Skodd i lack?

Fråga: Om någon frågar mig skulle jag hävda att det är lackskor som är det rätta till högtidsdräkt i Sverige, det vill säga till fracken. Hur det är med mässdräkt eller folkdräkt vet jag inte och bryr mig inte om.

Om jag ska besöka säg en bal, doktorspromovering eller ett bröllop där det står högtidsdräkt på inbjudan ska jag då ha lackskor eller operapumps till fracken?

Svar: Operapumps är en relativt nutida beteckning för den klassiska form av sko som var obligatorisk till formell klädsel förr, släta låga lackskor med en infälld ripsrosett istället för snörning. Det är den traditionellt och formellt mest korrekta skon till frack och smoking, men den är ovanlig i dag. Lackskor av vanlig modell med snörning är vanligast. Skomodellen varierar inte avhängigt tillfället, har man de traditionella pumpsen använder man dem, har man snörskorna tar man dem.

Och har man inte lackskor av någon av ovanstående modeller tar man sina tunna, snygga, svarta och mycket välputsade snörskor även till frack och smoking. Det är som med fickuret, varken det eller lackskorna är nödvändiga till aftonklädsel, som blir lika nutida korrekt med icke-lackskor av tunnare slag och armbandsur av icke dykarmodell. Men den som har lackskor, operapumps eller snörmodell, och fickur av guld/gulmetall väljer säkert det alternativet.

Svar på den fråga du inte bryr dig om: lackskor brukas inte till folkdräkt eller mässdräkt.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

MAGDALENA SVARAR: T, operapumps förklaras i svaret, lack är högblankt polerat material, rips(rosett) är ett slags siden vävt i smala upphöjda ränder, snörning betyder att skorna snörs, knyts, med skosnören i därför avsedda hål på ovansidan, pumps är ordet för en skomodell med sluten överdel.

Magdalena Ribbing, 08:15, 2 februari 2011. Anmäl

Operapumps, lackskor, ripsrosett, snörning, pumps. Bara ord för mig, säger mig ingenting!

T, 19:33, 1 februari 2011. Anmäl

Till mässdräkt är lackskor tillåten variation av skodon, i alla fall enligt Uniformsbestämmelser för Försvarsmakten 2009, version 1.3 (M7739-350014) som fastställdes för tillämpning från och med 2010-07-01

Jakob, 11:12, 1 februari 2011. Anmäl

Hälsa sittande?

Fråga: Såg en bild i tidningen där politikern Jimmie Åkesson sittande tog i hand och hälsade på biskopen Eva Brunne som stod upp. Gör man så? Själv har jag fått lära mig att man alltid ska resa sig upp för att sedan ta personen i hand, spelar ingen roll vem personen är (Svensson som biskop).  Eller var det kanske någon sorts protest från hans sida?

Svar: Nu har jag inte sett den bild du syftar på, men är det som du skriver så var det fel oavsett orsak, funktionshinder undantaget.

En man ska ställa sig upp när han hälsar på en man eller en kvinna. Det är normal hövlighet.

En kvinna kan om hon vill förbli sittande när hon hälsar på en man, eller en yngre eller jämnårig kvinna. Hälsar hon på en äldre kvinna ställer hon sig  upp. Många kvinnor står upp och hälsar även om de inte “måste” därför att de uppfattar att det ser vänligt och artigt ut.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (33)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 33

Såvitt jag vet är JÅ inte rullstolsburen och kan mycket väl stå på sina ben och därför skulle han naturligtvis ha ställt sig upp när han hälsade på biskopen. Att han ogillar hennes åsikter ska inte spela någon som helst roll, han antog utmaningen att diskutera med henne i en kyrka. Även för en partiledare för ett nytt riksdagsparti gäller vissa umgängesregler.

A, 09:04, 7 februari 2011. Anmäl

MR har förklarat detta bra. I just detta specifika fall kan det förmodligen antas att det var en form av protest från J Åkessons sida. Det var ju både en biskop och en kvinna han hälsade på. Båda anledningar att som man då stå upp när man hälsar. Eller så är han bara en rejält ohyfsad person.

Anna d.ä, 08:04, 5 februari 2011. Anmäl

Det finns alltid en symbolik i att sitta eller sta upp nar man halsar. Jag skulle gissa att Akesson kanner visst forakt for Brunne efter hennes predikan. Om en jamnarig kvinna inte skulle resa sig for att halsa pa mig skulle jag tolka det som viss slohet, aven om det vore etikettsmassigt korrekt. I bada fallen kanske man skall tanka tva ganger innan man visar sina inre kanslor. Daremot tycker jag att det ar battre att sitta och halsa an att inte vilja halsa overhuvudtaget pa nagon. Det ar verkligen ohyfsat

Facebookanvändare, 03:10, 3 februari 2011. Anmäl

Personligen har jag en teori om att denna etikettregel inte stammar från någon slags ojämställdhet mellan könen, utan förmodligen från faktumet att kvinnor (främst rikare då) under vissa tider i historien haft väldigt krångliga kläder på sig! Det var förmodligen jobbigt att fixa till någon enorm kjol hela tiden för att man var tvungen att ställa sig upp och hälsa. Männen kanske började säga "nej, nej du behöver inte ställa dig upp", och så behövde man inte det efter ett tag.

Lovisa, 22:51, 2 februari 2011. Anmäl

Som vanligt erbjuds kvinnan ett val medan mannen ALLTID ska resa sig upp. Dagens jämställdhetsdebatt rår inte på gamla konventioner helt klart. Sara 14:49: Det är inte bara män som behöver uppfostras. Kvinnor är minst lika buffliga, speciellt i affärer.

sesam65, 15:21, 2 februari 2011. Anmäl

Vad manga man det ar har som har hakat upp sig pa att man ska vara artiga mot kvinnor?! Detta innebar inte att kvinnor inte ska vara artiga mot er, utan bara pa ett annat satt. Hur som helst genomsyrar denna syn hela det svenska samhallet, marks framfor allt i kommunaltrafiken. Man blir ju knuffad ur vagen hela tiden av storvuxna svenska man som inte ens kan klamma fram ett "ursakta". Ar detta den svenska mannens tolkning av jamstalldhet sa har nagot gatt fruktansvart fel. Bor i UK nu och blir fortfarande forvanad over hur man OCH kvinnor ar mer forsynta, ber om ursakt och t.o.m. (!!!) haller upp dorrar. Brittiska man kan t.o.m ge en hjalpande hand om man bar pa nagot tungt, vilket ar valdigt trevligt. Dags for Svenssons att aka pa studiresa?

Sara, 14:49, 2 februari 2011. Anmäl

Magdalena skriver oftast klokt, och brukar avråda från förlegade seder, men hon verkar inte ha problem med rent sexistiska seder och etikett som andas åldersrasism - till exempel att kvinnor och äldre ska favoriseras. Det finns ju en massa seder som signalerar att kvinnan "ska veta sin plats" och liknande. Jag antar att dessa inte bör uppmuntras?

Clabbe, 12:47, 1 februari 2011. Anmäl

re: Nils K Pellegren 19.57 Nej jag beskrev inte mitt känsloläge utan försökte vara ironisk. See följande utdrag från SDs programm: "Byggnader med starkt symbolvärde av religiös eller annan karaktär som kraftigt avviker ifrån svensk eller västerländsk byggnadstradition skall inte få uppföras." " Avveckla modersmålsträningen i förskolan." " Den kommunala skolan bör erbjuda undervisning i lokal dialekt och folkmål." Bara för att man putsar upp sin främlingsfientlighet blir den inte mindre inskränkt.

Kristina, 09:19, 1 februari 2011. Anmäl

Hur ska man göra om man är hermafrodit då? Då blir det verkligen svårt att veta om man ska stå eller sitta när man hälsar.

Anonym, 07:10, 1 februari 2011. Anmäl

Man ser ju faktiskt inte tydligt på bilden ifall JÅ står eller sitter. Han kanske är en halvmeter kortare än henne? Småväxta män har ju utmärkt sig förr i politiken ...

Per, 20:52, 31 januari 2011. Anmäl

Hejda glufsande?

Fråga: På min födelsedag höll jag en liten fest där jag bjöd på vin och hemlagade tilltugg. För att kunna umgås med mina gäster hade jag ställt fram allt ätbart så att gästerna fick plocka som de ville. De inbjudna var en liten skara nära vänner varav vissa aldrig träffats tidigare, allt var väldigt informellt och vi hade mycket trevligt.

Det enda som besvärade mig var att ett par av mina vänner parkerade sig vid matbänken och tog för sig så ohämmat av (det väl tilltagna) snacksutbudet att övriga knappt fick en chans att smaka.

Har du några tips på hur man hanterar denna situationen på ett smidigt sätt? Det känns ju inte särskilt trevligt att pika mina förvånande glupska vänner inför alla andra, samtidigt som jag vill se till att alla inbjudna får ta del av tilltuggen som jag slitit med att tillaga.

Svar: Det är inte alls ovanligt med precis det du beskriver.

Somliga gäster tror att bjudmat helt enkelt faller ner på bordet från något outtömligt förråd.

Somliga gäster förstår inte att de måste göra ett överslag av den mat som ställs fram och ta så mycket eller lite att det räcker i minst samma mått till alla övriga.

Somliga gäster tror att snittar/tilltugg är till för dem personligen att ensamma svepa i sig och att övriga gäster klarar sig utan (det gör de men de blir med rätta sura).

Somliga gäster är övertygade om att vinet är framställt för deras skull, inte för att delas med resten av sällskapet.

Somliga gäster behöver inte bjudas någon mer gång.

Som värdperson kan man inte säga till en gäst det man helst vill, nämligen ”sluta glufsa i dig, vi är fler som vill ha av det som finns!” Man får istället hantera situationen efter förstånd, exempelvis greppa tag i ett eller två fat som dessa somliga gäster är på väg att tömma, och säga ungefär ”hoppsan, jag måste fylla på de här faten ser jag” varpå man bär iväg dem och försöker se till att andra gäster får det som finns kvar.

Eller så säger man milt till glufsarna “dags att ta fram knäckebrödet och kaviartuben tror jag” – men frågan är om det biter.

Nästa gång du ändå bjuder dem du upptäckt är glufsare kan du ställa fram assietter med portionsupplagda tilltugg, men inte enbart till glufsarna tyvärr utan till alla gäster.

Ack ja.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (17)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 17

Sprid ut snacksen lite så löser det sig säkert. Konstigt att beskriva sina vänner som "glufsande" bara för att dom kanske är lite obetänksamma. Jag vet att många lite tanklöst bara blir kvar på en plats för att man inte inser att man står vid den enda snåla lilla chipsskålen. Snart vågar man ju inte röra sig bland folk längre när man alltid ska betygsättas avseende sin hyfsgrad.

+++, 08:25, 3 februari 2011. Anmäl

Men vilket evigt tjafs om hur mycket man man får äta! Om alla sitter och äter samtidigt och man har kul så är väl det sista man märker om någon tar en extra lax kanapee eller liknande. Sluta snåla- hör ni er själva eller ! Ni borde SKÄMMAS! Vi bor alla i ett otroligt civiliserat och utvecklat land. Det finns mat så det räcker- till ALLA! Har man det så ekonomiskt dåligt ställt att man inte kan förbi se sånt här så ska man inte ha en bjudning med så många människor alls. Man kan väl se till att gästerna inte kommer för tidigt. Sen kan man ordna ett stort bord och sitta alla tillsammans. Hela upplevelsen med bjudningar är ju att man umgås. Ätandet kantas av det sociala! När ska vi börja lägga bonde-mentaliteten bakom oss? Ett annat alternativ är att mötas på en resturang med buffe som alla gillar.

Fy skäms., 00:30, 3 februari 2011. Anmäl

FS situation låter som min egen när svågern och hans barn hälsar på. De rusar alla tre fram till buffén, först av alla, och lassar storstora portioner av den rätt DE råkar gilla. Eftersom vår närmaste familj är så pass stor blir det svårt med en sittande middag. Dessa tre matmarodörer fattar inte att maten är till för alla gäster att smaka på. Värst är att de ofta har glufat i sig fler portioner innan andra har ätit upp sin. Finns det möjlighet, tar de gärna hem ev. rester från middagar, men inte hemma hos mig. Familjen är inte fattig, båda föräldrarna har bra jobb och de bor i ett "finare" område. Jag har alltid reagerat på detta med stor sorg, för de är så gamiga och förstör en middag, kaffebjudning etc. med sitt handlande. Numera lägger jag upp en mindre portion på faten och sätter fram mer senare så att glufsarna inte ser till att dte tar slut. En gång hade jag lagat laxkanapéer och svågerns son tog nästan alla som fanns. Innan alla andra gäster ens hade kommit. Jag viskade snällt att vi borde vänta på de andra och att kanapéerna skulle smakas av alla. Då blev pappan sur och sa till mig att "sonen gillar minsann inget annat på bordet."

Maggie, 11:45, 2 februari 2011. Anmäl

Ett annat lite tråkigt men enkelt sätt att lösa gästernas enorma hunger är att fylla ut med något som mättar. Tex vitlöksbröd, eller liknande och hoppas att de hungrigaste har vett nog att ta av varje sort.

A..., 12:35, 1 februari 2011. Anmäl

Jag tror att FS gäster kom jättehungriga och trodde att det skulle bli buffé eller middag. Kanske de inte förstår att man tar en snitt av varje sort (alla tre) och sedan kollar man läget. Att som Ulla få slut på maten varje gång verkar mycket konstigt då man som regel känner sina vänners olika "aptiter". Kör spagetti och köttfärssås i stället. Du har ju bjudning ofta och då och då kan det nog passa. Man måste vara tydlig med vilken sorts bjudning man har.

Cajsa, 11:57, 1 februari 2011. Anmäl

Det är bra om den som bjuder in till fest med endast tilltugg är tydlig ned att gästerna ska komma mätta i magen.

Anonym (Webbsida), 08:20, 1 februari 2011. Anmäl

Ställ tilltuggen på olika ställen i rummet, då kan inte någon monopolisera dem.

Sofia, 20:37, 31 januari 2011. Anmäl

Håller med mamman om att det kan vara bra att säga till att det bara blir tilltugg, så att ingen gäst behöver vara hungrig.

mm, 20:28, 31 januari 2011. Anmäl

En "regel" som funkar om man känner varann väl, både vid buffet och om man sitter runt ett bord, är att säga "allt på bordet" (detta är all mat vi har i kväll) eller "mer i köket" (det finns mer, ät på, vetja!).

Anna, 20:13, 31 januari 2011. Anmäl

Jag har ofta bjudning och är med om detta varje gång. Men det är ju vänner jag vill ha där med !! Jag har faktiskt ökat på maten och som en kommentar nedan säger ställt ut maten på lite fler ställen än ett... det funkar lite bättre då. Men det är ju sant att det känns snopet när det helt plötsligt är slut på allt.....

ulla, 15:51, 31 januari 2011. Anmäl

Gäst som smittar?

Fråga: Jag har ett rum i en studentkorridor, där vänner knackar på då och då. Om någon har en sjukdom som smittar, och personen kanske själv inte insett detta, hur kan man på ett vänligt sätt neka den att komma in i rummet?

Svar: Om jag förstår din fråga rätt är det en person med en smittsam sjukdom som du vill hålla borta från ditt rum. Du kan inte utan att förklara varför utesluta denna person, om det är uppenbart att andra får besöka dig.

Antingen måste du ha en skylt på dörren ”inga besök, infektionskänslig” eller något liknande. Eller så måste du faktiskt säga direkt till den smittande personen att du är rädd att bli sjuk och hellre träffas på annan plats, underförstått med möjlighet till större fysiskt avstånd mellan er, än i ditt rum.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (10)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 10

Martin: Du verkar inte så påläst.. I varje fall så är det inte värst respektingivande att utgå från att alla besvär är psykiska från första början. Kan ju mycket väl vara så att personen inte är rädd för sin egen skull utan för sin sjuke släkting som har en allvarlig sjukdom, får behandling och absolut inte får smittas, då det är stor risk att det blir mycket allvarligare. En av de vanligaste dräparna i detta landet är Cancer, och de cellgifter man får i samband med behandling mot dessa sjukdomar dödar immunförsvaret så att en "vanlig flunsa" eller rent av förkylning kan bli livshotande.

mäster gurra, 22:50, 6 februari 2011. Anmäl

Det handlar om sjukdomar av det veneriska slaget.

Tristan, 14:54, 31 januari 2011. Anmäl

Du kan alltid bjuda gästen på lite medicin från ditt eget medicinförråd. Det är både hövligt och generöst.

Torsten (Webbsida), 09:56, 31 januari 2011. Anmäl

What the hell. Säg som det är.

Anonym (Webbsida), 00:23, 31 januari 2011. Anmäl

Låter snarare som att frågeställaren har någon fobi för att bli smittad. Är nog som tidigare redan har skrivit omöjligt att inte bli smittad i en studentkorridor. Fobi eller inte så är det väl bäst att vara tydlig med varför man inte vill att en viss besökare ska komma in i ens rum.

Martin (Webbsida), 17:28, 30 januari 2011. Anmäl

Knigge Knogg - Det var formuleringen "Om någon har en sjukdom som smittar, och personen kanske själv inte insett detta" som jag tyckte var anmärkningsvärd.

Boel, 18:06, 28 januari 2011. Anmäl

re: Boel, 15:24 fjantigt svar. Du menar att vanliga människor inte kan känna igen influensa ? Löjligt

Knigge Knogg, 15:35, 28 januari 2011. Anmäl

@FS - varför är Du fortfarande i en studentkorridor, Du som uppnått erfarenheten en läkare kan drömma om: Att med en kort blick på en person avgöra att de har en smittsam sjukdom innan de själv ens har insett det? Infektionsklinikerna runt om i landet behöver Dig!

Boel, 15:24, 28 januari 2011. Anmäl

I ett studentboende är man ändå så nära varandra i vardagen att smitta inte kan undgås, speciellt inte om man även delar kök med andra personer. När x personer befamlar kylskåp, frys, husgeråd, soppåse, disksvamp och -trasa, handdukar, dörrhandtag, osv, y gånger dagligen är smittorisken ett faktum.

D A, 14:02, 28 januari 2011. Anmäl

I ett studentboende är man ändå så nära varandra i vardagen att smitta inte kan undgås, speciellt inte om man även delar kök. tretton samtliga befamlar kylskåp, frys, husgeråd, soppåse, disksvamp och -trasa, handdukar, dörrhandtag, osv, ett okänt antal gånger om dagen är smittorisken ett faktum. Som vi säger i Danmark, "brok dig eller lad være" (gnäll eller låt bli):

D A, 14:01, 28 januari 2011. Anmäl

Smoking till parad?

Fråga: Jag har blivit inbjuden (avec/2 pers) till jubileumsfest och har några frågor gällande klädseln. Jag är frånskild och tar med mig en gift bekant man.

Jubileumsbanketten har klädsel: paraduniform/frack eller mörk kostym. Jag har tänkt ha en ärmlös utsvängd långklänning i siden och en tunn sjal. Min avec undrar om han kan bära smoking istället för frack eller mörk kostym? Om han klär sig i mörk kostym/smoking hur påverkar det mitt klädval, kan jag ha min långklänning oberoende?

Svar: Först: med det för mig i detta sammanhang nya och roliga begreppet “avec” (franska för “med”), används vanligen om starkare drycker till kaffet efter maten) menas högst sannolikt inte en annan kvinnas äkta man. Visserligen varierar vanorna i olika kretsar men det skulle förvåna mig om det förväntades att en kvinna medförde som sällskap en annans man vars partner stannade hemma. Tänk ett varv till på detta! Så dramatiskt är det verkligen inte att gå på fest utan manssällskap att du måste ta med dig någon som är etablerad partner till en annan kvinna.

”Paraduniform/frack eller mörk kostym” är frack eller paraduniform (stor mässdräkt) i första hand, men de män som saknar sådan klädsel kan komma i mörk kostym vilket inte påverkar kvinnornas klädsel, den är likafullt lång festklänning.

Din ”avec” kan inte ha smoking, däremot, det är en annan klädselnivå. På sina håll är mörk kostym och frack likställda med högtidsdräkt, men smokingen faller utanför.

Din medföljande mansperson kan alltså ha i brist på paraduniform eller frack ha mörk kostym men inte smoking, och oavsett detta har du lång festklänning – den du beskriver låter rätt.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (17)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 17

Ett bra tips för att få schvung i paraderandet är att man tar med sig en lång pinne med en förgylld örn samt en skylt med texten S.P.Q.R. på, den håller upp framför sig när man paraderar. Man kan även ha höga läderstövlar som man swingar högt upp i luften för varje steg. Då blir det en verkligt stilig och festlig parad.

Gunnel, 09:28, 2 februari 2011. Anmäl

Det spelar väl ingen roll om mannen är gift, han kan vara en god vän som ställer upp. Gift person kan umgås utan sin make/maka. På mitt jobb har vi härliga fester hos varandra ibland men vi har aldrig ens tänkt tanken att bjuda med någons respektive. Dem känner vi ju inte.

Dibs, 21:00, 29 januari 2011. Anmäl

instämmer till fullo med magdalena, varför ta med en gift man eller man överhuvudtaget?

anna, 14:58, 29 januari 2011. Anmäl

Ni som sätter likhetstecken mellan "själv" och "ensam" menar ni alltså att följande satser betyder samma sak? Jag känner mig ensam. Jag känner mig själv. Vi ska vara rädda om vårt språk och vårda ordens betydelse. Det är viktigt om vi ska kunna förstå varandra.

Språknörd, 14:44, 29 januari 2011. Anmäl

Jag tror det handlar om att FS inte vill gå SJÄLV. Hon behöver nog någon att stötta sig på. Den som är SJÄLVständig, dvs. klarar sig utan stöttning av andra, klarar nog i vanliga fall också av att gå på kalas utan stödben.

Jaget och självet, 09:26, 29 januari 2011. Anmäl

På västgötska säger man själv i stället för ensam. Men eftersom de flesta stockholmare knappast vet var Västergötland ligger tycker jag att det är löjligt att de säger själv.

Kerstin, 00:05, 29 januari 2011. Anmäl

Lite roligt. Vi ska tydligen på samma bankett, FS och jag!

Fabiola, 17:21, 28 januari 2011. Anmäl

Ni som vill diskutera själv/ensam kan gå till språknestorn Östen Dahls blogg istället så slipper detta bli en lång OT-diskussion här... ;-) http://ling-map.ling.su.se/blog/blog_ak.php?q=748

Vic (Webbsida), 16:37, 28 januari 2011. Anmäl

@Fråga krut. Vilken dialekt syftar du på? Skulle vara intressant att veta. Jag har alltid uppfattat sammanblandningen själv=ensam som enbart dålig svenska och som dessutom ger ett lite barnsligt och kanske även löjligt intryck.

Anonym, 14:36, 28 januari 2011. Anmäl

Hej Språkpolisen - själv i betydelsen ensam är dialektalt. Där fick du! ;-)

krut, 13:46, 28 januari 2011. Anmäl

Vuxna som niger?

Fråga: Jag har de senaste åren sett här i Stockholm, att en del vuxna kvinnor niger inför andra vuxna, både män och kvinnor.
Vet du, Magdalena, varför de börjat med det beteendet?

Svar: Detta vuxennigande är larvigt. Kanske är det idrottskvinnornas idoga nigande på prispallen som har skapat denna nya ovana? Att små flickor niger för vuxna är en sak, men att vuxna kvinnor niger för varandra och för män! är helt onödigt. Det är inte förväntat, innebär ingen extra artighet och ingår inte alls i vad som kan kallas vedertagen god stil.

Som jag har förstått det tycker en del vuxna kvinnor att det ser flickaktigt och gulligt ut att niga. Det gör det inte, enligt min bestämda uppfattning. När man niger försätter man sig i en underdånig position. Det är därför prinsessor niger för de kungliga med högre rang, alltså kungar och drottningar, men varken för varandra eller för prinsar, om jag ska ta ett tydligt exempel. Idrottskvinnorna behöver verkligen inte niga på prispallen, mer rätt vore att prisutdelarna bugade för den som presterat det som prisbelönas.

Ingen vuxen kvinna behöver niga för någon.
Gör hon det ska hon i alla fall veta vad hon gör. Det kan vara skämtsamt menat och då ska skämtet framgå för den som kvinnan böjer sina knän för, och för eventuella åskådare.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (59)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 59

En kvinna som niger gör sig till ett barn. Ett barn skall man vara snäll mot men inte kräva för mycket av. En kvinna som är som ett barn skall inte komma och försöka kräva.

Eva, 09:29, 8 februari 2011. Anmäl

M, 18:48, 4 februari 2011: Det finns många sätt att uttrycka artighet på. Är det du som bestämmer vilka som får användas? Och att de som använder "fel" skall bestraffas?

Besserwisser, 08:21, 8 februari 2011. Anmäl

??? Niger vuxna människor? I vilka kretsar rör man sig då för att få se det? :)

k, 19:17, 7 februari 2011. Anmäl

Härligt att det finns människor som tycker att "min mamma gjorde allt rätt".

Sven, 18:40, 5 februari 2011. Anmäl

Besserwisser och KN, artighet uttrycks på andra sätt numera, upplysningsvis.

M, 18:48, 4 februari 2011. Anmäl

Besserwisser, 07:54, 3 februari 2011. Klockren kommentar!

KN, 22:46, 3 februari 2011. Anmäl

Besserwisser, det kanske var artigt på 1800-talet. Vilket århundrade kommer du ifrån? Idag är det bara pinsamt.

Maggs, 17:45, 3 februari 2011. Anmäl

men nog niger jag så vuxen jag är när jag möter mycket gamla damer. Detta gjorde min mamma alltid och hon gjorde allt rätt. Känns helt rätt.

det finaste, 14:26, 3 februari 2011. Anmäl

(samma) Eva, 09:36, 1 februari 2011 är ett exempel på den moderna trenden att det är fint att vara oförskämd. Alla som anstränger sig att vara artiga/hövliga skall tryckas ned.

Besserwisser, 07:54, 3 februari 2011. Anmäl

Naturligtvis ska kvinnor, det underdåniga könet, niga. Och vara lydiga!

Mister, 00:09, 3 februari 2011. Anmäl

För fina golv?

Fråga: För tillfället går jag med kryckor, jag måste ha en lätt innesko för att kunna gå, barfota eller med plastöverdrag
fungerar inte.  Idag finns så fina och tjusiga golv som inte tål att man går på dom, dessa golv finns såväl i privathem som i offentliga miljöer.

Jag har blivit nekad att få gå med inneskor. Kryckor är helt otänkbart.  Har fått vända i dörren och gå hem på grund av att jag måste ha skor/kryckor.

Så nu frågar jag vad som gäller innan jag går någonstans och tro mig, golven vinner alltid! Nu stannar jag hemma, släkt och vänner kan jag låta bli att hälsa på, men att vissa offentliga miljöer är stängda för mig är inte okej. Hur ska jag göra?

Svar: Du beskriver något jättetråkigt och tyvärr inte helt ovanligt, nämligen att många sätter sin inredning före människorna som ska vistas i den. Du kan inte göra annat än det du redan gör: säga vid en inbjudan eller fråga om du vill besöka någon, som det är ”jag går på kryckor/måste ha inneskor, hoppas det är okej” och så rätta dig efter vad svaret blir. Det är synd om människor som har golv som är av siden eller silkespapper, eller vad det kan vara när golven inte tål normalt gående med inneskor. Du borde kunna gå med stöd av dem du besöker, och i dina inneskor. Jag har svårt att förstå att det skulle kunna skada dessa märkvärdiga golv.

Offentliga miljöer ska enligt lag vara anpassade för funktionshindrade. Man ska kunna vistas i allmänna utrymmen och offentliga lokaler även med kryckor, rollator och rullstol. Kontakta kommunen och be om hjälp.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (51)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 51

Re: Anna d.ä. I den medelhavsstad där jag ofta befinner mig är det standard med stengolv i stort sett överallt. Golven är mycket kalla vintertid. Grova mattor läggs utanför ytterdörren för att torka av skorna. Att gå med skor inomhus är därför det vanliga. Men det förekommer att mina vänner byter till tofflor i sitt eget hem. Ingen som jag känner skulle dock gå barfota eller i strumplästen varken hemma eller hos någon annan.

Ebbis, 12:13, 5 februari 2011. Anmäl

En lätt innesko smutsar inte ner och förstör ingenting. Jag blir glad när jag ser att mina gäster har inneskor. Det är mycket trevligare än strumplästen, vilket inte alltid är så fräscht särskilt särskilt om man inte kommer direkt från duschen... Nuförtiden tar alla av sig skorna, t o m hantverkare som sprang in och ut för att felsöka rör mellan kök och avlopp ute tog av sig skorna varje gång och det var säkert 10ggr på en halvtimme de sprang ut och in. Har inte upplevt problem med att folk klampar in med smutsiga ytterskor. Och skulle det ske nån gång, vore det hela världen? I många länder tar man absolut inte av sig skorna - har de andra typer av golv?

Anna d.ä, 08:23, 5 februari 2011. Anmäl

Patina, vänner som är rädda för märken i golvet, har ni aldrig hört talas om patina? Jag pratar naturligtvis inte om svarta skomärken eller lort, men små repor, eller till och med stora, i trägolv. Renoveringshysterin och perfektionssträvan är vår nya gud, här i stockholm, tror jag. Det hänger väl ihop med Mammon kan tänkas.

KA, 17:44, 2 februari 2011. Anmäl

Nu har det väl ändå spårat ur! Grundfrågan gällde att gå in med kryckor och lätta inneskor. De golv som inte tål det, är inte värda att kallas golv. Jag tycker inte heller att man går in med smutsiga uteskor. Men det är ju inget som direkt förstör ett normalt golv. Ett vanligt, hederlig golv ska väl tåla det mesta, utom stilettklackar och spikskor. Lätta inneskor och kryckans gummidoppsko (om så behövs: rengjord), det ska ett golv tåla. Såvida det inte är, som Magdalena säger, gjort av siden eller silkepapper.

Eva X, 22:31, 1 februari 2011. Anmäl

Men nu är det ju så att var och en avgör själv hur rädd man vill vara om sitt hem. Somliga här tycker tydligen man har skyldighet att låta folk klampa in med skor som gör märken i golvet och smutsa ned. Fascinerande, men kanske har de stampat jordgolv hemma själva, vad vet jag. Samma personer som byter blöja på restaurangbord och inte tvättar händerna, kanske?...

Anonym, 17:53, 1 februari 2011. Anmäl

Ni har visst inte fattat nånting... golv är till för att beundras!! Antingen använder man sig av sina änglavingar, som någon skrev nedan, och svävar över golvet. I avsaknad av dessa klättrar man på och över möbler. Rörelsebehindrade får faktiskt stanna hemma och se på TV. Herregud, att frågan ens behöver tas upp!

Nisselina, 11:11, 1 februari 2011. Anmäl

Golv! Man ska GÅ på dem, inte spara dem för att sälja på Bukowskis som vintagegolv om femtio år. GOLV! Ska det vara så svårt att haja?

Dan, 09:20, 1 februari 2011. Anmäl

Vi har ett golv som tyvärr är mycket mer ömtåligt än vi själva tycker om. Det var förra ägaren som lade golvet, och det tål nästan ingenting. Det är nåt mörkt, mjukt trä som får repor bara man ser på det. Vi skulle gärna byta ut det, men har inte råd just nu. Men jag skulle aldrig drömma om att neka om en gammal tant behövde ha med sin krycka då hon kom på besök. Vi fick vel torka av den för henne! Men när ungarnas vänner stormar in med skorna på, blir dom genast tillsagda att gå ut i hallen och ta av sig. Det är tydligt at skicken er olik i olika länder, titta bara på amerikanska serier, där sitter dom oppe på sängen och med benen i soffan med skor på sig. Äckligt!

Anna, 20:05, 31 januari 2011. Anmäl

Jag har alltid skor på mig inomhus. Även hemma hos mig själv. Naturligtvis byter jag mina grova ytterskor till tunna skor utan vassa klackar. Hos min läkare och tandläkare finns blå skoskydd eller lånetofflor att använda. Den som är gäst hos mig kan använda en liten stol som står vid ytterdörren vid skobyte. För jag vill inte heller att gästerna stövlar in med smutsiga ytterskor på mina mattor. Men om en gäst måste använda kryckor eller rullstol inomhus går det att ta undan mattorna. Att torka av ett golv går ju lättare än att skicka alla mattor till tvätt.

Fryser om fötterna, 09:13, 31 januari 2011. Anmäl

Ärligt talat skulle jag känna mig groteskt egotrippad om jag använde skor som gör märken i golvet hos dem jag besöker. Lite smuts kan man alltid städa bort även om det inte heller är särskilt artigt, men fula märken är faktiskt helt oacceptabelt. För min del har jag inte behov av att förstöra golv för att känna mig välkommen. Det är väl inte krångligare med skor som inte förstör golv än med de som gör det, eller?

TMU, 23:07, 30 januari 2011. Anmäl

Undra om graviditet?

Fråga: Jag är en tjej i 30-års åldern, många runt omkring mig har fått barn. Det var en lång resa för mig själv att bli gravid, och jag fick verkligen ha mycket tålamod och överseende med folk som ideligen frågade när jag och min man skulle skaffa barn. Jag reser mycket men brukar höra av mig via mejl och SMS för att hålla kontakten med vänner.

Min fråga är: en del av mina bekanta (som jag ej har daglig kontakt med men ändå vill höra av mig till), är gravida. I min vänkrets har det funnits ett par olycksfall som sena missfall, plötslig spädbarnsdöd.  Om detta skulle vara fallet hade det känts så förfärligt att käckt fråga om storken kommit  än och förutsätta att allt gått bra, tänk om något har hänt på det halvåret vi hördes av sist?

Talar man per telefon eller i person kan man känna av läget på ett annat sätt. Hur formulerar jag mig bäst för att höra hur graviditeten fortlöper, gratulera till en graviditet jag hört om på omvägar etc.

Svar: Du är omtänksam och hänsynsfull!

Förr brukade man inte  lyckönska förrän barnets fötts. I dag är det rätt att om någon glädjestrålande själv berättar om sin graviditet säga ”åh så roligt, så underbart.”

Har man av annan hört att en bekant är gravid kan man ställa en fråga: ”hoppas du mår bra och att allt är väl med dig”. Den som är gravid och får den frågan kommer att svara med att berätta, om hon vill göra det. Svarar hon bara “tack, allt är bra”  så vill hon inte tala om att hon väntar barn, och då släpper man förstås ämnet.

Och så vet du ju av egen erfarenhet att man aldrig ska fråga om någon ska ”skaffa” barn eller är gravid eller varför inte. Det är sannerligen ingenting man frågar om.

I sammanhanget kan påpekas att även en man kan ha svårt för frågan om hans partner väntar barn, om han planerar att “skaffa” barn, varför han inte har barn och så vidare i den långa rad av oförsynta om än (korkat) välmenande frågor som alldeles, alldeles för ofta ställs till medmänniskor.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

Nog skulle jag tycka det var konstigt om jag just fått barn och någon som jag berättat att jag är gravid för inte låtsas om det. Om man är orolig att något gått fel kan man ju formulera sig på ett bra sätt. Ett annat tips kan ju vara att i förväg kontakta nån gemensam vän för att höra om de vet hur det gått - så brukar jag göra. I dessa facebookdagar är det inte så svårt att tex skriva till vännens syster och höra efter först.

Jena (Webbsida), 11:05, 28 januari 2011. Anmäl

Det bästa är nog att faktiskt inte fråga om det på mejl eller sms, utan att det naturligt kommer fram när ni pratar i telefon. Jag tror inte någon kommer berätta om ett missfall via sms, och inte många via mejl. Går graviditeten bra så kommer de ju skriva något om det i mejl ändå. Fråga bara hur det står till, allmänt.

mm, 09:25, 28 januari 2011. Anmäl

Fast att inte fråga hur det är med barnet kan också tolkas som om vännen ifråga inte är intresserad av hur det gick.

Ann, 08:04, 28 januari 2011. Anmäl

Om vännen vet att du vet att barn väntades (kanske berättade hon det själv?) så blir det ju märkligt om du inte frågar, ett halvår senare när barnet borde vara fött. Visst, risk finns att det blev missfall, men vanligtvis går allt bra och omgivningen, det vill säga du, är vänligt intresserad. Ska du låtsas som ingenting, bara utifallatt något gick snett? Det blir väl krystat?

Undrar lite, 16:25, 27 januari 2011. Anmäl

Tack för en klok fs och klokt svar. Man "skaffar" inte barn, liksom man köper en soffa. Möjligen får man barn.

ivf-mamma, 10:15, 27 januari 2011. Anmäl

Crème eller vitt?

Fråga: Jag ska gifta mig till sommaren och tänkte då ha på mig min frack som dock skulle behöva en ny skjorta och väst för att se riktigt fin ut. Med detta i sinnet begav jag mig till affären där min blivande fru redan köpt sin brudklänning.

Damen i affären menade dock att eftersom brudklänningen i fråga är crèmefärgad kan jag inte på några villkors vis bära en vit frackskjorta och väst eftersom det skulle få klänningen att se smutsig ut. Något förvånad (eftersom jag aldrig hört talas om denna nya naturlag) frågade jag om hon hade några crèmefärgade frackskjortor och -västar. Det hade hon förvisso inte, men hon menade att man kunde specialbeställa en frackväst i ett lite lätt mönstrat tyg i ”rätt” färgton och kombinera detta med en crèmefärgad smokingskjorta.

Jag tvivlar dock på riktigheten i detta förslag eftersom en frack i min föreställningsvärld är en atomisk helhet som inte kan varieras särskilt mycket, till skillnad från t.ex. en kostym som man ju kan kombinera med skjortor och slipsar av alla möjliga material och färger.

Det sista jag vill är naturligtvis att min blivande frus klänning ska se smutsig ut, men jag vet inte om jag riktigt litar på damen i affärens omdöme i frågan och föreställer mig att den snarare skulle se crèmefärgad än smutsig ut. Å andra sidan är jag inte heller säker på att jag är på rätt spår och därför hoppas jag nu att du kan hjälpa mig genom att svara på följande frågor:

Ser verkligen en crèmefärgad klänning smutsig ut bredvid en frack med vit skjorta och väst eller anses denna kombination på något sätt felaktig?
Om ja, kan jag i så fall ersätta den kritvita skjortan och västen med den ovan beskrivna crèmefärgade kombinationen eller är det då bättre att satsa på ett annat plagg än frack som tillåter mer variation i färgvalet?

Svar: Bra att du är så omdömesgill att du tvivlar på brudklänningsaffärsdamens ord!

Frackskjortan ska vara vit. Frackvästen likaså, om den inte har en god historia bakom sig och därmed en ursäktad svag patina. Naturligtvis ser inte brudens crèmevita klänning ”smutsig” ut i närheten av den vita skjortan/västen. Crèmefärgad frackväst med mönster är inte formellt korrekt. Rätt är en frackskjorta till frack, inte en smokingskjorta (prins Daniel hade en sådan utan stärkt skjortbröst vid sin vigsel, men detta är inte allmänt vedertaget även om säkert många önskar att det vore så).

Däremot undrar jag en aning över din fråga om “ett annat plagg än frack.” Det låter som om du tänker dig att vara klädd som du vill medan gästerna inbjuds en klädnivå som inte skulle vara högtidsdräkt lika med frack?

Förhoppningsvis har du och gästerna samma klädnivå. Det är klart bäst och mest korrekt att brudgummen har den klädsel som gästerna är anbefallda till. Högtidsdräkt: du och manliga gäster har frack. Mörk kostym: du och gästerna har stiliga mörka kostymer.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (20)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 20

Juris; jag tror att det har skett en ganska stor förskjutning av fokus när det gäller bröllop generellt de senaste decennierna. Från att fokus varit själva förbindelsen mellan brud och brudgum samt sammanförandet av två släkter och vänskapskretsar så har det förskjutits till att vara ett fokus på personerna i paret ifråga, om du förstår vad jag menar. Det blir som om bröllopsdagen är parets största "framträdande" socialt och ekonomiskt, och då ska de urskilja sig från resten av sällskapet likt huvudpersonerna i en kostymfilm. Inte för att jag förmenar någon att vara stjärna i sin egen romantiska iscensättning, men det är inte ur det synsättet den formella etiketten är sprungen.

Violet, 20:13, 31 januari 2011. Anmäl

Jag ser din poäng Magdalena, att det är av hävd korrekt att inte klä sig "över" sina gäster. Dock måste jag påpeka att bruket av korrekt förefaller ju som motsatsen til inkorrekt eller fel. Om vi båda kan vara eniga om att "ingen höjer på ögonbrynen" dvs. uppfattar det som en felaktighet så är det således i den gängse uppfattningen "korrekt". Det är det jag menar med att etiketten evolveras. Jag är inte lika säker på att samma fenomen hade gått okommenterat förbi på 1920-talet. Det finns en hel del etikettsregler som blivit avlagda genom åren och en hel massa seder som sedan länge inte används, min kommentar ville bara belysa att jag tror att detta är ett område som har förändrats och att termen korrekt kan läggas till både det att klä sig som gäster och det att klä sig i nivå med bruden, alltså i högtidsdräkt.

Juris, 16:11, 28 januari 2011. Anmäl

Blir så irriterad på dessa så kallade "förståsigpåare" i affärer som gör vad som helst för sälja på brudgummen ngt gräsligt. Finns det något värre än "frock coat" som man ser i var och varannan bröllopsannons? Brudgummen ser ju ut som en clown! Kommer man från en någorlunda akademisk el. borgerlig bakgrund borde man väl ändå ha en frack hemma? Har man inte det går det faktiskt utmärkt att investera i en på second hand. De äldre klassiska modellerna är ofta väldigt lätta att bara och, framför allt, snygga!

J, 02:39, 28 januari 2011. Anmäl

Om man inte har frack är det jobbigt och dyrt att bli bjuden till bröllop med denna klädkod. Samtidigt förmenar nog ingen brudgummen att bära detta plagg. Magdalena har säkert rätt i vad som etikettsmässigt är mest korrekt. Dock står det var och en fritt att vid behov avvika en aning från detta och det gör många i denna fråga. Sedan kan man få höra en massa dumheter i klädaffärer och i tidningar om både det ena och andra när det gäller bröllopsklädsel.

Hasse, 18:38, 27 januari 2011. Anmäl

Eva, jag kan förstå om kåraktiva inte tycker frack är helt perfekt för kyrklig högtid, inte desto mindre har alla kåraktiva jag känt, inklusive min man, gift sig i frack (så även gästerna på den tiden förstås). Men om man går i mörk kostym hela dagarna känns det inte särskilt högtidligt gifta sig i densamma. Och är det inte könsdiskriminering att bruden ska få ha högtidsdräkt men inte brudgummen? Låt brudparet sticka av från mängden/gästerna vid detta enda tillfälle!

Lotta, 18:06, 27 januari 2011. Anmäl

@Undrande. Det nuvarande svenska bröllopsstuket är inte ålderdomligt. Det är fullt av nya påfund blandat med en liten del gamla seder som förr användes i mycket begränsade, besuttna kretsar. Själv hade jag aldrig varit på en bröllopsfest förrän för tre år sedan när de första av min generations barn gifte sig. Vi medelålders skötte giftermålet som en privat angelägenhet, inte som ett scenframträdande.

Lite äldre, 16:32, 27 januari 2011. Anmäl

Det må vara vanligt - men åtminstone jag tycker att det ser fånigt ut med en brudgum i frack när övriga gäster har kostym. Lite töntigt, tycker jag faktiskt, om jag ska vara ärlig. Själv hade jag mörk kostym som de andra manliga gästerna och visserligen är kostym ett arbetsplagg för mig, men inte slips och inte så dyr och elegant kostym som jag hade på vårt bröllop.

Robert, 15:37, 27 januari 2011. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: alla brudgummar som har frack medan gästerna har mörk kostym eller annan klädnivå, självklart är det ingen som höjer på ögonbrynen över detta. Det jag hävdar med bestämdhet är att det mest korrekta och enligt min uppfattning eleganta är samma klädnivå för alla. Brudens traditionella klädsel är undantagen - och ingen brudgum behöver oroa sig för att gästerna inte ska se honom.

Magdalena Ribbing, 15:32, 27 januari 2011. Anmäl

Jag gifte mig själv i höstas och ville ha frack eller smoking. Vi hade bjudit in med klädsel kostym men att jag skulle ha kostym kom inte på fråga då det för mig är ett arbetsplagg. Då jag hade en frack sedan tidigare blev det mest ekonomiskt att gifta mig i den. Jag tycker inte det var konstigt att vara finare klädd än gästerna, tvärt om märker det ut vilka som är brudparet. Enligt den logik som "klä sig som gästerna" erbjuder, torde väl en traditionell brudklänning endast lämpa sig vid frackbröllop. Bröllop är ju också en dyr affär för gäster som ofta utöver present måste resa och fixa boende. Att bjuda in till frackbröllop skulle i alla fall i min bekantskapskrets betyda att vissa prisades ut från att delta, inte minst eftersom kompisgäng i ungefär samma ålder tenderar att gifta sig inom samma begränsade tidsperiod på två-tre år. Här tror jag precis som några av de andra som kommenterat att etiketten utvecklat sig. Det var i allafall inga höjda ögonbryn på vårt bröllop över min klädsel, eller på andra liknande bröllop jag deltagit i som gäst.

Juris, 14:54, 27 januari 2011. Anmäl

Tempura mutantur! Friteras de?

Besserwisse, 14:45, 27 januari 2011. Anmäl

Jag bjuder!

Fråga: Jag brukar träffa en barndomsväninna då och då, inte så ofta. Vi strosar genom olika butiker och tittar på mode, sedan tar vi gärna ett glas vin på en servering.

Hon är sjukpensionär och lever mycket knappt medan jag har det ekonomiskt mycket gott ställt. Vem skall bjuda vem? Är det alltid jag som skall
bjuda henne eller skall vi turas om?

Svar: Som jag tolkar din fråga är den om det kan uppfattas fel för din väninna att bli bjuden av dig. Men du har råd att bjuda henne och vill göra det och då är det rimligt att du gör det, med tanke på omständigheterna. Hon vet ju att du vet hur ont om pengar hon har.

Säg glatt till henne “hoppas du vill låta mig bjuda dig, det vore roligt att få göra det” så känner hon sig inte i skuld till dig. Det är egentligen din attityd det handlar om, kan du skapa känslan hos henne av att hon bereder dig en glädje genom att du får lov att bjuda henne, så blir det inte pinsamt för henne. För visst blir du glad av att kunna bjuda din väninna på detta glas vin?

Insisterar hon verkligen på att få bjuda dig någon gång kan du tacka ja, för hennes självkänslas skull.

Är din fråga inte som jag tror, utan du vill veta om du kan förvänta dig eller rentav kräva att din väninna betalar varannan gång, så är mitt svar att det måste ni göra upp sinsemellan. Fast visst väljer du en kopp te eller något annat som blir billigare de gånger hon betalar?

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (21)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 21

@Anti-Nig: Ju närmare jag står en vän desto bättre kan jag uppskatta hur bra ställt han/hon har det, även utan att jämföra konton, eller exakt veta vem som har det bäst ställt, eller ha diskuterat saken. Med ytligare bekanta är det naturligtvis svårare.

HR, 10:02, 3 februari 2011. Anmäl

@anti-nig: nog märker man om man själv och ens vänner har väldigt olika ekonomiska förutsättningar. Om en bor i dyr villa o har ett toppenjob en annan är sjukpensionär eller om ens vän alltid väljer en slät kopp kaffe eller billigaste alternativet på menyn när man är ute o äter. Eller man själv har ett "bra" jobb och ens vän har ett yrke där man vet att lönerna är låga. Då kanske man kan gissa sig till att ens ekonomi ser rätt olika ut utan att för den skull ha pratat privatekonomi.

AJ, 09:26, 3 februari 2011. Anmäl

Hur vet man vem som har det bäst ställt? Ska kontona jämföras innan det bestäms vem som ska betala? Jag diskuterar aldrig min privatekonomi med mina vänner och vet därför inte vem som har mest eller minst pengar. Vi betalar var och en för sig om vi går och fikar eller tar ett glas efter jobbet. Delar notan rakt av eller "rättvist" om beställningarna kostat mycket olika. Om någon skulle säga att han eller hon inte har råd med ett glas öl och därför inte vill följa med ut skulle jag dock erbjuda mig att bjuda. Men inte varje gång.

Anti-nig, 09:01, 1 februari 2011. Anmäl

Givetvis bjuder man om man går ut med någon som har det sämre ställt och som har mycket små marginaler...usch va snålt annars. VI kan väl alla bli sjukpensionärer och ska väl åtminstone kunna tänka oss in i situationen.

HF, 03:48, 1 februari 2011. Anmäl

Jag har flera ytterligt snåla "väninnor" (snart f d för min del) som alltid förväntar sig att JAG skall bjuda trots sämre ekonomi. Innan jag blev sjuk bjöd jag jämt utan att ens tänka på saken.....men med mindre pengar så reagerar jag. Det är som att man inte ser mitt nuvarande liv utan fortfarande tror att jag har råd med allt. Till saken hör att dessa "väninnor" är välbetalda och det går verkligen ingen nöd på någon av dem. Men jag kan se att jag blivit utnyttjad tidigare- och som tur är kan man göra slut med vissa av sina vänner från förr. Den valfriheten tänker jag utnyttja!!!!!!!!!

Också sjukpensionär, 17:04, 31 januari 2011. Anmäl

@ mm: Ja du mm, jag utgick från att FS inte var snål utan bara oskyldigt undrade, men jag börjar tro att jag kanske var lite naiv som tolkade det så. Så jag håller med dig!

HR, 15:03, 31 januari 2011. Anmäl

Kan ju bli litet trist i längden att alltid vara den som ska bjuda alt. bli bjuden för den ene kanske känner sig utnyttjad och den andre i "underläge" eller som att den ständigt ska vara tacksam. Turas om med att bjuda! Den som har sämre ställt kan ju alltid bjuda hem sin vän på ett glas vin (en flaska ok vin kostar ju lika mycket som ett glas ute på krogen).

CS, 12:40, 31 januari 2011. Anmäl

@HR. Håller helt med dig! Problemet här är ju att FS är snål och jag tänker på den stackars sjukpensionären som kanske känner att den måste bjuda på ett dyrt glas vin till vänninan, istället för att de helt enkelt betalar var för sig så att sjukpensionären vet att hon håller sin budgett. Självklart borde FS bjuda, och även se till att de går på billiga ställen så att vänninan ibland känner att hon får bjuda igen - utifrån sin ekonomi. Det är utifrån sjukpensionären som jag resonerar.

mm, 09:20, 28 januari 2011. Anmäl

@HR - jag håller helt med dig att den som har mer bjuder! Men, då det uppenbart verkar som om FS har mer, men inte vill bjuda, är det väl bättre för den som har det ekonomiskt svårare att själv få bestämma slutnota, än att den "rikare" har beställt något fint vin som då sjukpensionären känner att den måste betala. Jag menade utifrån hur det skulle bli lättare för den med lite pengar, så att den personen inte behöver bjuda över sina resurser. FS är snål, inget mer med det, men det är sjukpensionären som svaret behöver hjälpa.

mm, 09:17, 28 januari 2011. Anmäl

Sanna, 11:39, 27 januari 2011 Förstår inte din resonemang? Vad menar du med snål? Om man har inte råd att bjuda just nu så är man väl inte snål snarare har ingen frihet att vara generös. Jag uppfattar dig däremot som snål med din inställning. Nej, du behöver inte bjuda , behåll pengarna så kanske du mår bättre av de.

prinsess Sissi, 14:51, 27 januari 2011. Anmäl