? Ska vegetarianer också hålla det hemligt och bara peta undan allt kött (jättediskret, ingen får märka det!) för att inte ses som provocerande i dina ögon? Jag tror ärligt att du själv tolkar in en provokation som inte finns där. Kanske har frågeställarens vänner samma problem som du.

Hedda, 21:11, 1 juli 2009. Anmäl

Skoj att ni kommenterar mig. Naturligtvis har man ratt att saga nej till alkohol. MEN: <br/>Att dricka alkohol har positiva effekter for hela festen, men ger huvudvarkk dagen efter. Jag pratar om rimliga mangder naturligtvis. De som inte dricker bidrar inte sa de bor tanka pa vara lite lattsammare eller bidra pa annat satt. Att nagra enstaka individer kan vara roliga utan sprit innebar inte att alla ar det. Visst ar det vanskap att truga, men ocksa att acceptera nykterister. Man trugar med barn, man trugar med en singel som vagrar dejta, och man trugar med en nykterist. Man trugar inte med andras snorungar, en otrevlig singel eller andra man inte gillar. De flesta kanske loser problemet med att inte bjuda nykteristen nasta gang.

Mats, 18:40, 1 juli 2009. Anmäl

Ett litet tips till frågeställaren: Ibland är det bättre att komma med en liten vit lögn för att slippa tjatet och den där känslan man kan få av att folk tycker man ska göra sig märkvärdig/misstänka man är nykter alkoholist/tar någon medicin - och att dom då tror man inte vill erkänna det. Kan du inte ljuga lite och säga: Jag kan inte dricka en droppe alkohol för jag blir så yr. Jag tror det är balansnerven.Så ler du och om någon då ömkar/frågar vidare så ler du glatt igen och säger: Ingen fara, det här har jag lärt mig leva med för länge sedan.

Ingrid, 17:27, 1 juli 2009. Anmäl

Till Mats: man blir inte automatiskt roligare för att man dricker. Feststämningen beror väl förhoppningsvis på personerna själva och inte på det de stoppar i sig. Om det är så att självförtroendet sitter i flaskan, då behöver man nog annan hjälp. Egentligen.

medberoende, 16:59, 1 juli 2009. Anmäl

Smita från nota?

Fråga: Undrar vad Magdalena säger om en person som bjuder flott på middag på restaurang men inte betalar. Så var det för mig, när notan skulle betalas försvann personen som hade bjudit mig fort som en avlöning. Där satt jag med räkningen på flera tusen kronnor. Jag kan inte säga att jag saknar denna person.

Svar: Om en sådan person säger jag som jag tror att du tänker: skurk.

Och till denna någon som generöst hade bjudit dig på krogmiddag och gick därifrån utan förklaring innan notan kom kan du skicka en räkning på åtminstone det belopp som personen själv hade ätit och druckit för. Förhoppningsvis känner du personen. För inte är du väl så dum att du tackar ja till en inbjudan till lyxmiddag på restaurang från en för dig totalt obekant person? I så fall kallas det du har varit med om för en (mycket) dyr läxa.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (31)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 31

Nn: Hoppas du dumpade den där knölen! Bra att du sade att du inte hade några pengar. Vilket sätt att bjuda ut dig och din väninna bara för att sedan be om pengar för er del av notan. Uselt!

Sonora, 09:05, 6 juli 2009. Anmäl

Lena <br/>Smart fint där naturligtvis kan jag inte säga namnet på en krog som jag besökte för några sen. <br/>Men jag skulle bli grymt förvånad om det inte är regel att hälla tillbaka upphälld avec som inte använts.

Bella, 21:07, 3 juli 2009. Anmäl

På en halvkänd krog i Stockholm får servitriserna löneavdrag om personer tar springnota. Tror att det är där skon klämmer. Så problemet kanske löses genom att krogpersonalen börjar kräva att deras chefer faktiskt följer gällande lagar och regler? Snarare än att försöka skrämma gäster att betala sådant som de inte har konsumerat?

Kalle, 13:25, 3 juli 2009. Anmäl

Och gällande få saker och ting gratis: Som konsult kan jag säga att det försöker folk hela tiden med på olika sätt. Alla vill göra en smart affär! Men det finns ingen yrkesgrupp som gnäller så mycket om sina gäster och som förväntar sig så mycket konstiga saker och har sina egna uppfattningar och rätt och fel som restaurangbranchen. Det är som en subkultur utan kontakt med verkligheten.

@Lena, 13:22, 3 juli 2009. Anmäl

@ Lena <br/>Jag förstår väl att restauranger inte är några välgörenhetsinrättningar och att det kan vara surt när folk tar springnota. Det är nog ingen här som inte håller med om det. MEN lagarna gäller för alla. Även er. Alltså igen: jag är skyldig att betala för det som jag konsumerar. Det är upp till restaurangen att bevisa vad jag konsumerat. Och har jag och mitt sällskap beställt in en vinflaska hamnar skulle jag säkert få stå för 50 % av den kostnaden. Oberende av vad jag konsumerat, för det verkar rimligt att jag kosumerat halva. Men den andre personens huvudrätt kommer jag inte tvingas betala om inte personalen kan bevisa att jag åtagit mig att stå för även den kostnaden.

Anna, 13:19, 3 juli 2009. Anmäl

Lena: Folk gör ju sådär på både på ICA och andra affärer! Det är inte alltid det fungerar, men tro mig - folk försöker. Framförallt om en vara med specialpris är slut, då vill man ha rabatt på motsvarande. Hur kan du aldrig ha märkt det?!

Amanda, 08:06, 3 juli 2009. Anmäl

Bella, så undrar jag vad det är för tacky ställe du varit på. Restauranger med självaktning och yrkesstolthet gör inte så. Det jag motsätter mig är att så många vill ha så mycket gratis på krogen. Det ska bjudas hit och dit från restaurangens sida. Man står inte i kassan på ica, och säger, kom igen nu, jag kan väl få den gratis, eller jag fick stå i kö så länge, och det vill jag ha något för. Eller et erbjudandet var slut, så nu vill jag ha det här gratis istället. Varför göra det på restaurang? Händer detta verkligen som frågeställaren skriver om, eller som flera kommenterar om, bör man allvarligt se över sin umgängeskrets, och överväga om man ska acceptera att bli bjuden på middag. Detta har aldrig hänt mig, och jag har aldrig hört om någon som varit utsatt för detta. Men som sagt, det handlar väl om vilket umgänge man väljer...

Lena, 00:14, 3 juli 2009. Anmäl

Lena <br/>När det gäller avec som konjat och punsch har jag vid en middag sett servitörer hälla tillbaka överblivna uppserverade glas i flaskan. <br/>Så om man rädd att bli blåst kan dessa typer av sprit rekommenderas.

Bella, 22:15, 2 juli 2009. Anmäl

Har haft en liknande historia en gång. Vi dejtade ett par månader och nästa gång skulle jag ta en väninna med och han en vän. Min kille sagt att de bjuder oss på en mysig bar på Redisson hotel. Dyrt alltså men killarna skulle tydligen visa sig från bästa sidan. Jag ville inte betunga honom med notan så jag beställer inte alltför dyr drink . Han själv beställer en irländskaffe till mig senare. När de skulle betala så säger hans vän till min vännina att hon få betala och det säger min partner till mig. Jag blev så ledsen , inte över notan utan att vi har blivit så illa behandlade så jag sa att jag inte hade några pengar med mig för jag blev ju uttryckligen bjuden för kvällen

Nn., 11:08, 2 juli 2009. Anmäl

Jösses Lena, du har verkligen hakat fast på vinet...Problemet är jätteenkelt tycker jag. <br/>1. Du blir bjuden på middag <br/>2. Ditt sällskap lurar dig och smiter när notan ska betalas. <br/>3. Jag betalar min del, dvs. min mat och hälften av den dricka som beställts in. <br/>4. Restaurangen gör en polisanmälan på den person som smitit och kräver in den personens del av notan direkt av personen. <br/>5. Man kan aldrig bli betalningsskyldig för någon annans bedrägeri och i detta fall blir jag ju lika lurad som restaurangen. <br/>Enkelt i mina ögon!

Jill, 08:39, 2 juli 2009. Anmäl

Varför mindre till lunch?

Fråga: Varför är 33 x 33 cm servetter för lunch och 40 x 40 cm servetter för middagsbruk? Köpte nyligen till min väninna. Vore roligt att veta. Hur är det med linneservetter då? Ska det vara en storleksskillnad även där för middag respektive lunch?

Svar: Det finns ingen fastställt enhetlig storlek för servetter, storleken varierar och har gjort så genom tiderna. En middagsservett är större än en kaffeservett, förstås, men mellan lunch och middag finns ingen rimlig storleksskillnad. Det kan ändå vara så att många fabriker har bestämt sig för ett visst mått – men det behöver ju inte köparna bry sig om. Visst kan du ha en servett som är 40×40 till lunch! Det blir inte måltiden tråkigare av. Eller roligare.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-6 av 6

Hatten av för marknadsförarna hos servettillverkarna och -butikerna! Att hitta på att man måste köpa dubbla uppsättningar servetter är ju genialiskt! :-)

Jocke, 12:30, 30 juni 2009. Anmäl

Alla är olika. Hos oss fick vi en mindre tallrik till lunch då den maten oftast var lättare än middagsmaten som serverades på större tallrik och som var "rejälare" tilltagen och tillrädd.

Lillan, 05:22, 30 juni 2009. Anmäl

Och när jag växte upp i ett lantbrukarhem på 60-talet åt vi middag mitt på dagen och kvällsmat på kvällen. Och kvällsmatstallrikarna var av mindre storlek.

pingla, 22:00, 29 juni 2009. Anmäl

"Visst kan Du ha en servett som är 40x40 till lunch!" - men frågan är väl då om det räcker för att bli mätt?

Skoj, 19:05, 29 juni 2009. Anmäl

Hos mig hade vi tallrikar och bestick när vi åt

Glut, 15:02, 29 juni 2009. Anmäl

Hemma i mitt föräldrahem (jag är född på 60-talet) hade vi olika tallrikar och bestick för lunch och middag. Större för middag och mindre för lunch. Verkar vara något liknande.

PetterG, 09:38, 29 juni 2009. Anmäl

Förkastligt hög skjutspeng?

Fråga: Jag undrar om det rent generellt finns nån måttstock för vad man kan ta ut i bensinpengar av sina kompisar, kurskompisar. Kör ofta och brukar tillämpa 20 kr milen som delas upp på oss alla i bilen, även mej. Ingen tycker detta är ett överpris, de är bara glada att nån vill köra, men råkade ut för en person som tyckte det priset var helt förkastligt!!  10 kr borde väl i all sin dar räcka tyckte han! Vad anser du?

Svar: Bensinförbrukningen har en kostnad, nämligen literpriset multiplicerat med åtgången. Den summan går att bestämma och kan tilläggas en viss procent för slitaget. Din kurskompis som tyckte att en tia milen räcker kan du ju avstå från att inbjuda till skjuts någon mer gång, eftersom det blir en kostnad för dig.

Och en som säger till en hygglig skjutsare “förkastligt pris” och att hälften “i all sin dar” borde räcka är kanhända inte det bilsällskap skjutsaren önskar sig.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (140)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 140

sister har ju helt rätt! 8 kronor för fem kilometer blir det ju! Om mina kollegor hör va billigt det blir att låna min cykel kommer jag ju aldrig få ha den ifred igen. Du kan få låna den gratis sister, jag lovar! Men till kollegan säger jag att det blir 80 kronor, jag ställer ju i alla fall upp med cykel. Och tar risken för att den går sönder med påföljande reparationer och hotellnätter och allt vad det nu var. :)

Nillson, 15:43, 12 augusti 2009. Anmäl

tror nilsson behöver fräscha upp mattekunskaperna lite för att få ut rätt pris per mil ;) eller kanske antalet kilometer per mil som i alla fall jag lärt mig är 10 ;)

sister, 21:02, 9 augusti 2009. Anmäl

Jag tycker diskussionen här egentligen inte borde handla om att man sporadiskt låter någon åka med billigt eller gratis. <br/>Det är helt ok för mig! <br/>Men om det konsekvent är en som ställer upp med bil och körning så tycker jag att det handlar om systematiskt utnyttjande, och då är det rimligt att man tar betalt även för andra kostnader än bensin.

Janne, 15:22, 8 augusti 2009. Anmäl

Intressant, så om jag lånar ut min cykel till en kollega och han ska åka fem kilometer så ska jag ta betalt för inköp av cykeln (ca 7000:-) delat med antal mil jag räknar med att få ut (ca 3 km/dag gånger kanske 300 cykeldagar per år gånger 5 år, dvs 45 mil)+ reparationskostnader (kanske 200:-) etc. Detta ger en kostnad per mil på 160 kronor. Fem kilometer bör med andra ord kosta min kollega 80 spänn. Låter ju helt rimligt, han vore en riktig snåljåp om han inte betalade... Själv är jag bara schysst för att jag ställer upp och låter honom låna cykeln till självkostnadspris. Moahahahaaa! <br/>Nej, jag gillar davids inställning, han får gärna åka med mig.

Nillson, 10:05, 7 augusti 2009. Anmäl

Intressanta kommentarer. För mig är det oftast tvärtom. Jag liftar ibland från jobbet som ligger långt bort med någon arbetskamrat. Erbjuder man att dela på bensinen eller betala vad bussen kostar blir det alltid "nej, jag skulle ju ändå åka den här vägen". Man får väl bjuda igen på nåt annats sätt tänker jag, men det är lätt att känna sig som en snyltare när man gratisåker gång på gång och inte umgås privat. Allt går väl runt på något sätt, och att få gratisåka gör iallafall att jag gärna tar upp liftare de (få) gånger jag själv kör. Dock har vi ju tyvärr ingen liftarkultur längre häromkring. Regelbunden samåkning är en annan sak, och jag skulle aldrig ens tänka något om ocker om nån ville ha en tjuga milen. Jisses, det är ju bra mycket billigare än att åka kommunalt.

Mattias, 19:02, 3 augusti 2009. Anmäl

Om man räknar på en vanlig bil så kan kostnaden bli 60 SEK/mil. Då räknar man med reparationer, parkeringsavgifter/hyra, skatter, bilprovningar, inköp av däck, bränsle, avskrivningar, kapitalkostnader m.m. Det är kostnader som uppkommer med bilen. Detta får vägas mot det man får när man transporterar sig med bilen. Åter igen då har arbetet att köra bilen inte tagits upp.

Magnus Höijer, 16:54, 1 augusti 2009. Anmäl

20 kronor? Det är ungefär en sjättedel av den lägsta timlönen i Sverige. Dvs. 10 minuter. Kan man inte bjuda på det så är man ute och cyklar, tycker jag...

Moline, 03:35, 19 juli 2009. Anmäl

Fler siffror på vad det kostar att köra bil <br/>http://www.e24.se/pengar24/dinekonomi/familjeekono mi/artikel_1447829.e24 <br/>En riktigt gammal/enkel bil som kostar 23 000:- i inköp kostar enligt Motormännen 19:-/mil att köra så att ta 20:-/mil i skjutspeng delat på antalet passagerare är verkligen inte oskäligt någonstans.

Fredrik, 15:38, 15 juli 2009. Anmäl

Bränslets del av bilens rörliga kostnad varier mellan 70 och 20% beronde på bilmodell och ålder. Tar man bara ut 20 kr per mil borde man av det kunna sluta sig till det är en gammal eller bränslesnål bil. Den som vill få ett neutralt framräknat milbelopp går med fördel in på Konsumentverkets hemsida och använder bilkalkylen.

Anders, 18:36, 11 juli 2009. Anmäl

Lina - varför är det bara de som skjutsar/ställer upp med bil som är "snåljåpar"? Är inte de som åker med lika mycket (större) snåljåpar om de inte nöjer sig med att åka mycket billigare än med alternativa färdsätt - de ska dessutom inte ens betala självkostnadspris?

Fredrik, 11:06, 7 juli 2009. Anmäl

Efterskott till virriga firare

Fråga: Svärföräldrarna firade 50-årsdag. De bjöd in sina två barn med respektive till en weekend  och betalade allt. Samtidigt sade de klart ifrån att de inte vill ha några födelsedagspresenter. Vid ett senare tillfälle säger den ena av föräldrarna ungefär “nej vi vill inte ha presenter men om ni mot förmodan vill köpa något så kolla med varandra först så att det inte blir något konstigt”. Vi funderade och bestämde oss för att inte köpa något och vi hörde heller inget från det andra syskonet om present.

Väl där på weekendfirandet så har det andra syskonet köpt en present och födelsedagsbarnen blir självklart glatt överraskade av denna gest, samtidigt som de blir besvikna på oss för att vi inte köpt någon.
Hur gör vi nu, borde vi köpa en present i efterskott? Eller finns det något annat sätt för oss att få situationen lite bättre?

Svar: Tråkigt! Samma gamla visa som så ofta: människor säger ”ingen present tack”, eventuella gåvogivare är kloka och faktiskt generösa nog att inte ge present vilket de hade tänkt, utan gör som firarna vill och uttryckligen har sagt till om. Och så blir det fel ändå.

Eftersom dina svärföräldrar är så virriga och opraktiska att de ger dubbla budskap och samtidigt markerar sin besvikelse, så skulle ju ni två som gjorde “fel” fast ni tänkt rätt, kunna bjuda dem på något som ni vet att de uppskattar. Säg att ni vill ge dem en efterskottspresent. Kanske en trevlig utflykt till något sevärt och lunch på ett värdshus, eller en liten kvarterskrogmiddag eller något evenemang, typ utomhuskonsert med ett glas vin efteråt någonstans. Ja, du förstår vad jag menar, en trevlig stund skapad i vänlig omtanke. Det blir kanske bättre än ett föremål – men visst kan ett sådant också passa.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (22)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 22

Om man säger att man inte vill ha någon present får man faktiskt skylla sig själv om man blir besviken. Ni är inte skyldiga att känna någon skam!

MMM (Webbsida), 14:25, 21 augusti 2009. Anmäl

En upplevelsegåva är kanske ett alternativ. En diplom/certifikat som man gör själv och skriver in mottagarens namn och vad man ska bjuda på. En picknick, restaurangbesök eller någon utflykt. Gåvan kan även utnyttjas när mottagaren kan/vill. Tycker det är ett bra alternativ till de personer som "har allt" och inte önskar sig en massa saker.

Evall, 19:11, 1 juli 2009. Anmäl

Var föräldrarna besvika eller kände sig frågeställaren sig dum och tolkade in besvikelse?

maria, 10:26, 1 juli 2009. Anmäl

Det allra bästa hade ju såklart varit att direkt när föräldern kom med sitt dubbla budskap, "Nej köp ingenting, men om ni köper nåt...", fråga: "Hallå, vad menar ni nu? Vill ni ha presenter eller inte? Om ni inte vill ha så köper inget men om ni önskar er något så vill vi så klart gärna ge er en present." och sen självklart berätta för syskonet hur man gör, så inte den hamnar i samma knepiga situation. <br/>Fast det är ju lätt att säga i efterhand...

Jocke, 12:39, 30 juni 2009. Anmäl

Jag måste faktiskt hålla med Sylvie. Vill man nu inte stötta sig i onödan med föräldrarna/svärföräldrarna så är det väl inte så svårt att bjuda på en fika eller liknande. Det skapar ju ändå ett bättre förhållande mellan personerna än att envisas med att "ha rätt". Det är väl bara att säga som det är att man är ledsen att de blev besviknina trots att man hade gjort som de bad om, men att man gärna vill bjuda på något annat istället. Klart mycket trevligare.

Karin, 09:50, 30 juni 2009. Anmäl

Vad man glömmer fort... <br/>För ett par år sedan önskade sig min sambo *ingenting* i julklapp. Vi firade - för första gången - hos hans föräldrar. <br/>Från mig fick han ändå ett paket *för syns skull* som var inslaget med mycket möda och kärlek ;-) <br/>Det innehöll ingenting, var tomt! Och jag sa att nu hat du äntligen få DET som du önskar dig :-)))))

kajomida, 19:54, 29 juni 2009. Anmäl

Ebbe: sååå sant!

Bendte, 19:19, 29 juni 2009. Anmäl

Min dåvarande flickvän (nuvarande fru!) önskade sig 'ingenting' och jag respekterade hennes önskan gav henne just det, ingenting på hennes födelsedag. <br/>Så fel det kan bli! Jag borde bejakat min kvinnliga sida och BEGRIPET att det betyder att man visst vill ha något. Jag vet bättre nu ....

Ebbe Grön, 19:09, 29 juni 2009. Anmäl

Det finns vissa av oss som faktiskt inte vill ha presenter. Jag skulle personligen ha öppet tackat de som följde min önskan även om man såklart måste även tacka och ta emot en present. Men i sådana situationer markerar jag klart att i fortsättningen gör ni som det andra paret gjorde och avstår från att ta med presenter, jag vill bara umgås med vänner/familj och det räcker gott och väl för mig.

Johan, 18:28, 29 juni 2009. Anmäl

Varför inte bara vara helt ärliga och prata med födelsedagsbarnen om hur ni känner det?!? Det är alltid bäst att säga sanningen (tycker jag!). <br/>Samtidigt skulle jag nog fråga syskonet varför det köpte något utan att säga till. Är/var ju upp till var och en, men det är lite ojust på något vis. <br/>Off-topic: När min syster och svåger fyllde 50 ville de inte bli uppvaktade. Jag skickade alla variationer av varderas älsklingschoklad (storlek, smak...) för att göra den dagen ännu *goare*. Kanske ett tips, om man nu respekterar önskan om inga presenter, men ändå känner att man vill ge någonting. Gäller förstås mest inom familjen ;-)

kajomida, 17:57, 29 juni 2009. Anmäl

Artigt avböjande?

Fråga: Skulle bli mycket tacksam om jag kunde få svar på hur jag på ett korrekt och vänligt sätt tackar nej till en födelsedagsinbjudan. Personen i fråga är ej en släkting utan en kompis. Inbjudan kom skriftligt och skall besvaras via mejl eller telefon.

Svar: Du behöver inte ange en anledning till ditt nej-tack – det räcker att du skriver ett mejl eller kort med ungefär denna text:

”Varmt tack för vänlig inbjudan till ditt födelsedagsfirande! Tyvärr har jag ingen möjlighet att närvara, men jag kommer att höja en lyckönskningsskål till din ära den kvällen!” Och så ditt namn under, med hälsningar.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Och glömmer inte att tacka nej inom rimlig tid!

Bendte, 11:45, 29 juni 2009. Anmäl

Skicka hem dejt elegant?

Fråga: Jag har en lite knepig fråga angående en dejt i upptågande. Jag har bjudit en kvinna jag inte känt särskilt länge på galamiddag (black tie) och funderar lite på hur jag kan lösa hennes hemresa smidigt efter festens slut (redan nu undanber jag mig de mest uppenbara kommentarerna). På vanliga dejter har jag inga problem med att vare sig dela nota eller att var och en ordnar sin egen hemfärd, men den här gången ska ju vara lite extra. Jag misstänker att hon redan varit tvungen att köpa en ny klänning för det här tillfället och jag vill inte att hon ska dras med ytterligare kostnader för att hon tackade ja till att gå på fest.

Enklast vore kanske att avstå från alkoholen för att kunna ta bilen både dit och tillbaka, men att gå på galamiddag och sen tacka nej till champagne och andra goda drycker verkar inte särskilt kul. Inte heller har jag en tanke på att vinka av henne vid busshållplatsen… Taxi verkar vara den enda lösningen som kvarstår, men vare sig att ge henne pengar för hemresan eller att insistera på att ”följa med för att betala” verkar vara särskilt smidiga lösningar. Hur kan jag lösa detta lilla problem på bästa sätt?

Svar: Ja du, det finns inte någon självklar lösning på detta intrikata och faktiskt rätt förtjusande problem. Det skulle vara att hyra en limousine för damens hemfärd och få fakturan hem till dig. Men det kan kännas lite Askunge för henne, kanske?

Så just det du inte vill är faktiskt en ganska bra lösning: du följer damen hem i taxi och betalar taxin vid hennes adress för att själv ta bussen hem därefter. Eller så kan du fortsätta med samma taxi hem till dig, sedan du sett till att din dam kommit in i sin port.

En annan lösning kan vara att fråga i förväg på taxibolaget hur mycket det kostar mellan festlokalen och din dams hemadress och ge den summan till taxichauffören sedan du har tagit ett höviskt farväl av din dam.

Hur du än gör är det toppen att du tänker på det i förväg och funderar på vad som kan kännas okej för den kvinna du bjuder ut. Det bådar gott för er båda på galamiddagen.
 
Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (69)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 69

Ja Maria, man kan ju undra vad han menade egentligen. Var det hans sätt att erbjuda skjuts och så trodde han att du inte ville bli skjutsad av honom, dejten ? Nu måste någon förklara för mig vad en dejt är, hur och när dejtar man ? :>) Jag förstår ingenting !

sylvie, 00:19, 4 juli 2009. Anmäl

Svar till Sylvie: Jag svarade tydligt att jag ännu inte vet eftersom det kommunalt skulle blir svårt, så antingen att någon snäll kollega skjutsar mig eller så tar jag taxi. Det svarade jag.

Maria, 00:23, 3 juli 2009. Anmäl

David <br/>Gör du så på allt dejter (oavsett om det är golf, skidor, bowling,bio) följer tjejen hem till dörren isåfall varför. Om du inte gör det <br/>varför är det så angeläget att göra det på en festen kan inte din dejt få välja hur när och med vem hon väljer att lämna festen. <br/>Hon kanske köra till och från festen i sin Ferrari och ströga lite före och efter festen och tycker taxi trist.

det undrande, 08:43, 2 juli 2009. Anmäl

För mig är det självklart. På festen kan man självklart umgås med andra också men man kommer tillbaka till sin date som bas. Man lämnar festen tillsammans, hör sig för åt vilket håll båda bor, sen hoppar man in i en taxi tillsammans som först åker till hennes adress och sedan vidare till hans. Han betalar. Några dagar senare bjuder hon ut honom på lunch, fika eller ett glas vin. <br/>Varför ska man sluta bjuda varann på saker för att man vill vara jämlik? Jag bjuder mina dejter på roliga saker, och troligen kommer hon bjuda igen på annat, om vi är "on the same page".

David, 20:53, 1 juli 2009. Anmäl

Allvarligt talat, hur kom ni in på spåret att tjejen skulle bli våldtagen i en bil av snubben och hans polare? <br/>Undrade han inte hur han skulle få hem sin dejt tryggt och säkert..? <br/>Ni är ju bara för festliga ni ribbing-läsare alltså.

en annan david, 19:43, 1 juli 2009. Anmäl

För mig är det självklart. På festen kan man självklart umgås med andra också men man kommer tillbaka till sin date som bas. Man lämnar festen tillsammans, hör sig för åt vilket håll båda bor, sen hoppar man in i en taxi tillsammans som först åker till hennes adress och sedan vidare till hans. Han betalar. Några dagar senare bjuder hon ut honom på lunch, fika eller ett glas vin. <br/>Varför ska man sluta bjuda varann på saker för att man vill vara jämlik? Jag bjuder mina dejter på roliga saker, och troligen kommer hon bjuda igen på annat, om vi är "on the same page".

David, 15:48, 1 juli 2009. Anmäl

Maria, din dejt frågade, men vad svarade du ?

sylvie, 11:28, 30 juni 2009. Anmäl

Well, det finns väl ett företag där en snubbe kommer på en liten moppe och sedan kör hem dig och din donna hem med bil och allt, blir nog billigare än att ta taxi. Men sen var det parkering också, det är ju svårt hemma i Svedala... Eller gör som en del tjejer tycker nedtill - hon får väl tänka, bestämma och betala själv din dejt betr sin hemresa! Just ett fint råd som "säkert" kommer från botten av det kvinnliga hjärtat :)

Andrii, 11:17, 30 juni 2009. Anmäl

Well, det finns väl ett företag där en snubbe kommer på en liten moppe och sedan kör hem dig och din donna hem med bil och allt, blir nog billigare än att ta taxi. Men sen var det parkering också, det är ju svårt hemma i Svedala... Eller gör som en del tjejer tycker nedtill - hon får väl tänka, bestämma och betala själv din dejt betr sin hemresa! Just ett fint råd som "säkert" kommer från botten av det kvinnliga hjärtat :)

Andrii, 10:38, 30 juni 2009. Anmäl

If you need to ask this question here, don't go on the bloody date. First of all, I tend to date people whom I would like to take home. Secondly, if this is not the case, be a gentleman and make sure the lady gets home. Talking about buses after a black-tie dinner is like trying to order a kokt med brod at Gondolen to save a buck.

Chris Winter (Webbsida), 08:31, 30 juni 2009. Anmäl

Valfri klädsel på begravning?

Fråga: Jag skall snart gå på begravning där klädsel enligt annonsen är valfri. Vad är det för klädsel som gäller? Likaså förkommer ibland önskemål om ljus klädsel. Vad gäller då?

Svar: Valfri klädsel innebär enligt vedertagen sed att begravningsgästerna kan ha annat än den traditionella helsvarta klädseln, alltså även grått, mörkblått, eller annan diskret färg. Men också svart om de vill.

Ljus klädsel innebär att de anhöriga inte vill att begravningsgästerna ska ha svart eller mörk klädsel, det mörka intrycket ska alltså undvikas. Då är alla färger rätt, men lämpligt är ändå att avstå från knallrött och illgult och andra starka glada färger, och hålla sig till en mildare färgskala.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

"Valfri klädsel" betyder inget annat än just valfri klädsel. Går man på en begravning med valfri klädsel ska också ge fan i vad andra klär sig i. Att påstå att det finns ettikett när det kan vara den avlidnes önskan att begravningen inte blir en sorgefylld tillställning utan en glad sammankomst så är det ännu viktigare att sluta fjanta sig och visa vördnad genom att respektera detta. <br/>Det viktigaste är alltid att man närvarar, oavsett om det är i arbetskläder eller i svart. Därmed basta!!!

David, 02:31, 5 mars 2010. Anmäl

När en nära anhörig till mig gick bort i somras så angavs "valfri klädsel" inför begravningen, och det resulterade i att gästerna kom i alltifrån mörk kostym till jeans. En kvinna kom i kort sarong och flip-flop-tofflor!! Man tror liksom inte att det är sant! Men är det valfritt så är det... Sunt förnuft verkar vissa personer sakna, dock.

Naomi, 13:48, 12 augusti 2009. Anmäl

När vi hade urnsättning (med präst) för farmor så ville dottern (som skulle fylla tio) vara fin eftersom hon tyckte att det var ett speciellt tillfälle. Därför ville hon ha på sig sin vackra spetsklänning som hon hade haft på bröllop och det fick hon. Hon var så fin och ingen reagerade negativt. Men är det inte valfri klädsel så är jag noga med att även mina barn har mörkare kläder. Det är viktigt med respekt och man måste anpassa sig efter varje tillfälle.

Katharina, 09:48, 26 juni 2009. Anmäl

Tid för ursäkt?

Fråga: Om man inser lång tid (kanske en vecka eller mer) efter att man gjort en tabbe, hur fel det blev, vad gör man då? Söker upp de inblandade och ber om ursäkt, eller låter man det hela bero? Drar man upp samma pinsamma situation en andra gång, eller är det bättre att låta det hela falla i så mycket glömska det nu går?

Svar: En vecka eller två eller tre är inte för lång tid för att be om ursäkt eller försöka ställa till rätta det man har gjort som tyvärr blev helt fel fel.

Det är alltid bättre att förklara och be om ursäkt än att hoppas att det ska glömmas. Kommer man själv ihåg det så gör förmodligen den eller de som drabbades av fadäsen också ihåg den. Det är svårt och ofta pinsamt att be om ursäkt. Men en del av förmånen att få vara människa är att man kan inse sina misstag och förmår ställa dem tillrätta.

Så ett vänligt närmande ungefär ”får jag förklara för dig hur det kunde bli så tokigt, hoppas du vill ta emot min ursäkt…” rekommenderas.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (11)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 11

Jag håller med övriga, den som ber om ursäkt stiger i allmänhet i ens aktning snarare än förlorar ansiktet. Den som kan se att man har gjort fel, visar på god självinsikt och dessutom mognad, genom att våga ta upp det igen och be om ursäkt. Sånt rensar luften och leder i allmänhet en stor lättnadskänsla hos den som ber om ursäkt och den som får ursäkten känner ökad respekt för den andre. Sen finns det ju folk som ber om ursäkt för allt, nästan att de finns, och då devalverar man ursäktens värde, då betyder den inget längre om man gör de slentrianmässigt. Det ska vara ärligt menat, från hjärtat.

Josefine, 19:54, 27 juni 2009. Anmäl

Jöran: Jag har heller inte förstått varför det skulle vara så svårt att be om ursäkt. Min ex-man, som lider av borderline, kunde aldrig be om förlåtelse. Han saknade visserligen sjukdomsinsikt och det får man förstå, men vi lärde oss ett tecken som vi kunde göra när det inte "gick" att be om ursäkt pga någon dumhet. Det nappade han på och det gick OK. <br/>Han var alltid livrädd för att "förlora ansiktet" medan jag själv tycker det är starkt och normalt att säga att man ångrar sig, är ledsen, ber om ursäkt, förlåt m.m. Man behöver inte göra det så dramatiskt heller, ibland räcker det som sagt med ett litet ord eller en kort förklaring. Fast ibland vet man kanske inte själv att man sårat någon, förstås. Alla är ju olika och många är överkänsliga.

Maggie, 08:35, 27 juni 2009. Anmäl

Jag uppträdde lite drulligt på en fest för några år sedan. Jag skämdes efteråt men lät det hela bero. Det som hände var dock att fjädern blev till en höna. Hade jag bett de som arrangerade festen om ursäkt så hade de säkert inte berättat vidare och sedan la näste man på lite extra krydda osv. Jag fick mig en läxa.

Lisa, 15:54, 26 juni 2009. Anmäl

Kommer ni ihåg rollfiguren Otto (Kevin Kline)i filmen A Fish Called Wanda? Jag tycker det är en suverän uppvisning i dåligt självförtroende, att inte kunna be om ursäkt. Se och lär!

Margareta, 14:54, 26 juni 2009. Anmäl

Bättre att be om ursäkt eller förlåtelse en gång för mycket, än en gång för lite. När det väl är gjort blir relationen bättre och man känner sig "fri". Det vore skönt att leva ett liv utan att behöva be om ursäkt eller förlåtelse, men då kan man inte leva tillsammans med andra människor tror jag. Lätt hänt att det blir fel.

maria, 14:42, 26 juni 2009. Anmäl

Jag har nog aldrig förstått det här med att det ska vara så svårt och pinsamt att be om ursäkt. Jag tycker nog att det oftast känns mest befriande. Jag misstänker att det har att göra med att vi hoppas/tror att vi är perfekta felfria varelser. Men så är det ju naturligtsvis inte. Att be om ursäkt på ett ärligt och uppriktigt sätt är nog en av dom bästa, messt uppskattade och viktiga förmågorna vi kan ha. Och strävar man efter att vara/bli "perfekt" då är nog förmågan att be om ursäkt en huvud-ingrediens, med den paraxoen att ju mer vi (behöver) be om ursäkt, ju mer imperfekta tror vi att vi har varit. Fast det möjligtvis är precis tvärtom. Jag tror många drar sig från att be om ursäkt, för att dom då kan inbilla sig att dom nog inte hade gjort något fel i alla fall i någon typ av omvänd (o)logisk bevisföring till sin egen fördel. Nej, fram för mer ursäkter - uppriktiga och ärligt menade (annars får dom motsatt effekt)

Jöran, 11:45, 26 juni 2009. Anmäl

Håller med Magdalena Ribbing till 100%! Tycker även att Jocke har en poäng. Jag har själv bett nära och kära om ursäkt för saker jag gjort eller sagt som jag själv uppfattade som dumma, men fått helt oförstående miner ifrån dem, de hade inte alls upplevd situationen som sårande eller att jag gjort något fel. Men tanken på att jag kanske sårat dem gjorde att jag inte kudne vara lika avspänd eller naturlig, tills jag fick be om ursäkt. Så be om ursäkt, det är alltid bättre att vara på den säkra sidan!

Sara H, 11:32, 26 juni 2009. Anmäl

Det viktigaste med en ursäkt kan vara att få ur pinsamheten ur sitt eget system, så att säga. Om man inte bett om ursäkt och eventuellt förklarat sig kanske man tycker det känns jobbigt eller pinsamt att umgås med personen ifråga efteråt. Och det drabbar säkert samvaron minst lika mycket som att den andre går omkring och är förorättad. Så för bådas skull är det viktigt att be om ursäkt om man själv känner att det är pinsamt.

Jocke, 11:13, 26 juni 2009. Anmäl

Jag fick härförleden en ärligt menad ursäkt för nått som hänt för åtta år sedan av en man som absolut inte hade behövt det på grund av att vi aldrig umgås och att han var den minst skyldiga till det som hände då. Otroligt starkt gjort. Han steg oerhört mycket i aktning och det talade jag också om. <br/>Så det finns nog inget bäst före datum på en ursäkt, om den är ärligt menad, och jag tror det blev mycket lättare efteråt, både för honom och för mig.

Fairy, 11:05, 26 juni 2009. Anmäl

Bra svar och jag kan lova att om du inte tar upp det så kommer det alltid att finnas kvar i huvudet på den andre som förmodligen undrar varför du tycker att det är okej att låta det vara, även om det nu inte är så, men det vet man ju inte om den andre inte säger något. <br/>Lycka till och bra att du har självinsikt! I den här spalten så ser vi att många saknar det.

Katharina, 10:43, 26 juni 2009. Anmäl