Namnförändring?

Fråga: Jag ska börja söka nytt jobb nu efter sommaren och har börjat med att få till ett aktuellt CV/meritförteckning. Fick då följande frågeställning: om ett företag eller skola bytt namn sedan jag jobbade/gick där, ska jag använda det namn som gäller idag eller det det hette när jag jobbade/gick? Vilket anses som mest korrekt?

Svar: Det är praktiskt och korrekt att skriva det namn som gäller nu för skolan eller företaget. Inom parentes skriver du direkt efter ”f.d” och det namn som gällde när du var där.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (25)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 25

För mig känns det alldeles självklart att ge det namn som gällde vid den tidpunkten. Att i dag skriva Telia-Sonera om man jobbade på gamla fina Televerket blir bara för konstigt.

KA, 13:27, 2 september 2011. Anmäl

Apropå universitetsnamn som förändras: jag inledde mina studier vid Högskolan i Växjö, som efter ett år blev Växjö universitet. Det är Växjö universitet som har utfärdat mitt examensbevis så därför står det på mitt CV att det är där jag har studerat. Jag hade inte ens slagits av tanken att skriva Linnéuniversitetet (f.d. Växjö universitet) men det var en bra synpunkt. Tack, Magdalena!

Kerstin, 11:56, 2 september 2011. Anmäl

Här måste jag också invända mig mot svaret. Man skriver vart man jobbade eller gick på skolan. Vad som har hänt med bolaget eller skolan sedan man slutade kan vara svårt att veta. Vissa delar kan ha blivit sålda eller uppdelade/ihoppslagna eller något annat. Vad som har hänt efter man var där är inte relevant.

puu, 10:08, 1 september 2011. Anmäl

Hade gjortt värtom, dvs skrivit det namn som gällde då, med det nya namnet inom parentes. Kan ju annars bli konstigt att skriva att "jag började på Nordea i början av 80-talet"...

Filur (Webbsida), 09:53, 1 september 2011. Anmäl

Fel fora, borde hänvisas och inte besvras. Man skriver i CV det namn som gällde när man var anställd för att det ska stämma med anställningshandlingen. Inom parentes skriver man det nuvarande namnet.Vad gäller ett företag kan både ägare,ledning och huvudkontor vara utbytta och det finns således ingen relevant koppling idag. Detta gäller även för universitet/högskola man gått på .Gick man på en högskola som idag är universitet så gällde inte kraven då, kanske varken när det gällde lärare eller kursplaner.

tråk-Måns, 09:16, 1 september 2011. Anmäl

@ Magdalena Ribbing - Tack för ditt svar. Jag tar tillbaka min invändning.

Undrande, 09:15, 1 september 2011. Anmäl

Klockrent svar MR!

Cilla, 05:57, 1 september 2011. Anmäl

Tack för klokt svar, Magdalena, jag har faktiskt funderat på detta flera gånger!

Anders, 21:43, 31 augusti 2011. Anmäl

Till gnällspikarna: MR bestämmer envädigt vilka frågor hon vill svara på! Inte ni!

Per W, 19:05, 31 augusti 2011. Anmäl

Jag skulle definitivt skriva det namn som var aktuellt när man jobbade/pluggade där, och så lägga till (fd...) vid behov. Ibland har ju ftg upphört helt och blir det konstigt om vanan är att skriva nuvarande namn. Dessutom är det ofta sammanslagningar och uppköp, inte bara namnbyte.

HB, 18:36, 31 augusti 2011. Anmäl

Svärmorsfasoner?

Fråga: När min svärmor senast var barnvakt åt oss upptäckte hon att några flagor skavts bort i en teflonpanna. Detta menade hon gav henne rätten att kasta pannan då nötta teflonpannor lär vara farliga och därför inte fick användas för att laga mat åt hennes barnbarn. För mig känns det här lika främmande som om jag oombett skulle befria hennes garderob från mindre chicka plagg, medan min hustru säger att jag ska se det som ett tecken på omsorg. Jag skulle vara mycket tacksam för Magdalenas åsikt.

Svar: Det är som så ofta, alltför ofta tyvärr, de äldre generationernas oförmåga att inse att deras barn blivit vuxna och har eget ansvar för sina liv. Din svärmor betraktar sig nog som klokare, mer kunnig än sin dotter och svärson, och ”hjälper till” att rätta det hon anser vara fel. Nej, hon skulle inte ha kastat teflonpannan, men gärna vänligt sagt till sin dotter att det inte är bra med trasig teflon.

Eller skulle hon rentav ha köpt en ny teflonpanna och givit till er med en vänlig kommentar “jag har hört att trasig teflon är farligt”.

Däremot behöver du inte bli väldigt upprörd, svärmor menade att  vara omtänksam, men fattade inte riktigt vad hon gjorde. Rätt tydlig brist på respekt för andras ägodelar, kanske? Om det hade varit en antik porslinsskål med någon spricka så vore den inte heller bra för matuppläggning. Hade svärmor kastat den skålen?

Din hustru kan vänligt säga till sin mor att hon är tacksam för omtänksamheten men föredrar att själv råda över sina föremål och deras eventuella bortkastande. Du behöver inte ta på dig det diskreta tillrättavisningen, det är inte din mor.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (65)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 65

Skulle kunna ha skrivit inlägget själv. Eller oj, det kanske är min man som skrivit till Magdalena! Hos oss har min svärmor slängt både krukväxter och ugnsformar som hon tyckte var fula....Vad är det med svärmödrar egentligen!? Min egen mor skulle aldrig komma på tanken att slänga mina grejer utan att fråga först.

Luttrad svärdotter, 08:36, 14 september 2011. Anmäl

Det är väldigt enkelt - man kastar inte andras saker. Jag förstår inte varför det överhuvudtaget blir en diskussion av det. Det spelar ingen roll vad man har för avsikt - man slänger inte andra, vuxna människors ägodelar, utan att be om lov.

Robert, 22:29, 4 september 2011. Anmäl

Eller så får lösningen bli att barnbarnen skjutsas till svärmors eget hem när det behövs barnvakt. Dvs svärmor ska inte vara i FS hem ensam med barnbarnen, det är väl självklart eftersom hon uppenbarligen inte kan skilja på ditt och mitt.

Lady L, 20:25, 4 september 2011. Anmäl

Vilken kärring, rent ut sagt...snacka om bristande respekt för mitt och ditt. Jag tycker att det är en kränkning av den personliga integriteten. Hon bör givetvis sägas till på skarpen, annars börjar hon snart gå igenom skåp och lådor hemma hos FS. Men, Magdalena har rätt, det är hustrun som ska säga till sin mamma. Och det borde räcka för henne att mannen inte är bekväm med svärmors självsvåldighet. Om inte föreslår jag att han tar till det där garderob-tricket. Dvs: Släng en av hennes gamla blusar vid nästa besök och hävda att det är av omsorg!

Mimmi, 15:01, 2 september 2011. Anmäl

Det finns ju fler saker än teflon som är farliga (eller inte) i ett hushåll, så frågan är ju om det inte finns en viss sannolikhet för att svärmor/mormor slänger fler saker i framtiden. En diskussion är därför nödvändig men inte i första hand om teflon.

HR, 09:12, 2 september 2011. Anmäl

Jo, Anna, en del av frågan är faktiskt just detta. Svärmor/mormor tror att det är farligt med trasigt teflon. Därför kastade hon stekpannan. I all välmening troligtvis, men onödigt beskäftigt. Hade inte svärmor/mormor varit rädd för att hennes älskade dotters familj skulle bli förgiftad hade hon nog inte alls varit bekymrad för den trasiga pannan. Det hindrar dock inte att det nog finns skäl för dottern att tala med sin mamma om hennes felaktiga beteende. Där håller jag helt med dig. Media levererar ju ständigt sådant som kan ge henne idéer om fler utrensningar i dotterns och hennes familjs hem.

Tanten, 11:25, 1 september 2011. Anmäl

Nu var frågan kanske inte huruvida teflon är farligt eller inte. Svärmor kastade något som inte var hennes. Kastar hon en telfonpanna kan hon hitta på andra saker också som inte är upp till henne att bestämma. Därför borde dottern prata med sin mamma, utan att skälla ut eller göra alltför stor sak av det.

Anna, 09:38, 1 september 2011. Anmäl

ALLT precis ALLT är kemikalier! Vissa är farliga, andra inte. Om detta diskuteras det flitigt, mest i vissa tidningar som gärna vill tala om vad vi kan DÖ av. Svärmor/mormor skulle helt klart låtit bli att slänga svärsonens mest älskade hushållsredskap. Jag blir dock glatt överraskad av en man kan fästa sig så vid en gammal stekpanna. Det bådar gott för framtiden.

Tanten, 08:01, 1 september 2011. Anmäl

Det är väl fullkomligt oväsentligt vad svärmor kunde ha gjort med teflonpannan, när det verkar som att vad hon verkligen gjorde var att slänga den i sophinken? Så vitt jag förstår är detta en etikettsspalt, ingen plats för spekulation om vad som kunde inträffat i parallella universa, under andra naturlagar?

Cilla, 06:02, 1 september 2011. Anmäl

Det handlar om en stekpanna, man ska nog välja sina fajter och detta bör du inte lägga ner mer energi på.

Johan, 05:51, 1 september 2011. Anmäl

Hörsnäcksbekant?

Fråga: Jag har en bekant som alltid har mobiltelefonen på och han har s.k. hörsnäcka i örat, då han hälsar på oss eller då vi kommer till honom. Han har fast telefoni i sin lägenhet. Han har ingen hög position i samhället så att han måste bli nådd hela tiden. Jag tycker det är ohyfsat. Det känns som om han väntar på något som är roligare. Vad tycker Magdalena?

Svar: Visst sjutton är det ohyfsat! Fråga glatt och soligt vad det är han väntar på som är så mycket roligare än ni som finns närvarande! Men förstår han inte och fortsätter med sin hörsnäcka på, så strunta i det, skoja med honom, men bry dig inte om att han är så barnslig. En del är ohjälpligt fast i sina mobiler. Låt dem vara där. Det är mer synd om dem än om alla som förstår att det finns ett annat sätt att umgås än genom mobilen.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (31)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 31

Det är kanske mannens allra nyaste och käraste leksak, tänk på det. The only difference between men and boys is the price of their toys.

Kurran, 17:41, 3 september 2011. Anmäl

Åsa: Om det är mig du menar som skrivit om tolerans, så svarade jag de som skrivit att hörsnäcksbäraren säkerligen är gammal och nörd. Det vet vi ju inte om han är men oavsett så tycker jag att man kan försöka tolerera båda dessa karaktärsegenskaper. Tycker även att man inte behöver bry sig om själva hörsnäckan om han nu bara har snäckan i örat och inte pratar. Det finns så mycket folk retar sig på hela tiden.

Nina-nemo, 21:10, 1 september 2011. Anmäl

Hörsnäcka ur om det är gäster i hemmet eller man gästar någon. Men, de mossiga gamla stofilerna som anser att telefoner måste ha sladd till väggen borde lägga ner sin röst och inse att det är ingen skillnad på med eller utan sladd. Ni härstammar från DDR-Sverige då trådlöst var skamlig och förnedrande yuppi-teknik.

Rexx, 15:09, 1 september 2011. Anmäl

Det är inte okej att ha hörsnäckan på när man har gäster. Tänk om jag skulle sitta med min på vid middagsbjudningen! Vadå tolerans (som någon efterlyser), det handlar väl inte om tolerans. Ska man ha tolerans med alla som är ohyfsade? Som sitter med skorna på t-banesätet eller talar högt o mobilen på restaurang?

Åsa, 14:24, 1 september 2011. Anmäl

@Palle, 15:17, 31 augusti: Du gav det allra bästa rådet! Jag hoppas att FS läser det (att man ringer denne öronsnäcksberonde person under besöket). Både humoristiskt och konstruktivt! Det bör fungera!

Palle gav det bästa tipset, 12:40, 1 september 2011. Anmäl

Håller med Sett förr, vad spelar det för roll? Anna, mariana och jm, vad spelar det för roll om han är gammal, nörd, rödhårig eller alltid har gula kalsonger. Lite mer tolerans för andra människor vore inte helt fel.

Nina-nemo, 18:10, 31 augusti 2011. Anmäl

FS. Ring till honom när ni är där och hälsar på!

Palle, 15:17, 31 augusti 2011. Anmäl

Gris-Greger (om det nu verkligen är du), du är ju helt underbart rolig! Där fick jag mig ett riktigt gott skratt. "mutatis mutandis", ha ha ha!

Anna-Lena, 12:44, 31 augusti 2011. Anmäl

Nej Magdalena (06.26), det förstår väl jag också att du inte föreslår, men varken frågeställaren, du eller jag kan veta om han med hörsnäckan har en god anledning att ha denna vid upprepade tillfällen. Alla vill inte berätta om döende släktingar (mutatis mutandis) för kreti och pleti. Jag uppfattar "skoja med honom" som "driva med", vilket jag inte tycker är så trevligt oavsett situation.

Gris-Greger, 12:32, 31 augusti 2011. Anmäl

Återigen - vad spelar detta för roll ? Om han inte svarar/pratar hela tiden så kan jag inte förstå hur man kan reta upp sig på detta till den grad att man skriver till MR. Detta är inget etikettsbrott utan ser bara fånigt ut (säger jag som varit på fest där en hade blåtand på sig hela kvällen. Jaja).

Sett förr (Webbsida), 12:03, 31 augusti 2011. Anmäl

Presentkostnadsdelning?

Fråga: När någon fyller år, gifter sig, håller barndop etc. är det vanligt att man är några personer som går ihop och delar på kostnaderna för en present. Nu har det utbrutit en diskussion huruvida man lägger pengar till en gemensam present per person eller per hushåll. Jag har en vän som hävdar bestämt att hon och hennes man är ETT hushåll och inte två personer. Medan andra i bekantskapskretsen (singlar) tycker att man betalar per person och att det till och med är orättvist att två ska lägga ihop.

Om det rör sig om presenter för några hundralappar spelar det oftast inte så stor roll, men är man till exempel åtta personer alternativt två personer + två hushåll = 4 betalande så kan det göra stor skillnad om man bestämt sig att köpa något för 3-4000 kr. Personligen är jag beredd att hålla med min vän om att som gifta och sammanboende är man ett hushåll. Därför undrar jag om det finns någon etikett runt det här?

Svar: Ja du, denna fråga kommer upp då och då, men den har nu återkommit i min post flera gånger på senaste tid och därför tar jag upp den igen.

Mitt svar är att det är fullkomligt vettlöst att räkna delade kostnader för sådant som presenter per hushåll. Varför i allsin dar skulle två personer som delar hyra, telefon, TV-licens osv betala hälften per person av den summa en ensamstående erlägger? En present skulle alltså enligt hushålls- eller snarare girighetsprincipen delas så att paren betalar samma summa som de ensamstående betalar? Naturligtvis är det enda rätta att alla delar kostnaden för den gemensamma presenten per individ.

Om paren tänkte efter en sekund skulle de snarare betala lite mer per person för presenter eftersom deras hushållskostnader per person blir lägre än för den ensamstående, och det är det heliga hushållets princip som gäller för dem.

Nu är den lösningen knappast tänkbar för alla snåljåpar som tror att de ska betala per hushåll. Även om en present inte är lika med en betalning för kalaset innebär den ändå en symbol från givarna för deras glädje över att få vara med. Så sitter de båda på samma stol på festen, så att de bara tar upp en plats? Äter de halva portionen var?

Tänker de överhuvudtaget?

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (199)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 199

Hej alla parmännsikor som vill betala hälften så mycket till gemensamma presenter som ni vill att vi singlar ska göra, vet ni det löser sig självt. Jag som dsingel avstår helt enkelt från att dela present med er. Dessutom tappar jag lusten att vara er vän. Faktiskt. Däremot ger jag glatt bort en flaska vin när jag går på middag hos mina snälla, generösa parvänner, men förväntar mig inte att de ska ta med sig varsin om de kommer på middag hos mig. Tänk lite längre än på er själva så kommer ni att uppfattas som betydligt mer sympatiska.

KA, 17:33, 6 september 2011. Anmäl

@Lena: Har ett par verkligen fler att uppvakta än en singel? Om jag träffar någon så behåller jag förhoppningsvis alla vänner och familj och han har sina nära och kära, men det blir väl ändå inte fler personer totalt sett?

Rosa, 13:11, 5 september 2011. Anmäl

Lena. Så du menar att var och en som deltar i en presentinsamling ska redovisa hur många andra som dety också ska köpas presenter till. Detta för att komma så billigt undan som möjligt. Jag förstår inte alls vad antalet eventuella andra presenter har med att göra hur mycket var och en ska lägga. Som någon skrev så handlar det inte om behovsprövning och skälighetsbedömning utan om, att dela upp en kostnad på det antal individer som deltar i den gemensamma presenten. Om man är för snål för att betala det som krävs är det bara att avstå från att delta och köpa en egen billig present från hela familjen.

Lätt som en plätt, 12:39, 5 september 2011. Anmäl

Fast vem som har flest vänner eller sämst ekonomi är väl sällan något man håller på att dividera om vid insamlingstillfällen, inte i min bekantskapskrets iaf. Det funkar väl snarare så någon mailar: "Jag kom på en bra present, vem vill vara med, sätt in xx kronor på mitt konto.". Och de som vill vara med betalar xx kronor per PERSON och de som föredrar att göra på annat sätt betalar inte utan köper egen present. För att förtydliga det absurda i parivrarnas resonemang: A, B och C är vänner sedan många år och lägger ofta ihop till presenter till gemensamma vänner, givetvis 33% var av beloppet. En dag blir A och B kära och vips så ska de bara betala 25% var medan C får stå för 50%: HUR kan någon tycka att det är rättvist?

Rosa, 12:35, 5 september 2011. Anmäl

Tänker man på att par som regel har dubbel bekantskap och släkt också (dubbelt så många presenter som ska köpas)? De tjänar inte så fasligt mycket på att betala lika mycket per person för lika många presenter som de köpte när de var singel, trots att de får skriva två namn på kortet. Fördelen är väl att man får dubbelt så många presenter när man fyller år, fast så blir det ju sällan (på jul får vi gemensam present, och på födelsedagar så bjuder jag oftast "min" klick och får present av dem).

Lena, 12:08, 5 september 2011. Anmäl

MAGDALENA SVARAR IGEN: @Rimlig 22.35 2 sep: som jag - "fru Ribbing" - förstår av ditt sätt att resonera så ger du "hushållets" par, två personer, som du ju betraktar som en enhet, en enda present till exempelvis en av deras födelsedagar, eftersom de två ju är ett och därmed inte behöver två presenter, lika lite som att dela gemensamhetspresentens kostnad per individ. Men singeln får väl en present, inte en halv? Kors vad den individen tjänar på det!

Magdalena Ribbing, 20:52, 4 september 2011. Anmäl

Rimlig, 22:35 Din argumentation är något märklig. Ett parhushåll betalar halva hyran per person. Ett singelhushåll betalar hela hyran per person. Två betalar halva taxikostnaden, singeln hela resan osv. Hur svårt kan det vara att förstå att vuxna betalar per person som generell regel?

Sid, 20:07, 4 september 2011. Anmäl

@Rimlig. Så du menar att när jag deltar i en insamling på min arbetsplats så är det ett "hushåll" som deltar, inte jag själv som individ. Då borde "rimligtvis" också alla namnen i mitt "hushåll" stå med på kortet, liksom namnen på alla i mina arbetskamraters "hushåll". STORA kort med många namn blir det ... Eller ska kortet undertecknas med Hushållet Karl Svensson, Hushållet Eva Andersson etc. På min arbetsplats skulle en sådan ny ordning varken uppfattas som vettig eller rimlig.

Zeke, 13:43, 3 september 2011. Anmäl

Fascinerande med dessa kommentatorer, och fru Ribbing, som anser att ett parhushåll plötsligt skall få dubbla utgifter pga att ett annat hushåll som man önskar dela present med råkar vara singel. Hur ett hushåll ser ut har andra hushåll inte ansvar för, varje hushåll står för sina utgifter. Man betalar inte dubbel hyra för att man bor två i en lgh, och inte dubbel taxa när man åker två i en taxibil. Man ger också en present per hushåll i normalfallet. Att singlar vill åka snålskjuts på parhushållen och argumenterar för det är en sak, men det gör det fortfarande inte rimligt att man skulle dela en presentkostnad på något annat sätt än per hushåll!

Rimlig, 22:35, 2 september 2011. Anmäl

Om man väljer att vara med i någon sorts insamling så är det per person som man självklart betalar, för rättvisans skull. Om man inte tycker att det är ett bra upplägg så kan man välja att inte delta och ordna egen present. Allt som kan uppfattas som att åka snålskjuts (inte ge dricks när de andra i middagssällskapet har gett dricks eller rent av lägga den fattade summan dvs "ta av" de andras dricks, att skriva med sitt namn på kort i insamlingspresenter utan att lägga pengar, att ofta få skjuts utan att erbjuda att betala del av bensin, att aldrig bjuda tillbaka trots att man gärna och ofta tackar ja och går på bjudningar hos andra osv) ska man undvika för att inte uppfattas som en snåljåp och urdålig sällskapsmänniska. Även om omgivningen inte säger ifrån, så knyter många nävarna i fickorna och svär tyst för sig själva - vilken snåljåp tänker de och efter ett tag blir man förmodligen utesluten från gemenskap undan för undan. Man upptäcker att man är en av dem som inte fått inbjudan till bröllopet, parmiddagerna, roliga festen eller till senaste utekvällen på stan. Oj - hade vi missat dig? Men jag trodde att xxx hade sagt till/bjudit in..... så synd vi trodde att du var bortrest/upptagen/hade annat för dig....

Anna d.ä, 13:46, 2 september 2011. Anmäl

Samboohövlighet?

Fråga: Min sambo menar att jag var oförskämd som inte tog emot hennes kompis med sin familj i hallen. Sedan så valde jag att hälsa genom ett ”hej, hej!” när de kommit in, istället för att skaka hand med dem.

(Lite bakgrundsinformation är att jag är 27 år, hon 33, och jag hade träffat hennes kompis tidigare och inte kommit överens med honom. Dock så var hans familj nya bekanta för mig, men alla kom på min sambos initiativ).

Måste man umgås med sin sambos gäster, och i vilken utsträckning förväntas man vara artig och närvara? Eller är min sambos gäster per automatik mina då vi delar boende?

Svar: Man har olika sätt att bete sig – men ditt får nog räknas till de mindre vänliga i de flesta sammanhang och kretsar. Att du inte tog emot i hallen är väl en sak, det välkomnandet kunde din sambo sköta själv. Men att du inte tog i hand på vanligt sätt när gästerna kom in i bostaden var oartigt och en markering mot gästerna att du inte gillar dem. Du är värdperson liksom din sambo i ert gemensamma hem. Vill du inte umgås med din sambos vänner får du hålla dig hemifrån när de kommer på besök. Du kan inte visa dem att du inte tycker om dem, är de hemma hos dig så ska du vara artig och vänlig. Men du måste inte vara närvarande.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (50)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 50

Det är starkt av dig att skriva själv till Magdalena. Det ska du få beröm för men 1- Det spelar ingen roll att sambon är 33 och du är 27. Du har valt att vara sambo med henne varför ska du påpeka det??? 2- Att vara 27 är inte lika med att vara 7. Även om man är 7 så ska man hälsa ordentligt. 27 år och sambo = vuxen och mogen Om en kille kan ha jobb, rösta, köpa alkohol och bli sambo och skaffa barn så ska han vara kapabel att vara artig också. Jag är kvinna och 39 år. Artighet och väluppfostran har ingett med åldern att göra. För din egen skull ska du sluta gömma dig bakom dina siffror(åldern) speciellt när de inte är till din fördel. :)

goli, 23:37, 2 september 2011. Anmäl

Å andra sidan kan man ju tänka sig att man av hänsyn låter bli att bjuda hem folk som ens sambo inte gillar. Vill ändå umgås kan man ju göra det på stan. Hem bjuder man de som båda vill umgås med!

Hemmatomte, 23:21, 1 september 2011. Anmäl

Eh? seriöst - ÄR karlen verkligen 27 år? Då ska man väl ha kommit över sådana omogna tonårsfasoner och bete sig som vuxet folk, inte som en larvig tonåring.

OP, 22:24, 1 september 2011. Anmäl

Har man valt att leva ihop med någon så får man den andres vänner på köpet. Det är bara att vara artig och gilla läget. FS med sambo är faktiskt ett par. Det verkar dessutom väldigt konstigt beteende att hålla sig hemifrån när sambons vänner kommer, hur ska de då bli bekanta och hur tror FS att FS blir betraktad av dem då?

OP, 22:21, 1 september 2011. Anmäl

@vuxen, 21:55, tycker du verkligen att FS var så ohövlig? Läser man frågan så står det bara att han/hon sa "Hej, hej" istället för att ta i hand. Vad som hände sen framgår inte. FS kanske sa hej, hej och såg glad ut, det tycker jag duger som hälsning. Som jag skrev tidigare så kanske sambon ofta tar hem folk och det kanske var ett vardagsbesök/fika inte en middag, det framgår ju inte.

Anonym, 09:45, 31 augusti 2011. Anmäl

Till Nima-nemo: visst kan det vara så. Men det bör man i så fall lösa i enrum, inte genom att vara ohövlig mot gästerna, som ju knappast kan lastas för att de tackat ja till en inbjudan!

vuxen, 21:55, 30 augusti 2011. Anmäl

FS vill kanske bara ta det lugnt hemma jämför med http://blogg.dn.se/etikettfragan/2011/08/26/grannkrav. Sambon kanske tar hem folk hela tiden och FS vill hellre gosa i soffan.

Nina-nemo, 21:38, 30 augusti 2011. Anmäl

@Bins, 11:02, 30 augusti 2011 Fantastiskt bra svar!!! :)

Per, 16:24, 30 augusti 2011. Anmäl

Självklart hälsar man trevligt på alla oavsett om man gillar dem eller inte. Det lär vi våra barn att göra. De kan inte sitta och sura på sina rum eller i soffan utan ska hälsa hövligt. Det låter konstigt om FS inte hälsar inte ens med ett glatt hej och vinkande..... barnsligt?

Anna d,ä, 15:36, 30 augusti 2011. Anmäl

@Bins, 11:02, 30 augusti 201 Väldigt dumt svar! Verkligen!

Anonym, 11:43, 30 augusti 2011. Anmäl

Telefonuppringarsvar?

Fråga: Jag jobbar hos ett större företags kundvårdsavdelning, som bland annat arbetar  per telefon, dock inte med försäljning, bör jag tillägga.
Eftersom det innebär att våra medarbetare ibland faktiskt ringer upp företagets kunder betyder det naturligtvis att dessa blir avbrutna i det de sysslar med och jag vet själv att det kan vara störande att få oväntade samtal. Däremot reagerar jag på hur ohövliga somliga kan vara. Det räcker bra med ett ”nej, tack” eller säga att tillfället inte passar, såvida uppringaren inte är påflugen, vilket naturligtvis inte är accepterat av företaget som vill behålla sina kunder. Yngre personer och pensionärer klarar vanligtvis av detta, medan åldersgruppen däremellan många gånger sätter en ära i att vara otrevliga eller att försöka ”sätta personalen på det hala”.

Som jag redan sagt har vi förståelse för störningsmomentet, men eftersom det t ex kan vara ett instegjobb på arbetsmarknaden för unga människor är det olämpligt att säga saker som ”skaffa ett riktigt jobb” och liknande. De sköter många gånger studier vid sidan av eller jobbar hos oss eftersom konjunkturen ser ut som den gör. De gör vad som krävs av dem, helt enkelt.  ”Den otrevliga generationen” växte upp i ett annat samhällsklimat då det var lätt att skaffa jobb, även utan yrkesutbildning, och har kanske inte förståelse för hur arbetsmarknaden funkar nu, men det är ingen ursäkt för dåligt uppförande. Vad tycker du är det rätta bemötandet av opåkallade telefonsamtal?

Svar: Ämnet har varit uppe tidigare, som så många hyfs- och stilfrågor. Eftersom det uppenbart är ständigt aktuellt tar jag upp det igen.

Det är besvärligt när man blir störd av uppringande personer som man inte har en personlig relation till. Man blir avbruten i sin middag, sitt telefonsamtal i en annan telefon, läggande av barn, TV-program eller vad som helst annat, av någon som man inte har minsta personligt intresse av att tala med.

Samtidigt måste man förstå att den som ringer utför sitt arbete, precis som du skriver. Därför är det enda rimliga att man säger i telefonen ”tack, jag är inte intresserad” ”eller nej tack, jag har inte tid att svara på frågor” eller ”beklagar, jag är upptagen, hej då”.

Att svara ”skaffa dig ett riktigt arbete” är onödigt, aggressivt och korkat. Den som anser sig ha tid att fräsa sådant bör också ha tid att istället ge ett kort, vänligt avvisande svar, vilket borde vara bra för den som ringt upp och som då kan avsluta samtalet snabbt och ringa nästa person på listan.

Men all otrevlighet och alla försök att trycka ner den som ringer är fel, förstås. De som svarar med sådant visar bara sin egen ofullkomlighet och dumhet. De som ringer upp ska vara beredda på snäsigheter, eftersom de faktiskt i någon mening gör ett intrång hos en främmande människa med sitt telefonsamtal. Och de ska gärna ha en fras redo för att bemöta snäsigheterna. Till exempel ”då ber jag om ursäkt att jag störde dig, får jag önska dig en riktigt trevlig fortsättning på kvällen”. Den meningen får säkert snäsarna att besinna sig.

Däremot är jag inte alls säker på att du har rätt i ditt antagande om dem du kallar “den otrevliga generationen”. Min erfarenhet är att otrevliga personer finns i alla åldrar. Liksom trevliga.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (127)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 127

@Eva, 11:18, ok måste tydligen bemöta dig en gång till. OM du läst vad jag tidigare skrivit ordentligt (och det borde du väl gjort när du tar dig rätten att kalla mig rättshaverist) så kunde du läst följande (07:45, 1 september): "Det ringer och en försäljare ber att få tala med firmatecknare för mitt ftg. Jag frågar hurså vad gäller saken? De börjar med ett inlindat säljarsnack. Jag meddelar att de inte ringer på ett företagsnr utan ett nixat privat nr. Ca 1 procent ber om ursäkt att de stört och samtalet avslutas på ett civiliserat sätt. Resten börjar beskäftigt tala om för mig att jag som företagare minsann inte kan nixa min telefon. Då blir jag arg och jag ser det inte som ett svaghetstecken att visa det.". Jag svarar dig igen för att visa det meningslösa med att debattera med någon som inte ens har läst vad jag skrivit. Klart slut!

Gudrun, 11:32, 6 september 2011. Anmäl

Gudrun: Tidigare skrev du att dom ringde ditt företag, och att det var det du irriterade dig på. Nu plötsligt är det ditt privata nr, och det kan du nixa vilket ungefär 1 miljon människor redan påpekat i detta forum. Din argumentation håller inte. Hej då, Gudrun!

Eva, 11:18, 6 september 2011. Anmäl

@Eva. Hur många s.k. rättshaverister har du stött på. Vad vet du om varför detta uttryck används om vissa människor. Vi som i vår yrkesverksamhet har med personer att göra som ibland kallas rättshaverister kan konstatera att din jämförelse haltar betänkligt. Jag har hanterat ett antal sådana fall och då också funnit att nästan alla de personer som jag haft att göra med tidigare blivit utsatta för felaktig handläggning av myndigheter. I ett par fall handlade det dessutom om ganska kraftiga fel där tjänstemannen ifråga nog borde ha åtalats för tjänstefel. Men den drabbade personen blev i stället kallad rättshaverist när han försökte få upprättelse.

Pro Forma, 08:39, 6 september 2011. Anmäl

@Eva, 16:48, du har fortfarande inte utvecklat varför du kallar mig rättshaverist. mer än att det handlar om ordval och argumentation. Lite vagt enligt min åsikt. Eftersom du ifrågasatte mitt ordval antog jag att det var ordet oanständigt du menade. Jag valde då att ge exempel varför jag ansåg det (förutom att jag blir störd). Men tydligen inte vid rätt tidpunkt för dig. Som jag skrivit tidigare så är det inte alternativ för mig att inte svara i telefon eftersom det är mitt privata nr försäljarna ringer på. Jag har familj och barn som jag vill ska kunna nå mig direkt. Eftersom jag anser det meningslöst att diskutera vidare med dig sätter jag härmed punkt för det. Tack Camilla och Pro Forma (mycket välformulerat) för att ni verkar förstått vad jag velat säga. Speciellt Camilla som inte håller med mig i sak.

Gudrun, 17:52, 5 september 2011. Anmäl

Gudrun och Pro Forma: Det är Gudruns ordval och argumentation, som får mig att tänka på en rättshaverist. Också intressant att du, Gudrun, först nu, efter en vecka, tar upp exemplet med gamla, sjuka etc. Som jag skrev: Jobba ostört och låt alla som ringer tala in på telefonsvararen. Försäljare brukar inte tala in ngt meddelande.Så kan du sen välja själv vem du vill ringa upp!

Eva, 16:48, 5 september 2011. Anmäl

Jag kan inte hålla med Gudrun om hur man lämpligen hanterar telefonförsäljare (jag tycker "nej tack" och sedan luren i örat på dem är mest effektivt), men hon är helt klart den som argumenterar mest sakligt i det här kommentarsfältet. Kudos för det, om inte annat :D

Camilla, 15:21, 2 september 2011. Anmäl

@Svinto. Det finns ett stort antal människor, både levande och döda, vilkas handlingar inte alls förtjänar respekt. Några av de levande exemplen är t.ex. den galne norrmannen, diktatorn i Libyen och Egyptens tidigare president. Att förtjäna respekt innebär att man i andras ögon är värd att respekteras för sina handlingar. Den som kräver att bli respekterad för handlingar som besvärar eller skadar andra gör sig bara löjlig, men kan också framkalla känslor av förvirring, rädsla, ilska och aggressivitet hos den som utsätts. Att förtjäna respekt för sina handlingar är alltså något annat än den grundläggande respekten för mänskliga rättigheter enligt FN-deklarationen, som jag antar att du möjligen syftar på.

Pro Forma, 10:28, 2 september 2011. Anmäl

@Svinto, 15:49, om man anser att ALLA människor förtjänar respekt så borde det väl även innefatta meningsmotståndare? Och att en sådan förtjänar argument istället för skällsord. Själv anser jag verkligen inte att alla människor förtjänar respekt men i en sådan här diskussion håller jag mig till argumentation och försöker hålla mig för god för invektiv.

Gudrun, 17:41, 1 september 2011. Anmäl

Hur bemöter man någon som uttryckligen skriver att vissa människor inte förtjänar hennes respekt? Om man är av uppfattningen att alla människor förtjänar respekt finns det inte så mycket mer att säga.

Svinto, 15:49, 1 september 2011. Anmäl

@Eva, 13:06, att kalla mig rättshaverist och barnslig istället för att bemöta det jag skriver tyder på brist på argument. Utveckla gärna vad du menar istället. Att låta bli att svara i telefon är inget alternativ för mig. Att jag anser att telefonförsäljaryrket är oanständigt beror på bla följande: att de påverkar senila gamla, förståndshandikappade eller bara allmänt lättövertalade att tacka ja till erbjudanden de inte behöver eller har råd med, att de klipper bort delar av samtal för att få det att låta som man tacka ja, att som i mitt fall fråga om jag vill "fortsätta" annonsera på en plats jag aldrig hört talas om, att vägra plocka bort mig från "kundvårdslistor" och istället lägga det jobbet på mig. Förutom då att de stör mig i mitt arbete.

Gudrun, 14:03, 1 september 2011. Anmäl

Grannkrav?

Fråga: Jag har flyttat in i en lägenhet med uteplats. Det är min första egna lägenhet och jag bor där med min syster. Under sommaren har min syster bott på annan ort och jag har varit ensam. Med lägenheten följde en granne, en änka som är 80+. Vi delar gräsplätt men inte uteplats.
Hon förklarar för mig ganska tidigt att man hjälps åt i grannskapet och är ”kompisar”.

Problemet är att hon vill fika hela tiden. Jag tycker om att ha min altandörr öppen även när jag inte är i köket, där den är. Öppnar jag den och till exempel lyssnar på musik eller bara går in i resten av lägenheten och fixar med annat så kommer hon över på min sida och ropar, knackar och frågar om jag kan komma in på kaffe – nu eller senare under dagen.

Efter helgens fråga om fika, då jag försökte med undanflykter som hon inte ville förstå har jag funderat på att sluta öppna min dörr, dra upp persiennerna och helt enkelt gömma mig i min lägenhet. Nu löste det sig då jag fick överraskande fikabesök själv, men det känns så FEL att tvunget ha en ursäkt att slippa min granne! Jag vill inte ha det så men jag vill verkligen, verkligen inte fika med henne. Jag vill verkligen, verkligen kunna vara hemma med öppen dörr utan att ha något bättre för mig och ändå slippa fika.

Men hon ber om fika ”för grannfriden” (hennes ord). Det vill säga – om jag inte vill fika ”för grannfriden” vill jag ha ”grannfejd”?
Jag är ingen små- eller kallpratare. Jag vill inte att hon knackar på min dörr eller kommer in på min uteplats, speciellt inte när jag inte vistas där utan inne i andra delen av lägenheten. Hur säger jag det utan att vara otrevlig? Det skulle kunna hända att hon frågar av nån sorts välvilja, hon kanske tror att jag är ensam eftersom jag bott ensam över sommaren. Men hur får jag henne att förstå att den bästa grannen hon kan vara är om hon bara låter mig vara?

Att säga som det är låter så himla enkelt, men när jag väl ska göra det är det inte lika enkelt. Hon vill ju så gärna ha ”grannfrid” och det är svårt att säga ”jag vill inte umgås med dig” eller ”sluta knacka på hos mig”.

Svar: Du beskriver en typisk problemsituation med undersysselsatt granne som inte förmår inse att du inte har tid med henne – eller vill umgås med henne. Hon är gammal och kanske ensam och tycker att det är roligt med en granne som hon kan prata med; säkert förtränger hon att du är besvärad av henne, vilket hon borde ha förstått vid det här laget med dina nej-tack.

Du ska givetvis inte behöva gömma dig för din granne. Du måste förklara för henne hur läget är. För att bli av med kaffebesöken kan du understryka ditt behov av ensamhet. Människor är olika och det fattar grannfrun säkert. Säg nästa gång hon tar initiativet till besök ungefär så här ”det är snällt av dig att vilja umgås så här grannar emellan, men jag måste tyvärr säga till dig att jag är en dålig småpratare och jag har inte heller tid till den sortens nöjen. Jag har massor att göra och de stunder när jag inte jobbar måste jag använda till att tänka och planera och sådant, som gör att jag helt enkelt inte har möjlighet till kaffestunderna. Du förstår, jag måste prioritera mitt behov av ensamt tänkande, och också mina gamla kompisar som ibland kommer hit. Så jag hoppas att du vill ha förståelse för min situation”.

Grannfrun kommer förstås att bli sur, och kanske höra mellan raderna vad du egentligen säger, nämligen ”jag vill inte umgås med dig”. Men du har inte uttryckt dig så, och därför kan hon inte vända dina ord mot dig. Det blir svalare ton mellan er, men du slipper åtminstone träffa personer som du inte står ut med.

Ni har ju en gemensam gräsplätt, men att hon går in på din uteplats när du inte sitter där är inte helt okej. I bästa fall slutar hon med det när du har förklarat att du måste få vara ifred, men fortsätter hon att göra det måste du säga ifrån även om det, ungefär ”tror du att du kan klara dig med din egen uteplats, jag har sådant behov av att få vara ifred här, förstår du”.

Använder du en vänlig ton och ser lite bekymrad ut kommer detta kanske att fungera. Men undvik varje uns av aggressivitet och anklagande tonfall. Hon vill dig ju inte något ont, hon vill bara ha ditt trevliga sällskap. För övrigt löser sig kanske problemet när din syster kommer tillbaka. Men oavsett det har du rätt till din husfrid.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (78)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 78

I så fall förstår jag inte vad "tantens" problem är eftersom hon tydligen har många grannkontakter. Varför då inte avvakta lite med den nyinflyttade? Hennes tentakler verkar inte fungera särskilt bra.

brommabo, 16:26, 2 september 2011. Anmäl

@ FS: I början av den här kommentarstråden gav jag ett konkret förslag till hur du kan förklara för din granne att du ser annorlunda på vad "grannfrid" är. Med tanke på att hon inte är en ensam gammal tant utan tydligen fikar med andra grannar förstår jag faktiskt inte vad ditt problem är. Tala om för henne att du gärna hjälper henne om hon får något problem men att sitta och fika inte är något du vill göra. Svårare är det inte. Man måste inte vara otrevlig bara för att man är rak. Tar tanten detta på fel sätt och blir sur så är du utan skuld.

Nina, 09:43, 2 september 2011. Anmäl

@Cilla. Åter tagit del. Det du skriver hänger dessvärre inte ihop rent logiskt. Vår sociala och språkliga värld består inte av ettor och nollor enbart. Läs gärna Russel och Wittgenstein. Deras uppfattning verkar vara rakt motsatt din. Och de räknas in bland de främsta av västvärldens största logiker så de borde kunna vara en källa av intresse för dig.

Filosofen, 08:07, 1 september 2011. Anmäl

@filosofen: Leta vidare, högarna är praktiskt taget oändliga. Att läsa om det jag just skulle dock bespara dig en hel del besvär. @kickx: Du har säkert rätt, från ditt sätt att se det. God afton.

Cilla, 05:54, 1 september 2011. Anmäl

@Cilla: Jag hävdar bestämt att ett gott socialt samspel kan kräva omskrivningar. Vad vissa kallar uppriktighet kan för andra vara sårande och en av poängerna med ett socialt samspel är att inte såra varandra i onödan. När det gäller det språkliga missbruk du anklagar mig för så tror jag dina försök att göra en spalt om hyfs och stil till något slags vetenskapsspalt i så fall är värre exempel på sådant missbruk. I det här sammanhanget är det fråga om nyanser och angreppssätt, inte om verifierbara fakta.

kickx, 14:06, 31 augusti 2011. Anmäl

jag skulle säga så här: - tack så mycket för fin inbjudan men tyvärr kan jag inte fika idag. Eller - tack för omtanken, tyvärr måste jag dra in på fikandet pga tidsbrist/kakförbud/behöver sitta själv efter jobbig dag. De flesta kan ta ett rakt och ärligt besked om det framförs vänligt och trevlig. Lycka till!

GG, 12:58, 31 augusti 2011. Anmäl

@Cilla. Jag har letat överallt efter de högar av sant och falskt som du påstår ska finnas. Jag kan inte hitta dem. Har du verkligen talat sanning?

Filosofen, 09:43, 31 augusti 2011. Anmäl

Förlåt kickx jag glömde en sak: Du påstår att världen inte är så svartvit att det bara handlar om sanning och lögn. Jag skulle vilja hävda att detta är ett missbruk av språklig betydelse, då sanningsfunktionen är binär. Det som inte är sant hamnar oundvikligen i högen falskt, även om det vore "nästan sant".

Cilla, 17:29, 30 augusti 2011. Anmäl

Hej kickx: Det läste jag här: "Använder du en vänlig ton och ser lite bekymrad ut kommer detta kanske att fungera." Jag kan inte se någon annan anledning att ett gott socialt samspel skulle behöva lögner och omskrivningar, om än "vita", än att hela fundamentet för samspelet vore felaktigt. Bästa sättet att reparera detta är i så fall att vara uppriktigt. Bästa sättet också för att damen skall förstå att hon kastar bort sin tid på att fika med dem som inte vill det

Cilla, 17:25, 30 augusti 2011. Anmäl

@Cilla: Var läser du i Magdalenas svar att hon råder FS att använda något annat än "sitt naturliga minspel"?? Vidare: världen är inte så svartvit att det handlar om att antingen ljuga eller tala sanning; i det här fallet är det ju fråga om att freda sig mot en i FS:s smak översocial granne utan att för den skull göra grannen ledsen i onödan. Att lyckas med detta kan kräva lite omskrivningar som man kan kalla undanflykter men som ett gott socialt samspel ibland kräver.

kickx, 14:31, 30 augusti 2011. Anmäl

Kupongskurk?

Fråga: Blir väldigt upprörd när en av mina vänner betalar med rikskuponger vid restaurangbesök kvällstid. Vad säger ”etiketten” i sammanhanget?

Svar: Hur det är med rikskuponger för annat än arbetsrelaterade måltider vet jag inte. Måltidskuponger är en skattepliktig förmån, de brukar vara subventionerade av företaget och begränsade i antal. Det gör, förmodar jag, att om de används som betalning vid nöjestillfällen missar den nöjesätande en del subventionerade måltider under arbetstid.

Kanske en del arbetstagare får rikskuponger som löneförmån, att användas närhelst man vill?

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (42)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 42

Klassiskt fall av avund. Det jag inte har ska inte du ha heller.

MMM, 09:02, 1 september 2011. Anmäl

Jösses! Skaffa dig ett liv istället för att reta dig på vad folk betalar med.

Lägg av!, 20:49, 29 augusti 2011. Anmäl

Rikskuponger? Hallå 80-talet ringde och frågade om det fanns några kvar.

Filip & Fredrik, 16:03, 29 augusti 2011. Anmäl

FS kanske tror att det finns någon fördel för vännen skattemässigt med att ha rikskuponger, ungefär som ett rut-avdrag. Och upprörs över att detta används till nöjesätande istället för till en lunch under arbetsdagen. Fast jag funderar över hur jag skulle reagera om följande inträffade: en dejt (i mitt fall skulle det vara en man) bjuder ut mig på middag, insisterar på att få betala även min del, och lämnar därefter en hög rikskuponger till servitören. Jag tror ärligt talat att jag skulle uppfatta honom som en snåljåp. Men jag kanske är ett undantag?

Adèle, 14:54, 29 augusti 2011. Anmäl

En skojig fråga. Varför blir FS "väldigt upprörd". Det skulle jag vilja veta av intresse. Det måste vara någonting med färgen på kupongerna eller ljudet när man river dem av det lilla blocket. Frågan är djupt kuriös.

Cajsa, 13:16, 29 augusti 2011. Anmäl

Jag förstår inte frågan här. Jag har haft rikskuponger på vissa arbetsplatser. Då jag ibland inte utnyttjat dem dagtid av olika skäl som t ex att jag blivit bjuden på lunch som representation, varit på tjänsteresa, semester, tjänstledighet etc blir det kuponger över. Dessa har jag då utnyttjat vid andra tillfällen på olika sätt eftersom dessa kuponger trots allt är ngt jag faktiskt betalat för. Rikskuponger är inget man får gratis. Är det "ofint" att betala med dessa eller vad? Om din kompis väljer att äta rester till lunch och spara kuponger till kvällen är det knappast ditt problem. Du kan titta åt ett annat håll när han betalar och tänka på ngt annat en stund.

anni, 13:11, 29 augusti 2011. Anmäl

"Blir väldigt upprörd" Hoppsan, låter som det blir slaggis vilken sekund som helt mellan FS och hans vän...FS är bara avundsjuk.

Lena A, 13:08, 29 augusti 2011. Anmäl

Bor och arbetar I Bryssel och har far vi ocksa lunchkuponger. Dem anvander vi till att betala vid luncher, middagar eller sa handlar vi mat med dem helt enkelt. Konstigt anda att man inte ska kunna gora vad man vill med vad som egentligen ar ens egna pengar.

Rebecka, 10:48, 29 augusti 2011. Anmäl

Jovisst. Enligt god etikett betalar man bara med rikskuponger lunchtid, och använder bara presentkort på lördagar. Ironi om någon undrar.

Anna, 10:05, 29 augusti 2011. Anmäl

Det spelar ingen roll om man betalar med kontanter, kreditkort, presentkort elelr rikskuponger. Varför bli upprörd över detta, det är var och ens ensak. Restaurangen har avtal med rikskuponger och växlar in dem och får reda pengar. Även kreditkortsbetalning blir reda pengar för restaurangen även om jag tror att det är en avgift som restaurangen eller affären måste betala. Men som restaurangföretag väljer man om man ansluter sig till detta eller ej. FS behöver inte bekymra sig om detta. Det är inte "finare" att betala på det ena eller andra sättet.

Anna d.ä, 23:32, 28 augusti 2011. Anmäl

Gaffelsida?

Fråga: Jag undrar varför man äter med baksidan av gaffeln?

Svar: Om du menar varför man föser upp potatismos och småbitar av mat på den kullriga sidan av gaffeln? Det måste man inte, i många europeiska kulturer anses det fel att inte använda gaffelns skålade sida för maten, den kullriga sidan används endast om den är bättre lämpad för något födoämne.

Men många tycker att det ser bättre ut att lägga maten på den kullriga sidan; så gör exempelvis jag själv om det fungerar. Att balansera ärter eller riskorn på den kullriga sidan är larvigt, det gör jag inte. Däremot sådan mat som håller sig kvar där.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (19)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 19

@Magdalena Ribbing: Tack så mycket för svaret! :)

Stina, 16:43, 1 september 2011. Anmäl

MAGDALENA SVARAR IGEN: @hallå: jag har sett bestick med mönster på båda sidor likväl som monogram mm. Gaffelsidan än en gång: i exempelvis brittisk måltidskultur anses det mer elegant att anbringa födan på gaffelns kullriga sida.

Magdalena Ribbing, 08:33, 29 augusti 2011. Anmäl

@Magdalena: nu nämnde jag inte monogram utan dekoration tex sirliga mönster på bestickens skaft, sådana finns nästan enbart på ovansidan. Kontrollstämpeln sitter på baksidan. Kan du visa exempel på bestick där detta är tvärtom? Och i vilka specifika kulturer håller man gaffeln med kullrig sida uppåt?

hallå, 07:52, 29 augusti 2011. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: @Stina: enklast är att se hur övriga använder besticken. Exempelvis i tysk måltidskultur är det vanligt att anbringa mat i gaffelns skålning, inte rulla upp den på gaffelns rygg/kullriga/konvexa sida. @hallå:det du kallar för upp och ner som plats för monogram med mera på bestick varierar. I de kulturer där man vänder gaffelns tenar och skedens skålning ner mot bordsduken finns monogrammet på det som i svensk kultur kallas baksidan på besticken; här är det tvärtom, monogrammet graveras på uppsidan.

Magdalena Ribbing, 07:35, 29 augusti 2011. Anmäl

Om gaffeln var tänkt att användas vänd upp och ner (med den kullriga sidan uppåt) skulle dekoration och silvermärke sitta på motsatt sida än vad det gör i dag. Easy peasy.

hallå, 23:52, 28 augusti 2011. Anmäl

"I många europeiska kulturer anses det fel att inte använda gaffelns skålade sida för maten." I vilka länder då? Jag åker ofta till Italien och Tyskland; hur ska man hålla gaffeln där?

Stina, 17:17, 28 augusti 2011. Anmäl

Jag äter alltid med sked istället för gaffel. Undantaget spaghetti och liknande anrättningar där jag använder mig av pinnar.

greve af Öring, 05:03, 28 augusti 2011. Anmäl

Kan det inte vara ett element av att vilja visa upp måttlighet och icke-glupskhet som ligger bakom preferensen för den konvexa sidan på gaffeln? Man kan ju vräka in betydligt mer volym mat per lyftning till munnen om man skopar upp den i gaffelns skålade sida.

birgit, 13:24, 27 augusti 2011. Anmäl

Den kullriga/konvexa sidan av en gaffel är den man har närmast nyllet när gaffelns "taggar" pekar ned mot tallriken. Utgår man från det kan man lätt räkna ut vilken den skålade/konkava sidan av gaffeln är. (En hjälp kan vara att en konvex yta "vexer" (= växer) på mitten, om man tänker sig växandet ungefär som ett jäsande bröd.) Bortsett från det: Tack MR för att jag nu blev befriad från min jaga-ärtan-ångest!

Hursvårtkandetvara?, 17:19, 26 augusti 2011. Anmäl

Syftet med att ha konvexa sidan uppåt är naturligtvis att spetsarna ska vara riktade nedåt så man kan sticka ner dem i köttbiten eller vad man nu har och spetsa dem på gaffeln. Att fösa upp ärter på den konvexa sidan låter löjligt. Men vad som är mest löjligt är att människor bekymrar sig så mycket för hur andra hanterar besticken. Sköt er själva! Om jag vill äta spaghetti med pinnar är det min ensak! Om jag vill ha ketchup på hummern är det min sak att hantera med en kanske ilsken kock. Andra gäster ska inte lägga sig i.

Kurre 2, 17:13, 26 augusti 2011. Anmäl

Bröllopsgrattisrätt?

Fråga: Min f d sambo gifter sig – det var nog runt sex år sedan vi gick skilda vägar, men vi var innan dess ett par i närmare sex år, så det var en seriös relation.

Nu har vi ingen närmare kontakt men vi hörs ibland via mejl eller sms och hyser absolut inga agg gentemot varandra. Jag skulle gärna vilja gratulera mitt ex till giftermålet, men undrar vad som är lagom. Jag är inte bjuden på bröllopsfesten (inget märkligt såklart, vi har som sagt ingen nära relation längre) och undrar då vad som är passande. Ska jag skicka ett kort? En blomma? En present? Eller ”bara” ett grattis-mejl? Jag vill helt enkelt uttrycka min glädje över att min ex-partner hittat någon att dela livet med men vill inte verka påträngande eller ”för mycket”.

Svar: Med så pass lång ”karantän” är det rimligt och rätt att du skickar ett vänligt kort till ditt ex och skriver just det sympatiska som du uttrycker i ditt mejl här, alltså att du gläds över att han har funnit sin rätta livspartner, och att du önskar honom och hans brud all lycka. Det kan varken han eller hans hustru tycka illa vara.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (58)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 58

Ett mail är lagom nivå. Om ni inte har gemensamma barn och därför ses ibland i samband med detta då man direkt kan framföra sina gratulationer, så är ett mail alldeles lagom. Precis som FS själv framför så vill man naturligtvis inte verka påträngande och ett enkelt mail är alldeles lagom.

Anna d.ä, 14:05, 2 september 2011. Anmäl

Gå objuden på bröllopet och glöm inte att sätta på dig en röd klänning!

gris-greta, 20:07, 1 september 2011. Anmäl

Förbluffad över en hel del märkliga kommentarer om vilka baktankar FS skulle ha! Klart att både fd och blivande frun blir glada för vänliga och uppriktiga lyckönskningar!

Kailo, 17:43, 30 augusti 2011. Anmäl

Gratulerar gör väl bara den som gått vidare?

Ex:et, 12:57, 30 augusti 2011. Anmäl

Om man haft så pass bra relation att man då och då kan hålla kontakt finns väl ingen anledning att INTE gratulera? Gratulationen är väl ett bevis på att man gått vidare och önskar en vän allt gott för framtiden. Man gratulerar väl inte om man i själva verket önskar att det varit man själv som skulle ingå äktenskap med sin f.d. sambo.

Ex:et, 12:56, 30 augusti 2011. Anmäl

Nej för tusan, det här låter ju bara konstigt. Har du inte kunnat släppa taget på sex år så ska du verkligen inte komma inklampande på något sätt just i detta känsliga ögonblick.

Bobba, 00:26, 30 augusti 2011. Anmäl

Bra idé att skicka ett kort men skriv inga gratulationer. Skriv bara att du vill ha han tillbaka och att det var tråkigt att det blev som det blev etc. Skicka SMS eller mejl, annars kan den nya honan läsa.

L, 14:28, 29 augusti 2011. Anmäl

Varför ska FS bry sig överhuvudtaget. De umgås ju inte i övrigt!

Per, 20:31, 28 augusti 2011. Anmäl

Varför är det så viktigt att gratulera över huvud taget? Ligg hellre lågt, om du ställer frågan antar jag att du någonstans är tveksam eller hur?

brommaabo, 09:19, 28 augusti 2011. Anmäl

Klipp ut bokstäver från en tidning och klistra dem på ett pappersark så att de formar ett trevligt meddelande. Egentillverkade gåvor är alltid uppskattat och visar på engagemang och omtanke.

Anonym, 05:12, 28 augusti 2011. Anmäl