Etikettspalten: Bilder på nätet

Sommarlov och semester brukar betyda bilder – foton som man tar själv men också foton som andra tar och där man finns med, kanske ovetande. Plötsligt är ens bild ute på nätet, Facebook eller annat. Vem som helst kan se var man har varit, vad man gjorde, vem man var med, hur man såg ut. Precis som att vara avbildad på en affisch uppsatt på synliga platser överallt.

Kul? Rätt? Frågan var uppe i min Hyfs & stilspalt nyligen. Någon hade varit på en sammankomst och ville inte förekomma på bild, av bestämda skäl vilket också sagts till om. På mötet togs bilder förstås, och dessa bilder publicerades på nätet. Helt fel, svarade jag: ”Det måste vara frivilligt för privatpersoner att medverka i den offentlighet som Facebook och andra sociala medier utgör. Nu är det inte så men det kanske kan bli, om fler protesterar mot att få sig utlagda på nätet. Oavsett skäl, faktiskt.” Mängder av kommentarer kom. Ger man sig in i leken får man tåla den, ansåg många – därmed menades att överhuvudtaget umgås med andra, eftersom det är så enkelt att ta bilder helt omärkligt. Men många tyckte att publicering är fel och berättade om trista följder.

Det finns ingen fungerande praxis mot oönskad bildutläggning. Var och en måste kräva och se till att få andras respekt för förbudet att finnas i de så kallade sociala medierna. Självklart ska man ha rätt att slippa vara med om det inte finns starka skäl att publicera, och det kan knappast vara fallet med bilder på privatpersoner som inte betett sig skurkaktigt.

Min personliga uppfattning är att även offentliga personer ska slippa den ständiga avbildningen utan medgivande. Det är orimligt att aldrig någonsin vara befriad från fotograferande eller filmande.
På kronprinsessparets bröllop i juni syntes det tydligt att en rad gäster tog upp sina mobiler och fotograferade vid vigseln och även senare. Professionella fotografer gjorde sitt jobb. Men att vara inbjuden gäst och utnyttja tillfället att kändisfotografera är oförsynt och pinsamt. Dålig stil!

Alla som vill ta bilder av andra och alla som vill publicera bilder av andra, fråga först. Ställ en allmän fråga på storfesten och individuella frågor när det är möjligt. Fråga både om det är okej att ta bilden, och att lägga ut den.  Och respektera ett nej! Det kallas vanlig hyfs och normal hänsyn.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (69)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 69

Tillbaka till ursprungsfrågan och -svaret! Jag tycker det är lite lustigt att Magdalena anklagar bröllopsgästerna för "kändisfotografering". Förutom att de ju är kändisar själv, är det ju för dem ett bröllop för en släkting eller vän, en familjetillställning, och då måste väl celebriteter få privatfotografera, liksom vi vanliga dödliga gör på våra kalas. Men då får man förutsätta att de varken säljer sina bilder eller lägger dem på facebook ;-)

Boel, 11:08, 14 juli 2010. Anmäl

Just det, så man behöver väl inte få såna där påhopp för att man talar om att man under sitt liv kommit i kontakt med folk som varit något skumma. Kan ju finnas 1000 anledningar till det, vad jag ville säga var att straffen i Sverige är världsberömda för att vara otroligt milda.

Ullrika, 19:57, 13 juli 2010. Anmäl

De flesta har väl pratat med otroligt många människor i sitt liv.

Snart fredag!, 18:02, 13 juli 2010. Anmäl

@RV: Oj vad du generaliserar i ditt inlägg. Jag hänger absolut inte med kriminella om det är det du frågar. Jag "hänger" nämligen inte med alla jag pratar med. Men ja, jag har träffat och pratat med otroligt mycket olika människor på olika platser i mitt liv. Vill du höra att jag undviker att prata med nån för att de vid första anblicken ser lite udda ut? Nej, det är just eftersom jag är öppen som jag träffat folk från så många kategorier i världen, även kriminella och även asylsökande sådana.

Ullrika, 14:52, 13 juli 2010. Anmäl

Ulrika @ 10.00, jag utgår ifrån att man är kriminell om man vill få asyl där strafftiderna är låga. Hur kommer det sig att du vid flera tillfällen umgåtts med kriminella när du är utomlands? Är du själv kriminell och då genom affärsresor? Och hur mycket kan man generalisera om man bara hänger med kriminella?

RV, 14:10, 13 juli 2010. Anmäl

(forts. 2) Inte heller har de rätt att gå upp i limningen, för att vissa tackar nej till att gå på _deras_ bröllop (etc.) med motiveringen att de tycker att ett sådant "äktenskap" är mot Gud eller Naturen eller vad som nu är orsaken till att de inte vill bevista bröllopet. Som sagt: toleransen måste gå åt båda hållen. <br/>Det vi ser i Sverige idag när det gäller just attityden till de här frågorna, är misstänkt likt förtrycket av oliktänkande och religiösa i vissa andra länder, faktiskt...

Helena, 13:49, 13 juli 2010. Anmäl

(forts.) Likaså tycker många troende kristna, muslimer m.fl. att det är djupt felaktigt av religiösa skäl - och de måste få ha sin tro och följa den. Vi har ju religionsfrihet i Sverige. Respekten och toleransen måste gå åt båda hållen anser jag. Därför kan inte homosexuella par och andra annorlunda konstellationer _kräva_ att få bli bjudna på bjudningar hos privatpersoner som tycker att deras förhållande är fel. Inte heller har de rätt att gå upp i limningen, för att vissa tackar nej till att g

Helena, 13:45, 13 juli 2010. Anmäl

Nu har jag läst alla kommentarer till den här frågan, och känner för att kommentera en annan sak också trots att jag inte läst ursprungsfrågorna. Om homosexuella och poly-förhållanden. Jag vet att det är modernt att man ska tycka att sådana förhållanden är likvärdiga med man-kvinna-äktenskap idag, men jag vänder mig emot att liksom _påtvingas_ den åsikten. Jag har rätt att tycka att det är fel.

Helena, 13:44, 13 juli 2010. Anmäl

(forts.) Men visst - jag fattar, att är det ett otrohetspar eller en kvinna med skyddad identitet som råkar komma med på bilden, och någon som inte borde råkar se bilden på min blogg - så KAN det få hemska följder. Men frågan är var gränsen ska dras - man kan ju inte alltid frukta det värsta och tro alla människor om ont, det går inte att leva så. Eller..?

Helena, 12:38, 13 juli 2010. Anmäl

Nu är det ju inte alltid möjligt att fråga alla som råkat komma med på ett kort. Om jag tar kort på mina barn på stranden, t.ex., så kan det visst komma med några andra på fotot också. Det känns orimligt - och kanske inte ens möjligt - att springa efter alla och fråga om det är OK att jag lägger upp bilden på min blogg. Jag vet ju inte ens i förväg vilken bild jag kommer att välja att ha i bloggen - och man tar kanske 100 bilder på en dag... <br/>Men visst - jag fattar, att är det ett otrohetspar e

Helena, 12:38, 13 juli 2010. Anmäl

Klädkritik?

Fråga: Jag flyttade för några år sedan från landsbygden till Stockholm och har under min tid här gått över till en så kallad alternativ klädstil. När jag ska besöka mina vänner utanför storstadsområdena händer det ofta att mer ytliga bekanta kommenterar min klädsel på ett negativt sätt. Hur gör jag för att vänligt och utan att få epiteten ”dryg 08″ markera att jag klär mig på ett sätt som är både elegant och milt uttryckt socialt accepterat i min nuvarande hemstad?

Svar: Alla som avviker frivilligt eller ofrivilligt från den rådande normen vet precis vad du menar, de får höra diverse stöddigheter om hur de klär sig, kammar sig, pratar, äter osv. Du kan knappast göra något åt andras behov att visa sig som bättre genom att direkt kritisera någon annans klädsel, utseende med mera. Det kan ibland bero på att de försöker stärka sin egen självkänsla genom att klaga på andra.

Så förklara inte för dina kritiker varför du valt din klädsel, utan le bara snällt mot dem, småskratta lite och säg något åt det här hållet ”vi har nog olika stil allihop, du också”. Men var så vänlig du förmår, då klarar du dig bäst. Blir du sur eller upprörd vinner kritikerna poäng. Det ska du inte unna dem.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (78)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 78

jag rondade en gång med en grymt överviktig doktor som fick en kommentar av en anhörig: Det var en stor doktor.. <br/>Kvinnan brusade upp omedelbart o sade att "jag kommenterar inte ditt utseende, därför förväntar jag mig samma respekt tillbaka".. jag tycker att den kommentaren var SÅ bra. Den tog!

Mija, 21:12, 31 juli 2010. Anmäl

"Alternativ klädstil"? Nu blev det riktigt pinsamt.

Patrick III, 23:38, 23 juli 2010. Anmäl

@bara så att du vet: det skulle vara intressant om du kunde vidareutveckla detta, för det är absolut inte min erfarenhet. Istället har jag sett personer som har varit just genuina, generösa, empatiska och ödmjuka bli utsatta för påhopp, men också mobbning och trakasserier.

Anna, 20:05, 19 juli 2010. Anmäl

Har inte begreppen "landsorten" och "landsbygden" blandats samman i en enda röra i denna diskussion? "Landsorten" = "allt i Sverige som inte är huvudstaden" och "landsbygden" = "allt utanför det som är tätortsbebyggelse" (i Sverige).

Språkpolisen, 09:19, 7 juli 2010. Anmäl

@Rimbo: ordagrant betyder det väl allting som är utanför normen, dvs aningens individuellt? Det var därför jag reagerade och menade att man är rätt så inskränkt om man måste påpeka hela tiden ifall nån klär sig så.

Ullrika, 18:42, 6 juli 2010. Anmäl

Vad är en alternativ klädstil? Hur ser sådan klädsel ut?

Rimbo, 19:52, 5 juli 2010. Anmäl

@bara så du vet: Yeps, rätta in dig i ledet och följ stömmen - och kolla i historieböckerna vad det ledde till i Tyskland för 70 år sedan. Genuina, generösa, empatiska och ödmjuka människor får visst ta emot påhopp - men vågar stå upp för sin sak!

Liten en, 08:29, 5 juli 2010. Anmäl

bara så du vet: Tyvärr finns det omogna människor fulla av barnslig svartsjuka, egenskaper man tror folk borde ha lämnat bakom sig när de når vuxen ålder. Men det kan ju vara så att fs faktiskt är omgiven av omogna människor.

Ullrika, 07:33, 5 juli 2010. Anmäl

@jeyno <br/>Nja, det finns alltid gråzoner vill jag få fram. De som mobbas antar ofta ett visst beteende tillslut, eller kanske redan från början sticker de ut på ett sätt och när det inte funkar vägrar de att tona ner sig. Men nu var det inte mobbning vi pratade om direkt utan kommentarer ang klädsel. Om frågeställaren uppträder lämpligt kommer frågorna utebli. Det finns alltid en väg, en lösning. Man är inte dömd till en väg utan kan alltid ändra riktning.

bara så du vet, 22:02, 4 juli 2010. Anmäl

Om det handlat om normala försynta frågor ang. fs klädstil tror jag inte fs hade vänt sig till MR. Uppenbarligen handlar det om mer eller mindre irriterande kommentarer vilket man inte ska behöva utsättas för vare sig om det är för att man är ful, attraktiv, tjock, smal eller klär sig annorlunda. Magdalena har försökt förklara folks beteende med att de kanske bara osäkra och inte direkt elaka, vilket jag tycker låter troligt. Vaför går ni med lupp och letar efter orsaker att attackera Magdalena?

Ullrika, 09:07, 4 juli 2010. Anmäl

Tacktalsrätt?

Fråga: Min fråga gäller tacktal efter middagen. Traditionellt så håller ju den man som har värdinnan till bordet tacktal efter middagen. Men vad gäller om middagsbjudningen hålls av ett homosexuellt par bestående av två män? Två kvinnor? Vad gäller om värden är en man men inte har någon värdinna?

Svar: Formellt hålls tacktalet av den man som sitter på värdinnans vänstra sida. Om värdinna saknas kan värdens bordsdam hålla tacktalet. Om värdens bordsdam inte vill tacktala kan den man som sitter på hennes andra sida hålla tacktalet. Alternativt den man vars bordsdam är den kvinna som sitter på värdens andra sida. Men vilken av dem som ska “tacka för maten” bör värden diskret antyda om minsta tvekan råder.

När det är två värdar hålls tacktalet av den man eller kvinna som sitter närmast den av värdarna som höll välkomsttalet, samma sak gäller förstås om det är två kvinnor som är värdpersoner.

Placeringen är enligt svensk tradition att mannen sitter på sin bordsdams vänstra sida. När det är en bjudning med enbart män eller enbart kvinnor är hedersplatsen, lika med tacktalarens, på värdpersonens högra sida.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (8)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-8 av 8

@EllaBella, läs om det du skrev. Du låter oerhört bigott där, även om det tydligen inte var meningen...

caro, 23:13, 1 juli 2010. Anmäl

@Jonaz: Men det är ju precis det jag säger! Jag säger ju att det är en gammal fördom som fs förmodligen inte har och därför behöver guidning! Jeeez ...

EllaBella, 18:29, 1 juli 2010. Anmäl

Sara12.33: "Hade frågeställaren haft samma problem om det varit endast en person som hållt i middagen men som var man?" Läs frågan igen så ser du att frågeställaren faktiskt bland annat frågar om just precis den saken. Jag förstår inte hur du kan få det till att FS blir hysterisk över värdar som inte följer den gängse heterosexuella parmallen. Chill själv kanske...

coda, 17:14, 1 juli 2010. Anmäl

EllaBella, varför skulle någon leka fru? Vem är det som har fördomar egentligen? <br/>Magdalena, vilket bra svar!

Jonaz, 16:26, 1 juli 2010. Anmäl

Nu finns det ju faktiskt människor som inte är vana att gå på formella middagar, och det finns människor som inte har fördomar om att en av två män i ett par leker fru och vice versa, samtidigt som de vill bete sig på ett korrekt sätt de gånger de går på dessa formella middagar. Då är det väl jättebra att fråga. Varför bli ni så aggressiva, Petrulka och Sara?

EllaBella, 14:27, 1 juli 2010. Anmäl

Om man brukar gå på den typ av middagar som kräver ett formellt tacktal, har man nog även tillräckligt bra koll för att lista ut vem det är som ska hålla det...

Petulka, 12:46, 1 juli 2010. Anmäl

Jag tycker den här frågan är så konstigt ställd. Om man nu är van vid vett och etikett vet man väl att den som har värdinnan/värden till bordet då ska tacka för maten. Vad är det att konstla till? Varför ska man bli så hysterisk för att personen i fråga råkar gilla personer av samma kön? Hade frågeställaren haft samma problem om det varit endast en person som hållt i middagen men som var man? Bitvis får jag en känsla av att de här frågorna enbart ställs i provocerande syfte. Chill för tusan!

Sara, 12:33, 1 juli 2010. Anmäl

"bör värden diskret antyda om minsta tvekan råder" <br/>Ska man alltså viska: "Du ska tacka mig."? Låter konstigt att be om att bli tackad.

Jeyno, 12:09, 1 juli 2010. Anmäl

Begravningsfärg?

Fråga: Vilken färg har herrarna på slipsen vid en begravning? Vad betyder ljus klädsel i en begravningsannons? Ska man ha slips i färg då?

Svar: En ofta återkommande fråga till Hyfs & stilspalten. Särskilt vid en begravning känner många det betydelsefullt att klädseln är rätt.

Ljus klädsel till en begravning innebär att de anhöriga ber begravningsgästerna avstå från mörka kläder. Därför klär man sig i valfri färg men avstår från knallrött och neongrönt och andra extra glada färger. Det finns andra nyanser som passar bättre till en sorghögtid även om man undviker svart. Det icke-svarta gäller även för mäns slipsar.

Slipsfärgen är en symbol för släktskapet till den som begravs. Den gäller när det är formell begravningsklädsel, alltså mörk sådan. De män som är närmast anhöriga, make, son, far, bror, barnbarn, svärson, svåger, har vit slips (svärson-svåger: en man som är partner till en närmast anhörig kvinna får hennes familjestatus). Övriga nära anhöriga som kusin, morbror-farbror kan också ha vit slips om så önskas. Övriga män har svart slips eller om de vill, grå-mörkblå för lite mer avlägset släkt och för vänner och arbetskamrater.

Kvinnor har inte slips till begravning, inte ens om de klär sig i kostym eller långbyxor-jacka.  

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (9)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-9 av 9

MAGDALENA SVARAR: @Kjell, dina söner kan mycket väl ha vit slips på sin farbrors begravning.

Magdalena Ribbing, 10:51, 12 december 2010. Anmäl

Normalt klarar man sig med lite sunt förnuft, särskilt som detaljtvånget för klädsel har lättat betydligt. Men i alla fall;<br/>skall mina vuxna söner ha vit slips på min yngre brors begravning? De är inte i släkt i nedstigande led men känns ändå närmre än svåger/svägerska.

Kjell, 08:23, 12 december 2010. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Louise, 19:02, jag tror inte att jag ska välja slipsfärg för närvarande män vid en begravning med ljus klädsel. De får själva besluta om de ska ha grå, eller ljusblå, eller rosa, eller blekgrön, eller mellanblå slips med eller utan mönster. Eller rentav någon annan färg som de tycker passar. Med eller utan mönster. Men att de ska avstå från knallrött och neongrönt tror jag att de förstår.

Magdalena Ribbing, 20:57, 2 augusti 2010. Anmäl

Hej Magdalena. Jag tyckte inte ditt svar var tillräckligt tydligt i frågan om vilken färg som gäller på slipsen vid begravning med ljus klädsel. <br/>Att man inte har svart slips förstår jag men vilket färg är lämplig? Om man är anhörig, har man vit slips även om man har ljusare kostym än svart, vilket jag gissar är rimligt till ljus klädsel.

Louise, 19:09, 2 augusti 2010. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Jonas, en man som är partner till en närmast anhörig kvinna får hennes familjestatus, som det står i mitt svar, och alltså ska du ha vit slips enligt gammal sed. <br/>Per-Anders, valet av vit eller svart slips för begravningsfunktionärer är olika mellan kyrkor och begravningsföretag. Säkert kan de närmast anhöriga påverka. Och för den delen har jag hört om begravningar där samtliga män har burit vit slips oavsett släktnärhet. Traditioner varierar.

Magdalena Ribbing, 16:21, 6 juli 2010. Anmäl

Jag ser att man som barnbarn till den avlidne skall ha vit slips. Den begravning vi ska på är min frus farmors. Jag är alltså gift med ett barnbarn till den avlidne. Ska jag ha vit slips då?

Jonas, 15:40, 6 juli 2010. Anmäl

Till Magdalenas utmärkta svar, vill jag tillfoga att jag vid flera tillfällen sett att de som bär kistan har vita slipsar. Detta trots att de inte har närmare släktskap med den avlidne. Här är det väl troligen estetiska skäl som övervägt, eller finns det en sådan tradition?

Per-Anders, 11:09, 6 juli 2010. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Myra, klädsel i kyrkan, som jag tror att frågeställaren menar, har oftast konservativ prägel. Det är inte ovanligt med traditionella begravningar där kvinnor förväntas ha kjol. Därför är det av dessa skäl inte förväntat att en kvinna som klär sig i en manlig kostym ska ha den manliga symbolen slips. Om en kvinna alltid klär sig som man med en manlig klädsels gängse attribut kan hon ha slips förstås. Men inte som dekorativ effekt till en kvinnas klädsel.

Magdalena Ribbing, 15:46, 4 juli 2010. Anmäl

Varför har inte kvinnor slips till begravning om de klär sig i kostym?

Myra, 17:25, 3 juli 2010. Anmäl

Mötesovilja?

Fråga: I många år har vi bott i USA men börjar tillbringa allt mer tid i hemlandet. En dag stötte jag ihop med en gammal bekant och vi kom överens om att hålla kontakt. Vi höll den genom mejl och telefon och senare besökte de oss och övernattade i vårt hus här i Sverige, där de tycktes trivas.

Sedan vi kom till Sverige i år kontaktade vi dem per mejl för att meddela att vi var här och föreslog en träff. Fick aldrig svar på min förfrågan men fick däremot i samma veva ett massutsänt mejl med lustigheter från dem. De ringde häromdagen för att prata väder & vind men nämnde aldrig mitt förslag till träff.

Liknande har hänt en gång tidigare med en nyfunnen släkting och nu undrar jag om detta är ett typiskt svenskt beteende och hur man bör tackla det? I båda fallen är det alltså motparten som framfört önskemål om att hålla kontakt.

Svar: Förvånande många människor klarar inte av att bjuda hem andra. De har massor av skäl: hinner inte, kan inte laga lika fin mat som de har fått hos andra, har inte städat bokhyllan på länge, väntar på att få hallen målad, orkar inte bära hem vin, har ont om pengar och så vidare. Ursäkterna är oändliga. Och givetvis spelar de roll för den som har dem, även om de som väntar på att bli bjudna tycker att det är struntsaker. Kanske vill de gärna bjuda hem er, men förmår inte. En ivägslängd vänligt tänkt inbjudningsfras är en sak, att materialisera denna vänliga tanke blir något helt annat.

Du kan luftigt fråga ”när passar det dig att vi ses?” och får då antingen någon förklaring ungefär som ovan till att det inte går, eller ett förslag till möte. Om det förslaget antyder att du ska bjuda hem dem kan du vända det med att säga att det vore roligt att komma hem till dem. Om svaret handlar om att mötet är omöjligt av si eller så skäl kan du föreslå någon enkel åtgärd, att ni kan ses ute någonstans och tar en kopp kaffe. Passar inga av dina förslag så får du nog vänta ut att hallen blir målad och att tiden rinner till hos dessa vänner.  

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (36)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 36

Man kan inte förutsätta att ett mail kommer fram. Har själv flera gånger råkat ut för att min mailoperatörs server haft problem, och att mail kommit fram flera veckor senare eller t o m inte alls (t ex efter ett blixtnedslag som gjorde deras server strömlös). Ring istället och föreslå att ni ska träffas, utan att vara sur på att de inte svarat på mailet.

Anna, 18:54, 6 augusti 2010. Anmäl

Det kan väl bara vara så enkelt, som att man menade inbjudan just då när man sa den. Men att det känns för jobbigt och inte värt besväret när det börjar bli aktuellt på riktigt..? Det ÄR en anträngning att bjuda hem folk man inte känner så väl, för man tycker att städningen, maten och allt annat måste vara tip-top. <br/> Man kan inte tvinga sig på folk i så fall. Vill de inte så vill de inte. Även om min erfarenhet är, att det ofta _blir_ roligt bara man kommer över startsträckan.

Helena, 15:45, 21 juli 2010. Anmäl

Är jag den enda som tycker att svaret inte egentligen var ett svar på själva frågan?

bendte, 10:42, 7 juli 2010. Anmäl

re.mm. Tänk på att en del Svenskar som inte har lämnat "Trygga Gatan" deras motto är "Ät Gott På Andras Betalning"

Maggan i Kanada, 02:34, 4 juli 2010. Anmäl

Vill man verkligen träffa en person tycker jag att man lyfter telefonen och ringer, förutsatt att man befinner sig i samma land. Tycker det är urkonstigt när vänner föredrar att mejla eller sms:a som om de plötsligt är rädda för att prata. Och är de för lata för att orka ringa och växla några ord kanske det även förklarar varför ingen bryr sig om att nappa på deras mejlinbjudan.

Ullrika, 10:49, 3 juli 2010. Anmäl

Det går inte alltid att lita på mejlen, meddelanden försvinner ut i det blå, åtminstone förhåller det sig så med min yahoo mejl, får ungefär hälften av alla elektroniska brev och ungefär hälften av dem jag sänder kommer fram. Har samma problem med nyckfullhet när det gäller hotmail och gmail. Så ta inte för givet att din bekant fått din inbjudan.

Stefan, 19:12, 2 juli 2010. Anmäl

En del människor är outgrundliga. Det går inte att förstå varför de inte svarar eller varför de säger en sak och gör en annan etc. En orsak finns väl, kanske inte alltid rationell, och det mest aförblir höljt i dunkel för utomstående. Men en sak har jag lärt mig efter alla år: allt styrs av känslor, och en känsla har plötsligt dykt upp inom personen som styr personen åt ett visst håll. Det är det enda svar som är säkert. Outgrundliga människor är tyvärr inte spännande, man blir bara irriterad.

uschja, 14:47, 2 juli 2010. Anmäl

Håller med Elisabet 16.24 - har frågeställaren föreslagit att de ska träffas så är det frågeställarens sak att bjuda dem till sig. Annars får man nog uttrycka sig lite tydligare och rakt ut säga att nu vill vi komma och hälsa det och det datumet på helt enkelt.

R, 14:23, 2 juli 2010. Anmäl

Uppfattar frågan som att frågeställaren har undrat om de skulle ses. Man borde kunna lämna ett svar på frågan i alla fall. Antingen ett svävande svar som att;' vi har mycket åttaganden nu men kanske senare i sommar eller nästa gång ni kommer till Sverige' eller 'Ja det vore trevligt. Vi bygger om hemma och är väldigt fokuserade på det, men en kopp kaffe på stan vore kul'. Håller med om att det blir konstigt om man inte får ett svar alls. Att komma hem till Sverige måste kännas jättekonstigt med

Anna d.ä, 09:23, 2 juli 2010. Anmäl

@maggan i Kanada: Vännerna hälsade aldrig på i USA...

mm, 09:21, 2 juli 2010. Anmäl

Mejltack?

Fråga: Är det okej att tacka för senast via mejl? Det gäller en vanlig middagsbjudning.

Svar: Om du blev bjuden per mejl är det okej att tacka på samma sätt. Men det går lika bra att skicka ett kort och tacka.

Om du fick ett inbjudningskort är det mest artigt att skicka ett korrespondens- eller vykort och tacka.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (24)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 24

Tycker folk i allmänhet är bra på att tacka för senast men via Facebook, mejl och sms. Handskrivna kort som skickas med snigelpost må vara trevligt men är dyrt och tar längre tid, litet gammeldags helt enkelt.

CS, 11:33, 7 juli 2010. Anmäl

@Kort är trevligt. Jag har också minnen av hur föräldrar tjatade och gick an om att man skulle skriva eller ringa och tacka för presenter och uppvaktning och man fattade noll av vad det skulle vara bra för. Förrän nu. Bättre sent än aldrig... <br/>Ett enkelt sätt att underhålla det sociala nätverket. Och som sagt, blir man glad själv kan man ju lätt räkna ut hur det tas emot.

Tacki, 14:59, 2 juli 2010. Anmäl

När jag var liten, såg min far till att vi barn alltid skrev och tackade för presenter vi fått. Då fattade vi inte betydelsen av detta men våra släktingar blev mycket förtjusta och berättade t.o.m.åratal efteråt om detta... Att sedan som vuxen fortsätta med detta blev ett utmärkt socialt smörjmedel.

kort är trevligt, 14:54, 2 juli 2010. Anmäl

Tror ibland att en del kan vara lite blyga för att tacka, de tycker det blir "för mycket, för överdrivet". Detta gäller nog inte kronprinsessbröllopet dock, det var så fina fester där att det vore alltför taffligt att inte tacka och tacket känns inte "för mycket".

uschja, 14:41, 2 juli 2010. Anmäl

Det kommer kanske med åldern, men såna gester som ett tack efter en sammankomst har blivit viktigare för mig än de var förr. Jag blir jätteglad av ett sms med ”Tack för en härlig middag. Vad roligt vi hade!” Förr tyckte jag mest att tackerierna var formella och stelbenta regler som man kunde strunta i. Fler än jag som har ändrats?

Tacki, 12:32, 2 juli 2010. Anmäl

Jensy: Fick ni inbjudan muntligt eller per post? Får man den muntligt är det vanligast kanske att man också tackar muntligt, i synnerhet bland släktingar och vänner. Att sedan känna till att man kan tacka med kort, särskilt om man besökt en lite mer formell fest, är väl en bra valmöjlighet? :-)

Kort är trevligt, 17:15, 1 juli 2010. Anmäl

forts. vem blir inte glad för en gammaldags handskriven hälsning? Själv sätter jag upp alla kort som kommer på kylen med magnet och njuter på så vis länge av alla hälsningar!

Gammaldags, 16:25, 1 juli 2010. Anmäl

När jag var barn (på 60-talet) ringde min mamma (enkel bondhustru) alltid till de som bjudit hem oss, ungefär en vecka eftreråt. Just för att "tacka för senast". Även om det "bara" varit en närstående, typ moster, som bjudit. Naturligtvis inskränkte sig inte samtalet enbart till detta tack, utan var också ett tillfälle att tala om ditt och datt en liten stund... Men folk hade kanske mer tid och omtanke på den tiden?? Och i ärlighetens namn, vem blir inte glad för en gammaldags handskriven hälsni

Gammaldags, 16:22, 1 juli 2010. Anmäl

Jag vet ingen som Tackat med ett kort, varken bland mina vänner, föräldrar eller släktingar. Inte ens mormor. Men alla är noga med att säga tack för senast när man ses, eller skicka ett litet sms el. liknande. Men med ett kort via posten, nej, kostar pengar (väldigt lite, men ändå) och vem har frimärken hemma?!! Och jag syftar på personer i olika samhällsgrupper och med olika inkomst. Men att i n t e skicka tackkort, det är helt naturligt.

Jensy, 15:56, 1 juli 2010. Anmäl

Undrar hur det funkar med tacken efter kronprinsessbröllopets alla fester och middagar. Skulle vara kul att se tackkorten och lära sig något av det. Man får hoppas att ingen ovan vid sådant missar att tacka !!!

uschja, 13:37, 1 juli 2010. Anmäl