Etikettspalten: Rätten att klä av sig

En gång svarade jag på en fråga till min spalt från en man som beskrev att han brukade titta noga på sina urringade kvinnliga kollegers bröst på jobbet. Han undrade varför de blev så sura för hans ”okulärbesiktning” som han kallad den. För visst var de urringade just för andra skulle titta på dem? Jag svarade ironiskt att han inte hade förstått att kvinnors bröst blir så varma att de bara måste ha stor urringning. Den som jag tyckte superklara ironin gick inte alls hem hos alla, många kommentatorer trodde att jag menade allvar. Och många kvinnor hävdade sin rätt att vara hur urringade som helst på jobbet.
Ack, ack, och jag som är så säker på att alla etikettläsare är roliga och har humor!

Men jag lärde mig
två saker: att ironi är för svårt, och att många kvinnor vill ha sin rätt att vara urringade när och var som helst. Det kan jag ju bara hålla med om, visst ska man få välja kläder efter eget tycke och smak. Men det är mycket sällan som kvinnor är urringade för att svalka sig, tror jag. Flertalet urringningar grundas förmodligen i gamla traditioner om att kvinnor ska visa sig dugliga som framtida mödrar och markera det genom att framhålla sina bröst. Urringningarna har en sexuell bakgrund, inte en värmeväxlande. Och det kan kvinnor inse när de blir arga över att deras urringningar – på jobbet – har nått just den effekt som är avsedd, om än omedvetet från kvinnorna. Alla har rätt till sin integritet. Ingen ska stirra på en urringad kvinna om hon inte vill det. Men hur ska andra veta att en kvinna som visar halva brösten på arbetsplatsen inte vill att det ska märkas?
Samma sak med de mycket små kjolarna, de mycket tajta tröjorna, de mycket korta shortsen. Och med männens kortkorta byxor, nerknäppta skjortor och uteblivna tröjor.

Halvnakenhet har sin plats. Nämligen på fritiden, på stranden, på den egna tomten, det egna hemmet, balkongen. Däremot inte på arbetsplatser, i stadsmiljö, i butiker, på krogar, på allmänna transportmedel. Där gäller klädsel på minst hälften av kroppens yta.

En man suckade till sin fru om deras bikiniklädda tonårsdotter ”vad är det nu som hon inte har klätt på sig?” Det är ungefär vad det handlar om: rör man sig bland andra människor klär man på sig, inte av.
Och det handlar inte om något slags sipphet, utan om att slippa bli påtvingad en svettig hudkontakt som man inte vill ha. Nakenhet är jättetrevlig men bäst när den är önskad av de personer, vanligen två, som berörs av den.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (427)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 427

Forts. Nar jag fick nog och klagade pa mina kollegor fick jag till svar att jag klar mig provokativt - och pga detta inbjuder till sana kommentarer. Med den logiken (om man drar in den tidigare valdtaktsdebatten) fortjanar jag att bli valdtagen nar jag har pa mig en lang kofta, jeans och laga skor - pa grund av att dessa klader provocerar man och far dem att tanka att jag vill ha sex med dem!

Moa, 20:11, 14 augusti 2009. Anmäl

Forts. Jag har aldrig gett nagon av mina kollegor sexuella kommentarer, tagit i dem pa nagot konstigt sett eller pa nagot annat satt gett dem anledning att tanka att jag vill nagot annat an gora mitt jobb. Utanfor mitt jobb har jag fatt lika manga kommentarer nar jag burit stora joggingbyxor och huvtroja som nar jag har pa mig en finare topp eller klanning. Kan namna att jag ar ratt smal och inte har nagon stor byst som folk fokuserar pa - vilket anda inte borde spela nagon roll. <br/>Min slutsats ar att det inte ar mig, min kropp eller mina klader det beror pa utan mannens uppfostran och bakgrund. Behover jag saga att detta beteende irriterar mig enormt?

Moa, 20:08, 14 augusti 2009. Anmäl

Catharina, 13:12, 31 juli 2009 <br/>Jag har i princip bara jobbat pa mansdominerade arbetsplatser och min erfarenhet ar att skvaller och utfrysning i lika stor grad kommer fran mannens sida (iallafall mot kvinnor) - och i mitt fall har en del av detta beteende skyllts pa min kladsel. Jag har varit dryga tva ar pa mitt nuvarande jobb och har under denna tid tvingats sta ut med sexuella kommentarer om hur jag gar, hur jag star, hur jag sminkar mig och hur jag klar mig. I perioder har jag inte ens kunnat boja mig over ett skrivbord for att plocka upp ett papper utan att fa en kommentar om hur min bakdel ser ut i jeans. Jag har blivit utbjuden av mina gifta kollegor och till och med blivit nafsad pa halsen. Och jag klar mig ALDRIG i urringat eller kortkort. Jag har pa mig vanliga jeans och en normal t-troja eller skjorta. Oftast med en stor sjal omkring mig.

Moa, 20:07, 14 augusti 2009. Anmäl

Christian, varför byter du nick, månntro?

Mamma, 12:05, 8 augusti 2009. Anmäl

Jag gillar att bära urringat, det kan ta fokus från andra former på min kropp som jag inte är fullt så nöjd med... Jag är medveten om och accepterar att detta även kan dra till sig ett visst mått av oönskad uppmärksamhet, men gränsen borde gå vid råstirrande och slippriga kommentater oavsätt klädsel. Vad jag har svårare att förstå är somliga (observera somliga) mäns och även kvinnors oförmåga att betrakta disktet. Jag får nämligen som storbystad får samma oönskade uppmäksamhet även som "anständigt" klädd och jag tycker inte att jag som kvinna i sverige ska behöva klä mig i ett tält för att slippa rågloende och menande blickar.

Darlica, 10:36, 3 augusti 2009. Anmäl

Catharina, jag vet inte allt och har inget emot att visa det. Men visst vet jag att det kan vara mycket stressigt på akuten. Och att man också kan göra fel.. Men jag svarade på ett av dina påståenden som jag tycker var malplacerat.

sylvie, 22:56, 2 augusti 2009. Anmäl

sylvie: nu visar du din okunskap. Det är en OERHÖRD stress på akuten, med väntetider på uppemot tio timmar. Det blir dessutom allt värre hela tiden på grund av sparkraven. Allra värst är det på helgdagsnätter. <br/>I den röran KAN inte personalen lägga in alla som sitter i väntrummet för förebyggande undersökning o provtagning för alla sällsynta sjukdomar och tillstånd som finns i hela världen. Det inser du väl..? <br/>Utan man måste göra en snabb sannolikhetsbedömning ,efter vad du kallar fördomar - men en erfaren triage-sjuksköterska skulle kalla erfarenhet. Och erfarenheten säger, att kommer en långhårig, trashigt klädd ung man in med vissa syndrom en fredags- eller lördagsnatt, så har han tagit droger. I 999 fall av tusen så stämmer det. <br/>Nu var det här det tusende fallet, tyvärr, och hade pojken bara varit snyggt klippt och klädd, så hade personalen aldrig tänkt "drogmissbrukare", utan börjat spåna på andra - ovanligare - diagnoser. Och då kunde han ha levt idag...

Catharina, 20:42, 2 augusti 2009. Anmäl

Nej det tror jag inte, Peter. Jag har idag läst ditt inlägg från den 31 juli 14.53 där du talar om att man tydligen kan säga en äcklig gubbe utan att någon reagerar. Det säger man oftast mest om just en gubbe. Tanterna brukar kallas moraltanter så fort de kommer upp i en viss ålder. Jag menar att det bara är fördomar och jag håller med dig om att man inte får säga (och heller inte bör tänka :>) ) vad som helst..

sylvie, 19:56, 2 augusti 2009. Anmäl

Jag är ledsen sylvie men jag förstår inte vad du menar. Har DN som vanligt censurerat något som jag har missat?

peter, 18:38, 2 augusti 2009. Anmäl

Peter, äldre människor får ofta stå ut med visad avsky av yngre (jmfr med gamla tanter). Kanske för att man är rädd för att bli gammal; Till sist Peter så finns det lust och lust. Kroppen kanske vill något som förnuftet nekar till. Ska man bara lyda sina sinnen ?

sylvie, 14:52, 2 augusti 2009. Anmäl

Etikettspalten: Frivillig alkohol och oönskade cigarretter

Jamen ta en sup och var som en människa!
Ett litet glas vin kan väl inte skada!
Flertalet vuxna i Sverige har förmodligen hört dessa fraser vid något tillfälle.
Så man är inte som en människa om man inte vill ha alkohol? Ja, det behövs ju inte något svar på den otroligt dumma frågan. Likafullt pågår en ständig kamp mellan de individer som inte vill dricka alkohol av något skäl, och den massa som inte klarar att andra inte dricker alkohol.

Här råder ett missförstånd av enorma mått. Ingen, och därmed menas absolut inte en enda människa, ska förmås att dricka alkohol mot sin vilja. Det borde vara förbud på att tjata, truga, övertala någon att dricka. Problemet är inte de som avstår från att dricka alkohol i någon form. Problemet är att allför många dricker alltför mycket och att alltför många understår sig att tjata på de icke-drickande.

Det är också obeskrivligt trist med alla självgoda nykterister som läxar upp sina normaldrickande medmänniskor. Ingen skulle behöva lyssna till fördömande nyttighets- och moralsynpunkter. Men lika självklart är att det vid alla fester och bjudningar av olika slag finns bra alkoholfria alternativ. Föreningen Fruktdrycker lärde mig nyligen ett par utmärkta alkoholfria viner, ett mousserande torrt och äppligt fint som heter Billabong sparkling, kostar 42 kronor buteljen och uppskattas mycket även av normalt vindrickande vänner. Att erbjuda ”vin” utan alkohol är bättre än att hälla upp juice eller läsk till de gäster som inte vill ha alkohol.

Så kom ihåg: aldrig det minsta ifrågasättande eller tjat på den som säger nej tack till alkohol!

Rökning är ett vanligt tvisteämne. Numera är det synd om rökare, de förföljs anser de. Och så är det, förr i tiden, och detta vet jag därför att då var jag ung, rökte ganska många en eller ett par cigarretter vid bjudningar eller då och då under dag och kväll. Däremot röktes inte ohämmat, inte i busskurer, inte på gatan, inte intill andras öppna fönster.

Så rökare i dag har i viss mån sig själva att skylla. Alltför ofta tänder de sina cigarretter intill icke-rökande människor, alltför ofta väljer de att i sina rökluktande kläder sitta i tågets och jobbets icke-rökavdelning eftersom rökavdelningen luktar så ruskigt illa.
Rök är inte luft som försvinner, den är småsmå partiklar som parkerar sig på kläder, i hår, gardiner. Rökare som tar hänsyn är ovanliga men de finns – och de behöver inte ta åt sig av kritiken från den majoritet som ogillar att bli ”smittade” av röklukt och skadlighet.
Och rökare som vill betraktas som hyggligt folk fattar att alla inte gillar rökning. Hyfsade rökare frågar först, tar ett ”helst inte” för ett bestämt ”nej”, flyttar sig från orökarna och ger sjutton i att röka under andras öppna fönster.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (77)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 77

@Ulrika <br/>Ur din garderob plocka du fram de kläder du brukar använa mellan oktober och december. <br/>Av dessa kläder plockar du tillbaka de kläder du inte tycker är särskilt fina. Nu har du en lite mindre hög av kläder kvar, ta på dig valfria plagg från denna hög och du har klätt dig höstfint

Niklas, 07:07, 27 juli 2009. Anmäl

Vad betyder "höstfin" angående klädsel när man är bjuden på bröllop?

Ulrika, 16:59, 25 juli 2009. Anmäl

Hans: tack! :-)

Catharina, 16:18, 22 juli 2009. Anmäl

@Catharina. Klokt och där borde debatten avstanna eftersom det sammanfattar ett vettigt förhållningssätt till alkohol.

Hans, 16:15, 22 juli 2009. Anmäl

Jag måste väl formulera ett "äkta" inlägg om alkohol jag också, då! :-) <br/>Jag är inte nykterist, men jag respekterar dem som är det och skulle aldrig försöka truga på dem alkohol. Jag har alltid alkoholfria alternativ på bjudningar, och ibland endast alkoholfria. Men aldrig enbart alkoholhaltiga. <br/>Jag tycker att alkohol kan vara något positivt, om det används rätt. Som en guldkant på livet. Till fest och i speciella situationer - som de stora högtiderna i livet. Som ett socialt smörjmedel, för att lossa tungans band. <br/>MEN alkoholen har också en baksida, och därför måste man vara väldigt försiktig så att den inte tar över och blir det viktigaste i hela universum. För DET kan gå väldigt fort. Och faran är lika stor vare sig man sitter ensam hemma vid datorn och dricker som tröst, eller är mycket ute och festar.

Catharina, 15:32, 22 juli 2009. Anmäl

RE: anja t, 17:57, 21 juli 2009. <br/>- Håller med anja. Det beteende vi kan se här, ger otrevliga påminnelser om det beteende man kan studera hos initiativtagarna till mobbing på en skolgård. <br/>- Kanske har dessa varit delaktiga i skolmobbing. Då skulle vi på denna spalt kunna diskutera den mycket allvarligare och viktigare frågan om mobbing

Nilsson, 14:16, 22 juli 2009. Anmäl

Så "nya Catharina" kan jag upplysa om att överbildad vad gäller champagne är du verkligen inte..

Lena, 01:11, 22 juli 2009. Anmäl

Jättebra Ribbing! I vissa fall tror jag att Arne faktiskt har rätt, kände nog så som han skrev när jag var yngre och hade sämre självkänsla. Den riktiga partydödaren är inte den som vill eller inte vill dricka, utan de personer på bägge sidor som inte respekterar andras val. Sedan är det så att om de flesta dricker och en nykterist blir "trugad", så får personen en uppmärksamhet som den inte bett om och en fest är inte alla gånger den rätta platsen att börja diskutera ämnen som kan vara personliga, t.ex ens förhållande till alkohol etc. Självklart ska också nykterister visa respekt och inte moralisera.

maria, 19:04, 21 juli 2009. Anmäl

1. man ska inte förlöjliga folk - varken i real life eller här på nätet. <br/>2. maggan och mer: ni skvallra om Catharina, som om hon inte kunde läser det här. Det är otrolig dålig stil och likna mobbing! <br/>3. Jag tycker oftast tvärtemot Catharinas ideer. Men att hacka på henne som person - det försöka jag unvika (fast ingen är perfekt). <br/>4. Skäla andras nick är omogen. <br/>5. Skäla andras nick för att förlöliga dem - det ska man låter blir!

anja t, 17:57, 21 juli 2009. Anmäl

Tja, då verkar en vett och etikettspalt har urartat till sin motsats: en tummelplats för dem med behov av att göra personliga påhopp och elakheter...

Victor, 17:12, 21 juli 2009. Anmäl

Etikettspalten: Lägg av, snåljåpar!

Varning till alla girigbukar, snåljåpar, snyltare, alla ni som utnyttjar andras pengar, låter era kompisar stå för notan, smiter från er del av en gemensam summa: era vänner vet vilka ni är! Er snålhet glöms inte. Ni har dåligt rykte. Ni är pinsamma.
Detta säger jag med bestämdhet efter de mängder av frågor till dn.se/etikett som handlar om pengar. Framförallt om att andra inte betalar det som är överenskommet eller självklart. Exempelvis ett antal vänner som samlar till en present till en i gänget och de som är par ger samma summa tillsammans som singlarna betalar per person.

Rättvist? Absolut inte. Jamen vi är ju ett par, säger paren. Vi har en hushållskassa, säger de. Och vadå par? Tar två i ett par upp halva utrymmet var? Äter halva portionen? Även om det inte har med presentkostnaden att göra så är räknesättet enfaldigt. Inte heller spelar det någon roll om någon i ett par är mindre bekant med presentmottagaren än övriga – det är inte ett skäl att andra ska betala mer. Present är present. Betalar man inte ska man inte heller stå med på givarlistan.

En enda sak gäller: dela kostnaden per individ, per huvud, per person eller vad ni vill kalla det. Dela per hushåll kan man göra om alla givarna är par. Allt annat är löjligt, snålt, omatematiskt, enfaldigt samt direkt pinsamt.
Självklart gäller detta delande inte barn utan egen ekonomi.

Att snålåka med någon som har bil och inte erbjuda sig, eller gå med på, att betala sin del av kostnaden är uselt. Att be en gäst köpa mat/vin som man har glömt att skaffa, till den bjudning man har men ”glömma!” att betala det är beklämmande. Att låta sina barn äta hos kompisar och gå på roligheter på kompisbarnets föräldrars bekostnad, men aldrig bjuda igen eller besvära sig till en motprestation är uselt (måste inte vara dyrt, saft och bulle på enkel utflykt gäller också).

Och så den återkommande frågan om vem som ska betala på krogen. Och framförallt hur. En man som alltid bjuder en kvinna uppfattas av en del som ridderlig och tjusig. Andra kvinnor skulle aldrig låta sig bjudas av principiella skäl. Min uppfattning är att kvinnor som vill bli bjudna för att få sin kvinnlighet bekräftad är omoderna våp alternativt snåljåpar. Och män som inte klarar av att en kvinna betalar sin del av en nota eller sin biobiljett är lika våpiga på sitt sätt; jag försäkrar att manligheten inte sitter i plånboken, även om en del av båda könen tror det. Men att man bjuder varandra, eller låter sig bjudas vid lämpligt tillfälle är en annan sak – så länge det finns frivillighet från ömse sidor och inte ses som självklart.

En fråga i min spalt som tände läsarna rejält handlade om en kompis som när den gemensamma notan skulle betalas såg till att komma sist i raden, räkna lagda pengar inklusive dricks, och konstatera att andras dricks räckte för hans andel varvid han inte betalade något. Superuselt ansåg alla kommentatorer. Snåljåpen skaffade sig den gången ett präktigt uselt rykte som han inte blir av med i första taget.
Snålhet, girighet, brist på generositet är kraftigt skadligt för den som är snål. En hyggligt generös attityd är däremot synnerligen trevlighetsbefrämjande.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (229)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 229

Nilsson, om jag "tror på det du säger"? Eh... Problemet är att du inte förstår till fullo dina egna argument/lektioner i retorik. Och en "ärlig diskussion" frodas knappas av kommentar som "jag tror inte jag behöver besvara". Du slingrar dig, undviker att besvara och försöker skifta ursprungliga "argument". Det är uppenbart av vad du skriver, och det du unviker att skriva, att du inte förstår hur inkonseventa dina inlägg/argument är. En litet tips: en grundläggande förutsättning för en "ärlig diskussion" är inte att enveted hävda att man har rätt utan vara öppen för att "finna sanningen" i diskussionen, oavestt från vilket håll den kommmer. Diskussionen är endast ett hjälpmedel att hitta sanningen. Att nagla sig fast med "jag har rätt" och "du har fel" är totalt oproduktivt. Om nu inte ditt behöv av att "ha rätt" oavsett om du verkligen har det eller inte är så oerhört stort, som det verkar vara. Igen, läs igenom dina egna kommenterar så kanske den där poletten till slut trillar ner.

Ole Ole Ole Ole, 15:41, 23 juli 2009. Anmäl

RE: Ole Ole Ole Ole, 18:14, 22 juli 2009 <br/>- Jag har redan besvarat det påståendet i kommentaren "Nilsson, 20:56, 15 juli 2009. " <br/>- Om du inte tror på det jag säger, så är det meningslöst att debattera med dig. <br/>- Du får gärna fortsätta att kommentera, men jag kommer inte att svara. Du har visat att förutsättningarna för en ärlig diskussion saknas

Nilsson, 15:09, 23 juli 2009. Anmäl

Nilsson, det var exakt det jag misstänkte. Tach för att du nu har bekräftat det. Läs nu på och fördjupa dig lite i ämnet. Att repeterar wikipedia inlägg här utan att egentligen ha förstått innebörden imponerar, som sagt, inte. Dina inlägg är dock lite väl flagranta blottningar av just detta.

Ole Ole Ole Ole, 18:14, 22 juli 2009. Anmäl

Jag vill kommentera med en paminnelse: Tidigare fanns en diskussion i Magdalenas spalt där man lyfte fram att om kompisar eller par har olika inkomster men förväntas göra saker tillsammans sa kan det vara mest rättvist att dela efter förmaga snarare än att dela lika. Ibland glöms detta bort, som i diskussionen nedan och ovan. Det beror pa vad man gör förstas och hur sammanhanget ser ut, vem som har föreslagit sammankomsten osv, men att dela rakt av är da rakt inte alltid mest rättvist!

Rättvist inte alltid dela exakt, 16:03, 22 juli 2009. Anmäl

RE: Ole Ole Ole Ole, 16:41, 21 juli 2009. <br/>poletten har tydligen ännu inte trillat ned

Nilsson, 13:56, 22 juli 2009. Anmäl

Nilsson (20:56, 15 juli 2009), ditt bemötande är hopplöst. Du har enbart grävt dig ännu djupare ner i din intiala grop. Ditt Svar 1 missar fatalt att besvara/bemöta. Ditt ursprungliga påstående var att kommentatorer tog ställning emot Catharinas kommentarer för att dom var hennes inte för at "som jag påpekade, motivet bakom varför ett inlägg skrivs saknar betydelse". Du försöker helt enklet bara flytta diskussionen för att envetet har rätt. Din ursprungliga argument var helt annorlunda så håll dig du till det, eller var stor nog att inse att du var ute och cyklade. Om inte får du nog tänka lite djupare och längre. Och ditt Svar 2, ja, det är väl självförklarande för, igen, så ger du inget svar men illustrar att du helt enkelt inte, som jag just påstod, att du missat att förstå poängen du själv försökte göra. Du får läsa, och fördjupa dig lite mer, i Wikipedia eller var du nu kopierade din lilla argumentations lektion ifrån.

Ole Ole Ole Ole, 16:41, 21 juli 2009. Anmäl

Nilssons kommentar gäller Catharina mer än SuperiorRex även om SuperiorRex kanske var lite vrång, skämde ut sig tyckte jag nog inte att han gjorde dock. Det är ju ändå uppenbart att han läst många av Catharinas inlägg och utifrån dem skapat en bild av henne, bra mycket mindre generaliserande en den världsbild Catharina ständigt förmedlar..

sister, 09:01, 21 juli 2009. Anmäl

RE: SuperiorRex, 23:39, 20 juli 2009. <br/>Det som räddar dig från att totalt skämma ut dig, är att du gömmer dig bakom ett anonymt nick

Nilsson, 05:51, 21 juli 2009. Anmäl

Konstfack är ju ute på stan och härjar. Här också ? Tyvärr lär vi aldrig få veta sanningen. Vissa kommentarer bara ignoreras. När det blir för hett byter man bara ämne. <br/>Kanske man ska hålla sig till ämnnet : då skulle jag förespråka lite mer generositet i denna spalt, både när när man läser inläggen och när man kommenterar dem. Fast lätt är det inte alltid ! :-)

sylvie, 18:20, 17 juli 2009. Anmäl

Anjimoo, kan bara inte hålla tyst. Alla sektioner på KTH har olika sektionsplagg. Den brandgula overallen tillhör sektionen för teknisk fysik.

KTH- student, 17:11, 17 juli 2009. Anmäl

Etikettspalten Ett vänligt ”Hej!” kostar inget i sommartider

Han är så himla ohövlig som inte ­säger hej, sade en ung kvinna till mig om sin granne.
Mannen hälsade alltså inte på henne. Och hon tänkte minsann inte hälsa på honom eftersom han ju var så ohövlig.
Så kan man leva om man vill göra det ­besvärligt för sig. Enklast vore ju att kvinnan sade ett glatt hej till sin granne, och fortsatte att göra det även om han inte svarade. Till slut skulle det förmodligen ge effekt. Om inte skulle det bli en rolig historia för den unga kvinnan att berätta.
Men nog är det trist att människor i varand­ras närhet inte hälsar med en vänlig nick eller ett enkelt ”Hej!”. Det kostar ingenting och är inte särskilt besvärligt.

Nu i sommartid är hälsningarna lite mer svårhanterliga. Hur entusiastiskt ska man hälsa på sommargrannen som man inte sett sedan förra året? Ta i hand som man inte brukar göra annars? Kramas? Berätta allt som hänt hemma sedan sist?
Är man osäker på hur hjärtlig man ska vara brukar en liten avvaktan vara praktisk. ”Kul att ses” kan man alltid säga, och vänta den där bråkdelen av en sekund för att känna in svaret. Det blir ofta en glad kram och väl är det, grannar ska man vårda.

Den som inte hälsar alls, då? Som bara går förbi och ser åt annat håll fast man faktiskt är bekant och har hälsat förr?
Hoppsan! Det kan vara någon surdeg som ligger där. Något som blev fel, fast man trodde att det var glömt nu? Något man har knycklat till? Fråga! Kliv fram och säg ”Hej, länge sen, jag är XX och bor …” och så vidare. ”Javisst ja”, säger den ohälsande och lite i förbifarten kan man då fråga om allt är bra, och hur det är med – ja, vad det nu är som man befarar är tillknycklat i något avseende. Det är bättre än att låtsas ha glömt, det man själv minns vagt eller klart brukar vara ihågkommet av andra.
Men den som inte hälsar kan också vara en av dem som glömmer ansikten och namn. Det är ganska vanligt med utseendeglömska. Sådan lider till exempel jag av. Därför vet jag vilka problem som kan uppstå när jag inte hälsar först på någon för mig helt obekant, fast det kanske är så att jag har pratat med den personen i förrgår. En fasligt trist företeelse, ofrivillig i högsta grad och obotlig tyvärr.
Medveten om denna min pinsamma brist på igenkänningsförmåga besvarar jag alltid en hälsning, även om den kommer från en som förefaller mig helt okänd. Många andra har samma brist, vilket inte gör den roligare, men kanske aningen mer ursäktlig. Så: Hälsa alltid! Vänligt! Och gärna först!

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (76)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 76

Bjarne: Att hälsa är ju att uppmärksamma och lägga märke till personen man möter. Ett icke-hej eller inverterat hej är således att ignorera personen, inte se på den; inte se den, capish?

Joss, 11:43, 14 juli 2009. Anmäl

PEA, 15:21, 12 juli 2009.: "Problemet är inte att det sägs hej för ofta, utan tvärtom. " <br/>- funderar på vad tvärtom till "hej" kan vara: <br/>icke-hej, inverterat-hej ?

Bjarne, 13:02, 13 juli 2009. Anmäl

Jag tänker fortsätta att vara så hänsynslös och påträngande att jag säger hej och nickar till mina grannar. <br/>Problemet är inte att det sägs hej för ofta, utan tvärtom. <br/>Däremot inte sagt att jag slår mig i slang med varje kotte jag möter. Men en vänlig nick ska man faktiskt kunna överleva!

PEA, 15:21, 12 juli 2009. Anmäl

RE: Amner, 9 juli 18.00 <br/>Blir så nyfiken på vad för icke-behärskade etikettsregler som kan så förstöra en romantisk situation - vill du upplysa oss?

monika, 11:42, 10 juli 2009. Anmäl

Har M. Ribbing semester eller är du sjuk? Hoppas att det är semester du har och i så fall önskar jag dig en skön sådan! Om du är sjuk önskar jag krya på dig riktigt fort!

Mimmi, 22:12, 9 juli 2009. Anmäl

RE: Victor, 17:20, 9 juli 2009. <br/>Fast det kan ha sina risker att vara för benägen av att följa etikett , speciellt när man hamnar i en ny situation och där man inte känner till etiketten. <br/>Minns själv hur jag hamnade i en romantisk situation, min osäkerhet gällande etiketten försatte mig i ett tillstånd av handlingsförlamning och hela den romantiska inramningen upplöstes. Kvinnans besvikelse och uppmaning till mig att gå, är minnen som fortfarande gör ont. <br/>Nu förtiden är jag alltid påläst på de etikettsregler jag prognosticerat som de närmast behövda

Amner, 18:00, 9 juli 2009. Anmäl

Ett bra tips är också att läsa denna etikettspalt, ofta! Här får man tips om hur man tilltalar andra och om hur man umgås, muntligt och skriftligt. Och gratis är det också! Det är väl fint? :-)

Victor, 17:20, 9 juli 2009. Anmäl

RE:Bendte, 10:33, 9 juli 2009. <br/>- Jag tycker att din var kommentarer var trevlig (Bendte, 09:21, 8 juli 2009). <br/>- Min anmärkning var egentligen inte riktad mot dig personligen, utan var en allmän anmärkning rörande den härstädes (i denna och andra kommentarsspalter) så vanliga kategoriseringen och generaliseringen av människor.

Delbert, 12:38, 9 juli 2009. Anmäl

@Delbert: <br/>Har levt i Berlin i över 15 år, har bott i/ besökt olika ställen i stan, studerade, jobbade, träffade folk - en viss aning om folk i Berlin tycker jag mig ha. Du får förstås ändå anse mig som förmätet. Men falska utsagor blir det säkert inte, även om 3,5 milljoner människor inte är helt lika, det är klart. Ja, olika individuer med olika beteenden, men: om man lever tillsammans i ett samhälle i en stad då är/blir man van vid andras beteendet och gemensamma "etikett-normer" utbildas. Om man så har en liten affär och de flesta kunder hälsar när de kommer in, tittar man bort då för man är för individuellt för sådant? Eller är ny i staden och söker kompisar, anpassar man sig inte lite t.e. i universitetet? Tycker att man blir jätteensam när man alltid insisterar att man beter sig bara enligt ens egna normer. Och @Tegel-Doffe: kanske bara yta, men innehåll kan nu finnas? Om man inte hälsar och börja konversation, får man kanske aldrig veta hur trevligt grannen är!

Bendte, 10:33, 9 juli 2009. Anmäl

Delbert/Dugor/Tegel-doffe: Förstår inte resonemanget. Det är ett evigt klankande och <br/>märkande av ord.

Simma, 07:58, 9 juli 2009. Anmäl

Nattkalasljud?

Fråga: Vår granne har titt som tätt ”poolparty”. Rätt lågmälda, men musiken och rösterna är tillräckligt höga för att störa när man sover med sommarnattsöppna fönster (p.g.a. värmen!) i ett kvarter som normalt sett är totalt tyst. En fest då och då är roligt tycker även vi, men när man anse att ”det är lite för ofta” och vilket klockslag bör sorl och musik dämpas? Vardagar? Helgdagar? Sommarnätter?

Svar: Man måste låta människor leva, även i sommartid. Det verkar ju ändå som om dina grannar försöker ta hänsyn. Om det är påfallande störande ljud och högt buller efter kl 22 på vardagar kan man protestera försynt, i alla fall till en början. Helger får man stå ut med att andra har kul till midnatt, kan jag tänka mig.

Om du bodde i stan skulle du höra bilar, bussar, fyllgastande hemgångare från diskotek och krogar fram till gryningen genom ditt sommaröppna fönster. Det och dem skulle du inte kunna tysta, tro mig. Särskilt hemgångarna förefaller anta att deras skrän glädjer alla andra också, även när fåglarna sover.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (73)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 73

Sylvie: Ja, för det mesta tycker jag att jag lever i en ganska trevlig värld, det är precis min poäng. I de allra flesta fall menar jag att det fungerar alldeles utmärkt att vänligt påtala för grannen att h*n stör. Urartar situationen (vilket bevsisligen ibland händer), tror jag ofta att det är bra att engagera en tredje part (värd/förening, polis etc) istället för att hamna i en öppen konflikt. <br/><br/>Jag ifrågasätter inte att den typ av situation uppstår, jag vänder mig bara mot beskrivningen av det som något oerhört allmänt och vanligt förekommande. Även om det visat sig oväntat provocerande, vidhåller jag att den som upprepade gånger hamnar i våldsam konflikt med andra bör ta sig en funderare över varför så sker. Kanske är det helt enkelt ett resultat av olyckliga omständigheter. Kanske ligger en del av förklaringen i ens eget sätt att bemöta andra. <br/><br/>Att reflektera över sitt eget beteende är alltid nyttigt. Det är också insikten att vad som upplevs störande ligger just i upplevelse

JJM, 13:15, 10 juli 2009. Anmäl

JJM du tycks leva i en trevlig värld där folk lugnt tar emot vänliga påpekanden. Visst finns det människor som anser sig vara offer för andras uppföranden och som inte försöker ändra på den situationen. Men nu är det så att vissa människor verkligen är utsatta för andra människors våldsamheter (dit räknar jag även förolämpningar, buller och allmänt vårdslöst uppträdande). Så då tycker jag att det även ligger en viss våldsamhet i att säga till folk att det är deras eget fel om de blir offer för någon annans uppträdande. "Det är väl bara att ..." Ofta sagt av folk som inte vet vad de talar om. <br/>Men måste man ha total tystnad omkring sig för att kunna sova (hur har det blivit så ?) så får man nog ta till öronproppar och/eller avslappningsövningar, meditation osv. Jodå, jag har själv vid en period av stress blivit störd av lågmälda samtal i sommarnatten.

sylvie, 21:56, 9 juli 2009. Anmäl

Till Frk: Helt rätt! Detta kan ej fortsättas att ältas. Kan vi inte hitta en stand-in? Själv kan jag ansvara för matbordsfrågor- hade femma i hemkunskap 1994. Någon som vill ta sig an bröllopsfrågor? Dop någon?

Mini-maggan, 21:53, 9 juli 2009. Anmäl

GB: Jag bryr mig inte om vad du tror om mig. <br/>Jag återgav en incident som har präglat mitt liv mycket och som fått mig att må ganska dåligt och känna mig rädd ibland. Och det jag berättat är helt sant och har ingenting med att jag slirade på tangenterna att göra. Jag har alltså inte varit polis utan arbetat på Rikspolisstyrelsen om det kan intressera. Rapgenerationen? Ja, man kan önska. TV-spel av något slag har jag aldrig spelat. Ja, du, du gör mig yngre än mina 57 år. Ganska härligt ändå! Litet synd bara att inte bli betrodd, det brukar jag nämligen vara.

Sonora, 07:48, 9 juli 2009. Anmäl

Huga vad vissa brer på när de kommit igång. Nåt samband med original-historien blir svårare och svårare att hitta. Luktar mytomani om en del utsagoir..

mike, 01:08, 9 juli 2009. Anmäl

Sonora, jag är inte säker på att allt du säger om dina erfarenheter är sant. Det är inte troligt att du har arbetat på (rättare sagt hos) polisen, eller varit med om något dråp i Vällingby på 70-talet när du har så bristfällig svenska ("inann", "dog på platformen i en stor pol", "la-la-land"). Jag tror du hör mer till rap-generationen, uppfödd på fantasier och TV-spelsvåld.

GB, 22:05, 8 juli 2009. Anmäl

Säg inte att Magdalena har gått på semester så vi måste älta denna fråga hela sommaren? Panik!

Frk, 19:08, 8 juli 2009. Anmäl

Håller med Sonora. Visst finns det tokiga grannar(och andra medborgare). Fattar inte var alla kommer ifrån; ibland verkar inte folk ha något vett. Plågas också av grannar som hela tiden har sommarfester med glamoch stoj.

Mamman, 17:51, 8 juli 2009. Anmäl

Sonora: håller med. Om man bor på fel ställe och säger till folk att dämpa sig lite efter kl. 24 på vardagar kan man råka ut för alla möjliga repressalier. <br/>Vi fick fly från vår bostadsort p.g.a. terroriserande grannar.

Grannen som flytt, 21:14, 7 juli 2009. Anmäl

Ack ja, detta blev lyft till proportioner jag aldrig hade förväntat mig. Bättre också att jag inte har med saken att göra; allt vad jag skrivit har bllivit förvrängt och missampassat till denna spalt i just denna fråga. Aj, aj, aj. Förlåt alla om ni blivit förmärmade eller anser mig helt "rudis."

Maggie, 18:59, 7 juli 2009. Anmäl

Kan du – eller?

Fråga: Jag undrar om man antar att folk som inte svarar på ett OSA kommer eller inte kommer? Ska man ringa och fråga?

Svar: Det är svårt för en hel del att förstå vad osa innebär, alltså att de verkligen ska svara antingen de kan infinna sig eller inte. Många tror det ena eller andra, det finns totalt felaktiga informationer på nätet, och alla läser inte min spalt där jag ofta svarar på just denna fråga. Jag avråder från att skriva osa eftersom det missförstås så ofta. Skriv Svar – det är enklare att begripa. Och gäster som inte svarar i tid måste man tyvärr ringa och fråga (vänligt) om de kan komma. Det är ett trist göromål men nödvändigt.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (25)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 25

Och apropos engelskspråkiga länder så används till större sammandrag ofta frasen "regrets only" så slipper man svara om man tänker komma.

monika, 00:39, 12 juli 2009. Anmäl

Elsa, 16:19 <br/>Jag tror faktiskt att du har rätt. När jag var liten var jag övertygad om att det "om" som finns i uttrycket OSA hade just den betydelsen som du säger

nillan, 17:59, 11 juli 2009. Anmäl

@ Elsa 16:19 - Självklart, solklar tolkning. Så tror jag att det är.

MT, 20:40, 7 juli 2009. Anmäl

Min gissning till varför så många inte svarar trots att det i inbjudan står t.ex. OSA 23/7 är att de tolkar innebörden av "om svar anhålles 23/7" på ett för modern svenska naturligt sätt, nämligen: "om du har tänkt att svara så gör det senast den 23/7, i annat fall tolkar vi det som att du inte kommer". Att prepositionen "om" i detta fall inte uttrycker ett villkor utan endast hänger ihop med det något ålderdomliga uttrycket "att anhålla" tror jag kan vara boven i dramat. Vad tror ni?

Elsa, 16:19, 6 juli 2009. Anmäl

Ica ica nötskrika: Din OSA taktik med tillägget:(inget svar=nej tack) är förmodligen ett superbra alternativ om man har stor fest och mycket lite tid att ringa runt och ta reda på tyvärr de 10-20% som aldrig svarar. När de 10-20% som 1-2 dagar före festen eller rent av samma dag som festen plockar fram inbjudan (de har ju så fruktansvärt mycket omkring sig så att de lägger inbjudan åt sidan efter att nöjt ha konstaterat att de är inbjudna till en festlighet den och den dan) så ser de att det står (inget svar=nej tack) och har då inte guts att dyka upp oanmäld. De har förmodligen inte guts heller att ringa upp och be om ursäkt att de inte svarat i tid heller :-) Ett mycket bra tips, tack för det! För en mindre bjudning skulle jag inte våga använda mig av det, men som sagt, till en inbjudan till en större fest - absolut. F.ö används ofta denna metod, fast bakvänd, ofta vid barnkalasinbjudningar. Dvs att man bara behöver ringa om barnet inte kan komma på kalaset :-)

Anna, 16:02, 6 juli 2009. Anmäl

Självklart är det RSVP som används, jag försökte bara skoja till det lite. Tack, Bengan!

MT, 16:43, 5 juli 2009. Anmäl

RE: Delener, 07:10, 4 juli 2009. <br/>Snick-snack. Det kanske finns några enstaka engelskspråkiga fancy-shmancy tokstollar som börjat använda OSA/Obediently Supply Answer, men det må så vara självutnämnda trendgurus -- typ såna som uppfinner klädkoderna "garden chic" eller "casual pastel". Lägg förresten märke till den något bryska och ohövliga tonen i "obediently supply". Nej, du, inom transatlantisk standardetikett används fortfarande RSVP.

D A, 13:37, 5 juli 2009. Anmäl

RE: MT, 15:05, 3 juli 2009. <br/>Ha ha ha ha

Bengan, 18:37, 4 juli 2009. Anmäl

Åh, jag trodde jag var ensam om att förväxla OSA och USA. Detta var verkligen kul att höra att jag inte är ensam

L, 18:30, 4 juli 2009. Anmäl

Bella skrev: "Sluta med OSA-tramset. <br/>De som vill komma anmäler sig övriga antas inte komma. <br/>Dyker de upp ändå får de stå med skammen att tex få äta i köket helt skylla sig själva." <br/>Håller med till 100%.

mmmm, 13:06, 4 juli 2009. Anmäl

Fria utan förlovning?

Fråga: Kan man fria utan att vara förlovad?
Jag och min sambo har varit ett par i över tio år och har dessutom en dotter .

Min sambo har sagt några ggr att på grund av att hennes föräldrar skilde sig så ”törs” hon inte riktigt gifta sig och därför är vi inte ens förlovade.

Nu på senare tid har jag nämnt giftermål igen och hon verkar var mer tillfreds med tanken.

Men om jag nu friar till henne ska jag ha en ring endast till henne eller en till henne och en till mig så
att det blir som en förlovning också?

Svar: Ni bor ihop och har barn, och då är frieriet egentligen onödigt. Genom att leva tillsammans och ha barn tillsammans har ni redan uttalat eller underförstått beslutat er för att att leva tillsammans livet ut. Det är just det som frieriet går ut på, och det är ni ju överens om. Man kan säga att då är i princip ni förlovade, ni har ett löfte till varandra – med eller utan ring.

Frieriet är frågan om att leva tillsammans. Frieriet är inte detsamma som att fråga om man ska ordna en bröllopsfest. Du kan fråga din sambo om hon vill som du, att ni ska gifta er. För att gifta er behöver ni inte alls vara förlovade i någon etablerad stil.

Förlovningsringarna: antingen har mannen med sig den ring han ger sin fästmö så snart hon sagt sitt ja, och då kan han själv ha skaffat sin egen ring. Eller också går båda tillsammans till guldsmeden och beställer sina ringar varvid han betalar hennes och hon hans.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (93)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 93

*asg* <br/>Hittade dessa kommentarer aningen sent. Men altid trevligt med gratis underhållning. Catharina är obetalbar. Även hennes belackare är underbart oavsiktligt roliga. <br/>Så skönt med överutbildade människor som kan tala om för oss andra hur det ska vara. Och framför allt skönt och tryggt att samhället, normerna och symbolerna aldrig förändras. *asg*

Sara, 10:10, 5 augusti 2009. Anmäl

Suck. <br/>Snälla DN går det inte att ordna så att samma underskrift inte kan användas av flera...

sylvie, 23:59, 13 juli 2009. Anmäl

Det är väl klart att man kan skriva ALLTID och ALDRIG, precis som RÄTT och FEL. Det är alldeles för mycket tolerans för att folk ska få göra som dom vill nuförtiden. Det finns FAKTISKT gamla fina fornnoridska normer om hur man traditionellt ska bete sig och vad som är RÄTT och FEL. SÅ ÄR DET BARA. Män med två ringar vet inte vad som gäller och det är FAKTISKT FEL. Larvigt är vad det är. Man ska föja normer och seder och jag är i princip överutbildad så jag vet hur det ska vara. Om alla följer seden så blir ALLA glada och INGEN blir sur. SÅ ÄR DET BARA!!!!

Catharina, 12:16, 13 juli 2009. Anmäl

Klart man kan fria utan att vara forlovad. Förlovningen hänger ju på att motparten tackar ja...

Augustus, 18:41, 12 juli 2009. Anmäl

Catharina: jag ville vänligen belysa att det kan uppfattas som lite väl exremt om allt skall vara absolut. Allt är föränderligt, så att slänga sig med ord som "alltid" och "aldrig" skall man vara försiktig med. Men sucka du.

Sara H, 15:29, 12 juli 2009. Anmäl

Männen med två ringar förresten, säkert var den andra ringen en yrkesring eller en doktorsring, som alla jag känner har placerat på vänster ringfinger tillsammans med vigselringen.

monika, 00:31, 12 juli 2009. Anmäl

Min tyska väninna (slutet av 50-talet) frågade diskret om inte mina föräldrar var gifta utan bara förlovade - tydligen var seden åtminstone då i Tyskland den att förlovningsringen bars på vänster hand och flyttades över till höger hand när man gifte sig. Olika länder olika seder.

monika, 00:28, 12 juli 2009. Anmäl

Catharina, menar du verkligen att seden alltid har varit sådan? Alltid? Det är en lång tid för något att ha varit på ett visst sätt.

Sara H, 21:32, 11 juli 2009. Anmäl

Om mannen har två ringar så är det FEL, eftersom seden alltid har varit så att man bara har en ring vare sig han är gift eller bara förlovad. Att ha två ringar ser bara feminint och fånigt ut. (Däremot så kan ju en man ha en ring till på något annat finger, t.ex. en civilingenjörsring eller annan ring som har ett budskap om en annan del av hans liv än kärlekslivet.) <br/>Om DU väljer att ha endast en ring, så kommer alla att fatta att du är upptagen - men inte att du är gift. I vissa andra länder kommer folk dock utgå ifrån att du är gift, eftersom det finns länder där även kvinnan endast har en ring.

Catharina, 22:21, 10 juli 2009. Anmäl

Men Catharina... jag har bara EN ring på fingret och jag VET att jag är gift (har papper på det) men betyder det att jag inte är gift "på riktigt"? Sen har flera manliga vänner till mig två ringar, är dom dubbelgifta då? Vad jag tror du ville säga i ditt tidigare inlägg var att gifta kvinnor OFTAST har två ringar och gifta män OFTAST har en ring, men det gäller inte alla. Tror att man ska vara försiktig med att generalisera, även om det är roligt ibland.

Majsan, 12:57, 10 juli 2009. Anmäl

För tidig ankomst?

Fråga: Vi brukar bjuda några vänner (två par)  på middag och då oftast trerätters. Eftersom det alltid är jag som gör förrätten så brukar jag ha fullt upp med förberedelserna strax innan gästerna skall komma.

Mitt problem är att det ena paret alltid kommer exakt på utsatt tid men det andra paret alltid kommer för tidigt. Det är frun som verkar tycka att man inte får komma för sent, men tycker att det är helt okej att komma för tidigt (upp till en halv timme har förekommit). Nu senast i lördags skulle vi träffas kl. 17.00 och då kom de 16.45 när jag precis skulle förbereda välkomstdrinken. Då fick min fru ta emot dem och jag ropade från köket att de kom för tidigt för jag var inte klar. Det gör inget svarade de då, men jag svarade att jag blev lite stressad av att inte vara klar när de kom. Hustrun tyckte senare när vi diskuterade detta att det var en onödig kommentar. Men jag skulle föredra att de kom på utsatt tid så jag kan förbereda som jag planerat och att vi kunde dricka välkomstdrinken när alla kommit och inte som nu först en välkomstskål för de som kommer tidigt och sedan ett nytt välkommen och ny drink när det andra paret kommer.

Svar: Följer man konventionell artighet kommer man inte en enda minut för tidigt till en bjudning. Men går man till goda och gamla vänner kan det inte betraktas som särskilt ”fel” att komma lite för tidigt, istället för att stå utanför porten och invänta rätt klockslag.

Att du gör i ordning förrätten är en sak som gästernas för tidiga ankomst inte ska påverka. Öppna dörren, säg soligt ”kliv in och slå er ner, jag har en halvtimme kvar på förrätten så ni får prata med varandra under tiden”.

Det behövs ingen drink innan rätt ankomsttid infaller, även om det förstås är vänligt att göra det – nog brukar det finnas två minuter att hälla upp något?

Välkomstskålandet ska om man är formell, inte alls ske vid drinken utan först till vinet när alla gästerna sitter vid middagsbordet. Vilket inte hindrar att man säger ”kul att se er här, välkomna” och höjer sitt drinkglas. Men att du gör rätt med den formella välkomstritualen kan ju ge dig den tid du behöver trots att gästerna sitter och väntar.

Mitt förslag är att du tar det synnerligen lugnt med gäster som kommer för tidigt. Låt dem vänta och jäkta inte i köket.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (47)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 47

Jag kan bara inte fatta hur man kan välja att bli så stressad av att goda vänner kommer 15 stackars minuter för tidigt??? <br/>Ta det med lite ro, koppla av. <br/>Om man anser att gäster som kommer 15 minuter för tidigt "inkräktar" så ska man helt enkelt inte alls ha gäster.

PEA, 15:39, 12 juli 2009. Anmäl

Slappna av människor! Ta livet som det kommer ibland! Era vänner klarar nog att sitta och mysa i rumssoffan en halvtimme. Ibland måste man åka kollektivtrafik och då stämmer inte alltid tiderna. Jag åker färdtjänst, och det är väl bra att det finns, men komma ett visst klockslag är stört omöjligt. Ska jag stå på trappen och frysa tycker ni? Många är så förbakat stela och kan inte improvisera. Carpe diem, hört det uttrycket? Lev efter det nån gång också.

Ann, 13:35, 12 juli 2009. Anmäl

Trodde det var en svensk specialitet stå i farstun till exakt 19.00.00. Brukar informera mina vänner om att de är så välkomna komma för sent men inte komma för tidigt och det vet de. Sedan är det ju sällan något problem i Frankrike, där det aldrig är någon som kommer för tidigt, däremot en liten tendens till att "fint folk kommer (mycket) sent". Vilket passar mig utmärkt :-) <br/>Vill f ö påminna om det vanliga (och praktiska) engelska sättet att inbjuda, "seven for seven thirty", dvs drinkar serveras från sju och vill man ha en drink får man pallra sig dit före halv åtta för då sätter man sig till bords. Något att införa? Det signalerar ju också att man inte ska anlända före utsatt tid för att man tror man ska sätta sig till bords då. Löser alltså kanske delvis problemet med tidigkommarna, som annars lämpligen placeras ute på terrassen med en drink, får ett strålande leende och meddelande att de tyvärr får sysselsätta sig själva tills jag är klar i köket. Där jag inte vill ha "hjälp"

monika, 11:24, 10 juli 2009. Anmäl

@Alex <br/>DK är traditionellt vid gasquer. Kyrkklockorna ringer och då har du en kvart att få på fracken och en kvart att ta dig till sittningen. Så har det sedan också dröjt sig kvar. <br/>Sen att kvartarna dyker upp lite här och där har väl mycket med att göra att folk är ospecifika när de sätter tider. Står det bara 10 så förväntas det att det är med kvart. 10.15 så vet man, 10.00 så vet man att man ska komma prick, och 10 d.k. så är det dubbelkvart. <br/>För att inte vara helt off topic... mycket hellre att folk kommer lite sent än lite tidigt. För sent är ju inte bra, men en kvart känns rätt lugnt (kanske för att jag är van vid kvarten, man vet inte...)

studentska, 01:04, 10 juli 2009. Anmäl

Som kvarting sa kommer akademiska kvarten från den tid då kyrkklockorna var folks sätt att hålla koll på tiden. Började föreläsningen 9 visste man det först då klockan ringde 9 och skyndade dit. Man fick en kvart på sig. <br/>Idag lever systemet kvar men av en annan anledning. Föreläsningarna är inlagda i heltimmesblock. 8-10 matte, 10-12 engelska t.ex. Det finns ingen rast mellan, utan när matten är slut gäller det att skynda till nästa - man har en kvart på sig. Men är alla på plats tidigare än en kvart börjar också föreläsningen tidigare. <br/>Detta att alltid kunna komma upp till en kvart sen har sedan tyvärr spritt sig i akademikerkretsar till alla möjliga håll-tider, trots att det inte finns någon direkt motivering till att man inte skulle kunna vara på plats i tid. Akademisk kvart, eller t.o.m. dubbelkvart används t.ex. vid de flesta gasquer.

Alex, 16:28, 6 juli 2009. Anmäl

Anna: Det där du skriver om att vilja vara på plats när övriga gäster kommer tror jag stämmer bra hos en del personer. Min far var exakt så. Han ville alltid vara först på plan så att han slapp gå in i ett rum fullt med folk och gå runt och hälsa. Och han var inte asocial alls utan faktiskt en riktig festprisse. Men det var mycket viktigt för honom att komma 5-10 min. innan avtalad tid.

Maggie, 14:47, 6 juli 2009. Anmäl

Vi har ett liknande problem med min far. Han och hans fru kommer ibland upp till en timme (ja, jag skrev rätt, en timme!) tidigare. Vi har försökt med alltmöjligt för att på ett fint sätt få honom att förstå att om vi säger lunch kl 13, så blir det allra bäst om han kommer kl 13. När klockan är 12, så står antingen någon av famili duschen eller är och handlar något man glömt. Om han kom för att "hjälpa till" vore det en annan sak. Då är det ju bara att fördela en syssla till honom och erbjuda ett glas vin under tiden. Nej det handlar istället om att ta emot, diskutera vad som hänt sen sist, slå sig ner i soffan, hämta en drink och vara en bra värd. Jag har funderat en del vad det beror på och har kommit fram till att han är lite blyg och därför känns det bäst att vara på plats när övriga gäster kommer. Då känner han sig lite mera säker och "hemtam", tror jag. Vi har bjudit in till middag nu i veckan, och då säger jag att vi är borta tills middan börjar :-)

Anna, 12:20, 6 juli 2009. Anmäl

Akademisk kvart lär härröra från den tid då kyrkklockorna (domkyrkans här i Uppsala) användes snarare än egna armbands- eller fickur. När klockorna slog 9 eller 10 eller... gick man till föreläsningen som då kunde börja en kvart efter timmen.

Kvarting, 09:25, 6 juli 2009. Anmäl

Catharina: "Tyskar och österrikare står alltid nere i porten och väntar". Alltid? Är detta ett infött fenomen, menar du? Lustigt att du anser dig veta detta så säkert. Låt mig då även få veta: Hur gör schweizare? Sydafrikaner? Japaner? Kinser?

Sonora, 08:09, 6 juli 2009. Anmäl

Mina svärföräldrar har en tendens att komma ca 45 min. för tidigt när vi bjuder på middag etc. Om det bara vore de och vi vore detta inget problem men om det väntas fler gäster och alla andra kommer i tid känns det stressande att ha <br/>svärföräldrarna sittandes i vardagsrummet eller om de går omkring och frågar en massa som de vill ha svar på. Själva springer min man och jag runt då och fixar som bäst och ibland står jag i duschen. Tycker det är enormt stressande. Min svägerska med familj kommer däremot nästan aldrig i tid, liksom min svåger med familj. <br/>Så vi brukar få sätta en tid med "gap" på ca 30 min. så alla kan äta i tid medan maten är varm.

Maggie, 01:26, 6 juli 2009. Anmäl

Trädgårdspiffig?

Fråga: Är bjuden på bröllop med klädkod ”Garden chic”. Vad innebär detta?

Svar: Ja bevare mig väl! Snyggt trädgårdsförkläde kanske? Fina shorts med trädgårdshandskar?
Men förmodligen inte. Du är man, så ta ett par snygga uddabyxor, inte jeans, en vit eller ljus skjorta, en sidenslips med blommor i milda färger eftersom det är bröllop, och en lätt blazer. Ungefär.

Det kan inte bli så väldigt fel med den blomstrande och säkert välmenade men ohjälpsamma klädkoden.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (12)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 12

Koden för kavaj och snygga udda byxor är väl, enligt traditionen "Udda kavaj". Funkar utmärkt istället för "sommarfin", "vinterbonad" och dylika koder som kräver lite mer dechiffrering.

Stefan, 20:39, 12 juli 2009. Anmäl

För övrigt så tror jag att "trädgårdspiffig" betyder att festen hålls utomhus oavsett väderlek (men under tak så klart om det regnar). Dvs att man skall klä sig fint med väderleken i beaktning. Eller...

S, 19:08, 10 juli 2009. Anmäl

Sommarfin borde kunna bli en vedertagen klädkod tex för udda bläser/kavaj (ljusare och tunnare snitt om vädret tillåter?) för mannen och sommarklänning för kvinnan?

S, 19:02, 10 juli 2009. Anmäl

håller med om att det krävs nya klädkoder, särskilt för sommartillfällen. <br/>Vad ska man kalla koden för ljus kostym eller kavaj plus snyggare uddabyxa för mannen och sommarklänning av snyggare kvalitet för damen? <br/>Det är ju så man ofta ser ut när man är bortbjuden sommartid.

Cogito, 11:42, 8 juli 2009. Anmäl

+1! Nu för tiden klär man inte upp sig lika "fint" när man är bortbjuden som man gjorde förr, så några etablerade klädkoder för enklare nivåer behövs verkligen.

Peter Hjalmarsson, 14:34, 3 juli 2009. Anmäl

Det är kanske dags att ge upp kampen och erkänna att de traditionella klädkoderna inte räcker längre. Speciellt för mannen ger det ju inte mycket val: frack, smoking eller mer eller mindre mörk kostym. Problemet med de nyare klädkoderna är ju inte, tycker jag, att folk klär sig fulare, utan att men inte förstår vad de betyder. Därför borde vi införa ett antal nya "vedertagna" koder. Den enda med auktoritet nog att gör det är Magdalena Ribbing. Om vi alla ber snällt ställer hon kanske upp?

Lars, 13:44, 3 juli 2009. Anmäl

Det enda jag ser framför mig när jag läst rubriken är en söt liten trädgårdstomte…

Maleandro (Webbsida), 12:13, 3 juli 2009. Anmäl

Bra råd av Deborah tycker jag, kort och tydligt. Det behöver ju inte vara så svårt :)

Anja, 11:10, 3 juli 2009. Anmäl

Blommiga gummistövlar - kanonidé - den kommer jag att skratta länge åt. Korkade klädkoder ska få det svar de förtjänar, hahahhahah

Nils, 10:46, 3 juli 2009. Anmäl

Ring värdparet och be att de berättar för dig vad som menas med sitt Garden Chic.

Deborah, 10:34, 3 juli 2009. Anmäl

Ja tack – men nej?

Fråga: Hur gör man med en person som först tackar ja till en fest och sedan avbokar – varje gång? Det handlar om en vän, utan social fobi, som jag står så pass nära att den alltid står på gästlistan. Personen är alltid noga med att tydligt svara på inbjudan, för att sedan ändra sig några dagar innan eventet. Ingen gång har jag fått någon förklaring till varför. Nu räknar jag inte längre med att personen kommer, trots ett entusiastiskt ja tack!

Ska jag fortsätta bjuda in, vilket börjar kännas meningslöst – eller fråga personen varför den inte kommer, vilket känns som att det inte är min business, eftersom personen väljer att inte förklara.

Svar: Vet du att det finns ganska många personer som tänker så här när de får en inbjudan ”åh så kul, det vill jag gärna gå på” – men när dagen för bjudningen närmar sig känns det allt mindre roligt med den, och till slut så jobbigt att tänka sig att klä sig lite extra snyggt, att möta andra än vardagens personer, att behöva anstränga sig för att prata trevligt, osv. Ingen social fobi eller svårighet alltså, mer kanske av lättja, brist på engagemang för andra, oförståelse för att den som man har tackat ja till har räknat med ens närvaro och ordnat för den – möjligen en självupptagenhet som man nog inte själv råder över.

Så fortsätt bjuda din nära vän, och säg vid inbjudan ”bara så att jag vet i tid den här gången, tänker du komma eller ringa återbud? Det behöver jag veta för min planering och det jag vill är förstås att du kommer med den här gången” – och hoppas på det bästa.

Men inte, som du själv påpekar, fråga vad orsaken är till de återkommande nej-tacken – det är precis som du skriver, inte din sak, utöver att din obeslutsamma vän förmodligen inte själv vet svaret.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (25)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 25

jag är en sån som verkligen skulle vilja vara med o blir inbjuden då o då t olika tillställningar men jag hatar av hela mitt hjärta olika töntiga vuxenlekar såsom charader, karaoeke, gemensam sång o sånt, jag får nojan av det o jag vill verkligen inte hålla tal el synas på foto,, ingen skulle tro det om mig för utåt sett är jag social o vanlig o trevlig, var rädd om din vän o försök ta reda på varför han inte kan komma, visa respekt o lyhördhet o kanske ni kan hitta ett annat sätt att umgås på som passar er båda?

lena, 21:12, 13 oktober 2009. Anmäl

det märks ju långa vägar att vännen har någon form av ångest för att komma, varför inte prata med honom om det ? Är ni de vänner du beskriver så har ni säkert varandras förtoende. Det kan ju vara så att han inte orkar vara social, hatar allsång, karaoeke el charader..? han vill eftersom han säger jag men vågar inte. Varför inte fråga honom o se om ni tillsammans kan lösa det på nåt sätt. jag skulle inte vilja ha vänner som inte bryr sig.

mia, 21:10, 13 oktober 2009. Anmäl

jag känner igen mig.. jag kan oxå tacka ett glatt jag o verkligen vilja gå men ju närmare dagen kommer desto mer oro o ångest får jag o vill bara inte längre, orkar inte vara socila, är trött o tvivlar på mig själv... har aldrig orkat berätta detta för de jag försökt förklara för har inte förstått utan svarat just precis så som Ribbing föreslår o då blir det bara ännu värre nästa gång, som ett krav nästan.. vi är nog många som känner igen oss. Mitt råd är; forts att bjuda in, ha tålamod, var vänlig, personen kan må dåligt utan att du vet nåt om det så bjud på dig själv!en dag kan det lossna

sussi, 21:06, 13 oktober 2009. Anmäl

Jag tillhör dem som glatt tackar ja, men sen backar ur i sista stund. Jag vet att jag är en uppskattad person, blir lätt festens nav om jag väl kommer, så folk vill gärna att jag ska dyka upp och de blir besvikna och känner sig ratade när jag inte kommer. Ingen anar hur otroligt svårt det är för mig att komma iväg. Jag mår så fruktansvärt dåligt. Kan göra mig i ordning och fara iväg och sen vara tvungen att vända för jag känner paniken och måste hem innan jag börjar gråta hejdlöst. Jag vill så gärna gå, men inget, verkligen inget, kan få mig att känna mig så värdelös, som när jag ska ta mig till en social tillställning.

Eva, 22:38, 20 augusti 2009. Anmäl

En nära vän i bekantskapskretsen beter sig på ungefär samma sätt; orsaken är att det brukar finnas flera alternativ till sociala tillställningar samma kväll. Han vill alltid välja det alternativ som ger störst utbyte socialt, konversationsmässigt och kulturellt. Vi har dock känt varandra så länge att om jag inte får svar frågar jag rätt ut vad det handlar honom: "Är det på grund av trista gäster/risk för enbart politiskt korrekt konversation/problem på hemmaplan/utmattad efter jobbet?" etc etc

Pelle, 09:34, 8 juli 2009. Anmäl

Kajomida: Finfint förslag! Har faktiskt gått bet på att försöka få form på denne annars så trevlige kille. Haha, undrar vad han skulle tänka.... han har ju bäddat sin "egen säng" sas.

Maggie, 07:32, 6 juli 2009. Anmäl

@Maggie <br/>Kanske ni vänner/bekannta kan *uppfostra* denna person genom att ni ser till att ordna ett par fester/middagar SAMMA KVÄLL - och honom bjuder ingen av er. <br/>Självklart måste ni se till att han får nys om det ;-) Skulle han då antyda att han inget har för sig den kvällen är det bara att säga, synd att vi inte visste det, men nu är allt planerat och du brukar ju aldrig ha tid (och lust)...

kajomida, 09:55, 3 juli 2009. Anmäl

PS. Om det nu skulle vara så att din vän är en självupptagen person som gillar att ha flera alternativ öppna in till sista stund är det en annan femma. Det får du ta itu om det sedan visar sig vara så. Men när det kommer till själva saken att man inte vågar, eller tycker att man borde ifrågesätta en sådan sak som varför en vän inte kommer med på fest. Och SAMTIDIGT tycker att personen är tillräckligt nära att bjuda in gång på gång så tycker jag att man skall ta sig en ordentlig funderare på vad vänskap betyder för en. Förstår om man inte ifrågesätter en bekant, men om detta nu är en vän så tycker jag att denna kylighet är lite konstig. Och nu menar jag verkligen inte att kritisera varken frågeställaren eller Magdalena men jag blir lite ställd och fundersam på hur man kan ha en så kylig attityd mot sina vänner. Jag ifrågesätter detta eftersom jag vart väldigt förvånad när jag läste det. Trodde inte att människor tänkte så. DS

Maria, 23:58, 2 juli 2009. Anmäl

Hej! Måste hålla med flera kommentarer nedan där det står att man ska prata med sina vänner. Förstår inte hur personen som ställer frågan eller för den delen Magdalena tänker när de båda påstår att det inte är ens sak att fråga varför. Om man har en så pass nära relation med en vän att personen är den första man tänker på och vill ha med sig på fest mm så tycker jag att det är självklart att man kan fråga sin vän varför hon/han ändrar sig i sista stund eller helt enkelt fråga om anledningen till varför personen denna gång väljer att inte komma. Konstigt hur människor nu för tiden ser på vänskap, tycker att både frågeställaren och Magdalena ser väldigt kyligt på vänskap, sådana vänner skulle inte jag vilja ha. Tänk om något skulle stå fel till och man i värsta fall skulle behöva en god vän som inte bara ifrågesatte utan även tog initiativ och skulle behöva ställa upp på ett eller annat sätt? Tips till frågeställaren, FRÅGA DIN VÄN! (Skulle vara mindra besvärligt än att skriva till DN ;)

Maria, 23:48, 2 juli 2009. Anmäl

Forts. och kan hålla fler värdar "på halster" in i det sista, bara för att välja det han tycker verkar roligast för honom. Att folk har slutat räkna med honom på fester och middagar har inte berört honom. En liten diva. Till saken hör att han är omtyckt trots allt och är ofta festens medelpunkt med sin humor och slagfärdighet. <br/>Men detta skick är inte ovanligt vad jag förstår.

Maggie, 20:31, 2 juli 2009. Anmäl