Jag bjuder!

Fråga: Jag brukar träffa en barndomsväninna då och då, inte så ofta. Vi strosar genom olika butiker och tittar på mode, sedan tar vi gärna ett glas vin på en servering.

Hon är sjukpensionär och lever mycket knappt medan jag har det ekonomiskt mycket gott ställt. Vem skall bjuda vem? Är det alltid jag som skall
bjuda henne eller skall vi turas om?

Svar: Som jag tolkar din fråga är den om det kan uppfattas fel för din väninna att bli bjuden av dig. Men du har råd att bjuda henne och vill göra det och då är det rimligt att du gör det, med tanke på omständigheterna. Hon vet ju att du vet hur ont om pengar hon har.

Säg glatt till henne “hoppas du vill låta mig bjuda dig, det vore roligt att få göra det” så känner hon sig inte i skuld till dig. Det är egentligen din attityd det handlar om, kan du skapa känslan hos henne av att hon bereder dig en glädje genom att du får lov att bjuda henne, så blir det inte pinsamt för henne. För visst blir du glad av att kunna bjuda din väninna på detta glas vin?

Insisterar hon verkligen på att få bjuda dig någon gång kan du tacka ja, för hennes självkänslas skull.

Är din fråga inte som jag tror, utan du vill veta om du kan förvänta dig eller rentav kräva att din väninna betalar varannan gång, så är mitt svar att det måste ni göra upp sinsemellan. Fast visst väljer du en kopp te eller något annat som blir billigare de gånger hon betalar?

Magdalena Ribbing