Tid för brudparstack?

Fråga: Jag är en fundersam släkting som undrar hur länge ett nygift par kan vänta med att skicka tackkort? Vigseln var i mitten av januari. Vilken tidsperiod kan vara rimlig?                                          

Svar: Förr sade man att en månad fick brudparet ha sin lediga smekmånad, och månaden därefter skriva tackkort. Alltså åtta veckor. Kanske ett modernt brudpar kan få tre månader på sig? Det kan vara okej i dessa tider av stress och jäkt mellan allt man måste göra.

Men det här brudparet, som så många andra, struntar kanske i tackkorten och väntar till dess att de har bestämt sig för sin vackra brudparsbild som de köper plats för i  tidningen? Därunder brukar det stå ”tack alla för en underbar dag” – vilket inte är särskilt vänligt som enda tack, de som har skaffat presenter ska ha varsitt tack för sin omtanke, inte ett allmänt “tack alla” i en annons.

Men observera att det är för presenterna som brudparet ska skicka sitt tack, inte för att gästerna kom till festen och åt och drack! Gästerna ska skicka tackkort för kalaset, brudparet för presenterna, och ju snarare dessa tack skrivs och postas, desto artigare och vänligare.

Och får du inte något tack från ditt släktbrudpar så gräm dig inte, det är en viss nutida nonchalans att inte skicka tack – en del tycker att alla tackkort bör avskaffas, de behövs inte anser man. Ett antal av dem som hyser denna uppfattning är sannolikt samma personer som har “glömt” eller inte brytt sig om att skriva de självklara tacken och nu vill skaffa sig en ursäkt för sitt slarv eller sin lättja.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (47)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 47

Avskaffa bröllopen istället. Skit är vad det är.

Johan Örtman, 03:38, 5 juni 2010. Anmäl

AnET: anta nu inte för mycket, jag skrev det som givmild nyfiken bröllopsgäst och inte brud.. Men det är väl nått med 40talisternas misstänksamhet och ogin mot sina ungdomar som inte kan låta bli att ta sig ständiga nya uttryck (och enligt en 40talist är man ungdom och oansenlig upp till 35).

Laura, 15:37, 1 juni 2010. Anmäl

Varför är dessa "tacklösa" ungdomar så noga med allt annat omkring Den Stora Dagen. Det förväntas än det ena och än det andra av omgivningen till ibland skyhöga kostnader. Jag håller med Eeva m.fl. Att ordna med tackkort till dem som gett presenter är också en del av planeringen. Om man nu gifter sig på "traditionellt" sätt (och inte på Facebook) så kan det väl inte vara så betungande att även hålla på traditionen med tackkort.

AnEt, 11:10, 1 juni 2010. Anmäl

@Jena, (Webbsida) 08:34 - passa dig nu, detta har varit uppe och diskuterats tidigare. Det anses av väldigt många här vara fullständigt ointressant att få kort på andras barn osv. "Hur kan någon tro att man kan vara intresserad av sådant!". Anses vara väldigt ego. Men annars håller jag med dig. Av den anledningen tycke jag det är kul att få tackkort med bröllopsfoto.

Eeva, 10:11, 1 juni 2010. Anmäl

Magdalena Ribbing: Räcker det att tacka på telefon eller på sociala nätsajter som facebook? Gäller åt båda hålla. Är det något med just kortformatet?

Laura, 10:03, 1 juni 2010. Anmäl

Någon skrev om julkort. Jag skriver gärna julkort och blir glad när jag får, ibland från gamla och avlägsna kontakter. Inte är det besvärligt att skriva och få! Mycket roligare än e-post att få vackra kort, liksom det är roligare med riktiga brev (behöver inte vara handskrivna) som någon lagt tid och omsorg på att formulera och tänka igenom. All kommunikation behöver inte vara sekundsnabb. F.ö. ska så klart brudparet snabba på med sina tackkort - hur svårt kan det vara?

PImPim, 08:39, 1 juni 2010. Anmäl

Anna, 18:55 Förtryckta julkort med en underskrift på ger mig ingenting, det är bara slöseri. Men jag brukar inte få så många sådana längre. Däremot är det trevligt när de från vänner och kusiner som har barn fotograferar dem och trycker upp som kort – då kan man se hur de utvecklats senaste året.

Jena (Webbsida), 08:34, 1 juni 2010. Anmäl

Jag fattar inte hur man orkar sitta hemma och föra logg över tackkort. Och dessutom är det väl värt att vänta på att brudparet ska ha hunnit fixa ett kort med foto på, som man kan spara i flera år. Att få ett kort utan foto som det står "tack för skålen" på skulle jag inte få ut så mkt av.

Jena (Webbsida), 08:28, 1 juni 2010. Anmäl

Fick en gång vänta ett år innan jag fick tackkort från ett bröllop jag varit på (och gett dyr present). Ibland vet jag inte om "bättre sent än aldrig" gäller.

Emma, 08:08, 1 juni 2010. Anmäl

Tackkortet med foto är en väldigt liten del, egentligen, av det stora bröllopet. med tanke på allt som rustas för "den stora dagen" och "bara en gång i livet" så kanske man ska ha med den lilla traditionen att skicka tackkort. Jag har sparat alla som jag har fått i ett album, kul tycke jagJulkort som kom upp här skickar man ju en gång om året förutom till de som tycker det är sååååå joobigt att få julkort

Eeva, 07:53, 1 juni 2010. Anmäl

Ja men nej tack?

Fråga: Vi är bjudna på en ingifts släktings födelsedagsfest och har tackat ja, men så har semestern nu äntligen blivit godkänd på jobbet och gjort att vi tyvärr kommer att vara bortresta över kalaset (vi trodde vi skulle kunna åka utomlands andra veckor). Hur tackar vi nej – berättar vi hur det ligger till? Eller är det så att födelsedagsfesten ska prioriteras eftersom vi redan tackat ja? Lite rädda är vi för familjebråk… och får man överhuvudtaget tacka nej efter att man tackat ja om man inte blir till exempel magsjuk eller hamnar på sjukhus?
 
En fråga till: Om det brukliga i en släkt är att man inte bjuder in utan bara förväntar sig att folk ska komma när man fyller år – hur gör man om man inte vill gå? Tackar nej, eller bara låter bli att komma eftersom det inte finns någon inbjudan? Och hur gör man i det omvända fallet – om jag vill fira min födelsedag med bara vänner men familjemedlemmar dyker upp oinbjudna (jag anser själv att man ska bjudas in, inte bara komma/gå till människor oinbjuden) kan jag neka dem i dörren eller skicka ut en ”o-inbjudan”: snälla, kom inte och fira min födelsedag? (Lite ironi där, men detta är mycket knepigt i min ”ingifta familj”).

Svar: En inbjudan är inte en befallning utan en vänlighet. Gäster kan få förhinder att delta i den bjudning de har tackat ja till. Du ringer genast till din släkting (ingift eller inte har faktiskt inte minsta betydelse!) och säger som det är, och att du tyvärr inte kan ändra semestern, och beklagar att du nu måste lämna återbud. Detta ska göras så snart man ser att situationen ändrats. Släktingen säger säkert att det var jättetråkigt och går det verkligen inte att ändra osv, och du svarar då att ni har övervägt alla möjligheter och till er ledsnad insett att det inte går att göra om planerna. Hitta inte på så värst mycket, bäst är att hålla sig till, eller nära, sanningen.

Din andra fråga: firande av födelsedagar med mera skiljer sig ofta mellan släkter. Men utan något slags inbjudan som man har tackat ja till har man ingen ”skyldighet” att infinna sig. Finns det en av alla underförstådd inbjudan så ringer man och säger att man vet ju att det blir födelsedagsmottagning och nu vill meddela att man tyvärr inte har möjlighet att delta. Man måste inte ange exakta skäl, men man ska låta beklagande över att inte kunna delta i firandet och kalaset.

Att människor kommer oinbjudna hör till en viss tradition och den är svår att motarbeta. Man kan svårligen avvisa vänliga gratulanter som man inte inbjudit, man ska ha mycket goda skäl att säga “tack, men det passar tyvärr inte med besök”. Jag håller med dig, det är jättetrist med gäster som man inte har bett komma. Men du kan ju  försöka få de släktingar som du vill välkomna förklara för de ovälkomna att du håller ditt firande på lägsta nivå med endast ett par inbjudna gäster.

Fungerar inte det är det bäst är att inte vara hemma, inte vara tillgänglig, och har detta upprepats ett par gånger så kommer inte de oinbjudna att ringa på dörren nästa år.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (39)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 39

Meddela familjen att du ska fira just födelsedagskvällen med dina vänner, men att familjen är välkommen t.ex. tidigare på dagen eller något annat lämpligt tillfälle som du själv väljer - då slipper du spontanbesök, och kan de inte komma när det passar dig så är det inget att göra. Som sig bör.

F, 15:03, 10 juni 2010. Anmäl

@Peppiga Pia <br/>Om du hade läst HELA min kommentar så hade du sett att jag även skrev att ett sådant umgängessätt kräver att man är ärlig och säger till när det inte passar. Ärlighet respekteras av de flesta, tror jag! Om värden/värdinnan är ärlig så befrias man även på kravet att "känna in" stämningen! Dessa signaler kan i ärlighetens namn vara mycket blygsamma, eller...?

P, 11:58, 3 juni 2010. Anmäl

@P, du skriver att spontanbesök innebär att "man hälsar på någon när man verkligen VILL". Jaha, du vill, men kanske inte den du hälsar på! Uppenbarligen är alla olika och även den som inte gillar spontanbesök har väl rätt att bli påhälsad när den vill, det är ju ändå den personens hem. Tycker vissa människor kan ha mycket svårt att känna in hur stämningen är.

Peppiga PIa, 23:29, 1 juni 2010. Anmäl

@Kristin <br/>Stämmer precis! :-)

P, 22:49, 1 juni 2010. Anmäl

Jag bjöd själv in några vänner till ett lite speciellt firande för inte så längesedan. Två gäster hade oberoende av varandra framfört att de var osäkra på om de kunde närvara men båda hörde av sig samma förmiddag som middagen och sa att de gärna kom. Först efter utsatt "starttid" fick jag ett meddelande från en av dem som åter drog sig ur. Inte heller den andra dök upp, men meddelade över huvud taget inte detta. Usch vilken dålig stil! Tur att jag hade bjudit andra vänner som jag kan lita på.

Fina festen, 20:07, 1 juni 2010. Anmäl

"Ett hjärtligt tack för all uppvaktning på min födelsedag undanbedes vänligen men bestämt. Bortrest" :)

Micke, 16:32, 1 juni 2010. Anmäl

@P: håller helt med! jag tar gärna emot spontanbesök men tränar på att "mota ut" dem som kommer mitt i barn-nattning eller andra stunder när det inte passar. Det är dock lite jobbigt tycker jag, jag känner mig som en "dålig värdinna" om jag inte genast sätter på kaffepannan. Men jag jobbar på det iaf :-D. Det är i de lägen som man VET att personen inte gillar spontanbesök och ändå framhärdar jag tycker man kan tänka till en och två gånger!

Kristin, 14:45, 1 juni 2010. Anmäl

Många här tycker att andra ska FATTA hur ni känner, men ni måste ju TALA OM hur ni vill ha det! Det sårar folk MER om de senare inser att de varit ovälkomna gäster än om ni genast talar om att det inte är läge just nu.

P, 12:36, 1 juni 2010. Anmäl

Allt handlar om att vara ärlig, tycker jag. Själv blir jag jätteglad för spontanbesök. Jag är uppvuxen med det och tycker att det är ett härligt sätt att umgås. Det betyder också att man hälsar på någon när man verkligen VILL det och inte bara för att det råkar stå i kalendern. Men detta innebär också att man bör vara ärlig och säga ifrån när det inte passar. Många här tycker att andra ska FATTA hur ni känner, men ni måste ju TALA OM hur ni vill ha det! Det sårar folk MER om de senare inser att

P, 12:35, 1 juni 2010. Anmäl

forts <br/>till frågeställaren; ta ansvar för ditt beslut (att i det här fallet åka på semesterresa istället) ring snarast och berätta för kalasvärden/värdinnan. Ju senare avbokningar, desto tråkigare för den som fixar fest.

Kristin, 09:19, 1 juni 2010. Anmäl

Klara av bordsdrulle?

Fråga: Jag var nyligen på en stor tillställning för en kategori inom den svenska kultureliten. Det var en lyckad fest med god mat och fin underhållning. Vid bordet placerades jag med en känd svensk artist i sextioårsåldern. Han var mycket trögpratad, verkade rentav tjurig. Jag fick nästan en känsla av att han var besviken över att ha fått mig till bordet (jag är inte själv känd, min man är det). Jag gjorde flera försök att hålla igång ett samtal, trixade och trevade men han satt mest och messade eller surfade på sin mobil. Efter ett tag gav jag upp och vände istället min uppmärksamhet mot min andra granne och hans bordsdam. De var mycket trevliga. Gjorde jag rätt eller var jag otrevlig? Borde jag ha försökt lite till?

Svar: Du gjorde rätt. Det var inte du som var otrevlig. En bordspartner som inte anstränger sig ett dugg för att samtala behöver man inte bry sig om. Vore det en blyg, socialt osäker eller rädd person som du hade till bordet skulle du ha märkt det och då hade du förstås gjort allt för att skapa en lättsam situation. Men här satt alltså en med stor sannolikhet ganska sällskapsvan man som öppet visade sitt totala ointresse för att uppföra sig hyfsat och normalt. Då verkar det på din beskrivning som om du gjorde mer än nog.

Den som är så bedrövligt självupptagen och pinsamt ouppfostrad att han vid en festmåltid ägnar sig åt sin mobiltelefon istället för att besvära sig med att försöka delta i gemenskapen vid bordet kan andra strunta i. Du kunde mot slutet av måltiden vänligt ha rekommenderat honom en bok, nämligen en etikettbok (en del etiskt lidelsefulla kommentatorer kräver att inga titlar nämns så du får själv gissa vilken). Men mot bakgrund av din beskrivning av honom undrar jag om han hade förstått den lilla spydigheten (kommentatorer som nu tänker skriva att jag är hemsk som föreslår ovänligheter, er svarar jag i förväg att enligt min uppfattning kan man få kosta på sig en sarkasm när man själv ansträngt sig att vara artig och vänlig men mötts av drulliga fasoner).

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (95)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 95

Det enda felet du gjorde var att forsoka alltfor mycket. Om nagon tar upp mobilen pa en middag med okanda manniskor kan man glomma den personen totalt. Du borde ha vant dig till de andra runt bordet tidigare.

Mats, 00:38, 4 juni 2010. Anmäl

@Namnlös: <br/>Suck...

Emma, 21:50, 3 juni 2010. Anmäl

@Fredrik: GP = här Göran Persson

Anna, 11:09, 3 juni 2010. Anmäl

Vem är GP?

Fredrik, 23:37, 2 juni 2010. Anmäl

"gadaffe": Även om den "celebra" kändisen tyckte att bordsdamen var tråkig, så är det oförskämt att sitta och messa och surfa med mobilen. OBS! Nu jämför jag inte med GP:s mobilsamtal under Nobelmiddagen. Jag har full förståelse för att en statsminister kan var tvungen att ta emot samtal vid olämpliga tillfällen. Förhoppningsvis hade han gjort som "Lärare" föreslår, informerat sin bordsdam kronprinsessan Viktoria, att han måste vara tillgänglig på mobilen.

Eva X, 13:20, 1 juni 2010. Anmäl

Cicci, 10:01: Då skulle frågeställaren indirekt lämna ut sin egen identitet -hon var ju bordsdam till denne kändis- och det vill hon knappast...

Victor A, 10:12, 1 juni 2010. Anmäl

Bra MR att du tog bort reklamen

No, 10:01, 1 juni 2010. Anmäl

Kan vi inte få veta vem drullen var, snälla frågeställare`:)

Cicci, 10:01, 1 juni 2010. Anmäl

Vilken trist gubbe. Han borde haft vett att stanna hemma istället. Sociala tillställningar är inte för alla kanske?

Katten, 09:42, 1 juni 2010. Anmäl

tack MR (för struken reklam)

tepset, 23:21, 31 maj 2010. Anmäl

Ofirande?

Fråga: Jag tycker är lite förmätet att som vuxen förvänta sig att andra ska ha tid med till exempel min 37:e födelsedag mitt i vardagspusslet med jobb, dagis, skola, läxor etc. när man inte har andrum knappt ändå. Är det inte lite barnsligt av vuxna att förvänta sig födelsedagsuppvaktning av fler än dem man bor med och möjligen föräldrar eller nån bästa vän? Är det inte mest för barn och såna som fyller jämnt?
 
Själv ber jag aldrig folk att komma och fira mig. Ärligt talat, hur många av oss tycker att det är kul att offra en halvdag på helgen på att gå på släktkalas? Det gör man för det mesta av plikt, och det räcker enligt min mening definitivt att barnen firas! Skulle känna mig mycket obekväm att ”be släkten offra en ledig dag på att komma och ge mig presenter” vartenda år, Nä, jag begriper bara inte detta!
 
Min egen födelsedag firar jag alltså inte även om jag såklart blir glad över omtanken vid gratulationer. Svärföräldrarna önskar sig verkligen att alla i familjerna ska vara med varje gång de fyller år, det tycker jag är fånigt. Vi ses ganska ofta, kan tilläggas. En gratulation är trevligt, och räcker väl, tycker jag. Och att jag förväntas önska mig presenter mitt i medelåldern är barnsligt och fånigt. Jag och svärföräldrarna har en bra relation, och de vill glädja mig, och de kan bara inte tro på att jag verkligen inte är intresserad av att få några presenter (och jag kan ju bara säga det innan, inte efter). Jag önskar mig inte något, så jag får vartenda år en massa meningslösa köksattiraljer etc för att de så gärna vill ge. Omtanken gläder mig som sagt genuint, men kan inte det få räcka? Har bett om insättning till läkare utan gränser nån gång men svärföräldrarna blev lite ledsna, som att deras gåvor inte är bra nog, och det var ju inte vad jag ville åstadkomma. Jag tycker bara inte vuxnas födelsedagar, min egen och andras, behöver firas. Vad är rätt?

Svar: Varje familj har sin personliga kultur, sin stil. En del familjer firar allt som kan firas, från dopdagar till avlidna släktingars födelsedagar. Andra familjer firar minsta möjliga. Ingen utomstående kan säga att det ena eller det andra är mer rätt eller vanligt.

Att du har en anspråkslös attityd till dina egna bemärkelsedagar betyder inte att det är fel av andra att vilja fira dig eller sig själva, bara att ni har olika synsätt. Rimligt är att respektera andras uppfattning i den mån den inte är helt vansinnig – och det kan man ju inte säga att det är att vilja fira bemärkelsedagar.

Det finns en generositet också i att förmå ta emot andras vänlighet. Liksom att fira den som önskar sig ett firande, även om man själv inte gillar principen.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (82)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 82

Jag tycker att man kan fira folk som önskar bli firade. Mina svärföräldrar är precis likadana, men jag väljer därför att inte följa med på allt annat som t.ex middagar (utan någon "egentligen" anledning). <br/>Däremot tycker jag att det är rent av egoistiskt att pracka på dig presenter/firande. Ber du de att sätta in pengar till en sådan bra sak som "läkare utan gränser". och de tar illa vid sig, visar ju det egenligen att de inte ger presenter för DIN skull, utan för sin egen

Josefine, 20:55, 23 juni 2010. Anmäl

@ Sofia, om du spelar med och ser glad ut när släkten kommer så kommer de ju resten av livet att tro att du protesterar av falsk blygsamhet för att du vill att de ska överraska dig trots att du sagt nej. Var rak och tydlig istället: I år ska vi fira med bara barnen, eller åka till XXX på min födelsedag, jag vill helst vara med familjen. Bryt mönstret! Med en vit lögn om så behövs.

HB, 15:56, 3 juni 2010. Anmäl

Jag känner precis samma sak som frågeställaren. jag trodde aldrig att jag skulle tröttna på att fira min födelsedag men jag tycker det känns överflödigt nu som vuxen. Självklart vill jag bli uppvaktad av min närmaste familj men inte ställa till med kalas för släktingar och vänner. Tyvärr respekteras inte detta, de dyker upp och "kräver" kalas. Men jag spelar med och finner mig i det. Men om jag verkligen fick välja så skulle det inte vara något kalas på min fördelsedag, det räcker med barnens ka

Sofia, 12:42, 3 juni 2010. Anmäl

forts. är fria från släktbesök. Räknas tanken kan ett telefonsamtal eller ett gratulationskort till 38-årsdagen räcka. Tycker vi i vår familj, dock inte alla i vår släkt. Så är det att vara en del i en släkt - man kan inte vara mest populär jämnt och man kan inte alltid få som man vill.

Johanna, 12:48, 2 juni 2010. Anmäl

Förstår frågeställaren. Beror kanske på hur stor släkt man har. I min släkt finns de som vill att man firar samtligas födelsedagar. Det kan inte göras på bemärkelsedagen då en del av oss bor på avstånd (upp till 15 mil) och dessutom är mitt uppe i livet med kurser, jobb och aktiviteter på vardagkvällar. Alltså ska det göras en helgdag och i praktiken går hela dagen åt för dem som reser. Firas alla släktens bemärkelsedagar innebär det att endast två helger under tiden 1 januari - 15 juni varje år

Johanna, 12:46, 2 juni 2010. Anmäl

Att fira sin födelsedag är inte att sätta sig själv i centrum. Det är bara att ha en bra anledning till att träffa släkt och vänner, och vad är så barnsligt med det?

Jeyno, 11:57, 2 juni 2010. Anmäl

@Ohio, 19:04, Du får som alla andra tycka vad du vill men varför måste du kalla oss som gillar födelsedagskalas och presenter för barnsliga... är inte det barnsligt? Tror nog mer att det är du som sätter dig själv i centrum eftersom alla ska tycka som du tycker!

Eeva, 11:32, 2 juni 2010. Anmäl

Jag alskar fester och umgange med bade familj och vanner, men att som vuxen fira sin fodelsedag ar verkligen barnsligt for att inte saga pinsamt! Forstar dock av alla kommentarer att manga verkligen alskar att bli firade. Men snalla alla "firare"- respektera oss som tycker battre om att festa utan att satta oss sjalva i centrum!

Ohio, 19:04, 1 juni 2010. Anmäl

Skriver man en hel text med versaler skriker man. Är det bara enstaka ord är det för att betona dessa ord.

Jeyno, 13:05, 1 juni 2010. Anmäl

gj. Snälla du, nu får du väl ge dig. Om du har så känsliga öron att text med versaler SKRIKER åt dig är det faktiskt ditt problem. Det faktum att du drar slutsatser av DINA erfarenheter innebär inte att du har funnit SANNINGEN. Det som är kutym i ett sammanhang kan vara helt fel i ett annat och vice versa. I de flesta interaktiva fora där jag deltar finns faktiskt möjligheter att markera text på ett flertal olika sätt när man vill betona något. Så är ju inte fallet här som bekant.

Behövs inga fler förklaringar, 11:37, 1 juni 2010. Anmäl

Vita sockor?

Fråga: Jag är så glad över att det finns någon som du, som jag kan ställa denna fråga till.  Jag har hört att det är fruktansvärt att ha vita sockor i svarta skor. Vad anser du?

Svar: Detta skulle kunna vara en smaksak till vardags när det gäller män. Om smak ska man inte diskutera, som bekant. Men jag tror att få skulle anse det vara elegant med vita strumpor till svarta skor för en man. Fruktansvärt är att ta i, men snyggt ses det nog inte som.

Korrekt kvällsklädsel för en man i en formell situation är svarta strumpor och svarta skor.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (30)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 30

Svarta strumpor och svarta skor? Haha, bor ni under en sten i skogen eller? Svarta strumpor och RÖDA skor är det som gäller, inget annat! Välkommen till 2000-talet, förresten!

Mr. Bond, 00:36, 3 juni 2010. Anmäl

@Lukas: Min grundregel är annorlunda. Den lyder: svarta strumpor till svarta skor, välj annars strumpor i samma färg som byxorna. För mina ögon ser det mest harmoniskt ut på det sättet; att ha bruna strumpor till blå byxor och bruna skor ser avhugget ut.

A.B., 14:32, 1 juni 2010. Anmäl

Vita sockor med ränder högst upp är snyggt till rätt klädsel. Har efter åratal i svarta tunna strumpor återupptäckt vita sockor. <br/>Gör sig utmärkt med ett par låga canvasskor, rymliga shorts och en struken vit T-shirt eller bowlingskjorta. Lite East LA alltså. <br/>Men av en del av kommentarerna att döma så antar jag att mexikanska gängmedlemmarna och Californienskatarna, för att ta ett par exempel, har influerats av svenska bönder.

Ebert, 21:28, 31 maj 2010. Anmäl

Vita strumpor är så fasansfullt fult. Speciellt så kallade sportstrumpor av frottétyg med ribbade kanter upptill och texten "inter sport". Varför vill man ha på sig sånt? För att signalera att man är White Trash?

Wormgirl, 11:58, 31 maj 2010. Anmäl

Vita strumpor/sockor... det är endast vid sportaktiviteter som dessa hör hemma pà en välklädd man. <br/>Jeans, vita tubsockar och träskor ...är unikt Svenskt sà in i Norden ;o)

Christina GVA, 18:14, 30 maj 2010. Anmäl

"Få skulle anse det vara elegant med vita strumpor till svarta skor för en man" skriver MR. Jag säger bara Bryan Ferry! Huruvida en man är elegant avgörs alltså inte av färgen på strumporna. Att sedan säga att någonting är "korrekt" förutsätter att det finns "regler". Regler är alltid konstruerade, t.ex. för uniformer eller av grupper som vill särskilja sig från andra i samhället. Att däremot prata om "regler" för "formella situationer" (oklart vad som menas) känns inte särskilt tidsenligt. Så m

white sox, 12:15, 30 maj 2010. Anmäl

Annars kan man väl säga att grundregeln är att gå efter skornas färg; mörka skor > mörka sockor, vita/bèige skor > vita/bèige sockor OCH detta är fritidsklädsel (och då fritidsklädsel år okey på jobbet, idag nästan en regel, ju). <br/>En annan grundregel; man kläder sig inte för sin egen skull enbart, utan för sin omgivning, för att smälta in i sammanhanget och framför allt för att visa respekt för så många som möjligt i detta sammanhang.

Lukas, 21:59, 29 maj 2010. Anmäl

De enda mörka byx som vita socks passar till är väl jeans. Annars har jag gått i gräddvita sockor och bèige chinos i årtionden. Då fungerar det utan hänsyn till skornas färg. <br/>Den s vill vara djärv i mörk kostym/svarta skor, kan möjligen ha sockor i mörk purpur... speciellt om man är italienare/fransos... <br/>Detta med att anpassa färger är en mognadsfråga för en man. En del mognar aldrig - och visar det...

Lukas, 21:21, 29 maj 2010. Anmäl

Anjimoo: Haha, just det!

Victor A, 08:31, 29 maj 2010. Anmäl

Vita strumpor av finare kvalite används i vita skor. Tex vid tennisspel eller golfande. Annars inte. Vita tubsockar med klatchigt reklamtryck används med fördel till att torka av släta ytor med. Tex efter fönsterputs, biltvätt och annat som behöver eftertorkas med en trasa. Att tro sig få kyssa vackra flickor iförd vita tubsockar är en utopi! Vackra flickor kysser män med riktiga strumpor o välputsade skor!

anjimoo, 22:56, 28 maj 2010. Anmäl

Skitprat?

Fråga: Ska killar/män, för jag har inte hört att tjejer/kvinnor gör så, svara om mobilen ringer när de sitter på toaletten, eller gå på wc medan de pratar i telefon?

Haft diskussion om detta ämne och det verkar var utbrett bland män att detta är helt okej, till exempel kollegor emellan.

I min värld är detta något väldigt privat, den man talar med skall inte utsättas för dessa ljud som att utföra sina behov respektive spolning, anser jag.

Det är väldigt otrevligt & ohyfsat. Jag blir arg om jag hör att någon går på wc medan vi pratar. Ring mig senare när du är klar brukar jag säga & lägger på.

Vad är okej?

Svar: Toalettbesök hör till den privata sfären och ska inte meddelas omgivningen. Ljud och annat från toaletten ska inte framhållas. Andra ska slippa lyssna till sådant, det är självklart. Uppstår en sådan toalettpratsituation är det helt rätt att göra som du, alltså säga ”ring när du är klar” och lägga på luren.

Små barn brukar ropa “färdig” för att få hjälp med att avsluta toalettbesöket. Men du beskriver vuxna människor och har man nått över fem-sexårsåldern behöver man inte påpeka på det ena eller andra sättet för sin omgivning att man går på toaletten. Det har sin begränsade charm att lyssna till den informationen, eller åhöra dess följder.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (122)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 122

håller med mobilundvikare; snacka om att binda ris bakom egen rygg. Varför stressa? Livet susar bara förbi o en dag när batteriet dött till mobilen el nåt så upptäcker du smärtsamt att du har jäktat o kutat dig igenom livet o har missat SÅ mycket av allt det som händer i kring dig medans du varit upptagen av att babbla i din mobil om (oftast) totalt oväsentliga ting! Jag har börjat sätta MINA egna gränser kring mobilsnack numera. Det är JAG som best. om jag ska svara/prata/vara anträffbar - o in

Anna, 22:51, 18 juni 2010. Anmäl

Det är det värsta jag vet när nån öppet deklarerar att dom ska gå på toan o ännu värre om dom berättar vad dom ska göra där! Blä! Ofräscht o brist på hyfs! Skulle kapat samtalet om personen jag pratar med sitter på muggen under samtalet.. tänker oxå på hygienen som nån skrev tidigare. äckligt värre!

Jenny, 22:47, 18 juni 2010. Anmäl

Jag tänker på höstens diskussioner om svininfluensa, sprida smitta och att sprita händer efter toalettbesök. Hoppas att den som pratar i mobilen på toalettbesöket spritar telefoen innan han eller hon lägger den på matbordet där jag ska äta...

AnnaA, 23:29, 7 juni 2010. Anmäl

Märkligt fokus, en liten dam som ondgör sig över att någon svarat i telefon på toa. Dessutom har hon på något sätt lyckats konstatera att det företrädelsevis är män som gör detta. Jaja.. <br/>Ska man nu förlänga genusvinklingen på detta så tycker jag då att det är betydligt värre med alla kvinnor jag sett som inte klarar av att låta bli att svara och prata i sin mobil trots att de kör bil! Det tycker iallafall jag är enormt störande.

Jag, 07:17, 1 juni 2010. Anmäl

Men snälla, varför skriva in hit om det här. Tänk, tyck till själva här i livet och tala om för den man pratar med att man inte tycker om det. Den berörde bryr sej och undviker telefon+ toabesök framöver, eller bryr sej inte och fortsätter sitt uppförande. Du kan ju avbryta i vilket fall som helst. Det här är ju helt absurt!!!!!

sara, 22:01, 31 maj 2010. Anmäl

"Men du beskriver vuxna människor och har man nått över fem-sexårsåldern behöver man inte påpeka på det ena eller andra sättet för sin omgivning att man går på toaletten." Maggan, (får jag kalla dig Maggan? (hihihi)) du är min hjälte. Att jag inte är din förstår jag, men ja, bara så du vet!

Mikey, 20:35, 31 maj 2010. Anmäl

Chatrin, ta ett djupt andetag och lugna dig lite med exklamationstecknen, detta är väl inget att bli _så_ upprörd över att man får för sig att använda hela elva stycken? Folk är olika och behöver olika lång tid för sig att slappna av och göra det de ska.

Uffe, 14:39, 31 maj 2010. Anmäl

Spela roll om man sitter på dass.. :-)

T-O, 11:13, 31 maj 2010. Anmäl

Jag har också alltid undrat øver varfør man tar med sig tidningar in på toaletten och ær borta en 10-15-20 minuter??? Man går ju på toaletten nær man ær nødig, det tar ju max tre minuter???!!???

Chatrin, 10:44, 31 maj 2010. Anmäl

"Om du ringer när jag skiter". Martin, du tror alltså att alla som ringer dig VET när du skiter? Hur ska de veta det? Har du gjort upp ett toaschema för alla i din bekantskapskrets så de vet om Martin skiter varje dag mellan 19.00 och 19.05? Det är väl knappast andras ansvar att ha koll på om du är på toa eller inte.

Åsa, 10:11, 31 maj 2010. Anmäl

Huta åt barn?

Fråga: Jag tycker om barn men jag vill att de ska ha en smula uppfostran och inte tillåtas att ta över ett helt sällskap medan föräldrar bara ler överseende. Det kan gälla allting från att kasta sig fram först till en buffé och sedan få välja i en oändlighet. Visst måste barn övas i att göra val i nutiden, men som förälder måste man ha känsla för när!
 
Runt två-fyra år är det roligt att få springa och jaga – med höga tjut. Det vill jag heller inte förmena dem, men då kan man stanna hemma och göra det. Misstänker att barn i den åldern inte har något större utbyte av en vernissage t ex, eller en soaré med musik och lyrik. Då kan väl föräldrarna dela på sig och gå varsin kväll om båda vill?
 
Även barn i skolåldern kommer släntrande till vissa föreställningar, ditsläpade av välmenande föräldrar som vill att de ska få lite kultur med sig. Men då får man ta sitt ansvar och lära barnen sitta ordentligt och inte med knän eller fötter i stolsryggen framför. Vissa teatrar har dessvärre så tunna stolsryggar att det känns genom dem.
 
Deras klädsel ska jag lämna därhän. Det har klagats på de ungas mode i alla tider, men det är inte trevligt att se underkläder och tidvis även annat på rena barn.
 
Hur kan gripa jag gripa problemet an? Kan jag säga till barnen? Är det bättre att vända sig till föräldrarna?

Svar: Uppfostran är svårt för andra att lägga sig i. Barn finns, guskelov, och ingår i gemenskapen. Problemet uppstår när barn får bestämma över vuxna, kanske man kan säga. Men jag tycker inte att det fel att ett hungrigt barn får gå först till en buffé, och där får hjälp av välja mat – då bör vuxna klara av att vänta ett par minuter.

Visst är det många gånger nödvändigt att säga till bekanta och obekanta barn sådant som ”ta inte på min dator – du får inte torka av glass på min jacka – rör inte mina saker” – men att säga till andras barn hur de ska bete sig från grunden är inte möjligt. Är barnet åtta-tio år kan man vänligt prata med det, men yngre barn får bäst hjälp av sina egna vuxna medföljare. Så bäst är att kommunicera med föräldrarna, be dem hålla undan barnet, be dem dämpa barnet om möjligt osv. En del föräldrar försöker utan resultat. En del barn har olika slags problem, bristande kontakt med föräldrarna, ADHD, andra störningar, och då är det inte heller mycket för andra att göra åt det som inträffar i stunden.

Men att föräldrar inte går ut med skrikande barn från offentliga föreställningar, det är oavsett orsak helt fel. Så då måste man säga till, vänligt men bestämt ”vill du vara snäll och gå ut med ditt barn, vi måste få lyssna till denna föreställning-konsert-gudstjänst”.
           
Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (102)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 102

Jag tycker att det är helt rätt att säga till (vänligt) och hjälpa andras barn. Jag har t.ex. greppat tag i små barn som varit på väg att springa rakt ut i en vägkorsning och lyft upp ett litet barn som satt och grät på marken på en loppis så att hon skulle kunna se var hennes föräldrar hade tagit vägen. I båda fallen tackade föräldrarna mig. Vi är många vuxna som får hjälpas åt.

Anna, 10:06, 24 juni 2010. Anmäl

Ge dem en örfil när de stör. Det fick vi minsann som barn och det har vi inte tagit det minsta skada av.

Ove, 20:48, 8 juni 2010. Anmäl

Det är bara föräldrarnas skyldighet att se till så omgivningen inte irriteras av barnen när dom besöker andras hem. <br/>Självklart.

Lurifax, 21:46, 1 juni 2010. Anmäl

När det gäller att säga till andras barn, brukar det räcka med att man får ögonkontakt och sedan säger till. Det viktigaste är att man kommer ihåg att alla barn är olika, endel är otroligt känsliga. andra bryr sig överhuvudtaget inte. Som vuxen är det VI som har ansvar för att det blir rätt.

Hannah, 09:56, 1 juni 2010. Anmäl

@Den vanlig Greta: ja det är fullt förståeligt, men jag misstänker att hon snarare är ute efter att provocera än att föra en seriös debatt och därför försöker jag numera att undvika att låta mig provoceras (men det är svårt!).

Misan, 09:50, 1 juni 2010. Anmäl

@Misan, jag försöker också undvika att debattera med Wormgirl. Men när hon påstår jag skrivit saker jag inte gjort så vill jag ju att hon styrker sitt påstående. Men hon väljer (förklarligt nog) att ignorera min begäran.

Den vanliga Greta, 09:44, 1 juni 2010. Anmäl

@Den vanliga Greta: Ja nåt lurt är det. Det var hursomhelst underligt att din kommentar plockades bort. Det verkar inte som om DN kollar om en anmäld kommentar verkligen strider mot reglerna inna de tar bort den. Jag undviker som sagt numera att ge mig in i någon diskussion med henne eftersom det genast spårar ur och fokus flyttas från de enligt mig viktiga sakfrågorna, till att istället övergå i beskyllningar och påhopp av olika slag.

Misan, 09:40, 1 juni 2010. Anmäl

Jag tycker det är självklart att barn måste få vara barn. En del av att vara barn är just att vara tvungen att lyssna på de vuxna och att göra som de säger. För att barn ska få vara barn måste vuxna ta sitt ansvar och uppfostra barnen. Då blir det självklart att vuxna får vara vuxna också.

Wormgirl, 09:11, 1 juni 2010. Anmäl

@Misan: i amningstråden så skriver ju Wormgirl så här "Tror att Misan, maria, Annapanna och förvirrad är en och samma person* *möjligtvis även Jeno och den Vanliga Greta* För hur många individer kan det finnas som vägrar förstå att var och en bör visa hänsyn för sina medmänniskor?" Så beskyllningarna duggar tätt. När jag bad henne visa var jag hade tagit ställning i amningsfrågan samt försäkrade att jag inte har fler nick så togs min kommentar bort. Gissa vem som anmält?

Den vanliga Greta, 22:53, 31 maj 2010. Anmäl

Jag vill att andra vänligt säger till mina barn om de stör eller gör"fel". Det är ett skydd mot barnen själva. De ska vara barn men barn ska lära sig att uppföra sig i ett sällskap. När barn är för trötta för att kunna uppföra sig är det förälderns skyldighet gentemot barnet att ta med et ut/hem. Även det är ett skydd mot barnets integritet. Vi tar med barnen till konserter och andra tillställningar och det fungerar utmärkt, men vi föräldrar maste vara flexibla och kanske missa en del tillställn

sara, 22:10, 31 maj 2010. Anmäl

Störa grannar?

Fråga: Jag håller på att renovera min nyinköpta lägenhet och har lite problem med grannarna eller rättare sagt, en granne! Att renovera låter och det tar tid. Att renovera utan oljud och fixa det på en eftermiddag är inte genomförbart. Vad är är okej och vad är inte okej? Tittar man på bostadsrättsföreningens stadgar så är det att det ska vara tyst efter 22:00 och något om att man ska visa hänsyn, men det borde även gälla mot mig. Jag måste väl få renovera. Använder mig av hantverkare men gör även en hel del själv. Mellan 10-19 så utför vi allt borrande och annat högt oljud.

Svar: Du har inte köpt en villa som du beslutar över ensam, utan en del i ett gemensamt hus, där du måste samsas med övriga delägare. Självklart ska du få renovera, vilket du ska ha föreningsstyrelsens tillstånd till, och det måste övriga i huset ha förståelse för. Men du ska också ha förståelse för att de inte tycker att det är okej att du förstör deras helger och vardagar med oljudet. Så ta kontakt med berörda grannar, i synnerhet den mest irriterade, och fråga hur du ska göra för att störa som minst. Det kan ju handla om att borra och hamra och bulta mellan två bestämda klockslag eller fram till kl 13 eller något sådant.

Att utsättas för konstant oljud kl 10-19 dag efter dag kan varje fruktansvärt påfrestande och kan till slut resultera i att du uppfattas som ovälkommen i det hus där du ändå har tänkt dig att bo en tid framöver. Kom överens med grannarna, det är enda möjligheten, även om det skulle betyda att din renovering tar lite längre tid att genomföra.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (89)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 89

@Renoveraren. Självklart är det bra att utnyttja dagsljuset men med tanke på att det oftat inte blir ljust förrän vid 8 på vintern så faller ditt argument. Det går utmärkt att jobba 8-17 och ändå ha lika många timmar dagsljus tillgodo. Att börja 7 är en gammal kvarleva med Luthers influens. Barn som ska ur sängen före 6 för att föräldrarna börjar 7. Varför gå upp mitt i natten när man inte behöver?

Morgontrött, 18:52, 1 juni 2010. Anmäl

Det renoveras för mycket i tid och otid. Vet fall där man renoverat trots nyligen gjord sådan. Inte klokt! Undrar om inte svenskarna är värst med sitt hemsnickrande och renoverande. <br/>Dödstrist tycker ialla fall jag. Betydligt roligare spendera pengarna på krog och resor!

Grr, 10:20, 1 juni 2010. Anmäl

Låter som vår nya granne!!! Han ingen koll på att hans grannar kanske vill ha lugn och ro på kvällar och helger utan bara kör på i flera månader....Det tyder på stor brist på hänsyn, omdöme och respekt!!!!

Goda Grannar?!, 18:33, 31 maj 2010. Anmäl

@Oljud, 07:42, undrar om folk tror att hantverkare tycker om att föra oljud. Jag har ingen aning om det men, jag har åtskilliga gånger funderat på varför folk som utför arbeten i miljöer där andra bor eller arbetar verkar vara så totalt befriade från alla hänsynstaganden beträffande störande oljud. Ett litet exempel: några kabeldragare skulle en gång göra något på min arbetsplats. I dagarna två hade de på en radio på högsta volym samtidigt som de pratade med höga och ljudliga stämmor medan vi fö

lw, 12:50, 31 maj 2010. Anmäl

På min gård har det renoverats i stort sett varje dag de senaste 8 månaderna. Jag jobbar hemifrån. Jag har alltid öronproppar på mig. Alltid. Men det stänger inte ut ljudet från allt detta borrande. De borrar just nu. Jag blir galen. Om en månad flyttar jag och byter koninent, för jag har inte råd att köpa villa. Eller möjlighet att bo i en stuga i skogen som många så hjälpsamt föreslagit...

A, 10:30, 31 maj 2010. Anmäl

Härligt engagemang i denna tråd. Jag säger som grannen sa till mig när jag renoverade, det är ju kul att det är någon som engagerar sig i huset och att det låter ett tag det är inga problem. Världens bästa granne, alltid glad som en sångfågel, även då jag spårade in elen i tegelväggen... Av tråden att dömma så verkar det som att en renovering tar flera år, så är normalt inte fallet... Tänk positivt huset stiger ju i värde :-)

Hemmasnickaren, 16:04, 29 maj 2010. Anmäl

Om jag behövde jobba natt och sova dagtid skulle jag investera i ett par bra öronproppar. Om det inte funkar för mig att samhället är vaket på dagtid och människor är vakna i huset där jag bor, då får jag nog försöka lösa den situationen på egen bekostnad.

Arbetare, 08:30, 29 maj 2010. Anmäl

Håhåjaja: nej, istället löser vi det hela genom att konstatera att det skall vara tyst i flerhushållshus. Tyst. Hela tiden. Alla har ju rätt till sin sömn. Lyssna på musik, titta på tv, bjuda över vänner? Inte en chans. Tänk på de som jobbar natt! Hemmet kan bara nyttjas för att sova i.

Arbetare, 08:28, 29 maj 2010. Anmäl

...krog- och restaurangpersonal? All personal på nattöppna Statoilmacken, McDonalds, 7/11-butiken och korvmojen? Alla nattbussförare,taxiförare, lokförare och konduktörer och jetlaggade flygvärdinnor och piloter? Alla nattstädare inom SL? Alla brevbärare och snöröjare? <br/>Realistiskt, eller hur.

Håhåjaja, 05:26, 29 maj 2010. Anmäl

@Arbetare. Så alla nattarbetare ska anpassa sin boendesituation så de ska få sova dagtid (läs: bo i villa)? Så all nattarbetande personal på alla Sveriges sjukhusavdelningar (undersköterskor, sköterskor,läkare), alla sekreterare, labpersonal, alla på röntgen och akuten, alla vaktmästare) ska bo i villa? Alla nattisar inom kommunal äldrevård? Alla i hemtjänstens nattpatrull? Alla nattarbetande inom polis, brandkår, ambulans,larmcentral, bärgning? Alla personliga assistenter? Samtlig krog- och res

Håhåjaja, 05:23, 29 maj 2010. Anmäl

Öppna studentpresenter?

Fråga: Min dotter tar studenten i juni och vi kommer att anordna en studentmiddag för att fira detta.
 
Är det oartigt av henne ifall hon väljer att öppna presenterna efter festen?

Svar: Mest artigt är ju att öppna varje present i det ögonblick den överlämnas, packa upp den och utbrista i ett förtjust tack. Vid stora fester med många presenter är detta inte möjligt och en hel de presentgivare vill därför att det ska ordnas en presentöppningstimme då alla kan få kolla vad alla andra har givit. Detta är inte nödvändigt. Studentskan kan säga till alla gäster vid middagen ungefär så här ”tusen tack för alla spännande vackra paket – jag får en härlig stund i morgon när jag i lugn och ro kan ägna mig åt att öppna allt det som ni så generöst har gett mig idag, tack än en gång”.

Det borde göra att även de mest nyfikna lugnar sig.
Och studentskan skriver ju vänliga personliga kort till alla presentgivare med tack för den fina xxx som hon är så glad över, inom ett par veckor.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (27)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 27

OJ, vad alla klagar på gymnasieutbildningen då?! Jag lärde mig bla: att kritiskt granska texter, att skriva uppsatser på samma sätt som man gör på universitetet, grundbokföring, statistik o räkna, hur lagboken fungerar, hur samhället är uppbyggt, mm mm mm... Mycket som jag har haft extremt bra nytta av när jag sedan läste vidare. Så det så.

Jensy igen, 12:15, 31 maj 2010. Anmäl

[OT] Det har ju tyvärr gått inflation i utbildningen i Sverige en längre tid. Universitet är den nya gymnasieskolan, gymnasiet är den nya grundskolan. Vad blir då grundskolan? Ja tyvärr inte så mycket mer än dagis. Varför fira att man tagit studenten? Vad är det man firar? Att man lyckats sitta tre år i skolan och inte prestarat något alls, eller att man äntligen kan gå vidare till universitet och skaffa sig riktig utbildning. Det var bättre förr när de som inte kunde något inte heller blev godk

"Student" -05, 13:28, 28 maj 2010. Anmäl

Tänk bara på att ha lite klisterlappar till hands, som du kan skriva namn på, för jag har upptäckt att det inte är alla som tänker på att ha ett kort på presenten! En del verkar tro att man skall komma ihåg exakt vem som överlämnad vilket paket :-) Och det gör man inte alltid...

Jensy, 11:30, 28 maj 2010. Anmäl

Förstår inte riktigt varför de som har "läst" ett praktiskt program tar studenten, vad de har gjort i tre år har väldigt svag akademisk anknytning

hmm, 21:36, 27 maj 2010. Anmäl

@ Ikcena: visserligen gör man inte ett flertal avslutningsprov idag, men har man inte fullständiga gymnasiebetyg (dvs betyg på minst 2500p) så får man inte ta studenten idag heller. Du kan delta i festen, men du har inget slutbetyg att visa upp. <br/>Att man idag inte idag längre har en skampåle för de som inte klarat sig är i min åsikt bara hälsosamt, människor utvecklas till lyckligare människor om de får känna att de duger som de är.

Jenny, 21:16, 27 maj 2010. Anmäl

Det jag vände mig mot var att kalla det examen, för det är det inte (och har inte varit på många år, det vet jag också). Om man vill fira att man slutar skolan får man gärna göra det, det kan säkert kännas fint för den som inte kommer att skaffa någon mer utbildning.

Gris-Greger, 16:57, 27 maj 2010. Anmäl

pinsamt å vulgärt att visa upp gåvor inför publik som om det var auktion <br/>samt mkt långtråkigt

Ingemar, 15:27, 27 maj 2010. Anmäl

@En "riktig" student <br/>Och du kör forfarande vänstertrafik antar jag?

Snövit, 15:10, 27 maj 2010. Anmäl

En "riktig" student, 14:54 När är man torr bakom öronen, och vad specifikt är fördelen med att bli myndig just då?

Meo, 14:58, 27 maj 2010. Anmäl

Maja, 12:55 Jag vet inte vilken undersökning du menar, eftersom du inte skriver något om det. Sverige har i många undersökningar väldigt god placering vad gäller "kunskapen efter avslutat skola". Med vilka mått man mäter denna kunskap och huruvida undersökningar av detta slag är tillförlitliga och över huvud taget tillämpbara på verkligheten kan förstås diskuteras.

Huh?, 14:56, 27 maj 2010. Anmäl

Överge resesmaskare?

Fråga: Här kommer en fråga i folkvett som debatterats på sistone i mina kretsar.
Ibland (eller ofta) när man åker i kollektivtrafiken (i synnerhet tunnelbanan på morgonen) så händer det att folk har med sig frukost eller mellanmål att konsumera på färden. Jag tycker (av någon anledning) att det är väldigt osmakligt när främmande människor halar upp en stor inplastad ICA-smörgås eller en halvbrun banan för att sedan sitta och smaska (långsamt) på bara någon halvmeter från mig (och ibland precis bredvid). Ibland gör man sig även av med bananskal eller liknande på handtaget vid fönstret i tåget.
Jag vet inte vad det är, men jag finner denna gest osmaklig (speciellt doften av banan har en förmåga att sprida sig).

Med denna bakgrund har jag två frågor:
1. Är detta ett etikettsbrott eller är det en löjlig bagatell?
2. Vad är lämpligt att göra när detta inträffar? Den spontana reaktionen man vill göra är att sucka tungt och byta plats i tåget. Men så kan man inte göra för då kommer personen i fråga att inse att man tycker att den beter sig äckligt. Jag brukar försöka vila ansiktet i handen så att det ser ut som att jag vilar mig (men egentligen håller jag för näsan), kan man göra så? Eller kan man säga till personen att man tycker det är äckligt?

Svar: Byt plats. Vad gör det om den du suttit bredvid förstår att du går undan för att du störs av smaskandet? Hur mycket artighet är du skyldig att visa mot någon som smaskar intill dig? Etikettsbrott är det inte, sådana föreligger enbart när någon medvetet beter sig kränkande och elakt. Det tror jag inte att banansmaskarna och smörgåstuggarna avser göra.

Du kan inte säga till någon att den är äcklig eller att dess smaskande är äckligt. Men du kan träna på att stå ut med att andra inte är lika behagliga som du är.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (76)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 76

Jag känner en som borstade sina tänder på spårvagnen en gång.

T F, 11:52, 20 juni 2010. Anmäl

Den enda maten som bör undvikas att äta i trånga utrymmen är surströmming.

Tant Katt, 12:42, 2 juni 2010. Anmäl

1-Viss mat luktar och bidrar därmed till åksjuka. Själv är känslig emot alla former av friterad mat, allra helst doften av pommes frites ger mig kväljningar, men om någon däremot skalar en apelsin uppskattar jag väldoften. <br/> 2-Jag vill inte ha mina kläder fläckade av medpassagerarnas kladdiga matrester. <br/>3-Kanske allra äckligast är när folk äter yoghurt i hissen. Smask, smask. Kalla mig överkänslig men jag blir spyfärdig.

Peter, 22:52, 31 maj 2010. Anmäl

Jag håller helt med frågeställaren och förstår inte varför han/hon pekas ut som överkänslig.

Jag, 14:55, 31 maj 2010. Anmäl

Mat som stinker extra mycket (och i värsta fall kan ge kväljningar): <br/>1. Hamburgemenyer och friterad kyckling <br/>2. Äggmacka (med stekt ägg. Äts ofta av äldre män som fått matsäck av sin fru när dom ska åka långt) <br/>3. Banan <br/>Bör helst undvikas med hänsyn till medpassagerare. (Om du ändå måste äta banan: ät den snabbt och diskret och lägg skalet i en lufttät påse) <br/>Tack på förhand!

K, 00:14, 29 maj 2010. Anmäl

Äta i vagnen måste man ibland, det är inte mycket att göra åt. Men man kanske inte måste välja kycklingsallad med currydressing? Kanske inte de allra knaprigaste morötterna eller extra crunchy chips? Och stinkande salmiakgodis med ett smackande som på håret när hörs över till vagnen framför, eller tuggummi som avnjuts medelst bubbelblåsande, sådant kan väl ändå sparas till tv-soffans avskildhet? Please?

Hermina, 23:10, 28 maj 2010. Anmäl

Personligen struntar jag i om någon äter eller dricker bredvid mig,så länge det sker något så när civiliserat. Däremot tycker jag det är tragiskt att samhället blivit så genomstressat att folk allt oftare äter sin frukost i T-banan eller halvspringande på perrongen, inte konstigt att många går in i väggen...

Janne, 20:00, 28 maj 2010. Anmäl

M, 21:45. Vad jämför du med när du säger att det är typiskt svenskt? Har du bott så länge i nåt annat land att du kan koderna där? Ofta stängs den ute som inte kan koderna eller vet hur man uppför sig. Och det får man inte veta förrän man upptäcker att man kanske inte är medbjuden eller vad det kan vara. Och det finns andra saker som är lika "naturliga" som att äta men som ändå inte bör ske lika offentligt som i kollektivtrafiken...

Eric, 19:37, 28 maj 2010. Anmäl

Ätande och smaskande bör utföras med gott säkerhetsavastånd till omgivningen. Däremot är det är absulut inget problem att kvinnor sminkar sig i tättbefolkade offentliga utrymmen. Det kan vara lätt exalterande, och bör uppmuntras av omgivningen och kan lämpligen, om möjligt, på olika sätt underlättas av den politiska makten.

Skånsk man, 18:10, 28 maj 2010. Anmäl

Det är nog universiellt att störa sig på när andra äter (på olämpliga platser), knappast typiskt svenskt. Att köra med uttrycket "typiskt svenskt" känns rätt utslitet. Hur som helst, att äta sin frukost och andra mål på tunnelbanan eller på andra platser ej avsedda för inmundigande av föda är inte särskilt fräscht, likaså att sköta sin morgonhygien på allmänna platser.

Daniel, 13:31, 28 maj 2010. Anmäl