Dödsannonser?

Fråga: Jag har börjat fundera över mig på de mängder av dödsannonser som dyker upp om en och samma person. För mig är en dödsannons ett fint sätt att meddela omgivningen att en särskild person är död och detta meddelas lämpligen av de anhöriga. Personens arbetsgivare kan också sätta in en annons som ett meddelande till sina kunder.

Men nu annonseras samma person nästan hur många gånger som helst på en och samma sida. Ibland har hela familjen med make/maka, barn, barnbarn, syskon, mor/far en annons, och sedan har ändå barnen en egen annons, barnbarnen en och syskonen en o s v. Varför vill man meddela det flera gånger?

Och så alla andra som kände den döde på nåt sätt. Varför ska Britta, Kalle, Lisa och Bosse skylta med sina namn i tidningen under en annan familjs anhörig? Eller varför ska man annonsera t ex sin granne? Om det nu redan finns en annons om att Olle är död, är det då särskilt intressant att veta att den döde också var granne till Anna?

Kan du förklara vad detta kommer sig av? Visar man sitt deltagande med den dödes familj? Är det ett sätt att få sitt eget namn i tidningen? Har du några rekommendationer i frågan?

Svar: Det du beskriver ser jag endast sällan i Stockholmstidningarna. Du har helt rätt i att ursprunget till en dödsannons är att informera alla som känt den som avlidit eller den personens familj; därför ska en dödsannons egentligen innehålla endast de uppgifter som gör klart för andra vem dödsfallet gäller och vilka som är närmast sörjande. Att som sörjande i en dödsannons skriva ”mamma” exempelvis är ingen information till den utomstående som undrar om XX som avlidit är barn till någon man känner, liksom det inte heller är meningsfullt att flera annonserar om samma person. Om en hustru/make står ensam i en dödsannons utgår de flesta från att det inte finns gemensamma barn. Om barnen till den som dött vill ha en egen annons kan det verka som om den kvarvarande maken/makan och barnen är osams. Syskon står med i en dödsannons om det finns en god relation, men syskon som upphört att umgås med den som dött behöver inte stå bland de sörjande.

Att grannar annonserar på detta sätt har jag aldrig sett eller hört talas om, det verkar konstigt. Men visst finns ibland lokala seder och bruk, som gör det mer begripligt, alltså om detta är vanligt på en ort så kan det kännas viktigt för även ovidkommande att bekosta en annons.

Magdalena Ribbing