Kriskalas?

Fråga: Är bjuden på en mingel-liknade tillställning hos gamla bekanta, något som jag ser fram emot – särskilt att få träffa värdparet ifråga.
Mitt problem är att min livssituation är lite rörig, på grund av flera jobbiga motgångar, och jag vet inte hur jag ska hantera detta faktum på en mingelfest.

Hur förklarar man att allting inte är som det borde vara? Hur förklarar man på ett artigt sätt att man haft en period som varit jobbig? Och, är det rent av olämpligt att gå på en ”mingelfest” om man känner att man befinner sig mer eller mindre i en kris?

Annons:

Svar: Det är inte det minsta olämpligt att gå på fest när man har det besvärligt. Det är bara du som kan avgöra om du vill gå eller inte, men går du på kalaset så ska du inte sätta dig i ett hörn och vara olycklig, utan försöka prata och umgås med andra. Men du har absolut ingen skyldighet att redogöra för din situation. Det finns alla möjligheter att undvika att svara, frågar någon vad du gör så säger du att “ja, det är lite av varje” och ser glad ut. Då blir det inga fler frågor om inte den frågande är hopplöst korkad, och i så fall kan du fortsätta att le och motfråga ”och du?”

De som vet att du har haft motgångar och frågar om dessa kan du lugnt svara ungefär ”ja, det var jobbigt, nu är det på väg uppåt”  eller om du vill säga som det är ”det är lite tungt för närvarande men det ska nog gå/jag klarar av det” och så snabbt byta samtalsämne, typ ”hur är det på ditt jobb” – ”såg du det där TV-programmet om xxx” – ”hört något från X på länge?”

Ladda upp med några sådana färdiga repliker och kom ihåg att vanligen är människor mest intresserade av sig själva, mindre av andra.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (33)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 33

Jo tack, bra. Själv då?

Nils Bruhner, 13:58, 3 december 2011. Anmäl

Selma: Håller helt med, ni som är känsliga för vissa frågor, "ladda upp" med andra ämnen, blir det tyst blir det lätt "förhör", känner igen det. OBS jag tar hänsyn till hur den andre svarar, men ju tystare den andre är, ju svårare. Om det känns för jobbigt att göra så kanske man skall stanna hemma den gången. P.S Hoppas FS får en trevlig fest, känn efter vem du kan berätta mer eller inte för. Bra förslag att träffas en annan gång och prata mera om festen inte blir sådan.

Maja Gräddnos, 14:25, 2 december 2011. Anmäl

Är det bara jag som läser igenom tidigare inlägg innan jag ställer frågan om det bara är jag som uppfattar något på ett visst sätt? :P Bortsett från den detaljen tyckte jag Annas inlägg var vettigt också. Så även Åsas - de allra flesta hör nog stor skillnad och förstår om man vill fortsätta berätta eller inte. De som inte gör det får man stå ut med, eller vara ännu tydligare med.

Fenris, 23:11, 1 december 2011. Anmäl

Tycker också J:s förslag är lysande. Det ska jag sno rakt av!

em, 20:44, 1 december 2011. Anmäl

"Hur förklarar man att allting inte är som det borde vara? Hur förklarar man på ett artigt sätt att man haft en period som varit jobbig?" Är det bara jag som uppfattar att FS VILL berätta att allt inte är så bra, men inte göra det på fel sätt eftersom festen är en lättsam tillställning? Mitt tips till dig FS är att ta kontakt med värdparet innan festen och t.ex. fika eller prata länge i telefon/skype, så att du får tillfälle att vara mer personlig med dem och "catch up" (kommer inte på vad vi säger på svenska). Till de du känner på festen kan du säga "jo jag har haft det lite jobbigt, vi får ta det nån annan gång för nu är det ju fest" eller "vi får träffas och prata om det nån gång". Du har fått många tips på vad du kan säga till de som du inte känner eller inte vill berätta om din situation för. På ett mingelparty ska man inte fastna med en person hela kvällen utan prata en stund och sedan gå vidare. Därför finns möjligheten att berätta någon rolig anekdot flera gånger, det kan ju finnas dråpliga historier att utvinna ur en kris också! Om det är så att man vill prata om sin situation alltså. Jag tycker det är roligt när folk på fest är lite personliga och inte bara berättar om lycka och framgång. Framförallt om det görs med humor!

Anna, 20:09, 1 december 2011. Anmäl

Jag tycker att man hör skillnad på ett "lite av varje (men jag orkar inte prata om det) och ett "lite av varje (det är så mycket att jag inte vet vart jag ska börja att berätta). Man känner det på kroppsspråket, blicken, tonfallet. Att lyssna är inte bara att höra orden som sägs, utan hur de sägs. Man måste ju känna av om det är ett lämpligt tillfälle för "utfrågning".

Åsa S., 13:44, 1 december 2011. Anmäl

Jag tycker att J:s förslag är lysande. Här kommer applåder! Och jag postar inte alls för snabbt.

Klöveresset, 12:13, 1 december 2011. Anmäl

Visst kan man tycka att det är irriterande med folk som frågar ut en och inte förstår hintar, men ibland tycker jag att folk som klagar på såna personer borde också fundera över hur de själva är som samtalspartner. Ofta tror jag utfrågarna sätter igång för att de uppfattar den andre som svårpratad, och tycker det är pinsamt om det blir tystnader i samtalet. De flesta gör nog så gott de kan.

Selma, 10:20, 1 december 2011. Anmäl

@Korkad. Jag förstår dig, jag skulle nog också ha uppfattat "lite av varje" som att man väntar på följdfrågor för att få berätta mer, i alla fall om personen sedan tystnar. Skulle personen däremot direkt byta ämne skulle jag nog inse att de inte ville prata vidare om det.

Selma, 10:13, 1 december 2011. Anmäl

Korkad: Vad är det som säger att dina bekanta och vänner faktiskt vill berätta/skryta (som du kallar det), om allt det där. De kanske känner sig tvungna pga dina följdfrågor. Lite av varje från mig betyder verkligen -det vill jag inte prata om. Jag avskyr folk som gräver i mitt privat och jobbliv. En gång var jag tvungen att säga det rakt ut till en grävare, efter fem uppenbart undvikande svar. Personen blev tvärsur. Det kanske var du ;)

CvbT, 09:38, 1 december 2011. Anmäl

Barnbidrag?

Fråga: Jag har nyligen noterat (kände personen ifråga) och funderat över varför man i dödsannonser emellanåt ser texten t ex ”istället för blommor, skänk gärna ett bidrag till NN:s (den dödes namn) fond xxx”. Min fråga avser en helt ”vanlig” person som avlidit, ingen prominens eller dylikt (om det nu skulle göra någon skillnad).

Vad innebär detta, vad gör de anhöriga med dessa pengar? Konstig fråga kanske, men om man skulle ha för avsikt att skänka (vidare) till något gott ändamål, så borde man kanske ange det – eller? I vart fall vill jag gärna veta vad pengarna används till…

Svar: Du måste inte skicka pengar till någon fond, om du inte vill. Det är numera inte helt ovanligt med sådana önskningar i annonser, ibland till den avlidna personens barn, men också utan något egentligt syfte. Du kan alltså, om du är tveksam angående syftet, skicka ett vanligt kondoleansbrev eller blommor om du vill.

Att samla ihop pengar till minderåriga barn var sed i de kretsar där den avlidne var familjeförsörjare och samhällshjälpen till oförsörjda barn och änkor var knapp eller obefintlig. Så är inte lika ofta fallet numera.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (11)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 11

Men varför i hela fridens namn talar alla om "familjeförsörjaren" i singular. Finns det inte två familjeförsörjare i de allra flesta familjer idag? Att sedan dagens inkomster för båda parter ofta är något för låga för att var för sig kunna försörja en hel familj är en sak. av den anledningen skulle en fond för barnen även kunna vara aktuellt när mammor går bort. Det låter lite väl övre medelklassideal anno 1950-tal att tala om pappan som familjeförsörjaren, istället för en av familjeförsörjarna.

En av två familjeförsörjare, 09:10, 2 december 2011. Anmäl

Jag håller helt med Helena

JohannaK, 18:41, 1 december 2011. Anmäl

Helena. Att be om hjälp när man är behövande är aldrig förkastligt. Att utgå från att folk försöker "snika åt sig pengar" när de förlorat en familjemedlem tyder ju på en hyfsat tråkig människosyn. Hoppas du får en muntrare syn på dina medmänniskor med åren :)

Martin, 16:35, 1 december 2011. Anmäl

Liselotte, Hm och Martin. Alltså - så gör man ju i en del kulturer när familjeförsörjaren dör. Men här behövs inte det, eftersom barnen får barnpension och mamman efterlevandepension och räcker inte det finns soc. Alla skolor - till och med på universitetsnivå - är gratis, och dessa barn kommer att få CSN som alla andra, så deras framtid påverkas inte i något som är väsentligt. Alltså handlar det bara om att snika åt sig extra, vid ett tillfälle där det kan vara svårt att säga ifrån. Däremot är det fint att uppmuntra till bidrag till t.ex. forskning om den sjukdom som den avlide dog av! Så att andra barn slipper förlora sin pappa tidigt.

Helena, 14:36, 1 december 2011. Anmäl

Varför skulle det vara förkstligt att be om en slant, itället för blommor, till barnens framtida trygghet om familjeförsörjaren dött?

Martin, 10:56, 1 december 2011. Anmäl

Om det handlar om en familj som faktiskt på riktigt hamnar i ekonomiskt trångmål p.g.a. familjeförsörjarens död, så kan jag förstå att man grundar en fond för barnen. Men, men, vad säger lagen om privata insamlingar av den här typen? Det är inte så roligt om skattemyndigheterna kommer med synpunkter efteråt.

Hm, 06:31, 1 december 2011. Anmäl

Vad olika det är. Jag skulle mer än gärna ge pengar till en pappas små barn. Har själv efterfrågat detta i samband med en begravning. Skulle verkligen kännas bra och jag skulle aldrig uppfatta det som tiggeri...

Liselotte, 20:53, 30 november 2011. Anmäl

Att samla in pengar till familjen själv, i stället för välgörande ändamål är naturligtvis helt förkastligt! I ett samhälle som vårt finns inga ursäkter för tiggeri. När min far dog skrev vi i dödsannonsen: "Tänk på hjärt- och lungfonden". Det slog nästan _för_ väl ut: nästan alla gav ett bidrag dit! Trots att man fick hem ett fint gåvobrev som man kunde ställa upp i kyrkan och sedan på mottagningen så att alla fick läsa, så kändes det lite torftigt att det var så få kransar kring kistan. Så det är en tanke: kolla gärna upp vad de andra som kondolerar tänker ge, så att det blir några kransar också på själva begravningen! Det kan låta irrationellt, men just när man sörjer en nära anhörig så kan sådant vara jätteviktigt.

Helena, 17:31, 30 november 2011. Anmäl

Håller med föregående talare. När sådana förfrågningar görs så handlar det mest om en organisation som den avlidne hade engagemang i. Därför blir pengar man sätter in där för att hedra minnet av den avlidne. Jag har aldrig hört om privatpersoner som får dessa pengar. Begravningsbyrån som håller i begravningen brukar kunna göra insättningen. Då brukar ditt namn också listas och läses upp bland de andra namnen under begravningskaffet.

Malin, 10:06, 30 november 2011. Anmäl

I en vänninas f.d makes dödsannons så hade hon skrivit in barnens kontonummer och väl på begravningen så gick det runt en korg där man kunde lägga pengar om man önskade. Jag uppfattade detta som rent tiggeri och tyckte det var mycket osmakligt. Självklart blir man väl rädd och funderar angående försörjningen då ett dödsfall kommer plötsligt och vid ung ålder men det finns barnpension och sen utföll det dubbla TGL också så det löste sig.

Frk, 09:52, 30 november 2011. Anmäl

Jackettstil?

Fråga: Jag har blivit bjuden på ett engelskt bröllop där klädkoden är ”morning dress/lounge suits”. Min man ska vara en s k usher och kommer bli försedd med en morning dress men vad innebär det för mig som dam? Ber om ursäkt ifall du svarat på detta innan. Jag googlade på det och lyckades inte få någon träff i din spalt. En liten sökfunktion på etikettsidan vore en bra idé :-)

Svar: Klädkoden är alltså jackett eller mörk kostym. Din man är marskalk, och du som gäst ska ha en knälång eller liten aning längre klänning eller kjol och överdel eller dräkt i siden eller annat festfint material, alltså inte ylle eller jeanstyg eller liknande. Sparsam urringning, jag utgår från att bröllopet är traditionellt brittiskt och föregår dagtid med mottagning eller lunch efter vigseln. Gärna en flärdfull hatt om du vill, och i så fall tunna korta handskar.

Helt rätt att en sökfunktion skulle vara bra, det arbetas på en sådan men det tar tid för tekniken att finna lösning – ibland.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

Har varit på ett antal brittiska bröllop och skulle säga att klädkoden är samma som här, alltså fin klänning, till motsats från vardagsklänning. Jag älskar hattarna som syns på bröllop, ju större och flärdfullare desto bättre. Däremot har jag aldrig sett några handskar och skulle inte sammankoppla dem med hatten.

Anonym, 15:46, 30 november 2011. Anmäl

Chick: 'Reception' kallas 'mottagning' pa svenska (det ar ju precis samma ord), precis som Magdalena skrev i sitt svar. Annars, tack for informationen!

P, 14:27, 30 november 2011. Anmäl

Här kommer råd från en som bor i England, är gift med en engelsman och har varit på massor med engelska bröllop. Gärna hatt eller fascinator (mer vanligt än hatt), inga handskar. Klänning ungefär som du hade valt till svenskt mörk kostym bröllop. Vigseln följs oftast av 'reception' som är mingel med bubbel och snittar/munsbitar och den är längre än en svensk drink och sen kommer maten. Det är vanligare med middag än lunch även i England numera men måltiden kallas 'wedding breakfast' oavsett.

Chick, 13:59, 29 november 2011. Anmäl

Åhhh, flärdfull hatt - jag vill också bli bjuden på engelskt förmiddagsbröllop!

Boel, 11:11, 29 november 2011. Anmäl

Om har googlat på morning dress så kommer det direkt upp en rad artiklar om morning dress for women eller morning dress come for women. Wikipedia har några artiklar och sedan kommer det upp ett antal sökträffar på Google!

Ingwar, 08:59, 29 november 2011. Anmäl

Brudbar?

Fråga: Vi ska gifta oss i februari 2012 och jag har införskaffat ett plagg att bära över klänningen, en svandunscape som min mamma menar kan bäras i kyrkan för att man inte ska vara baraxlad i kyrkan.

Många brudklänningar är baraxlade och vad jag sett så har man ingen schal över axlarna i Sverige.

Har googlat lite och läst att det anses okej att visa hela sin fina vita klänning.

Jag vill visa min klänning utan att ha något över men undrar hur du ser på saken?

Svar: Din mor har rätt. Enligt vedertagen hyfs och stil är man inte barärmad eller baraxlad i en kyrka eller annan helgedom.

Nutida brudar med stora urringningar och bara armar gör fel sett ur den synvinkel som är korrekt och rimlig.Vigselakten är en stor högtid då två personer enligt Svenska kyrkans formulering “inför Gud och denna församling” avger det livslånga löftet att leva tillsammans i trohet. Detta löfte är själva kärnan i bröllopet – inte att bruden ska visa sin upp sin tjusiga klänning för församlingen, den ser ju gästerna resten av kvällen. I en religiös lokal är man inte urringad och sexig – och en brudklänning som är axelbar och djupringad är det knappast för att bruden söker svalka utan för att hon vill vara attraktiv och sexig vilket kan passa utanför kyrkans område men inte framför altaret.

Så vill du vara rätt klädd ska du ha din svandunscape i kyrkan – när du har gått ut kan du vara hur ringad och baraxlad som helst.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (100)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 100

@Adele. Varför skulle en icketroende person inte kunna acceptera en kyrklig ceremoni om det är mycket viktigt för en troende partner? Samma sak gäller väl i så fall också människor som tror enligt olika läror och därför vill vigas i olika heliga lokaler. Sådant skulle då också vara respektlöst om jag förstår dig rätt. Skulle alternativet alltså vara att inte alls gifta sig, eller vad menar du. Jag menar att man som icketroende visst kan delta i och visa respekt för religiösa ceremonier om de är viktiga för ens partner. Annars kan ju relationen bli omöjlig.

Icketroende, 15:27, 2 december 2011. Anmäl

Jag kan inte låta bli att se på fenomenet icke troende som prompt vill gifta sig enligt den kristna gudstjänstordningen som att de betraktar kyrklig vigsel som vilket "tema" som helst, i detta fall temat "romantiskt bröllop i landsortskyrkan/pampiga katedralen". För några år sedan fick jag en fråga från en arbetskamrat som skulle gifta sig om jag hade några förslag på lämpliga psalmer (jag har ett förflutet som kyrkomusiker). "Men helst inga med Gud och Jesus i och sånt". Hmmm...

Adèle, 15:04, 2 december 2011. Anmäl

Linda: jag tror visst inte att det är omöjligt för en djupt troende att leva ett gott liv tillsammans med någon som inte är troende. Det jag kan ställa mig lite undrande till däremot är hur människor som aktivt sagt "nej tack" till kyrkan därför att de inte tror på dess budskap ändå kan delta som en av parterna i en vigselgudstjänst. För mig signalerar det inte respekt för religionen utan likgiltighet inför den. Jag tror visst att din man respekterar dig på alla plan, inte tu tal om det. Men följer han också med dig till andra gudstjänster, högmässan osv?

Adèle, 14:26, 2 december 2011. Anmäl

@ Painless Steel - om du nu är sa fasligt upprörd över att par där bara ena personen är medlem i Svenska kyrkan kan vigas i kyrkan utan extra kostnad sa vänd dig till kyrkan och klaga. Det är deras regel/policy sa varför skulle Robert med andra känna sig förpliktigade att betala en extra avgift? Da far väl kyrkan ändra regelverket.

Kristina, 05:48, 2 december 2011. Anmäl

Adèle: Jag köper inte vad du säger. Menar du att en troende inte kan leva i ett djupt och kärleksfullt förhållande med en icke troende? Min man och jag hade en kyrklig vigsel trots att min man inte är medlem i Svenska Kyrkan eftersom han anser sig vara ej troende. Det var viktigt för mig att få gifta mig kyrkligt på grund av min tro och min man gick med på detta för han visste hur viktigt det var för mig och för att han ville respektera min tro, Varför skulle detta vara fel?

Linda, 16:18, 1 december 2011. Anmäl

Linda: nu är det väl så att det inte alltid är ett likhetstecken mellan troende och medlem i Svenska kyrkan. Många är medlemmar av gammal vana, tradition och kultur, för att de respekterar kyrkans arbete i Sverige och världen osv. Men jag vill inte leda in diskussionen på huruvida det är moraliskt riktigt att stanna kvar i en församling när man inte betraktar sig som troende. Vad jag menar är att ett aktivt utträde är ett ställningstagande om att man inte delar kyrkans (kristna) lära. Det borde hos den personen verkligen skapa ett obehag inför en vigsel i kyrkan - annars kan man ju undra på vilka välgenomtänkta grunder personen ifråga lämnat kyrkan? Och om en djupt troende person ska dela livet med en som tagit avstånd från den (kristna) läran är det nog inte kyrkvigseln som kan bli den enda situationen där det kan uppstå en konflikt. Dop av barn borde rätteligen vara en betydligt hetare fråga eftersom det är ett sakrament (vilket vigseln inte är enligt den protestantiska tron)Nu är det ju så att Svenska kyrkan tillåter vigsel om en av parterna är medlem, så där har kyrkan tagit ställning. Därefter är det upp till den som inte är medlem att rannsaka sina motiv.

Adèle, 15:44, 1 december 2011. Anmäl

@Painless steel, 14:16, berätta gärna var du svarat på detta, jag kan inte hitta det. Om du inte kan säga var du svarat så får jag anta att du helt enkelt jämställer dig med Gud och kan ge syndaförlåtelse samt att du tycker att somliga människor är sämre än andra (beroende på deras utseende) och därför kan föraktas. Oavsett vad den kristna tron säger om att man ska älska sin nästa och inte döma andra för att man inte själv ska bli dömd.

Gudrun, 14:31, 1 december 2011. Anmäl

Mina åsikter i det här ämnet är redan uttryckta i tidigare inlägg. Det finns de som håller med mig och förstår mina synpunkter, och de som inte förstår eller inte håller med.

Painless steel, 14:16, 1 december 2011. Anmäl

@Painless steel, 12:32, apropå att inte svara på frågor. Varför svara du inte på min fråga om du inte tycker att du är lite förmäten när du tar på dig att göra Guds jobb och ge syndaförlåtelse till prostituerade och andra syndare. Tycker du att det är förenligt med det kristna kärleksbudskapet att föraktfullt bedöma andra efter deras utseende, att kalla andra för wt och tillhörande "lägre klasser". Skulle gärna fått ett svar på det.

Gudrun, 14:00, 1 december 2011. Anmäl

Adèle: Men om en partner är starkt troende och medlem i Svenska Kyrkan och det är väldigt viktigt för denne att få gifta sig kyrkligt ska han/hon förvägras det för att partnern inte är troende/medlem i Svenska Kyrkan?

Linda, 13:43, 1 december 2011. Anmäl

Hyllningssanning?

Fråga: Jag är chef över en medarbetare som ska fylla 50 år och vi ska fira personen gemensamt med hela företaget, tårta, blommor, present och tal från chefen.

Problemet är att medarbetaren har en knepig attityd, jobbet blir gjort men under protester. Jag har tagit upp detta direkt med personen vid ett flertal tillfällen, och det har blivit bättre.

Men nu är frågan inför detta tal som jag ska hålla. Hur ska jag lägga upp det? Jag vill ju att det ska vara personligt, och lite roligt, men absolut inte på personens bekostnad såklart. Denna medarbetare har självklart sina goda sidor också, men det som är mest kännetecknande är just den kritiska attityden.

Alternativet är att hålla ett väldigt kort och opersonligt tal, men det känns fel det också.

Svar: Vid ett hyllningstal som ju detta ska vara, bör det som är negativt undvikas. Samtidigt ska osanning undvikas förstås, det blir fel för alla som vet hur det ligger till.

Du kan ta fasta på jubilarens fördelar, och säga något åt det här hållet ”X har många goda sidor och emellanåt även en kritisk attityd mot arbetet – jobbet blir alltid gjort och det är ju meningen med verksamheten här” och så fokuserar du på något som är bra som personen gör, kanske noggrannhet, engagemang för resultatet eller kunderna, kanske är personen extra bra på att förklara eller berätta. Att personen har förbättrat sitt sätt efter samtal med dig är ju också positivt, det kan kanske uttryckas som ett beröm, kanske: “X har visat sig vara beredd till förbättringar, sådant är manna för en chef.”

En chef på ett mycket stort företag berättade för mig att hon vid avtackning och jubileer alltid frågade ett par medarbetare runt den som hon skulle hyllningstala till om deras uppfattning om personen i fråga, och då brukade få intressanta aspekter att ta med i talet. Sådant som hjälpsamhet i det tysta, generositet, vilja till uppmuntrande av andra och mycket mer som inte alltid syns för en chef kunde komma fram vid dessa frågor.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (17)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 17

Inte helt on-topic, men jag tycker att det är lite knepigt rent allmänt att fira folks födelsedagar på jobbet, oavsett attityd. Jobb är jobb, privatliv är privatliv. På min arbetsplats är det extremt sällan som man gör en grej av någons födelsedag, förutom att gratulera när man träffar dem (om man vet om det). Det känns som en lagom nivå.

Anders, 20:52, 30 november 2011. Anmäl

@E, 09:46, Jag håller med MEN om just denna chef hållt personliga tal för alla andra på företaget som uppvaktats blir det ju väldigt konstigt om man struntar i att göra det vid detta tillfälle. En ny chef kan skapa egna traditioner (givetvis med hänsyn till vad som står i företagets personalpolicy) men för en befintlig chef som gjort detta tidigare är det ju svårare att plötsligt ändra stil och bli opersonlig.

Bodil, 17:10, 29 november 2011. Anmäl

Talhållare, fundera gärna en gång extra - är det verkligen så fel att hålla ett mer opersonligt tal? Om man inte har ett förhållande med arbetskamraten där man umgås utöver arbetet kan det mycket väl vara rätt väg att gå. En födelsedag är, som många påpekat, en personlig tilldragelse. En chef som i sådana sammanhang skall göra sig familjär kan bli väldigt fel. Både uppmuntran och kritik som hör till arbetsinsatsen hör inte hemma i offentliga sammanhang och bör hanteras privat. Dessutom kan det rekommenderas att genast överge tanken på att talet skall vara "lite roligt", om det inte finns en väldigt stor känsla för precis vad som passar sig (den finns sällan). Humor i all ära men tal eller skämt riktade till någon som skall vara "lite roliga" tenderar att vara mer underhållande för publiken än för den utsatta/e. Framfört med glädje blir talet underhållande att lyssna på oavsett.

E, 09:46, 29 november 2011. Anmäl

På en tidigare arbetsplats hade chefen för vana att kolla upp viktiga händelser som ägde rum året då jubilaren föddes.

Palle, 08:48, 29 november 2011. Anmäl

Har ni som vana på arbetsplatsen att skämta om era meningsskiljaktigheter så kan någon liten blinkning till födelsedagsbarnet vara ok, typ "våra åsikter går ju ofta isär när det gäller budgeten men när det kommer till fotboll så är vi rörande överens". I annat fall tycker jag att du ska lämna ute kritiken helt. Det är inte roligt för den som fyller år att få en förtäckt tillrättavisning inför kollegorna, och jag tror faktiskt att kollegorna blir lättade om chefen kan vara professionellt artig och sköta sin roll i firandet utan att dra upp problem som inte hör dit.

Anna, 23:23, 28 november 2011. Anmäl

@Klippan: OM det nu är en ung person som är chef över en mer erfaren medarbetare, kan det vara så som du säger. MEN det kan också vara helt tvärtom: denna unga person har nya fräscha idéer, som den erfarne inte vill prova, "vi har alltid gjort så här, och det har fungerat bra". Vem blir då klassad som den "med knepig attityd"? Jo, den som är innovationsfientlig! On topic: jag håller med flera av kommentatorerna: en 50-årsdag är inte arbetsrelaterat, så håll talet arbetsneutralt! Ta vara på de egenskaper som personen har i det privata, t ex familj, hobbies eller dylikt, och lyft fram det i talet.

Polarbear, 20:36, 28 november 2011. Anmäl

Jag får känslan av att det är en ung och ganska omogen person som är chef över en mer erfaren medarbetare. Då kan det bli så att alla synpunkter på saker och ting uppfattas som kritik och motstånd när det kanske i stället är fråga om synpunkter som skulle göra jobbet enklare och resultatet bättre. Detta har jag sett upprepas om och om igen när nya unga chefer ska bossa över personer som är mer kompetenta än de själva. Om det är så och chefen nu dessutom offentliggör sin subjektiva uppfattning om den äldre medarbetaren i födelsedagstalet blir det bara pinsamt. Håll talet kort och undvik allt som kan tolkas som kritik. Det räcker att framföra allas gemensamma gratulationer till en trogen och duktig medarbetare.

Klippan, 16:13, 28 november 2011. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Tack, vilka bra förslag till formuleringar flera av er ger! Trevligt att de flesta tycker att ett hyllningstal bara ska innehålla beröm - även om frågeställaren ville ta med även någon lätt kritisk antydan, om jag förstod frågan rätt. Oavsett detta är jag glad för de goda förslagen från flera kommentatorer, och det bör även frågeställaren vara.

Magdalena Ribbing, 14:24, 28 november 2011. Anmäl

Först säger MR helt klokt och riktigt att negativa sanningar ska undvikas. Men i nästa minut så ger hon ett exempel på just det motsatta. Ta fasta på det positiva istället. Och säg absolut inte att medarbetaren "förbättrats", säg istället att denne "utvecklas hela tiden". Och kom ihåg att det ofta är berikande för en arbetsplats att mäniskor är olika. En homogen arbetsplats där alla är stöpta i samma form kör ofta fast i gamla hjulspår.

Sture, 13:47, 28 november 2011. Anmäl

Jag tycker att födelsedagsfiranden och sånt inte har med arbetet att göra och önskar att man kunde få slippa tårtätande och ansträngda tal på arbetsplatsen. Jag tycker att FS bör hoppa över kritiken, hålla talet kort och hjärtligt och flika in någon liten trevlig och rolig anekdot från tiden personen jobbat där. Nåt lättsamt och gärna nåt som sätter jubilaren i god dager. Håll det där med kritisk attityd till arbetet eller villig till förbättring utanför talet.

Åsa S., 13:37, 28 november 2011. Anmäl

Kavajsmoking?

Fråga: Ska på en stor fest kommande helg. En del ”celebert” besök väntas. En riktig gala i min och mångas ögon helt enkelt!

Men nu till det förbryllande – klädkoden. Enligt inbjudan lyder klädkoden ”Kavaj”, men jag vet att flera av deltagarna kommer att bära smoking respektive långklänning. Jag tänkte själv också bära smoking, inte minst nu då jag vet att andra gäster kommer bära det. Jag vill ju inte klä mig ”sämre” och om smokingen får luftas bär jag den gärna. Men nu undrar om det egentligen är okej? Hur bör jag hantera detta?

Svar: Så bra att du själv ifrågasätter klädvalet som en del gäster tydligen gör mot inbjudans klädkod!

Vill man vara ohövlig och visa hur självupptagen man är struntar man i inbjudarens klädselangivelse och gör som man vill. De deltagare som klär sig i smoking och lång klänning till angiven klädkod Kavaj beter sig ouppfostrat och dumt, utöver att det är direkt fel. Smoking är en klädnivå, Kavaj en helt annan.

Alltså: avstå från att lufta din smoking och klä dig som inbjudaren bett gästerna göra; eftersom du är man i en snygg kostym, gärna mörk eftersom det är så fin fest, vit skjorta, sidenslips gärna i milda färger, svarta skor.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (4)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-4 av 4

Det blir ju speciellt pinsamt om de "celebra" gästerna klär sig enligt kavajkoden, vilket antagligen är fallet. Då kommer smoking- och långklänningsgänget att framstå i en ganska löjlig dager.

Fia, 10:08, 28 november 2011. Anmäl

Instämmer, väldigt ovärdigt att försöka visa upp sig med för hög nivå på klädseln. Snobbigt och fel. Svårt att se vad "ursäkten" skulle vara - hur många smokingägare har inte dessutom en (snygg) kostym?

Fenris, 18:36, 27 november 2011. Anmäl

Bara luffare klär sig över angiven klädkod, jag tycker nästan att det är mer provocerande än att underklä sig.

Anonym, 15:39, 27 november 2011. Anmäl

Skicka Magdalenas svar till festarrangörerna och lägg svaret vid i ett obevakat ögonblick på de självupptagnas stolar.

Farbror Karl, 14:42, 27 november 2011. Anmäl

Dyrkrogsnej?

Fråga: Jag hade för en tid sedan en långväga gäst på besök hemma hos mig, under de dagar gästen var här bestämde vi att äta middag på restaurang vid två tillfällen. Den första restaurangen bokade jag åt oss och den andra valde jag utifrån vad min gäst önskade äta denna kväll. När jag åker ned (en kvart före reservationen) för att möta min gäst vid restaurangen vi har kommit överens om får jag ett samtal där gästen säger att jag ska komma till en annan restaurang för att denna har ångrat sig och vill äta billigare istället. Är det verkligen okej att göra så här? Jag förstår om någon inte vill spendera mycket pengar på mat men då tar man väl upp det i god tid innan vi ska sätta oss ner för att äta? Nu blev det istället så att jag mycket hellre hade stannat hemma än ätit på syltan vi hamnade på.

Svar: Man får stå ut med att ens vänner inte alltid beter sig som man har tänkt. Du skulle förstås innan du valde krog ha diskuterat med din gäst vilket ställe som var lämpligt. Ni skulle ju betala var och en för sig eller dela på notan, och det är förståeligt att din gäst insåg, fast alltför sent, att det skulle bli för dyrt  med den krog du beställt bord på, och därför valde en annan krog.

Men som sagt, du skulle ha pratat med med din gäst i förväg, och gästen förstås med dig, ni har båda har ett ansvar angående utgifterna; att gästen inte vill lägga ut så mycket pengar på krogbesöket skulle du ha fått reda på, och då hade du fått möjlighet att säga att du i din tur inte vill gå på en dålig krog. Ni kanske kunde lagt pengarna på någon färdig god mat och tagit hem den istället för att gå ut.

Så ni gjorde fel båda två. Det är alltid bäst att prata i förväg när det handlar om kostnader som ska delas.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

För ett par år sedan var vi några tjejer som skulle gå ut och äta. En av tjejerna var väldigt bestämd med vilken restaurang hon ville gå på. Det spelade ingen roll att vi gick förbi flera andra med bra mat och bra priser, hon propsade ändå på att gå till den restaurang hon valt. Inget annat dög i något avseende. Eftersom det egentligen inte spelade någon roll för oss andra så gick vi till den restaurangen hon ville gå till. När vi väl kom dit, blivit hänvisade ett bord, satt oss tillrätta och fått matsedlarna så insåg hon att prisnivån var mycket högre än hon tänkt sig. Då ville hon att hela sällskapet skulle resa på sig och gå för att hitta ett ställe med priser mer lämpade för henne. Vi gjorde kanske fel, men ingen i sällskapet köpte hennes förslag. Att resa sig och gå när man redan fått matsedeln kändes oförskämt mot restaurangen. Inget alternativ kändes bra i det här läget så kvällen blev inte bra för någon av oss. Har man en begränsad kassa så måste man säga det i förväg så att alla vet vad som gäller, annars hamnar man lätt i en tråkig situation.

Bodil, 10:53, 29 november 2011. Anmäl

Om det är så hemskt att gå till ett billigare ställe att man kallar det för sylta och blir så sur att man helst hade velat gå hem så hade man ju kunnat betala en del av gästens nota. Eller så hade man kunnat skärpa till sig och njuta av sällskapet som ju är själva poängen med att gå ut och äta med andra.

Mr Zivaldi, 09:01, 29 november 2011. Anmäl

Hoppas att FS bokade av bordet, om än sent, på den föreslagna restaurangen. Det är inte kul som restauratör med alla dessa bommar och sena avbokningar! Varje sittplats är en intäkt som man hela tiden försöker optimera. Om man inte kommer till tandläkaren på bokad tid får man betala för sig. Och det accepterar folk. Kanske dags för bokningsavgift på restaurangerna? Eller garantera bokningen med kreditkort som man gör med hotellbokningar. Kommer man inte får man betala minst bokningsavgiften. Det jag vill komma till är att folk tror att det bara är att boka bord och sen inte dyka upp eller boka för 8p och sen dyker bara 4p upp.

kensie, 10:33, 28 november 2011. Anmäl

Kanske tyckte FS att den dyra restaurangen var okej för att gästen slapp betala övernattningskostnader, när han/hon var på besök i tre dar? Eller har jag missförstått? I alla fall behöver man ju inte kalla stället gästen gillade för "sylta", eller? Gästen kanske inte har råd helt enkelt men vill umgås och göra någonting trevligt tillsammans, så bäst är att prata om det, hälsar Ella

Anonym, 09:33, 28 november 2011. Anmäl

I det här fallet kan jag förstå gästen, som kanske inte känner till prisklassen på krogarna FS brukar gå på, då de kanske inte ses så ofta. FS borde frågat vilken prisklass, inte bara typ av mat, som passade gästen.

Nn, 17:44, 26 november 2011. Anmäl

Smokingstövlar?

Fråga: Reglerna för de olika klädkoderna har blivit luddigare för varje år som går och min fråga är om man idag kan ha en snygg högklackad stövel till en kort smokingklänning om klädseln är Smoking?

Svar: Helt rätt att klädgränserna suddas ut mer och mer – men till en smokingklänning kan man inte ha stövlar ens om dessa är tjusiga; stövlar är fritidsklädsel, så risken är att hur snygga stövlarna än är blir det lite som att ha tumvantar istället för långa handskar till frackklänningen. Modebilder är en sak, verkligheten en annan, och vill du vara korrekt klädd är de enda rätta skorna till smokingklänningen tunna och aftonbetonade. Däremot är det inte alls nödvändigt med högklackade skor, de kan lika gärna vara platta eller med halvlåg klack, bara de är aftontunna och fina!

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-6 av 6

MAGDALENA SVARAR: @Marie och @Malin: smoking är en klädselangivelse för en bjudning där inbjudaren har satt denna nivå för gästernas klädsel. Män har då smoking, kvinnor smokingklänning, eller kjol/långbyxor med överdel på smokingnivå. En smokingklänning/klädsel är festbetonad för aftonbruk, klänningen/kjolen kan vara knäkort (men inte så kort som ovanför knäna), vadlång, ankellång eller hellång och ska oavsett längden alltid vara tydligt festfin. Håller man sig till det formella regelverket ska en hellång smokingklänning vara något mindre "glammig" för att därmed markera skillnad från en frackklänning som är på den högsta klädnivån och alltid ska vara golvlång. En lång smokingklänning ska rätteligen därför inte vara axelbar eller ha ens antydan till släp. Är klänningen/kjolen kortare kan den vara hur festfin som helst eftersom den då inte kan misstas för en frackklänning. Detta är alltså det formella synsättet. Alla bryr sig inte om det.

Magdalena Ribbing, 06:34, 26 november 2011. Anmäl

Jag undrar vad en KORT smokingklänning är.

Malin, 22:24, 25 november 2011. Anmäl

Jag såg för en tid sen en känd, kvinnlig artist (45+) som uppträdde iklädd galaklänning och smutsiga stövlar... Det såg riktigt illa ut.

Anna, 14:04, 25 november 2011. Anmäl

Skall ikväll gå på middag med klädkod "Elegant, gärna cowboyboots"; jag tänkte göra mitt bästa för att glädja värdparet...

Boel, 13:52, 25 november 2011. Anmäl

Marie: Här finns Magdalena Ribbings snabbguider till klädkoderna: http://blogg.dn.se/etikettfragan/2008/10/01/snabbguide-kladsel-2422/

Amanda Idberg (@AIdberg) (Webbsida), 11:32, 25 november 2011. Anmäl

Vad är en smokingklänning är vad jag vill veta.

Marie, 11:18, 25 november 2011. Anmäl

Grannhälsande?

Fråga: Jag läser spalten regelbundet och har kommit över ett inlägg från 2009 där frågeställaren undrar hur man hälsar när man är nyinflyttad i ett villaområde. Jag undrar om samma sak gäller när man är relativt nyinflyttad i ett bostadshus. Jag har relativt nyligen flyttat in hos min sambo och jag funderar på om man behöver ringa på hos alla grannar för att hälsa.

Svar: Den som gör sig besväret att presentera sig för sina grannar gör ett gott intryck och uppför sig väl. Men mycket få personer gör detta. Så du kan göra som du vill – jag skulle tro att ju färre bostäder huset har desto viktigare att man går runt och ringer på och säger ”ursäkta om jag stör, jag vill bara presentera mig/hälsa eftersom jag just flyttat in hos min sambo xx och jag heter yy”.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (28)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 28

IL: Om du inte gillar att någon okänd ringer på, okej, men grannarna är väl inte okända? Då har du nog inte så bra kontakt med dem ändå... Varför är många nästan rädda för sina grannar, viss kontakt utöver "hej" i trappen behöver inte innebära ett tätt spring om man inte vill, jag lovar!

sonddärG ajaM, 14:40, 2 december 2011. Anmäl

Jag gillar att ha en bra kontakt med mina grannar...och har det också. Men det räcker för mig att lära känna de nya när vi ses i trappen, tvättstugan, städdagar etc. Jag är inte jätteförtjust i när okända människor ringer på min dörr.

IL, 22:53, 30 november 2011. Anmäl

Är man nyinflyttad och inte känner någon kan det ta emot att gå runt och ringa på. Vore det inte trevligare om grannarna kom och hälsade en välkommen istället?

Jörgen Mattsson, 16:43, 30 november 2011. Anmäl

Inte underligt att människor kan ligga döda i sina lägenhter flera månader utan att någon reagerar... Visst, de kanske är enstöringar, men just det hade de nog inte önskat. Snälla ni, att man gör lite mer än bara säger hej behöver inte betyda ett intensivt umgänge, vilket en del tycks tro. Och tro mig, grannar kan vara JÄTTETREVLIGA, tänk på att du kanske missar något! Sedan får man väl se till att inte störa de som inte vill, men lite bör man nog bry sig.

sonddärG ajaM, 23:01, 29 november 2011. Anmäl

Naturligtvis ska man hälsa på grannarna när man möter dem i trappan, men man kan också påminna om en undersökning som visade att det svenskarna uppskattar mest hos sina grannar är när de inte märks. Själv har jag ingen som helst önskan att umgås med eller känna grannarna i det hyreshus där jag bor, och detsamma gäller nog de flesta.

A, 10:11, 28 november 2011. Anmäl

Som människa kan man vara hur god man vill, men man blir aldrig någonsin en god människa så fort man dömer andra.

hallå, 20:17, 27 november 2011. Anmäl

Hallå. Det handlar inte om att vara självgod eller mallig. Det är en fråga om vilken sorts människa man vill vara. Vad man tycker är viktigast i livet, jag själv eller kanske lite mer än så...

hjärtat varmt och huvudet kallt, 11:24, 27 november 2011. Anmäl

@HR: tycker det är betydligt tristare att på ett självgott sätt sätta sig till doms över andras inställning till grannhälsande, (som jag själv kan tycka blir väldigt pretentiöst om man börjar knacka på. Men jag respekterar dem som tycker annorlunda.) Särskilt som Karin inte hade något annat överhuvudtaget att tillföra diskussionen. Självgoda malliga människor som tror deras världsbild är bättre än andras - urk.

hallå, 09:13, 27 november 2011. Anmäl

@hallå: Jo, självklart är det berättigat att ha en trist attityd... Men trist är den i alla fall ;-)

HR, 08:11, 27 november 2011. Anmäl

Sänka farten: troligen är DN:s servrar överbelastade och kan inte hantera kommentaren och skickar då ett ut ett meddelande som ligger närmast till hands

Victor A, 12:05, 26 november 2011. Anmäl

Förslagsosvarande?

Fråga: Jag har skrivit en historisk bok, utgiven på eget förlag. Boken är sänd till flera filmbolag, bland dem SF, med frågan om det finns intresse att göra en film av den. Inget av filmbolagen har besvärat sig med att svara eller ens meddela att de mottagit boken. Är det meningen att man ska förstå av sig själv att ointresse föreligger? Eller ska man bara finna sig i att personer och institutioner inte svarar på brev? Vad säger vanlig artighet?

Svar: Vanlig artighet är att svara på en förfrågan oavsett vad svaret blir. Får man en fråga om intresse föreligger för en bok, ett projekt, ett manus, en idé så svarar den som tillfrågats men inte är intresserad att tyvärr finns inte resurser för närvarande till detta, eller vad det kan vara för orsak till att man tackar nej.

Men det är en mycket vanlig ovana, eventuellt är den särskilt svensk, att inte svara på det man inte tänker engagera sig i.

Förlag och institutioner liksom många privatpersoner brukar hävda att de får så otroligt många förslag och manus osv att de absolut inte hinner svara på sådant som inte intresserar dem. Chefer av olika slag har inte tid, och deras assistenter är upptagna med andra ärenden och hinner inte svara åt chefen med avböjanden av förslag.

Enligt min uppfattning är detta dumheter. Naturligtvis hinner  de flesta svara kortfattat hövligt på en förfrågan. Är man utsatt för sådana oändliga mängder frågor och förslag att det är ogörligt att man själv svarar så måste man kunna fördela svarandet på andra. Eller skaffa ett standardsvar, det finns säkert en datorfunktion som gör det enkelt att tryckar på en knapp som sänder iväg ett meddelande, ungefär ”Tack för ditt erbjudande som vi tyvärr måste tacka nej till. Vänliga hälsningar Företaget Chefen”

Men i likhet med alla som inte bryr sig om att svara ens på personliga inbjudningar, en trist drullighet som är vanlig vilket även noterats i denna spalt, anser väl ansvariga  som du skickat din bok till att de inte behöver höra av sig om de inte tänker använda ditt förslag och att du ska förstå detta av dig själv efter en tid av icke-svarande.

Bedrövligt. Oartigt. Slött. Fel.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (33)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 33

[...] dina medmänniskor, var enkel och tydlig. Gör makten en gentjänst. Debattlänkar: DN 6706f5bb-de82-4c8b-9306-51cdff4f1b60|0|.0 Tags: Categories: Allmänt | Hälsa/helande | [...]

Klar Sikt | Självkänslan som saknas (Webbsida), 15:31, 26 november 2011. Anmäl

Kp 08.07 Det beror på att ansökningarna ökat värre än en lavin, är det under 100 så är det litet, förut var det normalt. Bryr mig inte ett dugg längre att jag inte får svar, efter mycket mer än 200 ansökningar struntar jag blankt i svar eller ej. OBS jag söker i alla fall, givetvis. Sedan får arbetsgivarna tycka att "det är sååå svårt att få tag i kvalificerad arbetskraft" Ha ha, sänk kraven och ta dem som finns!

Luttrad, 19:44, 25 november 2011. Anmäl

@KP, 07:30, 25 november 2011 Jag tycker att du har fel. Tänk om någon skrev : "att det begås allt fler våldsbrott kan eventuellt bero på den ökade invandringen" Det är klart att den KAN vara så, men det är inte ok att skriva på det viset. Likadant med ”EVENTUELLT är den särskilt svensk”. Det insinuerar att det är så och sen gömmer man sig bakom "eventuellt". Lite som när någon säger något dumt och sen lägger till "jag bara skojar".

John, 13:58, 25 november 2011. Anmäl

Jag jobbar med tysk patenverksamhet. Vi får hela tiden frågor om olika uppfinningar och lösningar kan patenteras. Det mest går förstås inte, det är redan gjort eller så är det ren "galenskap". Vi svarar dock alltid på ALLA propåer, för en vacker dag är det inte "galenskap" som skickas till oss utan något briljant. Då vill ju förstås vi att den patentsökande ska först vända sig till oss och inte till våra konkurrenter. Vi tror att om vi också ger vänliga nej så är det mer sannolikt att presumtiva partners återkommer till oss i framtiden med nya idéer..

M-L Bnm, 08:53, 25 november 2011. Anmäl

Min personliga erfarenhet är att åtminstone arbetsgivare har blivit slöare med att svara "nej tack". För 20-25 år sedan var det självklart att få ett brev med "tack för visat intresse, men tjänsten har tillsatts av annan sökande", om det så bara gällde ett litet sommarjobb. Nuförtiden är det snarast regel att man struntar att höra av sig till den man inte tänker anställa. Det tycks ligga en attityd bakom som säger "varför ska jag lägga ner en sekunds ansträngning på någon som jag inte har någon nytta av", och denna attityd finns på många håll i samhället. "Varför ska jag tacka/le/ge dricks/hjälpa/säga något vänligt åt en främling, som jag aldrig mer kommer att träffa? Jag får ju inte ut något själv av det?" (Tanken att man faktiskt själv blir glad av att vara vänlig mot andra föresvävar förstås inte.)

KP, 08:07, 25 november 2011. Anmäl

@Ann, 21:19: Obs! att MR skrev "EVENTUELLT är den särskilt svensk", så jag tycker inte du behöver bli sur på denna formulering.

KP, 07:30, 25 november 2011. Anmäl

Gör som jag brukar göra. Om jag inte fått svar av företag eller myndigheter inom ca 7-10 dagar skickar jag ett nytt mejl där jag säger att det måste blivit något fel därute i cyberrymden och att jag förstår att de inte fått mitt mejl. Sedan skickar jag ett nytt mejl. Hittills har det fungerat alla gånger. Man svarar snabbt med alla möjliga ursäkter som anledning. Sen att man överhuvudtaget ska behöva göra på det här viset kan ju diskuteras.

Berra, 05:44, 25 november 2011. Anmäl

Jag håller med Ann, inte specifikt svenskt, förekommer i flera andra länder. Fast det ska sägas att jag inte har erfarenhet av att skicka in manuskript och dylikt, men andra liknande saker, eller bara enkla men viktiga e-mail. Fast å andra sidan, organisationen jag arbetar för är av sådant slag så vi får faktiskt ett och annat manuskript, och liknande. Såvitt jag vet är rutinen att alltid svara, och till och med skicka tillbaks tryckta manuskript om vi inte är intresserade. Och vi har extremt begränsade resurser.

Fredde, 23:44, 24 november 2011. Anmäl

Rättning: "Som utlandsboende märker jag tvärtom att det i utlandet är mycket vanligt att även strunta i kollegors mejl" ska det vara.

Ann, 21:31, 24 november 2011. Anmäl

Tråkigt att MR skriver "det är en mycket vanlig ovana, eventuellt är den särskilt svensk". Detta är helt taget ur luften. Som utlandsboende märker jag tvärtom att det är mycket vanligt att strunta i kollegors mejl om man inte har lust att svara. Däremot tycks det vara "särskilt svenskt" att liksom MR prata negativt om oss svenskar.

Ann, 21:19, 24 november 2011. Anmäl