Möhippegrabbar?

Fråga: Jag är en nyfiken brud som undrar över om det är okej att ta med sig sina killkompisar på en möhippa? Eller är det så att möhippor är endast för tjejer?

Svar: En mö är en ogift kvinna. Möhippan är den blivande brudens avsked från ungflickstiden. Traditionellt hålls den av hennes närmaste jämnåriga väninnor som en överraskning för den blivande bruden. Hon har ingenting att säga till om beträffande sin möhippa.

Män hör alltså traditionellt inte hemma på en möhippa.
Men det kanske kan ändras, om det är en allmän uppfattning hos brudens väninnor (bruden ska ju inte lägga sig i). Fast då kan det knappast kallas möhippa längre. Vilken man vill räknas som mö?

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (44)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 44

Har själv varit med på ett par möhippor och en svensexa som min hustru anordnade eftersom hon var brudgummens marskalk. När jag skulle gifta mig gjorde jag min inställning klar i vänkretsen, tyvärr tog dock inte min i övrigt välfungerade marskalk hänsyn till det varför en av mina närmaste vänner inte var inbjuden. Men hennes möhippa in spe har jag för många år sedan lovat lägga mig i.

Björn, 15:13, 7 april 2010. Anmäl

Fast det är väl bara bruden som är den sk mön i sällskapet. De andra vänninorna kan ju vara gifta, var kanske inte så traditionellt, men jesus. Nu är väl möhippa resp sevnsexa en skoj fest för bruden resp brudgummen. Har bruden en nära manlig vän som hon vill ha med/han vill vara med och de som anordnar möhippan vill ska vara med, så fine! han behöver ju inte vara mö för den sakens skull. Antagligen är inte bruden jungfru heller...

Emilie, 15:02, 7 april 2010. Anmäl

Jag är bjuden på en svensexa denna sommaren, och det är min andra inbjudan till en sådan. <br/>I mitt studentgäng var vi bara killar och så jag, hade kännt väldigt konstigt om hela gänget skulle sammanstråla och fira något och jag helt plötsligt inte fick vara med. det tycker uppenbarligen killarna med eftersom de båda brudgummarna sett till att deras best man vet att en inbjudan ska gå ut även till mig, fast jag itne har en snopp!

Angela, 17:17, 6 april 2010. Anmäl

Jag håller med Jenny nedan, när man har nära vänner av båda könen skulle det kännas tokigt om inte de nära killkompisarna fick vara med på möhippan. Det är väl brudens/brudgummens önskan som styr, den som ordnar det hela står väl brud/brudgum så nära att han /hon vet vad som uppskattas. Jag fick en toppenmöhippa med både killar och tjejer.

Julia, 14:11, 6 april 2010. Anmäl

Smickrad och glad deltog jag i en möhippa där alla tyckte det var helt flott med min närvaro. Fast det var ju en riktig möhippa och ingen förnedringsuppvisning med underbältesgrums.

möööö från en udda mö, 14:09, 6 april 2010. Anmäl

Hurra för vänsexor, vänhippor, svenhippor och mösexor! Välkommen in i 2000-talet!

Jenny, 20:42, 5 april 2010. Anmäl

Magdalena, gå en kurs i jämställdhet!

Monika, 20:14, 5 april 2010. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Anders, 12:46 och Presidenten, 10:41, varsågoda, ni väljer själva era positioner - det jag avsåg med mitt tvivel är att en man inte ofrivilligt ska tilldelas en benämning som innebär en kvinna, gärna oskuld.

Magdalena Ribbing, 10:54, 3 april 2010. Anmäl

Jag me, Magdalena!

Presidenten, 10:41, 3 april 2010. Anmäl

Jag vill kallas mö, Magdalena!

Anders, 12:46, 2 april 2010. Anmäl

Framtidsnyfikenhet?

Fråga: Angående påträngande framtidsfrågor. Det är nämligen så att jag är i slutskedet av mina universitetsstudier och har ännu ingen klar bild av vad jag vill göra sen vad gäller anställning eller vidare studier. Detta har ofta lett till besvärliga situationer med ytliga bekanta. Självklart är det både artigt och trevligt att folk intresserar sig för ens planer, men då jag ännu inte har någon konkret idé försöker jag svara allmänt för att sedan byta ämne.

Det har vid upprepande tillfällen hänt att personer inte nöjt sig med mina svar eller förstått min ovilja att spekulera i mina framtida göromål.  Istället följer enträgna frågor om mina exakta planer. Jag har till och med fått frågan hur länge jag har råd att finansiera min ovisshet, något som jag tycker är en privat angelägenhet och verkligen inget passande ämne för småprat. Hur tycker du att jag ska tackla dessa personers snokande nyfikenhet som ofta gör mig illa till mods?

Svar: Hu så trist att utsättas för frågor som man kanske inte ens ställt sig själv! Och att tvingas höra på frågor om hur stor ens plånbok är! Många människor kallar sitt frågande för medmänskligt intresse. Du och jag och ett stort antal andra kallar det nyfiket snokande. Kanske är det vänligt menat men inte desto mindre måste varje vänlig frågare förstå vad frågan rör vid.

Du kan svara med ett vänligt leende något fullkomligt likgiltigt, som ”det får vi se” – ”tänkande pågår” – ”jag har mina hemliga planer!”.

Och när de totalt oförsynta vill ha reda på din privata ekonomi så säger du lugnt ”det är min sak”. Blir det trots detta envisa följdfrågor säger du till slut ”du kan gå in på skatteverket och kolla min deklaration om du vill”.

Fy sjutton så hopplösa och taktlösa alltför många är!

Ge inte efter! ge inga informationer som du inte vill ge! svara inte!

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (48)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 48

Jag skulle bli glad om någon brydde sig och ställde de frågorna till mig! Mycket hellre det än att prata om väder och vind.

toby, 20:56, 8 april 2010. Anmäl

forts. Det faktum är det är "ytliga bekanta" som ställer frågor, visar också att de har svårt att finna samtalsämnen, och därför hugger det som erbjuder sig. Ladda upp med alternativa ämnen, om du är så känslig.

Putte, 19:16, 8 april 2010. Anmäl

I de flesta fall tror jag inte ens frågeställaren är intresserad av svaret; det är bara ett givet ämne, ungefär som vädret. "Jaså, du är snart klar? Vad ska du göra då?" Det finns ju personer som HAR framtidsplaner...och i annat fall kan man svara undvikande.

Putte, 19:09, 8 april 2010. Anmäl

Svara "Det vet jag när mitt drömjobb/det perfekta jobbet för mig dyker upp" och fråga sedan "Vad är ditt drömjobb?" eller "Har du några bra förslag?"

Mijao, 12:01, 6 april 2010. Anmäl

Den här frågan skulle ord för ord kunna vara skriven av mig. Jag känner igen mig fullständigt.

Michael, 00:09, 6 april 2010. Anmäl

Vilka jobbiga typer. I Sverige är ju försörjning iofs inget problem tack vara de generösa bidragssystemet, man kan ligga hela livet på soffan och fundera på vad man vill göra...

Tommy, 22:38, 5 april 2010. Anmäl

Är själv studerande och vet precis hur det känns. Det verkar som att alla har den perfekta åsikten att dela med sig av och har man inte planerat sitt liv till döden får man höra om deras erfarenheter till öronen blöder. Det är nästan alltid första frågan jag får när jag möter folk, främst släktingar. Jag försöker tolka det som att de ju egentligen bara vill mitt väl och svarar med ett "vi får se, det går nog bra" eller "man hamnar där man hamnar". För så är det ändå i slutändan.

Becca, 19:44, 5 april 2010. Anmäl

Till de som frågar om hur länge Du har råd att studera kan Du säga att: "Tid och pengar är det enda jag har gott om, så vi får se!"

Den gyllene framtiden, 19:15, 5 april 2010. Anmäl

I en liknande situation tycker jag att det borde räcka med att jag rycker på axlarna och säger "vi får väl se" och upprepar det vid behov men... det är missriktad välvilja, folk i det här landet har fått för sig att de är snälla om de kommer med oönskade råd och de blir smått frustrerade om allt inte är lika självklart för dig som det är för dem. Insisterar de på att få veta hur du klarar dig är det ren egoism: de sliter och släpar, du tär på vad de tror är deras egna tillgångar.

Hott, 09:40, 5 april 2010. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Brittsten, 20:30, frågeställaren beskriver ytliga bekantas påträngande enträgna frågor om framtidsplaner och personlig ekonomi trots försök att avvisa frågorna. Det handlar inte om nära vänners omsorg. Så det är inte jag som är en hopplös primadonna, utan du som inte kan läsa innantill.

Magdalena Ribbing, 23:22, 3 april 2010. Anmäl

Tandpetarsällskap?

Fråga: Visst finns det ibland behov av att efter maten få bort något som har fastnat mellan tänderna.

Men jag upplever allt oftare att matgäster vid samma bord efter maten använder tandpetaren som en slags tidsfördriv för att leta matrester mycket intensivt och länge och tar ut tandpetaren framför alla närvarande för att alla beskåda sina fynd (och så att alla andra ska se deras äckliga fynd). Detta kan i värsta fall pågå i flera minuter och personerna visar inga tecken på att sluta efter uppnått resultat. Kan man inte förvänta sig lite mer diskretion, hålla handen framför, och vid större problem att lämna matbordet.

Jag har ibland (skämtsamt) sagt att jag tar med öronpinnar och börjar rensa mina öron eller rensa bort skiten under mina naglar.

Svar: Ständigt upprepar jag att tandpetande är en syssla för ensamseglare – i meningen att det inte går att peta tänderna i sällskap om man vill te sig hyfsad och normalt väluppfostrad. Det är som du skriver inte ovanligt med dessa engagerade tandrotare som ser saliga ut när de får loss en bit kalvstek eller äppelkaka och nästintill visar upp detta.

Hur ska någon vettig människa kunna tycka att det är roligt-intressant-behagligt att se och höra andras tandpetande?
Handen för munnen hjälper inte. Inte servetten heller. Det är och förblir fel att peta tänderna i sällskap, och det är och förblir obehagligt att tvingas åse detta.

På ett sätt är ett beklämmande att du känner dig nödgad att påpeka skämtet med att du skulle städa dina öron eller naglar i sällskap.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (43)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 43

Jätteäckligt med tandpetning vid matbordet. Spar det du har mellan tänderna, det kan komma bistra tider.

Claudia, 20:54, 5 april 2010. Anmäl

Löjligt att jömföra tandpetning med näs- eller öronpetning. Tandpetning är en del av svensk kultur (men är konstigt i vissa andra länder) på samma sätt som att surpla är en del av kinesisk kultur. Självklart ska man inte peta med öppen mun eller förevisa eventuella fynd. Gör man det på rätt sätt så är det inte äckligt. Tandpetare finns på restauranger för att man ska kunna avsluta måltiden med att diskret peta tänderna. Då hundra gånger äckligare att man låter folk röka vid borden utomhus.

Y.J., 20:12, 5 april 2010. Anmäl

Der spiegel: kan bara hålla med dig.

a, 20:55, 4 april 2010. Anmäl

Otroligt löjligt, att låta sig störas av andras beteenden är inte bara dumt utan också ett slösande av sin energi. Energi som du kan använda till bättre saker än att reta upp dig på hur andra beter sig.

Micke, 17:45, 4 april 2010. Anmäl

PETA TÄNDER MED HÄNDER, dvs fingarna har numera blivit tandpetare. <br/>Heja Magdalena! <br/>Vad är det för fel med lite stil?

Eva, 10:47, 4 april 2010. Anmäl

Äntligen! Nu behöver jag inte längre hymla med att peta tänderna på allmän plats. Bara tanken på att det retar upp etikettspretton är gott nog. Vill ni inte umgås med människor finns det alltid porslindockor att möblera era bostadsrätter med.

Studenten, 01:57, 3 april 2010. Anmäl

Jag håller helt med om att tandpetande inte ska ske vid matbordet lika lite som man rengör näsan där, men restauranger håller inte med. Det finns tandpetare överallt. Jag var till och med på Edsbacka innan de stängde, och om en tvåstjärnig restaurang har tandpetare till maten så ligger vi andra pyrt till.

Jesper, 01:05, 3 april 2010. Anmäl

När ni kommer hem kommer allt tandpeteri i alla sammanhang kännas som en frisk vårfläkt. ..

Der spiegel., 22:46, 1 april 2010. Anmäl

Allt oftare? Vilket påstående, bara för att dryga ut obehaget i framställningen ännu mera? Om det är ett problem så byt, vänner, titta inte så intenvist på folk i restaurangen eller försök kväv dina pubertala "äckelkänslor". Om du letar fel och brister hos dina medmänniskor kommer du hitta många. Att sen maskera sin "egen" önskan att känna sig dukig och höja sig inför sig själv med hjälp av att hänföra det hela till en "etikettsfråga" är ju dömt att misslyckas. Åk till haiti med ert "OBEHAG".

Der Spiegel, 22:43, 1 april 2010. Anmäl

RE: Cilla, 17:02 "Jag har sett en för mig obekant kvinna fiska fram både tandpetare och fickspegel vid matbordet " <br/>Det kan ha varit ett alibi för att med spegeln titta på manliga matgäster hon finner attraktiva

Karl Klacken, 14:37, 1 april 2010. Anmäl

Fel etikett?

Fråga: Magdalena Ribbing, kul med dina svar, ibland delar jag dina åsikter, ibland inte.

När du avråder från att ge krukväxter förstår jag dina skäl, men du är väl medveten om att det är enormt vanligt att ge bort en krukväxt? När du avråder från det framstår du verkligen som stigen ur en annan tid och samhällsklass än där jag lever.

En gång skrev jag om min kusin till dig, hon hade gift sig i smyg och jag var sur på det. Du svarade att det var min kusins ensak. Visst, men så enkelt är det inte, jag känner mig ännu åsidosatt och taggen finns ännu mot min kusin.

Jag tycker att du ska erkänna psykologiska och känslomässiga skäl mer i din spalt och inte låta påskina att allt är rationellt och logiskt.
 
Men jag tycker att ämnet etikett är intressant annars skulle jag väl inte skriva, tycker också att det är tråkigt om du möter ilska. Dock upprördhet förstår jag om din spalt väcker. Det gör den ofta hos mig.

Svar: Tack för ditt intresse! Nu är min spalt inte till för att jag ska bli populär eller för att alla ska tycka att jag har ”rätt”. Frågeställarna skriver till mig därför att de undrar över ett problem i umgängeslivet, en ovan situation, något om klädsel, bordsskick, presenter och annat som de vill ha reda på. Då svarar jag alltid utifrån vad som är vedertaget god stil, erkänd god etikett, vanligt folkvett, hyfs överhuvudtaget. Att svaren inte passar alla är en helt annan sak. Samhällsklasser som du skriver, skiljer sig ganska lite från varandra i den grundläggande goda etiketten, nämligen den som handlar om hänsyn och vänlighet, som du kan läsa att jag ständigt förespråkar. Men det finns gott om påhittad “etikett”, om onödiga försvårande “regler” som kommer av missförstånd eller inbillad så kallad finhet. Allt sådant försöker jag hejda.

Andra frågor handlar om relationer i viss mening, som svar på dumma frågor, eller vad man gör om någon bråkar på en fest. Detta svarar jag också på mot bakgrund av min erfarenhet från ett långt liv i olika miljöer. Många frågor får svar som frågeställaren inte alls vill ha. Som du angående din kusin som gifte sig utan att meddela släkten. Ja, du tycker att det var trist, men en vigsel är hur man än ser den främst ett löfte mellan de två som ingår äktenskapet. De kan ha tusen skäl till att vilja vigas i enskildhet. Du hade velat att jag skulle svara dig att din kusin gjorde fel, eftersom det skulle få dig på bättre humör. Men det är inte min uppgift i denna spalt. Jag svarar med vad som är vedertaget, ofta anpassat till dagens seder om de är okej. Och då blir svaret att kusiner har inte har minsta skyldighet att informera om sin vigsel om de inte vill.

Mitt svar om att undvika krukväxter som present handlar inte om vad som är vanligt att ge bort – jag får också presentkrukväxter och blir glad – utan om att inte utan vidare ge sådana presenter som kräver en hel del av mottagaren vilket en stor krukväxt gör. Vill man ge en skötselkrävande och utrymmeskrävande krukväxt ska man känna mottagaren väl och veta att den passar. Det är vad jag menar.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (62)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 62

@Victor A - Jag vet att MR brukar betona de gemensamma dragen och det som har funktion, men det vore bara fånigt att låtsas om att hennes råd inte är fast förankrade i ett visst samhällsskikt och inte alltid funkar i andra samhällsskikt. Jag uppfattar MR:s mål med råden som 100% goda, men etikett används tyvärr ofta som ett sätt att urskilja dem som inte kan reglerna, som inte hör till, en funktion hos etiketten som inte heller bör blundas för. Ingen kritik mot MR alltså men en del andra gör så.

Emma, 17:57, 6 april 2010. Anmäl

Intressant det där med klassbunden etikett. Jag tycker den var allra tydligast i diskussionen om skor inomhus eller ej, jag visste faktiskt inte att det fanns en så markerad klasskillnad i Sverige vad gäller etikett. Vore intressant att höra mer om sådana här klass/regionala skillnader, istället för att låtsas att etiketten är homogen i Sverige.

A, 13:09, 6 april 2010. Anmäl

Emma, 00:56: Det finns alltid undantag. Magdalena Ribbing ger en allmän syn på frågan - men andra kanske gör på annat sätt just i sin vänkrets. Men att känna till det övergripande är ju bara en fördel; då har man åtminstone två alternativ för sitt handlande! Och svaret är säkert inte tänkt som klassfråga, tvärtom, det skall vara något som sammanbinder folk istället för att dela dem!

Victor A, 06:24, 6 april 2010. Anmäl

Angående klassfrågan - självklart är vissa saker grundläggande i allt artigt uppträdande. Men det kan skilja i frågor som t.ex. att ha på sig skor inomhus. Renlighet är ett rättesnöre i arbetarklassen på ett annat sätt än hos överklassen (kanske för att man städar själv), och i några arbetarhem jag varit i hade skor inne ansetts mkt oartigt och det smulas minsann inte i vardagsrummet, utan fikas oftast i köket. MR ger ofta goda råd, men sånt nämner hon sällan, bara borgerlig etikett.

Emma, 00:56, 5 april 2010. Anmäl

Tycker att krukväxtfrågan krånglas till onödigt - är väl bara att skicka vidare eller slänga när man tröttnat på dem. Har folk mage att kommentera frånvaron av dem är det bara att säga att den inte trivdes där man ställde den eller att nya ägaren blev SÅ förtjust vid besök. Orkidéer i kruka betraktar jag själv närmast som snittblommor - när blomningen är över ersätter jag med nya. Och hur tar ni hand om era snittblommor egentligen? De kräver också viss omvårdnad - byta vatten, skära nya snitt.

Emma, 00:51, 5 april 2010. Anmäl

Kanske vill h'n att MR svarar i stil med att "självklart är det din rätt att inte bjuda din kusin till ditt bröllop, men du kan förvänta dig att hon kanske ändå blir ledsen över att inte bli bjuden. För släktfridens skull kanske du kan fundera på att bjuda henne ändå?". Men a) som BS konstaterar kan man inte alltid hålla på och gissa omgivningens irrationella reaktioner i en sådan här spalt, det får individen själv försöka göra, och b) jag tycker MR förvånansvärt ofta ändå tar sådana här känslo

A, 15:47, 3 april 2010. Anmäl

Om jag ska försöka läsa frågeställaren vänligt, så kanske poängen är att även om folk inte i en viss situation har "rätt" att bli ledsna och sura så blir de det ändå. Även om de förstår att det är ologiskt, eftersom vi inte alltid kan välja att känna på ett visst sätt bara för att det är logiskt eller vi skulle vilja det. Kanske är det detta h*n vill att MR tar i beaktande i sina svar, och svarar i stil med att "självklart är det din rätt att inte bjuda din kusin till ditt bröllop, men du kan fö

A, 15:46, 3 april 2010. Anmäl

Vaddå "psykologiska och känslomässiga skäl"?! Ska man ta i beaktande alla människors psykologiska bakgrund och enskilda förhållanden kan man lika gärna slopa allt vad generella etikettsregler heter från början. Vad ger kusinen rätt till särbehandling? Egoistiskt trams!

BS, 12:13, 3 april 2010. Anmäl

Lysande svar. Detta kallar jag integritet.

Kennet Vikhed, 11:36, 3 april 2010. Anmäl

För övrigt gillar jag MR skarpt.

MT, 21:11, 2 april 2010. Anmäl

Släktovilja?

Fråga: Jag har ett problem som oroar mig inför min födelsedagsfest. Jag har tänkt bjuda både släkt och vänner.
Sedan en längre tid träffas inte två av mina nära släktingar. Något har hänt mellan dem. Jag vet inte vad. När vi har bjudits till någon av dem sedan dess så är inte den andra personen med. Vi har alltid haft jättebra kontakt med varandra tidigare.
Nu till problemet.
Skall jag bjuda båda och de får komma överens eller skall jag välja den som jag kanske helst vill bjuda?

Svar: Du har dessa släktingar och att de inte kan kommunicera med varandra är inte ditt problem. Om de inte sinsemellan kan lösa denna konflikt är det deras sak. Du har inte ansvar för deras problem. Bjud dem båda och meddela dem samtidigt att den de ogillar också är bjuden. Så får de klara ut med varandra hur de ska agera.

Däremot ska man inte bjuda “fiender” utan att tala om det för dem så att de själva kan ta ställning till sin närvaro. En del anser att exempelvis skilda par som absolut inte vill mötas och inte drar jämt ska bjudas samtidigt “för att lära sig umgås igen” – men den saken ska vänner inte lägga sig i. Ingen vuxenuppfostran i avdelningen beskäftighet!

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (17)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 17

Man behöver inte vara defensiv vare sig i familjen eller spalten och är det så illa att man känner att man måste frysa relationen till sin svåger i flera år framöver så är det kanske värt att tänka på hur relationen till systern fungerar, om man kan ställa några frågor om hur det ligger till och vad man kan göra.

bonk, 09:34, 5 april 2010. Anmäl

@Fia <br/>Det var inte avsett som om det var jag som skulle säga det rakt ut; det är faktiskt min syster som säger så till min bror angående hans flickvän. Rakt ut har hon sagt det till andra familjemedlemmar att hon faktiskt inte gillar min brorsas tjej. Så... min syster, och hennes man enligt mig, är inte vita får direkt. Jag anser precis som du att man inte kan säga så till någon angående deras partner. Därför har jag inte sagt något, och kommer aldrig säga nåt angående svågern.

Kiwi, 15:01, 1 april 2010. Anmäl

Kiwi: du behöver inte sitta i knät på honom, inte vara överdrivet intresserad och kontaktsökande, men gör allt du kan för att hålla kontakten på en hövlig nivå. Du behöver inte älska honom men ni behöver ha en fungerande relation där ni åtminstone är artiga mot varandra. Detta eftersom din syster har valt honom. Tolerans! För din systers skull.

Fia, 13:06, 1 april 2010. Anmäl

Kiwi: Nej, det är inte okej. Du har en skyldighet att göra allt du kan för att relationen med svågern skall fungera - för din systers skull. Tycker du inte om honom så håll det för dig själv. Det enda som kommer hända annars är att det förstör relationen med din syster. Att vädra din åsikt för någon annan som har en relation både till dig och svågern och/eller systern är bara fel. Vädra om du behöver men i så fall med egna vänner som inte har med saken att göra.

Fia, 13:02, 1 april 2010. Anmäl

Good answer Magdalena!

Anna, 18:43, 31 mars 2010. Anmäl

Visst kan man känna sig lite tvetydigt inställd till familjemedlemmar. Det har dock aldrig varit ett problem för mig - tills jag började störa mig på min svåger. Han är rent ut oförskämd och svarar inte på tilltal. Eftersom jag känner mig obehaglig till mods så tänker jag undvika honom några år. En fråga: Är det rätt av en släkting att säga rakt ut till en person att man inte gillar den personens partner?

Kiwi, 10:15, 31 mars 2010. Anmäl

Svar till Janne. Man agerar inte alls. Det är en fråga för x1 och x2 att reda ut. Inte för den som bjuder. Inbjudarens ansvar slutar vid informationen om att båda har bjudits in. Sen får x1 och x2 själva avgöra om de ska tacka ja eller nej mot bakgrund av den information de fått och det de kan ta reda på på egen hand.

Van värdinna, 09:24, 31 mars 2010. Anmäl

Hur skall man agera om bägge svarar;" jag kommer bara om x INTE kommer..? Det blir ju lite moment 22..

Janne, 07:48, 31 mars 2010. Anmäl

Vi har tillämpat den regel som Magdalena föreslår i vår umgängeskrets - nyseparerade par har bjudits båda två och informerats om detta. Vi har varit noga med att tala om att vi gärna ser dem båda på festen men förstår om det inte fungerar för dem just nu. Detta har varit uppskattat och alltid fungerat! Lycka till med kalaset!

Anna, 14:25, 30 mars 2010. Anmäl

För att vara på en något säkrare sida kanske du kan ringa till den som du helst vill bjuda och säga att du kommer bjuda den andra också. Det skulle kunna vara så att du då faktiskt får insyn i vad som hänt. Om du vill. Kan i alla fall vara lättare att klara av en i taget och i samtal, ifall det blir protester.

A, 14:17, 30 mars 2010. Anmäl

Släktkalastvång?

Fråga: Mina föräldrar bjuder in någon gång per år till ”släktmöten”. Det är ofta under mycket enkla former, exempelvis utomhus och att alla skall ta med egen mat. Släkt som bjuds in är deras egna syskon plus barn plus barnbarn. Dessa inbjudningar kommer månader i förväg och man förväntas delta. De gör en stor grej av detta.

Jag känner ingen direkt samhörighet med någon av de som bjuds in förutom ett par, typ mina egna syskon och deras barn. Dessutom har vi i min familj fullt upp med barnens aktiviteter och helgerna är fulla med aktiviteter och tider att passa. Jag känner inte alls för att gå och vet inte hur jag skall svara utan att det blir fel. Jag känner att de här släktträffarna handlar mest om att de själva vill ses och träffas och det är inte särskilt ömsesidigt. Dessutom tycker jag att formen är för simpel för att locka mig att avboka andra aktiviteter. Vad har du för råd att ge?
 
Svar: Du skriver att ”formen är för simpel för att locka mig…”. Det är en tråkig och pretentiös attityd till bjudningar. Skulle du alltså hellre delta i släktkalaset om det vore en fin middag som du och dina barn bjöds på? Nu är det inte så med bjudningar att deras värde ligger i vad mat och dryck kostar, utan bjudningen grundas i inbjudarnas omtanke och gästfrihet efter förmåga. Men framförallt skapas bjudningens goda stämning av gästernas villighet att delta och medverka till gemenskap med övriga positiva och tacksamma gäster. Dina föräldrar ordnar dessa släktmöten och lägger säkert ner många tankar och mycket planering på dem. Du är ointresserad och vill inte vara med. Du bryr dig inte om din släkt annat än till en liten del. Det märks förmodligen. Så kanske det inte gör övriga gäster så mycket att du inte är med på kalaset? Eftersom du nu inte tycker att det är roligt och inte fint nog för dig.

Jag tror att du mycket väl kan tacka nej, förebärande just det du skriver till mig och som jag kan förstå delvis, men inte fullt ut. Släkt och familj är en förmån, dina barn kan ha glädje av att känna att de tillhör en släkt. Kan du själv avstå men ordna så att dina barn kan vara med? Eller så avstår hela din familj under några år och tänker över om det inte vore ganska trevligt ändå, om ett par år?

Mitt förslag är att du säger till dina föräldrar att i år kan ni inte komma på grund av allt annat som händer i er familj för barnens del. Och du är ju vuxen så du kan säkert hantera dina föräldrars besvikelse över att du och barnen uteblir. Du kan inte skylla på att “man förväntas delta” – ingen vuxen kan tvinga en annan att vara med på en bjudning oavsett orsak. Tvångsinställelse till välmenta bjudningar blir inte roligt för någon.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (72)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 72

Fy vilken stressad livsstil frågeställaren verkar ha med fullbokade helg- och veckoscheman och klockslag. Och om man aldrig upplever enkla tillställningar så blir det nästan omöjligt att uppskatta de flotta bjudningarna. Med utsatt datum flera månader innan har man tillräckligt med tid att stålsätta sig mentalt. Och sedan kan man pricka av släktträffen dagen efter och glädja sig att man klarat eldprovet med glans :)

Deborah, 15:22, 6 april 2010. Anmäl

Själv har jag inte haft turen att ha egna barn så jag kan väl gå i ditt ställe. Skulle vara kul med en släkt!

NIklas, 21:52, 5 april 2010. Anmäl

Fint och modigt svar. <br/>"Släkten är värst" men kan du tänka på andra än dig själv blir det mycket enklare på lång sikt. Roligt för barnen att träffa sin familj. En trygghet under förutsättning att det inte är bråk och otrevligt förståss. En gång per år är väl inte så mycket för sina föräldrars skull? Men om du avskyr att vara där kanske det märks och då är det bättre att stanna hemma än att förstöra festen för de andra.

Marie, 19:40, 5 april 2010. Anmäl

Kära nån. Stå ut, för dina föräldrars, barns och syskons skull. Avstå någon enstaka gång om det känns för jobbigt. Enagera dig och fundera på hur träffarna kan bli roligare för alla, inkl. din egen familj. Ring mamma och säg att hon inte behöver fixa något - du grejar catering till alla.

bonk, 09:51, 5 april 2010. Anmäl

Att inte visa intresse för sina nära släktingar alls det är tycker jag ett tecken på omognad. Ett skäl att inte delta skulle vara om släktingarna var otrevliga eller ointressade av dig.

Mim, 13:45, 4 april 2010. Anmäl

Jag rekommenderar dig för att, om inte annat för att visa dina barn att man bör respekterar sina föräldrar, delta i festligheterna. Om det är en gång per år och aviserats långt i förväg, så kan det inte gå till på ett bättre sätt. Om detta är något som du säger, betyder mycket för dina föräldrar, så borde du delta. Du hade säkert velat att dina barn, när de växt upp, respektera dig tillräckligt mycket för att "orka" gå på en tillställning per år som du anordnar. Eller pågår delar av ditt tonårs

Anna, 13:02, 4 april 2010. Anmäl

Det verkar ingå en hel del blodsmystik i vissa kommentatorers resonemang. Att det med någon mystisk självklarhet skall finnas någon över allt annat stående samhörighet mellan personer för att de råkar vara släkt.

Besserwisser, 09:28, 4 april 2010. Anmäl

Måns: De kan ta några av mina med XD

Lökringarna på bordet, 19:15, 3 april 2010. Anmäl

Sedan jag slutade gå på mina släktträffar har jag blivit en mycket gladare människa! Det är så härligt att ge sig själv tillstånd att skita i det! <br/>Det är stela träffar med folk som egentligen inte känner varandra som sitter kallpratar i 5 timmar. Alla ska visa upp fasader så att deras familjer framstår lyckade och det moraliseras om någon tar en torr kaka för mycket. De sura tanterna ska man fjäska för. <br/>Man umgås ju inte med såna människor i övrigt på fritiden, varför göra undantag för släkten?

Fia, 14:26, 3 april 2010. Anmäl

Måns: Blir det någon form av "släkt-trafficing" då? Är lite nyfiken på hur själva övertagandet ska äga rum, men jag tror att du har kommit på ett lyckat koncept :)

Hannah, 12:43, 1 april 2010. Anmäl

Tomhänt gäst till jobbmiddag?

Fråga: Har just skällt på min make för att han gick hem till en kollega och åt middag tomhänt. Middagen var planerad i god tid förväg (dvs han borde ha kunnat inhandla något på lunchen eller någon dag innan) och de var flera inbjudna. Eftersom det var en jobbrelaterad middag för endast projektgruppen så var inte jag bjuden. Min make erkände skamsen att ingen av dem hade haft en blomma eller något annat med sig, detta hem till någon som bjuder på en trerättersmiddag. Nu undrar jag om han kan ge något till värden/kollegan i efterhand på jobbet. Vi umgås inte privat alls.

Svar: Jamen så bra för din man att ha en fru som tänker så trevligt! De gäster som var med på middagen kan genast samla ihop till en tackpresent, en nyutkommen bok eller flaska whisky till exempel och ge värden med ett gemensamt tackkort.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (50)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 50

oj ; Jag menade inte att betona MATERIELLA presenter till skillnad mot ickemateriella, utan mer belysa att själva presentgivandet i sig är materiellt till skillnad mot att tex säga något personligt och ärligt om hur tacksam man är att man blivit bjuden...dock är det kanske en kul ide´med ickemateriella presenter,typ;" tack för festen-jag tvättar din bil som tack", eller erbjud någon annan tjänst,exakt vad sätter bara din fantasi gränser för :-)

Janne, 17:42, 6 april 2010. Anmäl

Självklart är det trevligt att ha med någonting, särskilt om man är gäst i hemmet för första gången. Med tanke på hur dyrbar allas tid är skulle jag gissa att hemmagjorda inläggningar mm återigen står högt i kurs, det skulle jag uppskatta väl som mycket som en flaska vin. Till folk jag inte känner köper jag gärna sånt som går åt, så slipper de sitta med en bok, vas e.dyl. de inte gillar bara för att jag inte kände till deras smak.

Emma, 03:33, 6 april 2010. Anmäl

Janne 08:19 - jag är så nyfiken! Vilka slags presenter tänker du på, som inte är materiella?

oj, 17:58, 4 april 2010. Anmäl

Jag för min del hade sagt nej tack till inbjudan. Att gå hem till någon i projektgruppen för att äta en middag säger jag helt enkelt nej till. Att bjuda hem projektdeltagare är att passera gränsen mellan vad som hör hemma i privatliv och vad som hör hemma i arbetslivet. Har dock aldrig fått frågan men har dock tillfrågats om att ha möte och planering hemma i chefens villa med tillhörande bastubad vilket jag naturligtvis sa nej till. Min chef kan få ha både sin bastu och villa för sig själv.

Tjensteman, 06:33, 4 april 2010. Anmäl

Mia 23:56 ; <br/>Naturligtvis skall man visa uppskattning, men varför måste det ske genom någon materiell present ,som dessutom nästan alltid är något opersonligt som köpts i all hast..?

Janne, 08:19, 31 mars 2010. Anmäl

forts. Att intressera sig för andras åsikter är en demokratisk impuls. Att racka ner på de osäkra och säga åt folk att sluta lyssna till varandra är det inte.

A, 06:32, 31 mars 2010. Anmäl

Jag tycker det är trevligt med en liten gåva om man går hem till någon, även om det bara pratas jobb och det är caterat på företagets bekostnad. Som sagt, disken och städningen blir ju kvar och någon anstränger sig utöver det vanliga. <br/>@AH. Du är rolig du som använder demokratiskydd som ett argument MOT en konsultativ site som denna. Mer diskussion och debatt är väl precis vad som behövs för att liva upp våra västerländska demokratier. Att intressera sig för andras åsikter är en demokratisk impul

A, 06:31, 31 mars 2010. Anmäl

@Katta. Om du läser frågan får du dels veta att det är fråga om en middag HEMMA hos en kollega och alltså inte en "affärslunch" på restaurang, dels att middagen bestod av tre rätter. Det är nog bra att hålla reda på fakta innan man kommenterar.

Van värdinna, 16:46, 30 mars 2010. Anmäl

Självklart är det inte en dagens rätt jag tänker på utan att en jobblunch "affärslunch" är att jämställa med en middag - var står att det är trerätters?

Katta, 16:35, 30 mars 2010. Anmäl

Naturligtvis tar man med en flaska vin eller kanske en ask choklad om man blir hembjuden till en kollega, annars får man nog anses vara en buffel.

Paul Nilsson, 12:54, 30 mars 2010. Anmäl

Gå ut med skrikbebis?

Fråga: Vid en tillställning hyschade toastmastern en mor vars spädbarn skrek. Helt sonika gick de ur lokalen. Detta väckte en viss bestörtning hos värdparet.

Dock så tyckte jag detta var helt korrekt. Vet inte om jag är ensam om att anse att föräldrar till spädbarn verkar anse sig ha rätten att bryta alla regler för att de har barnet med.

Men fråga är följaktligen: Vid vilka tillfällen är det korrekt att be föräldrarna att lämna lokalen? Spädbarn kan självklart inte hjälpa att de skriker (kommunicerar)?

Svar: Varför var det ett problem att en mor med ett skrikande spädbarn avlägsnade sig från övriga på en fest? Det var givetvis helt rätt att hon gjorde så, och antingen återvände när barnet slutat skrika, eller gick hem om bebisen hade behov av att slippa detta vuxenkalas. Varför skulle det arma barnet få störa och negativt påverka alla andra på festen? För att föräldrarna ville vara med?

Toastmaster ska ingripa när någon stör festen eller en talare. Det går att vänligt säga till en förälder på middagen ungefär ”lilla X verkar behöva lite luftombyte, du kanske kan ta ut henne” eller något åt det hållet. Däremot inte ”gå ut med din skrikande bebis” – det är fel ton.

Toastmaster ska också säga till vuxna gäster som är fulla eller otrevliga och därigenom förstör en fest, att de ska gå ut ur lokalen, ungefär ”Kalle, du behöver gå ut en stund, ska jag följa med dig eller?” Man kan använda det gamla tricket ”Kalle, du har telefon/det är någon som vill tala med dig därute, jag ska visa dig” och så går man ut med Kalle och meddelar att han får nyktra till eller lugna ner sig i ett hörn en bit bort. Däremot säger man inte i alla andras åhöro ”Kalle, du är full, stick”. Det blir för trist inte bara för Kalle.

Så för att svara på din fråga: för det första ska barn inte tas med till högtidligheter och kalas där de inte har en självklar plats. För det andra, om barn eller för den delen vuxna, stör övriga närvarande är det fullkomligt självklart att den störande förflyttas eller förflyttar sig, utom hörhåll. På konserter, vid alla ceremonier. (Vid en begravning för inte så länge sedan skrek ett medfört spädbarn, delvis överröstande officiant och talare; först vid defileringen gick mamman ut med barnet vilket hon borde gjort genast barnet började skrika och för den delen skulle hon inte tagit med barnet alls).
 
Att små barn medförs till fester har blivit vanligt, och det är förstås trevligt förutsatt att festen är ordnad även för barn, vilket inte alltid är fallet. Vid en icke barnvänlig fest ska barnen ges förmånen att inte tas med, inte minst för att de sällan uppskattar att tillhållas vara tysta och sitta still.
 
Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (225)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 225

Jag håller med om att det är helt rätt att lämna lokalen med ett barn som stör. Som förälder uppskattar jag också att någon talar om för mig när mina barn stör. Däremot är jag inte överens med Magdalena om hur man ska tala om det. Skulle någon säga till mig att mitt barn behövde luftombyte skulle jag ta illa upp över att personen ansåg sig känna mina barn och deras behov bättre än jag. Säg istället "Jag har svårt att höra talet. Kan du lämna lokalen med barnet tills han/hon har talat färdigt?"

Karin, 21:11, 8 augusti 2010. Anmäl

En full präst på en begravning är det roligaste som finns. <br/>Tro mig.

Pessimisten, 15:40, 26 maj 2010. Anmäl

Trångsynt kommentar ang begravningen. Barn ska kunna få plats i livets alla skeden, och mamman kanske inte heller hade någon att lämna barnet till, och det var kanske en person som betydde mycket för henne som hade gått bort. Man skall faktiskt som omgivning visa ett stort hjärta och inte störa sig på att om ett barn råkar låta i en sådan situation!

Fram för mer tolerans, 14:05, 23 april 2010. Anmäl

Det är bra att frågan ställs, och jag håller helt med MR. Samtidigt vill jag varna för att det kan bli otydligheter vid inbjudan: Vad menar man med "barnfritt" (eller hur man nu formulerar det)? Inga spädbarn (som kanske skriker)? Inga barn i förskoleåldern (som kanske springer omkring, inte kan äta utan hjälp etc), inga minderåriga över huvud taget (d.v.s. 17-åringen stannar hemma)? Har varit med om att det blev fel på denna punkt.

Per, 16:42, 20 april 2010. Anmäl

Exakt. Jag håller med Magdalena. Tänk på barnen! Det är ju därför de gråter, skruvar på sig, springer omkring och allmänt beter sig så som man egentligen inte får göra på en högtidlig fest - därför att de har tråkigt och vill inte vara där! <br/>Men det hör också till uppfostran att man som barn inte alltid har roligt och ibland får man lära sig att ha tråkigt. Dock är kanske högtidliga fester, bröllop eller begravningar inte helt rätt tillfälle för sådan uppfostran.

Amelie, 19:41, 15 april 2010. Anmäl

Me/Misan: Jag har läst ditt inlägg. Frågan kvarstår: Varför skulle man se det som en rättighet att bli inbjuden till en fest? Står det barnfritt så är det barnfritt, det finns ingen ovänlighet i det. Däremot är det ovänligt att bli sur över att de som har festen inte anpassar den till ens egna önskemål.

Wormgirl, 09:09, 9 april 2010. Anmäl

Man tar inte med barn, vare sig spenabarn eller äldre barn, på någon fest om det inte otvetydigt har gjorts klart från värdfolket att inbjudan gäller också de bjudnas barn. Tycker man att det är lite oklart kan man ju fråga i förväg – i god tid. Men ta inte risken att överraska värdfolket att komma fler än vad som faktiskt inbjudits. <br/>Hellan

Hellan, 22:10, 7 april 2010. Anmäl

Men snälla Wormgirl, nu börjar jag nästan tro att du går in för att missförstå mig. Läs gärna mitt inlägg igen. Jag skriver ju att man som inbjudare väljer vem man vill bjuda in. Självklart. Men att det ju kan vara bra att veta hur det kan uppfattas så att man gör ett medvetet val.

ME, 19:23, 7 april 2010. Anmäl

Emma: Jag har inga synpunkter på det specifika fall du pratar om, det verkar ju som om de blev överdrivet upprörda över detta och det är naturligtvis helt fel att baktala er. De borde ha pratat med er direkt om de blev ledsna istället så hade ni kunnat förklara hur ni resonerade. Det jag menar är på ett mer principiellt plan, och att det kanske kan vara skälet till att dina vänner tog illa upp. Men sådant måste man ju kunna prata om och reda ut vänner emellan. Tråkigt för dig att det blev såhär!

ME, 17:07, 7 april 2010. Anmäl

Dessutom ammar mammor olika länge och på olika sätt. En bekant gick tillbaka till jobbet efter 3-4 veckor. Det funkade för henne med en mjölkpump och att pappan tog bebin till hennes jobb för lite lunchamning. Medveten om att detta inte är det vanliga, men det är inte så lätt för inbjudaren att känna till alla vänners och bekantas gräns för när de kan lämna barnet med barnvakt och flaska några timmar. Det var fler som inte kunde komma pga detta, varför ta åt sig personligt?

Emma, 16:17, 7 april 2010. Anmäl

Måste singel bjuda familj?

Fråga: Tack för att den här frågespalten finns, lär mig jättemycket via den samt får bekräftelse på ”rätt tänkt”.

Min fundering handlar om att jag är singel och då och då blir bjuden på middag etc hos väninnor eller en och annan släkting. Mitt dilemma uppstår när jag ska bjuda tillbaka för då kommer familjer på fyra eller fler personer. Det blir väninnan, dennes respektive samt barnen. Jag skriver ”kommer” då det förutsätts att de är med, samt mannen. Jag har inget emot detta mer än att det i längden blir tröttsamt då jag ensam ska bjuda alla dessa människor och att det tas för givet. Det har lett till att bjudningarna minskar. På somrarna föreslår jag pick-nick eller knytis ute, men det är inte lika populärt.

Är det fler som reagerat på samma livsmönster eller tänker jag snålt på något vis? I mitt fall handlar det inte alltid om pengar och att det kostar att mätta sex munnar istället för en. Jobbet är mer än nog om inte hjärtat är med.

Svar: Det gör mig glad att få veta att spalten är till nytta!

Din fråga: Om man skulle se din situation ur något slags perspektiv av bjudningsrättvisa – det finns många som ser sällskapslivet så – skulle du bli bjuden till par dubbelt så många gånger som du bjöd paret, och till par med barn samma antal gånger som medlemmar i familjen.

Men så går det ju inte till.

De flesta anser att vänner emellan räknar man varken pengar eller besvär. Man bjuder när man kan och har råd utan att se till hur många i en familjeenhet som äter hos den ensamma inbjudaren, eller hur ofta den ensamma bjuds tillbaka. Men visst blir det en så stor obalans ibland att man måste ifrågasätta en eventuell rättvisa. Så fortsätt att föreslå enklare bjudningsformer, med lägre kostnad för dig och lite mindre jobb, som picknicken, eller kanske utflykt till något roligt att bese i närheten varvid du medför termos och bullar som bjudning.

Att du ensam bjuder en fyrabarnsfamilj på middag är redan det ett stordåd i sin art. Det kan nog familjen förstå om föräldrarna bemödar sig om att ta sig ett par millimeter utanför sin egen komfort och plånbok. Om de klarar av att se detta för dem kanske svindlande perspektiv skulle ett arrangemang, typ en utflykt ordnad av dig, bli mer än tacksamt mottaget.

Och: du är inte snål, tvärtom förefaller du vara en omtänksam och generös person. Men du uppskattar inte att känna dig utnyttjad. Därvidlag är du lik de flesta.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (28)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 28

Skäms inte för att se den ekonomiska biten! Är man singel medan närmaste släkten och vännerna är två eller fler, blir det lätt ojämnt fördelat efter ett tag. När singeln fyller år får den en present av en familj eller ett par, men de ska alla ha individuella presenter. De delar gärna taxi så att singeln betalar 50% och de tillsammans 50%, tycker att det är rimligt att man är värd varannan gång mm. Par och familjer ser sig ofta som en enhet utan att fatta de ekonomiska konsekvenserna. Been there!

Emma, 03:46, 6 april 2010. Anmäl

Ohio - eller också tackar singeln nej nästa gång hon blir bjuden till en familj så slipper hon känna sig tvungen att bjuda hem en hel familj. Det bästa är ju att inte alls hjälpa eller ställa upp för varann - eller hur?

ME, 21:35, 31 mars 2010. Anmäl

@maria: Eller ocksa bestaller du en pizza om du ar trott pa att laga mat till dina fyra barn, istallet for att anvnada dina singelpolare som avlastning.

Ohio, 17:46, 31 mars 2010. Anmäl

Jag förstår frågeställaren för att det behöver inte bara handla om det ekonomiska och praktiska, utan också att känslan av att man lever som singel och gärna skulle vilja få bjuda ihop med en livskamrat, istället för bara själv, ibland kan bli påtaglig - om man nu känner så (som jag vet att många gör).

mm, 19:28, 30 mars 2010. Anmäl

Vi är tre familjer och två singlar som brukar träffas lite då och då, hemma hos någon av familjerna. Singlarna löser det så att de med jämna mellanrum står för mat och dryck samt arbetet med att laga maten, och en av familjerna står för lokal, eftersom singlarna helt enkelt inte har plats för 14 personer i sin bostad. Fungerar utmärkt, och kan kanske vara en lösning för andra också.

inca, 16:34, 30 mars 2010. Anmäl

Eller så kanske den som är singel bemödar sig om att ta sig ett par millimeter utanför sin egen komfort och plånbok och klarar att se det för den kanske svindlande perspektivet att den som har fyra barn lagar väldigt mycket mat varje dag och kanske uppskattar att slippa någon enstaka gång.

maria, 21:34, 29 mars 2010. Anmäl

Det viktiga är ju att man får träffas om umgås med sina vänner! Man kan faktiskt åka ifrån familjen ibland och bara träffa sin kompis! (Det är rent av väldigt trevligt.) Så kan kompisen umgås med hela familjen när han/hon kommer på besök. Det är inte självklart att en middagsinbjudan omfattar hela familjen, och måste inte göra det heller tycker jag.

Pernilla, 18:33, 29 mars 2010. Anmäl

Ibland kan du ju bjuda bara den personen du är kompis med och inte hela familjen.

Mats, 18:04, 29 mars 2010. Anmäl

Klart att du ska bjuda den du vill och kan ta emot. Om det blir ett problem för den inbjudna eller dennes anhöriga så är det synd, men naturligtvis förstår de allra flesta att man inte kan hålla hov så fort man ska träffa en bekant.

vettigt är bäst, 16:00, 29 mars 2010. Anmäl

Sånt där brukar jämna ut sig med tiden. Jag har vänner som har svårt att komma till oss för att de är en stor familj utan bil. Vi ses nästan alltid hemma hos dem för fika och middagar. Maken och jag försöker tänka på att vara generösa på andra sätt och bidra med tilltug, vin och annat eftersom familjen alltid står för maten. Jag tycker inte man behöver räkna att det ska bli lika många inbjudningar åt vardera hållet. Vänska är att ge och ta men det gäller faktiskt mer än bara middagar.

Nikki, 15:58, 29 mars 2010. Anmäl

Etikettspalten: Bajsblöjor och dricks väcker heta känslor

Varje dag får jag del av andras ilska. För?all?del också fröjd och ibland tacksamhet vilket är glädjande. Men ilskan är ändå mest intressant! I min hyfs?&?stil-spalt på DN.se åstadkommer frågorna från läsarna och mina svar ofta starka känslor, och jag vet aldrig vilken fråga som ska få flest reaktioner. Nyss kom nästan lika många kommentarer till frågan om gäster som byter bebisens blöjor i värdpersonens kök eller säng, som till frågan om vänner som låter den i gänget som betalar den delade notan ensam stå för dricksen.

Svaren är helt självklara tycker jag – att den som får besök visar var badrummet är och gör det bekvämt för gästbebisars blöjbyte, respektive att vänner som går på krogen delar på notan inklusive dricksen. Men det tyckte inte alla energiska och delvis ytterst arga kommentatorer. Bebisar kan få bajsblöjorna bytta lite varstans i någon annans hem, tyckte man, även om de flesta höll med om att blöjbyte ska ske i badrum eller där nedkletning lätt kan tas bort. Beträffande dricks behöver sådan bara ges av den som gillar idén med dricks – vilket fasligt många inte alls gör och i tuffa ordalag förklarade att de finner dricks vara näst intill prostitution.

De här exemplen visar hur olika vi ser på vad som är hyfsat i vårt mellanmänskliga umgänge, det som också kan kallas socialt liv. Som jag uppfattar det har många människor under senare decennier bestämt sig för att alltid sätta den egna personen i första rummet och prioritera endast det man tycker är bekvämt för en själv.  
Denna nu vanliga attityd gör det mer besvärligt att leva i ett samhälle där vi är beroende av varandra vilket är ett samhälles kännetecken. Med bara små enkla åtgärder av anpassning skulle det bli oändligt mycket trevligare och bättre att vistas tillsammans med kända och okända. I bästa fall svänger trevlighets- och anpassningspendeln snart åt samarbetshållet efter åratal i självupptagenhetens trista riktning.

I min spalt blev det nyligen också stort uppror om det korrekta sättet att äta spagetti. Genom att med gaffeln i höger hand vira upp en lagom munsportion spagetti, utan hjälp av sked, svarade jag. Men nej! Sked ska det vara, röt mängder av läsare, nämligen de som vill ha sked till hjälp. Rätt sätt tappar då sin betydelse för dem.
På ett sätt är det uppmuntrande med ett så hett engagemang för en sådan relativ bagatell. Det visar vår ork att intressera oss för allt mellan himmel och jord – nästan.
Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (23)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 23

Tänk så många som missar spaltens syfte att försöka reda ut vad som korrekt i en kaotisk värld utifrån perspektivet hänsyn och omtanke. I stället propagerar man för sin självklara rätt att göra "fel". Alla har rätt att göra fel, men man gör det i tysthet utan att stoltsera med det. Bernhard Shaw sa en gång: "Dåliga seder? Sådant finns det speciella hus för..."

BernhardC, 13:47, 25 juni 2010. Anmäl

Du är bäst Magdalena!

Amelie, 21:07, 1 juni 2010. Anmäl

Tack Magdalena, anpassning i mellanmänskligt umgänge är grunden för vår civilisation. Fortsätter självupptagenhets trenden får vi ett samhälle präglat av ständiga konfrontationer vilket i slutändan leder till våld, anarki och civilisationens förfall.

Peter, 16:25, 31 mars 2010. Anmäl

Sia, 10:49 Är det därför du läser spalten, liksom jag? :-)

Eric, 12:31, 30 mars 2010. Anmäl

Jag håller helt med dig, Magdalena, om att det vore trevligt om pendeln svängde tillbaka till "samarbetshållet" igen. Mycket skulle då vara trevligare och enklare :)

Lisa, 12:18, 30 mars 2010. Anmäl

Jag tackar för att du svarar seriöst på alla slags frågor och påståenden. Eftersom jag själv saknar instinkt för rätt sätt i olika sociala sammanhang samt inte heller är uppfostrad med vett & etikett.

Sia, 10:49, 30 mars 2010. Anmäl

forts: ... man kan acceptera det den enda gången och hosta upp, för hans skull. Tycker jag.

P, 07:52, 30 mars 2010. Anmäl

@Mats: Självklart får alla uttrycka avvikande uppfattningar, poängen MR hade var väl snarare de ibland hundratals upprörda kommentatörer som ilsket skäller på varandras avvikande åsikter om något trivialt. Däremot verkar du inte ha läst den aktuella frågan om dricks - det var en person som REDAN LAGT UT för en middag, inklusive dricks, och inte fått tillbaka sina utlägg från gnidna kompisar. Man kan ha vilka åsikter om dricks som helst, men om en polare redan lagt ut kanske man kan acceptera det

P, 07:51, 30 mars 2010. Anmäl

Och varför ha en kommentator funktion om man inte får uttrycka avvikande uppfattningar?

Mats, 23:56, 29 mars 2010. Anmäl

Läser spalten för den är underhållande, inte för att lära mig vett o etikett. Om jag läser något jag tycker verkar vettigt lägger jag det så klart på minnet. Jag tycker en del oroar sig helt i onödan. De verkar vara perfektionister som är jätte rädda för att göra något som möjligen skulle kunna uppfattas som fel. Om man vet med sig att man fått en ganska bra uppfostran och ens sociala liv verkar funka bra, varför då ställa sig alla dessa konstiga frågor. Lita på ditt eget omdöme lite mer!

Mats, 23:54, 29 mars 2010. Anmäl