Matbortslängande?

Fråga: Jag är förälder till två barn, tre och sex år. Jag har i princip ända sedan de var bebisar uppfostrat dem att man inte slänger mat. För att detta ska kunna efterlevas har jag några knep (plus att jag förstås talat med dem om det, som jag anser, moraliskt förkastliga i att slänga mat). Jag lägger alltid upp små portioner åt dem från början och så får de ta om ifall de vill ha mer.  Vid det här laget är det helt naturligt för barnen att maten ska hamna i magen och inte i soppåsen. Det är helt enkelt inte okej att slänga maten – precis som att det inte är okej att sitta med stövlarna uppe i soffan.

Problemet är när vi har gäster hemma. Vi umgås ofta med andra barnfamiljer och i nästan alla familjer verkar det vara mer regel än undantag att en (ibland stor) del av maten hamnar i soppåsen. Det gör mig ont att behöva slänga halvätna bullar, som jag lagt ner tid på att baka och som dessutom tagit en massa naturresurser i anspråk både vid produktion av råvarorna och vid transporterna. Om man umgås en hel helg kan det ligga flera liter halväten mat i komposten och många deciliter mjölk har hamnat i avloppet. För tydlighets skull kan jag poängtera att jag blir lika ledsen när vi är hemma hos andra och detta scenario utspelar sig med den mat de köpt inför helgens samvaro. Det känns faktiskt fruktansvärt. Våra vuxna vänner verkar inte reflektera över detta och försöker inte uppmuntra barnen att bara ta en halv bulle i taget  eller att faktiskt äta upp det som finns på tallriken. Eller, för all del, att själva se till att barnens rester äts upp av en förälder innan de vuxna tar om från faten.

Detta gör mig ont och jag skulle så gärna vilja säga något. Men, man kan ju inte uppfostra andras barn och framförallt kan man ju inte uppfostra sina vuxna vänner. Eller? Har du något klokt råd?

Svar: Du beskriver en inställning som är beundransvärd och som fler i vår rika del av världen borde följa. Men alla vuxna orkar inte på bjudningar ta diskussioner om maten med sina barn på det sättet. Vanligare är nog att föräldrarna hellre låter maten gå till spillo än att tjata på barnen och tvinga dem att äta upp. I vårt överflödssamhälle har det blivit nästan naturligt att kasta ätbar mat – givetvis fel, nu pågår för övrigt en kampanj för att få oss att inte kasta mat.

Du kan som du skriver inte uppfostra andra, men du kan vänligt påminna till dina barn när ni är bortbjudna: ”ta inte för dig mer än du är säker på att du orkar äta” vilket så småningom kommer att influera övriga, som kommer att tycka att det är pinsamt med matbortkastandet.

När du har barnfamiljer på besök hos dig förklarar du för gästbarnen precis samma sak: ”det här är fiskgryta, ta inte mer än du vet att du kan äta upp, så får du mer sen om du vill.” Eller lägg upp lagom lite till barnen, mer endast om de uttryckligen ber om det, och säg då om igen “tror du verkligen att du orkar allt det här, för här slänger vi ingen mat.”

Föräldrarna kan knappast tycka illa vara att du i ditt hem säger en sådan sak. Gör detsamma med bullarna, säg till gästbarnen ”hembakade bullar,  jag delar en åt dig så att du kan känna om du vill ha mer, då får du det”.

Berätta ibland om varför du vill undvika att kasta bort mat. Det mår alla bra av att höra. Men moraliserande är negativt.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (102)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 102

I Japan, dar jag bor, anses det fruktansvart illa att lamna/slanga mat. Folk gor helt enkelt inte sa. Oavsett om man befinner sig pa restaurant eller hos vanner, sa ater man upp maten. Aven om man redan blivit matt, eller inte gillar maten. Jag tycker detta ar ratt, och haller med fragestallaren. Svenskar ar inte sa civiliserade och valuppfostrade alla ganger. Och i vissa amnen skulle vi verkligen behova lara av andra. Att slanga mat ar fruktansvart.

Anne, 09:46, 17 maj 2011. Anmäl

Jag har själv en mycket dålig rellation till mat idag som vuxen (40++) på grund av att det inte var tillåtet att lämna några rester på tallriken när jag var barn! Snälla gör inte detta med era barn!

S, 23:53, 13 maj 2011. Anmäl

Låter som man kan börja livnära sig på att rota i andras sopor. Om man nu kan stå emot äckelkännslorna så borde man kunna gå runt på det.

återsvinet, 22:24, 7 maj 2011. Anmäl

Är rätt nybliven mamma och ska absolut ta till mig detta och lära barnen från början att ta lite och att äta upp!

Anonym, 10:05, 6 maj 2011. Anmäl

Baka mindre bullar så blir det ine så mycket spill!

Frida, 08:50, 6 maj 2011. Anmäl

Glömde en sak: såklart tvingar jag ingen att äta upp - varken mina egna barn eller andras! :-) Men jag slänger isåfall hellre en liten portion än en hel tallrik - petiga barn som ofta lämnar mat bör alltså serveras jättelite från början.

Frågeställaren, 13:54, 4 maj 2011. Anmäl

tjena, frågeställaren här! Så många kommentarer! Jo, visst har jag bott i två u-länder när jag var liten - det har säkert påverkat mig i min hushållande inställning. Jag är rädd om både saker och mat och tar inte bilen i onödan. F ö bidrar den SLÄNGDA maten från varje svensk till en himla massa koldioxidutsläpp - mycket mer än från flygresande. Onödigt, eller hur?

Frågeställaren, 13:50, 4 maj 2011. Anmäl

Jess, jag skulle aldrig begära av någon förälder att äta upp sina barns överblivna mat. Jag vill bara säga att det går ofta utmärkt, är inte äckligt eller ohygieniskt(ganska löjligt påstående). Barn är nämligen inte giftiga. Självklart äter jag mig inte mätt på barnens köttbullar och mos om jag är på bjudning och vuxna serveras oxfilé, då tror jag nog att inbjudaren skulle bli ledsen.

b, 10:36, 4 maj 2011. Anmäl

Fortsätt din kamp, kära FS. Vi är flera! jag upplever samma problematik men tänker inte ge upp och sälla mig till skaran som inte tänker längre än näsan räcker!

Pink Papaya, 09:53, 4 maj 2011. Anmäl

Kära frågeställare! Du är inte ensam i din kamp... Jag upplever samma problematik men vägrar att sälla mig till skaran som inte tänker längre än näsan räcker...

Pink Papaya, 09:52, 4 maj 2011. Anmäl

Nätkontakttvång?

Fråga: En fråga om Facebook: nuförtiden ses det i många fall som oacceptabelt att inte finnas på sidan, och man uppfattas som småkorkad då man varken vill lägga ut sitt liv för andra, eller har intresse av att läsa om andras vardagssysslor. För egen del har jag varken tid eller lust att lägga ut mitt liv där, och jag är högst ointresserad av att läsa om andras.

Då jag vill träffa eller har ett ärende till någon ringer jag alltid, eller träffar personen, och det funkar som tur är bra hittills. Att sätta sig framför datorn då jag kommer hem från jobbet och har suttit framför den i åtta timmar känns inte lockande. Inte heller att Facebooka på arbetstid (vilket jag fått som tips då jag berättat att jag inte vill göra det på kvällarna).

Det här är kanske en dum fråga (man bestämmer ju själv hur irriterad man låter sig bli i olika sammanhang) men hur ohövlig kan man vara om någon säger att “jag får skylla mej själv” då jag inte finns på Facebook? Jag blir så trött på dessa dumma kommentarer som kommer allt oftare.

Svar: Man måste inte vara tillgänglig jämt. Facebook är en spännande företeelse som många har stor glädje av, men den har också utvecklats till något ibland fasligt besvärande ser jag av mejlen till min spalt: människor blir inte av med oönskade kontakter, obehagliga bilder läggs ut, integritet skadas. Men använd på rätt, måttfullt sätt är FB förstås trevlig, om man vill ha den kontakten med vänner som man inte vill eller kan prata med direkt, vilket kan bero på avstånd och annat.

Däremot finns det absolut inte minsta anledning att delta i FB om man inte vill. Varför bryr du dig om snörpiga kommentarer om att du inte är med? Det är lika larvigt som att klaga på att någon inte vill klä sig i grytlappssmå kjolar när sådana är moderna. Man gör som man vill med sin tid, sin smak och sin tillgänglighet. Säg muntert ”vet du, jag klarar mig så himla bra utan FB så det anar du inte!”

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (52)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 52

Men jag undrar över folk lägger upp makar barn och föräldrar på FB. Man ser bilden framför där mannen och frun sitter bredvid varandra framför varsin dator och kommunicerar på FB. Men FB är perfekt för distansumgängen med fd skolkamrater etc

Anna, 12:41, 4 maj 2011. Anmäl

@Men: Underbar kommentar! Den var både rolig och helt rätt :-)

Anonym, 09:38, 4 maj 2011. Anmäl

Jag vet att det har sagts tidigare, men det här motståndet mot FB typ "jag har riktiga vänner inte låtsasvänner på FB och vill man hålla kontakten så kan man och jag vill inte lägga ut hela mitt liv där och jag vill inte läsa andras tråkiga saker" gör mig bara så trött på människor som vägrar tänka själva. Inget av det ni klagar på behöver man göra. FB är väldigt bra för mig, som studerat utomlands och nu bor i ett tredje land och försöker hålla kontakten med folk. Visst kan jag skicka individuella mail till de ca 50+ personer som jag helst vill hålla kontakten med, men det tar upp mycket tid som jag tyvärr inte har. Massmail är ju inte heller så kul, då folk får veta vad jag har för mig, men kanske inte svarar med vad de själva gör. Sedan skulle jag då helt tappa kontakten med folk som jag inte stod så nära, men som jag trots det skulle vilja möta upp för en fika om jag råkar besöka staden där de bor. Dessa personer kan också känna till lämpliga jobb att söka (i vår krets tipsar vi varandra om sådant eftersom det är en svår bransch att komma in i). Och du väljer verkligen själv hur mycket du vill dela med dig. Detta verkar många inte förstå. Det finns ingenting som säger att du måste avslöja allt om dig själv, från sexuell läggning till bankkontonummer och hur din senaste avföring såg ut bara för att du har ett konto. Slappna av. Använd sunt förnuft. Din profilbild kan föreställa din grannes stortå och du behöver inte visa någon information alls. Stäng av väggen så kan ingen skriva "faaan vad full du var igår, har aldrig sett någon äta sin egen spya förr!" där så att chefen kan se. Ta bort alla som uppdaterar med "åt just ett lingon" - "åt ett till, mmm jättemumsigt!" - "nu tappade jag ett lingon på golvet!" från din newsfeed så slipper du läsa det också. Acceptera inte vänföfrågningar från folk du inte känner. Inget säger att du måste vara vän med dem. Visst, bor alla dina vänner på samma ort är nog FB inte nödvändigt. Men för många av oss är det en väldigt bra tjänst.

Men, 12:11, 3 maj 2011. Anmäl

Jag var tidigare motståndare till FB. Men så åkte dottern och svärsonen på en längre utlandsresa. Då blev det enklast och billigast för alla parter att hålla kontakt via FB, så jag gick med. Kul också att kunna följa deras resa genom de bilder de lade upp. FB är bra om det används med förnuft och måtta. Senast idag hittade jag en borttappad vän på FB. Däremot tänker jag mig för både en och två gånger när det gäller vad jag lägger ut. Man får vara försiktig så man inte "fläker ut sig" för mycket. Eller tråkar ut sina vänner med allt för triviala vardagsdetaljer. Men, som sagt, med lite eftertanke och ordet "lagom" i bakhuvudet, så kan FB vara riktigt kul!

Eva X, 23:43, 2 maj 2011. Anmäl

@uschja, 15:12. Om man har förlorat kontakten för länge sedan så har man kanske inte kvar adressen, speciellt om det är utlandsvänner. Själv skrev jag på försök in namnet på en amerikansk vän som jag tappat bort för 20 år sen och där var hon. Vi tog snabbt upp kontakten igen och via henne fick jag kontakt med andra gamla kompisar. Det är så kul, vi har så mycket att berätta för varandra. Att man förlorar kontakten när man inte längre bor på samma ställe är väl sånt som händer, det går längre och längre mellan breven och till slut upphör de när mycket annat kommer i mellan. Med FB blir det så enkelt att hålla en levande kontakt.

Gudrun, 15:55, 2 maj 2011. Anmäl

Varför kan man inte ta kontakt med "gamla" barndomsvänner/kompisar och utlandsbekanta utan facebook? Det är min fråga. Många skriver att kontakten med dessa aldrig hade återupptagits utan facebook. Man tänker ju då att det egentligen inte var så angeläget eller att man inte törs ta kontakt på vanligt sätt.

uschja, 15:12, 2 maj 2011. Anmäl

FB är vad man gör det till och inte så mycket annat. Vill man ha en tight bekantskapskrets (enbart) och ha bilder utlagda mm så väljer man ju det. Varför tror alla som är "emot FB" att man vräker ut hela sitt liv automatiskt? Då har man fått allt om bakfoten. Om man vill kan man ha två konton, en mer privat för de allra närmsta och en där man "finns" men inte så mycket mer.

Emelie, 08:20, 2 maj 2011. Anmäl

Jag tror inte det är speciellt vanligt att folk bara bjuder in till fest genom fb. Däremot så har jag märkt att fb hjälper att samla till spontana möten, när man ser att flera bekanta ska på samma konsert eller har checkat in på något trevligt ställe. Då kan jag faktiskt känna att de som inte har fb får skylla sig själva om de inte kommer med.

Leif, 16:25, 1 maj 2011. Anmäl

Fattar inte riktigt att vissa tydligen inte bjuder in de vänner som inte har facebook till sociala evangemang - hur svårt kan det vara att skriva ett mejl till dessa, eller slå en signal?! Jag använder alltid FB när jag bjuder till fest eftersom det är så praktiskt med vänlistan och den automatiska påminnelsen man själv och de inbjudna får - men självklart mejlar eller ringer jag till dem som inte har FB! Jag vill ju träffa dem också, eller hur?! Ang. Facebooks rättigheter till fotona - ingen tvingar en ju att lägga upp foton där. Man kan ju dela med sig av foton på andra sätt om man ogillar den där klausulen.

Tummelisa, 11:02, 1 maj 2011. Anmäl

Jag skaffade ett FB-konto för att barnen ville ha ett. Ett krav var att det la till mig som vän för att ha lite koll på deras "vänner". Jag måste erkänna att det är lite småtrevligt med Facebook. Jag känner inget som helst krav att uppdatera min status eller något annat utan jag surfar runt och klickar lite "like" här och där. En kick var att lägga upp en bild över min trädgård som flera vänner gillade.

HS, 10:27, 1 maj 2011. Anmäl

Undertallrik?

Fråga: Jag undrar hur man gör med undertallrikar. Jag har länge trott att när man dukar med undertallrikar så tar man bort dem till desserten. Men så läste jag i en tidning nyligen där det stod råd om vett och etikett och där stod det att man tar bort undertallriken när man ställer in maten, till exempel när man tallriksserverar. Jag provade att göra det vid en middagsbjudning, men det var väldigt krångligt. Vi var åtta till middagen då och då fick vi gå åtta gånger, för man kunde inte ta två tallrikar åt gången om man skulle ta bort undertallriken samtidigt. Mycket osmidigt tycker jag.

Svar: Vilket felaktigt ”råd”! Du har gjort helt rätt, undertallrikarna är just undertallrikar (kuverttallrikar) till mattallrikarna. Man äter aldrig på undertallrikarna, de är endast till för att vara just underst och tas bort strax innan desserttallrikarna tas fram. Detta därför att allt som hör ihop med tidigare rätter ska avdukas innan desserten ställs fram. När undertallriken tas bort signalerar detta att ingen ytterligare rätt bjuds efter den som då ställs fram. Salt- och pepparkar tas också bort då. Gör som du har gjort, det är helt rätt!

Den enda förklaring till det tokiga “rådet” jag kan tänka mig är att när man har två tallrikar för en rätt, exempelvis en sopptallrik som står på en egen mattallrik, så tas båda dessa bort samtidigt innan tallriken för nästa rätt ställs fram. Men i så fall är inte den extra tallriken under sopptallriken en undertallrik, en sådan är en dekorativ tallrik något större i format än den största mattallriken.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (13)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 13

Vilket i-landsproblem! Varför man skall ha undertallrikar har jag aldrig förstått. Man kan ju inte äta på tallrikar, det kan ju förstöra dekoren. Att ha tallrikar på bordet går heller inte ihop med feng-shui, det ser för plottrigt ut. Dessutom kan det komma mat på bordet om man äter vid det, vilket ser jätteäckligt ut. Att äta är överskattat.

A.B., 13:51, 4 maj 2011. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Undertallrikar eller kuverttallrikar är inte enbart till för bord utan duk eller bordstabletter, de förekommer i charmanta sammanhang inte minst på manglad damast och andra dukarter. Undertallrikar kan vara dekorativa, visa rikedom eller bara vara stöd för tunt porslin i mattallriken. Birgit: mellan två porslinstallrikar kan man ha ett mellanlägg för att hindra slammer och halkande. Däremot är dessa mellanlägg ovanliga mellan mattallrik och undertallrik.

Magdalena Ribbing, 21:07, 29 april 2011. Anmäl

En relaterad undran: Ser/såg ofta en liten rund spetsduk på undertallriken, betydligt mindre än mattallriken och för att inte mattallriken ska glida antar jag, eller för att skydda eventuell målad dekor på undertallriken kanske. Är detta formellt riktigt också?

birgit, 19:45, 29 april 2011. Anmäl

Bengt har rätt; skippa undertallrikarna. De flesta som serverar med undertallrik tänker inte på att det ibland är väldigt bra glid på tallriken vilket gör att det porslin själva maträtten serveras på flyer omkring och inte kan ligga still. Själv trodde jag att alla inredningsprogram där de av någon anledning alltid dukar matborden bar skulden till undertallrikens existens idag.

JB, 08:04, 29 april 2011. Anmäl

Hoppsan vad vissa gick i gång på undertallrikar och bordsfiltar. Har själv ett matbord i ljust lönnträd (neeej, inte alls dyrt, köpt på andra hand i toppskick) och inte 17 vill man väl få ljusa fläckar av heta tallrikar eller annat, de är totalt omöjliga att få bort. Man behöver verkligen inte vara heminredningsdyrkare bara för att man försöker vara lite försiktig med sina prylar. Dessutom alltid tjusigt med undertallrikar!

Deborah, 20:43, 28 april 2011. Anmäl

Skippa undertallrikarna helt i stället. Otroligt meningslöst att duka med tallrikar som inte används. Det blir disk så det räcker ändå efter en fest, som alla vet.

Bengt, 18:28, 28 april 2011. Anmäl

Även om man har ett slittåligt bord som man inte är rädd om kan man ju tycka att det blir fint att duka med undertallrikar när man har fest.

Zingo, 17:25, 28 april 2011. Anmäl

@... De flesta köper inte bord i dag som kräver sàdan stor omtanke, men de som ärvt en familjeklenod till bord och som är ett mästerverk i hantverk... de tar dà hand om det pà bästa sätt och för det vidare till nästa generation eller nästa ägare...

Christina GVA, 17:03, 28 april 2011. Anmäl

Ett alternativ till undertallrik är en sidenduk i milda färger.

Gris-Greger II, 16:30, 28 april 2011. Anmäl

Har man ett känsligt matsalsbord i mahogny som inte tål att ätas på så är det lämpligt att istället duka på golvet där man kan sitta på kuddar.

Stefan, 13:24, 28 april 2011. Anmäl

Kavajklänning?

Fråga: Jag och min sambo har blivit inbjudna till ett bröllop i sommar där klädkoden är kavaj.
Vad bör jag som kvinna ha för motsvarande klädsel? Är det okej med en ankellång, baraxlad klänning av enklare snitt i chiffong?
Gäller någon färgkod förutom att man ej skall ha på sig vitt eller svart? Är det okej med en mönstrad klänning?

Svar: Kavaj är den lägsta nivån av formell klädsel och innebär att män har kostym, mörk eller mellanmörk, vit eller mycket ljus skjorta, sidenslips i milda färger, svarta skor. Kvinnor har knä- eller vadlång festfin kjol med överdel som har täckta axlar, gärna ärmlös, urringad efter smak, eller hel klänning i samma stil. En ankellång klänning med bara axlar är på nivån smoking, två steg över kavaj, om man ser det formellt.
Helt vitt och helt svart har inte en hyfsad kvinnlig bröllopsgäst, i övrigt är alla färger okej inklusive rött, och alla mönster.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (8)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-8 av 8

Vilket i-landsproblem! Jag är naturist. När jag går på frackbröllop är jag utan frack. När jag går på kavajbröllop är jag utan kavaj. Lätt som en plätt!

A.B., 13:55, 4 maj 2011. Anmäl

Tack för förtydligandet, Magdalena! Jag har faktiskt alltid trott att klänningar på nivåerna kavaj och mörk kostym måste vara korta. På något vis har jag tyckt att det var konstigt att man "är skyldig" att visa benen. Om problemet är att FS klänning är baraxlad, så är det ju lätt fixat med en finare kofta eller liknanade?

Therese, 10:02, 29 april 2011. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Therese: det är inte ankellängden i frågeställarens beskrivning som gör chiffongklänningen till en smokingklänning, utan framförallt att den är baraxlad. Helena: så snart en klädkod måste anges innebär det en viss grad av formalitet vilket till ett bröllop gör att viss uppklädsel förväntas. En kortärmad bomullsklänning får nog svårt att te sig festfin nog.

Magdalena Ribbing, 21:38, 28 april 2011. Anmäl

På ett sommarbröllop med klädkod kavaj, tycker jag att det är fint med en knä- eller vadlång bomullsklänning med kort ärm, i någon ljus, glad och somrig färg. Gärna småblommig, men det funkar med enfärgad, prickig och andra mönster också. Över den kan man ha en liten vit, stickad kofta om man vill vara mjuk och feminin, eller en kavaj som matchar klänningen om man vill strama upp det lite. Pumps på fötterna, i matchande färg - eller svarta, som funkar till allt. Till det kan man ha

Helena, 18:30, 28 april 2011. Anmäl

Den mest meningslösa diskussionen i hela universum.. Bär en maskeraddräkt. Jag hade inte brytt mig, så länge stämningen hade varit trevlig och bekväm. Suck, hyfs och stil borde grävas ner och glömmas bort. Glädjen över firandet och bröllopsparet borde vara det som är viktigt.

Emelie, 17:41, 28 april 2011. Anmäl

Ankellång klänning är visserligen formellt smokingnivå. Men de ankellånga sommarklänningar i tunn, blommig schiffong som just nu upptar en ansenlig del av klädbutikernas plats anser jag själv inte på något vis vara fina nog för en smokingfest. Troligtvis gällde frågan sådana, och då ser jag två möjliga svar:att de är utpräglad sommar-fritidsklädsel (såsom snyggare shorts) eller att de, om de är fina nog, inte passar på högre nivå än kavaj. Varför kan det inte finnas halvfina långa klänningar?

Therese, 15:12, 28 april 2011. Anmäl

Eller blått för att signalera att jag legat med bruden!!

Tummelisa, 11:25, 28 april 2011. Anmäl

När jag gifter mig ska jag ha rött för att signalera att jag legat med brudgummen ;-) (OBS ironi)

MT, 09:16, 28 april 2011. Anmäl

Presentförbud?

Fråga: Skall på större födelsedagsfest (jubilaren firar 50 år på herrgårdsliknande ställe) med middag och dans. I inbjudan står ”Presenter nej tack”. Jag har otroligt svårt för att komma tomhänt, men hur gör man. Är det något man skall respektera eller?

Svar: Du är artigast, vänligast och gör mest rätt om du kommer tomhänt eftersom detta är jubilarens bestämda önskan.

Gör en liten gest när du hälsar på jubilaren, håll dina händer uppåtvända och säg ungefär ”jag kommer tomhänt eftersom det är vad du önskar, men får jag hylla dig med ett bidrag till (välj namnet på något bra, typ exempel Läkare utan gränser)?” Då har du markerat din vilja att ge något men ändå gjort som jubilaren önskat sig, alltså inte tagit med en present.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (18)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 18

@hallå, 08:39, om du tror att Painless steel aldrig går till personangrepp så kan du läsa vad h*n skrivit till mig i tatueringsdebatten. Tex "Ditt inlägg 14.08 bekräftar bara mitt antagande angående din intilligens. Dessutom bad jag någon intilligent förklara varför de ändå rökte. Ex på en sådan person är en 2.0are. Jag utgår ifrån att du inte fått det." Och därefter klämmer h*n i med: "Därmed bekräftade du att du är långt ifrån 2.0 iaf. Inte för att det kommer som någon överraskning." Jag undrar fortfarande vad mitt (som jag antar h*n menar) resultat i högskoleprovet har med saken att göra.

Gudrun, 18:33, 2 maj 2011. Anmäl

Här måste jag hålla med hallå, jag förstår inte varför Elli går på Painless steel på det där sättet.

Misan, 10:30, 28 april 2011. Anmäl

@Elli, 00:07 själv tycker jag att du är långt mycket värre än Painless steel, som til skillnad från dig inte gått till personangrepp mot någon överhuvudtaget. Heja Painless, jag tycker du är ett uppfriskande inslag i spalten!

hallå, 08:39, 28 april 2011. Anmäl

Jag tycker riktigt illa om alla dessa insamlingar på arbetsplatser.

MT, 19:29, 27 april 2011. Anmäl

Det finns ju blomstercheckar om man känner att man måste. det skulle i alla fall jag uppskatta. Så kan man förgylla tillvaron vid något annat tillfälle.

Anonym, 18:48, 27 april 2011. Anmäl

Frågan är alltså: Ska man visa respekt? FS, skulle du själv vilja att dina klart uttryckta åsikter respekterades? Det är ganska lätt att svara på eller hur?

Anonym, 15:27, 27 april 2011. Anmäl

Kan tillägga att den hets som försiggår på många arbetsplatser (där kvinnor alltid är drivande i ämnet) med insamlingar, köp av gåvor etc. är absurt och i grunden orättvist. Dessutom utomordentligt onödigt. Visst blir jag glad av avskedsgåvor och personliga kort och sånger, men jag kan tycka synd om dem som inget fick också.

Painless steel, 14:53, 27 april 2011. Anmäl

Tycker definitivt inte att det ska vara något problem att respektera en sådan önskning. Vill du abasolut ge personen något kan du ju ta med det vid ett annat tillfälle. Många personer vill inte belasta sin omgivning med presentönskningar och är då vänliga att tydligt skriva detta för att gästerna ska slippa skrapa ihop till presenter. Vissa har svårt att ta emot presenter framför andra.

Painless steel, 14:50, 27 april 2011. Anmäl

Fast "är det nåt man ska respektera eller?" - vad är det för fråga? Varför vill man ge bort nåt som man vet innebär att inte respektera jubilarens uttryckliga önskemål?

saskiaklang, 14:27, 27 april 2011. Anmäl

Ta absolut inte med blommor och presenter om det på detta sätt så tydligt informerats om att det inte önskas. Ta ABSOLUT INTE med blommor till en hyrd lokal. Varken lösa blommor som kräver vas eller andra arrangemang. Allt sådant måste transporteras därifrån och det kan ställa till mycket stora problem för värdparet, om de inte planerat för detta i förväg. Själv har jag t.ex. varit med om att vara tvungen att slänga dyrbara blomsterarrangemang. Det kan bli ett jättelass med blommor och paket om det är många gäster och alla, trots önskemål om motsatsen, kommer med blommor och presenter. Är man orolig för att komma tomhänt är MR:s förslag mycket bra.

Kalashabitué, 13:42, 27 april 2011. Anmäl

Tatueringsfrihet?

Fråga: En diskussion uppkom nyligen inför ett stundande bröllop inom vår familj och vi tror att det i dessa tider där både högtidliga bröllop och tatueringar blir vanligare är något som säkert dryftas i fler bröllopssällskap

Saken är den att den blivande bruden planerar ett ganska traditionellt bröllop (klädsel är ”mörk kostym”) med tärnor och marskalkar. Tärnorna är tillfrågade sedan länge och har nu alla tackat ja till denna ära.

När det nu nyligen skulle provas ut tärnklänningar så såg bruden ”huvudtärnans” nya tatuering (ganska stor, på underarmen) och visade tydligt sitt missnöje. Bruden hotade/skämtade med att degradera tärnan och bad sedan tärnan att sminka över tatueringen. Tärnan har flera tatueringar sedan tidigare (vilket bruden känner till) och är mycket glad och stolt över dessa och önskar inte alls sminka över dem. Istället erbjöd sig tärnan att ha en kofta, i samma ton som tärnklänningen, på sig under vigselakten, vilket accepterades motvilligt.

Vem har rätt, och har Magdalena något förslag på hur situationen bör hanteras enligt modern hyfs och stil?

Svar: Tatueringar är ett slags dekorationer och dem kan bara innehavaren bestämma över. Tycker man att det är vackert och att det tillför något till ens utseende så är det ett beslut man själv råder över i vuxen ålder.

Om tärnan hade haft ett födelsemärke exempelvis, så hade bruden inte kunnat göra något åt detta. Betrakta tatueringen som en frivillig utsmyckning och låt tärnan ha sitt fria val av kroppsdekor så synlig som är nödvändigt. Bruden kan knappast lägga sig i andras utseenden. Och är tatueringen något som andra bröllopsgäster kommenterar, vilket i och för sig vore gräsligt ouppfostrat (om inte den tatuerade tärnan gärna vill uppmärksammas just för sina tatueringar) så är det tärnans sak att svara, inte brudens. Som man brukar säga: låt var och en skämmas för sig själv, ingen behöver skämmas för andra.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (132)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 132

Tycker det är dumt att dra in supermegakändisar som Beckham i debatten, och försöka ta dem som intäkt för att tatueringar är något bra. De står ju redan "snett ovanför" samhället, och behöver därför inte (längre) anpassa sig till samma krav. Beckman kommer t.ex. aldrig att behöva gå på en anställningsintervju på en bank, en mäklarfirma, en finare butik eller whatever där synliga tatueringar inte skulle accepteras. Det är därför bara dumt om hans fans, som lever i en helt annan verklighet, härmar hans tatueringar innan de vet om de kommer att bli superkändisar själva. Vilket de allra flesta av dem aldrig kommer att bli, utan de kommer att få leva i den verkliga världen med de begränsningar som tatueringarna ställer till för dem...

Helena, 15:34, 3 maj 2011. Anmäl

@nick, KalleB och Anonym, haha, då förstår jag. Kände mig totalt förvirrad och "ointilligent" där ett tag :).

Gudrun, 11:50, 3 maj 2011. Anmäl

Oj, menade givetvis Gudrun. Freudiansk "tangentslip" kanske... ;)

Anonym, 10:58, 3 maj 2011. Anmäl

Oj, menar givetvis Gudrun. Freudiansk "tangentslip" kanske... ;)

Anonym, 10:57, 3 maj 2011. Anmäl

@Gudrin, KalleB och nick: Ärs då, inte lätt att hänga med i en gigantisk tråd :) Tack för förtydligandet!

Anonym, 10:55, 3 maj 2011. Anmäl

@Gudrun, jag tror att Anonym, 09:22 blandade ihop vem som skrev vad. Det var ju du som skrev skämtet om stavningskontrollen. Inte lätt att hålla reda på allt ;).

KalleB, 10:51, 3 maj 2011. Anmäl

@Anonym, 09:22: Tror du behöver läsa igenom tråden igen för att du ska förstå poängen själv. Painless steel angrep signaturen Gudrun i sitt inlägg 12:56, 30 april genom att ifrågasätte hennes intelligens men skrev "intilligens". No more comment! :-)

nick, 10:49, 3 maj 2011. Anmäl

@Anonym, 09:22. ehhh, förklara gärna det där igen för jag fattar nog inte skämtet. Menar du att P S stavade "intilligens" fel från början som ett skämt samtidigt som h*n går till personangrepp mot mig och mitt eventuella resultat på högskoleprovet? Eftersom P S verkar mer aggressiv än humoristisk så missade jag det roliga med det.

Gudrun, 10:26, 3 maj 2011. Anmäl

@Painless steel: Haha, word! @Gudrun: Painless steel menar att du borde kunna stava intelligens korrekt om du t.o.m. använder stavningskontrollen. Så trist när ett väldigt roligt skämt behöver förklaras... :)

Anonym, 09:22, 3 maj 2011. Anmäl

Kan någon var snäll och tala om för mig om tatueringar är lika populärt som för några år sedan, svårt att bedömma! Jag är nyfiken, håller trenden i sig, eller har den minskat? Så många är ju tatuerade nu, kanske det inte känns lika spännande när så många har en tautering?

Nyfiken, 22:30, 2 maj 2011. Anmäl

Damtoalett?

Fråga: På min arbetsplats finns det både dam- och handikapptoaletter. Som jag har uppfattat det så får man utnyttja handikapptoaletten även om man inte är handikappad (givetvis skall man ge företräde åt en person som är handikappad). Gäller detta även damtoaletten även om jag inte är kvinna? Toaletterna kan endast utnyttjas av en person i taget.

Svar: Det brukar vara underförstått på arbetsplatser vad som är okej beträffande bland annat vilka toaletter som används av ettdera eller båda könen; praxis kan variera mellan olika arbetsplatser.

Vanligt är bruket att män och kvinnor inte går på varandras toaletter, och att handikapptoaletten främst är till för de med funktionshinder. Men är det nödläge och den toalett man borde använda är upptagen så är det rimligt att gå på någon annan toalett, anser jag.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (102)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 102

Vad gör egentligen Socialstyrelsen i denna fråga? Detta om något är en folkhälsofråga och en omfattande sådan. En informationskampanj hade varit på sin plats med beskrivande bilder (ej foto) på hur torkning bör ske. Då begriper både stora och små oavsett språkkunskaper. Nu får det hända något!

Lisa, 12:42, 3 maj 2011. Anmäl

Nöden har ingen lag. ;-D

Mama, 12:36, 3 maj 2011. Anmäl

Ewa, att vänsterhänta kvinnor använder högerhanden hjälper föga då hälsning bland annat sker med högerhanden. Bättre är att det finns plasthandskar på damtoaletterna som enkelt kasseras i sanitetspåsen.

Johan, 20:02, 2 maj 2011. Anmäl

Nu är det inte alltid så att det finns vatten eller papper omedelbart tillgängligt. Ett sätt att lösa detta hygieniskt är att högerhänta använder vänsterhanden och för vänsterhänta tvärtom. Detta för att skydda små barn. Barn använder toaletter och tar i handtag och spolknapp mm. Barn har också ovanan att stoppa fingrarna i munnen.

Ewa, 19:52, 2 maj 2011. Anmäl

Såg i en kommentar något om fransyskors uppfattning om hur man gör sig ren vid toalettbesök och drar mig till minnes ett samtal för några år sedan, just med en fransyska. Hon var bestört över att det saknas bidé i de flesta svenskars badrum. Att bara använda toalettpapper ansåg denna kvinna vara samma sak som att inte alls göra sig ren. Hon tyckte vi var riktigt snuskiga som inte tvättade oss ordentligt i stjärten utan bara torkade med papper. Sen är det nog så att om det vore vanligt att kvinnor torkade bort bajset från analöppningen så att det fördes in i slidan och urinöppningen skulle nog sjukligheten i bakterieorsakade underlivsinfektioner vara avsevärt högre än vad den faktiskt är. Att det finns en och annan som inte begriper bättre må väl vara hänt, men en sådan ignorant person behöver nog bara vara med om en enda infektion för att få klart för sig hur viktigt det är att "torka rätt". Det finns ett litet fåtal mammor (och pappor) i världen som har den mycket ovanliga sjukdomen Münchhausen by proxy. Dessa föräldrar skapar med flit vårdkrävande tillstånd hos sina barn. Att misshandla ett barn genom att avsiktligt skapa en infektion är ett skäl att ta ifrån föräldern vårdnaden om barnet. I Münchhausenfallen är det dock inte alltid att man hinner göra detta innan barnet avlider. Föräldrar som utan att begripa bättre skapar infektioner hos sina flickbebisar genom felaktig stjärttvättning torde bli uppmärksammade och tillrättavisade av BVC och barnsjukvården.

MimmoSa, 12:46, 2 maj 2011. Anmäl

Det är inte samma sak med män. Män skulle aldrig ta toalettpapper från därbak och sedan rengöra förhuden. Aldrig! Det är intenaturligt för män som det är för kvinnor. Det pratas hela tiden om bakochfram eller framochbak. Kvinnor ska torka sig från mittenfram eller mittenbak. Lär er denna ramsa så gör ni inte fel: 1:an mittenfram 2:an mittenbak

Vulva Vulgo, 10:30, 2 maj 2011. Anmäl

Vilket trams! Självklart torkar jag mig framifrån och bak, såsom jag fick lära mig som liten flicka, och som jag själv lärt mina döttrar. Och jag är fullständigt övertygad och att detta gäller den absoluta majoriteten. Kan jag "bevisa" det? Det behövs väl inga "bevis"?? Hur vet jag det då? Jo, jag "vet" det på samma sätt som ni män "vet" att ni och de flesta andra män som små fått lära er hur man tvättar sig under förhuden. Inte konstigare än så!

Underlivshygien, 21:23, 1 maj 2011. Anmäl

MT. du vill ha bevis (!!!) på att det finns kvinnor som torkar sig bakifrån och framåt. Hur ska den bevisföringen gå till? Har som sagt själv sett småbarnsmammor torka sina döttrar på detta vis. Man upphör aldrig att förvånas, se bara på diskussionen här för ett tag sedan om folk som byter blöjor på restaurangbord t.ex.

Anonym, 09:50, 30 april 2011. Anmäl

Jag instämmer med MT. Att när en viss person gör personhopp på mig och kallar hygien för kvinnosjukdom då är det dags att avsluta denna tråd. Jag hoppas ändock att den gett en nyttig tankeställare. Denna tråd är nu avslutad.

Tom, 00:41, 30 april 2011. Anmäl

Roligt att höra att vänsterfeminismen är på krigsstigen. Ehhh Klara vilka kvinnosjukdommar menar du att jag tagit upp? Hygienen? Ja, om du vill kalla det för sjukdom så är det ditt val. Jag föreslår att du snart som möjligt botar dig. Det vinner du och sjukvården på. Här har vi ytterligare en variant av försök ill feminismens härskarteknik - pajkastning. Dvs har man inget vettigt sakargument så ger man sig på personen. Så lågt men typiskt beteende hos nämnd grupp. Vad ni feminister måste hata Elaine Berqvist (retorikexperten). Klara, det är nog snarare så att du luktar troll.

Tom, 00:28, 30 april 2011. Anmäl

Platsbehov?

Fråga: På grund av en benskada har jag haft svårt att stå de senaste månaderna. Därför har jag använt mig av platsen för funktionshindrade när jag åkt spårvagn. (Bor ju i Göteborg).
Ofta är den upptagen. Då är det svårt att veta om personen som sitter där verkligen behöver den. Ibland misstänker jag att det inte är så. Jag har försökt att ”stirra bort” personen men är det en tonåring, fullt upptagen av sitt mobilspel, så kan jag ju stirra tills ögonen trillar ut utan att den märker något.

En dag rann sinnet på mig. En man hade lagt beslag på båda platserna. En för egen räkning och en för väskan. Jag frågade först om det var ledigt. Grymtande flyttade han på väskan.
– Och vad är det för fel på dig då, sa jag och knuffade honom lätt i sidan. Du måste vara dubbelt så krasslig som jag när du behöver två säten.

Oförskämt? Javisst men jag tappade ju humöret. Frågan kvarstår. Hur ska man kunna påpeka för någon som sitter på fel plats att jag behöver den för att över huvud taget kunna ta mig fram kollektivt? Det kan ju hända att han eller hon har lika stort behov som jag.

Svar: Du har rätt till platsen för funktionshindrade. Du var möjligen inte vänlig men inte heller oförskämd utan gjorde som du skulle med drullen som ockuperade två platser för funktionshindrade. Dessutom var du göteborgskt rolig. Rätt alltså!

När någon sitter på specialplatsen och ser ohandikappad ut petar du försiktigt till den som inte låtsas se dig, och säger milt ”behöver du just den här platsen? annars gör jag det.” Den icke funktionshindrade som då sitter kvar är nog en sällsynthet. För visst är behovet av just denna plats inte alltid synligt men att fråga hövligt är inte fel, tvärtom.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (32)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 32

Man får väl ändå ha en viss förståelse för om folk vill värna om handikapplatserna. Har man någon mer eller mindre handikappad person i sin närhet så förstår man hur tjatigt det kan vara att behöva säga till hela tiden. Det är ju inte bara på tåg utan i alla sammanhang som caféer m.m. Det är lätt hänt att den rörelsehindrade låter bli att gå ut pga allt krångel, kiss i hissar osv. Show some mercy folks!

Nina, 10:40, 30 april 2011. Anmäl

Michaela - bägge sätena, både det inre och det yttre, är reserverade för handikappade.

Jena (Webbsida), 21:28, 29 april 2011. Anmäl

Jag kan tycka att det är lite konstigt att handikappplatsen på tunnelbanan är en av de inre platserna. De flesta äldre sitter ju helst på ytterplatsen.

Michaela, 15:57, 29 april 2011. Anmäl

Lina + Fia: ofta är handikappsätena lite annorlunda utformade, i tunnelbanevagnar är de högre än övriga platser så att man lättare ska kunna resa sig. Men kanske var skillnaden större i de gamla tågen. Fast det kan ju också vara så att tanten Lina råkade ut för var tjurig.

Jena, 12:13, 29 april 2011. Anmäl

Lina har rätt, huvudsaken är väl att man får sitta ner. Jag åker sällan spårvagn därför händer det att jag av misstag sätter mig på handikapplatsen. Ibland byter jag plats direkt, och senast om någon som ser ut att behöva den. Men jag är 60+, ung och frisk, och jag anser nog att jag kan stiga upp också från en vanlig plats om någon annan ser ut att behöva den. Löjligt att hela tiden åldersstämpla folk.

Fia, 11:17, 29 april 2011. Anmäl

Jag är på besök i Stockholm. Kul att kunna vara med i smeten. I dag åkte jag tunnelbana och satt i en nästan tom vagn, när en dam med käpp kom och föste bort mig från min plats. Jag sa "Oh , ursäkta vill du sitta här? Inga problem, jag kan flytta på mig". Tanten svarade: "Ja, det där är handikapp-platsen". Enda skillnaden mellan sätena var att det satt en liten skylt över den för handikappade. Om den hade varit mjukare eller finare på något sätt hade det varit lättare att förstå henne, eller om det inte funnits 50 andra lediga säten att välja på... Ibland vill nog folk bara få känna sig viktiga på något sätt.

Lina, 17:22, 28 april 2011. Anmäl

Vad du än gör, tilltala personen. Bläng inte! Det finns gott om tonåringar därute med proteser, cancer och gud vet vad. Jag är helt seriös när jag säger att det inte är värt att blänga på tio fullt friska individer för att sedan "råka" blänga på en sjuk/handikappad. Att vara sjuk som ung är svårt nog, man ska inte behöva stå ut med att vuxenvärlden ser snett på en också.

emm, 14:37, 27 april 2011. Anmäl

Jag brukar ofta råka ut för otrevliga, oftast äldre, när jag sitter på handikapplatsen på bussen eller i tunnelbanan, om jag sitter kvar så är det min ensak och jag ska inte behöva skylta med mitt handikapp.Många av Den äldre generationen behöver lära sig vanligt hederligt hyffs. Ålder är ingen ursäkt för att inte behöva bete sig.

stump, 13:21, 27 april 2011. Anmäl

@Åsa S: Precis det där har hänt mig, med just en 15-årig kille! Helt tom t-banevagn tidigt på morgonen, jag + väska har varsitt säte. Vid en station stiger en liten kille på, ser sig omkring och får syn pa min handväska. Han stegar bestämt fram, piper "ursäkta!" riktigt surt och pekar på väskan. Förvånad flyttar jag undan handväskan och killen sätter sig brevid mig med ett högt "tsss" och en dramatisk suck. Så där satt vi, brevid varandra, ensamma i flera stationer till. Väskan satte lade jag på det tomma sätet på min andra sida... Livet kan inte bli kul om man redan som tonåring går runt och letar efter inlärda irritationsmoment att bli arg över.

Karin I, 11:01, 27 april 2011. Anmäl

@Renate B. Ohlsson: Att stirra bort nån är inte alls en typiskt svensk företeelse. Det förekommer nämligen i många länder. Sen finns det även en hel del länder där man oftare tilltalar personen, men det innebär inte att det inte finns en hel mängd länder där man försöker sig på stirrmetoden precis som här... I Wien, där jag bor, blir man mestadels tilltalad, men inte vänligt. Där blir man istället snäst eller ruten åt och inför alla andra anklagad för allt möjligt och som svensk, ovan som man är vid att bli behandlad så oartigt och ohyfsat, känner man sig ofta riktigt förnedrad.

HR, 09:25, 27 april 2011. Anmäl

Pargäst?

Fråga: Vilka bjuds med till en fest?
Jag ska arrangera en fest för min man och bjuda hans kollegor. Vissa av kollegornas partner är vi bekanta med, andra känner vi inte alls, några känner vi ganska bra och andra vet vi inte om de har en partner. Det känns jättesvårt att avgöra om och i så fall hur man kan göra några gränsdragningar. Tacksam för hjälp att tänka i denna fråga.

Svar: Antingen bjuds alla med partners, eller ingen. Man kan som värdperson inte göra skillnad på gästerna i den frågan. Du skriver att det är din mans kolleger, och är det en arbetsrelaterad bjudning behöver inte gästernas partners bjudas. Men är det en privat fest utan anknytning till arbetet bör gäster som är etablerade par bjudas som sådana, alltså båda i ett par.

Du kan säkert räkna med nejtack från partners till flera av dem du bjuder med för dig obekanta hälfter – men du kan inte vara helt säker på det. Oavsett detta ska man alltså bjuda alla gäster på samma sätt. Innan du skickar inbjudan till dem du inte har koll på beträffande partner, ring och fråga, eller fråga någon annan som känner till detta. Det är ibland lite besvärligt att skapa gästlistor men det är värdpersonens sak att göra det. Att i en inbjudan chansa, gissa eller tro att det är si eller så är inte vidare artigt eller vänligt, vilket ju en inbjudan ska vara.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (8)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-8 av 8

pojkvän/KK/herrsällskap

mor, 13:43, 26 april 2011. Anmäl

Ja, jag har också skrivit som vissa föreslår nedan: "med ev. respektive" när jag har varit osäker på om en viss gäst har en partner. I stället för att snoka runt och försöka få reda på saker om personens privatliv. Man kan ju också efter O.S.A. lägga till att man vill veta vilka som ska komma, om man ska ha bordsplacering. Relationer är ju också så flytande idag för en del, att jag tycker att man kan ge gästen själv rätten att välja om hans kanske nya eller väldigt tillfälliga flickvän/KK/damsällskap ska följa med i just det här sammanhanget.

Helena, 11:02, 26 april 2011. Anmäl

@Erik: Du undrar varför bjuda folk man inte är speciellt bekant med. En anledning kan vara att man VILL bjuda dem för att man faktiskt tycker de är trevliga, och gärna vill lära känna dem närmare. Det borde väl räcka som anledning, även om man inte är väl bekant med någon?!

HR, 09:49, 26 april 2011. Anmäl

Jag har varit bjuden till en stor födelsedag där vännerna var bjudna med respektive men kollegorna utan. Jag kände det som att jag (kollega) hamnat på ett B-lag.

Anna, 08:36, 26 april 2011. Anmäl

Om man inte ens vet om arbetskamraterna har nån partner så kan man ju inte vara särskilt nära bekant med dem, så varför då bjuda dem?

Erik, 23:28, 25 april 2011. Anmäl

Vanligt har blivit att när det är uppvaktning odyl att förrutom släkt och vänner också bjuda in de närmaste arbetskamraterna och att då inte bjuda med respektive till arbetskamraterna. Det är inte så snyggt. Bättre att bjuda med respektive och är det nära arbetskamrater så borde maken veta vad respektive heter. Om inte, så får man som värdinna ringa den närmaste arbetskamraten berätta om bjudningen och fråga denne. Det är snyggt.

Anna d.ä, 19:09, 25 april 2011. Anmäl

Ja, det enklaste torde väl vara att skriva något i stil med att "NN med respektive" är välkommen. Detta kan man skriva till alla.

HF, 17:42, 25 april 2011. Anmäl

Skulle man inte kunna skriva i inbjudan till de man är osäker på om det har partner eller ej, ungefär "du och eventuell respektive är välkommen...". Eller att man skriver så till alla så är man ju "helgarderad". Det förutsätter förstås att man har plats för allas eventuella partners också. Helt fel tillvägagångssätt?

N, 13:45, 25 april 2011. Anmäl

Tallrikslyft?

Fråga: Jag och min särbo har haft en livlig diskussion om det är dåligt bordsskick att, under en middag lyfta sopptallriken från bordet närmare munnen för att undvika spill etc.

Vore ytterst tacksam om Magdalena kan bringa klarhet i detta!

Svar: Med förtjusning sprider jag ljus över denna intressanta fråga: att lyfta sopptallriken, eller annan tallrik, från bordet är olämpligt om man vill följa etablerat gott bordsskick, lika fel som att luta sig ner mot tallriken oavsett dess djup. I exempelvis fransk kultur säger föräldrar till sina barn att skillnaden mellan djur och människa är att djuren stoppar ner munnen i maten medan människan lyfter upp maten till munnen.

I sammanhanget kan det passa att nämna att det är högst opassande att bedriva noggrann kontroll av porslinets härkomst, bestickens silverhalt eller om glasen eventuellt är av kristall.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (10)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 10

Snygga svar av MR!

IL, 13:32, 26 april 2011. Anmäl

Det är ju ganska besvärligt att äts soppa med pinnar. Därför är det OK att lyfta både ris- och soppskålen i Japan och Kina. Däremot dukas det alltid med både pinnar och sked i Korea. Där är det också opassande att lyfta skålarna.

Serina, 13:08, 26 april 2011. Anmäl

Hm, vissa restauranger serverar ju sallad i små skålar åt var och en innan maten. Mer än hälften håller då skålen i ena handen och äter sallad med gaffeln i andra handen. Också formellt tvivelaktigt?

Magnus J, 12:28, 26 april 2011. Anmäl

Till A.B. 15:15 Du kan ju ha ett långt sugrör för soppan också. Det låter som din stil.

MM, 23:05, 25 april 2011. Anmäl

Vilket i-landsproblem! Själv löser jag det genom att duka med vanliga höj- och sänkbara kontorsstolar. Då kan man sänka stolen till lagom äthöjd beroende på mat och behöver inte böja sig eller lyfta tallriken. Till soppan hamnar hakan inte mer än någon decimeter över bordsskivan. Praktiskt och elegant, ett tips jag gärna delar med mig av.

A.B., 15:15, 25 april 2011. Anmäl

MAGDALENA SVARAR IGEN: anna: i lättsammare sammanhang går det bra att svabba upp soppa och sås med en brödbit, helst spetsad på en gaffel. Men i superformalisternas värld passar det sig inte. Och den som nu tänker anföra fransmännen som exempel svarar jag i förväg att brödbiten i vänster hand används för att hjälpa upp grönsaker exempelvis på gaffeln i högerhanden, inte som såsupptagare hållen direkt i handen. Detta om man är noga med bordsskicket. Det måste man ju inte vara. Inte så noga. Alltid.

Magdalena Ribbing, 14:13, 25 april 2011. Anmäl

Hur är det med att äta upp det sista av soppan med en brödbit? Då slipper man i alla fall att lyfta tallriken.

anna, 14:06, 25 april 2011. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Roligt att kommentatorerna är på hugget även en annandag som denna! Ricki Tarr: det är skillnad på soppa och fast föda - och på japanskt bordsskick och västerländskt, exempelvis pinnarna. Birgit: buljong serverad i buljongkopp kan drickas om koppen har två hänklar (öron), annars inte enligt superformalisterna. Om man absolut vill ha i sig soppa intill sista millilitern så vickas tallriken en aning utåt bordet men helt inte alls. Soppan intas från skedens bredsida. Att skeden kan vara spetsig har inte något att göra med instoppande av den delen i gapet utan med möjligheten att gräva diskret i någon skedvänlig mat.

Magdalena Ribbing, 13:37, 25 april 2011. Anmäl

Sedan finns det ju soppa = buljong som serveras i kopp med öron som annat undantag. Skulle vara roligt höra om det är acceptabelt att vicka tallriken för att få upp det sista - i så fall förstås vickande in mot bordet. Och om man nu förmodas dricka soppan från skedbladets sida, varför har de flesta soppskedar en avsmalnande spets?

birgit, 13:29, 25 april 2011. Anmäl

Allt utom ljusets hastighet har dock något att göra med betraktarens perspektiv: Misosoppa imundigas traditionellt och lämpligen med skålen tryckt mot läpparna.

Ricki Tarr, 13:14, 25 april 2011. Anmäl