Tokdyrt för bröllopsgäst?

Fråga: Jag ska på bröllop snart. Det är en vän/kollega som gifter sig, inte en nära väninna utan en tjej jag jobbar med.

Bröllopet äger rum i ett annat land än där vi bor varför många gäster förväntas resa, betala flyg, hotellnätter, transporter till och från, ta en eller minst en halv semesterdag (allt gånger två om man har partner vilket jag har). Dessutom har jag deltagit i att arrangera en möhippa som kostade cirka 2 500 kr per person.

De flesta vänner till mig som har gift sig och bett folk resa, både kortare avstånd och med eller utan boende inkluderat, har undanbett sig presenter med hänsyn till att folk har höga andra kostnader kring att närvara. Men på denna inbjudan står bara att de gladeligen tar emot vår inbetalning till ett sparkonto för att finansiera en resa. Efter att redan ha spenderat närmare åttatusen kronor på möhippa och resebokningar kan jag känna att det är lite magstarkt att förväntas betala en tusenlapp till (som är standard för bröllopspresent där vi bor) till ett sparkonto, när jag dessutom vet att de inte direkt behöver pengarna.

Vad är hyfs och etikett? kan man låta bli att betala? Det är inte snålhet egentligen utan mest att jag tycker det blir helt bisarra summor – som jag aldrig spenderat på någons bröllop inklusive bästa vänner och nära släkt.

Svar: Du skulle inte ha gått med på alla dessa utgifter – vad är det för löjliga pretentioner som gör att en möhippa kostar 2 500 kr per person? Och dessa resor med mera, varför kostar du på dig och din partner allt detta? Man måste inte tacka ja till ett bröllop! Det är frivilligt!

Tycker du att det är kolossalt roligt att få gå på detta kalas så kanske det är värt kostnaden, om du har råd. Men att ovanpå allt detta betala tusen kr till brudparets plånbok – fy sjutton! Köp något litet trevligt för 200 kr, och ge brudparet. Inbjudan anger en önskan från brudparet och jag brukar visserligen föreslå att man ska efterkomma en önskan, det är mottagaren som ska bli glad för presenten och därför enklast att ge det som önskas. Men i det här fallet verkar det absurt att ge en tusenlapp till brudparet.  

Magdalena Ribbing

Annons:

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (96)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 96

Vakna upp. Man måste inte gå på alla jippon bara för att 'keep up with the Jones's". Avstår från att resa om det är för dyrt.

Sanna, 17:58, 5 september 2010. Anmäl

Detta är absurt. Man ska inte behöva spara ihop till ett sådant bröllop, vilket jag skulle behövt göra med min ekonomi, som ändå är rätt bra. Jag håller med Magdalena till fullo - frågeställaren skulle tackat nej från början, och kanske bara gett ett resebidrag som present.

B., 11:19, 4 september 2010. Anmäl

Det verkar som om frågeställaren lever i en lite högre klass vad gäller ekonomi än mig. Jag hade låtit deras bröllop ske utan min närvaro, det är stora summor för någon annans lycka.

Johan J, 20:26, 3 september 2010. Anmäl

Jo, jag tackar, jag! Nu är vi nere i noll/0/zero inlägg i denna intressanta diskussion.

Sten Saxpåse, 19:56, 3 september 2010. Anmäl

Alla blivande brudpar och särskilt brudar borde läsa denna spalt och de kommentarer som följer sådant som bröllop, bröllopskostnader, bordsplaceringar, svärmorstyckande om bröllop, krav på tärnor och toastmastrar. Aldrig ser man kraven på marskalkar och best-man. Kan det bero på att kraven inte är så höga eller orimliga där? Eller att brudgummen lägger sig i bakvatten och flyter och bruden får paddla för brinnande livet och blir fartblind?

Anna d.ä, 11:34, 2 september 2010. Anmäl

Tack MR för din förklaring av det tekniska missödet. Inte bara ger du goda råd utan tänker på alla oss som så intresserat följer kommentarerna. Mycket omtänksamt av dig!

Anna d.ä, 11:21, 2 september 2010. Anmäl

Jag tycker att det hör till allmänt hyfs att anpassa arrangemangen så att de man vill se som sina gäster har råd/möjlighet att delta. (Och för att man själv ska ha råd att bjuda i den utsträckning man vill.) <br/>Vad gäller hela den här grejen med svindyra svensexor/möhippor så är det bara ett otyg!

PEA, 11:18, 2 september 2010. Anmäl

Att betala 1000 kr känns, som Magdalena påpekar, absurt. Likaså 2500 kr för möhippan. <br/>Men varför detta gnäll om resan? Rimligen gifter man sig där det känns bra. Och känner man folk på olika platser kan man inte gifta sig nära alla gästers bostadsort. <br/>Självklart är det var och ens val att tacka ja eller nej till inbjudan. Och var och ens ansvar att själva ordna resa och boende. Gnäll inte bara för att festen inte ligger granne med just DIG.

Pelle, 10:54, 2 september 2010. Anmäl

Jag hade övervägt att åka om det vore ett 500-personers tredagars sagobröllop på ett slott i Loire. Annars hade jag tackat nej och bjudit hem de nygifta på fika efteråt.

Martin, 09:55, 2 september 2010. Anmäl

I en del kulturer är det junormalt med megamastodontbröllop. Då börjar ibland redan farmor och farmar spara i en bröllopsfond till barnbarnen, sen fyller mamma och pappa samt paret självt på med pengar. Och så offrar man andra saker man hade kunnat lägga dessa pengar på. Så gör vi ju (som tur är!) inte i Sverige, men det verkar som att en del plötsligt vill ha såna bröllop utan att alls fatta att det ligger enorma summor pengar och slit bakom de stora bröllop som är kotym i en del länder.

Ullrika, 09:48, 2 september 2010. Anmäl

Karens för ny dejt?

Fråga: Det är så här att jag gjorde slut med min pojkvän för tre månader sedan. Vi är inte osams på
något sätt. Det jag funderar över är om det finns någon generell regel om när man öppet
kan börja ragga/dejta nya personer utan att det anses ofint? Även om jag givetvis inser att det är svårt för någon annan än mig själv att bedöma det här, skulle jag väldigt gärna vilja ha något slags tumregel.

Svar: Nej, det finns ingen stilregel för när det kan anses lämpligt att aktivt söka en ny partner. Det är som du skriver, din sak att bedöma. Att ha gjort slut på ett förhållande är inte samma sak som att bli änka eller änkling med en viss förväntad eller fastställd sorgetid. Du skulle i princip kunna dejta någon dagen efter det att du och din pojkvän gjort slut på er relation. Men kanske kan det vara bra för dig själv att vänta en liten tid för att inte verka desperat jagande.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (41)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 41

Den som gör slut kan av ren omtanke vara lite lugn/försiktig/inte så öppen med sitt dejtande några månader (om man typ varit sambo i flera år eller gift). Den som blir dumpad kan givetvis, om så önskas, som en del av sorgearbetet, börja dejta på en gång. Inget får en att glömma så fort som lite rajtan tajtan med nytt kött. :-)

Laxa, 09:31, 2 september 2010. Anmäl

typ 30 sekunder efter det är slut förutsatt att man menar alvar med att det är slut. Min tjej gjorde slut i vintras. Att dejta andra var bra sätt att gå vidare. Det är väl kanske bäst att tala om för den man dejtar att det precis är slut med tidigare, sen är det ju 2 vuxna som får ta sina egna beslut.

U, 08:51, 2 september 2010. Anmäl

Jag trodde också man dejtade för att träffa nya människor som man kan bli kär i... utan att än vara kär. Sen är det ju härligt om man förälskar sig i en av dem och fortsätter dejta den! <br/>För övrigt skulle jag aldrig dejta om jag var i ett förhållande, oavsett om dejten ledde till sex eller om det inte fanns minsta lilla kroppskontakt. Skulle göra slut först, innan jag gick på en dejt med en annan. Och det förväntar jag mig av min partner också.

HR, 15:01, 1 september 2010. Anmäl

Kärlek, det är bara bluff-bluff... <br/>Pengar, det är pengar som är äktenskapets frälsarkrans!

Thor Modéen, 13:51, 1 september 2010. Anmäl

Man kan väl anta att "öppet dejtande" innebär att vara aktiv på någon dejtingsite och/eller att träffa nya tilltänkta på offentlig plats där exet kan tänkas dyka upp. Tre månader utan "återfall" verkar mer än nog tycker jag. Om han inte fattat att det är slut efter typ en månad så borde dejtandet i sig få de sista förhoppningarna att fara. <br/>Verkar som om några kommentatorer anser att man ska vara kär för att dejta! Jag trodde man dejtade för att träffa nya människor som man kan bli kär i.

IA, 12:25, 1 september 2010. Anmäl

Honkattan: tror inte det är så många som skulle acceptera det av en partner i ett monogamt, icke öppet förhållande. Otrohet innebär många olika saker för olika personer. Jag skulle i alla fall inte bli glad om jag fick höra att min pojkvän dejtade andra. Dejting hör singel-livet eller poly-relationer till, oavsett vad de skulle leda till.

Emma, 10:44, 1 september 2010. Anmäl

"Kärleken" är beständig det är endast föremålen som växlar. Passar inte den ena så kan man alltid pröva någon ny.

Kärlek på första överkastet, 10:36, 1 september 2010. Anmäl

Någon undrade vad som "gäller" för sorgeperioder, traditionellt säger man ett år.

Pelle, 10:33, 1 september 2010. Anmäl

@EllaBella Roligare att träffa ngn man är kär i :-) Det låter så urgulligt. Men så funkar det ju inte. Mina döttrar leker ofta prins och prinsessa med sina dockor och allt är rosa och förälskelsen är total och draken dräps till slut. Men för oss vuxna har tyvärr verkligheten en central plats i vardagen. Ragg/sex funkar. Rosa moln och sockervaddsdejter funkar inte. Punkt slut.

JohannaP, 10:10, 1 september 2010. Anmäl

Jag förstår varken frågan eller många av de kommentarer som postats. Dejta kan man väl göra även under förhållandet så länge det inte leder till sex?

Honkattan, 10:07, 1 september 2010. Anmäl

Aktion mot bartölpar?

Fråga: Jag är en tjej som har jobbat som bartender i flera år och har då tyvärr stött på väldigt många otrevliga, ohyfsade människor. De flesta är förstås trevliga, men jag tror inte att det har gått en kväll utan att jag har blivit skriken åt, utskälld för saker som jag uppenbarligen inte kan påverka (t ex priser), haft någons knäppande fingrar i ansiktet, blivit anklagad för att ha stulit växel, blivit kallad varje skällsord man kan komma på, blivit utsatt för behandling som gränsar till sexuella trakasserier etc etc.

Jag tycker att det här är jättetråkigt och förstår verkligen inte varför folk beter sig på det här sättet. Jag har själv varit ute en massa gånger och har aldrig hamnat i gräl med barpersonalen, även innan jag började jobba i bar själv. Varför beter sig folk på det här sättet? Varför tycker de att de har rätt att bete sig hur som helst just mot personer inom serviceyrken? Jag och mina kollegor har ofta pratat om hur man ska bete sig tillbaka mot de här människorna. Vi är nog ganska överens om att om någon är otrevlig så serverar man inte personen ifråga. Vissa av oss tycker att man inte kan säga någonting tillbaka till den otrevliga personen utan bara finna sig i det eftersom det är en del av yrket. Personligen tycker jag att man alltid ska vara trevlig mot alla som kommer upp till baren, och att det är viktigt att skilja på att någon är lite full och dum och att verkligen gå över gränsen, men om någon gör det brukar jag skälla tillbaka! Vad anser du om det här? Ska man stå ut med vad som helst och bara lämna situationen? Eller ska man stå upp för sig själv fast man är där i en yrkesroll? Tack på förhand!

Svar: Du råkar ut för samma sak som väldigt många andra drabbas av i serviceyrken. Det är självklart förskräckligt, och du ska inte stå ut med att gäster skriker till dig, tar på dig, anklagar dig, sextrakasserar och så vidare. Givetvis är det oursäktligt även om det inte är ovanligt. Att du är bartender ger inte någon gäst eller annan minsta rätt att bete sig illa eller ohövligt mot dig.

Kan det vara så att människor efter ett visst intag av alkohol känner sig mäktiga och tar ut sina egna nyktra tillkortakommanden genom att vara vedervärdiga mot anställda som ska servera dem? Det kan jag inte veta förstås, jag har själv svårt att förstå att man tillåter sig sådant men jag har ju sett att det förekommer.

Möjligen är dessa tölpar svaga personer som saknar makt till vardags och med ”hjälp” av alkohol blir de så här bedrövligt löjliga och drulliga. Ynkliga! Och för den delen skurkaktiga. Sextrakasserier och mobbning är olagliga.

Kan all servicepersonal på varje ställe enas om att inte alls finna sig i dessa tölpars pinsamma beteende? Hur en bojkott mot gäster skulle uppfattas av ställets chef vet jag inte – egentligen är det dessa som ska sätta gränser på sina krogar och barer och se till att gästerna uppför sig normalt.

Försök samla dina arbetskamrater till något slags gemensam attityd mot drullgästerna, exempelvis att stenhårt vägra svara och servera var och en som beter sig illa. Förmodligen kommer dessa ganska snart att sluta med sina tölpigheter om de blir utfrysta av personalen. Se till att ha en enad front – du vill ju ha kvar din anställning så du kan inte drämma till tölparna hur som helst, förmodar jag. Däremot vet jag att ett ställe där gäster inte tillåts bete sig illa får högre status bland hyggligt folk.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (79)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 79

Jag behandlar själv servicepersonal med respekt. Har dock varit på mitt stamställe och ätit middag nästan varje fredag i 10 år och under en kort tid jobbade en icke-serviceintresserad person där. En gång när jag inte fick några bestick fast maten stått på bordet ett bra tag, bad jag snällt om bestick<br/>och fick ett mycket högljutt svar från servitrisen som gapade "Lugn, va!" och stirrade argt på mig. F.ö. har jag nästan alltid fått superb service på svenska krogar, i affärer, även inom vården.

Maggie, 08:05, 22 november 2010. Anmäl

Tyvärr verkar det finnas folk som tycker att de p.g.a sin "rang" har rätt att bete sig som skitstövlar mot de som står under dem i status. Det kan handla om folk i serviceyrken, hantverkare som utför arbeten åt dem, eller deras anställda. Min chef är sån. Det är pinsamt, och jag tror att de människorna lever olyckligare liv än de som fattar att alla bör behandlas vänligt och med respekt, men tyvärr gör det livet lite mer komplicerat för oss andra. Och jag tror inte att de går att ändra på...

Ms X, 15:19, 7 september 2010. Anmäl

Jobbade själv på ett trevligt café där vi, inte helt ovanligt tyvärr, bara var unga tjejer i kassan. Minns när några gäster (gubbar i 50-års åldern) snackade starkt om att det var så trevligt på just det här caféet för att man kunde titta på flickorna och glatt berättade om allt de ville göra med oss. Vår chef (tant i 60års åldern) gick ut och röt, framför alla andra gäster, att deras attityd inte var välkommen på hennes ställe och att de kunde be om ursäkt till oss. De sprang därifrån!

mippin, 11:02, 7 september 2010. Anmäl

På gröne jägaren hade personalen ett tag arbetskläder där det stod " jag heter inte hörrö" på ryggen. <br/>Säg ifrån vid varje gång. Ge folk onda ögat. Prata med chefen. <br/>Är det grovt så be vakten slänga ut packet. <br/>Alkohol+ män = slemgubbar skapas

Facebookanvändare, 21:28, 2 september 2010. Anmäl

Precis som i fs situation uppstår problemen när någon verbalt attackerar servicegivaren utan att alls vara insatt i situationen eller ha tagit reda på hur arbetet är upplagt - dvs ilskan går fram till en oskyldig. Bartendrar / uskor får då ta utskällningar el. snäsningar som borde komma fram till den ansvarige, dvs chefen (i vården blir det alltså läkaren, chefssjuksköterskan eller åtminstone en sjuksköterska, men inte undersköterskan).

Ankan, 09:53, 2 september 2010. Anmäl

@Ankan <br/>Nej, jag vet exakt hur det fungerar. Uskorna är ofta de som hamnar underst i lasset! Jag tycker så synd om er som får ta så mycket s**t! <br/>@IA <br/>Många anhöriga lyssnr inte på patienten utan mer på sina egna behov! Patienten kan önska att dö, önska slippa behandling, önska slippa vårdboende MEN de anhöriga insisterar och kör de facto över sin anhöriga. Bara ett ex.

Lenita, 20:59, 1 september 2010. Anmäl

Har samma problem inom mitt jobb som statligt anställd. Ständiga påhopp om skatter, avgifter och att vi inte gör det vi ska. Jag stod ut med mycket länge, men tillslut så började jag faktiskt lägga på luren när folk betedde sig illa. Jag har som tur att jag har dem per telefon och inte framför mig. Det värsta var när ett kommunalråd kallade mig för bitterfitta för han inte fick som han ville....*suck* Det värsta var väl att min chef inte förstod varför jag var arg. Dagen därpå ringer min mamma o

Statsanställd, 20:24, 1 september 2010. Anmäl

Tack, Magdalena för beskedet! Att kommentarer urskillningslöst försvinner/tas bort kan vara kränkande men med en förklaring ökar tålamodet! :-)

Victor A, 17:03, 1 september 2010. Anmäl

@IA: Håller med dig, vården är bedrövlig. Men det är inte uskornas fel. Sen är det så att i vården jobbar man skift och det är mycket timvikarier som kommer och går, samt man skickas till främmande avdelningar som behöver en - man har alltså inte samma 22 patienter varje dag. Tyvärr uttrycker sig folk som du som att det är uskorna som är lata / korkade när omorgen i vården brister, när det snarare är så att uskorna gör sitt bästa i en ofta nästan omöjlig situation.

Ankan, 15:30, 1 september 2010. Anmäl

MAGDALENA FÖRKLARAR: <br/>Kommentarsfunktionen har trasslat till sig en del, men detta ska ordnas lovar moderatorerna. Alla bortfallna kommentarer finns kvar och ska läggas tillbaka.

Magdalena Ribbing, 15:13, 1 september 2010. Anmäl

Förtidiga gäster?

Fråga: Har haft förmånen att flytta ut till ett av Sveriges vackraste men också mest agrara landskap, långt från storstadens umgängesseder. Här har vi upptagits mycket varmt och vänligt i den lantliga gemenskapen – men något som stör mig är att man vid bjudningar alltid dyker upp minst 15-20 minuter före utsatt klockslag! Från storstaden var vi ju vana vid den akademiska kvarten och jag var som värdinna inte helt klar alla gånger – på exakt utsatt klockslag!
Är detta en kvarleva från den gamla husförhörstiden eller vad???

Svar: Formell artighet är att komma i exakt tid, varken försent eller för tidigt. Men på sina håll ses det inte alltid som oartigt att komma lite i förtid, kanske oftast på landsbygden beroende på forna tiders hästskjuts som inte kunde tidsbestämmas så precist. Husförhören har nog mindre med detta att göra än svårigheten att skaffa transport i exakt tid.

Det enda du kan göra är att räkna med denna för tidiga ankomst – bjuder du till kl 19 så beräkna att gästerna kommer 18.30. Du kommer inte att kunna lära dem att göra som du är van från storstaden och jag tycker inte heller att du ska säga något ens skämtsamt till dem om denna lantliga sed. De är i majoritet och det är onödigt att antyda att du är van vid ett annat umgängesbruk. Eftersom du själv brukade vara försenad till dina storstadsgästers ankomst i tid så kanske du skulle försöka tänka om nu när du vet att gästerna kommer för tidigt. Skaffa dig bättre egna tidsmarginaler!
 
Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (67)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 67

Jo, faktiskt jag tror det stämmer att det är artigt att komma för tidigt på landet (när man lever kvar i gamla traditioner). Har upplevt detta på vårt lantställe att en avlägsen släkting boende på landsbygden två gånger kom en halvtimme för tidigt till våra bjudningar. Det är alltså ingen slump!

uschja, 11:30, 14 september 2010. Anmäl

Men snälla nån. Nu när du fått kläm på hur allt funkar där du bor så sätt klockslaget en halvtimme senare. Enkelt.

Sanna, 18:00, 5 september 2010. Anmäl

Hemma hos mig är i aldrig klara när gästerna kommer, vi är helt enkelt tidsoptimister. Alla vi umgås regelbundet med vet om att kommer man i tid så får man antagligen en uppgift, och vissa kommer lite extra tidigt för att de vill umgås i köket och kanske hacka en sallad. Andra är sena och då vet de att det inte är något problem. Jag väljer sällan att laga rätter som inte kan varmhållas en stund.

Storstadsakademiker, 23:46, 2 september 2010. Anmäl

Nog borde även gäster, inför ett återbesök, kunna anpassa sig lite till värden? Tidiga gäster är stressande för de flesta. jag tycker 5-10 minuter efter utsatt tid funkar bra, då hinner de flesta med de där sista små detaljerna innan gästerna droppar in.

CT, 17:51, 2 september 2010. Anmäl

Detta tror jag inte nödvändigtvis har med landet att göra utan är olika från familj till familj. Min mor har två systrar med familjer. Den ena kommer alltid 15 minuter försent och den andra 30 min försent. Min syster kommer alltid 30 minuter för tidigt och jag alltid precis i tid (eller 5 minuter för tidigt). En vän till min far kommer alltid 45 minuter försent. Min poäng är att det inte finns något "rätt" sätt men vissa kan absolut inte komma för tidigt och andra absolut inte försent.

B., 15:26, 2 september 2010. Anmäl

Hahaha! Tja, alla ar vi olika helt enkelt. Men varfor bjuda sina gaster till sag kl. 18.00 om man egetligen vill att de ska anlanda tidigast 18.15? Stackarn som kommer i ratt tid och maste kanna sig ohyfsad. Den akademiska kvarten, forresten, hur lang ar den 15 minuter eller snarare 45??? ;)

Ylva, 06:45, 2 september 2010. Anmäl

MAGDALENA FÖRKLARAR: <br/>Kommentarsfunktionen har trasslat till sig en del, men detta ska ordnas lovar moderatorerna. Alla bortfallna kommentarer finns kvar och ska läggas tillbaka.

Magdalena Ribbing, 15:13, 1 september 2010. Anmäl

Undrar i mitt stilla sinne om inte "forna tiders hästskjutsar" var lättare att tidsbestämma än nutidens transporter i större städer (kollektivtrafik, taxi, köer man hamnar i med egen bil, parkeringsproblem...).

IA, 12:48, 1 september 2010. Anmäl

Äsch, kan inte låta bli att undra över inledningen till frågan "...ett av Sveriges vackraste MEN också mest agrara landskap..." - ingår inte jordbrukslandskapet i skönheten? Eller är det de få bitarna vildmark mellan fälten som är vackra?

mop, 20:19, 31 augusti 2010. Anmäl

dördriva = fördriva

Albin, 16:24, 31 augusti 2010. Anmäl

Kavaj till Kavaj?

Fråga: Jag och min sambo ska på bröllop i höst. På inbjudan står det klädkod Kavaj. Enligt dina snabbguider innebär det för hennes del klänning/kjol/byxdress som är elegantare än till vardags.

Hon har en grå kavaj med tillhörande knälång kjol som hon passar väldigt bra i. Jag skulle gissa att detta går utmärkt att ha på tillställningen, men ordet ”byxdress” låter lite luddigt. Duger detta bra, eller behöver det kompletteras med något? En ljus blus under kanske.

Svar: Det blir tyvärr inte tillräckligt uppklätt med den kavaj och kjol du beskriver till klädkoden Kavaj. Om kavajen och kjolen är av elegant siden eller annat festbetonat material kan det fungera bra. Det ska alltså inte se ut som om man kunde ha klädseln till snygg vardag! Kjolen kanske duger om den får sällskap av en sidentopp, inte vanlig blus, och eleganta skor. Men avstå från kavaj som skulle kunna användas till fin vardag, den är fel nivå.

Till klädselangivelsen Kavaj på ett bröllop kan en kvinna ha en byxdress, långbyxor och jacka eller annan överdel, av utpräglad icke-vardagstyp, av matt siden eller annat finare material, kanske med en topp som har dekor av något slag, paljettbroderier verkar populärt nu.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

@Martin: de som har kostym i jobbet brukar inte ha särskilt fysiska arbeten. Det finns därför ingen anledning att ha särskilda oömma "arbetskostymer".

DHS, 10:45, 1 september 2010. Anmäl

Till "Undrande". Du skriver att män som arbetar i kostym tar dessa plagg till fest och undrar om kvinnor som arbetar i kostym kan göra det. Ur ett klassiskt korrekt perspektiv skulle jag säga att en arbetskostym inte är tillräckligt fin att ha till fest. En finkostym är för ömtålig att arbeta i och en arbetskostym är inte tillräckligt "fin" för fest. Att det sedan fungerar så för många män i praktiken är en helt annan fråga. Slutsats: varken manlig eller kvinnlig arbetskostym är bra till fest.

Martin, 15:59, 31 augusti 2010. Anmäl

Vad är en byxdress? Trodde det var byxor med tillhörande kavaj.

??, 22:03, 30 augusti 2010. Anmäl

Kvinnan kan många gånger inte göra det - precis som Magdalena säger ovan. Det blir inte tillräckligt festfint då. Sedan kan det vara värt att komma ihåg att för en kvinna är det aldrig nödvändigt att ha kavaj på jobbet. Att män ska ha kostym/kavaj motsvaras nämligen inte av att en kvinna har det. Utan hon kan ha en snygg kjol/blus eller klänning.

Nästan MR :), 18:33, 30 augusti 2010. Anmäl

En tilläggsfråga: Ute i Europa, där jag bor, är det vanligt att män har kostym, skjort och slips på jobbet. Kvinnorna har då dräkt, alltså kavaj och kjol/byxor, och topp eller blus. Till mörk kostym eller kavaj kan då mannen ta sina arbetskläder (kostymfärg beror på klädkod). Kan även kvinnan göra det eller förväntas hon ha andra kläder parad hemma i gaderoben?

Undrande, 17:08, 30 augusti 2010. Anmäl

Hindra skrytskurk?

Fråga: Det händer då och då att människor (kanske oftast män i varierande medelålder) mer eller mindre öppet skryter om att de regelbundet kör för fort. Inte sällan har jag stått i en klunga småpratande när någon nämner att han alltid kör mellan A och B och det bara på x timmar, dvs väsentligt kortare än vad lagen gör möjligt, ibland med tillägg om att “ja, jag kör ju normalt i 130km/h och jag är ju sååå bra chaufför, bilen är sååå bra och gps:en varnar för kontroller….” sagt i självklar ton och glatt som om vi alla skulle tycka att det var en himla effektiv och hyvens kille som riskerar både sitt eget och andra trafikanters (som lekande barns) liv.

Vad säger man i det läget?  jag vill ju inte bli ovän med drummeln, men heller inte tiga som om det var ett okej beteende.

Svar: Du beskriver något som inte är så ovanligt men alltid lika obehagligt. Vardagsbrotten är sannerligen ingenting att skryta över. Dit räknas också de som glatt förkunnar att de har ”snott” som de brukar säga – stulit heter det – saltkar eller bestick från krogar, äpplen från torghandeln osv. Obegripligt att normalt hyggligt folk tycker att det är okej att stjäla och dessutom att skryta om det. Pinsamt, pinsamt!

Att köra för fort är sannerligen inte något hjältedåd, det är en enda sak: att utsätta andra för livsfara.

Du skulle kunna säga när vardagsskurken dumskryter ungefär: ”oj då, det är onödigt att riskera andras liv, så bråttom har du väl inte?”

Det behöver inte skapa ovänskap mellan er bara du använder en vänligt bekymrad ton. I bästa fall kan det bringa till en absolut nödvändig eftertanke istället. Hur som helst är det rätt av dig att försöka.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (170)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 170

Men vaddå är ni i samma sällskap är det ju bara att framföra sin åsikt. Men du är arg och han är en drummel och en översittare och du tycker det är svårt att kommunicera. Han gör fel. Du också.

please, 00:22, 23 september 2010. Anmäl

BMW: Grattis till att du fortfarande lever med den körstilen! Och gudskelov att jag inte mötte dig på vägen. <br/>Hoppas du vuxit upp nu, men jag förstår att du hade bråttom hem till barnkammaren. <br/>Eller du kanske bara driver med oss...

Maja Gräddnos, 16:54, 1 september 2010. Anmäl

@BMW etc 10:20 - lustigt, det MÅSTE vara just du som FS refererar till i sin fråga. Hoppas du nu, med stigande ålder och allt vad det för med sig, har sänkt farten.

mop, 12:14, 1 september 2010. Anmäl

Just gällande fortkörning så är det ju förknippat med en hel del respekt. Visst, många, framförallt medelålders/äldre kvinnor håller inte med om det. Men å andra sidan är det ju inte dom man vill impa på. Men i grabbgänget/förortsbrudarna/BMW-åkaren i inlägget tidigare funkar fortkörning som en statussymbol. Det är coolt att speeda. Det är coolt att maxa med en tjurrusande HD mellan benen, eller sittandes i en speccad M-paketerad BMW. Det kommer ni inte komma ifrån. Vi vinner, ni står kvar.

Lars, 10:59, 1 september 2010. Anmäl

För något år sen hade jag en fröken i Gbg och jag körde dit i princip varje helg. Som snabbast snittade jag 160km/h Bromma-Linnégatan :-) (Altlså precis under 3 timmar) :-) Lördag morgon, åkte runt 04,00. Nada trafik. 160 var alltså snitthastigheten. Men ut ur Stockholm och framförallt in i Gbg gick det ju inte helt så fort, men E4:an pumpades i över 200km/h långa sträckor. Jönköping-Gbg är ju sådär bra väg. myckte bromsa in och gasa på.... Gott var det i alla fall :-)

BMW + Spinners = Winner!!, 10:20, 1 september 2010. Anmäl

@NN jag är fullt medveten om att fordon drar mer bränsle i stadstrafik. Där gäller det att köra mjukt, undvika tvära inbromsningar och accelerationer genom att ha koll långt fram på tex rödljus. Men att ligga på runt 100 på motorväg drar minst bränsle åtminstone för min bil.

Den vanliga Greta, 07:32, 1 september 2010. Anmäl

Jag får lov att lämna denna debatt som jag hemskt gärna hade deltagit i, men att bli censurerad för att man försöker få svenska folket att respektera trafikreglerna är inte okej, på såna villkor kan man inte föra en diskussion.

Ullrika, 07:31, 1 september 2010. Anmäl

Den vanliga Greta, 12:04: <br/>Nu handlar förvisso frågan om att följa vid vare tillfälle gällande hastighetsbestämmelse, och inte om de utsläpp som är förknippade med olika hastigheter, fordonstyper, bränslesorter etc. men ändå en kommentar: <br/>Det är inte så att du med automatik får större utsläpp ju fortare du kör. Minst utsläpp har du när fordonet drar minst bränsle, och det är inte precis i stadstrafik som det inträffar för de flesta fordonstyper.

NN, 07:03, 1 september 2010. Anmäl

@Cajsa 8:41 ; Jasså , det ÄR så att det oftast är män som kör för fort..? Min poäng är att kvinnor alltid kan slänga ur sig vilka kritiska generaliseringar som helst om män -sanna eller osanna- utan att de tillfrågas om de har något som styrker deras åsikt. Om män däremot fäller någon liknande kommentar om kvinnor blir det ett fruktansvärt liv och skrik om "mansgriseri", "diskriminering" osv...

Janne, 07:03, 1 september 2010. Anmäl

Kommentarerna till skrytskurk har gått ner från över 100 till 30! Själv har jag kommenterat andra frågor, ibland lite fränare i tonen, men ofta på ett både positivt och konstruktivt sätt, och ändå censurerats - ibland har de fräna kommentarnerna tagits bort men lika ofta de konstruktiva! Det sker till synes helt urskiljningslöst! Vad är det som pågår? Har svårt att ta denna spalt på allvar längre, fastän att den länge varit min favorit. Snälla DN, snälla Magdalena, förklara.

HR, 23:40, 31 augusti 2010. Anmäl

Etikettspalten: Begreppsförvirring i bjudningsvärlden

En del ord krånglar till begreppen.
Som ordet fördrink. Det har blivit vanligt som benämning på den dryck gästerna bjuds under den samling som oftast inträffar en stund innan måltiden serveras.
Men ”för”drink? Ska det betyda för(e) maten? Drink bjuds ju knappast till måltiden.
 En drink har från början varit starksprit, blandad eller inte med annat (nu är det lika ofta ett glas vin av någon sort, eller juice). Till mat serveras dryck. Fördrinken som blivit så populär särskilt hos yngre betyder för de lite äldre att några gäster som är bjudna på samma middag går till en av dem och tar en drink – en fördrink före bjudningen innan alla beger sig till själva kalaset. Där får de en drink. 

Spelar väl ingen roll vad det kallas, huvudsaken är att man har kul! Visst, självklart. Men det brukar vara praktiskt att begreppen tolkas lika av om inte alla så en majoritet. Och så är det inte med denna omhuldade fördrink. Nu tror jag visserligen att fördrinken kommer att vinna över drinken oavsett var den senare bjuds. Men vill man vara säker på att verkligen alla begriper vad som menas så kallar man drinken för drink, och låter fördrinken bjudas hos någon annan än middagsvärdpersonen.

Blandade drinkar håller på att bli aktuella igen, fick jag höra häromdagen. En bra drink ska ha sitt eget namn! I ett annat land beställde jag en gång en Virgin Mary, Oskulds-Maria, vilket är en variant av Bloody Mary, Blodiga Maria, som ursprungligen består av tomatjuice med vodka och kryddor. Virgin Mary saknar vodkan.
”Madame, we call that a Bloody Shame” svarade bartendern artigt. En ”jäkla skam”, nåja. Med tabasco är tomatjuicen stark nog.

Ett återkommande ordkrångel är det kära O.s.a som ständigt vållar problem på inbjudningar. Många tycker att det ser fint ut men minst lika många vet inte vad det egentligen innebär. Det har till och med gjorts ett verb; ”ska man osa?” Eller ”osare till festen är (namn på någon som ska ta emot svaren)”.
Dags alltså för ännu en begreppsutredning av detta: O.s.a. uttyds ”om svar anhålls”, anhålls betyder ombeds. Och det i sin tur betyder att gästen absolut ska svara antingen ja eller nej. Inte att det är frivilligt att svara. Inte heller att om man inte svarar så kommer man på kalaset. Eller att om man inte svarar så kommer man inte dit.
O.s.a betyder svara, inget annat.
Skriv ”svar” i stället för O.s.a!

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (24)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 24

Jag tyckte nog också att det var lite underligt? OM svar anhålles - vad betyder det? OM du har ett svar så vill jag gärna ha det, d.v.s. om du vet huruvida du kan komma eller inte så vill jag gärna veta det? Eller hur blir det när man betonar ordet OM?? Och att hur man skall tolka en sats beror på betoningen av det samma är väl inget som är specifikt för det svenska språket?

Sassa, 16:06, 1 september 2010. Anmäl

Hur skulle man annars tolka det? "OM svar anhålles, så händer vad?" Det faller på sin egen orimlighet. "Om SVAR anhålles" är den enda rimliga tolkningen.

DHS, 14:11, 1 september 2010. Anmäl

Svenska är ett förunderligt språk. Så mycket hänger på betoningen. Jag har funderat över uttrycket o.s.a. och själv betonat ordet "om", dvs OM svar anhålles. Men till slut har jag förstått att det är ett något gammaldags sätt att be om svar, dvs "(jag) anhåller om svar" alltså "om SVAR anhålles". Eller hur? Och visst blir det begripligare så?

Gun, 13:29, 1 september 2010. Anmäl

DHS: Jag tror att man misstolkar det som att "OM du svarar, svara då senast den xx/xx-xx" (If) istället för det om som avses: "Vi ber OM svar". (about)

Sune, 15:32, 31 augusti 2010. Anmäl

@Sune, C: hur menar ni? Hur skulle man misstolka det som "if" menar ni? Om svar anhålles, så vadå?

DHS, 09:42, 31 augusti 2010. Anmäl

@Sune: exakt! Var själv på väg att kommentera detta...

C, 08:25, 31 augusti 2010. Anmäl

O.s.a betyder "Om svar anhålles". Ordet "om" är anledningen till att det missförstås. Detta ord har fler betydelser. På engelska är det olika ord. 1 "If", 2 "About". I O.s.a avses "About". Men de som missförstår tolkar det som "If". Eller hur?

Sune, 15:09, 30 augusti 2010. Anmäl

Kan det vara så att begreppet fördrink är en översättning från engelskan "a drink before dinner"? Och order drink på engelska har ju en lite vidare innebörd än den svenska innebörden.

Deborah, 14:25, 30 augusti 2010. Anmäl

@Drinkare; en Bloody Mary med gin är en Bloody Margareth (Mary efter Mary I av England, Margareth efter mrs Thatcher) Se länk för fler alkoholutbyten. <br/>I dagens läge där det sällan bjuds in skriftligen är det väl inte så konstigt att folk inte vet exakta betydelsen av o.s.a.? Skriv ut orden så är risken för missförstånd mindre. <br/>@Kardinalen, 00:23; Student är man enbart så länge man studerar utöver det att man "tagit studenten", inte för tid och evighet bara för att man klarat av gymnasiet.

Pettsson (Webbsida), 13:09, 30 augusti 2010. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Åsa: jo, jag vet att ordet Virgin även betyder jungfru - men hur många i dag förknippar ordet jungfru med oskuld? Jag försökte bara vara supertydlig! <br/>Drinkare: det går bra med bådadera enligt drinkproffsen.

Magdalena Ribbing, 11:50, 30 augusti 2010. Anmäl

Penningpresenttack?

Fråga: I min släkt är det ganska vanligt att ge pengar vid födelsedagar, student, konfirmation med mera, eftersom många är äldre personer som helt enkelt inte har möjlighet att ta sig till affären och köpa present och tycker det är smidigt med ”en liten peng” istället. Jag, som tonåring som gillar bättre att resa än att ha massa prylar på hög, gillar förstås upplägget men det leder alltid till ett problem: hur tar man smidigast emot kuvertet?

Det känns ju helt fel att låta det vara oöppnat, samtidigt känns det snålt att inför hela släkten öppna kuvertet, kolla vad som ligger i (kolla hur mycket pengar som finns) och sedan utbrista i ett tack. Tänk sen att det kanske är fem kuvert som ska igenom samma procedur, och det känns genast falskt och pinsamt.

Vissa släktingar lägger ju i ett kort som man kan låtsas beundra och läsa noggrant, men en moster till exempel brukar rita fint på kuvertet och sen bara lägga pengarna rakt i. Vad är mest artigt att göra?

Svar: För det första: det är jättebra att du tänker på hur du ska ta emot en present, och att du vill göra rätt för att varken verka otacksam eller girig. Det gläder en gammal luttrad folkvettsexpert!

För det andra: egentligen är det inte så besvärligt att ta emot kuvert med pengar. Du vänder ju inte på en given bok eller sak för att kolla eventuell prislapp, så du behöver inte heller öppna kuvertet med pengar för att tacka för den exakta summan. Ingen väntar sig att du ska säga “tack moster X för dessa 300 kronor”.

Du vet att det är pengar i kuvertet, givaren vet att du vet, så du tar emot kuvertet, ser glad ut och säger ungefär ”åh så trevligt, jag blir så himla glad för ett tillskott till reskassan, tusen tack”.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (17)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 17

@Livet är inte bara svårt, det är orättvist också, Det kan inte vara så att frågeställaren har problem inom släkten och det inte alls är han själv som "inte klarar" den enklaste situationen? <br/>Tyvärr finns det familjer där det uppstår osämja när någon ska vara "värre" än den andre. Kanske därför frågeställaren vill vara försiktig och det inte alls handlar om dålig uppfostran. <br/>Själv kan jag inte bjuda min och fästmöns familj samtidigt. Min familj har just detta problem.

Mikael, 14:54, 30 augusti 2010. Anmäl

Min hustru och jag erhöll dels pengar, dels presentkort till ett varuhus. Vi valde att tacka med ett brev i vilket vi berättade vad det blev. Samma kan ju göras om man fått pengar till en resa - att man indikerar vart man reste, helt enkelt.

Gustav Henriksson, 14:04, 30 augusti 2010. Anmäl

Har vi blivit så bortskämda att vi inte ens klarar att visa oss glada och tacka ordentligt för gåvor ? Klart man ska titta på kortet som någon har tagit sig till affären för att köpa, kanske valt lite extra noga för att det skulle passa osv. Pengarna behöver man inte visa upp för alla andra, men man ska självklart "låtsas beundra och läsa kortet noggrannt...". Inte så jobbigt! Hyfsat och inte farligt sak att tacka ordentligt för gåvan/presenten !!

Anna d.ä, 11:59, 28 augusti 2010. Anmäl

Men... hallå. Det är väl upp till varje familj om man vill ha en peng eller en sak? I fs familj funkar pengar bäst och alla är glada, sen är jag säker på att i familjer där man inte vill ge pengar så gör man inte det.

Ullrika, 09:08, 28 augusti 2010. Anmäl

@Ej pengar, Gratulationskort är aldrig fel, <br/>vet hut! Pengar är den ultimata gåvan eftersom folk i allmänhet är så fruktansvärt dåliga på att köpa vettiga saker, pengar är alltid användbara och man kan aldrig få för mycket av dem ["andra" kan få "för mycket" av dem, men det är avundet som talar]. Och ska något göras ordentligt -- i detta fallet införskaffa prylar -- får man, som regel, göra det själv. (Jag påstår nu inte att jag är bättre på att hitta på presenter åt folk.)

Bengt, 23:26, 27 augusti 2010. Anmäl

Magdalena har sâ sköna kommentarer; en person jag BEUNDRAR även om jag inte alltid är överens med vad som sägs är hon alltid respektfull!

SephoraBaby, 20:23, 27 augusti 2010. Anmäl

Apropå äldre och penninggivande: <br/>Finns det inte kommunikation över åldersgränserna, så att de äldre kan be någon av de yngre om hjälp att köpa något? Jag föredrar själv saker framför pengar [pengar är så tråkigt!] och hjälper när så efterfrågas till med inköp.

Ej Pengar, 18:53, 27 augusti 2010. Anmäl

Som givare kan man bjuda på ett snyggt gratulationskort som presentmottagaren kan visa och vira sin uppskattning kring oavsett summan i kuvertet. Man kan ju snygga till penninggåvor, som ofta är lite tråkiga och opersonliga även om de är önskade.

Gratulationskort är aldrig fel, 18:09, 27 augusti 2010. Anmäl

Ja, man kan ju alltid öppna kuvertet och diskret se efter vad det innehåller utan att visa upp innehållet för de övriga innan man tackar. Det kan ju vara något helt annan än kontanter i "paketet". Alternativt så öppnar man inte NÅN present förrän man är själv igen. Kom då bara ihåg att ringa och tacka givaren sedan inom rimlig tid.

Förslag, 15:32, 27 augusti 2010. Anmäl

Jag brukar göra precis så som "Livet är inte bara svårt..." beskriver. Det brukar fungera utmärkt och har aldrig känts varken pinsamt eller konstigt.

Ack, 12:52, 27 augusti 2010. Anmäl

Tärnkostnad?

Fråga: Jag ska vara tärna på min barndomskompis bröllop om två veckor. Vem ska betala min klädsel? Vi pratade aldrig riktigt om det innan. De önskar sig pengar i bröllopspresent och jag föreslog att jag kunde betala min klänning som en present till dem. Då var det aktuellt med en klänning som bruden hade valt som kostade 1500 kr vilket jag tyckte var rimligt.

Nu blev det istället en långklänning som kostade 2 600 kr som jag valde efter direktiv från bruden (färg bland annat). Min familj tycker att jag ska betala klänningen oavsett men jag hade ju aldrig köpt den klänningen om det inte vore för att det skulle vara en tärnklänning till hennes bröllop.

Svar: Nämen usch så trist! Jag antar att du inte är väldigt rik, och varför i allsin dar ska du då betala 2600 kronor för en klänning som du använder en kväll och kanske aldrig mer? Som du kanske inte ens gillar färgen på? Om klänningen hade varit något du gillade och skulle komma att använda framöver så vore det en annan sak, då hade du fått räkna den som framtida garderobsinvestering. Nu läser jag din fråga som att du inte är förtjust i klänningen.

Men varför ska du ge en god vän en bröllopspresent för 1500 kronor? Det är väldigt mycket pengar. Kanske kan den summan vara okej för en present inom den allra närmaste familjen, men en kompis som förmodligen är ganska ung kan verkligen inte förväntas lägga ut så mycket på en present.

Många som tillfrågas om att vara tärnor blir så hedrade att de tror att de ska finna sig i allt möjligt som bruden vill, massor av åtaganden av olika slag, och så detta med kläderna som tärnorna inte vågar diskutera med den självupptagna bruden som inte tar hänsyn till tärnans ekonomi. En tärna kan mycket väl ha en klänning som redan finns i hennes garderob, och kanske lägga till en vacker schal om det är kyrkvigsel vilket det vanligen är när man har tärna/or.

Varför tycker bruden att det är viktigt med en speciell klänning till tärnan för så mycket pengar? Vad är det för dumheter! Nu tycker jag att du ska säga till bruden att du står fast vid ditt erbjudande att betala 1500 kronor vilket som sagt är alldeles för mycket redan det, för din klänning och att det får bli din bröllopspresent. Men hon får lägga till den dryga tusenlapp som skiljer mellan den först bestämda klänningen och den som hon och i viss mån du nu har bestämt. Säg det vänligt, med hänvisning till din ekonomi.

Har du tur återgår bruden till att tillåta dig (!) att ha den första klänningen.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (93)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 93

Bruden blir fartblind och du dras med i farten..... Trist att vara den som bromsar i det läget, men man måste. Annars står man där sen med tomt bankkonto och en tråkig eftersmak i munnen. Om vänskapen är stark så står den pall för att du säger; 'Kära xxx mitt bankkonto håller på att sina, jag räknade med att stå för en klänning för 1500:- och nu drar det iväg. Vad gör vi tycker du?' Aldrig att hon då säger att det får du stå för ändå.

Anna d.ä, 10:20, 2 september 2010. Anmäl

Nu har kommentarerna på skrytskurk gått ner från 105 till 33. Varför?

Ullrika, 22:03, 31 augusti 2010. Anmäl

Förlåt Ann, det blev ett totalt missförstånd eftersom din kommentar tagits bort.

Cajsa, 13:02, 31 augusti 2010. Anmäl

Anna 11:00: Jag tror det är nåt fel på censurfunktionen, jag har blivit konsekvent censurerad i hela skrytskurk-debatten fast jag talat för att man ska hålla trafikreglerna. Det går nog till sig om ett tag.

Ullrika, 11:34, 31 augusti 2010. Anmäl

Cajsa, nu fattar jag verkligen ingenting! Jag tyckte det var jättetrevligt att få välja klänning själv, hade självklart inget emot att betala den själv eftersom jag själv fick välja och jag fortfarande använder den, det var jättegeneröst av bruden att ge mig sminkning och frisör, dvs: alla var glada. Jag försökte alltså beskriva hur roligt ett bröllop och alla dess förberedelser kan vara för alla parter. Men min kommentar togs bort, och jag vet fortfarande inte vad som var stötande.

Anna, 11:33, 31 augusti 2010. Anmäl

Men snälla Anna, läs frågan igen. Du fick ju välja vilken klänning du ville och valde säkert en som du avser att använda fler gånger. Att du själv betalade den var ju inte fel.Oftast är det inte på det sättet. Det är det flera kommentatorer reagerar på.

Cajsa, 11:21, 31 augusti 2010. Anmäl

Ska berätta om min väninnas bröllop där jag var tärna. Bruden bad mig bära blått, och jag köpte en fin klänning jag själv tyckte om och fortfarande bär ibland. Sedan betalade bruden en sminkös och en hårfrisörska åt mig (och sig själv). Dessutom gav hon mig en liten present, vilket jag tyckte var onödigt, jag var ju glad att få vara tärna, men det var en rar gest. Och så la jag ut en hel del på en present helt enkelt för att hon är en sån fin kompis.

Anna, 10:49, 31 augusti 2010. Anmäl

HR kanske menar: "Jag är ärad och skulle jättegärna vara din brudtärna, men med de ekonomiska konsekvenser det kommer att innebära är det tyvärr inte möjligt för mig."

Ullrika, 10:49, 31 augusti 2010. Anmäl

Är det verkligen bara jag som vågar säga ifrån i sådana situationer så att jag INTE går hem luspank från min väns bröllop? Hallå? Lite civilkurage, någon? <br/>Är du snäll i tonen, vänlig och saklig ska du se att bruden faktiskt förstår. Förstår hon inte - omvärdera vänskapen! <br/>Herregud....

HR, 10:42, 31 augusti 2010. Anmäl

Oj! Jag måste vara värsta snåljåpen, jag skulle aldrig gå med på att betala så mycket pengar för att vara tärna, om jag nu inte levde ett sånt liv att jag verkligen skulle ha användning för den fina klänningen riktigt mycket i framtiden. Jag är inte rik men inte heller fattig, så jag måste nog vara snål.

Ullrika, 10:42, 31 augusti 2010. Anmäl

Galaklädd?

Fråga: Jag och min make är bjudna till galakväll med anledning av ett företag firar 50-årsjubileum. Klädsel mörk kostym. Vad innebär det? Kan jag ha kort klänning? vilken längd föreskrivs?

Svar: Nu är det många galor, ser jag i frågefloden och kan läsarna notera i spalten! Trots att jag har svarat många gånger tidigare på frågan om mörk kostym gör jag det igen, i förhoppningen att fler ska ha aktuell nytta av svaret.

(Ursprungligen är “gala” en stor fest med hög klädnivå, men tiderna förändras och attityden till kläder likaså. En “gala” med männen i jeans och gymnastikskor är numera inte ovanlig, inte heller med vardagsklädsel för kvinnorna även om dessa tenderar att festklä sig oavsett männens uppknäppta skjortor. Detta är inte något jag rekommenderar, jag konstaterar faktum).

Till mörk kostym har en man just en mörk kostym (till mångas förvåning), vit eller mycket ljus skjorta, sidenslips gärna i milda färger, svarta skor. En kvinna har en knäkort eller vadlång festfin kjol/klänning med överdel som inte är axelbar men festbetonad genom urringning eller annat. Material siden, eller liknande fint tyg. Tunna fina skor, inte stövlar eller stövletter.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Hej, <br/>när det gäller damskor till klädkoden mörk kostym, går det bra med sandaletter med öppet för tårna så här på sensommaren ?

Ann Thunberg, 14:14, 30 augusti 2010. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Många tror att klänning är "finare" än separat kjol och överdel. Så är det inte, kjol och överdel även i olika material och färg är lika korrekt till alla klädnivåer som hel klänning - det är en fråga om smak. Alltså brukar jag skriva kjol/klänning och överdel. En klännings övre del är ju en överdel, tänker jag.

Magdalena Ribbing, 12:45, 27 augusti 2010. Anmäl

"kjol/klänning med överdel "? Går inte en klänning bra om den har ungefär samma stuk, eller blir det en högre klädnivå om man väljer klänning?

Ullrika, 08:56, 27 augusti 2010. Anmäl