Etikettspalten: Om bra sätt

Varför ska jag? Frågan är ständigt återkommande i min spalt så snart det gäller något som man inte vill göra. Frågeställarna vill slippa allt från att be om ursäkt till att säga tack och däremellan att flytta sin kasse från sätet intill, hålla upp dörren eller låta bli att fråga om andras vikt, ekonomi och graviditet. Med mycket mera.

Ja, varför ska man besvära sig överhuvudtaget? Bry sig om vad andra tycker eller känner?

Annons:

Svaret är att man måste inte.

Ingen måste vara hyfsad eller hänsynsfull. Det finns inga lagar om hygglighet. Men det finns en allmän uppfattning om vad som är trevligt sätt, och det sammanfattas i orden hänsyn och vänlighet.

Trevlig är alltså den som tar hänsyn och är vänlig. Räcker det? Ja! Så vad är hänsyn? Att förstå att ens egen person inte är viktigast. Men det är den ju? Visst, det vet vi alla. Var och en är sig själv närmast, förstås. Fast det ska verkligen inte alla andra inse. Självupptagenhet är inte godkänd för den som vill betraktas som välartad. Själva poängen i det sociala samspelet är att alla vet att de ingår i en gemenskap, ingen kan bortse från alla andra.

Därför är det ”just jag” som ska säga ursäkta när ”jag” råkar knuffa någon, tack när ”jag” får en plats erbjuden på bussen, pengar tillbaka i kassan, en dörr hållen för ”mig”, en vänlighet sagd. Det är ”just jag” som ska flytta min kasse från tomsätet intill, låta bli att fråga nya bekantskaper om deras barnlöshet, lön och oätna mat.

Och ”jag” blir en omtyckt, välkommen person om ”jag” dessutom svarar vänligt på tilltal, ser glad ut när ”jag” hälsar, tackar för presenter och avstår från att säga ofördelaktigheter om andra, när- eller frånvarande.

Enkelt, eller hur? I alla fall värt ett allvarligt menat försök.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (46)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 46

Dock säger jag INTE tack när jag får mina växelpengar av kassören. jag kan ju INTE tacka för att jag vad ska ha enl.lagen, Annars är jag ju lurad-svindlad. så jag begagar orden Utmärkt, Fint, Jättebra,vid kassabetalning. Det är en paradox annars

Facebookanvändare, 20:03, 28 mars 2010. Anmäl

Det blev knas och svårläsligt detta, det är så här att jag begagnar varje tillfälle att informera mig och GÄRNA framföra mitt TACK, eftersom jag verklgien ÄR TACKSAM, och kan det vara fullt med skolbarn som stojar eller tomt i bussen, jag tänker på hur skickligt föraren kör bussen , gasar och bromsar och svänger stannar och där för är det roligt at säga några uppmuntrande ord, det kostar lite med jag NJUTER av det ge AnSVARIGA den uppskattning de verkligen de

Facebookanvändare, 19:53, 28 mars 2010. Anmäl

Bussresan: Det är trevligt att få insikt i dagens skolsituation och informera, en dialog, jag kan säga till barnet , Du är smart Du - för Du sitter inte med hjälmen på som de där andra, vi nicka i samförstånd, sedan kan jag upplysa barnet om att NU när skogen går upp! Ja, då är botten nådd för DÅ saknar fastigheter reellt värde, enär ALLT är intecknat, så det ska Du veta ATT, när skogen TILLIKA med TUNG trafik stiger då är botten nådd och då kan det BARA gå upp. Jag vill

Facebookanvändare, 19:50, 28 mars 2010. Anmäl

Forts,så att föraren HÖR mitt tack,och jag finner glädje i att tala med skolbarn, när en skolklass befinner sig stojande ombord så säger jag vänligt och vänder mig direkt till skolbarnet med frågan; kan jag få sitta här bredvid DIg FAST Du har Din stora väska här på sätet. Sedan talar jag och skolbarnet om olika begrepp och märkvärdigheter i¨'samhället' (jag har natuligtvis informerat att jag är en mamma jag,minsan) f.f

Facebookanvändare, 19:47, 28 mars 2010. Anmäl

Det är trevligt att färdas med buss i vår Huvudstad, jag sitter gärna längst bak i bussen i händelse jag finner en nästintill tom buss så njuter jag av hur skickligt och elegant föraren framför det tunga fordonet, jag får känslan av att färdas i en Rolls Royce fast mycket bättre, Vid avstigning brukar jag stega fram till UTGÅNGEN närmast föraren för att där framföra mitt hjärtinnerliga tack för den trevliga resan , så utmärkt skickligt transporterat mig, f.f.

Facebookanvändare (Webbsida), 19:46, 28 mars 2010. Anmäl

Jag var i väntsalen på en läkarmottagning i Frankrike i går där alla som kom in efter mig stannade upp och sa "Mesdames, Messieurs" eller "Bonjour" och lät blicken svepa över väntrummet. De som lagt sin jacka på stolen bredvid sig gjorde samtliga åtbörder att flytta densamma då det var aktuellt varpå den potentielle anspråkstagaren sa antingen "Merci" eller skakade vänligt på huvudet, i fall stolen inte var önskades. Dörren hålls alltid upp för efterkommande och män bjuder damer företräde. Mycket trevligt tycker jag. Dessutom tittar man varandra i ögonen vid samtal, också trevligt.

Sussols, 09:07, 7 januari 2010. Anmäl

Vad är det för dumheter med att lägga ner spalten..? Det är ju bara att inte läsa här, juh! Jag läser aldrig Sporten, men skulle inte få för mig att begära att den skulle läggas ned för det... <br/>Jag tycker att den här spalten fyller dels ett underhållande syfte. Och dels, viktigare, att den ger en möjlighet att stämma av de uppfattningar man själv har mot det som är "korrekt" enligt gammal sed (och det räknar jag med att Magdalena behärskar) och dels mot vad en massa andra människor i olika åldrar och samhällsklasser, som kommenterar här, tycker. <br/>Utifrån detta, och från kännedomen om ens egen bekantskapskrets, så kan man sedan fatta beslut om hur man ska agera i olika situationer. Och det måste inte alltid innebära som Magdalena tycker! <br/>Men det är som med språkliga regler, att det är först när man verkligen behärskar dem som kan besluta sig för att bryta emot dem för att uppnå en viss effekt - utan att det bara ser obildat ut.

Catharina, 10:13, 1 januari 2010. Anmäl

Ta hand om varandra. Gott Nytt År !

sylvie, 02:48, 1 januari 2010. Anmäl

"Stockholmare" och stockholmare brukare oftast bete sig ohyfsat - för det mesta säger de inte tack eller ursäkta, vänder ryggen åt och tar ett leende som om det vore från någon som vill de illa. <br/>Med vänliga hälsningar, <br/>Uppväxt och fortfarande lever i innerstan

Ohyfsad, 00:59, 1 januari 2010. Anmäl

Sedär! Anders 11.40, 12,19 m.fl. hoppar in som ett lysande exempel på "varför ska jag?-människan", ifrågasättande andras önskemål och behov utifrån sin alldeles egna uppfattning om vad som är viktigt. <br/>För övrigt är upplysningstidens ideal meningslösa utan hyfs och stil.

Conny, 13:05, 31 december 2009. Anmäl

Avbryta för att hälsa?

Fråga: Nyss var jag på en champagneprovning för ca 20-30 personer. Vi stod upp med glasen, det fanns inga stolar runt det långa barbordet. Åldrar 35-70, alla utom jag med egna vinkällare Jag kände mig helt plötsligt bortkommen kring hälsningen. De yngre hälsade på mig bara med förnamn. Jag använde både för- och efternamn men ändrade mig efterhand eftersom det verkade krystat att använda båda. När jag närmade mig nästa grupp använde jag bara förnamnet, men då presenterade de sig alla med för- och efternamn… och jag kände en ilning av att jag hade gjort bort mig. Jag kan nämna att denna grupp var lite äldre i genomsnitt. Så första frågan är: hur presenterar man sig med sitt namn?

Andra frågan är: ska man hälsa på alla andra eller inte? Jag hälsade mig igenom halva gruppen som var där när jag kom (15) men fastnade sedan i samtal med ett par gäster. När samtalet var klart hade fler kommit men ingen hade kommit och hälsat på mig, alla sorlade med sin lilla grupp. Så jag slutade hälsa där i ett försök att ”följa strömmen”. En man tittade mycket på mig den kvällen, han var där när jag kom. Jag förstod inte varför innan han gick, kom fram, skakade hand och sa ”Hej och hejdå”. Jag fick känslan att han funnit mig oartig som inte hälsade på honom tidigare. Samtidigt undrar jag om man verkligen ska bryta sig in i grupperingar av gäster djupt försjunkna i samtal, och avbryta dem, bara för att hälsa och sedan gå vidare? Om alla står på rad för att hälsa är det en sak, men om festen snabbt kommer igång i olika grupperingar känns det forcerat att hälsa på alla.
Så förvirringen var total för mig.

Svar: Upp till 30 personer klarar de allra flesta av att hälsa på utan att att falla ihop. Särskilt vid ett tillfälle som det du beskriver där ni har ett gemensamt samtalsämne som ni  samlas kring.

Att säga enbart sitt förnamn är  sådant man gör i skolan men inte därefter, om man vill bete sig vettigt (ni kommentatorer som nu kommer att invända att jag har fel, till er säger jag att ni gör som ni vill, men är man intresserad av att uppföra sig hyggligt och har gått ur skolan så säger man både sitt för- och efternamn till dem man hälsar på första gången).

När man går runt och hälsar efter det att man har anlänt till en tillställning så är det okej att avbryta ett pågående samtal. Man säger ”ursäkta mig, jag vill bara hälsa” och så gör man det. Normalt funtade vuxna personer klarar då av att inte se förnärmade ut, och att inte ställa sig med armarna i kors och vrida ryggen åt den som vill hälsa. Dessutom kan normalbegåvade vuxna ta upp den eventuellt tappade tråd som det kan bli frågan om under de femton sekunder som hälsningen tar.

Det enda rimliga i det läge du beskriver är att gå runt och hälsa på alla, oavsett grupperingarnas slutenhet.

Den som hälsar är artig. Den som ser stött ut för någon annans hälsande i ett sällskapssammanhang är dum.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (83)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 83

Om det inte redan gjort det känns det som att hälsningsritualerna kommer reformeras när vi 90-talister växer upp...

Nick, 17:29, 11 januari 2010. Anmäl

Det är väl självklart att man aldrig ens nämner förnamnet förrän man har skapat ett vänskapligt band av någon form? <br/>Jag skulle bli oerhört förnärmad om någon (ungdom) skulle få för sig att använda mitt förnamn som tilltal.

Herr Lind, 10:31, 8 januari 2010. Anmäl

Till Gunnar: <br/>Finns det ens så låga socialgrupper som 4 och 5?

Jon, 18:29, 5 januari 2010. Anmäl

Det är väl klart att man som yngre person på tex en informell fest med mer eller mindre jämnåriga oftast hälsar med enbart förnamn. Lika klart är att man använder för- och efternamn (+företag/organisation) om man är på en mottagning eller liknande i jobbet, och så att säga representerar något mer än bara sig själv. I båda sammanhangen måste det nog anses vara ganska bortkommet att bara hälsa på dem man känner sen förut och ignorera alla andra. Hur svårt kan det vara?

Puttra, 13:15, 5 januari 2010. Anmäl

Hälsar på gör man med dem man känner. Och känner någon gör man först när man blivit presenterade för varandra (av en tredje person alltså). Så står det iaf i min engelska etikettbok från viktoriansk tid. DET är 1800-tal. Att presentera sig med för- och efternamn är inte 1800-tal, det är artigt (och dessutom praktiskt).

DHS (31), 09:24, 4 januari 2010. Anmäl

Som exempel på etikettens roll kan vi ju ta kommentarerna om "unga" som hälsar oartigt eller inte hälsar alls utan enbart umgås med dem de redan känner. Ju otydligare etikett, desto svårare är det att umgås. De flesta är inte supersociala människor som känner sig bekväma i alla sammanhang och utan minsta problem kan umgås med allt och alla. Jag kan gott tänka mig att idén om "tyckesetikett" där allt är okej i rätt sammanhang (och där det värsta som finns är saker skrivna i sten) skapar förvirring och osäkerhet och får många människor att, helt rationellt, hellre avstå ifrån sådana sammanhang eller att i dessa hålla sig till dem man känner för att slippa riskera att göra bort sig. Typiskt för en paradoxal tidsanda där man aldrig får göra fel, samtidigt som regler är det värsta som finns.

Esteban, 16:38, 1 januari 2010. Anmäl

Många kommentatorer här verkar inte förstå syftet med etikett. Självklart handlar det inte i detta fall om att tvinga folk att bete sig på ett visst sätt; vill man hälsa med förnamn eller har erfarenhet och fingertoppskänsla nog att avgöra vad som passar sig i olika sammanhang så fortsätt med det. Poängen är just att frågeställaren är osäker. Svaret att man får "känna av stämningen/sammanhanget/blabla" hjälper ju inte ett dugg, kunde man det hade man inget problem till att börja med. Syftet med MR:s svar är att tala om vad som är korrekt, dvs. vad som inte är fel. Att hälsa med för- och efternamn är aldrig fel, även om det i sällskap där det inte är vanligt kan uppfattas som udda. Ingen tar illa vid sig av någon som presenterar sig med hela namnet. Sedan kan den osäkre, när egen erfarenhet samlats i bagaget, omvärdera sitt hälsningsbeteende beroende på sällskap och sammanhang. Etikett existerar för att göra umgänge enkelt mellan människor som inte känner varandra, inget annat.

Esteban, 16:24, 1 januari 2010. Anmäl

Hur skulle man kunna hålla reda på alla Anna och Johan man träffar och känner om man inte fick reda på deras efternamn. Testa att fråga någon om denna inte är kompis med din gamle vän Calle och du kommer upptäcka hur viktigt det är att med efternamn.

Calle (Bara Calle, eftersom jag även jag vill vara anonym just nu.), 10:24, 30 december 2009. Anmäl

Jag rör mig också i olika cirklar i Malmö och att endast hälsa med förnamn i sociala sammanhang, när det är okända man hälsar på, är ouppfostrat och inte utvecklingsstört. En del tror att det är ungdomligt att endast säga sitt förnamn. När man är medelålders är det bara barnsligt.

Cajsa, 08:26, 30 december 2009. Anmäl

Han som hälsade på dig med ett "hej och hej då" visade prov på dålig stil - han klankade ner på ditt uppträdande och gjorde dig generad. Det om något är väl dålig hyfs. Jag förstår Margaretas svar och tycker som hon - att man ska säga både sitt för- och efternamn men ibland säger jag själv bara mitt förnamn, eftersom alla andra också gör det. Förstår att du blev förvirrad av hela situationen.

Sara, 15:12, 29 december 2009. Anmäl

Klaga på nagelbitare?

Fråga: Min flickvän biter på naglarna och jag har väldigt svårt att inte tänka på det varje gång hon gör det. Extra jobbigt blir det för mig när hon gör det ute på stan, som i julhandeln då hon först klämt och känt på en vara och sen ställer sig och biter och funderar på om hon ska köpa den.

Nagelbitning ser jag som en dålig och äcklig vana, så som att stå och peta sig i näsan t.ex. Men hon är inte av den uppfattningen.

Jag har försökt att snällt påpeka problemet, och ge små blickar då det känns olämpligt, men det gör det snarare värre.

Finns det ett korrekt sätt att bete sig runt detta? Är det ohyfsat av mig att påpeka?

Svar: Nagelbitning kan vara relaterad till något slags stress, något som man har svårt att själv påverka. Men det är som du skriver, obehagligt att någon biter på sina naglar. Att stoppa fingrarna i munnen, och utan mellanliggande handtvätt ta i saker som andra ska ha, är självklart fel och det kan gärna alla nagelbitare och tandpillare tänka på.

Det är inte ohyfsat, som du undrar, att du säger något till din flickvän. Rimligen har ni en så pass nära relation att du kan säga till henne på ett gulligt sätt att du tycker att nagelbitandet är jobbigt att höra och se. Försök förklara för din flickvän att hon nog har ett litet tvångssyndrom, som det kan finnas hjälp mot. Något medel som brukar finnas på apoteket kan hon börja med, exempelvis en illasmakande vätska som stryks på naglarna. Eller kanske det räcker med att hon verkligen blir medveten om det synnerligen ocharmiga med hennes nagelbitande?

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (93)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 93

Håller med. <br/>Gillar ej långa naglar på tjejer. <br/>Det är bättre när dem är korta

Alex (Webbsida), 19:59, 4 oktober 2010. Anmäl

Nagelbitning är härligt och gott. <br/>Bättre än rökning iallafall. <br/>(Min kille går igång av ljudet av mitt gnagande- <br/>-är det normalt?)

Anonym, 19:54, 4 oktober 2010. Anmäl

Nagelbitare kan få hjälp. Gå till en nagelteknolog som är specialist på detta. De kan lägga ett hårt material på det av din nagel som är kvar samt kan hjälpa dig med andra goda råd. Mycket bättre än alla anti-bit nagellack. Detta material syns inte på nageln så killar kan lugnt göra detta. Tänk dock på att du måste vilja sluta. Ingen kan få dig att sluta med något förrän du själv vill det. <br/>Salong Beautech i Solna rekommenderas

Facebookanvändare (Webbsida), 19:42, 29 mars 2010. Anmäl

Är en nagelbitare sedan barndomen. <br/>Jag tycker inte att det är äckligt att bita på dem. <br/>Min kille gillar när jag gnagar på dem <br/>och tycker att det är helt naturligt. <br/>När jag biter så stoppar jag in alla fingrar <br/>in i munnen samtidigt och biter. <br/>Det är iallafall bättre än rökning.

Jeanette F., 14:57, 4 januari 2010. Anmäl

@Hans 1 och 2: Om ni båda hade presenterat er med både för- och efternamn hade problemet aldrig uppstått! :)

DHS, 09:29, 4 januari 2010. Anmäl

@Nagelterapeut: onychophago är grekiska

Nagelbitare, 09:27, 4 januari 2010. Anmäl

Ja, säg till din flickvän att hon "har ett litet tvångssyndrom", det är nog populärt.

Thomas, 00:06, 4 januari 2010. Anmäl

håller med Elisabeth. Tycker att om man inte kan ge en vettig kommentar på ett normalt trevligt sätt så kan man lika bra avstå. Nu till problemet. Jag hade en pojkvän en gång som höll på att skaka på benet så fort vi satt nånstans o det gick mig på nerverna. Ju mer jag påpekade det o förklarade hur jag upplevde det desto värre blev det. rena maktkampen till slut då han tyckte att han väl får skaka på sitt ben hur mycket han ville.. o jag kunde inte sitta vid samma bord så jobbigt var det för mig. Det är viktigt att man kan ta upp saker m varann. Bra råd av M.R säg på ett snällt o gulligt sätt hur du tänker o känner gärna när ni gör nåt annat d v s inte är i situationen. Prata om det! Det mest fina hon kan göra i detta läge är att lyssna utan att gå i försvar o göra nåt åt ovanan. Tycker oxå det är osmakligt när folk biter på naglarna o tittar alltid bort då o undviker deras händer en stund efteråt.. så ta upp det m henne o be henne respektera!

mia, 23:20, 3 januari 2010. Anmäl

Läser med förskräckelse kommentarerna i ämnet nagelbitning. Det finns flera kommentatorer som är djupt nedlåtande och ganska ointelligenta, faktiskt. Inte trevligt! Önskar att tonen kunde hållas på en vettigare nivå och att de allra mest sårande kommentarerna sållas bort. Inte de ointelligenta, men de mest råa.

Elisabeth, 11:05, 31 december 2009. Anmäl

Ge din flickvan en lyxig manikyr i present och du ska se att hon inte vill bita pa naglarna efter ha fatt fina malade naglar av ett proffs. Mycket enkelt knep, funkar faktiskt pa de flesta.

Lisa, 16:08, 29 december 2009. Anmäl

Julbordsordningsfråga

Fråga: Jag, min sambo och hennes familj har fått platser till ett julbord på julafton. Det är ett ganska fint ställe så det blir finkostymen då det gäller klädval. Men min fråga gäller inte kläder utan mat – I vilken ordning ska man ta maten på julbordet? Jag kan räkna ut att man inte ska börja med efterrätten, men hur är det med allt annat? Fisk före kött? Kallt före varmt? Finns det några särskilda regler man bör följa?

Svar:
Det är vanligt att börja med sillen, fortsätta med lax och löjrom, därpå ta varma rätter som Jansons frestelse och strömmingslådorna, så är det dags för köttbullar och korv, dopp och skinka, och sist Ris à la Malta eller mandelmusslorna. Men man äter som man vill, avstår från det man inte vill ha, blandar efter egen smak och tittar utan att säga något på den som står bakom och säger ”Jamen den där passar inte till det där” eller ”hörru, det är fel att äta skinkan först”.

Frihet i viss mening råder även vid julbordet. Det är bara en sak man inte får: att stå still och peta i olika saker så att vandringen runt bordet hindras.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (34)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 34

Välkommen till klubben, Caroline och Gott Nytt År !

sylvie, 13:41, 30 december 2009. Anmäl

Jag: det fattar väl jag också, att det finns medicinska undantag till allting. Men då kan man väl säga något i förbigående till värdinnan, om att det är synd att man inte tål fisk när hennes inlagda sill ser så aptitretande ut..!

Catharina, 12:20, 30 december 2009. Anmäl

Jag följer då och då, ibland med skratt och ibland med leda, MR:s sida. Denna av kommentatorer blidda Anna-Anka-sida. Och nu är det dags att brista ut: Förstår ni alla dum-snute-kommenterare hur mkt ni faktiskt har behov av MR:s sida.

Caroline, 01:05, 30 december 2009. Anmäl

Det är viktigt att som första tallrik ta lite sill, ägg o dyl och sedan gå och sätta sig. Sedan hämta en ny tallrik för nästa runda. Lägg inte upp av allt på den första tallriken utan planera för en 5-6 tallrikar med olika sorters mat från julbordet.

Bengt Persson, 17:19, 28 december 2009. Anmäl

@Roger Mortell - Skulle dopp i grytan INTE vara julmat! För övrigt måste man inte läsa allt boktstavligt och sedan missuppfatta med flit Roger. MR tog ett antal exempel, om du inte fattade det! Skulle diskusionen om vad som är RÄTT eller INTE att ha på julbord så skulle DN:S server spricka.

AnnaPers, 12:18, 28 december 2009. Anmäl

@Catharina - Personligen blir jag väldigt dålig i magen av fisk. Hur kul är det att äta förrätten för att sedan tillbringa resten av kvällen på ett mer "privat" ställe?? Tänk efter innan du fäller kommentarer om andras beteenden. Du vet ju faktiskt inte bakomliggande orsaker...

Jag, 11:34, 28 december 2009. Anmäl

Tilläggas kan att även löjrom saknades på detta julbord, det fanns endast sikrom.

Eva A-a, 01:22, 27 december 2009. Anmäl

Figs: Jag såg inga mandelmusslor på kakbordet. Jag är inte förvirrad, jag vet vad mandelmusslor är. Om mandelmusslor är vanligt förekommande på restauranternas julbord kan jag inte uttala mig om men på det julbord jag begick igår såg jag som sagt inga.

Eva A-a, 01:17, 27 december 2009. Anmäl

Mandelmusslor är inte skaldjur, utan kakor som även kallas mandelformar, det kanske är det som skapar förvirring?

Figs, 22:55, 26 december 2009. Anmäl

Roger Mortell: Jag åt i dag julbord på ett stort hotell i Stockholm och de hade strömmingslåda och dopp, dock såg jag inga mandelmusslor.

Eva A-a, 22:27, 26 december 2009. Anmäl

Barnfritt bröllop med barn?

Fråga: Vi är bjudna på bröllop, det är en nära släkting som ska gifta sig. Brudparet vill ha ett bröllop utan barn vilket man som gäst så klart måste acceptera. Problemet för oss är bara att eftersom det är en nära släkting är alla potentiella barnvakter till våra barn också bjudna.
 
Vad är artigast, att tacka nej, eller fråga om det ändå är okej att ta med barnen?

Svar: Ni kan absolut inte ta med barnen, eftersom brudparet har bestämt sig för att ha en vuxenfest utan barn. Barnen är helt enkelt inte bjudna. Den som inte är bjuden till en tillställning dit det har givits inbjudningar kan inte heller delta.

Att det inte finns någon annan barnvakt än släkten gör att den ena av er två kan stanna hemma med barnen, och den andra gå på bröllopet. Är det kyrkvigsel kan ni kanske dela på evenemanget, den ena går på vigseln, den andra på festen. Det är bara den som går på festen som behöver tacka ja (och absolut måste göra det!). Till enbart övervarande av vigselakten i kyrkan behövs inte något svar.

Alternativet att båda tackar nej och svarar att det beror på barnvaktsbrist finns ju också. Kanske brudparet då kan komma med något förslag till lösning, typ ett separat barnrum i anslutning till festlokalen eller något liknande. Eller så blir det inte något sådant, och då får ni två avstå från bröllopet, men skicka en vänlig lyckönskan i alla fall. Och en present eftersom det är en nära släkting och ni dessutom har blivit bjudna på bröllopet.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (75)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 75

Skulle jag därimot gå på ett bröllop så skulle jag själv välja att inte ta med barnen om barnen inte är släkt med brudparet eller om barnet har sina vänner där. Tex att min vän med barn gifter sig och mina och dennes barn då är vänner. Annars ser jag ingen anledning att släpa med sig barnen. Trebarnsfar´s komentar om dom tre frågorna är ju klockren :)

E, 15:55, 20 januari 2010. Anmäl

För mig finns det inte i min värd att inte bjuda barn när jag ska gifta mig, skulle aldrig vilja gifta mig utan att HELA min släkt finns där och då är mina syskonbarn givetvis inräknade. Alla ser det inte på samma sätt, och vill man då inte ha barn på bröllopet så är det helt ok. Att personen som har fått inbjudan där det klart och tydligt står i inbjudan att barn ej är välkommna så är det ju helt galet att då ändå fråga om det är ok.

E, 15:46, 20 januari 2010. Anmäl

:-)

sylvie, 23:21, 7 januari 2010. Anmäl

Håller med hi. <br/><br/>Sylvie, vilket var just min poäng, fast vi inte vill är vi understundom fördomsfulla, både jag (44-åringen) och du (den gamla "tanten"). Och detta sagt med den största av glimtar i ögonen.

Hans, 21:13, 7 januari 2010. Anmäl

Ater till fragan om barn (generellt, inte om de ska "crasha" ett brollop;) . Jag bor i USA men ar svensk och laser denna spalt med intresse. Jag tycket att det kanns sahar: i USA ar inte allt barnanpassat pa det satt som det ar i Sverige med lang barnledighet, etc. Pa det sattet ar folk inte lika 'trotta" pa att barnen och deras foraldrar tar stor plats och jag tycker faktiskt att jag blir mycket battre behandlad I USA med att folk hjalper till med att halla upp dorren om det ar svart att komma in med barnvagn, inte stirrar elakt pa cafeer, osv. A andra sidan ar det lattare att i Sverige ha en karriar kombinerat med foraldraskapet. Det finns fordelar med bada alternativen tycker jag. Med det kanns himla trist att nar vi aker till "mitt land" sa ska man behova sta ut med kommentarer om "forskrackliga mammor" eller andra trista papekanden som sakert beror pa den har "trottheten" men som faktiskt kanns direkt fientliga. Jag tycker att dialogen skulle kunna vara mer konstruktiv!

hl, 16:19, 7 januari 2010. Anmäl

Nej könet har ingen betydelse i sammanhanget. Tyckte mest det var lite kul att du såg en man framför dig, själv såg jag faktiskt en ca 55-årig kvinna. Hur som helst så kan jag konstatera att med fyra barn mellan 11 och 19 år i skolan som jag har så gör dom ingen skillnad på lärare och lärarinna. Det var nog förr som man uttryckte sig så. När jag gick i skolan på 70-talet sa vi förövrigt fröken och magister, det var tider det, då begrep folk vad det var för kön på ens lärare.

Hans, 09:54, 7 januari 2010. Anmäl

Tänkte inte på könet men måste ju kalla personen för något och det står lärare och inte lärarinna. Är könet viktigt i det här sammanhanget ?

sylvie, 23:09, 6 januari 2010. Anmäl

Hoppas din lärare också hinner med att undervisa i sitt ämne. Du behöver inte alls lyssna på honom när han avviker från ämnet och inte behöver du tycka som honom. Dina klasskamrater verkar uppföra sig som de flesta människor. Kanske skulle det bli lättare för dig om du såg dem som individer och inte en grupp. Ja, nu har vi hamnat långt från bröllopet !

sylvie, 19:03, 6 januari 2010. Anmäl

Ja, det finns förstås mycket fördomar ; man inbillar sig ju ganska mycket. Jag tror att man ska akta sig för att generalisera. Jag tror att du gör det men även några (inte alla väl ?) av dina klasskamrater. Man får tycka annorlunda. Man ska akta sig för att stoppa folk i fack.

sylvie, 22:59, 4 januari 2010. Anmäl

(forts) Att det skulle vara enbart något Svenskt påhitt att ibland ha vuxenfester och att i andra "härliga sydländska" kulturer så är ALLTID barn välkomna är nog någon konstig fördom som svenskar har hittat på om sig själva, i stil med att svenskar är stela och tråkiga (det är vi för övrigt inte alls).

Ms realitycheck, 17:42, 2 januari 2010. Anmäl

Gåvor och gengåvor?

Fråga: Sedan ett par år har jag en särbo. Vi är förlovade och ska flytta ihop så småningom. Han har tre barn i tonåren, föräldrar samt en syster med familj.

Mina svärföräldrar ger sina barn och barnbarn en stor slant var i födelsedagspresent och julklapp. Jag får gåvor för ett par hundralappar. Jag har gett mina svärföräldrar både julklappar och födelsedagspresenter tillsammans med min särbo, där jag stått för halva kostnaden. Under den tid som jag varit en del av den här familjen har jag vid ett par tillfällen gett mina svärföräldrar spontana små gåvor, inte några dyra grejer men en liten sak här och en liten sak där, för att visa att jag bryr mig om dem. Några sådana spontanpresenter har jag dock inte fått i retur.

Min särbos barn har fått pengar av mig till födelsedagar och i julklapp. De har dock inte gett mig något överhuvudtaget, vare sig födelsedagspresent eller julklapp.

Så min fråga är helt enkelt, hur ska jag förhålla mig till mina svärföräldrar och min särbos barn? Ska jag köpa presenter och julklappar och till vilka belopp? Ska jag fortsätta ge pengar till min särbos barn?

Svar: Det är inte så lätt att fortsätta vara generös när man inte möts av någon positiv respons.

Men du gör ett misstag: du förväntar dig motsvarande generositet och det går inte. Det kan finnas förklaringar till det du blir ledsen för. Kanske är det så här:

1. Dina svärföräldrar ger sina biologiska barn och barnbarn så mycket som de vill ha råd med. Det måste inte innebära att du inte är lika uppskattad, bara att du har en annan familjestatus.

2. Dina spontana gåvor till svärföräldrarna har inte besvarats med något till dig – men det är många som inte ens skulle komma på idén att en gåva utanför de formella gåvotillfällena ska gengäldas på något sätt. Så det behöver inte ha någon betydelse alls.

3. Tonåringar är emellanåt mer intresserade av annat än att tänka ut presenter till en förälders särbo. Att du ger dem pengar är knappast nödvändigt, tycker jag, varför ger inte du och deras far gemensamma presenter till hans barn, ni måste ju visa dem att ni är ett par.

Slutsatsen är att det du beskriver kan vara mycket större i ditt eget sinne än för de personer som du tycker är försumliga eller ogenerösa. Jag håller med dig om att det verkar lite trist, men många människor förstår inte samspelet mellan människor – de tror att deras gåvor inte spelar någon större roll, de förstår inte att vänlighet växer när den återgäldas med vänlighet.

Och du kan glömma att du inte får motsvarande uppskattning för de spontangåvor du ger. Förmodligen ses dina presenter som de vänligheter de är, utan tanke på att du skulle bli glad för en uppmärksamhet någon gång.

Fortsätt att ge presenter till svärföräldrarna tillsammans med din sambo, och gör likadant med presenterna till hans barn. Dela på kostnaderna och låt presenterna alltid vara från er två.

Och sluta förvänta dig presenter! Ge av givmildhet men vänta dig inte något!

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (44)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 44

Och så en särskild kram till Axel. Skaffa dig nya föräldrar!

JW, 11:47, 27 december 2009. Anmäl

Svärföräldrarnas reserverade hållning kan ju bero på att de antingen är osäkra på om du är deras sons slutliga partner. Han kanske har haft partners tidigare som de engagerat sig i och köpt dyra presenter till, och som sedan bara försvunnit ur deras liv. Kanske är du inte svärmorsdrömmen? Få kan leva upp till svärmors önskemål. Kanske kan det hjälpa till i relationen att du talar om för dom hur mycket du tycker om deras son. <br/>Och så det här med presenter. Gör inte detta till något livsviktigt. Det finns så mycket som är viktigare här på jorden.

JW, 11:37, 27 december 2009. Anmäl

Marie, Anechka, <br/>Det låter väldigt fint (konflikt hämmat och aningslöst) vad ni säger. Grundfrågan var hur julgåvor eller brist på, medvetet används för att mobba och utesluta andra familjemedlemmar, som frågeställaren så tydligt påpekar. Jag är ett oönskat barn, och har inte fått någon julklapp sedan jag var elva år gammal, däremot har jag köpt, givit och hoppats, man vill ju vara med, räknas om man säger.

Axel, 01:11, 27 december 2009. Anmäl

Ger alltid julklappar till mina barn och deras familjer men får sällan något tillbaka, vilket jag heller inte väntar mig. Tycker det är skönt att slippa få en massa grejor, som jag inte behöver och har ju råd att köpa vad jag vill till mig själv. Roligt däremot att ge bort presenter, som jag hoppas kommer till användning. Om inte så kan de ju alltid ge bort dem till någon insamling. Tycker inte man ska ta det där så högtidligt. Har för övrigt börjat ge de äldre barnbarnen en liten slant nu.....

Marie, 22:51, 26 december 2009. Anmäl

Ja, vi alla kommer att ge eller få något någongång, som vi är missnöjda med. Därför är det perfekt om presenten får vandra vidare tills den hamnar hos någon som behöver/vill ha den.

a, 20:27, 26 december 2009. Anmäl

Ååhh Magdalena, jag skrattar högt för mig själv! <br/>"Tonåringar är emellanåt mer intresserade av annat än att tänka ut presenter till en förälders särbo" <br/>Du har örnkoll! Och en helt fantastisk förmåga att förmedla dina klokheter!

Tonårsmamma x 3, 09:24, 26 december 2009. Anmäl

Tycker MR:s råd var vettiga och trevliga. Själv älskar jag att ge, men jag vet att jul och presentgivande är något som alla har en egen relation till och att det för många kan kännas krävande att ge presenter, många/dyra/överhuvudtaget. Dessa personer har i gengäld oftast andra sätt att visa sin vänskap och sin välmening på även juletid. Ger presenter och julklappar gör man för att man vill, man är knappast tvungen -och att i gengäld förvänta sig klappar från andra bara för att man själv behagar (eller är kapabel till, vilket knappast alla är) ge tycker jag är aningen fåfängt!

Anechka, 16:16, 25 december 2009. Anmäl

Axel; <br/>Jag angrep väl mer presenthysteri i allmänhet , men självklart är det fel att konsekvent behandla någon sämre än andra ,som i ditt och Lollos fall. <br/>Om någon behandlade mig så skulle jag helt enkelt låta bli att umgås med dem, oavsett vem det var..

Janne, 19:56, 23 december 2009. Anmäl

@ Lollo: kan problemet med dina svärföräldrar ha att göra med att du och din särbo inte är gifta? De kanske anser att man bara hör till familjen först när man är ingift. Om inte, så verkar de vara socialt inkompetenta om de behandlar dig annorlunda än svärsonen. Ge presenter gemensamt med din särbo till hans familj, spontangåvor verkar inte vara uppskattade, så det kan vara lika bra att ge dem till andra som uppskattar dem istället. Och Maleandros tips angående att ta med kakor är en bra idé.

Mijao, 17:42, 23 december 2009. Anmäl

Sluta att ge dem något, de är bortskämda eller så ignorerar de dig som ny i släkten. Inse fakta - det GÅR INTE att köpa vänskap. Gillar de dig inte så skit i dem.

Lotta, 17:19, 23 december 2009. Anmäl

Svara på julkort?

Fråga: Har fått ett julkort från en affärsbekant. Det lyder så här: God jul och Gott nytt år, tack för gott samarbete under det gångna året. Bästa hälsningar XXX

Hur ska jag svara på detta, skicka ett julkort till honom eller ett mejl och tacka för kortet och önska detsamma?

Svar:
Du kan skicka ett kort med nyårshälsningar – så gjorde man förr när man var artig och besvarade alla brev och kort! Ta ett nyårskort eller skriv ett själv, ett vanligt vitt kort som du kan pryda med nyårsklockor eller vad du vill, och skriv ”Tack för helghälsningen – ett fint nytt år önskas även dig! Vänliga hälsningar YY.”

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (9)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-9 av 9

Har svårt att förstå att man inte gillar jjulkort.. Att skicka ett julkort kan vara ett bra sätt att hålla viss kontakt. Alla har inte facebook m m eller mejl! (jo, jag har, men inser att alla inte gillar sådant) Två gånger har jag kunnat återknyta kontakten med gamla vänner tack vare att vi i alla fall skickat julkort med en liten hälsning. Det behöver inte betyda att vänskapen är mindre värd! <br/>Att få ett telefonsamtal uppskattar jag ju också, självklart.

Maja Gräddnos, 19:46, 2 januari 2010. Anmäl

Jag har talat om för mina vänner att jag vägrar skicka julkort. Endast en envisas och fortsätter skicka julkort. Jag tycker att det är märkligt att flera personer endast hör av sig en gång om året och då med julkort. Är inte vänskapen mer värd än så får det vara för min del. Sådana vänner som bara hör av sig en gång om året betackar jag mig för. Själv ringer jagalla vänner och önskar God Jul och Gott Nytt År innan julstöket. _I dagens läge är det ingen stor kostnad för den som inte talar i timtal och ett sätt att visa att man verkligen bryr sig om sina vänner och att vänskapen är mer värd än ett julkort en gång om året. Nej, strunta i denna urlöjliga ursäkt för att pliktskyldigast hålla kontakten med dem man egentligen vill slippa!

Vägrar julkort, 03:36, 31 december 2009. Anmäl

Jag har talat om för mina vänner att jag vägrar skicka julkort. Endast en envisas och fortsätter skicka julkort. Jag tycker att det är märkligt att flera personer endast hör av sig en gång om året och då med julkort. Är inte vänskapen mer värd än så får det vara för min del. Sådana vänner som bara hör av sig en gång om året betackar jag mig för. Själv ringer jagalla vänner och önskar God Jul och Gott Nytt År innan julstöket. _I dagens läge är det ingen stor kostnad för den som inte talar i timtal och ett sätt att visa att man verkligen bryr sig om sina vänner och att vänskapen är mer värd än ett julkort en gång om året. Nej, strunta i denna urlöjliga ursäkt för att pliktskyldigast hålla kontakten med dem man egentligen vill slippa!

Vägrar julkort, 03:36, 31 december 2009. Anmäl

I år har jag för första gången upplevt känslan av att ha skickat mina julkort INNAN jag fick av andra - helt underbart! <br/>(tidigare år kanske det blivit ett påskkort i bästa fall, eller ett telefonsamtal. Och julkortfloden har förstås tunnat ut,

mille, 11:00, 23 december 2009. Anmäl

Jag tycker att det är skillnad på privata julkort och de som går i "tjänsten". De privata ser jag till att svara på/ skicka först men de i tjänsten...inte behöver man svara på dem. Principen i min branch är väl mer att den som får betalt skickar och tackar för ett gott samarbete under året till den som betalat.

konsulten, 21:59, 22 december 2009. Anmäl

Men herregud vad folk är handfallna... Det är väl bara att skicka ett hjärtligt God Jul! tillbaka? Och vem som har skickat först och så vidare kan man väl inte vara säker på, med tanke på hur överansträngd postgången är före jul. Det är inte alls krystat att skicka ett nyårskort - hellre sent än inte alls, om man nu vill återgälda vänligheten.

P, 15:29, 22 december 2009. Anmäl

Ja, det här är baksidan på julkortsskickandet, som jag annars tycker är skoj - både att göra hemgjorda julkort och att se vad de som skickar till mig har hittat på detta år. <br/>Detta att man skäms när man får julkort från någon som man inte har skickat till - och det känns pinsamt och krystat att skicka både nyårskort och ett försenat julkort, när man vet att mottagaren vet att man inte skulle ha gjort det om man inte fått från honom/henne... <br/>Och detta att man blir ledsen när man inte får av någon som man själv skickat till. För lite ledsen blir jag faktiskt, idiotiskt nog...

Catharina, 14:10, 22 december 2009. Anmäl

Du hinner fortfarande skicka ett vanligt julkort! Frankera bara med vanliga frimärken och inte med julpost-märken.

Emma, 11:06, 22 december 2009. Anmäl

Magdalena har bra svar på allt!

Karolina, 10:21, 22 december 2009. Anmäl

Hindra barnklappande?

Fråga: Det är mycket vanligt att kända så väl som okända tar på mitt barn som är fem månader. Hur kommer det sig att människor anser att de har rätt att göra detta? Hur kan jag på ett trevligt men bestämt sätt förebygga att andra tar på mitt barns händer, huvud eller över huvudtaget på barnet eller dess napp. I dessa tider vill vi undvika förkylningar, influensa och allsköns bakterier. Vi funderar på att skaffa en skylt ”Se, men inte röra”, men vill hellre ha en slagfärdig fras att bemöta dem med.

Svar: Barn är underverk och väcker starka känslor hos de flesta. De som vill röra vid ett mirakel, ett barn, tänker inte på baciller och virus och att barnet blir stört, de tänker bara på att få klappa, pussa, nudda vid underverket. Den försvarslösa litenheten, miniatyren av den vuxna varelsen, är oemotståndlig. Samma sak gäller ju hundvalpar och kattungar.

Så du kommer aldrig undan människors behov av att röra vid en baby, det är förmodligen genetiskt och dessutom vänligt tänkt. Däremot kan du försvara ditt barn genom att sätta upp den skylt du själv föreslår. Det är effektivare än att säga till människor något när de kanske redan är på väg att ta på barnet. Jag kan inte komma på någon enda vänlig fras som garanterat skulle hålla undan andra från barnet. Men du kan ju försöka med att säga ”nej, rör inte, han/hon är för liten och ömtålig”.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (94)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 94

Klart att man kan klappa bebisen lite försiktigt på kinden! Jag har småbarn själv och tolkar en liten klapp som en trevlig hälsning, ett slags "omvärlden är vänlig"-signal till det lilla barnet, men jag har märkt att många föräldrar är har ett extremt revistänkande när det gäller bebisar. För mig blir det obehagligt och lätt neurotiskt. Smittskyddsargumentet håler inte riktigt: äldre syskon som går på dagis är den utan jämförelse vanligaste smittkällan.

Verpe, 04:10, 22 februari 2010. Anmäl

Greta: Vi reagerar på olika saker i brevskrivarens brev. Du reagerar på de okända som tar på hennes (och dina) barn. Jag har full förståelse för att ni inte gillar det. Jag reagerar på att hon inte heller vill att hennes vänner och bekanta (jag tolkar "kända människor" som det) tar på hennes barn. <br/>Det finns ganska många som har väldigt svårt för fysisk beröring, det är något av ett handikapp och jag tycker att det är synd att uppmuntra att föra över det på sina barn. Man kan tro att barnen besväras av saker man själv besväras av, när det inte behöver vara så att de gör det. <br/>Om det är förkylningstider kan man ju faktiskt upplysa sina vänner och bekanta om att man är orolig för RS-virus, det kan man ta (min brorsdotter hamnade på sjukhus pga det, så jag vet att det är en verklig fara och något man verkligen vill undvika). Man kan även fråga om de har tvättat händerna eftersom man är orolig för smitta, det är inget att ta illa upp av (om man inte är väldigt känslig då).

KA, 13:14, 8 januari 2010. Anmäl

KA: för min del har diskussionen främst handlat om fenomenet att vilt främmande människor dyker ner i barnvagnar och gosar. Det är tyvärr vanligare än man kan tro så det är ganska många som inte är normalt funtade tyvärr. Sen kan jag faktiskt också förstå föräldrar som inte vill att bekanta blir för närgångna när det är influensa- och vinterkräktider om barnet är riktigt litet. Särskilt om det är första barnet kanske man kan bli lite överbeskyddande men jag tror inte det sätter så stora spår, de flesta slappnar av när barnet blir större. Men om du har annan erfarenhet så har jag all respekt för det.

Greta, 08:57, 8 januari 2010. Anmäl

Mer respekt för andras bebisars, föräldrars,hundars mm.mm integritet. Inför lag som skyddar!

pippi långstrump, 07:11, 8 januari 2010. Anmäl

Och mitt förra inlägg var ett svar till Greta, glömde skriva det.

KA, 00:45, 8 januari 2010. Anmäl

Det finns självklart gränslösa människor som tar på vilt främmande barn, jag talar inte om dem. Förhoppningsvis är de ganska få. Men i min erfarenhet är de barn som har föräldrar som är bekväma med att andra än de själva tar i och umgås med deras barn mycket lugnare och mer harmoniska än de barn som har föräldrar som blir nervösa så fort någon annan än de själva kommer nära deras barn. Jag tror också att båda sortens föräldrar vill sina barns bästa och agerar utifrån det men det betyder inte att de alltid gör rätt sett utifrån barnens bästa. <br/>Att respektera barnens egna gränser ser jag som en självklarhet. Normalt funtade människor märker om barn inte vill bli upplyfta eller vad det nu må vara, och det måste naturligtvis respekteras.

KA, 00:44, 8 januari 2010. Anmäl

KA: visst verkar det finnas en instinkt hos människor att ta på allt som är tilltalande. Men det finns en instinkt hos föräldrar att skydda sina bebisar mot okändas närmanden också, de behöver inte vara hysteriska för det. Har du försökt amma en nästäppt och snorig bebis, suttit på akuten med en som är RS-smittad?. Finns syskon går inte smitta att undvika men varför måste okända hjälpa till? Nyttan med exponering för baciller och från vilken ålder är väl för omdiskuterad för att kallas fakta. Jag är också rätt säker på att barn blir tillräckligt berörda utan att okända behöver hjälpa till. Släkt o vänner kan säkert bistå med kramar och pussar så det räcker, på barnets villkor. Man ska inte glömma att även bebisar har olika personligheter. En del går glatt från famn till famn medan andra är blyga och vill ta tid på sig. Att bli påhoppad av en vilt främmande människa kan förmodligen vara rätt obehagligt för den blyga sorten. Om man nu bryr sig om vad bebisen tycker...

Greta, 20:37, 7 januari 2010. Anmäl

Kan det inte vara så att det är en instinkt hos människor att vilja peta lite på bebisar i sin närhet? Det tror jag i alla fall. Och instinkter brukar ha ett syfte, i detta fall tror jag att det kan vara att barnen ska lära sig om jag/du, att det finns fler människor än mamma pappa och att andra också kan vara snälla och inte skrämmande. Beröring är viktigare för små barn än att slippa beröring. Sen är det väl fakta att förkylningar och exponering till (en lagom mängd) baciller behövs för immunförsvarets utveckling, och skyddar mot allergier. Hysteriska föräldrar torde vara ett större problem än att deras bekanta vill röra vid deras barn...

KA, 14:45, 7 januari 2010. Anmäl

Jeyno: ledsen om jag missförstått dig, men om du vill fortsätta diskussionen så måste du nog förtydliga.

Greta, 11:56, 7 januari 2010. Anmäl

@Greta: Det var inte den aspekten jag ville föra fram.

Jeyno, 10:14, 7 januari 2010. Anmäl

Kavajgala?

Fråga: Ska på en gala ikväll och dresscode är kavaj/smart casual.

Vad innebär det för mig? Kan jag ha en enkel knälång klänning, smycken och stövlar till?

Svar: Knälångt lite finare-än-vardag är bra, tydliga smycken är bra på grund av benämningen ”gala”, men bättre än stövlar är fina kvällsskor, av samma anledning.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Festtack?

Fråga: Jag var på 25-årsfest nyligen och gav bort en present till födelsedagsbarnet (bok om franska desserter).
 
Ska jag skriva till värdparet och tacka för festen och ska födelsedagsbarnet skriva och tacka för presenten?
Vem tackar för vad egentligen?

Svar: Du har varit på en fest. Det skriver du ett tack för. Att du gav en present har inte med ditt tack för festen att göra.

Den som har fått en present skriver och tackar för den.

Allra bäst är om du hinner skriva och tacka för kalaset innan födelsedagsbarnet skickar sitt tackkort för presenten.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (10)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 10

Upsaliensare; <br/>Naturligtvis skall man tacka, det jag undrade var varför man måste tacka dubbelt, och varför det inte räcker att säga tack när man går..

Janne, 11:07, 31 december 2009. Anmäl

Att inte tacka för festen, presenten eller vad det nu gäller är enbart självupptaget. Att skriva ett vackert vykort eller ett kort brev är naturligtvis det bästa men i nödfall går det väl an att ringa också. Jag är inte säker på att det är en generationsfråga - vi som är 20-30 år gör gärna så (åtminstone där jag umgås), inte bara för att det alltid har varit så, utan för att vi också anser det trevligt och att det hör till. Det är så vi har lärt oss sedan vi var små.

Upsaliensare, 10:37, 31 december 2009. Anmäl

Är det bara jag som tycker den här (svenska?) seden att det skall tackas om och om igen efter fester känns onödig? <br/>Varför räcker det inte med att vänligt -och förhoppningsvis ärligt- tacka för en trevlig fest när man går..? Eller tacka för presenten när man öppnar den? <br/>"Det har alltid varit så" räcker inte som förklaring..

Janne, 15:41, 29 december 2009. Anmäl

haha, skicka brev som tack för festen... så förlegat. Max ett mail, annars säger man väll tack för senast nästa gång man ses. Så umgås vi nuförti'n, och det är inte ett dugg ohövligt

MrH, 21:43, 28 december 2009. Anmäl

Instämmer med snigelpost. Är 40, stockholmare med stort umgänge och en hel del fester. Skriftliga tack för presenter och skriftliga tack för senast existerar knappt. Man tar det muntligt nästa gång man ses eller har kontakt.

svea 40, 21:20, 22 december 2009. Anmäl

Apfelstrudel = Österrikisk dessert! (Gköm inte att ta bort märket (tänk på etiketten!) på äpplena innan ni bakar!)

Ryttmästar'n, 16:28, 21 december 2009. Anmäl

Ta inte illa upp om du inte får ett tackkort för presenten. Bruket att skicka brev eller kort per snigelpost är på utdöende bland de yngre generationerna. Normalt är att tacka muntligt nästa gång man möts, eller via e-post. Så funkar det i alla fall i min umgängeskrets (mestadels civilingenjörer i 35-årsåldern boende i Stockholm).

Snigelpost, 14:35, 21 december 2009. Anmäl

men appfelstrudel då? Då blir det ju 2 sidor..

Greta, 12:17, 21 december 2009. Anmäl

Det finns bara en dessert på tyska : "schwartswaldstårta ", det inte mycket till en bok

sesan Sissi, 12:10, 21 december 2009. Anmäl

Vad hade hänt om det varit en bok om tyska desserter?

rulle, 11:23, 21 december 2009. Anmäl