Otackande?

Fråga: Jag skriver brev, mejlar text och bilder (foton) men får aldrig något tack för detta. Hur länge skall man behöva vänta på ett svar från den man sänt uppgifter till?

Svar: Det är inte bara mejl, brev och vykort som allt fler struntar i att tacka för – även presenter, fester och annan vänlighet förblir otackade för numera.

Förvänta dig inte något tack, men gläds åt det som undantagsvis kommer. Du kan inte räkna med någon tacktid, inte med något tack alls, men du kan ändå vara ganska säker på att dina brev, mejl och bilder uppskattas av mottagarna, även om dessa inte orkar/kan/förstår att ett tack är självklart.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (47)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 47

Det är ju artigt att svara på privata mail men om man inte får något svar eller tack så är det nog rimligast att anta att personen man skickat till inte är särskilt intresserad av att kommunicera på det sättet. Lägg energin på de som uppskattar det istället. För övrigt tror jag att mail och sms för många verkar uppfattas som en väsenskild, lägre sorts kommunikation i jämförelse med pappersbrev och telefonsamtal, och därför inte omfattas av samma hyfs.

Nikki, 12:54, 4 oktober 2010. Anmäl

Vad betyder lolcatz? lol?

Barbro, 08:38, 4 oktober 2010. Anmäl

Åsikten att man genom ett "tack" eller "ursäkta" skulle hamna i skuld eller underläge är för mig både en främmande och skrämmande attityd. Och att man dessutom skulle räknas som "underklass" då, är ännu mer absurt. Att inte orka eller anse sig förmer än att behöva visa andra vanlig vänlighet eller hyfs, påvisar väl egentligen ganska klart inför alla att man inte fått någon uppfostran och flaggar att man är både obildad, ovänlig och lat.

Maggie, 08:35, 4 oktober 2010. Anmäl

…några dagar/veckor" - hur svårt är det? Det tar varken tid eller ork.

lisen, 12:33, 3 oktober 2010. Anmäl

Jag tolkar det också som att det inte handlar om massmejl eller kedjemejl, dem förväntar man sig väl dessutom sällan något tack för. Personligen blir jag galen på folk som inte bekräftar att de fått ett mejl, både i jobbet och privat. All respekt för att man inte har tid att skriva ett uförligt svar, eller kan lämna besked just i samma stund, men att replya "tack för ditt mejl, kul att höra från dig/se bilderna från vårt besök hos er" eller "tack för ditt mejl, jag återkommer med besked inom någ

lisen, 12:31, 3 oktober 2010. Anmäl

Oavsett om man skickar mail eller post så gäller ju följande: <br/>Antingen har någon efterfrågat detta, och då är det artigt och praktiskt att tacka. Eller så är detta din spontana idé och du skickar saker oombett. då skall du absolut tolka ett uteblivet tack som "vill inte ha mer av detta". Sluta genast med det! Om dina brev är uppskattade så kommer mottagaren att höra av sig då du slutar. För du kan inte vänta dig att den som inte vill ha dina brev säger ifrån.

mimmi, 22:32, 1 oktober 2010. Anmäl

Lisa.Jag tror att vissa människor ser framför sig drängen som tar av mössan för patronen och tackar ödmjukt och därför tror att det är fel att tacka i dagens jämlika samhälle. <br/>Naturligtvis har dessa människor inte fått någon riktig uppfostran (vad gör dagis och skola när föräldrar inte klarar att uppfostra sina barn?). Dessa vuxna individer kan ju heller inte vara särskilt klyftiga ; man lär sig i alla åldrar. Tycker jag.

Sylvie, 12:59, 1 oktober 2010. Anmäl

Jag får ofta höra att "jag är så dålig på att skriva" men så länge man inte är analfabet kan man svara med några korta rader eller varför inte ringa upp istället om man inte orkar skriva? Känns trist att engagera sig i nån med den attityden.

Emma igen, 10:37, 1 oktober 2010. Anmäl

Spock: håller med dig till fullo. För att det ska finnas en balans i en väsnkapsrelation måste man även uppmärksamma att man mottagit och blivit glad. Om det handlar om jobbiga kedjebrev kan man svara EN gång att man inte vill ha spam.

Emma, 10:35, 1 oktober 2010. Anmäl

@FS. Om du skickar mycket, men ingen tackar, så kan det vara att alla dina vänner är okänsliga, men också att du missuppfattat om de verkligen uppskattar vad du skickar ut. Brist på tack kan vara att man inte vill ha det som skickas och om man tackar så får man mer av varan. Självklart ska man tacka, men det är lätt att skicka för mycket med mejlen. Kostar inget och tar bara ett par sekunder.

mm, 09:33, 1 oktober 2010. Anmäl

Facebookstvång?

Fråga: Jag finns med på Facebook, uteslutande av nyfikenhet och för att se vad detta nya fenomen är för något. Jag har aldrig haft någon som helst tanke på att börja umgås med mina vänner elektroniskt, det gör jag mycket bättre IRL (In Real Life). På min sida i Facebook har jag inte skrivit något alls om mig själv och inte heller lagt upp mitt foto.

Men då och då får jag förfrågningar från andra som vill bli min ”vän” på Facebook. För att det skall bli verklighet, dvs att mitt namn förs upp på den andres lista av ”vänner”, krävs att jag accepterar förslaget. Accepterar jag inte förslaget blir vi alltså inte ”vänner”.

Hur oförskämt är det att inte acceptera ett ”vänförslag”?  De som frågat mig hittills har varit rätt perifera bekanta som jag inte har någon löpande kontakt med, och som jag inte har något intresse att intensifiera kontakterna med. Accepterar jag deras förslag kan det tyvärr tolkas som att jag vill ha mer kontakt. Å andra sidan vill jag inte såra någon i onödan.

Detta är kanske ett bagatellartat problem, men i takt med Facebooks expansion och växande dominans växer också problemet. Alla känner sig uppenbarligen inte helt bekväma med att ha sitt namn på andras vänlistor, fritt att läsa för alla som har en internetkoppling.

Svar: Acceptera inte! Det är möjligt att det inte är vänligt enligt Facebooketiketten, om det finns en sådan – den är obekant för mig, vilket jag härmed besparar mina kommentatorer besväret att påpeka för mig. Men hurdan en eventuell Facebooketikett än må vara spelar den ingen roll, påtvingad “vänskap” med andra kan aldrig betraktas som nödvändig av artighetsskäl.

Precis som du tycker jag att det är påfrestande med dessa Facebook-anslutningar och tvärvägrar själv all närvaro på Facebook. Gör det du också. Frågar den som vill ha dig bland sina ”vänner” varför du inte vill vara med, så säger du som det är ”jag har bestämt mig för att vara synnerligen sparsam med att delta”. Blir någon sur då så är det för att han eller hon vill redovisa ett stort antal ”vänner” och det är inte ditt problem, som det heter.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (117)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 117

Jag tycker frågeställaren bör ställa sig frågan varför hon har FB. Det går väl ut på att träffa nya vänner o gamla o ha det trevligt på forumet! Jag har ofta förvånats öveer hur bra kontakt man kan få m folk man kände för 20 år sen el knappt känner alls IRL så såna kontakter är inte att förakta. Jag tar illa upp om jag blir ratad vid vänförfrågningar. tar det såklart personligt för jag skickar bara t folk jag känner på nåt sätt. Dissar de mig blir det konstigt nästa gång vi ses.

mari, 12:52, 29 oktober 2010. Anmäl

Att ha FB går väl ut på networking o viljan att ha o lära känna nya vänner? annars fattar jag inte vad man har där att göra? För att snoka på andra eller? Jag har blivit bortvald av några som jag känner IRL o det är lika hemskt o åpinsamt varje gång. Nu senast en kollega på jobbet som sitter bredvid mig vid fikat.. blev inte så trevlig stämning efteråt kan jag erkänna. Vill man inte ha några vänförfrågn beh man ju inte FB?

Mia, 12:45, 29 oktober 2010. Anmäl

Jag tror inte att frågeställaren förstår sig på facebook. En facebookvän är inte samma som en vän i riktiga livet. Snarare kan det vara allt från nära vänner, till bekanta,till avlägsna släktingar och gamla klasskamrater. Så att svara ja på en vänförfrågan betyder inte att ni helt plötsligt ska bli bästisar utan snarare ett sätt att kunna hålla kontakt om ni så önskar. Om man inte svarar ja syns detta inte hos den frågande som eventuellt helt förbiser att den fått nobben med lite tur.

klj, 16:03, 6 oktober 2010. Anmäl

diskussionen har slutat att handla om det bisarra faktum att frågeställaren är besvärad av det faktum att han/hon får vänförfrågningar! medge att det någonstans lite är meningen med facebook? <br/>sen är det nog inte så enkelt att den som har en väldigt "öppen" profil per automatik tror sig vara väldigt intressant och spännande. för isåfall betyder ju det att den som har en väldigt begränsad profil alltid tror sig vara ointressant.

E, 20:25, 5 oktober 2010. Anmäl

@ er som stör er på fb-användare som inte tycks dela med sig särskilt mycket av sig själva, sk "skuggor" eller "ubåtar". Nej, det mest troliga är nog tyvärr inte att du är en fantastiskt intressant person som de vill spionera på, utan snarare att personen begränsat din tillgång till sin sida. Du har missbedömt hur mycket personen vill dela med sig av med dig när du skickade ut din vän-förfrågan. Sånt är livet!

Nika, 15:25, 4 oktober 2010. Anmäl

Personligen tycker jag det är oartigare att skicka en vänförfrågan till någon man inte träffat på åratal, utan ens en liten hälsning. Förväntar man sig verkligen att den ska bli accepterad? Jag menar så att man blir förolämpad om den inte blir det? Om någon skickar en trevlig hälsning och ber snällt att få vara ens vän är det ju artigt att svara med en förklaring om man inte vill det, men "massförfrågningar" från folk man bara är bekannt med behöver man verkligen inte lägga tid på att svara på!

Martina, 13:00, 4 oktober 2010. Anmäl

Vad jag ogillar folk som hittar på egna regler för hur man ska bete sig! Det är givetvis upp till var och en hur man vill använda facebook. Det är inte oartigt att inte vara registrerad på facebook, så självklart är det inte heller oartigt att inte lägga ut information om sig själv eller att inte acceptera vänförfrågningar om man nu är där. Den som har problem med att andra inte lägger ut info om sig själva och inte vill att de ska kunna se ens sida kan dölja den för andra än sina vänner – probl

Martina, 12:56, 4 oktober 2010. Anmäl

Vad jag ogillar folk som hittar på egna regler för hur man ska bete sig! Det är givetvis upp till var och en hur man vill använda facebook. Det är inte oartigt att inte vara registrerad på facebook, så självklart är det inte heller oartigt att inte lägga ut information om sig själv eller att inte acceptera vänförfrågningar om man nu är där. Den som har problem med att andra inte lägger ut info om sig själva och inte vill att de ska kunna se ens sida kan dölja den för andra än sina vänner – probl

Martina, 12:56, 4 oktober 2010. Anmäl

distanserar sin kontakt i verkliga livet också. Därför kan det ju vara praktiskt med en kort förklaring till varför man tackar nej om man känner personen i fråga. <br/>Naturligtvis finns ingen anledning att bli vän med eller förklara för personer man aldrig träffat, det händer ju att man får förfrågningar från totala främlingar. F ö så tycker jag liknelsen mellan FB och att gå på dans var mitt i prick!

Lisa, 07:51, 3 oktober 2010. Anmäl

FB är ju frivilligt, samt på vilken nivå man deltar. Men de flesta är ändå med där för att ha ett nätverk av både närmare och mer perifera kontakter. Var gränsen går mellan FB och verkliga livet är dessutom flytande beroende på vilken typ av FB användare man är. För mig är FB en del av mitt verkliga liv men många vänner spridda världen över. Så att få sk vänförfrågningar från olika bekanta ingår ju i konceptet, och att konsekvent tacka nej till dessa kan i vissa kretsar tolkas som att man distan

Lisa, 07:49, 3 oktober 2010. Anmäl

Etikettspalten: Betalar två för en?

Ännu en fråga har kommit angående hur pengar till en gemensam present eller en gemensam transport ska fördelas:

“I flera umgängen som jag är en del av lägger vi ofta ihop pengar och köper en lite större present tillsammans när någon firar födelsedag eller bröllop och liknande. En del par tycks se sig som en enhet som bara betalar för en person. En annan variant är att flera lägger ihop och någon som är i ett förhållande lämnar sin överenskomna summa men sedan skriver med sin respektives namn på det gemensamma födelsedagskortet. Ett sista exempel: nyligen skulle jag och ett par åka en längre sträcka med bil. Det var deras bil och innan kom vi luddigt överens om att ”vi delar såklart på bensinen”. I slutändan stod jag för hälften och de två för hälften av bensinkostnaden. De är mina vänner och det är deras bil som slits osv. Men är det rätt?”

Nej, det är helt fel, svarar jag, och det gör jag i ampert tonläge.

Faktum är att jag blir arg över det bakomliggande i denna fråga. Den har varit uppe tidigare men det var ett tag sedan. Nu har den återkommit i olika varianter så pass många gånger att jag finner anledning reda ut begreppen på nytt. Kanske råder extra intensiva present- och skjutstider just nu?

Hur som helst gäller en enda regel när det handlar om att dela kostnaden för en present, eller för en transport, eller för ett kalas eller vad det än är som är en gemensam företeelse vars pris ska delas av ett visst antal personer. Den regeln, och det är sannerligen en regel, är att varje medverkande person är en enda individ, oavsett om individen bor ihop med någon annan som ska vara med och dela, har ett förhållande med någon, är en del av en tresamhet, är nära släkt eller vad som helst som kan anföras som skäl att inte betala individuellt. Alla är lika dumma och lika fel.

Enda orsaken att inte betala per person gäller barn som kan läggas till i föräldrarnas namn. De som saknar egen inkomst förväntas bara delta efter förmåga men finnas med på givarlistan. Den i sin tur ska skrivas med givarnas namn i bokstavsordning för övrigt, också en fråga som brukar ställas i sammanhanget.

Så det jag blir arg över är det fullständigt obegripliga oförstånd, förmodligen oftast snålhet, som gör att allt fler (frågorna om detta har ökat i antal) inbillar sig att när man är ett par betalar man för en person men att den som är singel betalar lika mycket som två. Tror verkligen de som bor ihop eller har ett förhållande att de är en enda enhet som äter och dricker som en enda person? Och sitter på ett säte i bilen? Att hälften av dem inte märks?

Visserligen har inte presenter med gästfriheten att göra, men det går inte att komma ifrån ett samband. Ett par som betalar för sig som en enda person tänker inte, har inget begrepp om normal hyfs, eller vilket är det värsta, sätter sin egen ekonomi före all solidaritet och generositet.

Samma sak är det med bjudningar, om man tänker efter. Följer man gammal sed att en bjudning medför en återbjudning så skulle singlarna alltid bjudas två gånger till varje par som varit på en bjudning hos singeln, om man vore noga och traditionell. Det måste man givetvis inte vara, men det är värt en tanke.

Nu kommer antagligen kommentarer om hur jag alltid förespråkar att par ska bjudas som en enhet, att en halva av ett par eller en person i en tresamhet inte ska sorteras bort av inbjudaren. Helt rätt, svarar jag i förväg, det är och förblir korrekt och rimligt att bjuda ett par osv tillsammans. Men det har ingenting att göra med fördelningen av kostnad för en present eller transport. Där är varje person en person, inte en halv.

Alltså: alla singlar, upp till försvar för individen! Betala hälften av det paren betalar! Lär er argumentet: “men nog är du och din partner varsin individ?” och framför det ihärdigt, vänligt men obevekligt. Låt inte paren åka snålskjuts på era pengar!

Säg om inget annat biter på snålisarna “vet du att girighet håller på att bli väldigt, väldigt omodernt?”

Just så är det. Oavsett Gekko.

Magdalena Ribbing 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (145)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 145

@Mattias ; Vem har pratat om kuvertavgifter?? Inte jag iaf. Min kommentar gällde som en pik till de som anser att de bara skall betala hälften så mycket per person ,jämfört med en singel,till en gemensam present, bara för att de är ett par ,medan de kommer att äta ,dricka, och ta plats som två personer på festen. Kort sagt egoister som ser sig som "en person" när det gynnar dem själva..

Janne, 08:36, 7 oktober 2010. Anmäl

Låt mig slippa presenter...

Tomten, 23:05, 6 oktober 2010. Anmäl

Det ska mycket till för att jag ska ta betalt över huvud taget ifall jag skjutsar någon i min bil. Jag uppfattar det som tramsigt ifall någon frågar mig hur mycket jag ska ha för bensinen. Jag tar illa upp om personen efter ett nekande svar insisterar om att få betala.

T, 22:59, 6 oktober 2010. Anmäl

@Janne. Presenter är inte samma sak som kuvertavgifter. Man bjuder något på fest för att man vill ha personerna där, inte för att man vill "ha betalt".

Mattias, 17:29, 6 oktober 2010. Anmäl

@Ka. Presenter är inte en entré man betalar till en fest. Det är en fin gest till värden. Hur nära man står är nog vanligtvis direkt kopplat till hur mycket man vill lägga på en present. Det är inte konstigt om en respektive inte betalar lika mycket som en direkt vän. Det står var och en fritt att lägga så mycket man behagar. Det är mycket i livet som är tråkigt, det är nog bara att vänja sig och lära sig att göra det bästa av situationen istället för att gnälla på andra.

Mattias, 17:27, 6 oktober 2010. Anmäl

Om man råkar ut för detta när det gäller en gemensam present till en person som skall ha fest, så kan man ju säga till det enkelbetalande paret ; " Tänker ni dela på en tallrik mat också på festen...?"

Janne, 17:27, 6 oktober 2010. Anmäl

Re: Mattias, 16:44, 4 oktober 2010. <br/>Men det är väl tråkigt om singlar inte ska kunna vara med på en enda jävla gemensam present bara för att man promt måste betala presentandel per hushåll, när man lika gärna kan betala per person? <br/>Jeeesus.

KA, 17:44, 5 oktober 2010. Anmäl

forts.... och du kanske ska fundera en stund på att det ibland kanske är skönt för den med bil att andra inte "gör anspråk på skjuts" jämnt och ständigt - bara för att man har bil, liksom..... ingen gillar snyltare, jag lovar - och det slår bara tillbaka på snyltaren själv förr eller senare

bilia, 10:24, 5 oktober 2010. Anmäl

@fy tusan, 21:38 - vad menar du med att "andra gör anspråk på ens pengar"... det är väl självklart att man _betalar för sig_ i sammanhang som presentinsamling eller bilresa med någon som är juste och ställer upp med bil? men prova själv nån gång att vara den som tar initiativet och samlar till & handlar present, eller bjussar på skjuts (för du har väl bil?) eller du kanske inte "utsätter dig för såna situationer" forts...

bilia, 10:23, 5 oktober 2010. Anmäl

@Lisa. Den som startade insamlingen att din mamma skulle få en cykel, är förmodligen nöjd att det sammanlagt blev ett fint bidrag till en cykel. Men om jag deltagit och lagt några hundra, skulle jag bli mycket förvånad och besviken om det var några som inte betalt alls, men ändå stod på kortet. Bättre att bestämma från början hur mycket man samlar in per person(ej per par) för rättvisans skull. Den som inte vill betala/köpa present kan skicka en egen hälsning. Inte använda ett insamlingskort.

Anna d.ä, 06:59, 5 oktober 2010. Anmäl

Bjuda avlägsen kusin?

Fråga: Jag och min sambo gifter oss om drygt en månad. Vi skickade ut inbjudningarna för en månad sedan och skrev att vi önskade ha ett barnfritt bröllop. En av mina fastrar har en dotter som snart blir 18 och hon tjatar nu om att få plocka med sig just denna dotter på vårt bröllop. Hon skickar meddelanden på nätet med hintar om att hennes dotter sitter och suktar efter att få följa med, och hur ledsen hon är som inte får komma med mera.

Till saken hör att jag varken sett min faster eller hennes dotter mer än sådär vart tredje år så vi har inte en speciellt nära relation, jag har knappt pratat med dottern i fråga sedan hon var liten.

Jag har redan påpekat för henne så fint jag kan att tyvärr får inte allas barn plats och att det faktiskt är en kostnadsfråga för oss också. Men inget av detta verkar hjälpa, det är som om hon inte lyssnar på vad jag säger. Jag  är rädd att hon kanske rent av tar med sig dottern ändå! Vad ska jag säga/göra för att hon ska fatta?

Svar: Jisses så festsugna en del är! Pinsamt! Faster måste genast få besked i klartext av dig. Ring henne och säg vänligt precis som det är: ”visst förstår jag att X vill gå på bröllopsfest, men vi har bestämt att inga barn ska delta, och även om X blir myndig i dagarna så är hon ju inte en av våra närmaste, vi känner ju knappt varandra, så jag hoppas att både du och X inser att hon inte kan få komma, vi har dessutom ont om plats”.

Faster är ju mest intresserad av att hon och hennes dotter ska ha kul, så hon blir sur förstås. Säger hon att då tänker hon inte heller komma svarar du väldigt vänligt ”så synd, jag beklagar att du inte vill vara med, hoppas vi ses vid ett annat tillfälle”. Övertala henne inte.

Eller så blir faster visserligen sur men infinner sig till bröllopet. Utan dotter förstås.

Eller så visar faster äntligen en viss mognad och inser att det inte är hon som gifter sig och inte hon som bjuder till bröllopet och inte hon som kan bestämma vilka som ska bjudas.

Stå på dig! Tro absolut inte på felaktiga påståenden om att släkt som kusiner har något slags given rätt att gå på bröllop – de behöver inte alls bjudas, i synnerhet inte om man inte umgås med dem.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (68)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 68

Egget: klockrent!

Viktoria, 12:36, 6 oktober 2010. Anmäl

Re: Jenny. Nu hade ju brudparet bestämt att inga i den generationen skulle bjudas. Det innebär alltså att den som skriker och bråkar och tjatar ska få vara med men inte de andra. Får kusinen vara med börjar kanske de andra också tjata. Hur menar du att brudparet ska göra då? Låta dem också vara med. Och kanske skicka notan till dig?

Egget, 10:18, 5 oktober 2010. Anmäl

...och dessutom Jenny, om hon bjuder bara en kusin, så kanske det är flera andra som tycker "vad konstigt att X blev bjuden, men inte vi!". Det kan bli ganska många extra personer då och man måste kanske byta till större lokal. Dessutom sänder det helt fel budskap till fastern och kusinen, att bara man tjatar och gnäller tillräckligt mycket så får man sin vilja fram.

Frida, 10:10, 5 oktober 2010. Anmäl

@Jenny, 19:03: Hur vet du att det inte är en stor extrakostnad? Bröllopet kanske har en kuvertkostnad på 1000:-.

Paulina, 08:50, 5 oktober 2010. Anmäl

Bjud in din kusin! Du skriver att du inte har träffat din kusin på flera år, då är väl bröllopsfesten ett upperligt tillfälle att ses på! Hon vill ju så gärna vara med. Det är ingen stor extra kostnad med en person till och din kusin slipper känna sig bortvald. Synd att man ska behöva rådfråga Ribbing om en sådan självklarhet.

Jenny, 19:03, 4 oktober 2010. Anmäl

Men VILL kusinen själv verkligen så passionerat vara med på bröllopet? Man kan ju undra varför hon så hett skulle önska det, med tanke på att hon och FS inte står varandra nära och knappt har pratat med varandra sedan kusinen var liten. Alla tonåringar brinner ju inte heller för att umgås med äldre släktingar utan känner sig uttråkade utan jämnåriga att prata med. Har fastern här gjort det till en principsak att propsa på att dottern ska med, oavsett om hon är bjuden eller ej för att hon snart ä

Maggie (Webbsida), 09:15, 4 oktober 2010. Anmäl

uschja: man kan glida isär utan att ha någon konflikt bakom. Låt folk välja fritt, den släkt man trivs och umgås med, sedan de vänner man umgås med. Svårare behöver det inte vara :) <br/>Släktskap = inte ett obligatorium. Själv har jag blivit bjuden som kusin, och i andra fall inte. Jag har lyckönskat alla oavsett om de haft ett stort bullrande bröllop eller ett litet, om jag varit där eller inte.

Sofia, 02:08, 2 oktober 2010. Anmäl

Hur räknar ni som menar att man ska bjuda pysslingar (=femmänningar). Detta har inget med mobbning att göra utan att ett bröllop med över 1000 gäster med en kuvertkostnad på 500 kronor går på en halv miljon i bara matkostnad! Abonnera en restaurang, hur många restauranger tar så många personer? Och hur mycket hinner man umgås om man är så många, och man kanske bara har träffat en tiondel av dem förut. Bättre att bjuda de släktingar och vänner man känner.

Kusin Vitamin, 17:11, 1 oktober 2010. Anmäl

Sofia, Jag förstår om allt handlar om pengar, naturligtvis. Men om man har 4-5 kusiner och hellre bjuder in några bekanta än dessa kusiner med familjer, då finns det nog en del konflikter i släkten. Men du menar naturligtvis, hellre nära vänner än kusiner. Och det är naturligt, men ändå tråkigt och sorgligt att man inte har bättre kontakt med så nära släktingar.

uschja, 17:05, 1 oktober 2010. Anmäl

uschja: En del föredrar att om man har begränsat med plats att bjuda de man har kontakt med och står nära, även om de inte är släkt. Den släkt man bjuder är de man umgås med annars. Man är inte anti släkten, man bara prioriterar annorlunda. Man får göra som man vill, men släkten är inget obligatorium :) Jag förstår båda sidor, gör du?

Sofia, 16:59, 1 oktober 2010. Anmäl

Hinka ur box?

Fråga: Under vilka omständigheter och i vilka sammanhang är det accepterat att ”krana” rödvin direkt ur en låda, det vill säga hålla pipen över munnen och dricka direkt ur den? Om detta anses olämpligt, hur påpekar jag det för en gäst eller, för den delen, värden?

Svar: En bjudning där gästerna hinkar i sig direkt ur vinboxen verkar inte vara påfallande formell. Så länge du själv inte dricker direkt från vinkranen behöver du knappast bry dig om att andra gör det. Inte heller behöver du påpeka det för värdpersonen som förmodligen ser detta, och knappast kan göra något åt det utom att kasta ur krandrickarna. Utkastandet är inte medgästernas sak.

Tycker du att det är ohygieniskt att dricka vin från den kran som andra har haft i gapet har du alltid möjligheten att avstå från att dricka vin. Det kan rentav vara en fördel i detta sammanhang.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (69)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 69

Verkar vara en riktig supartillställning. Är inte speciellt "fin" av mig, men har aldrig hört talas om att krana vin på detta sätt.

GB, 22:05, 5 oktober 2010. Anmäl

@normalperson. Det är nog så att verkligheten inte är som du tror - den är mycket, mycket värre. Allt som människor kan tänka sig går att göra gör de också. MR får nog betydligt värre frågor till sin låda än denna. För övrigt är vi många som tycker det är kul med dessa "idiotfrågor" och MR roliga svar på dem.

Ebenezer, 10:07, 5 oktober 2010. Anmäl

Intressant att det bara är en enda kommentar hittills som säger det uppenbara: den som frågar gör sig rolig på den här spaltens bekostnad och lyckas faktiskt rätt bra om man läser både MRs svar (kanske med glimten i ögat) och många totalt allvarliga kommentarer.

normalperson, 00:02, 5 oktober 2010. Anmäl

Troll-eri troll-era trallala.... <br/>MR kan hantera alla situationer och personer, detta var det ultimata beviset ;)

Anna d.ä, 17:52, 2 oktober 2010. Anmäl

hahaha maggans är så jäkla skön i sitt svar! "En bjudning där gästerna hinkar i sig direkt ur vinboxen verkar inte vara påfallande formell" + "[...] avstå från att dricka vin. Det kan rentav vara en fördel i detta sammanhang." = pure comedy gold:D

lena, 14:03, 1 oktober 2010. Anmäl

Som det heter i den kulturella dryckesvisan: Riddare av det runda bordet ville bli begravda i en källare där det finns vin, och med käften inunder kran!

Karmeliter, 17:13, 30 september 2010. Anmäl

fest för babianer?

Sven, 09:35, 30 september 2010. Anmäl

"Krana rödvin direkt ur en låda = okej på tisdagar efter kl. 20.

Ullrika, 08:37, 30 september 2010. Anmäl

ho ho, kapten grogg, du gjorde min kväll =)

olof, 00:06, 30 september 2010. Anmäl

Omväxling förnöjer! För några månader sedan var det en FS som frågade hur h*n på så bra sätt som möjligt skulle förklara att h*n inte drack lådvin, eftersom h*n tyckte att det var för simpelt. Så verkar det inte vara i det här fallet...... : )

Eva X, 18:19, 29 september 2010. Anmäl

Bjuda på hygien?

Fråga: Jag har en fundering om vad som kan anses gälla när man är inbjuden att övernatta hos någon eller bjuder in övernattande gäster. Vilka hygienprodukter bör gästen ta med sig och vilka kan man förvänta sig att värden tillåter att gästen använder ur badrummet?

Jag tänker på tandkräm, shampoo, duschtvål och liknande, dvs sådant som kan anses vara grundläggande hygienprodukter som de flesta, oavsett kön och ålder, använder under ett dygn. Min man och jag tycker olika. Han tar med sig allt när vi reser bort och förväntar sig att våra gäster gör likadant. Jag tycker att våra gäster gärna får använda vad de behöver (så länge det inte är dyraste hudkrämen eller receptbelagd medicin) och har när jag varit bortrest använt värdens tandkräm utan att tänka att det skulle vara fel. Vad gäller egentligen?

Svar: Spontan övernattning innebär ju att man som gäst inte har planerat den, och därför inte har tagit med sin tvål-tandkräm med mera. Då måste man utnyttja värdpersonens gästfrihet beträffande allt nödvändigt som tandborste-tandkräm-tvål. Men nattkräm? Tveksamt!

Vid planerad övernattning tar man som gäst med sig tvål, tandkräm, nattkräm, shampoo osv. Man är inte på ett hotell som tillhandahåller sådant, utan hemma hos en person som inte kan förväntas ställa upp med personliga hygien- och skönhetsprodukter till sina gäster. Användandet av krämer och liknande förutsätter ju också att man rotar i värdpersonens badrumsskåp eller annan förvaring. Sådant är alltid fel.

En generös värdperson kan föralldel säga till gästen vid inbjudan “bry dig inte om att ta med tandkräm och tvål och sådant, vi har allt du kan behöva i den vägen”.

Att ta av andras medicin, receptbelagd eller inte, är inte okej. Gästen kan fråga “har du ett huvudvärkspulver?” men absolut inte själv leta fram något ur andras skåp och lådor.
 
Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (89)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 89

jag hälsar ofta på hos en kompis till mig och måste då sova över för hon bor i en annan stad och vi har systemet att hon har en tandborste som är min som jag använder när jag är där (jag får låna tandkräm och schampo och tvål). känns onödigt att släpa på en massa sånt när man ändå använder så lite på en helg. i alla fall om systemet är ömsesidigt

sarah, 23:50, 13 oktober 2010. Anmäl

Kära Magdalena! <br/>Ibland känns ditt språkbruk väldigt gammalmodigt......när kunde man köpa huvudvärkspulver senast?

eva, 14:45, 12 oktober 2010. Anmäl

Handtvål på toa kan man låna. Det andra har man med sig själv

Fia, 20:53, 11 oktober 2010. Anmäl

Spanska är det. "mi casa es su casa". Inget annat.

Marie, 19:14, 8 oktober 2010. Anmäl

@Anna d.ä. Kan det möjligen vara esperanto? Någon som vet?

Språkintresserad, 11:38, 4 oktober 2010. Anmäl

Danne, haha! Bra idé, ska jag börja använda. Som sagt, badrumsskåpet rör man inte, resten får gästerna använda så mycket de vill hemma hos mig.

Y, 11:15, 4 oktober 2010. Anmäl

@Dolda koder och Språkintresserad <br/>Från Wikitionary: <br/>mi casa es tu casa - Informal phrase meaning "my house is your house" <br/>Man får över 60miljoner resultat om man söker på denna fras, så den är rättså välkänd kan man säga ;)

Anna d.ä, 19:22, 2 oktober 2010. Anmäl

Som Språkintresserad säger är uttrycket inte italienskt, och det är inte heller spanska eller portugisiska. Rumänska? Tror inte det. Men i alla händelser ska man vara försiktig med bokstavlig tolkning. I USA heter det ju "please help yourself" plus en gest mot kylskåpet. Det innebär INTE att det är fritt fram att länsa skåpet på mat och dryck - tar man en cola så får det räcka. I arabländer möts man av liknande gränslös gästfrihet, som man naturligtvis utnyttjar ytterst sparsamt.

Dolda koder, 16:33, 1 oktober 2010. Anmäl

@Hanna. Vad är det för språk uttrycket du hänvisar till kommer ifrån? Om det är italienska borde det heta: La mia casa é la sua/vostra casa. Jag har dock aldrig hört uttrycket användas på italienska för att uttrycka gränslös gästfrihet. I vart fall tar man definitivt som gäst inte för sig hur som helst i andra människors hem i Italien. Men det kanske är ett portugisiskt, spanskt eller sydamerikanskt uttryck?

Språkintresserad, 12:58, 1 oktober 2010. Anmäl

@ Gäst, 16:16, 30 september 2010, <br/>Aha, det var inte bara tandborste och tandkräm... om jag var i behov av att låna en tandborste och kräm så skulle jag inte känna mig diskriminerad om dessa hade legat i ett mörkblått fodral i ett tidigare liv... :-) <br/>trevlig helg!

Kristin, 10:01, 1 oktober 2010. Anmäl

Roligt funktionshinder?

Fråga: Vilka funktionshinder är det socialt accepterat att skämta om vid middagar/finare bjudningar etc? Jag har förstått att skämta om grövre medfödda funktionshinder såsom Downs syndrom inte är något som ses på med blida ögon. Men hur det med exempelvis skelögdhet? Finns det några tumregler att gå på?

Svar: Det är inte socialt accepterat att skämta om andras funktionshinder över huvud taget. Normala, anständiga, hyfsade personer med hygglig uppfostran skaffar sig inte ett skratt på bekostnad av dem som drabbats av någon fysisk eller psykisk svaghet.

Men det är inte ovanligt att låtsas stamma för att göra sig ”rolig”. Några tycker att det är vansinnigt kul att driva med ett felsvar grundat på hörselnedsättning. Vissa vindar gärna med ögonen i förhoppningen att det blir skrattframkallande.

Ingetdera av ovanstående exempel eller annat i samma genre är roliga.

Tänker man efter ett par sekunder inser man att allt sådant så kallat skämtande är uselt, torftigt, fantasilöst och oändligt trist. Samt visar påfallande brist på empati.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (86)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 86

Utgångspunkten måste ju vara att vem som helst får skämta om vad som helst. Folk i allmänhet borde skaffa mer självdistans, även de med handikapp. Som skämtare måste man också välja tillfälle och sällskap med ansvar och försiktighet.

Kalle, 15:20, 6 oktober 2010. Anmäl

Alla som drar upp en massa komiker... det är STOR skillnad på samtal över middag och en stand up show! Svensson är SÄLLAN så rolig som han tror, snarare pinsam. Man skäms.

Drickie, 09:56, 4 oktober 2010. Anmäl

Tage Danielsson hade ett stamnings-skämt en gång.

Facebookanvändare (Webbsida), 14:02, 30 september 2010. Anmäl

@fs: fråga dig för en sekund vad det är som är så roligt med ditt planerade skämt innan du kläcker ur dig det. Vad är det för kul med att skämta om nåns skelögdhet?

Ullrika, 08:39, 30 september 2010. Anmäl

Jag tycker Ronny och Lasse Eriksson är roliga utan ha med sex, äckel eller lyte.

evelyne, 18:16, 29 september 2010. Anmäl

Säger bara att detta är en fråga som vi måste diskutera. Kanske t o m lika mycket som flyktingfrågor, Sarkozy, AIK och mycket annat!(hmmm...). Det har funnits en hel del bra kommentarer här. Kanske det bästa av allt att människor vill kommentera. Alla människor befinner sig någon gång i situationer som handikappar. Tack igen Magdalena!

Absi, 17:49, 29 september 2010. Anmäl

När man pratar om någon som svär mycket eller har lätt för att få utbrott är det väldigt vanligt att folk säger "Har han Tourettes eller?" Inte speciellt trevligt mot dem som lider av det (och ganska okunnigt om hur sjukdomen yttrar sig), men få verkar reagera.

Clabbe, 16:23, 29 september 2010. Anmäl

Till Klinder igår. Ja, du har uppfattat saken rätt. Etikettspalten har avfärdat Robert Gustavsson som komiker. Smaklös lytes"komik" är hans genre. För alltid utestängd från komikerskråt. Skulle t ex Povel Ramel någonsin nedlåtit sig att göra sig "lustig" på stammares bekostnad?

Robert, 16:22, 28 september 2010. Anmäl

MJ berättade igår att folk ibland härmar hennes skelning. Att härmas är oacceptabelt. Men din kommentar får mig att inse att det kan missupfattas när jag söker ögonkontakt med en skelande person. Det funkar nämligen inte, jag kan inte fixera blicken. Fr o m nu ska jag sätta fokus på någon annan del i ansiktet, mun, näsa, för att undvika att min flackande blick uppfattas som att jag härmas.

Fokus, 16:13, 28 september 2010. Anmäl

Tack MJ igår för att du påpekade att folk ibland härmar din skelning. Att härmas är oacceptabelt. Men behöver allt vara härmning? Vi söker ju normalt ögonkontakt med den vi talar med, och det fungerar inte om personen är skelögd. Ens egen blick flackar fram och tillbaka för att bestämma vilket öga man ska koncentrera sig på. Fr o m nu ska jag rikta fokus på någon annan del i ansiktet, t ex nästippen eller munnen så en skelögd person inte uppfattar mitt reflexstyrda beteende som att jag härmas. J

Fokus, 16:09, 28 september 2010. Anmäl

Glutenfri bjudning?

Fråga: Jag är glutenallergiker. Detta är en ganska knepig allergi, dels för att det inte riktigt är uppenbart vad som innehåller gluten, dels för att jag blir riktigt dålig om jag äter gluten. Det tar dessutom nästan ett halvår för min kropp att helt återhämta sig om jag får i mig gluten.

Min sambos syster och hennes man bjuder oss ibland på middag. Ibland får hennes syster för sig att baka. Varje gång detta inträffar så har hon bakat något jag inte kan äta, utan jag blir ofta erbjuden glass, om de inte glömt inhandla något = varje gång är det jag som drar nitlotten gällande desserten. Förra helgen var vi bjudna dit. Min sambos syster ringer min sambo och frågar om ett recept. Detta var på en tårta som jag inte kan äta. Detta ansåg min sambo vara tråkigt, varför hon frågade varför hon inte kunde baka så att alla kunde äta. Detta var en kommentar som inte riktigt uppskattades, och det hela slutade med att jag beslutade mig för att inte komma då stämningen blev väldigt… tråkig.

Så, till min fråga; kan jag som glutenallergiker förvänta sig att de som bjuder en på middag anpassar maten efter mig? Eller får man inse att det är en ganska stor uppoffring att baka glutenfritt? Tilläggas kan att jag och min sambo varit tillsammans i tio år, så det är inte så att jag är en ny bekantskap för släkten. Jag skulle aldrig ens hoppas på att någon som jag träffar sällan skulle överväga detta. Frågeställningen gäller släkt/vänner som man träffar regelbundet.

Svar: Nej, man kan inte förvänta sig eller begära att någon, inte ens den egna släkten, ska tillreda specialmat på grund av att en i sällskapet har en matintolerans. Med dina svåra problem tar du ju en stor risk om någon som inte är professionell lagar mat utan gluten – det är vanligt att ha ”en gnutta” mjöl i allt möjligt och många tror att ”så lite” inte spelar någon roll, en mjölad kakform, en gnutta mjöl till såsen, ett halvfabrikat med tillsatt mjöl… du kan aldrig vara  bergsäker på att det bakverk du bjuds verkligen är helt glutenfritt.

De som är glutenintoleranta tål många varmrätter om de avstår från mjölredd sås. Så bäst är att du medför något eget efterrätt/bakverk om det behövs. Nästa gång din sambos syster bjuder på middag så säger du soligt och vänligt ”så trevligt, och jag tar med en egen kaka till efterrätt, om du inte har något emot det”.

Varför skulle du riskera att få ett halvårs problem för att du vill bli bjuden på andras kakor?

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (166)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 166

@Cajsa: Härlig inställningdu verkar ha. Massor av mat är glutenfri och god. Gluten är enkelt sammanfattat det kletiga i vissa mjölsorter. Klet och mjöl är inte det jag rankar högst på min lista över god mat. Stackars den som ska komma till dig på besök. Snacka om att bjuda med armbågen.

Andreas, 16:27, 18 oktober 2010. Anmäl

Bra svar, är allergin så allvarlig att man får ett halvårs besvär om man äter fel är ju det enda raka att själv ta ansvar för att det blir rätt. Som värd skulle jag fullständigt vägra att ta ansvar för maten till en svårt sjuk, jag är inte dietist eller läkare.

mariab, 17:32, 5 oktober 2010. Anmäl

Blir man väldigt sjuk av viss typ av mat tar man med sin egen, av säkerhetsskäl, och är man en generös värd eller värdinna, lagar man sånt som man tror att alla kan äta (hur svårt är det med frukträtter?) Om inte detta sedan funkar, har gästen egen mat med sig. Att medvetet laga något som man definitivt vet att en i sällskapet inte kan äta är bara illvilja, och tyder på att relationen redan är inflammerad av något annat skäl än själva maten.

Lisa, 21:45, 4 oktober 2010. Anmäl

Jag älskar att baka och laga mat. Tycker ibland att det kan bli krångligt att själv fundera vad som kan passa eller inte. Det enklaste är om den som är allergisk själv frågar vad som bjuds, för att själv kunna komplettera med det som bättre passar med allergin.

MimmiG, 15:36, 3 oktober 2010. Anmäl

Släktingen som skulle bjuda, tar sig tid att ringa FS sambo och fråga om ett recept på en kaka som inte FS sambo kan äta. Faktiskt ganska märkligt och inte ett dugg omtänksamt. Särskilt som sambo påpekar att FS inte kan äta den efterrätten och släktingen ändå bakar kakan och bjuder på den. Det blir så icke omtänksamt att det gränsar till utfrysning. Förstår verkligen att FS känner sig ovälkommen. Ligger det något mer bakom sättet att så demonstrativt fråga efter ett recept som FS inte kan äta ?

Anna d.ä, 17:13, 2 oktober 2010. Anmäl

Orkar man inte baka finns ju alltid Frödinges frysta tårtor. Finns Daim och en annan med smörkräm som är glutenfria

Fia, 11:57, 2 oktober 2010. Anmäl

@ Cajsa, 10:44, man behöver inte _bara_ göra glutenfri mat men en god efterrätt kan ju vara kul att få för allergikern och det är faktiskt inte så svårt att svänga ihop. Det finns massor av bakverk med mandelmassa t.ex. eller fruktsallad som någon föreslog. Det kan man väl orka om man ändå bjuder på middag.

Peppiga Pia, 19:37, 1 oktober 2010. Anmäl

Re Cajsa: Vad du är tröttsam! Jag tycker synd om dina eventuella allergiska vänner. De kan inte ha det lätt när du har inställningen att de bara förstör...

Jobbigt att anstränga sig?, 14:23, 1 oktober 2010. Anmäl

Kontentan av resonemanget här är då att en glutenallergiker styr menyn och allt vad som ska ätas på en bjudning. Allt annat är och förblir oförskämt mot glutenallergikern. En bra värdinna ger glutenfri kost till allergikern och serverar alla andra också glutenfria anrättningar oavsett om man tycker om det eller inte. En dålig värdinna nöjer sig med att ge glutenallergikern glutenfri mat.

Cajsa, 10:44, 1 oktober 2010. Anmäl

...vän har många middagar och bruncher och och fixar alltid glutenfritt till mig. Det hela handlar om hur mycket man bryr sig om och uppskattar sin gäst som har en matallergi!

Anna M, 09:51, 1 oktober 2010. Anmäl

Soffsittare finare?

Fråga: För en tid sedan var jag på enklare fest eller kalas. Gästernas ålder varierade från 13 till 85 och var tio till antalet. Efter maten satte sig gästerna  och värdinnorna i soffan men platsen räckte inte till alla, en plats saknades, min. Jag fick frågan från av en värdinnorna om jag kunde ta en stol istället. Är det korrekt? Jag tyckte det kändes oerhört genant inför övriga gäster.  Jag anser att någon av värdinnorna själva borde tagit en stol. Vilket är rätt?

Eller ska jag tolka det som min vänskap inte är värd lika mycket som övriga gästers?

Svar: Så snarstucken och självupptagen kan man faktiskt inte tillåta sig att vara. Det är nästan larvigt att tro att en enkel fråga om man kan sätta sig på en stol för att bereda plats för någon soffsittare skulle innebära någon nergradering. Bara om du hade du varit äldsta gästen, 85 år, och ombetts flytta dig ur soffan för någon yngres skull, så hade du haft något slags rätt att surna till.

Nu kan du vara glad att du fick frågan, för du ska inte tolka den på något särskilt sätt utom att värdinnan tilltrodde dig så pass mycket hyfs och förstånd att hon kunde fråga om den enkla hövligheten att du satte dig på en stol istället för att hon eller den andra värdinnan flyttade sig ur den kära soffan.
 
Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (112)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 112

hm jag fick läsa MRs svar flera gånger. Trodde det var vanligt hyfs att värdinnan makade sin rumpa ur soffan åt gästerna och själv tog en stol. verkar mer vara värdinnan som var självupptagen

72a, 09:30, 5 november 2010. Anmäl

Ja, naturligtvis är det finast att sitta i en egen fåtölj och inte trängas i en soffa. Men jag tror att frågeställaren kände sig utkörd ur gemenskapen och blev förvånad över att värdinnan inte erbjöd honom sin plats. Men naturligtvis finns det värre saker att hantera här i världen.

Sylvie, 15:24, 10 oktober 2010. Anmäl

MAGDALENA MEDDELAR: Alla ni mängder av soffsittarföreträdare i detta kommentarsfält, er vill jag gärna meddela att när kronprinsessan Victoria och prins Danjel nyligen besökte Frankrikes president satt presidenten och hans hustru i sidensoffan medan den höga gästen och hennes make satt i varsin fåtölj intill.

Magdalena Ribbing, 08:31, 10 oktober 2010. Anmäl

MAGDALENA SUCKAR IGEN: Antingen är tråden full av troll, eller så har en del idoga kommentatorer för mycket energi och illvilja, nu senast Anna som helt fritt målar upp hur frågeställaren får stå ensam och opratad på golvet medan värdinnan roar sig i soffan. <br/>Min bild är som jag redan har påpekat ett par gånger, en helt annan. Och min tolkning är ju lika trolig som Annas med fleras - eller mer trolig eftersom jag har ursprungsfrågan. Så Anna, nej, jag "avgår" inte och jag vidhåller mitt svar.

Magdalena Ribbing, 07:33, 7 oktober 2010. Anmäl

Kom igen. Alla sätter sig ner i soffan och en stackare får stå kvar ensam utan att ha någonstans att sitta. Värdinnan struntar in den ensamt stående och börjar umgås med soffsittargänget. <br/> Självklart är det fel! Förstår inte MR detta så borde hon avgå.

Anna, 21:58, 6 oktober 2010. Anmäl

Ska du inte lägga av nu, Eller? Vi är många som inte alls tycker det är finare, bekvämare och mer trivsamt i en soffa jämfört med andra sittmöbler. Om du och FS anser att soffan är "finare" och trivsammare så är det er uppfattning. Vi andra har rätt att tycka annorlunda. Och att dessutom tycka att ni verkar lite fånigt lättkränkta.

Så de så!, 17:51, 6 oktober 2010. Anmäl

Det vore artigt att ta bort mina upprepningar som av någon anledning står kvar trots att jag påpekat saken.

Eller ?, 15:08, 6 oktober 2010. Anmäl

Men i sak har du fel här MR - säger jag baserat på min erfa i medelklassen (som ju är var vi rör oss i dessa frågor)

Eller ?, 14:26, 6 oktober 2010. Anmäl

Typ sådant som man gör på vad FS kallar en enklare bjudning men som även görs när det är fintillställning. )

Eller ?, 14:25, 6 oktober 2010. Anmäl

Men MR om du det du gör är tyckande, baserat på lång erfarenhet, så förstår jag inte. En värd hade satt sig på stolen, eftersom han/hon vill se till att gästerna trivs. Kanske finns det saker att hämta i köket – kaffe, kakor ? Typ sådant som man gör på vad FS kallar en enklare bjudning men som även görs när det är fintillställning. En skitfråga, visst och nog var FS lättstött. Men i sak har du fel här MR - säger jag baserat på min erfa i medelklassen (som ju är var vi rör oss i dessa frågor)

Eller ?, 14:13, 6 oktober 2010. Anmäl

Etikettspalten: En del frågor gör sig bäst ofrågade

Samtalet bygger en bro till vänskap. Man möter någon i ett sällskapligt sammanhang, en bjudning av något slag, och börjar prata. Det kan vara trögt att få i gång pratet, den andra personen ger inte ifrån sig något som går att bygga vidare på. Eller så kommer man själv inte på något bra att säga. Vad gör man då? Och vad går an att säga?

Många frågar vad man kan säga till obekanta. Och minst lika många vill veta hur de ska bemöta sårande, kränkande frågor. Nyligen undrade en person med ett vanställt utseende hur man bemöter frågan ”hur blev du sådan?” Givetvis är varje sådan fråga i alla varianter förfärlig, klumpig, dum och oursäktlig. Det oartiga men enda rimliga svaret i det läget är: ”det har du inte med att göra”.

Andra frågor som inte ska ställas är om en o- eller nybekants politiska eller religiösa hemvist, om den personliga ekonomin, sjukdomar och varför personen inte har barn. Ingetdera har andra anledning att lägga sig i. Den som vill berätta sådant gör det ofrågad.

Jamen, vad får man säga? Välj ett ofarligt ämne med den som ännu är en icke bekant. ”Känner du till den här trakten?” – ”Bor du långt härifrån?” – ”Såg du tv-programmet xxx häromdan?” – ”Jag klarar inte bilder med min iphone, gör du?”

Vänlig och lagom opersonlig början leder snart till ett intressantare samtal, om personligheterna stämmer och vilja finns till vidare kännedom om varandra. Och då kan de privata frågorna komma som en naturlig del i en möjlig vänskap.

Men ska det bli ett trevligt samtal, se upp med att skratta fel! Det är jobbigt för den som möts av ett storskratt för sin övertygelse, exempelvis om övernaturliga fenomen eller ett undergörande hälsomedel. Skrattet uppfattas då som en hånfullhet även om det inte är avsett så. Bättre är att säga ”så intressant” och lyssna vidare för att komma med vettiga motargument om sådana behövs.

Och den som vill vara en hygglig samtals­person avstår från att förminska det andra säger, som: ”jamen lilla du, det vet ju alla att så kan man inte …”  

Tvärsäkerhet är rolig för den som besitter sådan, men jobbig för andra. Det finns mer mellan himmel och jord – faktiskt. Det i sin tur är ett ord man ska passa sig för, som att säga ”den här måltiden var faktiskt god!” Man menar ”verkligen god” men ordet ”faktiskt” antyder en viss förvåning: ”det hade jag inte väntat mig att maten skulle vara så god som den (faktiskt) var”.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (34)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 34

Jag har en fråga. När får man argumentera emot utan att det är opassande? Det är självklart att man argumenterar emot när det gäller t.ex. främlingsfientlighet eller nedlåtande skvaller om icket närvarande personer, men hur är det annars? Får man t.ex. säga emot om någon bestämt hävdar att det är bättre att ta sitt barn eller sitt husdjur till en homeopat än en en läkare/veterinär - något som jag anser vara direkt skadligt för barnet/djuret. Stämningen blir kass efteråt kan jag säga.

Får man argumentera, 11:17, 29 september 2010. Anmäl

Alla kan ju råka fråga något som blir stötande för den som får frågan. "Jaha, och hur känner du värdparet?" Så visar det sig att hennes nyligen avlidne man var bästa kompis med värden, en sorg hon kanske inte vill dela med sig av till okända... Det viktigaste är väl att känna av när man råkat ställa en ovälkommen fråga, be om ursäkt och byta ämne.

Amanda, 11:31, 28 september 2010. Anmäl

Emma och Eeva: Jag vill ju inte sjunka till hennes nivå... Hon har många bra sidor men det här är hennes svaga punkt. Jag har sagt ifrån och då brukar det hjälpa ett tag men hon "glömmer bort" mellan varven. :/

J, 20:39, 27 september 2010. Anmäl

re: Blond svenska i Frankrike sedan 6 år tillbaka, 18:58. <br/>Vad hade du för hårfärg dessförinnan

Almers, 19:20, 27 september 2010. Anmäl

@Belkor: Nu är du väll ute och cyklar va?

Blond svenska i Frankrike sedan 6 år tillbaka, 18:58, 27 september 2010. Anmäl

Va? Behöver de ett alibi för att prata med en om man är blond? Det har jag aldrig märkt... De pratar så gärna även utan alibi!

Granström, 15:26, 27 september 2010. Anmäl

re: sylvie, 13:22 "Här i Frankrike har jag ofta hört "det finns inga indiskreta frågor bara indiskreta svar". Kanske något att fundera på." <br/>Om du är blond svenska i Frankrike, behöver männen ett alibi för att ställa sina frågor till dig

Belkor, 14:18, 27 september 2010. Anmäl

@ Torbjörn Larsson, 17:03 - "Och en personlig anekdot är inte epidemiska data." <br/>. <br/>Nej, det hoppas jag verkligen inte. Epidemiska data låter inte roligt att jobba med. ;-)

MT, 13:45, 27 september 2010. Anmäl

Här i Frankrike har jag ofta hört "det finns inga indiskreta frågor bara indiskreta svar". Kanske något att fundera på.

sylvie, 13:22, 27 september 2010. Anmäl

slutsats av MR's resonemang. Det är bäst att inte prata med folk, annars kan det bli så fel

Dorper, 12:13, 27 september 2010. Anmäl