Kriskalas?

Fråga: Är bjuden på en mingel-liknade tillställning hos gamla bekanta, något som jag ser fram emot – särskilt att få träffa värdparet ifråga.
Mitt problem är att min livssituation är lite rörig, på grund av flera jobbiga motgångar, och jag vet inte hur jag ska hantera detta faktum på en mingelfest.

Hur förklarar man att allting inte är som det borde vara? Hur förklarar man på ett artigt sätt att man haft en period som varit jobbig? Och, är det rent av olämpligt att gå på en ”mingelfest” om man känner att man befinner sig mer eller mindre i en kris?

Annons:

Svar: Det är inte det minsta olämpligt att gå på fest när man har det besvärligt. Det är bara du som kan avgöra om du vill gå eller inte, men går du på kalaset så ska du inte sätta dig i ett hörn och vara olycklig, utan försöka prata och umgås med andra. Men du har absolut ingen skyldighet att redogöra för din situation. Det finns alla möjligheter att undvika att svara, frågar någon vad du gör så säger du att “ja, det är lite av varje” och ser glad ut. Då blir det inga fler frågor om inte den frågande är hopplöst korkad, och i så fall kan du fortsätta att le och motfråga ”och du?”

De som vet att du har haft motgångar och frågar om dessa kan du lugnt svara ungefär ”ja, det var jobbigt, nu är det på väg uppåt”  eller om du vill säga som det är ”det är lite tungt för närvarande men det ska nog gå/jag klarar av det” och så snabbt byta samtalsämne, typ ”hur är det på ditt jobb” – ”såg du det där TV-programmet om xxx” – ”hört något från X på länge?”

Ladda upp med några sådana färdiga repliker och kom ihåg att vanligen är människor mest intresserade av sig själva, mindre av andra.

Magdalena Ribbing

Barnbidrag?

Fråga: Jag har nyligen noterat (kände personen ifråga) och funderat över varför man i dödsannonser emellanåt ser texten t ex ”istället för blommor, skänk gärna ett bidrag till NN:s (den dödes namn) fond xxx”. Min fråga avser en helt ”vanlig” person som avlidit, ingen prominens eller dylikt (om det nu skulle göra någon skillnad).

Vad innebär detta, vad gör de anhöriga med dessa pengar? Konstig fråga kanske, men om man skulle ha för avsikt att skänka (vidare) till något gott ändamål, så borde man kanske ange det – eller? I vart fall vill jag gärna veta vad pengarna används till…

Svar: Du måste inte skicka pengar till någon fond, om du inte vill. Det är numera inte helt ovanligt med sådana önskningar i annonser, ibland till den avlidna personens barn, men också utan något egentligt syfte. Du kan alltså, om du är tveksam angående syftet, skicka ett vanligt kondoleansbrev eller blommor om du vill.

Att samla ihop pengar till minderåriga barn var sed i de kretsar där den avlidne var familjeförsörjare och samhällshjälpen till oförsörjda barn och änkor var knapp eller obefintlig. Så är inte lika ofta fallet numera.

Magdalena Ribbing

Jackettstil?

Fråga: Jag har blivit bjuden på ett engelskt bröllop där klädkoden är ”morning dress/lounge suits”. Min man ska vara en s k usher och kommer bli försedd med en morning dress men vad innebär det för mig som dam? Ber om ursäkt ifall du svarat på detta innan. Jag googlade på det och lyckades inte få någon träff i din spalt. En liten sökfunktion på etikettsidan vore en bra idé :-)

Svar: Klädkoden är alltså jackett eller mörk kostym. Din man är marskalk, och du som gäst ska ha en knälång eller liten aning längre klänning eller kjol och överdel eller dräkt i siden eller annat festfint material, alltså inte ylle eller jeanstyg eller liknande. Sparsam urringning, jag utgår från att bröllopet är traditionellt brittiskt och föregår dagtid med mottagning eller lunch efter vigseln. Gärna en flärdfull hatt om du vill, och i så fall tunna korta handskar.

Helt rätt att en sökfunktion skulle vara bra, det arbetas på en sådan men det tar tid för tekniken att finna lösning – ibland.

Magdalena Ribbing

Brudbar?

Fråga: Vi ska gifta oss i februari 2012 och jag har införskaffat ett plagg att bära över klänningen, en svandunscape som min mamma menar kan bäras i kyrkan för att man inte ska vara baraxlad i kyrkan.

Många brudklänningar är baraxlade och vad jag sett så har man ingen schal över axlarna i Sverige.

Har googlat lite och läst att det anses okej att visa hela sin fina vita klänning.

Jag vill visa min klänning utan att ha något över men undrar hur du ser på saken?

Svar: Din mor har rätt. Enligt vedertagen hyfs och stil är man inte barärmad eller baraxlad i en kyrka eller annan helgedom.

Nutida brudar med stora urringningar och bara armar gör fel sett ur den synvinkel som är korrekt och rimlig.Vigselakten är en stor högtid då två personer enligt Svenska kyrkans formulering “inför Gud och denna församling” avger det livslånga löftet att leva tillsammans i trohet. Detta löfte är själva kärnan i bröllopet – inte att bruden ska visa sin upp sin tjusiga klänning för församlingen, den ser ju gästerna resten av kvällen. I en religiös lokal är man inte urringad och sexig – och en brudklänning som är axelbar och djupringad är det knappast för att bruden söker svalka utan för att hon vill vara attraktiv och sexig vilket kan passa utanför kyrkans område men inte framför altaret.

Så vill du vara rätt klädd ska du ha din svandunscape i kyrkan – när du har gått ut kan du vara hur ringad och baraxlad som helst.

Magdalena Ribbing

Hyllningssanning?

Fråga: Jag är chef över en medarbetare som ska fylla 50 år och vi ska fira personen gemensamt med hela företaget, tårta, blommor, present och tal från chefen.

Problemet är att medarbetaren har en knepig attityd, jobbet blir gjort men under protester. Jag har tagit upp detta direkt med personen vid ett flertal tillfällen, och det har blivit bättre.

Men nu är frågan inför detta tal som jag ska hålla. Hur ska jag lägga upp det? Jag vill ju att det ska vara personligt, och lite roligt, men absolut inte på personens bekostnad såklart. Denna medarbetare har självklart sina goda sidor också, men det som är mest kännetecknande är just den kritiska attityden.

Alternativet är att hålla ett väldigt kort och opersonligt tal, men det känns fel det också.

Svar: Vid ett hyllningstal som ju detta ska vara, bör det som är negativt undvikas. Samtidigt ska osanning undvikas förstås, det blir fel för alla som vet hur det ligger till.

Du kan ta fasta på jubilarens fördelar, och säga något åt det här hållet ”X har många goda sidor och emellanåt även en kritisk attityd mot arbetet – jobbet blir alltid gjort och det är ju meningen med verksamheten här” och så fokuserar du på något som är bra som personen gör, kanske noggrannhet, engagemang för resultatet eller kunderna, kanske är personen extra bra på att förklara eller berätta. Att personen har förbättrat sitt sätt efter samtal med dig är ju också positivt, det kan kanske uttryckas som ett beröm, kanske: “X har visat sig vara beredd till förbättringar, sådant är manna för en chef.”

En chef på ett mycket stort företag berättade för mig att hon vid avtackning och jubileer alltid frågade ett par medarbetare runt den som hon skulle hyllningstala till om deras uppfattning om personen i fråga, och då brukade få intressanta aspekter att ta med i talet. Sådant som hjälpsamhet i det tysta, generositet, vilja till uppmuntrande av andra och mycket mer som inte alltid syns för en chef kunde komma fram vid dessa frågor.

Magdalena Ribbing

Kavajsmoking?

Fråga: Ska på en stor fest kommande helg. En del ”celebert” besök väntas. En riktig gala i min och mångas ögon helt enkelt!

Men nu till det förbryllande – klädkoden. Enligt inbjudan lyder klädkoden ”Kavaj”, men jag vet att flera av deltagarna kommer att bära smoking respektive långklänning. Jag tänkte själv också bära smoking, inte minst nu då jag vet att andra gäster kommer bära det. Jag vill ju inte klä mig ”sämre” och om smokingen får luftas bär jag den gärna. Men nu undrar om det egentligen är okej? Hur bör jag hantera detta?

Svar: Så bra att du själv ifrågasätter klädvalet som en del gäster tydligen gör mot inbjudans klädkod!

Vill man vara ohövlig och visa hur självupptagen man är struntar man i inbjudarens klädselangivelse och gör som man vill. De deltagare som klär sig i smoking och lång klänning till angiven klädkod Kavaj beter sig ouppfostrat och dumt, utöver att det är direkt fel. Smoking är en klädnivå, Kavaj en helt annan.

Alltså: avstå från att lufta din smoking och klä dig som inbjudaren bett gästerna göra; eftersom du är man i en snygg kostym, gärna mörk eftersom det är så fin fest, vit skjorta, sidenslips gärna i milda färger, svarta skor.

Magdalena Ribbing

Dyrkrogsnej?

Fråga: Jag hade för en tid sedan en långväga gäst på besök hemma hos mig, under de dagar gästen var här bestämde vi att äta middag på restaurang vid två tillfällen. Den första restaurangen bokade jag åt oss och den andra valde jag utifrån vad min gäst önskade äta denna kväll. När jag åker ned (en kvart före reservationen) för att möta min gäst vid restaurangen vi har kommit överens om får jag ett samtal där gästen säger att jag ska komma till en annan restaurang för att denna har ångrat sig och vill äta billigare istället. Är det verkligen okej att göra så här? Jag förstår om någon inte vill spendera mycket pengar på mat men då tar man väl upp det i god tid innan vi ska sätta oss ner för att äta? Nu blev det istället så att jag mycket hellre hade stannat hemma än ätit på syltan vi hamnade på.

Svar: Man får stå ut med att ens vänner inte alltid beter sig som man har tänkt. Du skulle förstås innan du valde krog ha diskuterat med din gäst vilket ställe som var lämpligt. Ni skulle ju betala var och en för sig eller dela på notan, och det är förståeligt att din gäst insåg, fast alltför sent, att det skulle bli för dyrt  med den krog du beställt bord på, och därför valde en annan krog.

Men som sagt, du skulle ha pratat med med din gäst i förväg, och gästen förstås med dig, ni har båda har ett ansvar angående utgifterna; att gästen inte vill lägga ut så mycket pengar på krogbesöket skulle du ha fått reda på, och då hade du fått möjlighet att säga att du i din tur inte vill gå på en dålig krog. Ni kanske kunde lagt pengarna på någon färdig god mat och tagit hem den istället för att gå ut.

Så ni gjorde fel båda två. Det är alltid bäst att prata i förväg när det handlar om kostnader som ska delas.

Magdalena Ribbing

Smokingstövlar?

Fråga: Reglerna för de olika klädkoderna har blivit luddigare för varje år som går och min fråga är om man idag kan ha en snygg högklackad stövel till en kort smokingklänning om klädseln är Smoking?

Svar: Helt rätt att klädgränserna suddas ut mer och mer – men till en smokingklänning kan man inte ha stövlar ens om dessa är tjusiga; stövlar är fritidsklädsel, så risken är att hur snygga stövlarna än är blir det lite som att ha tumvantar istället för långa handskar till frackklänningen. Modebilder är en sak, verkligheten en annan, och vill du vara korrekt klädd är de enda rätta skorna till smokingklänningen tunna och aftonbetonade. Däremot är det inte alls nödvändigt med högklackade skor, de kan lika gärna vara platta eller med halvlåg klack, bara de är aftontunna och fina!

Magdalena Ribbing

Grannhälsande?

Fråga: Jag läser spalten regelbundet och har kommit över ett inlägg från 2009 där frågeställaren undrar hur man hälsar när man är nyinflyttad i ett villaområde. Jag undrar om samma sak gäller när man är relativt nyinflyttad i ett bostadshus. Jag har relativt nyligen flyttat in hos min sambo och jag funderar på om man behöver ringa på hos alla grannar för att hälsa.

Svar: Den som gör sig besväret att presentera sig för sina grannar gör ett gott intryck och uppför sig väl. Men mycket få personer gör detta. Så du kan göra som du vill – jag skulle tro att ju färre bostäder huset har desto viktigare att man går runt och ringer på och säger ”ursäkta om jag stör, jag vill bara presentera mig/hälsa eftersom jag just flyttat in hos min sambo xx och jag heter yy”.

Magdalena Ribbing

Förslagsosvarande?

Fråga: Jag har skrivit en historisk bok, utgiven på eget förlag. Boken är sänd till flera filmbolag, bland dem SF, med frågan om det finns intresse att göra en film av den. Inget av filmbolagen har besvärat sig med att svara eller ens meddela att de mottagit boken. Är det meningen att man ska förstå av sig själv att ointresse föreligger? Eller ska man bara finna sig i att personer och institutioner inte svarar på brev? Vad säger vanlig artighet?

Svar: Vanlig artighet är att svara på en förfrågan oavsett vad svaret blir. Får man en fråga om intresse föreligger för en bok, ett projekt, ett manus, en idé så svarar den som tillfrågats men inte är intresserad att tyvärr finns inte resurser för närvarande till detta, eller vad det kan vara för orsak till att man tackar nej.

Men det är en mycket vanlig ovana, eventuellt är den särskilt svensk, att inte svara på det man inte tänker engagera sig i.

Förlag och institutioner liksom många privatpersoner brukar hävda att de får så otroligt många förslag och manus osv att de absolut inte hinner svara på sådant som inte intresserar dem. Chefer av olika slag har inte tid, och deras assistenter är upptagna med andra ärenden och hinner inte svara åt chefen med avböjanden av förslag.

Enligt min uppfattning är detta dumheter. Naturligtvis hinner  de flesta svara kortfattat hövligt på en förfrågan. Är man utsatt för sådana oändliga mängder frågor och förslag att det är ogörligt att man själv svarar så måste man kunna fördela svarandet på andra. Eller skaffa ett standardsvar, det finns säkert en datorfunktion som gör det enkelt att tryckar på en knapp som sänder iväg ett meddelande, ungefär ”Tack för ditt erbjudande som vi tyvärr måste tacka nej till. Vänliga hälsningar Företaget Chefen”

Men i likhet med alla som inte bryr sig om att svara ens på personliga inbjudningar, en trist drullighet som är vanlig vilket även noterats i denna spalt, anser väl ansvariga  som du skickat din bok till att de inte behöver höra av sig om de inte tänker använda ditt förslag och att du ska förstå detta av dig själv efter en tid av icke-svarande.

Bedrövligt. Oartigt. Slött. Fel.

Magdalena Ribbing