Kramhälsande?

Fråga: Varför har ”hälsningskramen” blivit det vanligaste sättet att hälsa istället för att ta i hand som förr? Hälsningskramen är förvisso inte en riktig kram utan av mer symbolisk art men definitivt mer kroppskontakt än det kontinentala kindpussandet ( som rätt ofta ändå inte  innebär kroppskontakt utan är en kindpuss i luften).

Jag tycker inte om kramandet, det känns obekvämt. Enklaste sättet att undvika ”hälsningskramandet” ‘är att sträcka fram handen först, då brukar folk förstå att det får räcka med att ta i hand, men jag inser att jag kan uppfattas som både avvisande och avvikande som inte vill kramas.
Kramar är för mig något som är förbehållet partner, föräldrar, syskon, barn och mycket nära vänner.
Jag vill vara korrekt och vänlig men jag vill helst slippa kramas.
Det handlar inte om bacillskräck utan bara att jag tycker att det är en onödig, nästan ”falsk” intimitet som inte passar mig. Det är inte heller det att jag inte gillar dessa personer som vill hälsningskramas, det är vänner och bekanta som jag träffar i olika privata och offentliga sammanhang.

Annons:

Jag känner att folk kan tycka att jag är lite udda som inte vill ”kramas”, och har ibland tänkt att jag måste säga något om vad det beror på men det skulle också bli konstigt och ta en massa plats. Är ”hälsningskramen” något man får stå ut med för att inte uppfattas som avvisande/avvikande?
Tacksam för tips.

Svar: Nej, man måste inte alls kramas. Precis som du tycker jag att en kram ofta är mer intim än en kindkyss, man kommer ju närmare den man hälsar på än när man böjer sig fram och andas en lätt kindkyss. Eller det gamla trevliga handslaget.

Det är lika bra att genast markera det lite mer distanserade hälsningssätt man föredrar genom att hålla fram handen extra tydligt. Eller som jag brukar föreslå, ha en vass kuvertväska under vänster arm och låta den sticka långt fram. Det blir svårt att forcera. Eller så säger man mycket soligt och vänligt medan man håller fram högerhanden ”okej att vi hälsas så här? det är mitt favoritsätt” eller något liknande som gör att den som är krambenägen inte känner sig sårad utan har fått ett erbjudande som inte går att motstå.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 17
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (32)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 32

Jag har ett annat problem. Som utlandssvensk sedan många år tillbaka har jag vanan att kindpussa alla mina vänner (tre pussar). Eftersom jag är så van att hälsa på det sättet händer det att jag gör en ansats till kindpuss av ren vana när jag är hemma i Sverige och träffar släktingar och vänner. Kindpussade min kusin när jag var hem senast och det blev en mycket olustig stämning för hon förstod inte vad jag gjorde. Då känner man sig ganska dum som kommer med såna "utlandsfasoner"...

Anna, 15:58, 7 november 2011. Anmäl

Jag brukar hålla fram handen och hälsa, de flesta brukar förstå. Sedan finns det naturligtvis undantag, de som inte förstår kroppsspråk. Jag tänker dock fortsätta med handslag. Men det är bra att ta initiativ till handslag, tycker det unerlättar för båda. Jag brukar dock inte kommentera detta med den jag hälsar på.

Sven, 11:54, 7 november 2011. Anmäl

Det hjälper inte att hålla fram handen, har försökt. Sist sa mänskan jag hälsade på "nämen du ska ha en kram". Vad gör man? Det skulle bliivit jättepinsamt om jag insisterat på handhälsning. Jag undrar vad detta hälsningskramande kommer ifrån, när kom det till Sverige? Kan inte minnas hälsningskramande förrän för 15 år sedan. Jag "tål" väl kramandet, det är ingen jättegrej, är dock nyfiken och konfunderad på hur denna sed uppstod.

u, 15:09, 6 november 2011. Anmäl

Svaret varför det blivit poulärt att kramas är nog helt enkelt att många tycker det är ett trevligt och bra sätt att hälsa, svårare är det nog inte.

Pippi Långstrump, 20:40, 5 november 2011. Anmäl

Jag tror jag är ganska vanlig och jag kramar folk jag träffar - inte för att jag tycker om det - utan för att jag upplever att det förväntas av mig! Om jag i det läget skulle fått en kuvertväska i magen eller en utsträckt hand och kommentar om att "det blir bättre så..." skulle jag skämmas och fundera på om den andra på fullaste allvar tror att jag tycker att det är så speciellt att krama henne/honom.

S, 15:49, 4 november 2011. Anmäl

En annan fundering är när man inte riktigt har etablerat en hälsningsrutin med en ny bekantskap. Jag har t ex kramat en "ny" kvinnlig vän (är själv man) där det kändes lite stelt och fel. Skall man skämta om det någon gång för att avväpna hälsningssituationen eller skall man erbjuda en framsträckt hand nästa gång. Det senare kan u kännas som en onödig markering i en spirande vänskapsrelation.

Kram eller ej, 07:46, 3 november 2011. Anmäl

En gång på gårdsplanen: "Hej då" till mor och syster, sedan hjärtlig omkramning av vänner som hälsat på över helgen. Så bakvänt, så futtigt. En kram borde betyda nånting, men det gör det inte längre. Hör också till dem som avskyr att bli hälsningskramad, men inte vågar hålla emot.

Festis, 22:19, 2 november 2011. Anmäl

@Maja Gräddnos: Va skönt att höra! Då verkar vi ju alla här i kommentatorsfältet vara rörande överrens :). Det är mysigt och trevligt att krama det man tycker om och känner i övrigt är en handskakning fullt tillräckligt. Det är väl inget som är känsligt med det? Jag har tvärt emot dig upplevt att det kramandet man är emot är "överfallandet" (fånigt uttryck, inte sant?). När man till exempel träffar en god vän på stan, som man kramar. Denna vän har med sig någon för en själv okänd som helt plötsligt finner det nödvändigt att kramas när man blir presenterade. Det är nog DET kramandet många här vänder sig emot.

Fisan (Webbsida), 14:44, 1 november 2011. Anmäl

Fisan: Nej, jag är ingen "överivrig" kramare, som jag skrev kramar jag inte okända och inte de som inte vill, men gärna vänner (ok, inte bara de allra, allra närmaste). Många kramar goda vänner, visst, men många verkar också mycket emot allt kramande.

Maja Gräddnos, 13:55, 1 november 2011. Anmäl

Jag håller med frågeställaren om att det blivit för mycket kramande. Folk förväntas nästan krama nya bekantskaper i icke-formella sammanhang och man vågar inte låta bli av rädsla för att verka konstig och att göra personen som tar initiativ till kramen sårad. Jag tycker detta är asjobbigt att ha personer så nära inpå mig och jag kramar inte ens mina egna föräldrar. Varför skulle jag det? Mitt värsta kram-minne är när min sambos släktingar från Portugal var på besök och det ville kramas mycket och länge. En kvinna hade armarna runt min midja mycket längre än vad som kan anses bekvämt. Vid sådana tillfällen känner man sig överkörd.

Vantoll, 09:26, 1 november 2011. Anmäl

Långtidsinbjudan?

Fråga: Jag har en fråga som kanske är löjlig, men ändå vill jag höra vad Magdalena tycker.

Jag har bjudit in till en middag i november, och bjöd gästerna i augusti. Ja, jag var tidigt ute, men jag gillar att planera och så har gästerna möjlighet att planera in middagen om de vill komma. Jag gjorde nog ett misstag att inte säga vilken dag senast jag vill ha svar, kom jag på i efterhand.
Nåväl, det är två långväga gäster som inte lämnat svar eller hört av sej alls. Nu är det dock några veckor kvar och de kan fortfarande höra av sej.
Men om de inte hör av sej, skulle jag gärna vilja veta några dagar innan om de kommer eller inte. Bland annat för matens skull. Hur gör jag då? Kan jag fråga dem igen om de bestämt sej? Känner mej lite tjatig, och tycker att de borde ta kontakt med mej och berätta om de kommer eller inte, och om de vill sova över.

Svar: Det är väldigt mycket i förväg att bjuda till middag flera månader innan! Risken är stor att en del glömmer datum och att svara, och de som svarar omgående, vilket ju är mest artigt, riskerar att få förhinder av oförutsedd art. Inbjudningstid: för en mindre bjudning är tre veckor i förväg lagom, för en mellanstor bjudning (omkring 20 gäster) blir en månad lagom, för en mycket stor bjudning sex veckor.

Nu har du bjudit ovanligt långt i förväg för att du tycker om att planera – men det handlar också om vad som är rimligt för dina gäster. Eftersom det redan är gjort och du har fått svar från de flesta, som jag läser ditt mejl, så kan du mycket väl höra av dig till de icke-svarande, med ett mejl eller kort där det står ungefär ”jag var ute i så god tid med min inbjudan så den kanske har kommit bort – men jag hoppas mycket på din/er närvaro på min middag den xxxxx”.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (18)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 18

@ Vaga tacka nej - du sätter ord pa det jag känner och upplever ocksa. Hände mig ocksa med julfesten pa jobbet. "Nu bjuder vi in i sa god tid att det inte finns nagon ursäkt för nagon att tacka nej" var arets tillägg till "inbjudan". Suck

Kristina, 21:11, 1 november 2011. Anmäl

Suck va segt det är när folk bjuder så långt i förväg! Man har som flera antytt inte en chans att få tack nej, eftersom man förmodligen inte har några planer för just den dagen som ligger flera månader framåt! En gång blev vi bjudna på ett bröllop som skulle gå av stapeln SEX MÅNADER efter att inbjudan skickats ut. Bruden förklarade själv att det var för att ALLA skulle kunna tacka ja. De hade t.o.m. tänkt på att en del av gästerna brukade åka på en årlig semester vid tiden för deras bröllop - (och snällt nog varit ute i god tid så att vännerna skulle kunna boka sin semester efter d e r a s bröllop). Är inte detta höjden av självgodhet vad gäller inbjudningar?!

Våga tacka nej!, 19:01, 1 november 2011. Anmäl

Har jag skickat en inbjudan och nån inte svarar är det för att de inte kommer. Då räknar jag inte med dem. Skulle de dyka upp så får jag väl säga som det är. Jag är inte min omgivnings dadda. Vill folk inte svara får de själva ta konsekvenserna av det.

Ulrika, 08:53, 1 november 2011. Anmäl

@ Magdalena Ribbing, jag förstår din reaktion men tyvärr är det erfarenheten som lärt mig att det i många fall är bättre att vara övertydlig. Bra att vi nämnt detta i kommentarerna så att varken FS eller nån kommentator gör misstaget att uttrycka sig i konstateranden istället för direkta uppmaningar.

HR, 08:28, 1 november 2011. Anmäl

Jag har ett arbete som medför att jag måste lägga 3-skiftsschema månader i förväg. Alltså uppskattar jag lång framförhållning på alla privata/sociala evenemang/inviter så jag kan planera in min fritid därefter.

Mum, 22:57, 31 oktober 2011. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Milda makter, eller kanske ursäkta, bästa @HR och @Karin, mitt svar var inte ett avsett som ett fullständigt mejl eller kort! En avslutande fras med innehållet "hoppas på ditt jakande svar" eller något liknande tänkte jag att frågeställaren skulle klara av själv.

Magdalena Ribbing, 20:36, 31 oktober 2011. Anmäl

Tycker också att Magdalenas förslag till fras är för otydlig. Att hoppas mkt på någons närvaro är ett konstaterande, inte en fråga. Känner en hel del som inte skulle fatta att konstaterandet att man hoppas att någon kommer i själva verket är en uppmaning till en själv att tala om att man kommer.

HR, 17:40, 31 oktober 2011. Anmäl

@Eva, 09:58: Jag tror att Kristina menar 'ironiskt'...

Palle, 13:18, 31 oktober 2011. Anmäl

@ Jurre - jag har inga problem att gå själv. Jag använde resor i arbetet som ETT ex. som du kanske ser står det "etc". Kan ju lika gärna vara jag själv som får annat på agendan som inte kan avbokas. @ Eva - ja det blev ju konstigt att bli phoppad av inbjudaren för att vara uppbokad så lång tid framöver när hon själv sände inbjudan så tidigt.. Men hon tänkte nog inte på det:-)

Kristina, 12:36, 31 oktober 2011. Anmäl

Konstigt förslag från Magdalena på slutet. Det framgår ju inte all FS vill ha svar på om gästerna kommer eller inte. Ja, det är underförstått, men alla fattar inte sådant.

Karin, 12:15, 31 oktober 2011. Anmäl

Jobbsurhet?

Fråga: Jag har nyligen fått ett nytt jobb, ett jobb som jag trivs med fantastiskt bra. Från flera håll har jag på sistone hört om folk som sökte mitt jobb då det var utannonserat, därav några inom min arbetsgrupp. Jag har lite svårt att förhålla mig till det – jag vill ju inte förstöra för någon annan samtidigt som jag är väldigt glad över att jag fick det här jobbet. Vad svarar man då någon säger ”ja, det är inte så konstigt att han är lite kort mot dig, han sökte ju ditt jobb, det vet du väl?” eller ”jo jag har varit här en gång förut, på arbetsintervju för ditt jobb” eller ”då återgår jag till mina arbetsuppgifter, även om jag hellre skulle vilja göra dina, du vet att jag sökte ditt jobb?”

Ska jag säga ”förlåt” eller ”jaha” eller hur ska jag agera?

Svar: Du har inte minsta anledning att be om ursäkt någonstans för att du har fått ett jobb som du har sökt. De som ville ha samma jobb och inte fick det har inte heller minsta anledning att vara sura på dig. Om de beter sig så som du beskriver, alltså att någon är kort emot dig för att du fått det jobb som personen själv ville ha, så är det den personen som beter sig riktigt dåligt. Varför ska du anklagas för att du har rätt kompetens för ditt jobb?

Nej minsann, de som surt antyder att du fått det jobb de ville ha, dem kan du lugnt le milt mot och säga att du är glad och tacksam att du fick detta jobb. Punkt. Säger de att de hellre vill ha dina arbetsuppgifter än sina egna så kan du lika milt säga ungefär “det förstår jag, jag trivs bra med dem”.
Men se inte urskuldande ut. Du har inte något ansvar för att andra inte fått det jobb du har.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (11)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 11

Det fanns nog ett skäl till att ledningen tog in någon utifrån. Om någon inifrån hade valts hade nog de medsökande kollegorna spruckit av avundsjuka. :-)

Fniss, 21:14, 31 oktober 2011. Anmäl

Tack, Sara, jag ville bara beskriva hur det kan kännas, det verkar du förstå. FS skall så klart vara glad över sitt nya jobb och ingen skall säga något dumt, men ha lite förståelse att en del är besvikna.

Människa trots allt, 22:02, 30 oktober 2011. Anmäl

Vad folk ändå är klåfingriga. Gillar verkligen Magdalenas metod att sätta somliga på plats. Jag vill ha en handbok i konsten att just så förintande subtilt sätta folk på plats i alla möjliga sammanhang.

axel, 10:37, 30 oktober 2011. Anmäl

Vänta bara till ni råkar ut för det själva ni som tycker att det är gnälligt att bli besviken m m. Sökte ett jobb, jag jobbade tillfälligt där och det var det roligaste jag någongsin gjort, men fick det inte. Gissa hur det kändes, det var INTE kul. MEN, MEN, jag sade inget till hon som fick det, utan önskade välkommen och var schyst o s v, annat hade varit omoget. Men jag hade svårt för henne, det kunde inte hjälpas. Åh vad jag ville ha det jobbet! Nu tog mitt eget jobb slut strax efteråt, och visst hade jag fortsatt vara trevlig mot henne, men inom mig... Det är nog mänskligt.

Människa trots allt, 23:07, 29 oktober 2011. Anmäl

Låter nästan som att de säger detta till dig i terapeutiskt syfte, eller för att de vill förekomma att du får reda på att de sökte jobbet på annan väg. Med terapeutiskt syfte menar jag att de känner att de behöver prata om saken för att den laddade känslan av misslyckande ska avta. Eller så vill de bara "hämnas" en aning för att de inte fick jobbet, och är förhindrade att gå direkt på chefen så då blir istället du måltavlan. Oavsett vilket, nicka och le och låt saken passera. Tänk på att de antagligen upplever att du har ett överläge, alternativt att de upplever att du TROR att du har ett överläge, och du vill inte spä på den bilden utan vara så jämlik som möjligt (för att få det trevligt på jobbet). Man kan behöva visa att man är ofarlig.

Anna, 19:28, 29 oktober 2011. Anmäl

Aldrig i livet att jag skulle avslöja att jag sökt och inte fått jobbet! Konstiga människor. Bry dig inte om dem.

Krut, 19:47, 28 oktober 2011. Anmäl

Tråkig situation. Bäst är antagligen att försöka stå över såna småaktiga kommentarer helt och varken urskulda sig eller gå till motattack. Ett kort avfärdande kan ju eventuellt vara på plats, t ex som var på sista exemplet: "gör du det". Och jag postar inte heller för snabbt.

Fenris, 17:47, 28 oktober 2011. Anmäl

@IL: mot cheferna är även sagda kollega eld och lågor över sin nya position. Det är vi på golvet som får stå ut med teatraliska suckar och ett öppet förakt mot jobb och kunder... Jag säger bara att FS kanske själv kan undersöka om han/hon själv beter sig med en ödmjukhet som inte sticker i ögonen hos folk... lättast ändrar man på sig själv ju! Men jag skrev även att om FS nu har rätt beteende så är det dumt av kollegorna och närmast ett arbetsmiljöproblem med mobbing om de är sura på henne/honom.

indira, 17:21, 28 oktober 2011. Anmäl

Det där gnällandet bekräftar väl bara att det var rätt att inte ge jobbet till någon som inte kan förhålla sig mer professionellt.

Fislisa, 16:23, 28 oktober 2011. Anmäl

indira: FS skriver att hon/han trivs väldigt bra med det nya jobbet så jag skulle nog inte tro att det klagas alltför mycket... Du kan ju säga till din kollega när det klagas för mycket "att det går att byta jobb om man inte trivs". Vilka fåniga kollegor!

IL, 15:46, 28 oktober 2011. Anmäl

Bröllopstack?

Fråga: Jag och min man gifte oss i augusti i år och hade ett hejdundrande bröllop som både vi och våra gäster verkade mycket nöjda med. Vi är i färd med att skicka ut tackkort till alla gäster (kanske lite sent men vi har flyttat samtidigt så det har kommit en massa saker i vägen). Under tiden har det droppat in tackkort från gästerna, det ar självklart kul att få kort och höra att de hade en trevlig kväll. Men min fråga är om detta är standard? Dvs att man skickar ett tackkort på posten till dem som man var på fest hos? Jag brukar självklart tacka för senast när jag träffar någon jag har varit på fest eller bröllop hos, men jag brukar inte skicka ett kort.

Som sagt jag klagar inte på att jag fatt tackkort men är det inte vi som har gift oss som ska skicka tackkort?

Svar: Det rätta, artiga och korrekta är att brudparet skriver och tackar alla som har givit presenter. Däremot tackar man inte specifikt gästerna för att de har varit med på festen – den har ju gästerna bjudits på och det vore konstigt om brudparet skulle tacka sina gäster för att dessa har festat på brudparets (och ofta brudparsföräldrarnas) bekostnad.

Att gästerna skickar tackkort för att de fått glädjen att vara med om bröllopsfesten är korrekt och rätt. Precis som man tackar för alla andra fester som man bjudits på tackar man för att man fått vara gäst på en bröllopsfest.

Så den normala gången, enligt traditionellt bruk, är att gästerna skriver och tackar inbjudaren (brudparet ofta numera, brudparsföräldrarna lika ofta) för den härliga glada bröllopsfesten som det var så roligt att få uppleva. Detta ska enligt vedertagen god etikett ske senast en vecka efter festen.

Och brudparet har en eller kanske två månader på sig att skicka sina tackkort med personligt tack för den fina skålen, kokboken, ljusstakarna eller vad det nu är som givits.

De gäster som skickar tackkort till er är alltså väluppfostrade, artiga och gör precis som de ska.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kramvägran?

Fråga: Jag arbetar på en statlig myndighet och trivs mycket bra med mitt arbete och med mina kollegor. Jag har dock ett dilemma som handlar om en av mina manliga kollegor. Han är i sextioårsåldern och är i grunden en snäll människa. Problemet som jag upplever med honom är att han behandlar män och kvinnor olika. Förmodligen utan att reflektera över det själv. Han klappar ofta mig och mina jämnåriga kollegor (vi som är i 35-45  årsåldern) på kinden och vill gärna kramas.

Jag upplever detta som både kränkande, förminskande och särbehandlande. Han skulle nämligen aldrig göra så mot en man i samma ålder. Mitt problem är att jag vill konfrontera honom med det här men vet inte hur jag ska göra. Han är ju samtidigt en välvillig och snäll person men detta beteende stör mig jättemycket.

Jag vore väldigt tacksam för Magdalenas synpunkter kring det här.

Svar: Ingen ska behöva bli rörd vid av någon mot sin vilja. All beröring, smeksam i synnerhet, ska vara ömsesidig önskan. Men det du beskriver är ett inte ovanligt beteende från inte minst äldre män som kan vilja vara lite faderligt beskyddande mot yngre kvinnor (säkert finns också äldre kvinnor som är moderligt beskyddande mot yngre män och kvinnor.) Om du vill undvika en öppen konfrontation kan du börja med att hålla en fysisk distans så gott det går. Dra dig undan från hans närhet, lyft bort hans hand från din kind eller axel som något som stör dig, som en irriterande fluga ungefär.

Kanske förmår han förstå detta. Det är klart att du kan säga direkt till honom ”jag vill inte att du rör vid mig” eller “kladda inte” eller “sluta tafsa” vilket jag tror att många kvinnor anser att man ska göra för att vara som det brukar heta, “uppriktig” och “rak.” Aggressivitet kommer att försämra arbetsklimatet mellan er, nämligen om han förstår att det han tycker är allmän hygglighet uppfattas som sexistiskt och obehagligt.

Samtidigt ska verkligen ingen människa, man eller kvinna, behöva stå ut med att bli klappad och kramad utan att själv vilja det. Så försök till en början med den milda metoden, alltså att flytta undan hans hand, att dra dig bakåt när du anar en kramattack, att aldrig ställa dig nära honom, att överhuvudtaget visa att du inte är road av fysiska närmanden om än aldrig så vänligt menade. Har detta ingen effekt måste du ta till hårdare metoder, säg då till honom bestämt när han vill kramas eller klappa dig “det där får du avstå från” eller bara ett kallt “nej!” Fortsätter han trots detta är det dags att gå till chefen och säga som det är.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (25)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 25

Eftersom det kan kännas jobbigt att uppmärksamma problemet så kan man peppa sig med att man gör "gubben" en tjänst. Om han är omedveten om det olämpliga i att krama och klappa unga kvinnor på sin arbetsplats så bör han upplysas om detta faktum. Det gynnar honom även utanför arbetslivet och senare i livet. Så säg ifrån vänligt eller prata med chefen eller facket. Du kan rådgöra med kolleger.

Lisa, 12:12, 2 november 2011. Anmäl

Om man inte känner att man på ett smidigt sätt kan säga ifrån, så får man helt enkelt gå till chefen eller HR. Chefen kan då ta ett snack med mannen. Det ena är inte bättre än det andra. Att säga ifrån: Hördudu det är hög tid att du slutar med det där klappandet. Det gör man på småbarn och du menar säkert väl, men det passar sig inte riktigt bland vuxna kollegor, är helt ok att göra om man känner att man klarar det. Annars prata med chef och/eller HR. Man kan säga att det här pågår, kollegan menar säkert väl men jag känner för min del att det är inte ok att bli klappad på och kramad av kollega på min arbetsplats. Jag vill att ni tar upp det med xxx och ser till att det upphör. Får du inte gehör kan facket stötta.

Anna d.ä, 06:38, 2 november 2011. Anmäl

Förstår inte varför det skall ligga på den som blir ofrivilligt kramad/utsatt för fysisk beröring att undvika dålig stämning. Detta ligger endast på den som tar sig friheter. Säg bara "Jag tycker inte om att du tar på mig på det sättet".

Katarina, 10:50, 1 november 2011. Anmäl

Detta är ett dilemma, eftersom de flesta inte vill skapa en otrevlig stämning på arbetsplatsen. Vad säger andra kvinnliga kolleger? Och även manliga? Tyvärr håller kvinnor ofta tyst om en sådan här sak (och om värre saker). Tala med varandra.

Liz, 21:32, 31 oktober 2011. Anmäl

"Om du vill undvika en öppen konfrontation kan du börja med att hålla en fysisk distans så gott det går. Dra dig undan från hans närhet, lyft bort hans hand från din kind eller axel som något som stör dig, som en irriterande fluga ungefär." Ursäkta, men på vilken planet skulle detta inte betraktas som konfrontation, det är ju passiv-aggressivt så det räcker och blir över. Är det i så fall inte bättre att FS vid lämpligt tillfälle tar "klapparen" avsides och förklarar att hon förstår att gesten inte är illa menad, men att hon upplever den som för intim. Det verkar ju trots allt som om de i övrigt kommer rätt bra överens.

Björn, 16:25, 31 oktober 2011. Anmäl

Ni som säger att man ska säga åt snuskhummern på ett skämtsamt sätt, inser ni att det faktum att ni säger det skämtsamt automatiskt förklarar er som lägre i rang, mindre värda och fega i jämförelse med Mr Wannabe Alfa-hane? Min erfarenhet är att aggressivitet inte förväntas från kvinnor men kan göra hela arbetsklimatet mer jämlikt.

MMM, 15:36, 31 oktober 2011. Anmäl

Sen kanske man inte får hela bilden här? Låter lite konstigt att en person går omkring och klappar folk på kinden hela tiden, finns sådana? Marlon Brando i gudfadern kanske? Jag tror man måste vara lite smidig här, särskilt om det skett några gånger, men man uppfattar det som att det är en vardagssyssla... Det gäller att göra en avvägning på vilken ton man ska sätta...

A, 08:57, 31 oktober 2011. Anmäl

Ät vitlök, skippa deodoranten o släpp en fjärt i hans närhet så ska du se att problemet upphör av sig själv..

Jenny, 22:37, 29 oktober 2011. Anmäl

Det enklaste vore nog om FS kunde lägga fram det hela lite skämtsamt: precis när han klappar på kinden så säger hon "men vet du X att när du klappar mig på kinden så känner jag mig som ett barn och det går ju fungerar ju inte alls för en tjänsteman". Och nästa gång "men kolla, nu ska han klappa mig på kinden igen, så ung ser jag väl inte ut" (till annan kollega). Tonläget är A och O, man man hålla en skarp men inte allvarlig ton så går budskapet fram samtidigt som klapparen får känna sig som en busig pojke istället för en kladdande gubbe. Man kan ofta tjäna på att tillrättavisa andra utan att de "tappar ansiktet", det blir enklare för dem att ta till sig det man säger utan att gå i försvar.

Anna, 23:30, 28 oktober 2011. Anmäl

Det verkar som ett kontaktsökande, vilket inte ursäktar hans sätt. Tänk det motsatta, en kvinna i övre medelåldern som försöker vänslas med yngre manliga arbetskamrater. Han får söka andra kontaktvägar utanför arbetsplatsen, tycker i alla fall undertecknad.

själv i 60-årsåldern, 13:16, 28 oktober 2011. Anmäl

Armstödsrätt?

Fråga: Då man delar armstöd med en främling, t.ex. på bion eller flyget, vem har då rätt till stödet? Den som först sätter armbågen på det? Själv försöker jag alltid trycka mina armbågar så nära stolsryggen som möjligt, vilket egentligen inte är särskilt bekvämt, men jag gör det för att lämna åtminstone en del av stödet åt min granne.

Svar: Det finns ju två armstöd och mest rättvist är att man tar det ena, och låter grannen ta det andra. Risken är att man blir utan stöd  om båda personerna på ömse sidor anser sig ha rätt till det armstöd man själv tänkt parkera sin armbåge på.

Så klokast är att fråga. Säg ”är det okej för dig att jag tar det här armstödet?”

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Jaaa! Jag kom med! :)

Daniel, 11:59, 28 oktober 2011. Anmäl

Det där är verkligen ett problem på flyget, platsen där man kläms från två håll som mittplatsen i en rad för tre alltid en pina. Man kan inte vara nog omsorgsfull vid bokning.

axel, 11:06, 28 oktober 2011. Anmäl

Man får införa högerregeln för armstöd. ;-)

Nina-nemo, 13:33, 27 oktober 2011. Anmäl

Valpskuld?

Fråga: Vi har en liten hundvalp, den sötaste i hela världen förstås. I helgen hade vi gäster och jag bad gästerna lägga sina kläder och väskor i klädkammaren så att valpen inte skulle tugga i sig något.
En av gästerna satte inte sin väska där, trots upprepade maningar, utan satte den på golvet i hallen (vilket vi inte uppfattade då).

Och naturligtvis, valpen åt upp väskan medan vi åt middag.

Gästen ömsom grät, ömsom var förbannad och stämningen blev tryckt resten av kvällen. Faktiskt, den enda som var glad var valpen.

Så till saken. Gästen sa att detta var på vårt ansvar och ville ha ersättning för väskan som of course hade kostat mycket pengar och var speciell, svår att få tag på en likadan och det enda hon verkligen älskade var just denna väska. Vi betalade direkt och tänkte medan vi räknade tusenlappar att denna människa bjuder vi inte fler gånger. Och vi tyckte situationen var orättvis eftersom vi hade uppmanat flera gånger att lägga sakerna så att valpen inte kunde förstöra något.

Vad säger Magdalena, var det verkligen vårt ansvar?

Svar: Det är vanskligt att beskylla någon för försumlighet, som bekant. Man kan tycka att sätter en gäst sin extra speciella handväska på golvet i en tambur i ett hem där det finns en entusiastisk valp som värdpersonerna har varnat för upprepade gånger, då är det gästen som varit försumlig, inte värdpersonerna.

Samtidigt kan man inte tvinga någon att inse riskerna med att ställa sin extra speciella handväska på golvet. Är en gäst ovillig att göra som värdpersonerna uppmanar till så kan det vara värdpersonernas sak att se till att inga gästväskor står på golvet nåbara för den intresserade valpen.

Nu har detta inträffat som varnades för och det förvånande i sammanhanget är att en gäst faktiskt ställer sin extra speciella handväska på golvet utom synhåll för andra än valpen. Normal hade varit att hänga upp väskan eller ställa den på en hylla eller ett bord. Men golvet i hallen? när nu väskan är så speciell?

Man är ansvarig för vad ens husdjur ställer till med, men nog var i det här fallet gästen så pass försumlig att hon borde ha delat summan för väskan med dig. Eller, om hon vore av den schysta och insiktsfulla arten, sagt att det var tråkigt men hennes eget fel som låtit väskan stå på golvet. Framförallt hade hon om hon varit trevlig, inte ställt till den dramatik som du beskriver.

Nu har du betalat hela den extra speciella väskan och då antar jag att du har resterna av den uppätna kvar. Hela väskan rådde väl inte valpen med?

Nästa gång ni har gäster, ta en runda innan valpen släpps lös, och kolla att ingenting ätbart, speciellt eller inte, står på golvet.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (112)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 112

Jane B - just nu kom jag på hur en handväska kan vara en investering! Man slänger runt lite vårdslöst med den och häpp! så kan man börja räkna tusenlappar!

kattmoster, 12:49, 3 november 2011. Anmäl

Är det inte lite psykovarning över den gråtande väskägaren. Hon verkar medvetet ha provocerat fram en situation för att komma över pengar. Kanske faktiskt fråga om ett bedrägeri. Jag skulle krävt kvitto på kostnaden för väskan innan jag betalat en spänn. Det går att göra elegant och med stil. "Jag måste tyvärr ha kvittot på vad du betalat för väskan, annars ersätter inte min försäkring valpskador." Jag kan slå vad om att något sådant kvitto aldrig existerat. Hon har nog betalat 50 spänn för väskan på loppis. Om jag vore FS skulle jag i efterhand begära ut nödvändiga allegat från henne just med förklaringen att de inte kan få ut försäkringsersättning utan underlag. Eftersom hon påstår sig ha betalat så mycket pengar bör det finnas papper på detta, antingen på hennes bank eller i den affär där hon påstår sig ha köpt väskan. Kan hon inte visa upp några papper kan FS faktiskt polisanmäla henne, eller stämma henne civilrättsligt (lagen om småmål kan vara tillämplig). Det finns möjlighet att rådfråga en advokat utan större kostnad. Många har särskilda mottagningar just för att svara på enklare frågor.

Acceptera inte att bli lurad på detta sätt, 09:19, 3 november 2011. Anmäl

FS skriver att de uppmanat henne upprepade gånger att ställa undan väskan, att de dessutom trots detta skulle se tlll att uppmaningarna efterföljs är inte rimligt om det inte är ett barnkalas det handlar om. Väskägaren får stå sitt kast. Hade FS däremot INTE varnat, hade det varit helt rätt att de fått ersätta väskan, om inte det går på någon försäkring.

VVV, 18:39, 2 november 2011. Anmäl

Väskmadammen som gråter över en väska kan knappast ha varit med om några allvarligare händelser. Den som vet vad som är viktigt i livet gråter inte över en förstörd väska, hur dyr den än är.

En som vet vad en riktig katastrof är, 10:56, 2 november 2011. Anmäl

Dilemma. Gästen kanske inte uppfattade det hela det kanske kom flera gäster samtidigt annars hade gästen säkert inte ställt väskan på golvet om det var tydligt att 'här har vi mycket stora problem med valpen som äter upp allt som står tillgängligt ni får absolut inte ha något i hallen som är viktigt' och värden har uppenbarligen inte uppfattat att väskan stod på hallgolvet. Att dela på kostnaden kanske rimligt men annars är det värdens ansvar. Om inget överhuvud taget kan finnas i hallen (gästerna kan knappast avgöra vad valpen är intresserad av eller inte) så borde värden ha avlägsnat allting.

Anna d.ä, 06:47, 2 november 2011. Anmäl

@ Jane B - jo om jag vore sa fanigt materialistisk sa skulle jag nog grata da. Men ärligt talat - da fick jag skylla mig själv;-) Tackar min lyckliga stjärna att jag har andra saker jag haller mer av!

Kristina, 21:40, 1 november 2011. Anmäl

Visst kan hundägaren ersätta det hunden förstör även i det här fallet - sen finns det dock inget som tvingar hundägaren att någonsin umgås med denna människa igen. Som tur är kan man välja sina vänner. Och även välja bort dem.

HR, 16:49, 1 november 2011. Anmäl

Självklart ska hundägaren ersätta det som hunden förstör.

Urban, 13:18, 1 november 2011. Anmäl

@Jane B Nu var det ju inte mig kommentaren var riktad till, men spontant känner jag att man inte köper saker man inte har råd att förlora (möjligen undantaget bil och bostad). Mina tårar är reserverade till förlusten av levande varelser ;).

Camilla, 12:31, 1 november 2011. Anmäl

@dotra, 11:15: Skulle du inte grâta om din Hermès väska Birkin, som du först i 2 âr fâtt stâ pâ väntelistan för att fâ köpa, och sedan betalat minst 6000 kr (lilla modellen), skulle gnagas sönder av en hund? sedan är det ju en annan sak att om man gör en sâdan investering, sâ är man verkligen osmart om man lâter den stâ pâ golvet, oavsett existens av valp eller inte, och därmed fullt ansvarig!

Jane B, 12:17, 1 november 2011. Anmäl

Boendebetalning?

Fråga: Vet att detta varit uppe och då angående gåvor, men hur ser du på att man delar ett semesterboende?

Två  par och en singel delar en semesterbostad en vecka. Kostnaden är för en lägenhet med 3 sovrum, vardagsrum o kök. Alla har därmed sina egna sovrum. Ska bostadskostnaden delas, enligt dig, på fem personer eller på tre?

Svar: Rimligtvis bör man dela på fem, eftersom det är fem personer även om paren delar rum. Kanske är singelrummet lite mindre? Men det spelar egentligen ingen roll, kök och vardagsrum och badrum osv är ju gemensamma utrymmen, och singeln ska inte behöva betala för hälften av paren beträffande dessa delar. Så jag tycker absolut att delat på fem är rätt.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (19)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 19

@Anna själv tredje. Ditt resonemang håller inte riktigt. Varför skulle man ändra alla planer och bokningar för en som sista minuten vill följa med. Ni övriga är väl inte livegna? Ni som bokat stugan bestämmer väl själva om ni vill boka av och boka en större stuga. Själv skulle jag aldrig kräva av kamraterna att boka en ny stuga om jag vill följa med i sista minuten. Jag hade isåfall erbjudit mig att sova i soffan eller på golvet på medtagen luftmadrass eller liknande. Och accepterat om övriga sällskapet inte tycker att det passar planeringen att jag följer med. Det gäller förstås både par eller singlar. Och när det gäller en stuga finns det möjlighet att göra en fördelning av gemensamma utrymmen per person och en annan fördelning per rum. Men jag har sällan eller aldrig hört att man inte kan tänka sig att dela rum när man delar stuga. Om man inte gillar att dela utrymmen så brukar man välja hotell istället. Konstigt exempel.....

Anna d.ä, 07:12, 2 november 2011. Anmäl

Varför ska man inte dela det på rummen? Kanske rimligare att dela det annorlunda dvs singeln betalar 75% av parens kostnad?

Camilla, 04:42, 31 oktober 2011. Anmäl

Självklart delas på 5! Samma skulle jag säga om det var 5 singlar och endast 1 fick ett eget rum.

IL, 16:14, 28 oktober 2011. Anmäl

@ Kim. Låt säga att man hyr en stuga eller annat boende där utöver själva rummen även betalar förbrukning förknippad med boende, t.ex. kostnader för vatten, städning etc. Duschar paret - och förbrukar således vatten - i större eller mindre andel än singeln? Jag förutsätter att de i normalfallet inte duo-duschar. Paret drar även in mer smuts i lägenheten/stugan således ökat slitage... Skall även sägas att jag är gift och således ingår i ett par och därför inte talar i egen sak.

Katarina, 16:03, 27 oktober 2011. Anmäl

Jag håller inte med om att man självklart ska betala per person. Kostnaden för en hyrd lägenhet brukar hänga ihop med antalet rum. Om nu singeln inte delar rum med någon annan så tvingas man ju hyra en större lägenhet än man annars skulle gjort. Så att par betalar mindre per person än en singel tycker jag är helt rimligt. Det rättvisaste är väl att man gör som någon föreslog och delar kostnaden för gemensamma utrymmen per person och "privata" delar på dem som utnyttjar dem. Naturligtvis får man ta hänsyn till om singelrummet är mindre, hur prissättningen för en mindre lägenhet ser ut, osv. P.S. DN:s funktion för att blocka folk som postar för snabbt funkar inte - även om man inte postat något tidigare så får man en popupp som uppmanar en att sänka farten.

Kim, 13:38, 27 oktober 2011. Anmäl

Ett par och en singel har en ménage à trois. 48 dar senare gör paret slut. Singeln kör i 80 km/h. När möts de?

Nick, 00:53, 27 oktober 2011. Anmäl

Två par och en singel planerar att hyra lägenhet med 3 sovrum, totalhyra är 900 euro och de delar på 5 dvs 180 per person (360 per par). Innan de bokat anmäler ytterligare en singelvän intresse för att följa med. De båda singlarna vill inte dela rum och man överväger därför en lägenhet med 4 sovrum för 1200 euro, vilket delat på 6 blir 200 per person (400 per par). De båda paren kommer då på att istället för att betala mer för att dela badrum med ytterligare en person kan de tillsammans hyra en lägenhet med 2 sovrum för 600 euro, dvs 150 per person och 300 per par. De båda singlarna kan hyra en likadan och får därmed betala 300 per person men får i gengäld egna rum. Alla är glada och nöjda?

Anna själv tredje, 23:12, 26 oktober 2011. Anmäl

En stuga kan inte betraktas som ett hotell. När man tar in på hotell betalar man för singel eller enkelrum och ibland finns dubbelrum för singelanvändning. Men en stuga är ju köksytor, vardagsrum, gemensamt badrum osv. Ska absolut delas per person. Likaså matinköp, bensinpengar, presenter, insamlingar osv allt ska delas per person och inget annat. Tyvärr dock vanligt att par kräver att det inte ska delas per person utan att ett par ska ses som enhet hävdar de, det blir då svårt för singeln att hålla emot oftast bråkar singeln inte och det hela får fortgå.

Anna d.ä, 19:57, 26 oktober 2011. Anmäl

När blev det en uppoffring att dela rum med sin partner? Det gör i vart fall jag högst frivilligt, utan att begära att ev singlar som också finns i lägenheten ska subventionera våra kostnader när uppdelningen i rum beror på att vi vill sova tillsammans. Singeln går om aftonen in till ett tomt rum. Jag går in till ett rum innehållande min flickvän. Känns främmande att hennes närvaro skulle ge mig 50% rabatt på hyran. Tredelning är alltså rimligen uteslutet. Femdelning är enklast, och rättvist. Men visst kan man också göra som Anders 17:01 föreslår och slå ut det över nyttjande av alla rum. Det blir ett slags mellanting som jag har svårt att se att nån skulle protestera mot.

Fenris, 18:36, 26 oktober 2011. Anmäl

Greger och AnnaB, jag saknar själv partner. Skulle det bli bättre om jag sov i något av parens rum? Jag kräver inte att få vara med i skeden, det vore att gå till överdrift.

Aneladgam Gnibbir, 18:26, 26 oktober 2011. Anmäl

Ohygienpatienter?

Fråga: Som sjukgymnast kommer jag hela tiden i närkontakt med människor som brister i respekt för mig. De kommer till mig som patienter, jag ska ta i dem och arbeta nära inpå dem med deras kroppar – och förvånande ofta har patienterna usel hygien. De har smutsiga fötter som stinker, långa hemska tånaglar som jag ska ta i, otvättade kroppar som jag måste behandla.

Svettlukt verkar en del patienter tycka är naturligt – men det tycker inte jag. En del manliga patienter har boxershorts där deras “private parts” ramlar ut i min åsyn – och kvinnor har stringtrosor som visar precis allt. Jag står faktiskt inte ut med all denna oönskade intimitet som tvingas på mig – det måste gå att ha kalsonger och underbyxor som täcker det de ska täcka och det kan inte vara omöjligt att tvätta fötter och underliv och armhålor. Det är inte en åldersfråga, jag har lika många unga patienter som äldre med detta beteende.

Vad kan jag säga till dessa smutsiga och respektlösa patienter?

Svar: Det du beskriver kan många inom vård- och omsorgssektorn instämma i. Alla människor förstår inte vikten av att tvätta sig eller sköta sin hygien så som de borde när de ska röras vid av andra som ska ge dem hjälp på olika sätt.

Man kan tycka att de som arbetar med dem som är hjälpbehövande skulle tolerera en hel del, och så är det givetvis – men det finns verkligen gränser. Att gå till en sjukgymnast utan att ha tvättat sig och tagit på rena underkläder som skyler ens intimaste delar är som du skriver respektlöst. Det är därtill nonchalant, obehagligt i högsta grad och absolut inte acceptabelt. Det är en annan sak om det gäller människor i akut nöd eller som saknar bostad och hygienutrymmen,  eller av andra skäl inte förmår tvätta sig. Men det är inte dem du beskriver, förstår jag, utan så kallade vanliga människor som frivilligt skaffar sig professionell hjälp.

Så dessa vanliga människor som medvetet struntar i att iaktta elementär hygien inför sitt besök hos dig kan du tillrättavisa. Du kan säga ”det finns ett tvättrum därborta, du behöver tvätta av dig ordentligt, både kropp och fötter, innan jag behandlar dig”. Och de som har kalsonger eller  trosor som inte täcker deras könsdelar kan du säga till att de vid besök hos dig ska ha ett annat slags underkläder.

Men det är inte säkert att dessa patienter själva inser hur de uppfattas, så kan du ha en både resolut och vänlig ton när du säger till dem vad som gäller är det bra.

Människor är ofta mer obetänksamma än direkt illvilliga. Samtidigt är det intressant att dålig hygien fortfarande är så vanlig som du och många med dig tvingas notera, trots allt som skrivs i ämnet och all propaganda för renlighet som pågår. Man hade ju hoppats att det gamla Lort-Sverige (radioserie 1938 av författaren Lubbe Nordström) vore gången tid. Så illa som dåtidens misär är det kanske inte numera, men alltför många förefaller leva i förhoppningen att deras otvättning eller direkta smutslukt inte märks. Det gör den.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (78)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 78

Vilken tur att du fått en tankeställare, "bag.lady". För - nej - "man" behöver inte förfalla till dålig hygien för att man är sjukskriven. Möjligen är man ursäktad om man lider av svår psykisk sjukdom. Men annars finns väl ingen ursäkt för att sluta tvätta sig och byta kläder. Sedan är det en annan sak om stylingen inte är densamma, i alla fall så länge man håller sig inom hemmets fyra väggar.

Eva X, 08:48, 2 november 2011. Anmäl

Jag önskar att Bulben talar om vilket sjukhus hon/han jobbar på. Nog för att jag sköter min hygien och har hela och rena underkläder på mig varje dag så är jag lite orolig gällande den inställningen överlag som Bulben uppvisar. Vilka fler områden har han den inställningen i? Jag blir nervös vad gäller vårdkvalitet och vårdhygien.

Tomas, 16:01, 1 november 2011. Anmäl

Vi får hoppas att Bulben inte har för avsikt att specialisera sig inom geriatrik.

Jena, 11:11, 1 november 2011. Anmäl

Det kanske är för att frågeställaren är just sjukgymnast som den här frågan blir aktuell. Som undersköterska får man, inte alltför ofta, ta itu med patienter som stinker av svett och ångest, och dessutom har kissat och bajsat ned sig. Eller inte har några underkläder överhuvudtaget. Ibland har sjuka människor annat att bry sig om än sin personliga hygien. Samtidigt kan man kanske ställa högre krav när det handlar om just ett planerat mottagningsbesök eller gymnastikpass, jag vet inte. Jag hade en tjejkompis i gymnasiet som alltid duschade en extra gång, parfymerade sig och bytte till sin finaste spetsbehå och fintrosor varje gång hon skulle på ett läkarbesök. Det tyckte jag personligen var rätt neurotiskt.

Usk, 21:51, 31 oktober 2011. Anmäl

Det handlar om två olika saker här: som vårdtagare ska man självklart se till att vara hel och ren vid ett vårdbesök. Men som vårdgivare bör man ha en professionell inställning till sina patienter och inte en sådan attityd som t.ex. bulben och FS visar upp här.

Misan, 10:32, 31 oktober 2011. Anmäl

Nej, man måste inte acceptera vilket skit som helst. Ni patienter har valt att göra vårdmötet till en kundrelation som vilket annan, då är det bara att köpa att säljaren har krav. Att din bristande hygien stör mig och att du får hitta en annan läkare ligger inom vad du får klara som människa. Klarar du inte det så duscha?

Bulben, 06:51, 31 oktober 2011. Anmäl

Jag kan tänka mig att de flesta som går till sjukgymnast är sjukskrivna. Jag har själv varit långtidssjukskriven och då går man ju mest hemma och sjavar och bryr sig inte om hygienen så där speciellt mycket. Man vänjer sig lätt vid sin egen odör och glömmer att andra kanske stör sig på den. Jag tycker det är bra att nån säger till. Ok att en del tar illa upp man vadå? man får sig en tankeställare. nÄR jag var sjukskriven kunde jag gå till affären med samma kläder jag gått och stått i en vecka. Nu efteråt skäms jag, önskar att nån hade sagt till mig, nu kanske de snackar om mig på stan som skunkkärringen.

bag-lady, 20:14, 29 oktober 2011. Anmäl

Förtydligande: Givetvis skall man iakttaga god hygien både som vårdtagare och -givare. Jag syftade på att MR föreslog att FS skulle tillrättavisa patienten och peka på tvättrummet, vilket sannolikt skulle försämra vårdrelationen. Att patientens bristande hygien/oblyghet stör vårdgivaren ligger inom ramen för vad man professionellt måste kunna hantera.

Boel, 10:58, 29 oktober 2011. Anmäl

Har själv haft patienter som både luktat apa, haft apparaturen utanför kallingarna och nyst mig rakt upp i ansiktet. Och? Det faller inom ramarna för vad man räknar med under en arbetsdag, liksom att bli utskälld, kallad psykopat och hotad med diverse anmälningar. Det är aldrig okej att slå, olagligt hota, stalka eller tafsa på vårdpersonal - resten måste vara okej, annars får man en kort karriär inom vården. Hade häromveckan en patient som inte har duschat på kanske 10 år. Luktade så där, jag var på god väg att kräkas, men kunde ändå känna full respekt för människan. Och så måste det vara.

Hermina, 22:54, 28 oktober 2011. Anmäl

Heja Tanten! Utmärkt sammanfattning av detta vedervärdiga plagg (?). Bättre kan det inte sägas, ej heller behöver man säga mer än så!

Jonas 54 sthlm, 20:23, 28 oktober 2011. Anmäl

Slätringsskrock?

Fråga: Jag har en god vän som bär en vigselring han ärvt av en bortgången släkting på sitt långfinger och jag har i möten med andra personer sett vad jag tycker ser ut som vigselringar sitta på andra fingrar än just ringfingret. Ligger det någon symbolik i vilket finger man bär en vigselring på eller riktlinjer för hur man ska gå till väga om man vill bära den som ett minne alternativt smycke?

Svar: En slät ring på vänster ringfinger är en tydlig symbol för ett trohetslöfte till någon. Men har man en slät ring på något annat finger finns inte denna symbolik. Det brukar inte hindra andra som noterat en slät ring hos någon att tolka denna efter eget tycke, och inte sällan fråga eller påpeka något i sammanhanget.

Alltså kan jag ”varna” en aning för att använda ärvda vigselringar som smycken, om dessa ringar är just så symbolladdat släta som i din beskrivning – frågor kommer att uppstå och man får vara beredd på dem så länge en sådan ring bärs. Vill man ha en ärvd trohetsring som smycke föreslår jag att man tillsätter en sten eller annan dekor så att ringen ser ut som just ett smycke, inte som den traditionella trohetssymbolen. Eller så kan man minska den i storlek och bära den på ett lillfinger, då ser den inte så symbolisk ut.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (11)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 11

Re HR: Om jag har förstått det rätt så finns det två synsätt på om man ska ha ringen på vänster eller höger hand. På vänster hand för att det skulle vara "en ådra till hjärtat" som börjar vid vänstra ringfinger. På höger hand för att det är med den hand man svär trohetseden och ringen i sig själv är ju ett trohetstecken vilket då blir logiskt även det.

Agnes, 13:57, 28 oktober 2011. Anmäl

@Suzanne Du har fel.

Anonym, 11:02, 28 oktober 2011. Anmäl

Helena, de som är ute efter något kravlöst avskräcks nog inte...

TSK, 23:15, 26 oktober 2011. Anmäl

HR: Jag kan inte verifiera det här, men jag har läst någonstans att det förr i världen troddes att det gick en speciell blodåder direkt från hjärtat till vänster ringfinger, och att trolovningsringen därför symboliskt skulle hamna närmast hjärtat. Citera mig inte, dock :)

Magnus, 21:32, 26 oktober 2011. Anmäl

@Helena - kan ju bero på att du skriver *i Sverige*. I Sverige har man enligt tradition vigselringen på *vänster* hands ringfinger. Hade du varit i t ex Danmark eller Norge hade det kanske noterats att du är förlovad. (I Norge har man ingen vigselring, utan ger varandra handen vid vigseln.)

Suzanne, 16:51, 26 oktober 2011. Anmäl

@ Helena - brist på avskräckning, var det ja. Det kan ju bero på att otrohet idag ses som ett livsstilsval (om JAG gör det).

MT, 08:31, 26 oktober 2011. Anmäl

Även om Magdalenas varning är välmenad och befogad kan jag som bär en vigselringsliknande ring på mitt högra ringfinger sedan ett antal år tillbaka intyga att det är ytterst få personer (i Sverige) som tar notis om detta eller drar slutsatsen att jag skulle vara förlovad/gift. I avskräckande funktion mot oönskade närmanden verkar en ring, åtminstone för mig, inte fungera alls.

Helena, 17:23, 25 oktober 2011. Anmäl

I Österrike bär man vigselringen på höger ringfinger. Undrar varifrån det kommer, både traditionen att ha den på höger hand och traditionen att ha den på vänster.

HR, 13:02, 25 oktober 2011. Anmäl

Vill tillägga att man i Sverige har vigselringen på vänster ringfinger. I flera andra länder (t ex i Danmark och Norge) har man vigselringen på höger ringfinger. Det finns även länder där man sätter förlovningsringen på höger ringfinger och sedan byter till vänster ringfinger vid vigseln, liksom tvärtom i andra länder. För att ytterligare komplicera det finns det även länder där man flyttar sin vigselring från det ena ringfingret till det andra när man blivit änka/änkling. Så en slät ring på antingen vänster eller höger ringfinger signalerar i de flesta kulturer ett troheltlöfte till någon.

Anna A, 11:47, 25 oktober 2011. Anmäl

I vissa delar av Norge har man vigselringen på höger hand. Ringfingret.

Lise, 11:30, 25 oktober 2011. Anmäl