Oförsyntfrågesvar?

Fråga: När jag var yngre råkade jag ut för en olycka och det lämnade ett synligt ärr som går längs min ena ansiktshalva. Nu 12 år senare är  ärrvävnaden fortfarande tjock och kommer aldrig läka bort.

Jag har jobbat med service de senaste fem åren av mitt liv och möten med människor uppstår hela tiden. Jag har ofta sminkat över ärret så gott det går, och inte för att jag skäms eller är osäker, utan för att jag efter 12 år inte orkar dra den där förbannade historien och se folks överspelade sympati och höra deras ”Men gud, gumman, stackars dig.”

Ett möte med dessa personer kan gå till så att jag hjälper en kund hitta rätt storlek på butiksgolvet, och efter en stund när personen faktiskt kollat upp och synat mig, avbryter den sig själv mitt i en mening med ett ”Men vad har du gjort i ansiktet?!”. Den här olyckan var inte överdrivet traumatisk för mig, jag överlevde och ingen annan blev skadad. Den här olyckan skulle kunna varit fruktansvärt traumatisk dock. Jag tycker det är väldigt magstarkt av människor att ens våga fråga vad någon utsatts för. Att de vågar bombardera mig med frågor om sjukhus och antal stygn och om hästen blev avlivad. Jag har aldrig begärt deras sympati, och jag vill inte ha den heller. Jag tycker inte särskilt synd om mig själv, och jag tycker inte att främlingar borde ödsla sin tid med att tycka synd om mig heller.

Men det är inte att de vågar fråga som är mitt mysterium, mitt mysterium är hur jag kommer ifrån de här frågorna på bästa sätt? Jag förstår att frågorna kommer ställas, det kommer alltid finnas nyfikna personer där ute, men hur tacklar jag ner frågan utan att säga något om mig själv? Som ren reflexmässig respons kommer meningen jag upprepat i 12 års tid, men jag är trött på att alltid behöva dela en väldigt privat del av mitt liv med nyfikna och egoistiska främlingar.  Jag och mina vänner har funderat på det här, vissa tycker jag ska dra rövarhistorier för varje person som frågar, andra tycker att jag ska snäsa av dem, vilket jag har gjort ibland när det bubblar över, ”Men vad har du själv gjort i ansiktet?!”. Det vettigaste förslaget var att svara ”En olycka”, och fortsätta med det jag gjorde innan.

Hur behåller jag min integritet och mitt humör och samtidigt undviker att svara på dessa frågor på ett artigt sätt? Och vad svarar jag för att inte få den nyfikne att gräma sig i efterhand? Jag vill göra det snyggt och moget. ”Jag var med om en olycka det bli 400 kronor tack hej då.” uppfattas inte alls bra hos en annars klämkäck säljare.

Jag vet redan, och min personliga åsikt är av den, att detta är ett ohyfsat beteende från deras håll, jag blir illa berörd och konstant påmind om mitt utseende, oftast blir jag bara irriterad. Inte nog med att de avbryter mig med sina frågor när jag försöker hjälpa dem, de kommenterar dessutom mitt utseende och förväntar sig ett svar.

Svar: Din berättelse gör mig ursinnig – över den hämningslösa nyfikenhet som så många beskriver som ”vanlig medmänsklighet”. Jag vet personligen något lite om detta och det jag har sagt och tänker fortsätta säga när det behövs som svar på obekantas fråga ”vad är det för fel” är ”en del människor drabbas av sjukdom, andra är taktlösa och korkade”.

Men du möter den bedrövliga nyfikenheten ständigt och du kommer inte  att kunna säga min fras om och om igen – och det vill du kanske inte heller i ditt yrke. Jag tycker att ”en olycka” verkar som rätt svar på de ofattbart tanklösa frågorna. Kort, kallt, utan minsta detalj eller kommentar och med ilsnabbt ämnesbytande kanske det kan freda dig från det medlidande som du naturligtvis inte vill ha.

Du skulle också kunna låta bli att svara alls, bara se på frågaren och genast prata om något annat. Det kan vara en effektiv metod. Frågan ställs, du tittar kallt på frågaren och säger ”den här finns också i grönt, ska jag ta fram den” – inget svar, inga detaljer, ingen annan reaktion. Jag tror inte att frågaren vågar upprepa sig. Men du kommer ju att möta samma bedrövliga taktlöshet dag efter dag, och det är bara du som vet vad du förmår svara, gång på gång.

En metod som jag har hört om från en politiker som har en speciell utseendedetalj och i sitt ämbete ständigt möter obekanta människor är att innan de hunnit fråga men visat sin nyfikenhet genom att stirra, svara som det är ”jag är ovanligt xxx, och det vet jag redan” varpå politikern byter samtalsämne.

Intressant är hypotesen att det är den svenska långa fristen från krig som skapat denna ”tillåtna” nyfikenhet. I länder som varit i nutida krig är så många människor skadade på något sätt att frågorna om defekter eller avvikelser i utseendet nästan försvunnit.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (50)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 50

Ett tips till FS är att - om kunden frågat om vad som hänt med ansiktet, inte specifikt vad ärret kommit från - säga t.ex. "ja, jag har visst fått en finne på hakan här. Trist det där men sånt händer ju alla och den är ju borta om några dagar".

Karin, 14:44, 15 juli 2011. Anmäl

Jag blir verkligen arg över hur ofantligt klumpiga människor kan vara i mötet med andra - och inte minst att de ofta inte verkar skämmas när de fått ett kort undvikande svar och borde inse att de gjort bort sig å det grövsta! Jag har ett liknande men ändå helt omvänt problem. För nio år sen skadade jag ett ledband i ena knäet. Jag har sällan några större besvär av det men vissa saker kan jag inte längre göra utan att få ont, bl.a. stå upp på bussen utan att därefter få värk och instabilitet i benet som ofta kvarstår bortåt en vecka. Jag tycker inte att det är värt det priset för att av artighet resa mig för att gamla ska få min sittplats om det nu inte gäller någon som uppenbart är extremt skraltig. Normalt sett kan jag räddas av att någon annan i närheten reser sig men tyvärr inte alltid. Likväl har jag upprepade gånger blivit utskälld eller åtsnäst över att jag som ung och frisk kan ha mage att ockupera en handikapplats - och detta även av tillsynes fräscha fysiskt välfungerande 60-åringar. Hur har de mage??? De kan ju inte vara säkra på att jag är frisk bara för att jag är ung!!! När det här händer måste jag alltså försvara min rätt att sitta, enklast genom att säga att jag har ett dåligt knä och alltså inte alls snor åt mig handikapplatsen på den fulla bussen av ren slöhet. Jag tycker inte att det ska vara min uppgift att försvara mig och behöva berätta om min skada. Naturligtvis sköter jag situationen så snyggt och effektivt som möjligt men jag blir, människa som jag är, sur och besviken vilket förpestar min tillvaro!

Karin, 14:43, 15 juli 2011. Anmäl

Låt bli att svara! Hur svårt kan det vara? Hallå... Om en främling frågade dig vilken typ av sex du gillade, skulle du svara då också? Om jag kommer in i affären, provar skor och frågar hur ofta du använder tandtråd eller om du använder tampong eller binda, försöker du svara då också? Det är en del av att vara vuxen att inse att man inte behöver svara främlingar på frågor som de inte har att göra med. Det är en frihet att kunna ställa fräcka frågor utan att begå brott. Det innebär att det också är en frihet att inte svara på fräcka frågor. Gör det inte svårare än det är!

nnn, 19:14, 10 juli 2011. Anmäl

Frågar man är så det fel, frågar man inte så är det fel det också...

MN, 13:25, 6 juli 2011. Anmäl

Lider av ungefär samma problem. Har ingen aning om hur vissa verkar se sig som "medmänskliga" när de frågar såna här frågor, trots att ingen av dem som får dem uppskattar dem. Tyvärr är det sån mänskligheten är, så man kan bara lära sig förhålla sig till det. Själv brukar jag säga något i stil med att det inte är ett ämne som är särskilt trevligt att prata om, men att jag kan berätta för henne/honom en annan gång. Orkar jag försöker jag le lite skämtsamt eftersom alla främlingar förstår att det inte blir någon annan gång. När jag inte orkar hålla på, brukar jag tystna någon sekund och sedan prata vidare som om frågan aldrig ställts.

Della, 20:02, 4 juli 2011. Anmäl

Jag håller helt med Magdalena Ribbing när hon uttrycker sin fasa över de här fasonerna. Mitt råd är att säga precis som du tänker: "Det vill jag inte tala med dig om" eller "det har du inte med att göra". Annars är standardtipset att ställa en motfråga: "varför frågar du, är du skönhetskirurg?" eller "tycker du inte att det är snyggt?". Om du vill vara fräck så säg att du fick ärret nyligen i Afghanistan när du kämpade mot Talibanerna. Om någon tvivlar på din historia så säg bara att du tillhör "specialstyrkorna" och att du fått lära dig att döda med bara händerna, så kanske det blir tyst.

Kurt Myrhagen, 11:14, 4 juli 2011. Anmäl

Kanske ett artigt/neutralt: Det är en sak jag enbart diskuterar med närstående. Den här färgen tycker jag passade jättebra, behöver du storlek 38? Utan paus.

HR, 10:32, 3 juli 2011. Anmäl

Håller med Maleandro 13:33, vissa fattar helt enkelt inte att de gör fel. Har själv ett handikapp som yttrar sig i att jag blir blå om läppar etc vid kyla. En dag när jag skulle betala en vara i en butik utbrast expediten: "Men Guud, vad du är blå!", som att jag inte skulle veta det. Jag förklarade anledningen och påpekade att hon kanske skulle tänka en extra gång innan hon öppnade munnen. Över ett år senare stötte vi ihop igen och hon kom fram och ursäktade sig och sa att hon hade tänkt så mkt på mig och hur dum hon var. Så det finns kanske lite hopp för mänskligheten iaf... :)

Jisses, 18:02, 2 juli 2011. Anmäl

Painless: Det du säger är alltså att man skall finna sig i vad som helst och helt sonika byta yrke ifall man inte pallar. Byt ut FS mot en svart person eller en mkt feminin man skulle de också byta yrke då förmodligen vissa hade fällt kommentarer även till dem? Var anser du då att gränsen går? När okända på gatan börjar fråga och kommentera, när de börjar kasta ägg eller gör dig fysiskt illa eftersom de inte gillar ditt utseende… Som jag ser det är inte lösningen i det här fallet att byta yrke utan markera inför dem som ställer dumma frågor att det inte är ok. Ifall FS bara skulle byta jobb som du säger så skulle ju de där som inte kan uppföra sig aldrig inse att de gör fel och därmed aldrig lära sig vad som är rätt.

Maleandro, 13:33, 2 juli 2011. Anmäl

Jag jobbar också som säljare i en butik och hade för några år sedan platinablondt hår uppsatt i en ganska ovanlig och 50-talsinspirerad frisyr. Varje dag fick jag kommentarer från nyfikna och förvånade människor som kunde utbrista "Men kära vän, hur ser du ut!?!", "har du peruk?" och folk som faktiskt tog sig friheten att bara helt plötsligt klappa på min lugg som för att känna om mitt hår var riktigt. Helt bedrövligt. Jag undvek alltid att svara på deras frågor och backade undan om någon skulle ta på mitt hår. Tröttnade tillslut och färgade håret mörkare för att slippa den ofrivilliga uppmärksamheten. Som säljare kunde jag heller inte ryta ifrån eller säga till då jag uppfattades som otrevlig och att jag inte skötte mitt jobb.. Hemskt..

Anonym, 08:45, 2 juli 2011. Anmäl

Övernattningslakan?

Fråga: Vi övernattade och värdskapet höll med lakan. På morgonen vill man vara hjälpsam och bädda ur sängen och det är då man kommer till den eviga frågan: Hur gör jag med lakanen?

1. Ska jag egentligen låta dem ligga kvar i sängen som de är?

2. Ska jag vira ihop dem i en klump och lämna i någon fåtölj? Pro: Jag hjälper till genom att bädda ur. Jag låter värden veta att det inte förekommer i min värld att lakanen skulle kunna läggas tillbaka direkt i linneskåpet. Con: Det ser väldigt slarvigt ut att lämna en sådan härva.

3. Jag viker ihop lakanen prydligt. Pro: Det ser trevligt ut när värden sedan kommer och ska ta hand om dem. Con. Genom den prydliga vikningen antyder jag att värden kommer att återanvända lakanen för annan gäst utan att tvätta dem. (Jämför servetter)

4. ”Lagom” slarvig vikning? För prydligt för att det ska se ut som om jag bara rivit upp det ur sängen men för slarvigt för att antyda värdens återanvändande.

Om man skulle fråga hur de vill ha det kommer de säkert att svara att man förstås ska låta lakanen ligga kvar i sängen och att de tar hand om det för det är inget besvär alls det. Men det är det ju.

Svar: Bor man privat kan det vara i ett hem där det finns anställda i vilkas uppgifter ingår att städa efter husets gäster, och då låter man vanligen som övernattande gäst lakanen vara kvar i sängen. Bor man privat i ett hem utan tjänstefolk vilket torde vara det vanliga, underlättar man för värdpersonerna genom att ta bort lakanen efter sig och vika ihop dem löst så att de enkelt kan stoppas i tvättmaskinen.

Vira ihop lakanen i den klump du beskriver: nej, det åsamkar värdpersonen besvär att vira upp ”klumpen”. Vika ihop i exakta mangelveck: nej, det är onödigt.

Misstanken om återanvändande kan du glömma. Det är en risk som du inte ska antyda.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (52)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 52

K et al.: vilka andra än vi i överklassen läser etikettfrågan? Det är enda behållningen med övre medelklasstidningen DN, för övrig information finns svenskan. Jag brukar faktiskt inte ens låta kammarjungfrun stryka min DN, då det då blir mindre tid över till att använda henne till annat.

Carolina Szirra-Hjortbladsklov, 10:51, 16 juli 2011. Anmäl

@ Linda: Det verkar som om din vän har uppnått sitt mål, i och med att du inte sovit över där på länge :-)

Martin, 16:36, 7 juli 2011. Anmäl

En barndomsvän till mig har ganska stor umgängeskrets och varje gång jag sovit där utan att ha med egna lakan så har jag fått "begagnade" sådana! Vidrigt! Jättejobbigt och jag har inte kunnat med att säga ifrån. Skulle aldrig göra så själv. Nu var det många år sedan jag sov över där och om det händer någon mer gång ska jag säga ifrån.

Linda, 19:52, 6 juli 2011. Anmäl

Eller mycket sorgligt. Blir beklämd över att vissa har tjänstefolk när andra är fattiga, när barnfattigdomen i Sverige ökar så mycket

K, 19:42, 6 juli 2011. Anmäl

"Hem med tjänstefolk"... undrar hur många andra förutom MR som ens skulle komma på tanken att ta upp denna möjlighet... :) Lite lustigt, lite sorgligt...

K, 19:38, 6 juli 2011. Anmäl

Jag är helt säker på att de som försvara återbruket av lakan mellan gästerna helt enkelt är för lata för att tvätta. För att skyla över det hänvisar man till bacillskräck och annat trams. Det är riktigt grovt att ens fråga gästerna om de har lust att sova i använda lakan. De allra flesta skulle nog inte tro att det var sant. Den som inte ids tvätta ska be sina gäster att ha lakan med sig, och även alltid ha lakan när vederbörande sover över.

Cajsa, 11:14, 5 juli 2011. Anmäl

Lika lite som jag kan tänka mig att sätta på mig andras använda underkläder kan jag tänka mig att ge mina gäster otvättade lakan.

Hygieia, 10:00, 5 juli 2011. Anmäl

Det är väl självklart att man ger sina gäster rena lakan och handdukar, inte återanvänder andra gästers. Det är inte fråga om bacillskräck, utan om en trevlighet mot gästerna.

Cilla, 09:08, 5 juli 2011. Anmäl

Anonym 17:35. Springmask kanske? De är mycket vanligare än man tror och sprids bland annat via smutsiga lakan (eftersom de kryper ut på natten och lägger ägg).

Misan, 21:57, 4 juli 2011. Anmäl

Anonym 14.17: Vad är du rädd för?

Anonym, 17:35, 4 juli 2011. Anmäl

Shortsförbud?

Fråga: Undrar om det är ok att göra tillägg till vedertagna klädkoder? T ex om man har en sommarfest i sin trädgård men önskar att gästerna har på sig nåt annat än sjaviga shorts och t-shirt. Kan man då skriva ”Klädsel: kavaj, tänk sommarfest!” Då förmedlar man ju nivån på klädseln men också att det snarare är på sin plats med något finare sommarklänningar än dräkt för damerna. Eller är jag helt fel ute?

Svar: Om du misstänker att dina gäster tänker klä sig i sjaviga shorts och t-shirt kanske du kan säga till dem muntligt att det är trevligt om de vill klä upp sig en aning. Min erfarenhet är att det är ovanligt med slafsig festklädsel – och du kan skriva Kavaj, men avstå från ”tänk sommarfest” eftersom det framgår av inbjudan att det är en fest under sommaren.

Man kan som inbjudare aldrig bestämma gästernas klädsel i detalj, alltså om de ska ha shorts eller klänning eller annat, utan man anger nivån på festen genom att skriva en klädkod. Eller avstå från att göra det, vilket i så fall betyder informellt kalas varvid gästerna förstår att de ska ha lite finare än vardagsklädsel – eftersom det ju är fest.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (55)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 55

forts. Det kan vara lättare i livet.

Bendte, 23:02, 3 juli 2011. Anmäl

Varför är några så fientliga mot klädkoder, jag är alltid tacksam när jag får en. Är så trött på bröllop och andra inte-vardagliga tillställningar där det heter "klär dig som du vill" i förvägen och sedan hamnar man i rådlöshet. Har upplevt så ofta att man hamnar sedan på fest där ena hälften känner sig konstigt för den känner sig för uppklädd och den andra hälften för de inte känner sig "fina" nog. Det

Bendte, 22:54, 3 juli 2011. Anmäl

Det är väl bara att göra som vilken vanlig nattklubb som helst gör i Sverige! Sätt en storväxt dörrslusk som granskar klädseln så är alla problem lösta.

---, 08:56, 3 juli 2011. Anmäl

Ständigt dessa gästtofflor... För egen del tycker jag det är osmakligare att sticka fötterna (har nästan alltid tunna nylonstrumpor) i skor använda av andra, än att sova på vädrade, lätt använda lakan - apropå annan aktuell fråga !

Boel, 14:00, 2 juli 2011. Anmäl

Tror frågeställaren egentligen refererar till barfotagäster. Jadu, hur ska man få folk att förstå att bara fötter hos andra inte är ok? Det är en svår nöt att knäcka...verkar som folk uppfattar det som ett inkräktande på den personliga friheten att ha med sig inneskor som man byter till. Friheten är då att fotsvettig beträda andras golv. Bäst vore om värden kunde erbjuda gästtofflor till sina gäster.

Vainglorious, 18:26, 1 juli 2011. Anmäl

@Antik tant, jag var nog lite otydlig. Butiken jag skrev om fanns på 70-talet och sålde jeans. Vad jag menade var att även när jag var ung (född början av 60-talet) fanns mode som ansågs konstigt bland äldre. Titta på denna film från 1976: http://www.youtube.com/watch?v=zpzbCpw40Fs

Nina, 09:51, 1 juli 2011. Anmäl

Antik Tant, jag kan inte påminna mig om att varken jag eller Nina nämnt något om att klämma in sig i trikåer. Inte heller har vi varit inne på att man "ska" exponera bilringar. Om du i din ungdom aldrig med din klädsel irriterade den äldre generationen, då är du bara att gratulera, men jag vet inte om jag tror dig. : ) I alla tider har, som tidigare sagts, de äldre förfasats över de yngre på olika sätt. Min drygt 90-åriga svärmor muttrar över "dagens ungdom", men berättar samtidigt om hur hon själv fick spydiga kommentarer om bl a när hon som ung började med långbyxor. Mina barn, de är strax över/under 30, har redan tagit upp tråden. De kan fälla kommentarer om dagens tonåringar och t o m säga sådant som "så hade jag ALDRIG våga säga till mina föräldrar när jag var barn." Historien upprepar sig!

Eva X, 09:36, 1 juli 2011. Anmäl

Nina och Eva X. Nej när vi gamla tanter var unga fanns ju inte de trikåkalsonger som kvinnor i alla åldrar och modeller idag tränger in sig i. Dessa trikåer är ju töjbara till gränser som man inte trodde fanns. När vi gamlingar var unga var det inte heller så vanligt med övervikt bland barn och ungdomar. Dåtidens ungdomar såg därför inte ut som överstoppade korvar i sina åtsittande kläder och det var inte så vanligt med bilringar som vällde ut över byxlinningen på särskilt många ungdomar. Men det går inte för den skull att påstå att de extremt åtsittande minikläderna på 60-70-talen var klädsamma. Men det var heller inte alla som klädde sig så extremt. Själv behövde jag t.ex. aldrig ta någon till hjälp för att få på mig byxorna. Och nog visste jag redan som tonåring när det det gick bra att klä sig i modekläder och när man skulle klä sig lite mer neutralt och lämpligt för sammanhanget.

Antik tant, 09:09, 1 juli 2011. Anmäl

Säg att du har blodiglar i trädgården så tar de inte på sig shorts! Vi talar om tröjornas land, sannolikheten att gästerna skulle komma till en trädgårdsfest i kavaj är inte ens liten, den är obefintlig. Kanske skicka ett inbjudningskort med ex. festbild som visar folk med bättre klädsel för att skapa associationer.

m, 08:49, 1 juli 2011. Anmäl

@Eva X, 15:34, jag instämmer; när klädbutiken Puss & Kram fanns så skulle man ligga på bord och dra på sig brallorna, så tajta var de. Som sagt, alla tider har sina idéer och lite tolerans för andra sitter aldrig i vägen.

Nina, 23:04, 30 juni 2011. Anmäl

Schaltäthet?

Fråga: Undrar om det finns nån regel för hur tjock en schal måste vara för att räknas som att den skyler axlar/dekolletage i vid ett kyrkbröllop? Jag har lånat en fin klänning som har bara axlar och lite urringning men också en tillhörande tunn chiffongschal i mörkt lila. Räcker den för att täcka över axlarna som man ska eller behövs det något tjockare?

Svar: Schalen över axlar och bara armar i kyrkan är till för att skyla naken hud. Är chiffongen helt transparent duger det egentligen inte som kyrkschal, men mörkt lila är ju ganska döljande, så det är ditt eget omdöme som får avgöra.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (19)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 19

Använd huckle, annars blir gammelfarmor ledsen. ;)

MMM, 06:56, 11 juli 2011. Anmäl

Ja du Johan, om du tycker det är befängt att respektera kyrkan och de traditioner som gäller där är det naturligtvis helt rätt att du gifter dig någon annanstans. Det är mycket bättre och faktiskt mer respektfullt gentemot kyrkan än de som tycker det är befängt att respektera dess traditioner men ändå går dit.

HR, 15:18, 2 juli 2011. Anmäl

Vad skönt att jag tänker gifta mig borgligt, så långt ifrån en kyrka som möjligt. Att välja klädkod efter vad som är passande i en kyrka/moské/synagoga är för mig helt befängt!

Johan, 10:26, 1 juli 2011. Anmäl

Föreslår att FS har en pashmina i kyrkan istället för chiffong.

AnnaB, 11:24, 30 juni 2011. Anmäl

MAGDALENA FÖRKLARAR: Åsa: det finns inte något "förbud" mot bara armar i kyrkan, det är en fråga om hyfs. Bar hud anses vara attraktiv, vilket knappast kan ifrågasättas, och i kyrkan är avsikten att man ägnar sig åt något mer upphöjda tankar än sin nästas fysiska lockelse. Därför har de som iakttar hyfs och stil varken urringning eller bara armar eller korta kjolar-byxor inne i en kyrklig lokal. Väl utanför kan alla kasta schal och jacka och visa sig hur lockande som helst. Om de vill.

Magdalena Ribbing, 09:34, 29 juni 2011. Anmäl

Jag måste erkänna att jag aldrig känt till förbudet att visa bara armar i kyrkan. När vi gifte oss hade jag ärmlös (ej urringad och ej tunna axelband dock) klänning och ingen sa något om det. På alla bröllop jag bevistat har jag haft ärmlös klänning. Däremot reagerar jag själv på de som gifter sig i axelbandslöst - det är ju som att ha nån slags aftonklänning i kyrkan och det känns fel.

Åsa, 09:17, 29 juni 2011. Anmäl

HR - jag tror att NilsGs kommentar är just ett utslag av humor.

Lok, 22:20, 28 juni 2011. Anmäl

NilsG, jag krälar i stoftet inför denna utredning som naturligtvis tar udden av hela mitt inlägg. Men jos blir det inte tal om, vore den i aldrig så milda färger.

Gris-Greger, 22:15, 28 juni 2011. Anmäl

Hallå, NilsG, slappna av lite och försök uppskatta Gris-Gregers sinne för humor.

HR, 16:30, 28 juni 2011. Anmäl

Gris-Greger borde köpa sig en engelsk stickbok och då kan han sticka en "prayer shawl". Passar dessutom bra i kyrkan.

Nina, 15:54, 28 juni 2011. Anmäl

Nyårstal?

Fråga: Jag vet egentligen inte om min fråga berör hyfs och stil, men kan inte på något vis komma på någon annan som är bättre lämpad att svara på denna fråga.

Ponera att jag ska ha en nyårsfest för mina vänner. Vi ska tillsammans fira det kommande nyåret: alltså 31 december 2011 och 1 januari 2012.

Vad ska jag skriva på min nyårsinbjudan?
Välkommen på 2011-års nyårsfest!
Välkommen på 2012-års nyårsfest!

Är det innevarande år jag skriver, eller det kommande året? Detta är en fråga som jag och mina vänner diskuterat länge, och vi är nu uppdelade i två läger. Vi måste ha ett svar!

Svar: “Välkommen på nyårsfest” måtte väl duga?  Du har visserligen god framförhållning, men vem tror att det är något annat än skiftet mellan 2011 och 2012?

Om du absolut måste ange ett årtal av någon anledning som jag inte förstår så inleds festen 2011, och då kan det stå ”Välkommen att fira det gamla årets slut och 2012:s början”, eller någon variant av detta.
Onödigt enligt min uppfattning.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (20)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 20

Svenskar har inte heller detta problem. Fest på nyårsafton kan inte på något sätt misstolkas.

sofo, 09:15, 6 juli 2011. Anmäl

Tyskarna har inte samma problemet, gamla årets sista dag är Silvester, man har en "Silvesterfest" och Nyårsdagen är liksom nya årets första dag. Mycket praktiskt. Synt att det är knappast användbar här...

Bendte, 12:03, 5 juli 2011. Anmäl

Inte så dum fråga som det kan verka... Läser just om svensk historia, där står det t ex "sekelskiftet 1700".Funderade lite först, men då menas när 1700-talet började. Men andra år är knepigare, som FS skriver. "Fira in 2012 med oss", kan det vara något?

Maja Gräddnos, 12:41, 1 juli 2011. Anmäl

Åh, klassisk midsommardiskussion....

Johanna, 10:16, 30 juni 2011. Anmäl

Vad sägs om att skriva "Välkommen på nyårsfest kl XX"? Anonym: Jag trodde jorden gick under när ufona invadera planeten 1996;)

Meppe, 20:40, 28 juni 2011. Anmäl

Ska FS verkligen fira att det är dags för år 2012? Då skall ju jorden gå under, fast inte förrän i slutet av året, den 21:sta december. Bättre att fira den sista nyårsaftonen någonsin, nyårsafton år 2011.

Anonym, 20:10, 28 juni 2011. Anmäl

Kan det vara Engelskan som förvirrar? Celebrate New Year 2000! eller Fira Nyårsafton 1999!

Christina GVA, 16:40, 28 juni 2011. Anmäl

Oh, snälla ni - låt oss uppliva den härliga debatten om vilket års nyårsafton millenieskiftet skulle firas... Var det 1999 eller 2000...?!

Boel, 15:40, 28 juni 2011. Anmäl

2011 - eftersom festen är på nyårsAFTON och det är den 31/12 alltså solklart 2011. Det normala är ju att man anger starttiden på en fest. Jag är dessutom av åsikten att man lika mycket firar att det gamla är slut som att det nya börjar. Om du gärna vill skriva 2012, gör en omskrivning så att det blir "Välkommen att fira in 2012 med oss", dvs tydligt ange att det är kommande.

Fia, 15:16, 28 juni 2011. Anmäl

När man talar om en nyårfest eller liknande, använder man det året som var när festen började. Om man säger "minns du nyårsafton 1984?" så menar man den kvällen tiden gick från 1984 till 1985.

Jena (Webbsida), 12:21, 28 juni 2011. Anmäl

Servettlufs?

Fråga: Jag har läst att Magdalena har skrivit att man inte får snyta sig i servetter. Om det inte finns andra alternativ, är det acceptabelt att låta snoret rinna så att kommer ned till muntrakten och därefter torka med servetten? Eller är det bättre att slicka i sig snoret?

Svar: Om man inte har förstånd nog att medföra en egen pappers- eller tygnäsduk när man går på en bjudning  – egentligen oavsett om man är förkyld – ska man kanske överväga att tacka nej till kalaset. Risken att man åstadkommer andra dumheter som är till obehag för omgivningen verkar annars överhängande.

Normalt är man försedd med en näsduk. Denna näsduk använder man att torka av det som rinner ur näsan med varpå man lägger näsduken där andra inte behöver se den, förslagsvis i fickan på sin kavaj eller i sin egen handväska. Att snyta sig i servetten och förvänta sig att andra ska bära ut ens utsnutna eller nerrunna slemmigheter är inte korrekt eller ens rimligt. Det bör man som vuxen inse och just därför komma ihåg att ta med en näsduk.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (42)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 42

MAGDALENA SVARAR: Anonym 11:41: det finns gott om både privata hem och krogar som har linneservetter eller bomullsservetter och det finns gott om människor som snyter sig i det som finns tillgängligt: linneservett eller pappersservett. Lika bra att alla lär sig att ingen servett oavsett material är utbytbar mot medförd näsduk.

Magdalena Ribbing, 17:12, 5 juli 2011. Anmäl

Varför är det så förtvivlat svårt att fatta att man inte behöver låta någon annan ta hand om sin snoriga servett - om det nu är så att man glömt ta med sig näsduk? Man lämnar ju inte heller använda pappersnäsdukar på bordet! Om man absolut måste snyta sig i servetten för sätter man den förstås i fickan eller i handväskan och kastar därefter så fort som möjligt "snorservetten" i närmaste papperskorg!

Anonym, 11:41, 5 juli 2011. Anmäl

För det första: signaturen Tom behöver chilla, seriöst. För det andra, jag förstår inte alla dessa människor som sks snyta sig överallt och hävdar att det är nån slags rättighet. Snyta sig gör man på toaletten. Torka sig om näsan kan man kanske göra om man inte kan ursäkta sig på ett smidigt sätt, men annars är det ju vidrigt att behöva se och höra någon annan snyta sig.

T, 23:28, 30 juni 2011. Anmäl

När svärmor snöt sig i tygservetten gick jag över till pappersservetter.

Tygservettvän, 21:07, 30 juni 2011. Anmäl

troll

sigurd, 23:39, 29 juni 2011. Anmäl

det är därför man alltid ska ha en pappersservett eller lite hushållspapper i fickan eller väskan. man vet aldrig när man själv eller någon i ens närhet kan behöva torka sig om händer eller näsa. och apropå alla tänkbara "katastrofscenarier" folk tar upp som tänkbar ursäkt för att snyta sig i en pappersservett- hur ofta sitter man på en formell middag utan tillgång till en toalett? man kan alltid ursäkta sig och torka näsan med toapapper inne på toaletten.

kortikosteroid, 15:11, 29 juni 2011. Anmäl

HALLÅ SUCKAR: ja, alltid ska det finnas någon som drar upp extrema och ovanliga omständigheter såsom extrem allergi. Nu handlar detta om snorande generellt, och dit hör inte svåra allergiker. Är allergin så svår att du inte kan vistas vid ett bord med rimligt parfymerade människor utan ett utdraget snorande bör du nog avstå middagen alternativt be värdinnan skriva parfymfritt vid inbjudningen.

hallå, 17:36, 28 juni 2011. Anmäl

Tyvärr glömmer många här att det finns allergiker, för vilken en "snorattack" ibland med tillhörande nysningar kan komma väldigt plötsligt och olägligt, exempelvis om bordsgrannen har stark parfymdoft/röklukt i kläderna. Det får åtminstone min näsa att rinna ohejdat, på ett väldigt ovälkommet sätt. Bara att ursäkta sig, snyta sig på damrummet och sedan ta med papper tillbaka för att diskret fortsätta torka tills attacken lagt sig. Alternativet är ju att generera sitt sällskap genom att berätta att dennes doft gjort mig sjuk och att jag måste gå från middagsbordet för gott.

Sophia, 16:40, 28 juni 2011. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: flera gånger har jag svarat att något snytande inte ska förekomma i sällskap, i synnerhet inte där mat och dryck finns i närheten. Ett diskret torkande av näsdropp kan göras varvid man vänder sig bort från övriga. Allt djupsnytande måste utföras i avskildhet. I värsta fall avlägsnar man sig diskrete från bordet för att snyta sig. Och är man förkyld sstannar man hemma.

Magdalena Ribbing, 12:55, 28 juni 2011. Anmäl

@Jena - Magdalena är exakt lika mycket akutoritet på området som du eller jag. I denna fråga har hon tokfel, man snyter sig inte vid bordet vare sig det är av stark mat eller förkylning - det enda acceptabla är att torka sig om näsan om den rinner lätt.

hallå, 11:18, 28 juni 2011. Anmäl

Brudmorsfin?

Fråga: Min dotter ska gifta sig. På inbjudningskortet står Klädsel: Kavaj. Min dotter har hittat en klänning som hon gärna vill att jag ska bära. Den är lång, urringad och lite glittrig vid halsen. Jag har tänkt bära en sidenbolero till. Blir jag för uppklädd?

Svar: Tyvärr måste jag svara som det är: den klänning din dotter har valt till dig är fel till klädkod Kavaj. Det blir för uppklätt, som du befarar, med en hellång klänning – och brudens mor ska inte vara finare klädd än gästerna till skillnad från vad en del okunniga modesajter och modebutiker brukar påstå.

En vadlång eller knälång klänning blir rätt, men inte baraxlad. En bolero är också rätt, i synnerhet i kyrkan, om det blir kyrklig vigsel.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (33)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 33

Varför i all sin dar ska dottern välja vad mamman har på sig? Låter som ett väldigt överdrivet stajlat bröllop! Låt mamma ha vad hon vil, så länge hon har samma fest-nivå som övriga!

Lotte, 13:01, 20 juli 2011. Anmäl

Alltså, i min värld är det här jättelätt! Det är dotterns dag, hon har hittat en klänning hon VILL att hennes mamma ska ha. Med andra ord, hon tycker det är passande (hon vet förmodligen också hur hennes övriga vänner kommer tolka klädkoden 'kavaj'). Känner mamman sig snygg och bekväm i klänningen - kör!! Det finns ju för övrigt väldigt mycket långklänningar på marknaden nu som passar väl in i själva "nivån kavaj" även om det inte gör det ordagrant.

Karin, 11:23, 9 juli 2011. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Camilla: intressant, och inte helt ovanligt att brudparsmödrar klär upp sig över angiven klädnivå. Tyvärr är det okunnig personal i vissa modebutiker och felaktig information på nätet som är orsaken. Amerikanska brudparsmödrar kan klä sig speciellt i en del kretsar, men det är sannerligen inte en svensk eller ens europeisk sed. Förmodligen kände sig de mödrar du beskriver rejält felklädda, vilket de faktiskt också var.

Magdalena Ribbing, 16:42, 5 juli 2011. Anmäl

Jag var nyligen på ett bröllop där alla gäster, utom brudens och brudgummens mödrar, var klädda på kavajnivå, och tidigare nämnda personer på fracknivå... Måste säga att det såg en smula lustigt ut. Skulle nog rekommendera FS att hitta en vacker klänning/kjol på rätt nivå istället :).

Camilla, 15:38, 4 juli 2011. Anmäl

@Lydia - jag är rädd att du kanske blir besviken på det kommande svaret... Men hur som helst: Visst, tycker man att ens dotter "är i hamn" när hon gift sig med en bra man, då får man väl tycka det då. Vad jag tycker är lustigt är att man vill fira detta genom att klä sig på en nivå högre än gästerna... Eller jag kanske har fel? Vad är anledningen till att vilja klä ut sig?

Karin I, 20:50, 28 juni 2011. Anmäl

Jag skulle också vilja lägga till: att en dotter skulle kunna luta sig mot en annan kvinna och en son mot en annan man, förstås. Jag utgår ifrån att Helena inkluderar dessa möjligheter.

Lydia, 19:49, 28 juni 2011. Anmäl

Helena: om du känner att din dotter behöver luta sig mot en (bra) man för att du ska känna dig trygg inför hennes framtid utan sina föräldrar som stöd - i så fall tror jag att du ha en del uppgifter kvar i din gärning som förälder. Mitt förslag är att du lägger ner kraft och energi på att hjälpa din dotter att stå på egna ben oavsett civilstånd. Även den bästa man kan komma att lämna sin hustru av olika skäl, din dotter kan ju t ex bli änka när hennes föräldrar inte längre är i livet. Eller när hennes föräldrar är så pass gamla att de själva behöver sin dotters hjälp och inte längre kan fungera som stöttepelare. Jag blir också lite nyfiken; söner - behöver inte de en kvinna att luta sig mot? Eller är de av naturen bättre rustade i livet? I så fall - på vilket sätt?

Lydia, 19:45, 28 juni 2011. Anmäl

Varför i hela fridens namn vill den blivande bruden klä upp sin mamma på en nivå över de övriga gästernas? Jag begriper det ärligt talat inte. Ska brudens far bära frack? Ska blivande svärföräldrar kläs på fracknivå? Tyvärr verkar det som om en del personer tycker att "finhetsgraden" hos klädseln på en person automatiskt höjer intrycket av denna. Det är ju två helt olika saker. Jag bär i alla fall hellre riktigt snygga kläder i fin kvalitet och med snitt och färger som framhäver mitt utseende på i inbjudan angiven nivå, än att jag prålar i en utstyrsel som överskrider nivån i hopp om att väcka uppmärksamhet.

Lydia, 19:30, 28 juni 2011. Anmäl

Jösses! Hoppas min dotter gifter sig på stranden med blommor i håret om/när det blir så dags. Då kanske jag kan ha sarong ...

Nina, 15:56, 28 juni 2011. Anmäl

Alltså, jag är 38, helt självförsörjande, bra jobb, flertalet mycket goda vänner som ställer upp för mig i vått och torrt. Så min mamma var klok nog att pusta ut när hon insåg att jag är självförsörjande, lycklig och omgiven av människor som älskar mig och som jag älskar. FASTÄN att jag varken har make eller pojkvän!

Singeltjejen, 15:36, 28 juni 2011. Anmäl

Visitkortstext?

Fråga: Nyligen bytte jag arbetsgivare. I mitt dagliga arbete behöver jag inte använda visitkort, utan jag träffar mina arbetskamrater och inte så många fler.
Men ibland – någon eller några gånger i månaden – träffar jag genom jobbet nya personer (främst i Asien), det kan vara leverantörer, kollegor på andra avdelningar eller kontaktpersoner i till koncernen närliggande företag och då är det givetvis opraktiskt att inte ha visitkort, men nu tänkte jag beställa det.
Efter en stund blev jag lite fundersam vilken information jag skall ha med på kortet, men jag har inte lyckats hitta någon klar standard, så för att slippa göra bort mig vänder jag mig till Hyfs- och stilspalten för vägledning.
Namnet och befattningen är ju inget problem, men ibland ser jag att det även anges akademisk titel och eventuell utmärkelse, är det rätt, eller riskerar det bara uppfattas som pompöst och svulstigt att ange det?

Svar: Akademisk titel kan anges på visitkortet men absolut inte några utmärkelser. Kortet är till för att informera mottagaren av det om ditt namn, din tjänsteställning och det företag du representerar, med adress och telefonnummer dit. Men dina förtjänsttecken och utmärkelser hör inte dit.

Du ska ju ha ditt visitkort för tjänstebruk och vanligen finns en mall på arbetsplatsen för hur kortet ska se ut. Förr kunde man ha både privata visitkort utan angivande av arbetsplats, och arbetsrelaterade kort, men de helt privata verkar vara i avtagande, förmodligen för att visiter också är det.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (12)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 12

Nu skriver ju frågeställaren att kontakterna vanligen är med Asien. Detta borde det tas hänsyn till då man i Asien har en annan kultur än i Sverige. Om de andra utmärkelserna kan ge en boost i statusen då man har med Asien att göra ska de med.

Christian Almgren, 08:51, 28 juni 2011. Anmäl

A. Får medarbetaren bestämma någonting själv? Har medarbetaren något ansvar alls? Eller bara rätt att uppbära lön? Medarbetare som inte tar eget ansvar utan lägger allt ansvar på någon annan skulle då jag inte vilja ha.

Perre, 08:28, 28 juni 2011. Anmäl

En medarbetares visitkort är på inget sätt individens ansvar; det är företaget som bestämmer både om och hur.

A, 16:36, 27 juni 2011. Anmäl

Läs Magdalenas svar ordentligt! Hon hänvisar till företagets mall. I brist på sådan talar hon om hur det brukar vara. Krångligare än så är det inte.

Anonym, 16:14, 27 juni 2011. Anmäl

I vissa branscher är det helt korrekt att ha även icke-akademiska titlar på visitkortet eftersom de kan visa antingen att man är auktoriserad eller godkänd för viss kompetensnivå av en relevant branschsammanslutning. Advokat eller auktoriserad revisor torde vara två välkända exempel på detta. Förr skulle det också ansetts självklarat att ange om man tilldelats någon av de offentliga förtjänstordnarna (t.ex. RNO för riddare av nordstjärneordern) efter namnet på visitkort och liknande.

Populisten (Webbsida), 14:46, 27 juni 2011. Anmäl

Håller med Anonym, det enda 'vedertaget korrekta' och inte minst professionella av Magdalena hade varit att hänvisa till personalavdelning eller i brist på sådan, chef. Detta är helt fel forum för sådana frågor och det borde Magdalena inse och inte känna sig tvingad att svara på allt som dyker upp utan ibland inse att hon ej är lämpad att svara och hänvisa till behörig instans.

hallå, 13:41, 27 juni 2011. Anmäl

OBS! Det *är* företaget som bestämmer helt och hållet hur tjänstevisitkort skall se ut! Ingen annan! För allt i världen fråga din chef. Annars blir det garanterat fel.

StLj, 12:47, 27 juni 2011. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Anonym, om du läser mitt svar ser du att där står att det vanligen finns en mall på arbetsplatsen för visitkortet. Eftersom frågeställaren vänt sig till min spalt med sin fråga förmodar jag att det saknas personalavdelning eller inte finns överordnade eller kortmedvetna kolleger som inser behovet av visitkort. Alltså svarar jag med vad som är vedertaget korrekt, nämligen att förtjänsttecken inte skrivs på visitkort, däremot akademiska titlar - underförstått om de har relevans för arbetet. Går din kompetensgräns för text på visitkort längre än så?

Magdalena Ribbing, 12:20, 27 juni 2011. Anmäl

Förlåt en okunnig, men kan man inte bara skriva ut några kort från datorrn?

Nina, 12:02, 27 juni 2011. Anmäl

Men kära Magdalena, nog måste det finnas en gräns för din kompetens! Deta är en fråga för personalavdelningen på på företaget, inget som du och FS gemensamt skall sitta och "tycka" om.

Anonym, 09:53, 27 juni 2011. Anmäl

Ohjälpsamhet?

Fråga: Jag undrar över arbetsplatsvett. Är nyanställd och arbetsplatsen hade fest med ett tema. Jag frågade två olika personer på min enhet hur det skulle tolkas och båda svarade att alla gjorde som de ville och att det inte var maskerad. När vi samlades på drink hade alla på min enhet, inklusive en av dem jag frågat, full kostymering med Buttericksmasker, håruppsättningar, svandunsboor och God knows what. Jag uppfattade det som ovänligt att inte inviga mig i deras dresscode och att inte heller erbjuda mig någon del av  deras utklädsel, som någon hårprydnad. Är jag för känslig eller?

Svar: Inte vidare bra gjort av dina arbetskamrater – som kanske trodde att de var vänliga mot dig för att de inte rekommenderade dyrbara arrangemang. Men jag tycker inte att du är för känslig, bara att de kolleger du frågade betedde sig alldeles för försiktigt genom att inte säga hur de själva skulle göra. Glöm det! Och säg inget till dem om det, då blir det tråkigt eftersom du är nyanställd, du kan få rykte om att vara gnällig och det vill du inte ha.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (22)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 22

Men vad jättekul att du blev bjuden på festen. Efter 22 vikariat vid Akademiska sjukhuset har jag som vikarie fått täcka upp för alla andra läkarsekr som flugit iväg på trevligare tillställningar, fester och planeringsdagar. Men visst, de kunde ju upplyst dig om att alla skulle klä ut sig! Men som ny får man finna sig i både det ena och det andra!

Margareta Peterson, 14:54, 17 juli 2011. Anmäl

Äh, hade dom velat "jävlats" hade de gjort tvärt om. Sagt att det var maskerad, när det egentligen var en vanlig fest. Ny på jobbet och ensam i kycklingdräkt. 4 av 5 brödrostar.

asdf, 11:00, 1 juli 2011. Anmäl

Jag har själv liknande erfarenhet från flera tillfällen. Det kan handla om dresscode, ifall man förväntas ha med sig en present, eller andra "hur-gör-ni-i-den-här-sociala-gruppen" frågor. I efterhand har jag förstått att de flesta känner sig väldigt obekväma med att "tala om för någon annan hur de bör klä sig eller bete sig". Alltså vänlighet, men missriktad sådan. Det verkar också som att väldigt många (se övriga kommentarer) lever i illusionen att det inte finns några som helst outtalade regler/vanor i den egna sociala gruppen, att alla faktiskt "bara gör som de vill". En sådan person klarar helt enkelt inte av att distansera sig själv från gruppen och fundera över vad som gäller, på ett sådant sätt att det går att förklara för någon annan. Numera frågar jag alltid istället "Hur har du tänkt göra?". Då får jag ett ärligt svar utan att personen känner sig obekväm. De flesta tar också emot frågan som att jag visar positivt intresse för dem (istället för att jag visar ängsligt intresse för mig själv och om jag kommer att passa in.) Stämningen blir mindre ansträngd. När jag ställt frågan till några olika personer får jag ofta en god bild av vad som gäller.

AL, 11:29, 30 juni 2011. Anmäl

Det är bara att inse att livet är en pajasartad lekskola, även när man passerat 40. (Och då menar jag både folks otrevliga uppträdande mot varandra och de barnsliga festerna). Kan vi inte bara komma överens om att växa upp?

Bull, 15:47, 29 juni 2011. Anmäl

"Jag frågade två olika personer på min enhet...", "...hade alla på min enhet, inklusive en av dem jag frågat, full kostymering...". Alla på enheten kan inte ha haft full kostymering om bara en av de FS frågat hade det. FS är kanske en överkänslig typ som vinklat informationen för att få passande svar att visa upp åt någon?

Pelle, 10:40, 27 juni 2011. Anmäl

Om vi har temafest och någon frågar om man ska vara utklädd så kan nog även jag svara "man gör som man vill, det är inte maskerad" även om jag visste att de största spelevinkerna, vilket inkluderar mig själv, kommer klä ut sig. Hos oss klär man ut sig för att man verkligen vill, inte för att man borde eller för att passa in.

Leif, 10:32, 27 juni 2011. Anmäl

@ osten_rosten Fast om det verkar ju inte ha stått nåt om maskerad i inbjudan utan "temafest". Det betyder ju inte alltid maskerad, utan bara att festen har ett visst tema, kanske i inredning och mat. Om det inte står nåt om maskerad och två av de man frågar säger att det inte är maskerad, så varför skulle man då anta att det är maskerad? Hade det stått "maskerad" så hade nog frågeställaren varit utklädd, men det tycks det som sagt inte ha gjort.

Åsa S, 23:42, 25 juni 2011. Anmäl

Tycker inte att insändaren vinklar det helt korrekt. Har man blvit inbjuden till tema/maskerad så blir det trevligast om alla anstränger. Hur många fester har man inte varit med när folk skitit i temat och hur roligt är det för de som ansträngt att upptäcka att de är i mminoritet. Själv tycker jag vara att hans arbetskamrater bara ville bara vara snälla genom att inte tvinga honom att köpa maskeradkläder men sedan borde han själv kunnat förstå att står det inbjudan att det är maskerad så får man faktiskt bjuda till och skaffa sig ngt.

osten_rosten, 22:26, 25 juni 2011. Anmäl

Det är inte helt lätt att vara ny på jobbet. Alla har mutat in sina revir. För övrigt undrar jag varför Magdalenas spalt ligger under fliken "Mat".

Nina, 22:21, 25 juni 2011. Anmäl

oj, vilken tur att mina arbetskamrater är normala, empatiska, ärliga människor. Jobbar inom landstinget, ingen "hypad" bransch. Låter som du frågat en person, och kan bara tolka den personens svar. Den kanske faktiskt ville sänka kraven på utstyrseln, dvs "man gör som man vill", det kanske är ok att både vara utklädd eller inte. Ofta tolkar man själv in för mycket och tror att man kan klura ut hur andra tänker, oftast mer negativt än det var. Skulle inte göra så stor höna av det. du kan ändå inte läsa deras tankar, ofta kan det faktisk vara egen dålig självkänsla man tolkar in i andras beteenden eller ord. dvs ju lägre självkänsla man har, ju mer osäker/negativ man är kring sig själv, desto mer neagtiva tankar och beteenden läser man in hos andra. De kanske inte ville att du skulle stressa upp dig för mycket, kanske slog de på för att de plötsligt fick lust att ta ut svängarna mer än det var tänkt. Försök att tänka i mer positiva termer, fundera inte så mkt hur andra tänker, det blir oftast helt fel. Stärk din egen-kärlek och älska dig själv och behandla andra som du vill bli behandlad, med äkthet och empati. om människor omkring dig får dig att må riktigt dåligt på allvar, byt arbete innen du bryts ner eller blir som dom. Man känner sig trygg och lugn med fina och bra människor omkring sig :)

andrea, 22:07, 25 juni 2011. Anmäl

Presentprisbalans?

Fråga: Vi har haft en diskussion på arbetet när det gäller inköp av bröllopspresent.

En person hävdar att det är etikett att man köper bröllopspresent i relation till var bröllopsmiddagen hålls (alltså pris/kuvert). Om man exempelvis har bröllopsmiddagen på Operakällaren alternativt hemma i trädgården.

Kan detta stämma?

Svar: Den som tror att han eller hon ska betala sitt kuvert vid festen med en present i motsvarande prisläge har inte förstått vad en bröllopspresent är. En bröllopspresent är en symbol för en lyckönskan till brudparet. Den kan kosta 0 kronor, exempelvis vara något man har hemma och vet att brudparet gillar och vill ge till dem. Eller något man har gjort själv, snidat en salladsskål eller målat en bricka. Eller en Porsche om man är miljardär.

Detta gäller oavsett man är bjuden på trädgårdsbröllop med kuvertkostnaden 200 kronor eller på Operakällaren med en kuvertkostnad på 2000 kronor.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

@pony Men nu gällde väl ändå frågan vedertagen stil i Sverige? Annars hade väl FS sagt "Jag är bjuden på bröllop i Kina, hur gör man med presenter där?".

Lena, 22:57, 26 juni 2011. Anmäl

Detta är dock olika i olika kulturer...I Kina betalar man för sin mat dvs, man ger alltid pengar typ 200 kr eller så i bröllopspresent. Summan av kardemumman, många brudpar går plus när dagen är över (beror på antalet gäster/generösa släktingar)

pony, 16:51, 24 juni 2011. Anmäl