Alkohol hos nykterist?

Fråga: Jag dricker själv inte alkohol, men har inga problem med att andra gör det. Nu ska jag ha en trerätters middagsbjudning för en handfull vänner med deras respektive. Hur ska jag göra med drycken? Ska jag erbjuda vin (bredvid vatten och alkoholfritt alternativ) fastän jag själv kommer att avstå, eller ska jag servera bara alkoholfri dryck?

Svar: Om du vet att dina gäster brukar dricka vin så föreslår jag att du bjuder på vin till de gäster som vill dricka vin. Men alkoholfritt också förstås. Gör ingen affär av det, fråga när du serverar vinet till varje gäst ”alkoholfritt eller inte?”  Man kan ha många skäl till att vilja avstå från vin även om man inte är nykterist, inte bara att man ska framföra ett fordon. Arbetsförmågan nästa dag, hälsoskäl och annat kan göra att man tillfälligt vill undvika alkoholpåverkan.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (39)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 39

Alkoholfritt vin är inte gott, varken vitt eller rött. Jag har tillsammans med min nyktra sambo testat många alternativ som finns på systembolaget. <br/>Däremot finns ett gott vitt mousserande alkoholfritt som heter Billabong. Och god alkoholfri öl från Carlsberg. Festligt utan alkohol! <br/>Till frågeskrivaren skulle jag råda att antingen göra som Magdalena råder, eller be gästerna ta med egen dricka.

Annika, 21:07, 12 maj 2010. Anmäl

Varken jag eller min man dricker och när vi bjuder hem bekanta som gör det, ber vi dem ta med sig den dryck de önskar förtära till maten. Detta har alltid fungerat alldeles utmärkt. Det skulle kännas väldigt märkligt för oss att behöva köpa alkohol till gäster då vi tagit ett ställningstagande mot alkohol. Det är väl sällskapet som man avnjuter middagen med? Håller dessutom med Nikki: om det skulle bli några 'sura miner' kanske det är dags att börja fundera över sin konsumtion?

Louise, 17:41, 12 maj 2010. Anmäl

Var med om ovanligt tråkig grej: jag bjöd på god middag och gott vin när vännerna, varav en är nykterist, måste PRATA om hur dåligt det är med alkohol resten av kvällen. Dessutom ska icke-nykteristvännerna visa att de inte "behöver" dricka vin och rör därav knappt sina glas. Jävligt trist för mig som älskar gott vin till god mat! (Jag hade aldrig klagat på för lite alkohol hemma hos nykteristen. Och jag hade självklart fixat trevligt alkoholfritt alternativ till henne hos mig.)

wasp, 12:05, 12 maj 2010. Anmäl

Vad Du serverar till maten beror på vad det är för mat Du serverar. Vad är gott att dricka till den här maten? Om Du tror att det vore gott med vin och Du nu inte har problem med att andra dricker så köp lite vin till dem, men fråga i så fall någon som gillar vin vilket som skulle passa till maten Du tänkt servera. Fråga en av de vänner Du tänkt bjuda, den blir säkert glad över att Du är så omtänksam.

johan,karlskrona, 01:46, 12 maj 2010. Anmäl

Skippa vinet! Om det är en utmaning för gästerna att vara glada och sociala utan alkohol, desto större anledning. Själv älskar jag verkligen ett riktigt gott vin till god mat, men SJÄLVKLART måste man kunna bjuda på middag utan vin och det ska räknas lika festligt ändå. Lite ovanligt ja, men lika mycket fest. Tycker jag personligen. Nästan lite underligt om en nykterist bjuder på alkohol.

Alma, 21:13, 11 maj 2010. Anmäl

Allvarligt talat, visst smakar akloholfritt vin rena döden??

smulan, 12:02, 6 maj 2010. Anmäl

Det är snarare föredömligt att alltid ha ett alkoholfritt alternativ som gästerna kan välja - utan att för den sakens skull behöva en ursäkt som bilkörning.

Facebookanvändare, 11:56, 5 maj 2010. Anmäl

@ Boo, 19:15. Att stämningen var småtråkig pga bristen på vin/alkohol? Det låter lätt som att folk gör vinet ansvarigt för att man ska ha roligt, det är ju helt absurt! Visst, bara ramlösa till maten låter lite extremt, men det finns ju massa andra sätt att liva upp ett bröllop, eller för den delen en fest: musik, dans, tal, glada uppträdanden. Jag har varit på bröllop där det serverats vin, och ändå har stämningen varit trist.

b., 10:37, 5 maj 2010. Anmäl

@mitt hem; <br/>När vin är narkotikaklassat kan du dra den parallellen... <br/>Ingen gillar moralkakor, någonstans.

henke, 09:41, 5 maj 2010. Anmäl

Det finns ju alkoholfritt vin, varför inte bjuda på det som en kompromiss?

Katrin, 09:36, 5 maj 2010. Anmäl

Iläggande svärmor

Fråga: Min älskade sambo och jag ska snart gifta oss och vanligtvis ska ju detta vara en tid av glädje. Visst, ett viss mått av stress ingår ju alltid. Men på det stora hela har det varit en lycklig tid. Men det är ett stort moln på min annars så ljusblåa himmel och det är svärmor. Jag har blivit uppfostrad till att inte alltid vräka ut mig allt som inte jag håller med om och speciellt inte när det inte rör mig personligen. Tyvärr verkar inte svärmor ha fått samma uppfostran. Hon har nu haft ett antal synpunkter kring det mesta gällande vårt bröllop och hon accepterar inte ett nej. Hon har tydligt uttryckt sitt missnöje kring en del av våra beslut, ett flertal gånger och jag börjar tappa så smått tålamodet.

Nu är min fråga, är det ouppfostrat av mig att nu börja säga emot? Det här är väl egentligen kanske en relationsfråga, men jag tycker även att det hör till vett & etikett. Är det okej att bara vräka ut sig kring saker som man inte har att göra med och är det ok för mig att nu uttrycka mitt missnöje gentemot henne?

Svar: Du ska inte ta en konflikt med din svärmor, det ska din sambo göra med sin mor. Det rimliga är att din sambo uttrycker sig vänligt men bestämt, ungefär ”tack mamma för ditt intresse, men det här har XX och jag bestämt oss för och så blir det”. Tjatar svärmor fortfarande efter detta så får hennes son meddela sin mor följande “tack mamma, det är vi som gifter oss, inte du”.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (66)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 66

Love the answer and you should say to your fastman hur det ligger till. Becaue he knows his mother better than you do.

Hmm, 14:14, 10 maj 2010. Anmäl

Forts: Detta har ofta att göra med föräldrarnas egna erfarenheter, krav, drömmar och kanske vad de tror deras egen släkt och vänner kan tänkas förvänta sig. Att meningskiljaktiligheter och irritationsmoment kan uppkomma vid bröllopsplanering är ganska vanligt. Och att frågeställaren vänder sig till Magdalena i detta ärende är dessutom inte något bevis på att paret (eller bruden) skulle vara för omogen att överhuvudtaget gita sig. Många råd har ju kommit in här i spalten. T.o.m. du själv läser de

Maggie, 14:45, 4 maj 2010. Anmäl

Till "Fundersam" som skriver: Ska inte vuxna människor kunna prata med varandra för att lösa det själv, utan att blanda in fler parter." Nej, det är inte alla förunnat att ha den förmånen vad gäller svärföräldrar eller ens sina egna föräldrar eller syskon. Och gäller det ett bröllop så finns det ofta starka viljor från de båda föräldraparen som ibland har en tendenser att vilja bestämma till viss del.

Maggie, 14:37, 4 maj 2010. Anmäl

Rose. Att den mänskliga hjärnan utvecklas under lång tid och därmed vår kognitiva förmåga är inte någon undanflykt utan en förklaring. Det är svårt att få barn och ungdomar att ta till sig vissa sätt att resonera innan de utvecklat de funktioner i de främre hjärnloberna som krävs för detta. All uppfostran bör därför ta hänsyn till barnets kognitiva förmåga. Vad är det för vits med att ställa krav som inte går att förstå. Då är det endast fråga om betingning, dvs. att likna vid dressyr.

Beteendevetare, 11:23, 4 maj 2010. Anmäl

@Rose: Bara för att vissa kulturer håller ihop mer så är det INTE konflikfritt i släkten för det.

Kultur, 10:13, 4 maj 2010. Anmäl

Fundersam, om inte frågeställarens sambo klarar att sätta gränser mot sin mamma är han inte mogen nog att gifta sig. För övrigt är det märkligt om han inte reagerar på att mamman tydligt har uttryckt sitt missnöje kring flera beslut angående bröllopet. Är bröllopet något som bara angår bruden?

b, 08:52, 4 maj 2010. Anmäl

Läs sista meningen av Magdalenas svar: "Tjatar svärmor fortfarande efter detta så får hennes son meddela sin mor följande “tack mamma, det är vi som gifter oss, inte du"." Där avslöjas frågeställarens kön...

Selma, 08:35, 4 maj 2010. Anmäl

@Diskussionen om frågeställarens kön: Magdalena sitter inne med mer information än vi gör. Hon har nämligen sett frågeställarens e-postadress och kan därför veta att det är en kvinna som ställt frågan utan att vi får veta det. Det är inte nödvändigtvis så, men troligt.

m, 08:21, 4 maj 2010. Anmäl

@ Beteendevetare 10.51, 3 april. <br/>Det är bara en frågan om uppfostran från tidig ålder. Barn skall respektera sina föräldrar. Att skylla på att hjärnan är outvecklad... Varför är föräldrar mycket mer respekterade i kulturer där familjesammanhålningen är stark. Här i väst matas vi med att vi måste acceptera att våra barn ser oss som töntiga vid en viss ålder.

Rose, 18:45, 3 maj 2010. Anmäl

forts. Det handlar om maktkamp - om att vara den viktigaste kvinnan i mannens liv. (Konservativt så det förslår, men det är konsekvenserna av att kvinnor länge setts som ägodelar.)

k, 16:27, 3 maj 2010. Anmäl

Etnisk klädsel?

Fråga: Läser Magdalenas Hyfs och stil-spalt varje dag och tycker alltid att du kommer med så goda och smarta råd till alla.

Jag har en fråga gällande utländska kläder. För några veckor sen var jag och min sambo på ett bröllop i Indien, och väl på plats köpte vi indiska bröllopskläder, det vill säga kurta pyjama (byxor och snygg broderad tunika/lång skjorta) med tillhörande accessoarer till detta. Kläderna vi köpte var i fina tyger, med avancerade broderier på och räknas med andra ord inte som vardagskläder. Vi kände oss fina i våra indiska kläder, och undrar nu om vi kan använda dem igen, som på ett svenskt bröllop? Vilken sorts klädkod skulle de motsvara? På det indiska bröllopet vi var på hade alla männen kurta pyjama och ingen kostym/frack syntes på långa vägar. Det är därför svårt att avgöra vilken nivå våra kläder ligger på.

Svar: Kul att du gillar spalten!

Att ha etniska kläder till vanliga fester kan vara knepigt – är det utpräglat folkloristiskt kläder kan det bli lite maskerad av dem på en formell fest. Men det du beskriver låter inte precis som hembygdsklädsel parallell med Sverigedräkten eller annan bygdedräkt. Då kan de mer allmänna indiska festkläder kläder du beskriver vara fina för en kvinna, mer än för en man som förväntas komma i kostym av något mer traditionellt slag. Ett bröllop har ofta klädkod Mörk kostym och då kan en kvinna ha dessa indiska kläder, men knappast en man.

En man kan säkert ha sin indiska klädsel på ett mer informellt kalas.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (56)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 56

jag undrar vad ribbing tycker om ettiketten (eller bristen därav) vad gäller att bära heltäckande slöja? vågar hon kommentera det?

Aron, 10:53, 13 maj 2010. Anmäl

Fy vad lojligt: Att ha indiska klader bara for att de ar fina. Trams. Om jag som man tycker bastkjol ar fint, skall jag da ha den pa brollopet? Naturligtvis inte. Brollop ar ingen maskerad.

Mats, 19:10, 3 maj 2010. Anmäl

@ oj: Kanske till exempel alla de tröjor och byxor av olika material och färger som folk har på sig till vardags i Albanien, Japan, Frankrike och Brasilien? Kan det kanske vara så att en t-shirt, trots sitt anglifierade namn kort och gott är en bomullströja precis lika dan som alla andra vardagsplagg i hela världen genom historien och därmed inte uppvisar någon speciell etnicitet?? Eller hur är den etnisk menar du? För att den har tillverkats i Kina? Eller för att den heter Levis?

Ms Realitycheck, 18:45, 3 maj 2010. Anmäl

1. För de som inte vet så betecknas den traditionella klädstilen som "ethnic" även i välkända varuhus i Delhi och Mumbai. Dock helt utan negativa associationer. <br/>2. Jag har varit på ett svenskt bröllop i "indiska" kläder, dock något mer diskreta - en svart "kostym" med "Nehru jacket" alltså en rund krage. Det var inga problem med klädkod "kostym" eftersom den smälte in bra färg- och stilmässigt och jag var varken över- eller underklädd. Är inte indier, men bodde vid det tillfället i Indien och r

Sanjeev Banerjee, 14:45, 3 maj 2010. Anmäl

Jag har bott mycket utomlands och kan säga att principen är rätt enkel. Du kan bära din egen nationella klädsel (jag har ingen bygdedräkt eftersom jag kommer från Stockholm, men jag har haft en Sverigedräkt som jag använt ibland), normal klädsel för klädnivån eller i vissa fall landets nationella klädsel på rätt nivå (har t.ex. varit på balinesiskt bröllop iklädd traditionell balinesisk klädsel). Att gå klädd i traditionell balinesisk klädsel kändes naturligt i sammanhanget (det hade uppfattats

My, 11:34, 3 maj 2010. Anmäl

@ Andreas, 21:29 - Dom som inte kommenterade kanske var för artiga för att säga vad dom tyckte.

MT, 10:44, 3 maj 2010. Anmäl

Har läst inlägg och tycker nog att man kan ha etniska kläder om man känner till lite mer om värdar och gäster. Köpte själv kurta pajama i en diskret men elegant stil och min fru köpte salwar kameez. (sari är svårt) inför ett bröllop i Sverige. Då var klädkoden kavaj. Hade inte valt detta om det stod mörk kostym på inbjudan. Brudparet gillade det och de av gästerna som kommenterade gjorde det positivt.

Andreas, 21:29, 2 maj 2010. Anmäl

....undrar bara vilka kläder som inte är etniska...?

oj, 20:53, 2 maj 2010. Anmäl

Hej Magdalena! <br/>Läste precis ditt svar till frågan om indiska kläder på ett svenskt bröllop. Det är verkligen tur att att du finns för folk verkar inte ha en dunst av vad som är vett och etikett. Pyjamas på svenskt bröllop på en man, det passar ju inte. Själv bor vi i Asien och har varit på många olika etniska bröllop och det skulle te sig¨lika fel för en man att komma till ett indiskt eller kinesiskt bröllop i en frack. <br/>Bra svar <br/>Marra i tropikerna

Marra, 16:21, 2 maj 2010. Anmäl

Kurta pyjamas kanske är ok på kronprinessans bröllop? :)

alfons, 14:35, 2 maj 2010. Anmäl

Herr med H?

Fråga: Jag har noterat att hovet i pressmeddelanden och på sin hemsida väljer att titulera prinsessornas fästmän med Herr och skriver titeln med stort H. Likaså skrivs de kungliga titlarna, t ex ”Prinsessan Madeleine” med versal. Är det en nyordning? Jag tycker det ser konstigt ut, som om man särskilt vill betona titeln. Jag vet att det är brukligt med versaler i titlar i en del andra språk, men brukade inte titlarna, på den tiden de användes mer allmänt i svenskan, skrivas med gemen? (Om de inte stod först i en adress eller en mening.) Tidningarna skriver ”prinsessan Madeleine”, utan versal. Är det skillnad på språkligt korrekt svenska och hovetikett? När började hovet använda versaler på det här viset?

Svar: Det är gammal artighet att inleda titlar med versal, Hans Majestät Konungen exempelvis, jämför med ett namn. Men Herr med versalt H är en lite “högre” stil än herr med litet h. De män som efter sina andra titlar närmast sitt namn skrev som Herr var rikets excellenser som innehade de högsta ämbetena, bland dem riksmarskalken, stats- och utrikesministrarna, och serafimerriddarna. Det Herr som hovet bestämt sig för är knappast en hopblandning med dessa gamla Herrar, snarare en artighet eftersom man skriver Prinsessa, Kronprinsessa, Prins – i likhet med vad utländska kungahus gör.

Du och Ni var förr det enda sättet att skriva, i dag inte det vanliga enligt svenskt modernt språkbruk.

Tidningar skriver nutida svenska och då används inte versal i annat än undantagsfall för titlar.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (27)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 27

Hovet får självklart kalla Danne för Herr om de vill, men jag tycker det ser väldigt nervöst ut. Det är liksom totalt okänt i vårt språkbruk att kalla någon för herr + efternamn, jag har iaf. aldrig hört det någonsin.

Tord Y. Well, 19:51, 5 maj 2010. Anmäl

magdalena svarar inte pa fragan. ar versal det traditionellt svenska sattet att skriva?

Mats, 19:07, 3 maj 2010. Anmäl

Hur bör androgyner tilltalas, fru, Fru, herr, Herr eller något annat?

kalle, 21:26, 30 april 2010. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: År 1963 slutade Dagens Nyheter att använda titeln fröken och skrev därefter fru oavsett om den som skrevs om var gift eller ogift. Detta kallades frureformen och mottogs med tacksamhet av en majoritet av de ogifta kvinnor som uppfattade frökentiteln som utpekande. Herr var alla män utan annan titel. Men såväl fruar som herrar har sakta bleknat bort och förekommer endast undantagsvis i modern tidningssvenska.

Magdalena Ribbing, 09:09, 30 april 2010. Anmäl

Bra att kungahuset deklarerar sin anakroni även i sin officiella språkdräkt.

Ärligt?, 08:39, 30 april 2010. Anmäl

Undertecknad kanske får visa sin samling kragknappar och löskragar för Wetterhielm och Lillemor? Flera rara exemplar utlovas! Kan även locka med frackvästknappar i pärlemo (sic)

Victor A, 08:25, 30 april 2010. Anmäl

Farbror Karl: Jag minns inte helt säkert när DN började titulera alla kvinnor fru, men det måste ha varit någon gång på 1960-talet.

Kerstin, 00:05, 30 april 2010. Anmäl

Wetterhielm,: Håller med dig. Mångfalden saknas bland "herrarna" . Det var humor! men visst är man hjärtligt trött på dessa välpumpade killar/män som ser ut som - ja likadan allihopa! Finns det inte längre någon personlighet bland kroppar?

Lillemor, 22:09, 29 april 2010. Anmäl

En fråga i sammanhanget: En gång för länge sedan slutade DN att titulera både fru och fröken i sina spalter och valde bara fru. När var det? När slutade DN att använda titlarna herr och fru i sina artiklar?

Farbror Karl, 20:28, 29 april 2010. Anmäl

Den som efter sina övriga titlar direkt före sitt namn skriver "herr" visar därmed att han är riddare av Serafimerordern och inget annat. Sedan är det i och för sig riktigt att sådana var ofta höga ämbetsmän etc. men det har inte något att göra med titeln herr i det fallet.

SHT, 17:03, 29 april 2010. Anmäl

Prositartighet?

Fråga: Hur ska man bete sig vid en nysning? Ifall man är förkyld och mycket snorig förutsätter jag att de flesta håller sig hemma, eller använder nässpray och håller sig undan lite grann. Men när det kommer till nysningar orsakade av damm eller liknande som ofta är lite mindre kraftiga, ska man be om ursäkt för dem i likhet med rapar och andra kroppsljud?

Min andra fråga är ifall det fortfarande anses vara snällt att säga ”prosit” när någon i ens närhet precis nyst? Jag har blivit uppfostrad till att säga det, och andra i min mening väluppfostrade vänner och bekanta är likadana. Dock så ser många uppriktigt förvånade ut när man sagt så och jag har därför börjat fundera på ifall det är en felsägning.

Svar:
När man nyser är det ett ofrivilligt inslag i samvaron med andra, och då ber man om ursäkt oavsett orsaken.

Det är rätt att säga ett diskret prosit till den som nyser, en välgångsönskan, och den som har nyst svarar ”tack”.

De som ser förvånade ut känner kanske inte till denna artighet, men det är inte något skäl till att avstå från den.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (62)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 62

Aj aj aj, har ni inte hört uttrycket - att om man säger tack till någon som sagt prosit, så dör en tomte. Det är må vara artigt men klart överdrivet när det dödar våra tomtar. Jämför med Irländarnas små gröna "lepricons" om man missar att säga bless you. Det finns flera värden här i livet än det som en del påstår är det korrekta!

Micke, 12:57, 5 maj 2010. Anmäl

Man tar naturligtvis tillfället i akt. Vid första nysningen säger man t.ex.: ”Håll käften!”. Har man tur, att det är en s.k. serienysning, kan man forstsätta mellan varje nysning. <br/>Berätta en liten historia? T.ex. 2) ..jag sa ju håll käften 3) ..hostar du en gång till blir du skyldig mig 500 spänn 4) .. nej nu får du bara lägga av 5) ..en gång till och du får inte vara med och leka 5) ..etc. <br/>Har man äntligen chansen att få prata ostört ska den självklart tagas. Allt annat vore bara oartigt.

Von Feisenhielm, 11:10, 30 april 2010. Anmäl

EnEVA: om det gäller tack för "prosit", eller att man säger "prosit", ingetdera har särskilt mycket med att man bryr sig om andra människor att göra. Bättre än så behövs. Jag tycker bara det känns pinsamt att höra ordet, som om en nysning skulle vara så viktig, man känner sig överdrivet iakttagen. Vill nysa i fred!

uscja, 11:00, 30 april 2010. Anmäl

Hördu "Visningsdeltagare och mamma". Det där var bland det västa jag har hört. Jag skulle kunna kunna jämföra det med att kräkas i någons förbipasserande barnvagn, så hänsynslöst är det. Jag säger bara, SKÄRP DIG!.

En som också har haft magsjuka barn., 10:06, 30 april 2010. Anmäl

Uschja; nej inte för att man säger prosit utan för den som säger TACK för att någon brydde sig om att säga; Prosit = hoppas det inte är ngt allvarligt utan bara en harmlös nysning!

EnEva, 09:09, 30 april 2010. Anmäl

Larvigt. Prosit, det säger jag till barnen på skoj. Säga det till vuxna på allvar? Vilket trams. Skall vi behålla alla gamla seder som hade sin förklaring när de var aktuella?

Pernilla, 20:45, 29 april 2010. Anmäl

Ibland, emedan jag emellanåt kan bli väderspänd av kraftig mat mm, undslipper mig vid nysning även ett pinsamt läte i andra änden så att säga. Oerhört pinsamt när detta överröstar själva nysningen. Jag brukar då vara så generad att jag inte låtsas höra ev "prosit" men detta märker jag uppfattas som högfärdigt vissa gånger. Vissa kollegor har även på ett drygt sätt börjat göra sniffande ljud då jag enbart nyser.

Dilemma, 15:23, 29 april 2010. Anmäl

EnEVA:"En sådan vänlig "hälsning" mottages naturligtvis med ett TACK. Ett mycket bra sätt att visa att man bryr sig om andra och inte bara sig själv!" <br/>Bryr sig om andra, genom att uppmärksamma att de nyser. Ska man skratta eller gråta? Det finns tusen bättre sätt att visa att man bryr sig än att säga prosit, vilket bara känns som trams.Det betyder ju inget och inte är det farligt att nysa. Då måste det ju också finnas något att säga varje gång någon hostar. Man borde säga prosit då med.

uschja, 12:20, 29 april 2010. Anmäl

@ DHS: Lysande ordvits - tack för ett gott fniss!

Boel, 10:54, 29 april 2010. Anmäl

Jag säger prosit men instämmer i att det blir fånigt med 5 prosit när någon nyser 5 ggr i rad. Lösningen är att säga "prosint" efter den (förmodat) sista nysningen. Eftersom prosint är pluralis av prosit kan den då gälla för alla nysningarna. <br/>Ibland svarar därefter nysaren med berömmet "Ni talar bra latin", men det tycker jag känns bakvänt.

DHS, 10:21, 29 april 2010. Anmäl

Tallriksluktare?

Fråga: Att föra upp den nyss serverade tallriken med mat till näsan, eller böja sig framåt och lukta på maten, oavsett det är på krogen, eller på privata middagar anser jag vara inte bara ohyfsat och obildat, utan rent av vara ett  drängbeteende.
Man ser det allt oftare, även på teve.

Förr gjorde man inte så, det var nästan lika illa som  att snyta sig i servetten eller i bordduken.
Har jag fel?

Svar: Du har helt rätt. Det pinsamma tallriksluktandet har blivit vanligare på senare tid. Svårt att hejda, tror jag, när även så kallat världsvana personer gör så här. Kanske handlar det om ett ökat intresse för gastronomi och kulinariska finesser. Men det gör inte luktandet på mat bättre. Så gör man alltså inte. Absolut inte.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (109)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 109

Det här hade jag verkligen ingen aning om! Ändå upplever jag mig själv som en person som är, om än inte etikettsproffs så åtminstone socialt kompetent och smidig i de flesta sammanhang. Vad är det för fel på att dofta på maten om man nu tycker den doftar gott? Givetvis trycker man inte hela ansiktet ner i tallriken, men att försiktigt vifta med handen så att doften når ansiktet med ett efterföljande "Mmmm så gott det doftar" kan väl inte vara annat än beröm till värdparet?

Linnea, 15:44, 16 juli 2010. Anmäl

Får erkänna att om jag får en tallrik med en underbar doft av någon krydda, så har jag svårt för att inte luta mig fram en aning för att kunna insupa dessa dofter, och urskilja vad det kan vara. Jag har svårt att se något fel i det. Likaväl som att jag doftar på vinet innan jag dricker det. Men det kanske finns någon avståndsgräns för när detta är OK eller ej. 30 cm kankse ? ;-)

Annika, 09:56, 15 maj 2010. Anmäl

Mojo; vilket underligt inlägg, det måste finnas en poäng som jag inte förstår. Du menar väl ändå inte att du faktiskt lyfter upp tallriken till mot näsan och ansiktet och luktar?

Cajsa, 13:22, 11 maj 2010. Anmäl

Varför gör man inte det?

Mat luktar gott, 10:17, 10 maj 2010. Anmäl

Det hela beror nog pa hur formell tillstallningen ar.

Mats, 10:51, 9 maj 2010. Anmäl

Att inte njuta av mat och dryck med alla kroppens sinnen är om något en styggelse. Om något är pinsamt är det folk som i etikettens namn förvägrar sina sinnen att njuta av livets fulla prakt. Lukta smaka känn njut. Sen behöver man kanske inte doppa snoken i maten, men det är en annan femma. Dock ingen kritik mot Ribbing, hennes uppdrag är glasklart och hon har utifrån det rätt i sak även om hennes budskap känns lite dammigt såhär på 2000-talet. Sociala koder i all ära men det finns väl gränser.

mojo, 01:38, 7 maj 2010. Anmäl

Gillar inte att den som skrivit den här frågan kallar ett beteende som frågeställaren inte gillar som "drängbeteende". Min sambo jobbar som dräng och han beter sej inte så. Vad jag vet gör hans arbetskamrater inte så heller. Jag tycker det låter som om frågeställaren ser ner på drängar när denne formulerar sej som denne gör. Jag undrar om frågeställaren ens har träffat någon dräng nån gång och sett drängen bete sej på det beskrivna sättet?

StinaBirgersson, 20:55, 5 maj 2010. Anmäl

Att lukta eller att inte lukta det är frågan. Tar folk illa vid sig när jag lutar mig fram, lättar på trycket, sniffar till lite på tallriken och sedan snyter mig i bordsduken?

henke, 09:51, 5 maj 2010. Anmäl

Är det Ok att luta sig fram och "lukta" och säga t.ex "Ohh det luktar fantastiskt gott" eller räcker det helt enkelt med att säga att det luktar gott utan att faktiskt luta sig fram och sniffa på maten. Tack för en trevlig spalt!

Victoria, 13:08, 3 maj 2010. Anmäl

@Christina <br/>Jag får en känsla att du är en intelligent och välinformerad männika. Hoppas att du har lust att skriva mer på andra DN sidor.

David, 18:46, 2 maj 2010. Anmäl

Läsarkommentarer till frågan om enkönsvigsel

Jag tycker att frågeställaren, oavsett om hon väljer att gå på bröllopet eller inte, ska fundera över sitt behov av att markera sin ståndpunkt. Det går alldeles utmärkt att ha en åsikt utan att markera den för folk som inte tycker likadant. Jag tycker t ex att köttindustrin är djupt oetisk och äter därför aldrig kött, men tar mig heller inte friheten att pådyvla min åsikt på folk som inte bett om den. För vad vinner man på det? Fler ovänner, möjligtvis, inget annat.
/Hedda

Jag erkänner att jag är lite ambivalent i frågan om vigsel av samkönade par. Mina grundvärden säger nej men mitt förnuft säger ja.
Oavsett detta skulle jag aldrig demonstrera mitt, eventuella, ogillande för bröllopsparet, det tillkommer inte mig att ha synpunkter på hur de väljer att markera starten på sitt framtida liv.
Jag förstår inte riktigt hur frågeställaren tänker när hon undrar hur man kan markera sitt ogillande på ett vänligt sätt utan att såra och samtidigt tacka ja till invitationen. Antingen tackar man ja till inbjudan och deltar som på vilket annat bröllop som helst eller så tackar man nej med motiveringen att tyvärr så är jag upptagen den dagen.
Såra på ett vänligt sätt är en paradox, det går inte.
Thomasine

Väldigt besvärlig fråga det där. Jag har själv funderat över hur jag skulle agera i motsvarande situation. Jag har inga starka känslor mot homosexualitet, men är djupt övertygad om att enkönade äktenskap går över gränsen. Jag vet faktiskt inte vad jag skulle göra om två homosexuella som jag gillar skulle bjuda till bröllop. Det skulle inte kännas bra att gå på bröllopet, eftersom bröllopsgästerna bör vara helt välvilligt inställda till arrangemanget. Det skulle inte heller kännas bra att vara frånvarande, eftersom jag troligen skulle träffa brudparet efteråt. Jag gissar att jag skulle tacka nej med hänvisning till tidigare uppbokning och inte säga ett ord om mina egna åsikter till brudparet.
Både människo- och principvän

Magdalena Ribbing – du är en IKON i folkvett. Du lär folk vanligt hyfs, helt enkelt.
Tack för att du på ett korrekt sätt (dock med en underbar sälta) upplyser om korrekt uppförande, även i denna svåra fråga, som för de traditionella och konservativa måste vara en extremt hög tröskel att gå över.
Anna

Tack för att ni formulerar det så bra. Politiska kampanjer ska hållas borta den dagen två människor väljer att visa sin kärlek till varandra för världen.
Jenny

Texten nedan ger något att tänka på för den som skrev ursprungsinlägget. Jag utgår från att personen i fortsättningen och alla med liknande åsikter även kommer att undvika släktingar och vänner som t ex skilt sig, eller varit otrogna eftersom det är emot äktenskapets natur…
 
”So let me get this straight – Larry King is getting his 8th divorce, Elizabeth Taylor is possibly getting married for a 9th time, Britney Spears had a 55 hour marriage. Jesse James and Tiger Woods are screwing EVERYTHING, yet the idea of same-sex marriage is going to destroy the institution of marriage?? Really? REALLY??”
//Anonym

Jag är själv gay och gift men jag kan ändå sympatisera med kvinnan ifråga. Trots att vi påstår oss vara så öppna så är vi ändå så snara med att fördöma de åsikter som inte passar in. Kvinnan skriver inte varför hon ogillar likakönade äktenskap så det kan bero på allt ifrån religion till att hon bara ogillar paret ifråga. Som jag tolkar det så verkar hon inte ha några problem med att det finns homosexuella i familjen utan det är just själva bröllopsakten. Om hon hade ogillat dem konstant så hade hon ju knappast försökt hitta ett bra sätt att förmedla sin åsikt. Och trots att jag är gay och därmed helt rätt i tiden så finns det massor med saker jag ogillar av div anledningar och jag skulle inte tycka om att tvingas omvärdera mina åsikter bara för att en majoritet tycker annorlunda, eller bli upplyst om hur dum jag är. Som jag ser det så måste man acceptera för att bli accepterad vilket många idag inte verkar förstå. I det här specifika fallet så tycker jag att kvinnan skall stanna hemma och ge en bra ursäkt till sin frånvara men också få ha rätten att tycka det hon vill.
Maleandro

MR har så rätt, det är bara att utebliva. Det engelska uttrycket i fri översättning:  ”Jag tänker ingalunda hedra denna sammankomst med min närvaro.” Låt din man gå i stället om han vill det & hitta på något riktigt roligt för dig själv den dagen!
Deborah

Magdalena,
Som regelbunden läsare av din spalt tackar jag dig för alla kloka svar, din fingertoppkänsla för det mänskliga och humana inställningen till medmänniskor.
Frågeställaren bör kyla ner.
Adela

Jag är själv homosexuell och gift sedan drygt åtta år och jag hade verkligen betackat mig för att ha någon närvarande vid vårt bröllop som varit där bara för att markera sin ovilja och protestera mot homoäktenskap. Frågeställaren har ju rätt till sina egna åsiketer och bör därför tacka nej till inbjudan men jag anser däremot att hon definitivt bör tala om varför hon inte vill gå. Då vet man åtminstonde var man har varandra. Det finns inget värre än falska människor som ler en mitt upp i ansiktet men snackar skit så fort man vänder ryggen till. Så för allas trevnad, tacka nej och var ärlig med dina åsikter.
Philip

Tack för ett bra svar! ndrar liksom en tidigare kommentator, hur ska frågeställaren göra i framtiden, när det har blivit vardag för de båda makarna? Ska hon aldrig mer umgås med dem, utan överlåta det till sin man?
Man väljer inte sin läggning. Jag tycker att det är fantastiskt att kyrkliga vigslar numera är öppna för enkönade par. Jag önskar det blivande brudparet all lycka och välgång.
”Annalisa”

Varför i hela friden skulle man gå på ett bröllop som man inte accepterar? Och väl där påpeka att det är fel? Vad gör just din inställning så viktig att den behöver uttryckas till brudparet på (eller inför) deras fina dag? Ni har väl träffats förr och den här sortens intolerans brukar verkligen framgå tydligt, de vet säkert redan att du inte tycker deras kärlek är värd lika mycket som ett heterosexuellt pars kärlek. Från Magdalenas kommentar om mannens öppnare attityd kan man tyda att frågan blivit nedkortad. Det hade varit intressant att läsa hela frågan. Gissningsvis tycker din man att din inställning är genant och vill säkert inte att du ska såra hans släktingar med onödiga kommentarer eller tråkig attityd. Om inte det räcker som skäl så kan du tänka på att ditt fortsatta umgänge med resten av släkten antagligen påverkas rejält av ett dåligt beteende under bröllopet. Gör som Magdalena säger: gå inte dit! Brudparet och deras gäster får en mycket trevligare tillställning då.
Charlotte C

Om man inte tycker att bröllopet är en bra idé (av vilken anledning man än har) så ska man inte ge uttryck för det på ett bröllop. Att stanna hemma är nog inte alltid den bästa idén om ens frånvaro kan tolkas som något fientligt. (Nu försöker jag bredda diskussionen till att handla om alla möjliga skäl till någon inte tycker att ett specifikt äktenskap mellan två specifika personer bör ingås, oavsett sexualitet). Om man inte tror sig kunna uppföra sig trevligt så bör man tacka nej. Om man klarar av att vara artig så tycker jag man hellre ska gå och fira sina vänner.
Nika

Magdalena, tusen tack för ditt humana och classy svar på denna fråga!
MVH Caroline

Bra svar på frågan! Jag kan inte låta bli att fundera på hur frågeställaren gör i framtiden? Ett bröllop varar trots allt bara en dag. Men sedan då? Ska hon vägra umgås med sin mans släktingar/vänner? Jag tycker att det är sorgligt när folk sätter sig på höga hästar och dömer ut andra. Det här pa
ret har ju inte begått något lagbrott. Världen skulle vara bra trist om alla var likadana, olikheter berikar. Så tycker jag, i alla fall!
Med vänlig hälsning Mari

Insändaren vill markera ”utan att såra bröllopsparet” – tror insändaren att hon deltar i ett teoretiskt seminarium?? Hur kan man tro att ett sådant markerande inte ska såra??? Har hon ingen förmåga till inlevelse i andras känslor?
// Margit

Jag vill bara bara, som regelbunden läsare av spalten, säga tack för ett bra svar på denna fråga! Och för att kommentarsfunktionen inte öppnades för frågan. Jag har svårt att förstå varför frågeställaren känner ett behov av att markera sin ståndpunkt här. Och jag uppskattade ditt svar att i det fall man känner ett behov av att göra det så gör man bäst i att avstå från att närvara.
Att markera sin ståndpunkt på ett vänligt sätt och utan att såra är nog i det här fallet i stort sätt omöjligt.
Hälsningar,
Sassa

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Markera mot enkönsvigsel?

Fråga: Vi har blivit inbjudna till ett så kallat ”gaybröllop” på min mans sida av släkten. Kalla mig gärna konservativ men jag anser att äktenskapet är något som är förbehållet mannen och kvinnan. Hur markerar jag min ståndpunkt på ett vänligt sätt utan att såra bröllopsparet?

Svar: Det bästa är att du tackar nej. Din man kan ju gå på bröllopet utan dig. En bröllopsgäst som har behov av att som du skriver, markera sin ståndpunkt mot den aktuella vigseln, gör bäst i att avstå från att närvara.

Du har din uppfattning och den har du rätt till. Men de två som ingår sitt lagliga äktenskap ska också respekteras, liksom svensk lag ska respekteras. Och då bör inte den med en syn motstridig den som manifesteras i denna vigsel närvara.

Så tacka vänligt nej, skriv eller säg att du är förhindrad, och låt din man som såvitt jag förstår av ditt mejl är mer tidsenlig och tolerant, gå ensam på bröllopet. Det är både korrekt och rimligt i denna situation. Det är inte heller sårande för dessa två som gifter sig att du är frånvarande. Vem vill ha en protesterande gäst på sitt bröllop?

Oavsett vad du skulle säga eller göra för att  som du vill, markera din ståndpunkt ,skulle det framgå att du är emot vigseln, och då ska du inte heller närvara. Man måste inte gå på ett bröllop, till skillnad från vad många tror. Man har sin fulla rätt att tacka nej. Gör det.

Magdalena Ribbing

Detta inlägg behandlar en fråga som vi erfarenhetsmässigt vet brukar betyda många överträdelser mot vår kommentarpolicy. Därför är kommentarsfunktionen avstängd redan från början. Vill du kommentera ämnet i inlägget får du gärna mejla till etikett@dn.se. De kommentarer som håller en vettig ton presenteras allteftersom här

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Bröllopskvinnokavaj?

Fråga: Kan en kvinna ha en kavaj över sin klänning till ett bröllop? (t ex med klädkod ”kavaj” eller ”mörk kostym”). Jag har alltid trott att det passade sig bra, men har nu fått höra att det absolut inte går för sig, möjligtvis om det är ett trädgårdsbröllop med fin vardagsklädsel.
 
Vad kan man annars ha på över sin klänning om man är frusen som jag? Tycker oftast inte jag hittar något bra alternativ, en sjal räcker sällan och stickade stortröjan är kanske inte heller helt korrekt… Kanske någon pälsbeklädnad, men det fördyrar ju stassen avsevärt.
      
Svar: Nej, en ”vanlig” kavaj är inte festklädsel, vilket klädkoderna Kavaj och Mörk kostym är. Men är du så frusen att inte en sidenschal, kanske med foder, hjälper, eller en pashmina, eller en annan schal av fint tyg så får du kanske försöka hitta en sammetsjacka eller annan festbetonad jacka. Det verkar lite knepigt att du måste ha så varmt på dig till fest – dessa kalas är väl inomhus? Och ingen kräver att du ska vara baraxlad och ärmlös, det finns gott om festkläder med både ärm och sparsamt dekolletage.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (37)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 37

Re: Frågeställaren, Om man är frusen så är det väl ändå bra korkat att gå på fest i tunna avslöjande urringade kläder och sen gnälla om att man fryser. Män kan ju inte komma i kjol på kavajpartyn om lokalen är smällhet. Märkligt att 4 lager tyg - som i kvinnors ögon är så " så snyggt" ger bäraren en känsla att man håller på att svimma av värmeslag är så accepterat. Damerna däremot förväntas tydligen vara så avklädda att dom håller på att frysa ihjäl. Med tanke på att män svettas och kvinnor fry

Bedrich, 19:44, 1 maj 2010. Anmäl

Ha kavaj. Det är snyggt. Och så har du någonstans att lägga nycklar, plånbok och mobiltelefon. Jag har några fina svarta kavajer i tunnt elegant tyg som ändå värmer. Det är mycket snyggare att ha en sådan lite ledigt över en av dessa tygtrasor som tyvärr står till buds när man ska vara snygg. Många tjejer/damer har sagt till mig att det är snyggt och önskar de hade liknande kavajer. Viktigast är att folk är glada och trevliga på en fest (med eller utan kavaj).

LisaX, 10:58, 29 april 2010. Anmäl

Bedrich ställer sig tydligen frågande - vad är det Bedrich inte förstår? Att man vill gå på kalas även om man är frusen? Att man ibland kan ha oturen att hamna i drag eller precis vid ett fönster till en bröllopsmiddag? Att man vill ha tips på lite varmare kläder som passar sig till finare tillställningar? Dina förslag var ju kreativa, men kanske inte så användbara.

Frågeställaren, 23:32, 28 april 2010. Anmäl

Ett tredje alternativ är att konsekvent tacka nej till den här sortens fina "bjudningar" där gästerna känner sig obekväma i påbjuden klädsel. För det egna välbefinnandets skull.

Bedrich, 19:19, 28 april 2010. Anmäl

Vi lever numera inte i dragiga 1800-tals slott. Ställer mig frågande till att speciellt frusna festkvinnor inte begriper att en chiffong-klänning/topp som är uringad ner till midjan både fram och bak inte är värmande. Tips till kvinnor här. Använd avklippta thermounderställ, minska på uringningarna och knäpp knapparna i halsen. Män. Skippa kallingarna/undertröjan när du anv. mörk kostym. Det räcker att resten av kroppen känns som att den håller på att brinna upp av feber. Ett tredje alternativ ä

Bedrich, 19:18, 28 april 2010. Anmäl

Absolut! :)

Jeyno, 13:03, 28 april 2010. Anmäl

Jeyno. Just det. Har släktingar lite här och var och ett arbete som innebär resor. Och en i familjen kan sy. Lägger inte särskilt mycket pengar på kläder eftersom jag använder det mesta år efter år. Avundsjuk?

Varför ett problem, 12:39, 28 april 2010. Anmäl

"Reser mycket" och "har möjlighet att få saker uppsydda". Det förklarar saken. Du kanske till och med har tillräckligt med pengar för att köpa allt du gillar.

Jeyno, 11:25, 28 april 2010. Anmäl

Till frågeställaren. Jag reser mycket. I Sverige och utomlands. Letar i de små affärerna, inte de stora kedjorna. Letar också fina tyger. Har möjlighet att få saker uppsydda. Jag satsar på det klassiska. Att panikhandla dagarna innan en fest funkar inte. I Malmö skulle jag kolla i småbutiker och i "bröllopsbutikerna". De har ofta mer än själva brudkläderna. Och kan ge tips på sömmerska. Ett stycke chiffong kan man göra en sjal av. En bit snygg fuskpäls en "axelvärmare", a la kronprinsessan Mary.

Varför ett problem?, 08:22, 28 april 2010. Anmäl

klart du kan ha vad du vill på dig, vad är det för trams! förmodligen blir du en intressant person på en fest om du frångår normen, får hänga med de andra excentriska intressanta och prata om livet istället för vad du jobbar med. kram!

kutym, 07:06, 28 april 2010. Anmäl

Släktgnäll om klädsel?

Fråga: Det är så att jag fyller 30 i maj månad och jag vill gärna fira det med släkt och vänner. Jag tycker att det är trevligt när festdeltagarna är festfina vid speciella tillfällen, varför jag har satt klädkoden kavaj på tillställningen, något som tydligen sticker väldigt i ögonen på min släkt (vännerna har inga som helst problem med något). I min släkt går man nämligen i jeans och t-shirt till allt utom studentfirande och bröllop. Med det inte sagt att de inte äger några kostymer, mig veterligen har jag sett alla i en sådan minst en gång under de senaste åren, annars hade jag inte satt en sådan klädkod. Jag hade kunnat skriva något som ‘jeans och t-shirt undanbedes’ men det kändes lite fånigt. Jag vill inte börja hitta på egna klädkoder när det finns fullt fungerande sådana.

Till saken hör också att vi kommer vara utomhus. Det av den enkla anledningen att jag är arbetssökande och därmed inte har råd att hyra någon lokal, däremot har jag tillgång till mina föräldrars lantställe med en tomt samt flertalet partytält. Jag tyckte att det blev en bra lösning. Det är trots allt vår, vädret brukar vara bra och de flesta har börjat vistas mycket utomhus. Vi ska ju inte tävla i rövkrok på en leråker.

Det har som sagt blivit mycket gnäll angående (bland annat) kläderna. Jag har fått höra allt från kommentarer som ‘du vill tydligen inte ha besök på din födelsedag’ till ‘klädkod passar inte för en utomhusfest i maj’. Det har gått så långt att jag tröttnat totalt och allvarligt funderar på att ställa in hela rasket. Det vill jag ju egentligen inte göra så vad jag undrar är hur jag ska bemöta sådant gnäll? Är det verkligen opassande att ha klädkod på en utomhusfest i maj? Hur gör man i så fall om man har ett utomhusbröllop under samma månad? Och vad säger man när man ställs in för så fåniga påståenden om besök som det här ovan?

Svar: Jamen vad sjutton! Det är din fest, du som bjuder, och du som bestämmer klädkod. Jag tycker att det låter som om släktingarna ser dig som som någon ungdom som de kan bestämma över. Eller som om de har rätt att kräva av dig att ordna en fest på deras sätt. Släkten har fel.

Om släktingarna inte vill ha kostym på sig trots att de har tillgång till sådan så får de stanna hemma. Det är ohövligt och oförsynt att komma till en bjudning medvetet felklädd. Skratta vänligt när släktingarna gnäller om klädsel. Säg att du har frågat mig som har svarat att det är helt okej att ha klädkod Kavaj för en utomhusfest i maj, det är till och med mycket lämpligt, och att den klädseln innebär kostym, mer eller mindre mörk efter smak, för män, och en klänning eller fin kjol i knälängd eller festfina långbyxor med icke galabetonad överdel för kvinnorna. De som vägrar att klä sig efter denna den näst minst formella klädkoden (lägst kan man kalla Vardagsklädsel), har sin fulla rätt att tacka nej.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (66)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 66

Du ska fira en jämn födelsedag och vill ha det på en festlig nivå, inte ha en vanlig födelsedagsgettogether. Kavaj är ju perfekt nivå. Alla kan klä sig på den nivån utan problem (förrutom att vissa tydligen har svårt att skiljas från jeans+tskirt) och det blir säkert festligt och trivsamt i partytälten bland blommande äppelträd i trädgården.

Anna, 11:56, 5 maj 2010. Anmäl

personligen skulle jag aldrig ens komma på tanken att tala om för andra vad de ska ha på sig, när jag har fest blir jag bara glad att mina kära vänner kommer och vi har kul tillsammans, de får se ut precis hur de vill och som de känner sig bekväma i.

Annasofia, 12:15, 2 maj 2010. Anmäl

Det enda jag egentligen ville ha fram var: Det verkar som om frågeställaren försöker blanda två sociala grupper som annars inte träffas. I det här fallet skulle jag nog hellre ha två fester än att försöka jämka ihop två sociala grupper så här. Dessutom: Släktingarna kanske har en helt annan förväntan på festen: Familjefest, barn, brännboll, kubb, osv (dvs utnyttja landstället) och det passar inte en kostym till.

Stefan, 16:03, 29 april 2010. Anmäl

@ Louise 11.11 26 april. <br/>Kära nån! Sade de verkligen så! Jag begriper inte hur man kan säga sådana dumma saker. Även om man "skämtar" s¨brukar det alltid ligga lite sanning i det. Varför kan vuxna inte vara snälla och glädjas åt andra människors lycka. Obs! Jag är inte ironisk! Jag blir alltid lika häpen när människor beter sig på det viset. De verkar så overkliga på något sätt.

Rose, 15:26, 29 april 2010. Anmäl

Vinn festfixarpoäng och gästglädje med att vara lite avslappnad - du har satt koden och de flesta kommer pryda ditt kalas precis som du vill ha dem, några undantag gör nog stämningen lättare, så länge som du inte utstrålar negativ energi för att allt inte blev som du ville. Jag tycker om kostym och kavaj, särskilt på sommaren när byxorna ska vara lätta och något smidigt behövs på kvällen. Fast jag vill inte ha vilket material eller färg som nu råkar finnas i garderoben. Plus, snyggt är viktigast

kott, 15:12, 28 april 2010. Anmäl

1. Det är din fest - du bjuder, du betalar, du bestämmer ev klädkod. 2. Kostym är alldeles utmärkt, det ger en väldigt stor spännvidd i möjligheten att klä sig. Slips är inte alls nödvändig, eftersom det är på landet, däremot kanske man bör medföra en tröja att ta på UNDER kavajen om det blir svalt mot kvällen - således inget krav på lusekofta... <br/>Och det är ju en jämn födelsedag, kan ju vara kul att markera genom att skippa foppatoffler å jeans-å-tshirt.

nalle, 12:40, 28 april 2010. Anmäl

Jag håller på dig! Det väsentliga här är inte klädetiketten, utan om folk vill att man ska få bestämma över sitt liv själv och om dina släktingar vill att du ska få en fin födelsedag som du är glad över. Mina föräldrar har i alla år (jag är 43) hållit på sådär också - "men vi BRUKAR ju inte klä upp oss till din födelsedag", och hävda att eftersom det är i juli och vi också ofta firar på sommarstället så ska man inte klä upp sig. STÅ PÅ DIG, annars gör någon annan det!

Louise, 07:53, 28 april 2010. Anmäl

Jag bestämde smoking till min jämna födelsedag. Även släktingar som rynkar på näsan åt sådant tog på sig smokingen. Det var min fest. Jag bestämde.

Smokingfirare, 17:19, 27 april 2010. Anmäl

@Quinna <br/>Maj hör till en av de torraste månaderna under året....

Ulfis, 11:50, 27 april 2010. Anmäl

Tja om är realistisk så är det ändå regnställ som gäller till slut på en utomhusfest i maj. <br/>Har man tält kanske man kommer undan med filt och fleeceställ.

Quinna, 11:40, 27 april 2010. Anmäl