Knätofssmoking?

Fråga: I ett nytt uppdrag som jag har får jag inbjudningar till olika typer av fester. Visst vet jag att det finns särskilda klädkoder och har läst om dessa här och på nätet, men något jag sökt efter utan att finna är hur jag ska förhålla mig till min hembygdsdräkt. Enligt vad tanterna hemma säger kan jag alltid ha den på tillställningar, allt från begravningar till fina fester.

Nu är jag bjuden till en smokingfest och tänker att hembygdsdräkt borde passa där, men vad gäller för sådana dräkter? Det är sannerligen ett listigt plagg om det passar det mesta …

Svar:
Hembygdsdräkt är formellt rätt till alla högtidstillfällen. En vanlig klädkod till formella firanden är mörk kostym, eller kanske högtidsdräkt lika med frack. Till båda går det utmärkt bra och är helt korrekt med hembygdsdräkt för både män och kvinnor, om bjudningen förknippas med någon högtid. Bröllop, dop, konfirmation, begravning (då tillbehören tonas ner), mottagandet av utmärkelser, nationaldagsfirande och liknande är rätt tillfällen för hembygdsdräkt. Men hembygdsdräkten är om inte direkt fel ändå inte ett bra val till en regelrätt bal eller en middag med dans.

Smokingen är av tradition (även om den inte har mer än dryga seklet bakom sig) den lättsamma festklädseln, informellare än frack. En smokingmiddag är ofta inte ett högtidstillfälle utan innebär mer glam än ståt, kanske man kan säga. Är det en bjudning med den muntration som kallas sällskapsdans är det klokt att ha vanlig smokingklädsel. Hembygdsdräkt kan bli knepig att hantera elegant; huckle, knätofsar och vadmal är inte det mest smidiga när övriga virvlar runt i smoking respektive aftonklänning.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (32)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 32

rättelse: Ska stå "rekonstruerade dräkter."

Maggie, 08:04, 1 november 2010. Anmäl

Sedan finns det sk. konstruerade dräkter. Dessa är nya, komponerade och fyller sin funktion för de orter där man inte har en levande eller dokumenterade dräkttradition. <br/>Men den stora drkättraditionen är gammal, mycket äldre än vad Per anar. På många håll i Sverige finns fortfarande en levande dräkttradition, t. ex. i Dalarna, Hälsningland, Skåne m. m. Själv äger jag en dräkt från Österåker i Södermanland. Redan på 1600-talet ansågs den vara "gammalmodig" i sin design. Dräkttraditionen fanns all

Maggie, 08:04, 1 november 2010. Anmäl

Per: Du har inte kollat tillräckligt! Under nationalromantikens år blev det alltså populärt att dansa folkdans och många ville även ha en egen folkdräkt, helst med förankring till den egna födelseorten etc. Dräkterna syddes upp till folkdanslagen och vissa dräkter forskades fram på grundval av enstaka plagg och hela genuina gamla dräkter. Detta har fortgått, till mångas glädje och kallas rekonstruerade dräkter.

Maggie, 07:58, 1 november 2010. Anmäl

Hembygdsdräkter har inte så långa anor och är inte så folkliga som man kan tro. De togs fram av de övre klasserna i slutet av 1800-talet (under nationalromantikens och nordismens epok). Det var en reaktion mot att bondebefolkningen hade börjat klä sig som "fint folk". <br/>Själv tycker jag att hembygsklädsel gränsar till maskerad och är förvånad över att den anses passa varje klädkod.

Per W, 07:30, 1 november 2010. Anmäl

En välsydd folkdräkt är inte speciellt opraktisk, och den går fint att dansa i. Dessutom behöver det varken ingå vadmal, huckle eller knätofsar. Däremot kommer folk tycka att man är lite lustig om man går på en smokingmiddag eller en bal i folkdräkt, vilket brukar vara en god anledning till att låta bli.

maria, 22:46, 31 oktober 2010. Anmäl

Blekingedräkten är en av Sveriges allra vackraste folkdräkter. Flera delar, som den rosa västen och den blekgula schalen, är dessutom av siden i milda färger;) Jag bär den med stolthet och glädje flera gånger om året - dock ej på smoking-kalas!

Maria, 22:42, 31 oktober 2010. Anmäl

Det går alldeles utmärkt att att på sällskapsdans eller bal vara elegant och ta sig an dansens virvlar i folkdräkt.

cecilia, 19:51, 31 oktober 2010. Anmäl

@ Trött på... -Ja, han är en människa. Nej, han är inte som alla andra.

Kvarting, 13:24, 31 oktober 2010. Anmäl

Trist att så många kommentatorer uttrycker sig så respektlöst om Jimmy Åkesson, som om han vore något slags smutsfläck eller något. Han är en människa som alla andra.

Trött på åsiktsrasismen, 10:19, 31 oktober 2010. Anmäl

Hur som helst är det väl viktigare än någonsin att bära just den folkdräkten, annars underblåser man väl bara trenden att den associeras med någan man tar avstånd från! Annars är det ju som att man accepterar den associationen.

Lisa, 09:26, 31 oktober 2010. Anmäl

Födelsedagsstil?

Fråga: Jag fyller jämna år och ska ha fest hemma i mitten av november. Det kommer mycket folk och det blir sittande bord med minst tre rätter och ett band som spelar. Det blir trångt men förhoppningsvis ger det en trevlig stämning. Vad är god etikett i sammanhanget? När hälsar jag välkommen och vad ska jag mer tänka på?

Svar:
Ska du vara ordentlig och formell går det till ungefär så här på din fest: först anländer gästerna, med presenter förmodar jag. Du måste ta emot varje gäst hjärtligt och välkomnande och helst packa upp varje grej efterhand. Ställ upp gåvorna på ett separat bord och se till att det är namn på respektive givare. Där kan du ha nytta av någon hygglig medhjälpare som kollar att varje sak får sin “avsändare”.

Eller också, vilket är det troliga, hinner du inte packa upp varje mottagen gåva direkt och utropa något glatt utan ställer dem ouppackade men fortfarande med en namnlapp för givare, på ett särskilt bord. Bäst är i så fall att du säger i ditt välkomsttal att du gläder dig åt att få packa upp alla vackra paket nästa dag (du säger inte det självklara att du skriver ett kort till varje givare och tackar för presenten veckorna efter kalaset).

Gästerna får en drink och pratar med varandra. Under den stunden håller du inte något tal, och skålar inte heller med dina gäster. När alla har kommit och minglet känns färdigt går ni till bords, och du har den äldsta/äldste gästen som bordspartner.

En liten stund därpå när alla har förrätt på tallrikarna och vin i glasen ser du till att äska tystnad. Du reser dig och håller ett kort välkomnande tal där du säger ungefär att det kan inte finnas något roligare än att få fira sin födelsedag i sällskap av utvalda underbara vänner osv och avslutar talet med att säga “skål och välkomna”. Är du ena halva av ett par, då ni två i så fall är inbjudare gemensamt, kan den andra halvan hålla välkomsttalet.

Du ska som värdperson se till att skåla med alla gästerna, parvis eller eventuellt bordsvis om de är för många för att du ska klara av var och en.

Några gäster kommer kanske att hålla tal till dig, och då måste du tänka på att vara tyst, under tiden se på talaren som har ansträngt sig att få ihop sitt tal, inte äta eller dricka medan talet pågår. Så borde alla gäster göra, men det är pinsamt många som struntar i att en hyllning till festföremålet pågår, och fortsätter att äta, prata eller rentav gå ut och röka/mobilprata under talen. Sådant beteende visar bara vilken självupptagen ouppfostrad person man är.

När dansen börjar ska du först dansa med din bordspartner, därefter med den du har placerat på din andra sida, och så med så många av dina gäster som möjligt. Tyvärr kan du som värdperson inte lägga beslag på den roligaste gästen för resten av kvällen, du ska försöka umgås med alla.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

MAGDALENA SVARAR: Karl, du har helt rätt, det är heltokigt med arton tal under en fest oavsett orsak. Snyggt att du satt kvar, men du var nog rätt ensam om det goda beteendet. Antalet tal kan bara begränsas av toastmaster-madame, eller annan som fördelar ordet. Och det måste göras i förväg. Men talare måste också inse att de inte är gudabenådade utan vanligen rätt sega att lyssna till, och måste därför hålla korta tal. Två minuter är mer än nog för de flesta. Då fungerar kvarsittandet under tal.

Magdalena Ribbing, 09:42, 1 november 2010. Anmäl

Jag var på ett bröllop med 18 stycken tal under en trerättersmiddag. Det var många som inte orkade sitta och lyssna på alla tal utan sprang iväg till herrarnas eller på rökpaus. Jag satt kvar under alla tal men det blev en ganska jobbig sittning. Magadalena, kan man inte ha en maxgräns för antalet tal eller är det normalt med så många tal? Arton tal orkar ju knappt brudparet lyssna på.

Karl, 09:13, 1 november 2010. Anmäl

Att inte fler frågar hur de ska bete sig? Jag har själv frågat dig om råd två gånger och fått svar (direkt) som har hjälpt mig! <br/>Dina enkla och korrekta tips gör att man känner sig trygg och säker!

Lena (Webbsida), 23:15, 30 oktober 2010. Anmäl

Ett underbart svar. Samtidigt en angelägen påminnelse om att både som värd resp gäst gäller att vara skärpt när man är trevlig.

huvet på skaft, 13:40, 30 oktober 2010. Anmäl

Just så skulle man önska sig en angenäm sammankomst! Och så skönt för inbjudarna att ha ett enkelt scenario att hålla i handen. Det här kommer jag att spara.

Å, vilket trevligt kalas detta kommer att bli!, 10:52, 29 oktober 2010. Anmäl

Vinpresent?

Fråga: Jag undrar över följande:
När vi bjuder gäster på mat får vi oftast en flaska vin i present av dem. Är det då meningen att vi ska öppna den direkt och bjuda på det vinet, eller ska vi som vi oftast gör, tacka för det och säga: den här sparar vi till något senare tillfälle?

Svar: Det märks att kalassäsongen pågår för fullt – den här frågan kommer med allt kortare mellanrum till spalten, vinpresenten utgör uppenbarligen ett bekymmer. Flera gånger genom åren har jag besvarat den och tar nu ett krafttag för att förklara hur det är med vin, choklad och andra gåbortspresenter, i förhoppningen att kunna vägleda alla mottagare av nämnda trevligheter.

Formellt är det så att man som värdperson förutsätts ha skaffat tillräckligt med dryckjom av den sort som passar till den mat man bjuder på. Alltså är presentvinet att betrakta på samma sätt som en bok i present, den läser man ju inte under aftonen utan lägger någonstans och säger förtjust till givaren “så roligt det ska bli att få läsa den”. Vinflaskan tackar man likaledes förtjust för men öppnar inte utan säger “det ska bli härligt att dricka den här så småningom”.

Chokladasken öppnar värdpersonen traditionellt generöst och bjuder på – eller ställer diskret undan, exempelvis om asken är för liten för att räcka till alla gäster.
Blommorna ställs genast i vas och placeras på framträdande plats, alltså inte i köket, på balkongen eller hatthyllan. Andra presenter, föremål, konsumtionsvaror ställs undan sedan de tackats för.

Är kalaset informellt, lättsamt och drickande råkar bli ymnigt kan det hända att värdpersonens vinförråd sinar. Att då fylla på med presentvinerna går för sig, om man inte kan förmå gästerna att gå hem istället.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (38)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 38

Vinet som man tar med ska drickas och inte sparas. Spara till lilla värdfolket är bara löjligt.

JW, 22:33, 2 november 2010. Anmäl

@ Uschja: Nja, jag tycker inte att det känns fånigt. Känns bara trevligt, faktiskt! :-)

HR, 19:30, 2 november 2010. Anmäl

Är det bara jag i hela världen som skulle vilja avskaffa gåbortspresenter? Det är mkt roligare att bli tillbakabjuden ofta än att ta emot presenter. När man väl blir tillbakabjuden står man där med en liknande present som den man fick för ett tag sen av värden. Det blir hm ...lite ... fånigt.

uschja, 17:43, 1 november 2010. Anmäl

Det är nog så att man av hänsyn till givaren måste vara mycket försiktig med att under kvällen korka upp flaskor man har fått. Det skulle kunna vara något mycket dyrt och/eller med stor ansträngning framtaget just för detta tillfälle. I en tid där vin blivit mode men kunskapen samtidigt chanserat, är det värt att påminna om att man kan såra en givare djupt och omsorgsfullt genom ett så drulligt beteende och det är ju det vi vill undvika. Eller hur?

BernhardC, 06:47, 31 oktober 2010. Anmäl

MAGDALENA IGEN: Bengt och K, jo, det är jag, spaltinnehavaren själv, som skrivit kommentaren till de så kallade lustigkurrarnas kommentarer. För det mesta orkar jag med diverse trams och larv i kommentarsfältet. Bara ibland, som nu, blir jag så trött på (inte indignerad över) en del fånerier att jag suckar rejält.

Magdalena Ribbing, 16:53, 30 oktober 2010. Anmäl

Måste säga att det bästa med DNs kommentar-funktion helt klart är när en del kvicka huvuden där ute, som t.ex. "Karl-Anton 10:15, 29 oktober", får till det. Vissa måhända suckar, men några av oss får skratta ut ordentligt, och då finns det väl ingen anledning för någon att vara nedstämd?

K, 16:30, 30 oktober 2010. Anmäl

Oj! Magdalenas kommentar här nedan (om det nu verkligen är hon som skriver) var oväntad. Eddies kommentar var kanske inte klockren rent humormässigt, men en så indignerad reaktion hade jag inte väntat mig. Råder det kanske brist på självdistans?

Bengt, 15:20, 30 oktober 2010. Anmäl

MAGDALENA SUCKAR IGEN: Eddie med flera: oj SÅ roliga ni är! så ROLIGA.

Magdalena Ribbing, 17:19, 29 oktober 2010. Anmäl

En gång när jag hade en bjudning för några raggare och rockabillys så tog flera av gästerna med sig spritdunkar i present. Några gav bort knivar och knogjärn. Senare framåt kvällen när alla mina dunkar var uppdruckna så började de propsa på att få dricka upp presentdunkarna. När slagsmål utbröt ville några låna presentknogjärnen också. Det tyckte jag var lite opassande.

Eddie, 17:16, 29 oktober 2010. Anmäl

@Anna 10:50: Var det en present? att komma med vitt vin och sedan propsa på att vilja dricka det liknar mera ett knytkalas. Förfärligt! Hur dumma kan folk vara, utan att veta om det ens.

GB, 14:49, 29 oktober 2010. Anmäl

Slagkraftigt?

Fråga: Jag är en man med ett fast handslag när jag hälsar – utan att det gör ont för den jag hälsar på – och undrar hur hårt man ska ”klämma” när man hälsar på kvinnor? Inte sällan har många ett rätt löst och ”passivt” handslag. Vem ska rätta sig efter den andre?

Svar: Vill du trycka kvinnors händer hårt för att markera att här kommer det en viking?
Eller vill du ha ett fast handslag för att den där lösa handskakningen som en wettextrasa är så trist?

Det finns inte, tro mig, någon mätmetod för hur hårt ett korrekt handslag ska vara. Däremot finns det alla möjligheter att begagna sunt förnuft, allmänt vett och lite vanlig medmänsklighet, vilket sammantaget ger ett bestämt, kort och trevligt handslag som varken krossar småbenen i den andras hand eller känns som slappmjukis.

De med vad du så målande kallar ”passivt handslag” får tåla att tas i hand lite fastare än vad de själva kan åstadkomma. De med viljan till ett mycket hårt handslag får träna på att ta i hand lite mindre mäktigt.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (45)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 45

Jag tycker det luktar ignobelpris...

Otis, 12:44, 2 november 2010. Anmäl

Och är det inte så att man måste låta de ofarliga bakterierna existera, så att de riktigt farliga bakterierna inte får övertaget ?

ej läkare, 18:03, 31 oktober 2010. Anmäl

@ Läkarstudent. Ditt påstående är löjligt, det är inte så att människor drar runt på någon farlig smitta. Om sjukvårdspersonal efter patientbesök tvättar händerna med tvål och vatten och därefter spritar händerna, så är risken för smittspridning minimal. "Skaka händer - Ett effektivt sätt att sprida virus och andra snuskigheter" skriver du, då tänker jag: Tvättar du inte dina egna händer när så sig bör?

Annan läkarstudent, 17:38, 31 oktober 2010. Anmäl

Varför ska man överhuvudtaget hålla på och skaka händer - ett effektivt sätt att sprida virus och andra snuskigheter....Förlegat och dumt i dagens samhälle där vi ska försöka stoppa smittspridning för att vi har fått en massa antibiotikaresistenta bakterier mm. Det räcker med ett goddag/Godmiddag, hej osv.. muntligt.

Läkarstudent, 12:12, 31 oktober 2010. Anmäl

Jag antar att Babsan varit med om hårdhänta handskakare som hade behövt läsa den här frågan och svaret, och att hon därför är glad att den togs upp, och blev upprörd över att K tyckte den var meningslös.

Lisa, 09:31, 31 oktober 2010. Anmäl

Varför Babsan vill skada K, som jag förövrigt håller med, förstår jag inte.

Skada K?, 19:51, 30 oktober 2010. Anmäl

Varför anstränger sig K med att skriva en kommentar om det här nu "är en sånhär märklig fråga som är totalt meningslös i sin absurditet"? Om jag skulle handhälsa på K så skulle jag klämma åg det värsta jag kan och helst lite till fast jag avskyr när folk klämmer åt hårt om mina egna händer!

Babsan, 17:36, 30 oktober 2010. Anmäl

Varför kan man kommentera det här ens? Varför svarar ens Ribbing på en sånhär märklig fråga som är totalt meningslös i sin absurditet? Ungefär lika meningsfullt som att fråga hur hårt man ska stänga dörren efter sig när man kommer hem till en kompis.

K, 16:49, 30 oktober 2010. Anmäl

Tack Bettan, jag har samma erfarenhet och jag blir fortfarande arg när jag tänker på det. Vissa skojfriska män hälsar gärna på unga flickor så. Det gör precis så ont som herrarna avser att det ska göra. Det är ändå värre för äldre damer med känsliga händer. Tryck in lagomknappen när ni hälsar.

Cajsa, 17:42, 29 oktober 2010. Anmäl

Man får ju själv en död fisk som handslag om den andra klämmer så pass hårt att man inte kan åstadkomma den allra minsta tryckning. Det har hänt mig flera gånger, tyvärr.

Kaisa, 17:37, 29 oktober 2010. Anmäl

Åldersfråga?

Fråga: Jag var nyligen ute på en bar med några goda vänner. Till sällskapet anslöt sig några personer som jag inte tidigare haft kontakt med. Efter hälsningsfraser och några inledande resonemang om väder och dylikt, vänder sig damen i det nya sällskapet till mig och frågar högt inför alla andra ”Hur gammal är du?”. Jag svarar inte på frågan eftersom jag tyckte att det var ohyfsat att ställa den typen av fråga till en person som man inte har någon relation till. Efter en stund ställer hon frågan igen – varpå jag svarar ”Det var väldigt vad du är intresserad av detta!” och jag tillägger lite syrligt för att få tyst på personen i fråga: ”Jag är född 1955.”

Min fråga till dig: Är det hyfs eller ohyfs att ställa frågan om ålder i ett sällskap där man inte har upprättat en personlig relation?

Svar: Man frågar inte om andras ålder. Det är grundregeln. Vuxna kan fråga barn och tonåringar upp till 20-årsåldern om deras ålder. Andra åldersfrågor avstår man från. Många vill inte berätta hur gamla de är, som om ålder vore pinsamt. Därför ska man låta bli att fråga!

Personligen talar jag gärna om hur gammal jag är, 70 år, eftersom det är en betydelsefull orsak till den erfarenhet som gör det möjligt för mig att svara på frågor till spalten.

Hon som frågade dig om din ålder betedde sig alltså olämpligt. Du svarade ungefär som jag skulle ha rått dig att göra. Du kunde också ha sagt “det minns jag inte exakt” eller “hoppsan vilken fråga, hur gammal är du?” vilket inte hade varit vidare vänligt, men den nosiga frågan förtjänade inte heller något gulligt svar.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (77)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 77

Nej, det är inte mer okej att fråga en ungdom hur gammal denne är. Ung ålder begränsar redan tillräckligt i en ung persons vardag och denne blir minst lika irriterad när någon frågar. Unga har också rätt att bli artigt behandlade

ZastDerg, 14:33, 17 november 2010. Anmäl

KA: Du har så rätt. Och ju mer jag läser den här spalten, desto mer uppgiven blir jag vad gäller den fingertoppskänslan. Den verkar vara helt på utdöende.

trött, 13:29, 3 november 2010. Anmäl

Re: Stefan, 11:00, 1 november 2010. <br/>Bra kommentar, jag instämmer. Har väldigt svårt för den typen av "hänsynsfullhet" (attj ag inte ska behöva avslöja hur pinsamt gammal jag är när jag faktiskt är stolt över min ålder och erfarenhet t.ex! Fast jag är kvinna och alltså borde skämmas över att närma mig tantåldern).

KA, 18:02, 2 november 2010. Anmäl

Handlar inte allt egentligen mer om när och hur man frågar än om ifall man frågar eller inte? Och att i vissa fall frågar man inte alls. I rätt sammanhang är det inte alls oartigt att fråga om ålder, i fel sammanhang kan det bli en ren förolämpning. <br/>Om alla hade lite fingertoppskänsla, tolerans och visade andra respekt skulle Magdalena få mycket färre frågor...

KA, 18:00, 2 november 2010. Anmäl

Jag har en yngre pojkvän. Inget som någon reagerar över till vardags, antagligen eftersom den inte syns om man inte skärskådar oss med lupp. Men när någon får reda på våra exakta åldrar, då blir det plötsligt ett samtalsämne. Våra respektive åldrar ska upprepas och nötas in, åldersskillnaden räknas ut, eventuella komplikationer avhandlas (ofta gömda bakom ett allmänt resonemang kring "äldre kvinna yngre man"). Och till sist ett falskt "men åldern spelar ju ingen roll". Det är rätt tröttsamt.

trettionånting, 10:39, 2 november 2010. Anmäl

Stefan och övriga som flitigt odlar nya favoritskällsordet "lättkränkt": man kan tycka att en fråga är obehaglig utan att för den skull bli "kränkt", ett ord som ska användas med urskillning i likhet med andra värdeladdade ord som "katastrof", "tragisk" mm. Nu blir det enkelt att slänga detta ord i ansiktet på den dumming som inte vill svara på de frågor JAG ställer när JAG vill, JAG har ju rätt att få svar på det JAG undrar över.

b, 09:04, 2 november 2010. Anmäl

Mitt svar är: "Jag har ingen aning, men vi kan väl såga av mig ett finger och räkna årsringarna?" <br/>För jag tycker i allmänhet inte det är någon självklart god idé att ställa mig denna fråga.

Herr, 03:34, 2 november 2010. Anmäl

Själv brukar jag alltid svara: "Det ska du skita i!" Då brukar dom inte fråga mer. Effektivt!

rakt på sak, 18:44, 1 november 2010. Anmäl

HUR man säger saker är ofta viktigare än VAD man säger. En enda gång har jag tyckt frågan om ålder varit jobbig; då en yngre kollega, som hört att jag jobbat på länge företaget frågade mig "Hur gammal är du egentligen?". Det lät inte som en vänlig fråga, utan som något som var avsett att göra mig ledsen.

Glad Liberal, 14:39, 1 november 2010. Anmäl

anjimoo: Snacka om att missförstå totalt. Att hävda att man inte ska fråga om en kvinnas ålder förstärker könsförtryck genom att det innebär att kvinnor över en viss ålder inte är värda något. <br/>Utan Ålder: Lättkränkta människor är det värsta jag vet.

Stefan, 11:00, 1 november 2010. Anmäl

Gästfrihet?

Fråga: Jag hade några nära vänner på middag, de kom på fredag och skulle övernatta till lördag. En av de inbjudna meddelade innan att någon mat för hennes skull inte behövde ordnas med eftersom hon gick på en speciell diet till vilken hon skulle medföra egen förtäring. Jag lagade mat för övriga och frågade henne i köket om hon inte ville ha något alls att äta, vilket hon inte ville till en början, men under tillagningen ändrade hon sig till lite sallad vilket jag ordnade.

Jag fortsatte laga den mat som övriga skulle ha, då stod hon och provsmakade de övrigas mat. Jag frågade då igen om hon ville ha en liten portion men nej. Maten blev färdig och då önskade min bekanta lite stekt kött till salladen, samma sort som övriga fått men som det nu inte fanns mycket kvar av, jag skrapade ihop lite som var kvar och tog någon liten bit från de andras portioner som ännu inte var serverat. Inte nog med detta utan plötsligt ser jag min bekanta stå på knä framför kylen, hon undersöker vad som finns längst in och frågar om hon kan ta av det som står där. Jo visst det gick bra. Jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera det hela, det känns lite sniket att säga nej inte får hon ta av det som finns i kylen men samtidigt blev jag lite irriterad över att hon dels tog sig friheten att leta efter det som passade och att hon faktiskt sagt att hon inget skulle ha, hon hade i förväg ätit sin dietmat i köket medan jag lagade mat. Vad skulle jag gjort och hur ska jag göra nästa gång? Detta är en person som ofta håller diet och kommer att besöka mitt hem flera gånger.

Svar: Men vilken tråkig gäst du hade! Hu! Beklämmande med den brist på hyfs som hon visade.
Du inser förstås att hon uppförde sig helt fel, och du var generös och hygglig som inte nekade henne ”intrånget” i den mat du hade beräknat till övriga. Det såg väl så gott ut att hon inte kunde låta bli.

Men att oombedd rota i värdpersonens kylskåp, det gör bara en illa uppfostrad och alltför nonchalant person. Det är svårt att säga ifrån i sådana lägen, men kanske kunde du ha sagt ”oj då, vad är det du letar efter, jag har min egen ordning i mitt kylskåp så säg till ska jag se om det finns” – men en så självupptagen drulla hade väl inte fattat det heller.

Ett sätt, tror jag, är att du nästa gång hon ska komma, uttryckligen ber henne beskriva exakt vad hon tänker äta, så att du är beredd på det, även om det är segt för dig att hålla på med det. Men se till att det finns minsta möjliga i kylskåpet. Göm alla godbitar på balkongen!

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (50)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 50

Du är underbar du Magdalena, jag finner oerhört stort nöje i att läsa dina råd och din syn på människors betéende. Tack för en bra spalt!

Facebookanvändare, 19:33, 4 november 2010. Anmäl

Håller med Matvän. Vad hade människan i FS kök att göra. Ordna med morots- och selleristavar och liknande snacks nästa gång till gästerna. Stäng dörren till köket och låt henne inte vara där. Ta hand om hennes matlåda och servera hennes mat samtidigt som de andras. Om möjligt ta hjälp av make, sambo, eller någon förtrogen bland övriga gäster att hålla henne borta från köket.

Krakel, 12:40, 30 oktober 2010. Anmäl

Mari: Har Magdalena sagt att man inte går på bjudning för att bli mätt!? Hon har sagt att maten inte är huvudsaken på kalas, utan umgänget. Men man får väl i all världen anpassa matsedeln efter sin plånbok. Morotssoppa är också gott. Bjuder man gäster på mat, så ska de väl bli mätta! Och ingen säger att man måste spara resterna i evighet i frysen. Ät upp dem nästa dag.

Li, 12:05, 29 oktober 2010. Anmäl

Om man vet om det är det helt oproblematiskt att helt undvika gluten, nötter, kött etc - också om man lagar en festmiddag. Jag har en vän som alltid noga förhör sig om sina gästers ev. dieter och insisterar på att ordna allt så det passar alla. Han vill absolut inte att man tar med egen mat.

ve och fasa igen, 07:36, 29 oktober 2010. Anmäl

@moon; Ett tips för den som organiserar andras mat är att utgå från minsta gemensamma nämnare. Om det bara är en dag så brukar jag beställa en lunch t.ex. som de allra flesta kan äta. Bortsett från lite olika bröd så kan man faktiskt få en kanonmåltid som helt enkelt inte innerhåller kött, nötter, laktos eller gluten. Det är inte ofta jag då behöver beställa specialmat. Någon gång är det en med laktovegetarisk kost som då behöver byta ut t.ex. fetaosten mot något mjölkfritt. Om jag har gäster me

ve och fasa, 07:32, 29 oktober 2010. Anmäl

Jo det är typiskt för Stockholmare att utmärka sig med konstiga matvanor. T.ex. grannen från Libyen som aldrig vill äta fläsklägg med rotmos på gårdsfesten. Och tänk så löjliga dom Thailändska städarna på sjukhuset uppför sig med sina matlådor - när det finns rejäl svensk husmanskost i matsalen. Nä usch för Stockholmarna!

Stockholmare, 07:20, 29 oktober 2010. Anmäl

LindaF: Om jag ska på kalas el liknande så brukar jag i förväg ta reda på vad som serveras eftersom jag har matallergier. Oftast erbjuder jag mig att ta med tex en kaka/tårta/paj till efterrätt som jag vet jag kan äta (oftast där det ställer till problem) eller så bakar jag och ta med utan att säga något - beror lite på var jag ska någonstans eftersom jag inte tycker att alla ska anpassa sig till mig och vad jag kan och inte kan äta. Brukar uppskattas.

Allergiker, 07:19, 29 oktober 2010. Anmäl

Moon: <br/>Intressant... själv har jag problem med att folk som äter normalkost/kött tar det vegetariska så att det sedan inte finns något åt vegetarianerna.

Facebookanvändare, 03:59, 29 oktober 2010. Anmäl

Fyll kylskåpet med den fetaste plockmat du kan hitta och ställ fram godis överallt! *hihi*

Jodå, 21:55, 28 oktober 2010. Anmäl

Varför ta sådan hänsyn till en gäst? De är i ditt hem och blir bjudna på mat och övernattning! <br/>Vill hon äta sin medhavda specialmat så låt henne göra det vid matbordet när ni alla äter. <br/>Det var väl inte barn du bjudit hem? <br/>Man tager vad man blir bjuden ,passar inte det så stanna hemma. Är själv vegetarian, men gör ingen affär av det o ingen märker något vad jag tar på tallriken.

trevlig samvaro, 21:44, 28 oktober 2010. Anmäl

Bortval av gäster?

Fråga: Jag och min trolovade står inför bröllopsplaneringens hitintills största utmaning – inbjudningslistan. Vi försöker i planeringen att leva upp till att det är just våran fest, och att den ska vara så som vi vill. I detta upptäcker vi att i många fall vill vi bjuda specifika personer, men utan deras respektive. I vissa fall handlar det om att vissa gäng förmodligen skulle ha roligare med varandra än med sina respektive, där de som då saknar en
partner slipper komma ensamma.

I något fall vill vi bjuda någon vars partner utövar synnerligen dåligt inflytande på personen i fråga och där alternativet är att inte bjuda den närstående alls. Det kan också helt krasst kokas ner till att vi har ett av budget och lokal satt tak på antalet gäster, och att vi vill klämma in så många som möjligt av de som faktiskt står oss nära, snarare än att fylla ut med gamla kollegors partners som inte har, har haft eller kommer att ha något med oss att göra.

Vi har också båda erfarenhet av att vara den medbjudna på bröllop och att man kan känna sig ganska utanför.
Dessa funderingar till trots är det ändå kärleken som firas, och visst vore det kanske konstigt att gå på en kärlekens fest utan sin älskade? Vad säger du, du o fyrtorn av klarhet i det sociala trasslet? Vi behöver både råd och formuleringar.

Svar: Tack för din vänliga karakteristik av mig – jag befarar att du kan komma att ändra den uppfattningen efter mitt svar.  

Du och din tillkommande måste göra klart för er vad bröllopet är, tror jag. Grunden är vigseln, där två personer lovar varandra inför en myndighet och vittnen att leva tillsammans i trohet resten av livet. Festen efteråt är förgyllningen på det stora löftet.

Många brudpar vill ha sin bröllopsfest exakt på sina egna villkor, vilket vanligen betyder att gästernas eventuella partners inte bjuds med därför att brudparet inte känner dessa eller inte uppskattar dem. Eller inte har plats för dem. Då, menar jag, börjar den förgyllning som bröllopsfesten är, att flagna något. Då blir festen en självupptagen manifestation för brudparet som ställer sig och sina känslor högt över sina gäster, och i någon mening använder de som bjuds som ett slags hyllningskör, en uppvaktning för att markera brudparets storhet. Brudparet är ändå alltid i fokus, förstås, och gästerna ska bjudas för att ha trevligt, inte enbart för att genom sin närvaro förhöja brudparets glans.

Om ni tror att någon medbjuden partner inte skulle ha trevligt på er fest så är det inte er sak att låta bli att bjuda just den personen. Det får paret avgöra, inte ni. Om någons partner har dåligt inflytande på den andra hälften, låt bli att bry er om deras inbördes relation, eller låt bli att bjuda någon av dem. Om gamla kolleger har tråkiga eller för er ointressanta partners, bjud dem med sina tråkigheter – eller inte alls.

Alltså: bjud par tillsammans, eller avstå från att bjuda de personer vilkas partners ni två inte vill ha med på er bröllopsfest. Visst, det är ”kärleken som firas” men inte på bekostnad av andras samhörighet. De som har markerat att de hör ihop genom att bilda en pargemenskap ska bjudas som par. Sedan kan en i paret tacka nej, det går för sig. Men det går inte för sig att den ena väljs bort av er som inbjuder.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (200)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 200

fortsättning @ Anna d.ä 09:33, 5 november 2010 <br/>(som jag skrivit om hela tiden) med att inte prata med sin gammalmormor som hör illa osv. osv. osv. Säger oerhört mycket om dig själv! <br/>PS. Det är vännen som vill ha med sin respektive på bröllopet som är ansvarig att bröllopsparet har lärt känna denna före bröllopet – inte tvärtemot!

ae, 13:41, 10 november 2010. Anmäl

@ Anna d.ä 09:33, 5 november 2010 <br/>Det minsta inom vett, etikett, hyfs och skrivregler är att människor kan citera korrekt samt att de inte påyvlar text och fantasifulla tolkningar som aldrig har skrivits. Jag skrev 14:26, 1 november 2010; "Bröllopspar har knappast inte tid att under sin stora högtid hinna lära känna nya människor!" Först skriver du inom citattecken felaktigt "stora dag", sen anser DU uppenbarligen att det är samma sak att inte bjuda människor man inte känner/ aldrig träffat (so

ae, 13:39, 10 november 2010. Anmäl

Jag jobbar som präst och ser ofta hur galet och upphausat bröllopet blivit. Jag upplever att många brudpar nästan bara har ögon för det yttre, kläder, fest och vänner. Alla får göra som dom vill naturligtvis, men att lägga ner så vansinnigt mycket energi och pengar på en fest är inte sunt. Speciellt inte i tider när mer än 60 procent av äktenskapen spricker före döden. <br/>Tänk om paret i frågan la ner pengar på familjerådgivning nu och satsade på ett knytkalas för kompisar och släkt. Innovativt!

Larsa, 21:42, 7 november 2010. Anmäl

Det ska vara frågetecken efter tonårsgäng.

sylvie, 15:14, 5 november 2010. Anmäl

Har jag förstått rätt ? Man umgås bara med sitt gäng (tonårsgäng !) Bröllop är som vilken annan fest som helst ; man ska ha roligt med kompisarna.

sylvie, 15:12, 5 november 2010. Anmäl

A Eller så bjuder man "de överblivna" på efterföljande dans i lokalen där alla andra suttit och ätit... Hände mig och min partner och anledningen var att de inte kände min partner. Men det dög att dela höga kostnader för möhippa med mig men inte bjuda mig på den riktiga festen. Jag förväntades desstuom att planera allt och ligga ute med pengar för möhippan så som en av brudens närmaste vänner. Säkert onödigt att säga men vi umgås inte efter det.

S, 14:38, 5 november 2010. Anmäl

Jag förstår inte problemet ? vilket brudpar har tid att umgås med sina gäster ?? Det är gästerna som ska placeras så att de kan ha trevligt. De trista kan man säkert hitta en likasinnad bordsdam/herre till. <br/>De man vill UMGÅS med kan man bjuda en annan dag. <br/>Sina favoriter träffar man förhoppningsvis tillräckligt ofta.

CC, 10:05, 5 november 2010. Anmäl

@ae Nej men visst. Vem vill bry sig om sina gäster på "sin stora dag"? Hur ska man orka prata med gammelmormor som hör så dåligt och varför bry sig om placeringslistor? Sätt våra roligaste kompisar vid vårt bord, så får resten försöka roa sig själva. Dem har vi ju ändå inte tid och ork att umgås med "på vår stora dag". Våra vänners respektive har vi inte heller orkat lära känna innan bröllopet, vi har så mycket att stå i inför "vår stora dag". Men hallå, det handlar ju bara om oss!? På vår stora

Anna d.ä, 09:33, 5 november 2010. Anmäl

@Anna d.ä. Jag ler igenkännande åt ditt inlägg. Min dåvarande sambos "järngäng" var på besök i vår nya gemensamma lägenhet. Min sambo fick råd om möblering och inredning, hur han borde göra med det ena och det andra, som om jag inte hade med saken att göra. En av tjejerna tjatade dessutom hela tiden om min sambos ex och hur trevlig och begåvad hon var. Det var som om jag borde ha gett mig av och låtit "gänget" återuppstå.

Också en Anna, 17:10, 2 november 2010. Anmäl

Palle: Men jag skrev ju det, läs hela mina inlägg. <br/>Sen finns det faktiskt val av partner som behöver underkännas. Jag försöker just nu få en vän att dumpa ett manipulativt ego som bara gör henne ledsen, vilket kanske påverkar mig i den här debatten. Det går faktiskt utmärkt vara tydlig när vänner gör dåliga val och ändå både älska och respektera dem. Kärleken är ju ibland både blind och döv.

Leif, 15:33, 2 november 2010. Anmäl

Blöjbyte vid matbord?

Fråga: Idag när jag var på restaurang märkte jag och mitt sällskap att ett par en bit bort bytte blöja på sin bebis vid bordet. Som tur var åt vi inte precis just då för vi hade ännu inte fått maten vi hade beställt. Men att byta blöja vid bordet nära andra ätande gäster kan väl inte anses passande? Kan man inte alls sätta sig in i hur det upplevs av övriga gäster när man gör så?

Ingen av personalen på stället såg detta, annars hade man kanske hoppats på att de skulle ha sagt till dem. Hade jag i efterhand kunnat upplysa personalen om vad som hänt? Som det var nu gjorde jag ingenting utan försökte bara tänka på annat så att jag inte skulle tappa aptiten. Dessutom var en dam i mitt sällskap på besök i Sverige och det vore ju hemskt om hon nu kanske tror att alla här beter sig på detta viset på restaurang.

Svar: Milde tid! Du kunde i det läget ha sagt till blöjbytarna ”ursäkta men vi äter här och blöjbyte passar sig inte”. Eller ännu bättre, ha försökt skaffa personalens uppmärksamhet för att säga till blöjbytarna att förflytta sig till någon ostörd vrå för det säkert nödvändiga blöjbytet. Att säga till personalen i efterhand – ja visst, men det hade ju inte hjälpt situationen.

Det är otroligt vad en del tillåter sig. En annan fråga-svar angående barn på krog har nyligen diskuterats i min spalt, och förvånande många bland kommentatorerna tyckte att barn får bete sig hur som helst även på en fin restaurang, de är ju barn. Naturligtvis, tillägger jag, men det ursäktar inte att barnens föräldrar beter sig illa. Blöjbyte och stort klet är inte barnens fel, däremot de vuxnas som medför barn dit där de inte hör hemma, eller inte förmår se till att barnen inte stör och förstör för andra med samma rätt att vistas på restaurangen.

En publik plats, som en restaurang, är inte ens eget badrum eller bostad. Man kan inte bete sig på det publika stället på samma sätt som vore det privat. Att byta sitt barns blöjor där andra äter är absolut inte godtagbart. Eller ens ursäktligt. Det är enbart gräsligt.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (240)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 240

Tror faktiskt det krävs någon (några) slags personlighetsstörning(ar) för att komma på tanken. Det är ganska långt ifrån normalt.

MKA, 20:30, 15 november 2010. Anmäl

Men fy f... vilket snusk! Varför sa ni inte till restaurangpersonalen? Det är väl ändå inte meningen att övriga gäster ska behöva bli kräksjuka av äckellukten från bljöjor när de är ute för att njuta av god mat? Den blöjbytande föräldern måste ju vara totalt obegåvad i HELA huvudet.

MN, 14:28, 14 november 2010. Anmäl

Bortsett från det vedervärdiga i detta beteende och att föräldrar som beter sig på det här sättet borde fråntas vårdnaden om sina barn:Fattar inte föräldrarna att detta också är kränkande för barnet? Barn har ju också rätt till integritet och att slippa visa sina mest intima delar av sig själv för fler människor än vad som absolut är nödvändigt.

MK, 00:03, 9 november 2010. Anmäl

"Stockholmarna" -vilka är de egentligen ? <br/>Infyttningen från småstäder är enorm, de du ser på <br/>Gotlandsfärjan eller krogen kan mycket väl vara födda i Göteborg eller Örebro. <br/>Jag har rötter både i Göteborg o Stockholm och är <br/>skittrött på dryga Göteborgare som har fördomar om 08-or

Cc, 11:59, 6 november 2010. Anmäl

Det är alltid stockholmarna som beter sig värst; på krogen, på gotlandsfärjan, i trafiken, överallt. "Här kommer vi och vi är från Stockholm och vi behöver inte ta hänsyn till någon."

Lunkan, 09:29, 6 november 2010. Anmäl

Amningen går ju att sköta diskret (även om jag nog tycker att man ska gå undan från bordet) Det går att lägga en babyfilt eller kofta över.

CC, 11:23, 5 november 2010. Anmäl

Folk är inte så knäppa som man tror, det är mycket värre än så. Folk på besök som traskar in i sovrummet utan att fråga och byter på barnet där och sen slänger blöjorna i soppåsen under diskbänken, bara ett exempel.

hk, 10:34, 5 november 2010. Anmäl

urk blöjbyte på ett restaurangbord, hur knäpp får man vara. Amning är inte heller alla som tycker är så himla mysigt framför ögonen på folk. Hur naturligt och underbart de än själva kan tycka det är, som har barn. Man får nog stå sitt kast och anpassa sig lite till andra om man nu ska ha barn.

72a, 09:01, 5 november 2010. Anmäl

"Svårt?" Nejdå, ring polisen bara. Sätt dit dom!!!!!

Seriös, 22:55, 4 november 2010. Anmäl

Nej, det handlar om hygien.

Hihi, 14:46, 4 november 2010. Anmäl

Jag har också!

Fråga: Jag funderar över att ibland berättar någon om en upplevelse som den personen har haft, och då kontrar någon i sällskapet med att den har varit med om något liknande. Detta kan då uppfattas som om att den personen skryter, eller vill överglänsa. Jag ser det mer som att man vill skapa kontakt; – Jaså var du med om det, jag var med om något liknande.

För mig är detta ett sätt att visa intresse och att man har liknande referensramar. Men en del blir så otroligt irriterade, och kan diskutera det efteråt.
Vad tycker du?

Svar: Det du beskriver är vanligt i samtal och kan ha olika sidor, som du också antyder. Den ena är att visa sympati för det som just har berättats. Den andra är att försöka ta uppmärksamheten från det som just har berättats genom att själv berätta något antingen liknande eller ”värre”.

När man berättar något som man har varit med om, och genast möts av en annan redogörelse i samma art minskas ju ens egen berättelse. Det kan vara skönt om det handlar om något som man har uppfattat som otäckt eller på annat sätt negativt. Men det kan också ta bort ens egen betydelse och det kanske inte alls är vad man önskar.

Situationen i sig måste avgöra vad som är lämpligt att besvara någon annans berättelse med. Det finns inga ”regler” för detta – annat än de gamla vanliga som heter hänsyn och vänlighet. Att medvetet ta uppmärksamheten från en annan person är inte vänligt och absolut inte artigt. Samtidigt kan en annan persons erfarenhet vara bra för den berättande. Som alltid måste ens egen klokskap och taktfullhet få avgöra hur man ska bete sig i ett samtal.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (61)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 61

@Trött på: Jag har en kompis som är precis sån. Bortsett från att det hon varit med om mycket sällan, objektivt sett, är allvarligare/värre/jobbigare/konstigare - bara att hon ser det så. (Har berättaren haft magcancer har hon haft blindtarmsinflammation, har berättaren råkat ut för ngt på jorden runt-resan var det ännu mer dramatiskt när hon var i Grekland. Min lunginflammation var väl inget - men hennes förkylning!) Numera sitter jag bara och väntar på kontringen. Den infinner sig alltid :)

annie, 12:58, 31 oktober 2010. Anmäl

Det finns en kategori av "Jag också-typen" som är värre än odrägliga och det är de - som när en person berättar om något denne varit med om - blir avbruten av "Jag också-typen" med att densamme hela tiden har varit med om något värre (har tex berättaren haft blindtarmsinflammation så har "Jag också-typen" MINST haft magcancer...., eller om berättaren varit på semester till Grekland så skryter den andre om sin jorden runt resa). Det går överhuvudtaget inte att föra ett normalt samtal med dessa "J

Trött på besserwissrar, 12:28, 31 oktober 2010. Anmäl

@ maggie, 13:29, där kom du på något! Det blir skillnad om det handlar om positiva respektive negativa upplevelser.

Peppiga Pia, 13:06, 30 oktober 2010. Anmäl

Kommer att tänka på en väninna med obotlig cancer, som berättade hur jobbigt det var att så många hela tiden drog upp egna krämpor (som i de flesta fall var mycket lindriga i jämförelse) när de möttes. Kanske missriktad välvilja eller något tvångsmässigt, men att förväntas visa sympati för någon som haft en ofarlig knöl i bröstet eller vid hög ålder drabbats av hjärtproblem blev helt enkelt för mycket. Tror det kan vara bra att fråga sig vad man egentligen vill uppnå, innan man öppnar munnen.

em, 14:12, 29 oktober 2010. Anmäl

…överseendet. Säkert är det ledsamt att förlora en katt, men att använda det som ett försök att relatera till någon som förlorat ett barn är ju ett hån. Ibland är det bäst att bara lyssna och säga "det låter oerhört svårt" istället för att reflexmässigt referera till en egen eller någon annans erfarenhet. Effekten blir också lätt att man förringar den andras upplevelse/sorg/rädsla, även om det inte var avsikten.

maggie, 13:34, 29 oktober 2010. Anmäl

"Jag har också" funkar nog generellt bättre vid positiva upplevelser eller "normalnegativa" än vid svåra. Jag har en väninna som patologiskt måste spegla allting andra upplever i sig själv, vilket ofta blir helt groteskt . T ex jämför hon gärna sin blindtarmsoperation (titthål) med en annan väninnas operation för en cancertumör. Om man upplever något svårt blir man sällan tröstad av att någon drar upp något lindrigare, även om det är välment orkar man som drabbad inte ha det

maggie, 13:29, 29 oktober 2010. Anmäl

Jag gör oxå så. Det är ju ett sätt att skapa kontakt o ha nåt gemensamt att prata om. Men visst, det är ju bra om man lyssnar först o tänker på vilket tonfall man har o varför man vill berätta just det just nu.. Sen tycker jag det är värre m folk som bagatelliserar en med "äsch, det är väl värre om..." så att det blir mothugg..

Jenny, 12:40, 29 oktober 2010. Anmäl

Eeeh... berättar man något för att gå uppmärksamhet och glänsa eller vill man tillsammans glädjas eller gråta över något som har hänt och ta del av varandras erfarenheter? Jag tolkar Ribbans svar som det första och är 'gobbsmacked' (säger han som avskyr svengelska).

pott, 17:14, 28 oktober 2010. Anmäl

@Aspie. Tack för din synvinkel och det du berättat. Det ska jag försöka komma ihåg.

mm, 16:51, 27 oktober 2010. Anmäl

När jag skrev att man ibland inte ens ska ge sin berättelse förrän nästa gång man möts, så menade jag när en person behöver prata av sig om något svårt. Däremot är det ju självklart att utbyta erfarenheter från "Mallorca" el senaste motionspasset. Oftast blir ett samtal mer avslappnat om personerna känner att de inte snart blir avbrutna, utan får ge hela berättelsen (inom rimlig tid). Dråpliga och roliga historier är väl sådana som de flesta tycker om att omgående få höra en annas "roliga" erfar

mm, 16:50, 27 oktober 2010. Anmäl

Bröllopsbarn?

Fråga: Vi har planer på att gifta oss till sommaren och vi kommer att önska oss en fest utan barn. Detta främst för att ingen av oss anser att man ska berusa sig tillsammans med barn och vi vill kunna bjuda på vin och dylikt till maten. Dock sitter vi i en mycket knivig sist med vår snart ettårige son. Alla vi känner som vi kan tänka oss att ”låna ut” honom till över så lång tid kommer ju att vara bjudna till vår fest. Hur ska vi göra?
Vi funderade på att låta honom vara med en tid under festen och be hans faster (som erbjudit sig) att ha ansvaret för honom och sedan åka hem lite tidigare och ta med honom då. Samtidigt känns det lite fel att säga åt våra gäster att de inte får ta med sina barn och sedan ha vår son med på festen. Vad tycker du?

Svar: Visst ska ni ha ert eget barn med på ert bröllop! Det kan ingen säga något om även om inga gästers barn är medbjudna.

Att ha ett barnfritt bröllop är klokt när det bjuds alkohol som riskerar att förändra de vuxnas beteenden tillräckligt för att barn ska bli förskräckta. Sonen kan med fördel tas om hand av sin faster, men inte behöver hon åka hem med honom tidigare? Försök ordna ett litet trevligt sovutrymme för honom i angränsning till festlokalen. Där kan kanske faster växla med någon annan hygglig person, rentav en barnflicka-pojke som får betalt, och se till honom.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (81)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 81

Om inställningen är att barn inte ska vara i närheten av berusade vuxna så bör väl det i synnerhet gälla brudparets barn? Men om festen kommer att vara städad kommer säkert det barnet ha betydligt roligare, och störa sina festande föräldrar mindre, om det finns fler barn på festen, som lämpligen tas om hand av några inhyrda barnvakter. Fast om brudparet planerar att ha en riktig suparfest bör nog den inhyrda barnvakten vakta barnet hemma istället.

Hur gör de på andra fester, födelsedagar etc?, 14:05, 7 november 2010. Anmäl

Irene. "De har ingen att lämna honom till - alla är på bröllopet". Vad är det för struntprat. Jag kommer t.ex. inte att vara där. Inte har de väl bjudit varenda vuxen människa i hela Sverige! De har mycket gott om tid på sig att ordna barnvakt. Har du inte läst andra kommentarer om detta. Det är fullkomlig idioti att ha med ett så litet barn på bröllop. Vem ska ha glädje av det? Inte barnet i alla fall.

Barnvakten Rut, 20:27, 30 oktober 2010. Anmäl

@ "Barnvakten Rut". Läste du inte frågan? De har ingen att lämna honom till - alla är på bröllopet. Övriga gästers samtliga nära släktingar/vänner än knappast bjudna och de har således helt annan möjlighet till barnvakt än brudparet själva. De har således inte mycket till val. Korkad kommentar från dig att dra in barnets eventuella minnen av detta tillfälle, det var endast praktiska skäl som barnet skulle vara med. Och "bli rädd" för annan kädsel. Det är inte direkt Halloween vi pratar om.

Irene, 16:46, 30 oktober 2010. Anmäl

Vad har ett så litet barn som en ettåring för glädje av att vara med på sina föräldrars bröllop? Han kommer inte att ha några minnen av detta. Risken är snarare att han "blir rädd" för att föräldrarna inte ser ut som och inte uppträder som vanligt och inte heller kan bry sig 100% om honom t.ex. när de står vid altaret i kyrkan, när det hålls tal vid middagen etc. Det är bättre för barnet att slippa allt detta.

Barnvakten Rut, 13:27, 30 oktober 2010. Anmäl

@Ann Jag tycker inte bara att det handlar om alkohol, en sittande middag i 4 timmar med en massa vuxna som håller tal är för de flesta barn inte lika roligt som att leka, titta på film, spela spel, som de kan göra hemma hos en kompis medan föräldrarna är på fest. Det handlar om vilken slags fest man vill ha, det måste brudparet själva få välja. Ingen annan kan säga "Bröllop SKA vara släktsammankomst med barn". Varför vara så fördömande, låt folk ha den fest de vill ha.

Frida, 14:34, 29 oktober 2010. Anmäl

@Ann: Ja, det är ju så du vill ha det och så kan du ju också ordna det på din fest. Men nu är det ju inte ditt bröllop så då undrar jag varför du tycker att du måste bestämma hur mycket vilt främmande människor ska dricka på sin bröllopsfest? Att dricka mer än ett glas vin innebär inte heller att ligga under bordet. Men kanske att det inte är en lämplig fest för småbarn, även om det är en relativt städad tillställning.

eckis, 21:05, 28 oktober 2010. Anmäl

jag tycker att ni ska ha en fest utan massa barn, men helt ok med erat eget. Jag förstår precis- ofta kan alla barna ta över festen genom gap och skrik och kanske vill ni ha det lite "vuxet"? ett alternativ är att hyra en barnvakt eller två som tar hand om alla ungar som efter middagen har spring i benen ,vill åka hem m m

anonym, 18:14, 28 oktober 2010. Anmäl

Annars kan man ha en något så när nykter fest. Ett glas vin till maten gör väl inte att folk hamnar under bordet? Varför måste man supa skallen av sig för att det är bröllopsfest. I min värld är ett bröllop en fest främst för släkterna och familjen. Med barn. Parta med polarna kan man göra någon annan gång.

Facebookanvändare, 12:58, 28 oktober 2010. Anmäl

@Anna och kompani. Jag har själv aldrig varit full, men ändå kan jag förstå att vuxna inte vill ha barn på ett bröllop, både för att de tar ett glas vin och för att det blir mer "vuxenprat" än barnspring. Många vuxna dricker måttligt, men vill få umgås med andra vuxna utan barn.

mm, 09:52, 28 oktober 2010. Anmäl

@Anna: små barn kan reagera med förvirring och rädlsa även på små förändringar i föräldrarnas beteenden, som uppkommer redan efter måttligt alkoholintag. <br/>Att börja prata om AA är ganska pretentiöst. Det finns mellanlägen mellan berusning och nykterhet, något som bl.a. många nykterister verkar ha svårt att förstå.

DHS, 23:06, 27 oktober 2010. Anmäl