Årstidsblazer?

Fråga:

Jag stötte nyligen på klädangivelsen ”sommarblazer” och undrar vilken typ av plagg den kan tänkas avse. Dessutom är jag nyfiken på Magdalenas syn på röda byxor på herrar, något som gärna dyker upp på sommaren. Finns det något formellt sammanhang där sådana är lämpliga eller är de att betrakta som renodlade fritidsplagg?

Svar:

Sommarblazer är en hemgjord klädkod som verkar aningen överfödig, varför behövs bestämningen sommar? Skulle en man på sommarkalas klä sig i en vintertung blazer? Och skulle någon vilja göra det är det knappast ett problem för inbjudaren i alla fall.

Meningen med denna klädselangivelse är förmodligen att påpeka att kalaset är lättsamt, och att det kan passa med en bomulls- eller linnekavaj till chinos eller liknande snyggare sommarbyxor. Vardagsklädsel heter det i så fall, gästerna bör ha förstånd nog att inse att vardagsklädsel till en bjudning inte innebär trasiga shorts och linne eller annat i den så kallade stilen.

Röda byxor för män är helt okej när det är informellt kalas. Och röda byxor är inte reserverade enbart för dem som seglat över Atlanten, vilket en del lustigt eller korkat nog tror fullt och fast. Många män som anses välklädda har röda byxor ibland – men inte till mer formella tillställningar.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (13)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 13

"Vardagsklädsel innebär inte shorts och bar överkropp" skriver Magdalena Ribbing i svar till en kommentar nedan, och det är ju helt korrekt. Shorts och bar överkropp är inte vardagsklädsel, det är fritidsklädsel. Vardagsklädsel är sådant som de flesta har t.ex. när de är på jobbet och det finns nog inte många arbetsplatser där de anställda kommer barbröstade till jobbet, oavsett om arbetsplatsen har någon formell klädkod eller inte.

X, 10:31, 4 augusti 2011. Anmäl

@abc: Om man vill poängtera att det inte finns någon klädkod alls utan att gästerna kan komma klädda precis som de brukar vara klädda, så kan man skriva "kom som du är". Då godtas den som kommer direkt från trädgårdsarbetet i smutsig tröja likväl som den som kommer direkt från en annan fest och är uppklädd till tusen.

X, 16:20, 3 augusti 2011. Anmäl

Jag skulle också uppfattat vardagsklädsel som att det verkligen inte behövs någon finklädsel. Vill inbjudaren ha lite-snyggare-kläder-än-normalt-men-inget-extravagant så är det vanligare att inte skriva klädkod alls.

Ckarion, 19:25, 2 augusti 2011. Anmäl

@Magdalena: Jag skulle ha uppfattat "Vardagsklädsel" som ett förtydligande från inbjudaren om att det INTE är någon formell bjudning. Men efter ditt klargörande om klädkoden "vardagsklädsel", måste jag tyvärr dra slutsatsen att det är ett nytt exempel på kodspråk som så att säga skiljer agnarna från vetet, där den som gör en bokstavstolkning kommer att framstå som obildad och bonnig. Ungefär som klädkoden "kavaj". (Dock har jag noterat att du anser att det numera är ok att göra en bokstavstolkning av klädkoden "kavaj" och komma i udda kavaj i stället för kostym. Kanske kan "vardagsklädsel" också komma att få en mer naturlig innebörd så småningom.)

abc, 12:24, 2 augusti 2011. Anmäl

MAGDALENA IGEN: Nu ber jag om ursäkt för alla skrivfel i mitt nedanstående kommentarssvar - de beror på att jag skickade det från min läsplatta vars tangentbord inte var samarbetsvilligt. De kloka läsarna förstår ändå vad jag har skrivit!

Magdalena Ribbing, 23:25, 1 augusti 2011. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: @abc: om en klädkod anges på en inbjuda är det för att dels markera en vis grad av formalitet, dels för att ge gäszterna information om vilken nivå de förväntas klä sig på. Vardagsklädsel innebär inte shorts och br överkropp om det nu är vad gästen brukar ha til vardags, utan lite snyggare icke fest- aftonfin klädsel. Det förväntas tänkande gäster förstå och anpassa sig efter - om de vill ses som hyfsade deltagare i en bjudning.

Magdalena Ribbing, 20:32, 1 augusti 2011. Anmäl

Jag skulle aldrig begripa att klädkoden "vardagsklädsel" skulle kunna betyda något annat än att man kan komma just i sina vanliga vardagskläder utan att behöva bekymra sig det minsta om vad man har på sig. Men så var det alltså inte, utan "vardagsklädsel" betyder linnekavaj? Är klädkoden "vardagsklädsel" såsom Magdalena Ribbing definierar den allmänt vedertagen? Och vad ska man i så fall skriva om man verkligen menar vardagsklädsel?

abc, 14:29, 1 augusti 2011. Anmäl

Men Magdalena, det är väl inte så trevligt att kalla folk för lustiga och korkade för att de trott på något som förmodligen någon annan berättat med övertygelse (atlanten och de röda byxorna). Även jag har fått detta berättat för mig, dock med modifikationen att det var så "förr". Med tanke på att det verkar har funnits alla möjliga lustiga regler "förr" så fann jag det inte speciellt svårt att tro lite sådär lagom på. För övrigt kan rätt röda byxor på rätt man/kvinna vara vansinnigt snyggt. (Med det inte sagt att det är korrekt till formell tillställning, oavsett eventuellt atlantsegleri då)

Therése, 10:52, 31 juli 2011. Anmäl

Det väckte uppseende i Finland då en viss bankir hade röda byxor för något år sedan när han hade kungen på besök. En särskild röd nyans har setts i seglarkretsar länge. Nu, något år senare, efter bankiruppståndelsen, är röda byxor verkligt trendiga. Bara trevligt!

Fabiola, 17:43, 30 juli 2011. Anmäl

Re:lw, nja, så var det nog förr (observera att detta med röd färg på bröllopsgästerna och dess betydelse mest är en kul skröna) dock med viss allvarlig underton... Förr: röda kläder på kvinnlig bröllopsgäst = sex med brudgummen. Röda kläder/detaljer på manlig bröllopsgäst= sex med bruden. Numera då vi inte längre är så bajsnödiga om "rätt" sexuell läggning hos andra så gäller istället rött på kvinnor= sex med bruden och motsv. rött på män =sex med brudgummen. Den utvecklingen var att vänta :)

Anonym, 16:45, 30 juli 2011. Anmäl

Matpetgäst?

Fråga:

Om maträtter och vad man bjuder och bjuds på i umgängesform. Ribban för vad man förväntas bjuda på och vad som bjuds en i matväg har stegrat under en tid, om jag nu inte har helt fel. Till viss del kanske det beror på den extrema flod av matlagningsprogram som tagit upp allt större del av tv-tablån med avancerad matlagning på ”exklusiva” ingredienser. Ofta väldigt dyra matlagningsingredienser från fina saluhallar.

Vilka krav har man på sig som värd vid t.ex. middagsbjudning och vilka krav ska man ha som gäst hos en värd där någon bjuder på middag? Jag har upplevt en stigande anspändhet kring detta under en tid, vilket många andra jag känner till också gjort. Ofta ursäktar sig värden för vad denne bjuder på, och i värsta fall sitter den middagsbjudne och avsmakar maten med en petighet av märkvärdig art. Hur kul är det?

Jag kan förstå ifall man bör ta hänsyn som värd till att en eller flera middagsgäster har ngn födoämnesallergi eller av religiösa skäl inte äter vissa födoämnen. Och att den inbjudne bör vara tydlig med detta innan, samt att middagsvärden tar hänsyn till detta.

Fast jag anser att det gått lite väl långt då värden ska behöva skämmas över att ”bara” bjuda på t.ex. en lite mer uppiffad version av pasta bolognese med färskpasta utan alkoholhaltig måltidsdryck. Och ännu värre att den middagsbjudne sitter och petar missnöjd i maten. Det skulle i alla fall inte falla mig in att vara så otrevlig i onödan.

Det är sällan maten är så illa tillagad att den är oätbar! Och dessutom har väldigt många inte ekonomiska resurser till att kosta på sig att köpa in och tillaga mat på dyra varor. Ska det vara så pass illa att mat och umgänge kring den ska förstöras av press och prestige?

Svar:

Som värdperson gör man sitt bästa för gästerna, och som gäst är man tacksam för det som bjuds. Värdpersonen anstränger sig att bjuda så bra som möjligt enligt den ekonomi som föreligger, och varje vettig gäst vet att så är fallet och är därför glad och förnöjd oavsett resultatet av värdpersonens ansträngningar.

De gäster som sitter och demonstrativt petar i maten antydande att denna inte är exklusiv nog är gravt ouppfostrade och larviga.

En värdperson ska aldrig ”uschla” sig, alltså aldrig ursäkta sig för den vidbrända steken-överkokta såsen-vissna salladen. Alla utgår från att detta är det bästa huset förmår. Det är meningslöst att som värdperson beskärma sig över sina egna misslyckanden.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (75)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 75

Ni som har tillgång tilll dagens pappers-DN, läs serien Tuula. Mycket träffande på många frågor i den här spalten!

Eva X, 18:04, 7 augusti 2011. Anmäl

Den som har medicinska skäll att till att undvika vissa maträtter skall man naturligtvis försöka tillmötesgå men de som inte gilar mat, psykiska åkommor som religiositet och livsstilstramsande som veganer och annat kan man naturligtvis strunta i.

REx, 16:35, 5 augusti 2011. Anmäl

Tänk om det är så att frågeställarens middagar är tråkiga, maten är äcklig och gästerna är besvikna? Blev bjuden på middag en gång - i en fin dyr nyköpt lägenhet - där värdparet bad oss alla ta med en massa saker - vin, fina ostar, efterätt. Själva bjöd de på halvdassig soppa på krossade tomater, linser och lök. Plus att de var tråkiga och bara pratade om sin dyra inredning hela tiden. Hade de bjudit på knytkalas hade det varit annorlunda, men nu kändes det bara snålt. Jag gick hem 10:00, efter de tre obligatoriska timmarna. Men sa inget negativt, såklart.

hm, 14:33, 3 augusti 2011. Anmäl

Hej och hå, vilket folk det finns! Det är med häpnad jag läser vissa kommentarer. Ska det vara så svårt att bara uppskatta sina goda vänners sällskap? - även utan lyxmat och flödande alkohol. Eller handlar det bara om yta?

MT, 16:49, 2 augusti 2011. Anmäl

Det är precis lika trevligt med bjudningar som är lättsamma, enkla, inte så uppstyltade... Det handlar mest om att sätta rätt förväntan och att gästerna är glada och trevliga. Rätt förväntan sätter man i inbjudan oavsett om man ringer och bjuder in ett par vänner, mailar eller skickar skriftlig inbjudan. Om man ringer och säger att; Det blir något enkelt att äta och vi sitter i trädgården om vädret tillåter. Eller mailar; Kl 16-19 är ni välkomna på drinkar och tilltugg hem till mig för att fira mitt nya jobb.Klädsel Kavaj. Svar senast xxxxxx på xxxxx. Då vet folk vad de kan förvänta sig och kan planera efter det. på drinkar och tilltugg vet man att man inte ska gå dit jättehungrig och att man ska vara uppklädd. På den enkla middagen i trädgården vet man att det inte blir 3-rätters utan kanske nån sallad, paj, grillkorv eller liknande. Men maten är ju egentligen inte det viktiga utan umgänget. Eller hur? Och hur är man en bra gäst ? Man krånglar inte (med maten, bordsplaceringen, har synpunkter på ditten och datten hur festen är utformad,), man håller sig till den ram som värden har satt på festen (man medvetet klär sig t ex inte "fel", man tar inte med sig en "egen gäst" osv), man är trevlig och uppmärksam (dvs pratar inte om sig själv hela tiden) och man kommer i tid och går i tid.

Anna d.ä, 10:58, 2 augusti 2011. Anmäl

Oj,oj Alex. Många gånger tycks hela middagsbjudningen gå ut på att skryta mer än att umgås.

Inga Lunda, 09:26, 2 augusti 2011. Anmäl

Intressant med hur olika manniskor ser pa en bjudning. Jag bor i Australien och dar tar man alltid med sig en flaska vin eller nibbles (forratt). Da behover ju inte de som vill dricka vin fundera pa om dej ska finnas alkohol till maten. Sen ar ju inte maten det viktigaste utan man ar val dar for att umgas med vannerna?

Alex, 08:19, 2 augusti 2011. Anmäl

@Yvonne, 19:34, 30 juli, en stilla undran: kan du inte bara ta det rakt av med din syster? Varför i hela friden hinta? Om du är äldre än hon så har du väl lite storasysterpondus. Visa klorna & sätt henne på plats!

Deborah, 21:13, 1 augusti 2011. Anmäl

@Mats, smörgåstårta enkel mat, skojar du? Det finns väldigt avancerade smörgåstårtor, inte alls ngt som kan kallas enkelt. För övrigt vet alla som verkligen är insatta i det kulinariska att det enkla men vällagade ofta är det mest uppskattade. Finns massor av stora kockar som är skitless på den sista avancerade mattrenden och som verkligen varmt skulle uppskatta det enkla & vällagade. Det går mode i mat och den som verkligen är expert vet att allt matfjant och snobberi görs av de som inte begriper ett skvatt om det kulinariska.

Deborah, 21:03, 1 augusti 2011. Anmäl

Undrar om det här möjligen är ett Stockholms/övre medelklasssyndrom? Det går liksom inte att umgås vanligt längre, utan allt handlar om att förmedla varumärket JAG - med perfekt handväska, matlagning, inredning, diet och så vidare. I jakten på det perfekta tappar man meningen med alltihop.

Q, 18:17, 1 augusti 2011. Anmäl

Stilettskosabotage?

Fråga:

En av våra vänner brukar bära högklackade skor med så kallad ”stilettklack”. Vi bor i en äldre lägenhet med gamla, vackra, nyslipade parkettgolv. Vi vill gärna bjuda vår kära vän.- men vi vet att hon då kommer att ha skor på sig som förstör våra golv. Stilettklackar, även på en späd kvinna, gör runda fördjupningar i ekparkett. Vad kan vi göra ? Måste vi acceptera att få golvet förstört ( igen). Kan vi, vid inbjudan, be henne ha andra skor på sig? Kan vi erbjuda ngn av våra ”gästtofflor” till kvinnor som kommer med dessa bekymmersamma skodon?

Svar:

Självklart ska inte en gäst tillåtas att förstöra golvet. När modet föreskriver så olämpliga skor som de stilettvassklackade kan man som inbjudare vänligt redan vid inbjudan säga eller skriva ”våra gamla parkettgolv tål inte trycket av smala klackar, vi uppskattar om du har lågklackade skor eller breda klackar.”

Vem kan bli sur för en sådan bön?

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (38)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 38

Under flera års tid har jag jobbat på lyxjakt. det är praxis att vi stoppar alla gäster med skor som smutsar ner, lämnar svarta märken eller gör håll i däcket/golvet. så trots att det kostar 330 000 kr/dygn + omkostnader så får du inte ha på dig skorna, ej heller som gäst till ägaren får du bete dig hur som helst. Miljardärsfruar, kändisar och presidenter går på och av i Cannes/Monaco/porto Cervo i strumplästen om de har opassande skor. Naturligtvis tillhandahåller vi nya rena tofflor. Så det värden påbjuder får man nog finna sig i, dessutom så skadar det ju inte att tänke efter om det är lämpliga skor innan man går på en bjudning.

M, 10:46, 4 augusti 2011. Anmäl

Jag har under flera års tid jobbat på lyxjakt och har vid flertalet tillfällen stoppat gäster från att använda stilett på teak-däcken. miljardärsfruar, kändisar och andra har vacker fått gå av/på i strumplästen i cannes/monaco/porto cervo m.m, så det så! men de har naturligtvis erbjudits tofflor istället. även de flesta herrskor får inte heller bäras på deck eftersom det riskerar att förstöra/smutsa ner. Inte okej att klampa in med ytterskor/stilett/högklackat hemma hos någon, oavsett om de är från loubutin eller inte!

M, 10:35, 4 augusti 2011. Anmäl

Stilettklackar är rena döden för golv. För att inte prata om hur det känns när nämnda klackar råkar hamna ovanpå en annan fot - brr!

Eva X, 22:40, 2 augusti 2011. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: @Malin, 20.50: mitt ständiga svar på de lika ständigt återkommande frågorna om skor av eller på hos andra är att man aldrig har rätt att förstöra eller smutsa ner hos andra. Det gäller i hög grad stilettklackar. Rena ombytes- eller inneskor (obs. utan stiletter eller för den delen, färgspårlämnande svarta sulor) bör inbjudare tolerera även om de själva hör till skoavtagarna. Det är när inbjudarna kräver barfota eller strumpläst av sina gäster som jag föreslår att enkla mattor läggs ut på dessa ömtåliga vita golv som jag får frågor om. Jag har också i flera sammanhang föreslagit tillhandahållande av så kallade möbeltassar för gäster med smala klackar på skorna. Men fortfarande är bästa lösningen att stilettgästerna ombeds avstå från denna mänskliga rättighet, just för kvällen ifråga.

Magdalena Ribbing, 21:17, 2 augusti 2011. Anmäl

Märkligt är att det är olika hur Magdalena Ribbing svarar på detta problem, beroende på om frågan kommer från den klackbärande gästen eller den golvägande inbjudaren..

Malin, 20:50, 2 augusti 2011. Anmäl

De allra flesta väljer inte sina golv själva utan de brukar redan finnas där när man flyttar in. ;-) Och inte många har lust att lägga in mindre ömtåliga golv bara för att man ska kunna gå i stilettklackar på dem.

Bengt (dock ej samma Bengt som den tidigare i tråden), 19:06, 2 augusti 2011. Anmäl

Naturligtvis går man inte hem till folk och förstör deras inredning. Den insikten/kunskapen brukar komma i förskoleåldern. Några kommentarer här vittnar om flickor som fastnat i trotsåldern. JAG ska ha, JAG vill, om JAG inte får ha stilettklackar inomhus så får ni byta golv. Ha ha ha... Aldrig var det någon som berättade för dom att deras vilja växer på en gren i skogen.

Marmor, 11:15, 1 augusti 2011. Anmäl

Jag tror att anledningen till att vissa ser stilettklackar som en innesko är helt enkelt för att dessa är i princip obrukbara utomhus. Den pyttelilla klacken går snabbt sönder om man går på asfalt, därtill kommer gatsten, kullersten och andra ytor som förstör klackarna. Dessutom kan man inte alls gå i skor med den sortens klack på sådana underlag utan att snubbla omkring. Stilettklackar ska man alltså helst gå med på ett slätt golv - vid bjudningar typ bal eller på dansgolvet på en klubb. Inte i ett vardagsrum.

Josefine, 19:14, 31 juli 2011. Anmäl

Det är inte alls vackert med stilettklackar på kvinnor. Det ser enbart löjeväckande ut. Det är avtändande med kvinnor som klär sig så att rörligheten begränsas. Förresten kan det vara lite på plats med lite grundläggande fysik här: Trycket är lika med kraften dividerad med arean. Vid en given vikt ökar alltså trycket ju mindre klackarna är. För övrigt ett utmärkt råd av MR med att vänligt i förväg be gästerna att avstå smala klackar.

Sture, 15:53, 31 juli 2011. Anmäl

Liten fundering: Ni kvinnor som trivs i stilettklackar och tycker att det är självklart att ni ska få ha dylika på er när ni besöker vänner, stolpar ni omkring i stilettklackar hemma också, på era egna parkettgolv?

Nina, 10:48, 31 juli 2011. Anmäl

Utlandsbröllopspris?

Fråga:

En nära vän till mig planerar ett bröllop i utlandet. Vi diskuterade huruvida det är brudparet som bör stå få resa och logi för gästerna, eller om det är gästerna själva som förväntas stå för dessa kostnader. Min vän var övertygad om att ingen skulle förvänta sig att brudparet skulle stå för kostnaderna. Jag känner mig osäker på om det är så. Det är ju deras val att gifta sig i utlandet och som nära vän kan det vara väldigt svårt att tacka nej, speciellt om det är så att man behöver tacka nej av ekonomiska skäl.

Om det dessutom förväntas att man ska anordna svensexa/möhippa, bröllopspresent etc. kan det bli väldigt dyrt för gästerna. De flesta av brudparets vänner har det bra ställt ekonomiskt, men det finns även gäster som har det mindre bra ekonomiskt. Vad är det som gäller?

Svar:

Det är en återkommande fråga om gästernas kostnader i samband med inbjudningar särskilt till bröllop; senast var den uppe i spalten för ett par dagar sedan. Alldeles klart är det ett tilltagande problem.

Inbjudaren – brudparet vanligen – har ingen skyldighet att stå för gästernas res- och logikostnader. Det skulle bli ogörligt för flertalet brudpar att utöver festkostnaderna betala resor och hotell för gästerna. Är det ett litet bröllop med ett fåtal gäster kanske det är möjligt, annars inte.

Numera är det ganska vanligt att brudpar väljer att ha sitt bröllop på en ort långt från sin ofta gemensamma bostadsord där flertalet vänner finns, kanske även släkt. Att brudpar betraktar just sitt bröllop som århundradets sensation är begripligt, inte minst mot bakgrund av all hänförd bevakning av så kallade kändisbröllop, det ena mer magnifikt, utstuderat och komplicerat än det andra. Många brudpar verkar tro att de inte blir rätt gifta om de inte har ett storståtligt bröllop och de finner det självklart att de gäster de vill omge sig med denna dag ska lägga ut rejält med pengar för detta.

Men fortfarande är kärnan i bröllopet vigselakten där två människor inför vittnen lovar att leva tillsammans i trohet livet ut. Bröllopsfesten är förgyllningen kring denna kärna. Att gifta sig med diverse påhitt och teman som hårdrocksstil, medeltid, grönt eller vad som helst är roligare för brudparet (eller någon bröllopsarrangör) än för gästerna som ofta blir enbart besvärade av extra kostnader och krångliga arrangemang.

Väljer man att hålla sitt bröllop utomlands kan man ha skäl till det, exempelvis att den ena parten kommer från det landet, eller att där finns en stor del av ens släkt, eller att man har några personliga romantiska skäl. Men man ska som brudpar inse att ett bröllop som åsamkar gästerna kostnader och besvär riskerar att utarmas på gäster, eller att gästerna inte tycker att det är särskilt roligt att tvingas betala för att få nåden att muntra upp brudparet eller utgöra en stilig bakgrund till det.

Att det kan vara roligt att resa långt iväg på bröllopsfest är självklart, om man har råd till det. Men om igen, brudpar måste noga överväga om deras önskade gäster hör till dem med så flödig ekonomi att det inte blir svårt för dem att delta.

I sammanhanget måste jag än en gång understryka att en inbjudan till ett bröllop inte är en order att infinna sig, varje gäst har rätt att tacka nej även utan orsak, och brudparet kan inte bli stött eller ha synpunkter på detta nej tack. Det gäller oavsett inbjudan medför kostnader utöver de gängse (kort transport, present med mera).

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (61)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 61

För mig och min fru kostade det nästan 30 000 kr att åka på min systers bröllop på andra sidan jordklotet. Det sved rätt hårt. Synd att vi gav en tusing i present också utan att få ett tack efteråt. =(

Ångrar, 10:36, 23 augusti 2011. Anmäl

Jösses, att det här ens är en problemställning. Det är väl som Magdalena skriver upp till var och en att ha bröllop var man vill, men man får väl räkna med att färre kommer om det är förenat med (ekonomiska) besvär. Jag begriper inte det här med överplanerade bröllop; ärligt talat - hur extra roligt blir det att gå på bröllop (både för värdparet och gästerna) om man har speciella inbjudningskort, extra genomtänkt meny osv. En vanlig vigselakt med trevlig middag är väl alldeles utmärkt?

Fredrik, 17:15, 19 augusti 2011. Anmäl

Herregud vilka problem folk har. Åk på bröllop, ha trevligt på festen eller strunta i det. Hur svårt kan det vara?!

TKoos, 02:44, 18 augusti 2011. Anmäl

Vi firade vårt bröllop flera gånger; gifte oss på stranden i Thailand med middag på restaurang efter och hade en stor sommarfest i min pappas trädgård hemma. De som kunde komma till Thailand gjorde det för att de samtidigt ville passa på att resa dit och vi var naturligtvis oändligt tacksamma över deras närvaro. Till båda gesterna hade vi klargjort att deras närvaro var den bästa presenten av alla. Om man inte vill/kan vara med är det väl bara att tacka nej och inte sura över det. Det är ju ändå en av de största tillfällena i ens liv att gifta sig och då vill inte jag behöva välja bort mina drömmar om en vigsel på en stand med sand mellan tårna bara för att nån kanske inte har råd/lust att åka dit.

CS, 15:55, 15 augusti 2011. Anmäl

Två reflektioner till Åsas kommentar; dels den att i somliga fall är utlandet hemlandet för den ena parten, dels att bröllop även inom Sverige kan betyda ett omfattande resande för gästerna (inte sällan lika dyrt eller dyrare som resor till utlandet....).

Lok, 18:07, 11 augusti 2011. Anmäl

Men alltså, det är väl självklart att inte brudparet står för gästernas kostnader! Eller ska de ha traktamenten också? Vill man gifta sig utomlands gör man det, och sedan är det upp till var och en om man kan eller vill komma. Det är bara att tacka nej om man inte har råd.

Svava (Webbsida), 18:39, 10 augusti 2011. Anmäl

Man kan väl gifta sig under lite enklare former utomlands och ha den stora trevliga festen när man kommer hem.

Åsa Härstedt, 16:34, 10 augusti 2011. Anmäl

Kan man inte välja att gifta sig under lite enklare former utomlands och sedan ha den stora trevliga festen när man kommer hem?

Åsa Härstedt, 16:33, 10 augusti 2011. Anmäl

@ G Princip: jag förstår varför de bröt med dig...

Mel, 20:49, 9 augusti 2011. Anmäl

går inte på bröllop då detta innebär att människor lovar något de inte säkert kan hålla i en konfessionell miljö, i de fall jag gått på bröllop som sedan följts av skilsmässa har jag begärt tillbaka mina utlägg, vilket alltid inneburit att vänskapen brutits

G Princip, 16:29, 9 augusti 2011. Anmäl

Dörrartighet?

Fråga:

Har en sambo som är väldigt noga med att hålla upp dörren för mig och det tycker jag är jättesnällt. Min fråga är dock vart den här traditionen kommer ifrån? Har hört någon gång, fråga mig inte varifrån, att männen förr i tiden höll upp dörren för kvinnorna ifall dörren skulle vara minerad och i så fall skulle kvinnorna dö. Var har jag fått det ifrån? Finns det någon som helst sanning bakom det? Har berättat det för min sambo och vi brukar skämta om det när han håller upp dörren, ”Gå in du ifall det skulle smälla.”

Svar:

Nej, att män håller upp dörrar för kvinnor beror på den gamla etikettsynen att kvinnor var svagare varelser som inte skulle behöva anstränga sig med att hålla upp dörrar eller portar, sådant tungt göra var karlarnas sak. Damerna först! Att vara den första som träder in genom en dörr eller port är hedrande – i alla fall om man ser det ur gammaldags artighetssynvinkel. Det är en enkel gest av vänlighet och trevnadsskapande.

Dörrupphållandet är en hövlighet som många praktiserar, sympatiskt tycker jag som håller upp dörrar för andra (kvinnor, barn, män) när jag kan. Men en del superjämställda tycker att det är direkt fel att män håller upp dörren för kvinnor. Och andra, bara oartiga, anser att det är okej att man tränger sig före andra genom dörren och släpper den direkt – för varför besvära sig för någon annan?

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (34)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 34

Själv tycker jag det enda besvärande med att någon håller upp dörren åt en är att man känner sig skyldig att skynda sig fram till dörren, så personen inte behöver hålla så länge. Det tycker jag är ganska jobbigt och jag skulle helst vilja öppna dörren själv. Det gäller såklart inte om jag har händerna upptagna med kassar eller väskor, men i övrigt tycker jag det är lite onödigt (om personen man hjälper inte är precis bakom). Är det inte fler än jag som upplever att man "måste" skynda sig om någon annan håller upp dörren?

erik, 13:43, 2 augusti 2011. Anmäl

Tror att den riktigt gamla traditionen är att mannen gick först genom en dörr när det kunde finnas någon fara innanför, men lät damen gå först när det var en ära (och ofarligt) att göra så.

BX, 11:30, 31 juli 2011. Anmäl

För vissa, oavsett ålder, är det självklart att smörja mänsklig samvaro genom vänliga gester och uttalanden, även när de inte är alldeles nödvändiga. Andra tänker bara på sig själva.

A, 11:28, 31 juli 2011. Anmäl

Mikael, vad träffande. Det där råkar jag ut för när jag åker "hem" till Stockholm. Jag saknar det inte. Jag tror att vissa gör det med flit.

TC, 15:52, 30 juli 2011. Anmäl

När jag var nyinflyttad i Stockholm lade jag märke till en man som jag såg då och då på stan. Han hade en väl uppövad teknik att i tunnelbanan, med händerna i fickorna, glida in när någon höll upp dörren för honom och låta den smälla igen i ansiktet på den som kom efter. Att han dessutom var iförd SL-uniform och på något sätt fungerade som en ambassadör för sin arbetsgivare gjorde det inte bättre.

lw, 13:10, 29 juli 2011. Anmäl

En dråplig situation jag ofta råkat ut för i Stockholm (jag är själv stockholmare), där artighet på offentlig plats är lika sällsynt som en isglass i Saharaöknen, är följande: Jag håller upp dörren för en person i t.ex. tunnelbanan. Jag förväntar mig naturligtvis att denne person skall ta emot dörren och hålla upp för nästa o.s.v. I stället går vederbörande bara förbi och lika så nästa och nästa o.s.v. Ibland dröjer det en bra stund innan någon fattar situationen och avlöser mig, som vid det laget börjat känna mig som en oavlönad vaktmästare :-)

Mikael, 12:25, 29 juli 2011. Anmäl

@Stockholmare, Det där med att säga "tack" är väl inte helt livsnödvändigt tycker jag. Fast å andra sidan brukar jag alltid göra det och det känns alltid trevligt att få ett.

lw, 08:49, 29 juli 2011. Anmäl

Helt fel! Traditionen kommer sig av den tiden då man återvände till stugan och inte visste vem som kunde tänkas dölja sig därinne. Då skickade man helt sonika in tanten först och om hon blev nerklubbad så var det bara att lägga benen på ryggen. .

Hubert, 21:19, 28 juli 2011. Anmäl

Jag tycker den som går först håller upp dörren för de som kommer efter. Och självklart så tackar man för hjälpen, vilket dessvärre inte tycks självklart längre...

Stockholmare (Webbsida), 21:04, 28 juli 2011. Anmäl

Är glad att vi i Sverige oftast kör med den enklaste lösningen, dvs att den som är först vid dörren håller upp den för den som går bakom, oavsett kön. @K & Emma - när jag var i Italien på konferens upptäckte jag att mina byxor spruckit, så jag skulle ta mig upp till rummet för att byta om. En italiensk man som skulle med samma hiss _vägrade_ låta mig gå in efter honom. Efter att vi tecknat åt varandra i flera minuter att kliva in var jag till slut tvungen att ge upp och gå in framför honom med byxor som var spruckna i baken. Grrrrrr

Jena (Webbsida), 20:27, 28 juli 2011. Anmäl

Bjudanderätt?

Fråga:

Min man och jag turas om att laga maten. När jag lagar maten så vill jag att han tar först. Alltså, jag har fått lära mig att den som lagat maten tar sist. Min man säger att han har aldrig hört om en sådan ”regel” och att det spelar väl ingen roll vem som tar först. Vad säger Magdalena?

Svar:

Visst är det både rätt och naturligt att den som har lagat maten bjuder den andra personen att ta först! Och så är det även i en formell situation, värdfolket tar inte först, undantaget kungen och drottningen som serveras först även när de själva ger en stor middag (även om de vanligen inte har tillrett den själva).

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (16)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 16

Det stämmer säkert att jag attraheras av den här spalten för att jag behöver läsa den, men ibland tycker jag att det som är vedertagen etikett kan vara både osmidigt och mindre trevligt. En vanlig vardagsmiddag hemma utan gäster kan man väl ta för sig samtidigt, så att man kommer igång med ätandet medan maten är varm, istället för att den som lagat maten först tittar på när den andra tar för sig och sedan tar till sig själv medan maten kallnar på tallriken för den andra personen.

Trött och hungrig till vardags, 15:16, 10 augusti 2011. Anmäl

Håller med Åsa S, också det sista: en tar biffar och den andre tar salladen. Problemet för maken är kanske hur det görs, om fs gör en sak av det och inte vill ta något på tallriken innan han öst upp från alla faten?

mm, 16:17, 30 juli 2011. Anmäl

Jag kan tycka att det är naturligt att den som lagat maten säger varsågod och låter den andra börja. Att göra i ordning mat och sen börja att ta för sig själv först skulle kännas avigt för mig iaf. Men samtidigt spelar det ju inte någon större roll, i de flesta fall blir det nog så att den ena kan börja ta fisken medan den andra börjar ta potatisen etc.

Åsa S., 14:31, 28 juli 2011. Anmäl

Vid kungamiddagar för i tiden var det kutym att den som lagade maten fick smaka först! Ifall är den förgiftat , oätbar, dåligt saltat ocv ;-)

Anonym, 11:26, 28 juli 2011. Anmäl

Nej, min kommentar var inte avsedd att vara vare sig rolig eller klockren, den var mest förvånad.

Bara pain, 09:25, 28 juli 2011. Anmäl

@Bara pain, 06:32 jag håller inte med om att den kulturen är särskilt utbredd - t ex så tyckte jag inte att din kommentar var särskilt rolig. ;P

hallå, 07:45, 28 juli 2011. Anmäl

@Anonym 18:14. Det är väl just hemma man skall vara artig och omtänksam! Dels vårdar man sin relation och dels övar man sig så att det blir naturligt att vara det även mot andra.

Sylvia, 07:37, 28 juli 2011. Anmäl

Painless steel har rätt. Ett utslag av den nya "kulturen" tycks också vara att folk tycker att de riktigt korkade kommentarerna är det roligaste de läst. Deprimerande!

Bara pain, 06:32, 28 juli 2011. Anmäl

Bäste "Painless steel, 19:14, 27 juli 2011" - kunde inte skrivit detta bättre själv! Smart och begåvat! Det är precis så det måste bemötas. För vad Magdalena Ribbing alltid visar är att "alla" får vara med! :) :) :)....viktigt i dessa uteslutningstider i Sverige gällande vad som är möjligt att säga och skriva! Tack allra bästa Magdalena Ribbing!

Ab, 21:11, 27 juli 2011. Anmäl

Glädjer mig att läsa vissa kommentatorers ohyfsade och otrevliga babbel. Det visar att den här spalten attraherar dem som behöver läsa den. MR har bemöter frågan bra. Självklart bjuder den som lagat maten först andra ätande gäster/familjemedlemmar.

Painless steel, 19:14, 27 juli 2011. Anmäl

Brickdrickskrav?

Fråga:

Häromdagen när jag åt lunch på en vanlig enkel restaurang där man hämtar sin egen mat på en bricka och betalar vid kassan så fanns det en sparbössa vid kassan och en skylt med texten ”Dricks till den trevliga personalen.” Har sett liknande vid andra tillfällen också. Är det verkligen rimligt att förvänta sig dricks i en sådan restaurang? Jag trodde att dricksen avsåg serveringen vid bordet, innefattande både att ställa fram rätterna och att bistå med annat (ta fram mer dryck, osv). Men på barservering?? Ska vi börja betala dricks på 7-11 också? Och vid korvkiosken?? Varför bara när det är mat vi köper, i så fall, varför inte när vi köper kläder och böcker också? Man kan ifrågasätta hela idén med dricks, men den här utvidgningen känns bara fel. Vad säger Magdalena?

Svar:

Du har rätt, dricks ges till personalen för given god service. Obs att dricks alltid är frivilligt, ingen måste ge dricks någonstans i Sverige, och många tycker att det är bäst att aldrig ge dricks eftersom personalen ska ha tillräcklig lön ändå. Men minst lika många följer den gamla seden att ge personer i serviceyrken en extra slant för vänligt bemötande, runda av notans summa uppåt. Man ska också veta att på många krogar samlas dricksen ihop och fördelas på hela personalen, alltså även de som inte mött gästerna direkt.

Däremot är att ställa fram en tallrik vid en bardisk knappast dricksberättigat – kanske om gästen fått speciell servering. Men den som inte vill lägga en femma eller tia i den uppfordrande sparbössan (inte så jättetrevlig uppmaning kanske) behöver inte känna sig snål.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (38)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 38

Vad många inte är medvetna om är att som restaurangbiträde så har man inte det OB tillägg som alla andra yrkesgrupper jag känner till har. Här gäller 15kr extra/timme oavsett helg eller kväll så jag anser det helt berättigat av personalen att ha en skylt framme för dricks.

Stefan, 19:16, 5 augusti 2011. Anmäl

Jag ger gärna dricks på restauranger med bordservering för att det är kutym om servicen och maten är bra. Likaså i taxi är det kutym. Om taxichaffören öppnar dörren, pratar trevligt och kör bra så blir det avrundning på beloppet uppåt för min del. Det handlar inte om ifall lönen är bra eller dålig utan om att det är en typ av serviceyrke där dricks är ett inslag och alltid har varit och därför förväntat. Det kommer nog att ta många år innan det försvinner om det någonsin gör det. Så tills dess är det förväntat att man ger lite dricks och det gör jag gärna. Men försöken att "utöka" dricksandet till cafeer odyl känns inte bra.

Anna d.ä, 10:34, 2 augusti 2011. Anmäl

@Sara, 19:08: det är helt OK att inte ge dricks. Jag gör det aldrig och de flesta i min närhet gör det inte heller (vi bor i Malmö). Förr var dricksen en del av personalens lön. Så är det inte längre. Visst lönen är inte bra, men då ska vårdpersonal och bibliotekarier med stora studieskulder också ha dricks. För övrigt har jag ALDRIG fått OB i hela mitt liv på någon arbetsplats, fast jag ibland börjat 06.00 på morgonen.

paulina, 14:26, 1 augusti 2011. Anmäl

Jobbar själv i äldreomsorgen, vi har också taskig lön och dåliga arbetstider. Men vi får allt klara oss på lönen för vi får inte och vill inte tigga pengar av våra kunder! Om ni tycker lönen är så dålig, byt jobb! Att tigga pengar/ förvänta er dricks är lätt illamåendeframkallande! Jag ger dock nästan alltid dricks på en restaurant. Men där går gränsen, varför ska jag ge dricks på ett café el självservering bara för att ni har dålig lön? Kom isåfall förbi mitt jobb o ge mig pengar. Och på vägen ge sophämtarna, gatsoparen och spärrvakten i tunnelbanan en slant vetja ;/

e, 13:19, 30 juli 2011. Anmäl

Bara för att förytdliga vilka summor det kan röra sig om: Jag arbetade en sommar på ett välbesökt café vid en stor turistattraktion. Öppet alla dagar i veckan. Hade ingen dricksburk på disken, men vi la alla drickspengar i en burk, för att dela på det vid sommarens slut. Tror att vi landade på 70 kronor. På tre månader. Det är mindre än 1 krona om dagen. Fördelat på fem-sex personer. Alltså, det är väl så att restaurangavtalet ger ganska låg timlön och väldigt lite OB, och att detta är anpassat efter restauranger där personalen får dricks. Problemet är att cafépersonal har samma avtal, men sällan får dricks. Värt att tänka på.

Kajsa, 09:56, 30 juli 2011. Anmäl

Sara: Är man nöjd med servicen bör man lämna dricks. Jobbar själv inom restaurang och kan ärligt talat säga att nöjda gäster som inte lämnar någon dricks anses vara ogina och snåla. Kan även tillägga att en majoritet (i Stockholm) utan tvekan lämnar dricks. Sedan är det självklart upp till var och en hur man vill göra.

Sanna, 03:29, 30 juli 2011. Anmäl

En allvarligt ställd fråga: är det okej att inte lämna dricks alls vid restaurangbesök i Sverige? Jag gillar inte ide'n med dricks ( kanske för att jag själv aldrig får dricks i mitt yrke), men känner mig ogin och snål om jag inte ger dricks, t.o.m när det bara varit ok och inte toppen. Trodde att jag skulle få onda ögat efter mig, är det fel? Detta är inte ett ironiskt inlägg!

Sara, 19:08, 29 juli 2011. Anmäl

På ett ställe där jag äter ibland har motsvarande skylt texten: "Dricks till den trevliga (och söta) personalen." Tror den har en smiley också... Känns väl dock som en bra grund att inte dricksa på ställen där man betalar innan man smakar på maten, kan jag ju tycka.

Magnus, 18:46, 28 juli 2011. Anmäl

Tycker att det ser rätt "tiggaraktigt" och lite slummigt ut med en sån skål. Inte så bra för restaurangens varumärke, känns lite "Vi betalar vår personal så extremdåligt så de måste tigga småslantar av kunderna".

Åsa S., 14:27, 28 juli 2011. Anmäl

Ja detta är ett nytt fenomen, kanske en variant på barernas dricksburk där en del barer också har en klocka de klingar i när de får dricks. Lite konstigt och påtvingat att ställa en burk vid kassorna.Särskilt eftersom det i kiosker, macker och livsmedelsbutiker står insamlingsbössor till Röda Korset etc. Jämförelsen kan inte undvikas. Jag vet att dricks är ett trevligt inslag i restaurangmiljö och att det är uppskattat av serveringspersonal och restaurangägare, men när det kommer in på cafeer odyl där det inte är bordserveringen kan det bli lite märkligt och påtvingat även om man förståss aldrig behöver ge någon dricks inte ens på finaste finkorgen med vita dukar och 3 servitörer på pass runtom bordet.

Anna d.ä, 12:44, 28 juli 2011. Anmäl

Grannförning?

Fråga:

Jag är lite ovan vid det här med parmiddagar och nu är jag rädd att jag har begått ett etikettfel redan innan bjudningen ägt rum. Jag bjöd muntligen in våra nya grannar på middag (vi är nyinflyttade) och de tackade glatt ja och frågade om de skulle ta med sig något. Jag sa först att det inte behövdes men innan vi skildes åt så frågade de igen om det var säkert att de inte skulle ta med något. Då tänkte jag att det ju vore trevligt om de tog med en efterrätt (vi brukar göra så när våra närmare vänner träffas) och de verkade de tycka vara bra. Men efteråt kom jag på att jag kanske gjorde fel. På ett sätt är det väl bra om gästerna kan ta med något till kaffet istället för att behöva köpa vin (som de inte vet om vi dricker) eller blommor (som man kan vara allergisk mot).

Svar:

Det är inte fel att svara uppriktigt på envetna frågor om vad som önskas. Möjligen kan det vara praktiskt att veta något lite om grannarna innan man ber dem ta med efterrätten – som att de gillar att göra tiramisú eller citronfromage eller vad det blir, och att de inte finner detta besvärligt. Nu var ju frågan upprepad och ditt svar möttes positivt så det bör inte vara något problem.

Och inte var det något etikettsfel – sådana är medveten elakhet och ovänlighet, och det här är ju egentligen tvärtom. Du kan rentav ha skapat en lättsamhet i grannumgänget om det blir en vana att gästerna medför en viss del av middagen, vilket kan både förenkla för den bjudande och ge goda samtalsämnen.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (7)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-7 av 7

@Hm. Ja visst var FFS trevlig, men varför fråga detta i spalten, det är inte direkt något "problem" och för att förhindra att det blir det kan hon bara checka av med grannarna när de kommer på middagen. @louise. Ja, tydligen ville hon det. Jag tyckte det var onödigt i det här fallet, men tydligen behövde hon MRs bekräftelse. MR är för övrigt en juvel som alltid finns tillhands och ger råd!

Qwerty, 19:21, 27 juli 2011. Anmäl

Bättre med magic cookies än med magic mushrooms, kanske?

Magic tiramisù, 11:41, 27 juli 2011. Anmäl

@Qwerty Jag tycker FS var ganska rak, hon gav ett rakt svar på en rak fråga. Jag tycker att det var trevligt av henne att som nyinflyttad bjuda sina grannar på middag, månntro de inte lär känna varandra då. Och Lena, inte för att jag vet vad "magic-cookies" är, men knappast bad hon dem att ta med en efterrätt för att hon skulle ha något att kritisera efteråt.

Hm, 08:13, 27 juli 2011. Anmäl

Är etikettsfel plötsligt bara medvetna? MR har ju tidigare skrivit, jag vet inte hur många gånger, att de s.k. drullarna är tanklösa eller okunniga när de begått nåt etikettsbrott och då känns det ju inte så medvetet. @Qwerty: Man kanske ändå vill ha MR:s syn på saken?

louise, 05:54, 27 juli 2011. Anmäl

En enkel fråga till FS; Hade det inte varit enklare att fråga dina nya grannar det här? Rak kommunikation går sällan fel, om man har goda avsikter. Berätta varför du föreslog dem att ta med dessert, och förklara lite om ditt/er egen verklighet. Det är så man lär känna människor.

Qwerty, 01:17, 27 juli 2011. Anmäl

Man ska känna dem lite så man vet att de inte kommer med magic-cookies.

Lena, 15:58, 26 juli 2011. Anmäl

Om man erbjuder sig (två gånger) att ta med något så menar man nog allvar - annars borde man inte erbjudit sig.

MT, 12:52, 26 juli 2011. Anmäl

Bilskojarhyfs?

Fråga:

Något som jag stört mig på när jag och min sambo skulle sälja vår bil är folks brist (läs bilspekulanter) på hyfs och etikett. Spekulanter som ringer mitt i natten och klockan sex-sju på helgmorgnar utan att ens fråga om de stör. Men ännu värre var alla som sa att de skulle höra av sig en viss dag och att de skulle komma till staden där vi bor för att titta på bilen. Jag och min sambo som gärna hade gjort en hel del annat under dessa dagar höll oss hemma för att kunna ta dessa människor som aldrig dök upp. Det var inte någon enstaka spekulant som uppförde sig så här utan det verkar vara gängse praxis i bilskojarbranschen.

Jag förstår mycket väl att man kan ändra planer eller få förhinder men ett litet telefonsamtal eller åtminstone ett sms är väl inte för mycket begärt för att meddela att man inte längre är intresserad eller att man tyvärr inte kan dyka upp denna dag. När jag försökte ringa eller mejla vissa av dessa spekulanter svarade de inte ens i telefonen eller på mejlen. Själv är jag uppfostrad att alltid vara artig och tydlig när man gör affärer med folk. När jag själv kontaktar folk vars saker intresserar mig på exempelvis Blocket och jag senare inte är intresserad (kanske har hunnit hitta det jag letar efter på annat håll) är jag noga med att meddela det så att man inte missbrukar andra människors tid och tålamod. Det är väl inte för mycket begärt?

Svar:

Visst är det rimligt att man hör av sig om ett överenskommet möte inte blir av. Det är helt självklart och förmodligen förstår de flesta detta. Men som så ofta, kanske allt oftare, tror många att de är anonyma när de inte ser den de har kontakt med, och att det inte märks om de beter sig illa om de inte står ansikte mot ansikte.

Kanhända är det samma slags fenomen som förolämpningar på nätet eller anonyma mejl- och sms-påhopp av olika slag – när man inte syns och när man inte måste uppge sitt namn så tillåter man sig allt möjligt obehagligt, uselt och ynkligt som man aldrig skulle göra om man vore identifierad. Fegt, förstås och någonstans kommer det väl att straffa sig, kan jag tänka (hoppas).

Men vad ska man göra åt detta? Du kan ju inte förändra människors beteende och inte avkräva dem löfte om att bete sig hyfsat i förväg. Det enda du kan göra är att förbereda dig på besvikelse över andra, och skaffa dig tålamod.
Eller sälja på annat sätt än på nätet.

Och förstås att fortsätta att uppföra dig rätt och trevligt. Det kan i bästa fall inspirera någon.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (45)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 45

Självklart ska man höra av sig om man av någon anledning har ångrat sig och inte vill komma på den avtalade tiden. Det finns tyvärr mycket konstigt folk och en del saker (såsom bilar) är inte lätt att sälja själv på blocket odyl. Det är ett stort åttagande och nu när penningtvättlagen är i full kraft, så är just bilköp intressant för penningtvättare. Därav att alla tidningar är fulla av bilar-köpes-annonser och därför extra svårt att få kontakt med seriösa bilköpare. Mitt råd när det gäller bilar (om man inte är bilexpert och utrustad med oändligt tålamod) är att sälja till seriös märkesbilhandlare. Annars är blocket utmärkt för sådant som inte är komplicerade kontrakt; möbler, prydnadssaker, lampor, mattor etc. Allt som man kan ta en bra bild av fungerar bra på blocket är min erfarenhet. Viktigt att sätta rätt pris så att man får seriösa intressenter. Prutare går bort och har man satt rätt pris så behöver man inte pruta för man får tillräckligt många intresserade iaf. Sen är det bara att verkligen hålla på 'först till kvarn'. Ta telefonnummer till de som är 2:a-5:a. Kan inte 1:an komma först, så säg som det är: Här är det först till kvarn som gäller, jag kan sätta upp dig på listan och ringa tillbaka om den som kan komma först inte vill köpa. Om du märker att någon intressent krånglar t ex jag ska 'bara ringa min mamma som ska vara smakråd och kolla om hon kan komma med' , jag ska bara..... Sätt stopp direkt! Säg; tyvärr jag har bara närmaste stunden på mig att ta hand om den här försäljningen och jag kan tyvärr inte vänta. Jag återkommer om den inte blir såld. Dividera inte mera utan tacka för intresset och lägg på luren. Annars riskerar du att tiden går och de som verkligen är intresserade och beredda att sätta sig i bilen och åka och hämta grejen tröttnar. Blocket handlar om att vara snabb, därför måste man själv som säljare vara snabb och alltid använda sig av 'först till kvarn'. Mitt tips är också att alltid innan de kommer och ska titta säga: 'Du är hjärtligt välkommen jag väntar på dig kl xxxx, se till att passa tiden för här är det först till kvarn som gäller och var snäll och se till att ha jämna pengar och på rätt summa med dig för jag kan inte hålla på xxxx om man inte har pengar med sig och du vet ju var den kostar. Självklart får du titta på grejen innan du bestämmer dig men jag uppskattar om man har jämna pengar med sig. Ring om du kommer vilse eller får förhinder. Välkommen' Om köpare 1 är mer än 20 minuter sen utan att höra av sig, ring omedelbart köpare 2 och säg som det är; Hej det gäller annonsen på xxxx, du var intresserad och den första som hörde av sig har inte kommit på överenskommen tid och här är det ju först till kvarn som gäller som du vet, därför ringer jag dig. Är du fortfarande intresserad och isåfall när kan du komma? Håll inte på och ring köpare 1 och fråga om han kommer snart en som är såpass sen utan att ringa har förmodligen en massa ursäkter; jag var tvungen att stanna hos barnen.... jag kommer om en timme.... odyl. Utan ring köpare 2 osv direkt efter 20-30 minuter! Annars går du miste om de seriösa intressenterna, de som verkligen vill ha en sån grej och som mailar och ringer runt just nu för att få tag i en sån. Om sen köpare 1 kommer innan köpare 2 är där så säger du som det är; Hej, du är sen jag vill direkt berätta att jag har ringt vidare på listan av intresserade och näste man kommer snart. Du får titta lite snabbt men om du ska köpa den får du bestämma dig omgående för jag behöver ringa nästa intressent innan de hunnit åka hit och berätta att den är den tyvärr är såld. Om man inte håller på 'först till kvarn' kan man få hålla på i evigheter med en försäljning på blocket och bli superfrustrerad. Var hård på detta - det tjänar både du och de intresserade på!

Anna d.ä, 10:06, 2 augusti 2011. Anmäl

Vad är poängen med denna "fråga" egentligen? Det står väl klart för alla att de köpare som signaturen nämner beter sig ohyfsat. Men vad vill signaturen förutom att gnälla lite och få lite sympati för att han/hon råkat på dessa människor?

Nils, 15:07, 1 augusti 2011. Anmäl

Håller helt med Åsa med svaret till hd Snälla hd, det behövs ingen Einstein för att föstå att man inte är intresserad om men inte kommer. Men varför hör man inte hör av sig i så fall, förklara det den som kan!

Maja Gräddnos, 11:19, 1 augusti 2011. Anmäl

hd: Om man sagt att man ska dyka upp en viss tid för at kolla in objektet (bil eller vad det nu är) så dyker man upp på avtalad tid, eller så ringer man och berättar att man inte kommer. Det hör till vanligt hyfs.

Åsa, 08:12, 31 juli 2011. Anmäl

Men herre gud om spekulanten inte hör av sig finns. inte längre något intresse. det borde bäl säljarna själva fatta....va.

hd, 17:44, 30 juli 2011. Anmäl

Är så less på prutande köpare som verkar ha blivit kutym på blocket, den ena otrevligare än den andra. Det går så långt att man måste lägga ut objekten för ett högre pris än man har tänkt sig och därmed också känna sig tvingad att själv pruta. Men nu är det slut med det och vi har bestämt oss för att aldrig ge efter för prutare eller själv pruta om det inte står i annonsen att det är ok. Ifall priset är för högt hör man inte ens av sig, sen får säljaren själv reglera ner priset om den inte får några intressenter. Så alla ni, gör detsamma så kanske man kan bryta denna otrevliga trend.

AM, 15:23, 30 juli 2011. Anmäl

Varning! När du får svar på din annons på engelska som mer handlar om transaktionen via bank/paypal än din bil/objekt så lägg ner. Blåsning. 2: Var stenhård, förste man får objektet. Kommer dagdrömmaren utan pengar så ta 30% i handpeng som du behåller när han inte dyker upp.

Jonte, 11:10, 30 juli 2011. Anmäl

Hahaha, välkommen till den mest suspekta, mja efter garageloppisar gemene transaktionen. Har man ett bra objekt så måste man stå emot alla kompisar, gråtande ensamstående tjejer , hot , sura miner, långa uttläggningar om hur kass denna bil är, vidriga skambud, dåliga skambud,skambud. Sätt ditt pris ,lägg på 20% på det för prutare. Eller gör som min granne, en rostig men besiktiad 242-75 fick han 3000 och ett ligg (!!).

Jonte, 11:01, 30 juli 2011. Anmäl

Säljer inte längre på blocket. Inte värt några hundralappar för att tvingas parlamentera med diverse patrask. Nej det blir soptippen för mina gamla saker.

Håkan, 12:47, 29 juli 2011. Anmäl

Kom igen nu, ni som inte kommer/hör av er etc! Vilken är er syn på saken??? Men ni orkar väl inte svara här ....

Miss X, 11:20, 29 juli 2011. Anmäl

Dyrbröllopsnärvaro?

Fråga:

Jag är inbjuden till en bekants tredagarsbröllop utomlands och har köpt flygbiljett för mer än min budget egentligen räcker till. Jag trodde att uppehället skulle vara inkluderat men nu, nära inpå bröllopet får jag veta att jag ska betala 1 800 kr ytterligare för mat och logi. Det är kanske ett bra pris för den fina maten och platsen men ändå väldigt mycket pengar då jag spenderat än mycket mer redan. Jag vet att bröllopet i sig är otroligt påkostat och pampigt så jag förstår att pengarna inte räcker till att betala också för gäster men det känns så synd att deras bröllop ska bli en så stor kostnad för mig som inte alls har bra ekonomi. Jag kan tänka mig att kanske det är betalt för vissa som står brudparet närmare, men kostar mer för mig som inte är släkt eller barndomsvän… jag vet inte.

Jag är glad att jag är bjuden, det var inte alls självklart men jag tycker att det är så tråkigt att det ska ta upp hela min semesterbudget och mer därtill. Är det okej och mitt ansvar att stanna hemma om jag inte har råd? Ska jag ens säga något? (De har anlitat bröllopsarrangörer så min kontakt är med dem, så jag skulle inte säga det direkt till brudparet.) Det känns lite odemokratiskt att bara kunna gå på bröllopet om man har mycket pengar. Därtill vill jag gärna ge en fin bröllopsgåva. Men ska jag verkligen ge något när jag redan spenderat så mycket? Nu känner jag mig bara stressad och irriterad över något som ska vara så speciellt och vackert och som jag ska få glädjen att närvara vid. Vad ska jag göra?

Svar:

Tacka nej! Gör det genast, så att bröllopsarrangören får utrymme för någon annan gäst med obegränsad kassa. Att gästerna ska betala för maten utan att detta sagts uttryckligen i inbjudan är helt fel.

Du kan ge en bröllopspresent även om du tackar nej till bröllopet – men du behöver inte ge någon fin present i meningen dyr, utan kan tillverka något själv, en bricka som du målar och fernissar exempelvis.

Men det ska verkligen vara otroligt underbart fantastiskt roligt att vara med på denna fest för att det ska motivera kostnaderna, Annars verkar det ändå klokast att avstå från att delta i en fest som är så pretentiös att det charmanta brudparet – eller den obetänksamma arrangören – inte ens har
meddelat i inbjudan vilka extra kostnader som kommer att påtvingas gästerna. Och inte heller har klarat av att framhålla att gästernas närvaro mot denna betalning och andra utgifter gör eventuella bröllopspresenter överflödiga.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (49)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 49

Helena, hur ska en brud vara klädd enligt dig, för att inte vara "utklädd"? Det låter ärligt talat lite som avundsjuka från din sida,eftersom du spyr galla över dem som valt ett storslaget bröllop. Själv hade jag inte ens brudklänning, vi gifte oss borgerligt. "Liten bridezilla", haha, kan nästan garantera att du skulle vara tvungen att se upp till mig om vi sågs irl.

Malva, 19:01, 2 augusti 2011. Anmäl

Hm, verkar ju som att ha bräöllpoet utomlands är en utmärkt metod att skilja agnarna från vetet. Paret vet säkert på förhand vilka som kan betala för detta och har fått detta bekräftat. De andra har kanske bjudits in av artighet, då slipper man att inte bjuda dem alls, o man räknar säkert med att de ska tacka nej...

e, 13:42, 30 juli 2011. Anmäl

Malva: anar jag en liten bridezilla här..? Vad var du utklädd till på ditt bröllop - Prinsessan Diana..? =)

Helena, 13:00, 30 juli 2011. Anmäl

anna d.ä - Fast om det inte står i inbjudan att kost och logi erbjuds så får man väl anta att det inte gör det?

Moi, 10:59, 29 juli 2011. Anmäl

Folk pratar om två olika saker här: Å ena sidan handlar det om FS skyldighet / rättighet att självklart tacka nej till ett bröllop som innebär utgifter FS inte är kan / är beredd att betala. Å andra sidan handlar det om huruvida brudparet bjudit in av vänlighet och fullt accepterar att alla självklart inte kan komma, eller om de självupptaget utgår från att gästerna ska vara beredda att lägga ut enorma summor. Då FS påpekar att en del av summorna enbart informerats om efter att gäster tackat ja tycker jag man kan sluta sig till att brudparet här brister i vett, samtidigt som jag håller med om att man kanske inte behöver fråga sig huruvida det är rätt eller fel att tacka nej.

Anonym, 21:18, 28 juli 2011. Anmäl

Helena, visserligen tvivlar jag starkt på att du är/varit gift, men vad skulle du tycka om folk kallade ditt bröllop ett skämt? Respektera andra så blir du själv respekterad. Ingen är tvingad att gå på bröllop.

Malva, 19:04, 28 juli 2011. Anmäl

Ftig - jag syftar förståss inte på personer som pga ursprung och tradition ska ha ett indiskt bröllop (i Indien). Däremot om personer som inte har någon anknytning till Indien väljer att ha ett 4dagarsbröllop på 5stjärnig resort i Goa och förväntar sig att släkt och vänner gärna reser dit på egen bekostnad och dessutom det inte står i inbjudan att förrutom flygbiljetten ska man betala boendet och maten där(så att man kunnat ta hänsyn till det när man tackade ja), då menar jag att nog ett antal av gästerna knyter nävarna i fickorna, försöker hålla god min men svär i smyg över det pretentösa brudparet. Brudparet som så gärna vill ha ett drömbröllop "ja man gifter sig ju bara en gång...låt oss gifta oss på standen i Goa" men tänker så lite på sina gäster.

Anna d.ä, 17:05, 28 juli 2011. Anmäl

äsch - Jag har inte sagt nåt om dem som inte kan av ekonomiska skäl, det är ju naturligtvis försåeligt, utan omde som bara gnäller för att de tycker att bröllop, i synnerhet påkostade bröllop, är pretentiösa. Däremot håller jag inte med FS om att bröllop skulle vara en demokratisk rättighet att gå på. Självklart går man inte om man inte har råd. Det säger väl sig själv...

Ftig, 14:36, 28 juli 2011. Anmäl

@Ftig Man behöver väl inte vara en surgnällis för att man inte har råd att åka till andra sidan jordklotet på bröllop? Försök acceptera att alla inte har råd, ska folk behöva ta banklån för att gå på bröllop så får det kanske hellre vara.

äsch, 13:29, 28 juli 2011. Anmäl

För ett tag sen var jag bjuden på ett fyradagarsbröllop i Indien. Tyvärr kunde jag inte åka (något som jag jättegärna velat göra). Personerna som gifte sig är de mest opretentiösa och blygsamma jag känner, och fyradagarsgrejen hade mer med tradition än att de ville visa upp sig och leka prinsessa/prins att göra - anna d.ä. Det är lätt att generalisera när man inte känner till omständigheterna. Men det är kanske bra att surgnällisarna tackar nej, festen blir säkert roligare då.

Ftig, 12:52, 28 juli 2011. Anmäl