Etikettspalten: Nya Året

Kramas till höger och vänster, pussas och hurra och gapskratta – på nyårsafton ska alla vara glada och hoppfulla, enligt en vanlig uppfattning.
Men alla vill inte, kan inte vara glada. Alla vill inte krama vem som helst. Alla tycker inte att livet är roligt nog för ett gapskratt.
Måste man inte spela med i glädjen för att anses som trevlig?
Nej.
Det är fel att framhäva sin ledsnad eller besvikelse så att alla andra märker det när man är på fest. Men det är inte heller ett tvång att låtsas vara jätteglad. Den som inte kan gapskratta och se lycklig ut måste inte försöka göra det. Däremot ska den som är ledsen helst avstå från att hela tiden berätta om sin besvikelse eller sorg för alla andra, som då dras med i mörkret.

Men om man verkligen är djupt sorgsen? Kanske man då ska avstå från att gå på det kalas där man vet att alla andra är glada. Eller så går man dit med ambitionen att försöka vara tapper så att ens personliga sorg inte blir festens fokus. Vänner vet vanligen vem som är mycket ledsen och tar hänsyn till det. Och det kan finnas en hjälp i att vara bland andra om man är drabbad av sorg. Det är också skillnad på att vara dämpad av någon anledning och på att visa en dyster sinnesstämning och förvänta sig medkänsla från andra på en fest. I ett litet sällskap kan det vara mer rätt att inte dölja sina dystra känslor, förutsatt att övriga inte har förväntat sig en munter afton med klackarna i taket.

Den som inte vill pussa och krama andra behöver inte göra det, men ska inte fräsa till kramfolket utan säga något vänligt avvärjande som är tydligt men inte argt. Puss- och kramfolket vill vanligen inget ont utan visar vänlighet – och sådan kan man ju glädjas åt även om man föredrar den ofysisk.

Sedan är ju nyåret ännu obekant för oss alla. Det om något kan vara en tröst, med eller utan en kram.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

När min lille son var svårt sjuk och jag i princip tillbringade alla tid på sjukhuset med honom hände det vid ett eller två tillfällen att jag ändå gick på nån kortare tillställning. För att kanske skratta lite och ha roligt och fylla på med lite "vanligt". Jag ville verkligen bara höra folk ha roligt även om jag själv kanske inte skulle vara den mest skojfriska.Då kom ibland lite avlägsnare bekanta fram till mig och ville "höra hur det var". Första gången svarade jag sanningsenligt hur läget var och fick därmed större delen av tillställningen att börja gråta och hela festen att komma av sig. Själv kände jag mig som en festspoiler och dessutom hade min dyrbara kväll ute förvandlats till ngt helt annat än jag avsett. Gången därpå när jag tillfrågades på samma sätt sa jag: "Jo det är faktiskt rätt kämpigt, men i kväll vill jag bara vara här med er". det funkade och jag fick ut det jag ville av festen och mina vänner

Rosie, 07:19, 2 januari 2012. Anmäl

Det finns också det motsatta problemet. Att man i mindre lyckliga tider går på fest för att skingra tankarna, träffa vänner och familj och få en trevlig stund bortom eventuella problem med jobb, pengar, kärlek osv. Då kan man råka ut för att en antagligen välmenande (men ibland nedlåtande) person kommer fram med huvudet på sned och begär att man redovisar sina problem och låter dom andra leka kurator. Att fråga lätt: Hur är det? och låta mig svara hur ingående jag vill är omtänksamt, men att kräva att jag redovisar mitt privatliv inför kända och okända när jag bara vill ha roligt på en fest som alla andra gäster är verkligen fräckt och känns ofta som ett sätt för den frågande att själv känna sig mer lyckad. Den som själv vill berätta om problem kan göra det (om man som Magdalena påpekar inte gör det så att hela festen blir förstörd) men att kräva att andra ska göra det är otroligt okänsligt.

Anonym, 10:55, 31 december 2011. Anmäl

Kungavördnad?

Fråga: För några månader sedan var jag i ett sammanhang där kungen med sällskap oväntat dök upp och tog plats några bord bort. Det var ett ganska informellt sammanhang (scoutläger). När kungen sedan skulle gå reste sig i princip hela mitt sällskap, plus de andra borden, när han gick ut. Är detta kutym? Visst kan jag tänka mig att folk förr i tiden reste sig för kungen, men det var på den tiden när man reste sig för prosten och doktorn också. Vad hade varit korrekt i denna situation? Jag reste mig inte, ärligt talat blev jag ganska förvånad över det underdåniga sätt de andra visade.

Svar: Det är lätt att förstå din reaktion, i dag är man inte undersåte utan medborgare och ska inte behöva visa underdånighet vördnad inför överhet. Men just i fallet kungen är den man reser sig för inte individen Carl Gustaf, utan symbolen för nationen Sverige, statschefen, i en monarki lika med kungen. Jag skulle också ha ställt mig upp om kungen hade kommit in i ett rum – av respekt för nationen. Så gör man traditionellt i flertalet kulturer.

Svaret på din fråga är alltså att det korrekta vore att de som befann sig i rummet när kungen kom in hade ställt sig upp då, och likaså när han senare reste sig för att lämna rummet.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (67)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 67

@ Funderar: Finland är inte ett fattigt land, det var det mest absurda jag har läst.

My, 14:40, 12 januari 2012. Anmäl

@ Maja Gräddnos. Skillnaden är att det är just ett ärvt ämbete, d.v.s. inte förtjänat. Om ngn ärver pengar, hus, företag m.m. hur menar du att det påverkar mig? Ser du ingen skillnad på att ärva en statschefsposition som då, symboliskt i vart fall, torde vara rikets högste person mot att din granne ärver ett hus i Åmål? Sen behöver inte alternativet vara president men en president kan du i vart fall välja ngn annan om du inte gillar den du har. Svårt med familjen Bernadotte. Sen kan man väl notera av den här diskussionen som är nedan att det känns som om förespråkarna för kungahuset har en smula svårt att acceptera en avvikande uppfattning, varför då tror du?

Tjillevipp, 16:28, 9 januari 2012. Anmäl

Tjillivips, Karl XII m fl: Kungen är människa, och människor gör misstag. Jag tycker dock att han sköter sitt jobb bra på det hela taget. En president skulle inte göra det bättre, och om man ser på hur partiledare byts ut vill inte jag ha det tjafset att välja president gång på gång. Dessutom - vadå fjäska, kungen får ju så mycket kritik för det ena och det andra kom igen! Och angående arv - vaför är det så "hemskt" att just ämbetet ärvs, det är ju bara ett också? Skall vi då inte i rättvisans namn ta bort arv av pengar, hus, firmor m m? De som ärver har ju inte heller gjort något för att få arvet, mer än födas av "rätt" föräldar. Vad är skillnaden?

Maja Gräddnos, 22:50, 8 januari 2012. Anmäl

Exakt, hur fasen blir man av med skrället....

Tjillevipp, 14:50, 8 januari 2012. Anmäl

@Funderar Om presidenten/statsministern/folkvalde representanten inte är lika bra som nuvarande kungen kan man ju välja en ny i nästa val. DET är skillnaden. Den nuvarande kungen beter sig illa men vi kan inte välja bort honom.

Karl XII, 10:46, 8 januari 2012. Anmäl

Funderar, 08:13: Nu behöver man ju inte ha vare sig Kung eller President. Kungen har ju inga direkta uppgifter som behövs övertas av någon i ett nytt ämbete eftersom han enbart är en "symbol". Mycket kan läggas över på stadsministern eller andra prominenta svenskar. Det finns alltså ett C alternativ, där man slipper den dammiga monarkin och deras lyxliv och dessutom slipper betala för en president.

F, 10:19, 6 januari 2012. Anmäl

Om ett lands statsöverhuvud är bara en maktlös galjonsfigur vars enda uppgift är att representera landet enligt bästa förmåga, och landet i övrigt är demokratiskt med demokratiskt valt regering, vad spelar det då för roll om statsöverhuvudet är en president eller en drottning? Båda bor i en palats och får hyfsad avlöning. Om orsaken att vilja ha en president istället för en kung är att presidenten är folkvald, hur vet man att om kungen ställde up i valet, att han inte skulle väljas ändå? Och hur vet man att den man väljer är bättre än den man har? Och om orsaken är att kungar kostar för mycket, tja att ha president val varje fjärde år är inte billgt, presidenter skall också bo och tjäna ståndsmässigt. Det är också värt att tanka på att om kungen skulle avgå, är palatserna kvar. Vad skall man göra med dom, skall man riva Drottningholm och slottet? Om inte, kostar dom lika mycket underhålla utan kung som med kung. Och har man en president, förväntas det likväl att man står up när presidenten kommer till rummet.

Funderar, 08:13, 6 januari 2012. Anmäl

Eva, 12:19, 4 januari 2012: Som representant för scoutrörelsen måste han ju agera som representant för scoutrörelsen. Det är en diplomatisk uppgift för denna organisation, inte privatperson. Vad var det för utmärkelse han delade ut? en privat, en statlig eller en scoutmedalj? Det finns många som beter sig på kanske olämpligt sätt i många situationer (som till exempel de amerikanska horbockarna Kennedy och Clinton - notoriskt otrogna), men vi har alla våra fel och jag har en känsla av att de flesta republikaner letar efter sådana fel, som de på lösa boliner klandrar kungen för. Om man vill hitta ett fel så gör man det, hur lite bevis det än finns. Skulle du håna någon annan än Kungen för dyslexi?

Besserwisser, 20:22, 4 januari 2012. Anmäl

Besserwisser: Johodå, i fallet Saudiarabien var han där nästan som privatperson,representande scoutrörelsen. Inte som svensk statschef. För den äventyrligheten har han fått kritik, om än inlindad, från UD och regeringen. Vi hafr en Kung (som du skriver) med extermt dåligt omdöme,som inte kan yttra två grammatiskt korrekta meningar i följd, som levt loppan på ett uppseendeväckand esätt i så väl Sverige som utomlands. Men det är inte det detta handlar om utan hur vi skall bete oss gentemot majestätet när han är privat -för det är han väl nån gång? Segling i Sandhamn, i scoutrörelsen... Enligt MR är han minsann alltid kung (t o m på porrklubb?) och då skall man ALLTID stå utt i vördnad. Jag är tveksam.

Eva, 12:19, 4 januari 2012. Anmäl

Eva, 22:11, 3 januari 2012: Kungen representerar landet i alla samanhang, även i diplomatin och han är skyldig att agera. Om regeringen hade varit emot skulle han inte ha kunnat göra något av detta, det har han inte befogenhet till. Det regeringen inte har förhindrat får förutsättas ha skett på regeringens uppdrag, altså som representant för Sverige och den demokratiskt valda regeringen.

Besserwisser, 12:01, 4 januari 2012. Anmäl

Presentblomsetikett?

Fråga: Min fråga gäller nyårsafton. Jag dukar med speciell duk, kanske också speciellt porslin, ställer fram lite tjusiga blomdekorationer som passar till mitt ”tema” för kvällen. Några gäster kommer med fina blomväxter. Eftersom dessa vackra blomster inte passar in i min dukning på matbordet, vill jag ställa dem någon annanstans. Var placerar jag dem utan att gästen tar illa upp. Jag vill ju såklart att de ska synas ändå, bara inte på bordet.

Svar: Det är helt rätt att ställa gästernas presentblommor på framträdande plats i hemmet – men du behöver inte alls ha dem just på matbordet. Det finns kanske ett  annat bord, ett soffbord, en fönsterbräda eller någon annan plats där presentblombuketten kan ställas och synas.

Och får du krukväxter hör sådana inte hemma på ett matbord av både hygienisk och annan tradition, så då är det än mer rätt att ställa krukväxten på annat ställe än matbordet.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

MAGDALENA SVARAR: @sigge: Att ha jord som i en krukväxt på ett matbord är inte förenligt med hygienska krav - det kan finnas bakterier i jorden. En annan tradition är att snittblommorna kan sägas vara en del i en formell måltid, ungefär som blommorna på ett altare som inte heller ska vara krukväxter utan ses som ett offer som inte ska återanvändas. @vincent vitlock: Kanske har jag inte uttryckt mig tydligt nog, de presentblommor som ges av en gäst ska traditionellt placeras på hedersplats, med vilket menas att de inte ska ställas undan där de inte syns. Men de måste inte placeras på matbordet - fast i ditt fall har du ju erbjudit värdfolket blomdekoren, om jag förstår din kommentar rätt, och fått ett ja tack till detta. Då är det inte minsta problem för din del, eller värdfolkets och skulle nu värdfolket vilja placera dina presentblommor på någon framträdande plats i bostaden är det inte heller fel. Så ta med dina blommor och ha det så trevligt!

Magdalena Ribbing, 09:17, 31 december 2011. Anmäl

:) Det kan nog vara värdparet jag ska till som skrivit in detta till dig Magdalena....Ussh vad konstigt det blev nu...klockan är 9 på kvällen dagen förre nyårsafton och jag åkte precis förbi och lämnade tryffel som de saknade och frågade om de fortfarande ville ha blomsterdekorationerna till bordet som jag erbjudit. De sa ja...men både dem och jag brukar prata om din sida/blogg och att vi båda två läser den.... Så jag gjorde tre blommor till deras bord precis och läser nu detta...What to do? Det var lite tänkt som en fin gest att ge dem blommor och sedan en annan present som tack för att jag blev inbjuden. Känns ju lite dumt att inte ta med blommorna nu...Kan man ta med dem, och säga ärligt till dem att de inte behöver ha dem på bordet om det inte passar deras tema...att jag förstår att de kanske passar bättre på ett annat bord? Eller? Tacksam för snabbt svar ;))

vincent vitlock, 21:19, 30 december 2011. Anmäl

@Magdalena: Vill du utveckla det där med "hygienisk och annan tradition"? Har inte stött på det tidigare och blev lite nyfiken.

Sigge, 19:35, 30 december 2011. Anmäl

Konjaksblandare?

Fråga: Vi hade en middag med flera gäster hos oss och det inträffade något som jag funderat på mycket efteråt och som jag gärna vill höra Magdalenas synpunkter på.

Det första rör en fin konjak. Eller i alla fall dyr konjak. Som avec plockar jag fram en mycket fin konjak som jag sparat i väntan på en middag med den här gruppen, eftersom jag vet att flera av de närvarande är mycket förtjusta i just konjak och calvados. De flesta uppskattade konjaken efter förtjänst, men en person säger helt plötsligt ”kan du räcka mig punschen jag ska göra en guldkant” (en drink som består av hälften punsch och hälften konjak och är precis så eländigt som det låter). Jag blev ganska förfärad, han hällde alltså punsch i en konjak som förtjänade ett mycket bättre öde.

Först var jag ganska irriterad men när jag funderat en stund så slog det mig att egentligen ska det väl inte spela någon roll. För mig är ju konjaken förlorad om jag hindrat honom hade han ju druckit upp den ren och nu kunde han i alla fall få njuta av den på ett sätt som han kanske uppskattade. Men det gjorde ont att se den förstöras Men kunde jag ha stoppat honom? Han kunde ha fått en betydligt billigare konjak att blanda drink av och låtit någon som uppskattar konjak få hans “tilldelning”. Nu slutade det med en surmulen kommentar från mig i stil med synd på så fin konjak, men visst gör det du, om du vill.

Svar: Du kan göra parallellen med den utsökta oxfilén som gästen ber att få ketchup till. Du som värdperson bjuder på det bästa du har, det är helt rätt sett ur gästfrihetens synvinkel. Att en gäst enligt din uppfattning förstör det du bjuder på av mat och dryck får du inte kritisera, det vore att gå emot den heliga gästfriheten. Däremot kan du milt men ilsnabbt säga till gästen som är på väg att blanda ihop denna suspekta guldkant, ungefär ”ja men då har jag en konjak som passar bättre, vänta ska du få den.”

Det blir svårt för gästen att hugga i med dyrkonjaken då, men det gäller att du är uppmärksam och snabb, som sagt. Och som du själv konstaterar, åtgången av den dyrare drycken blir lika stor om gästen dricker den oblandad – men blandandet skär i ditt hjärta och det kan du kosta på dig att undvika genom att (obs. vänligt!) erbjuda en annan sort.

Avstå från att mer eller mindre underförstått klaga på gästens val av dryckesblandning. Hur diskret du än gör det blir det tydligt för gästen att du är missnöjd och det ska du helst inte vara som generös värdperson.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (49)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 49

@ HansFS ja har man barn i de aldrarna sa maste man ju faktiskt ha det hemma:-)

Svensk, 21:10, 3 januari 2012. Anmäl

Apropos blodiga biffar så har jag ett roligt minne från ett besök på en restaurant i Paris i början av 80-talet. Vi var ett helt sällskap som beställde in entrecôte. Givetvis serverades köttet rejält blodigt. En person i sällskapet ville absolut ha sin köttbit genomstekt och skickade ut tallriken i köket igen. Köttbiten kom tillbaka, marginellt mer tillagad, varpå proceduren upprepades. När så portionen åkte tillbaka till köket för tredje gången kom kocken utrusande, förtvivlad och utbrast "men monsieur, jag kan väl inte elda upp den heller!". :-)

Adèle, 17:23, 3 januari 2012. Anmäl

@ Svensk. Ja tyvärr är det nog så, men det beror på att det även huserar en 6 respektive 7-åring hemma. Till mitt försvar vill jag dock säga att jag inte själv äter den. :-)

HansFS, 15:58, 3 januari 2012. Anmäl

Helena: Blodigt kött är INTE gott, fy! Visst var det fel att steka på själv, men pina i mig blodig biff skulle få mig att må väldigt illa. Som artig gäst skulle jag försöka, men vilken mardröm! På restauranger får man välja, kanske nägot att ta efter nästa gång?

Maja Gräddnos, 14:47, 3 januari 2012. Anmäl

Det hände förresten mig en liknande sak nu på Nyårsafton. Jag bjöd på oxfilé - och sådan ska vara blodig för att kunna uppskattas till sitt fulla värde! Anser jag. Men min gäst - som är en person som jag känner väl och rör sig hemtamt i mitt hem i och för sig - gick till spisen med sin tallrik och stekte på sina bitar så de blev alldeles svarta och förkolnade. Då kändes det lite som att jag kunde ha gett honom en bit billig falukorv i stället...

Helena, 14:11, 3 januari 2012. Anmäl

@ HansFS - kan inte komma ihåg sista gången jag bjöd på korv men troligen blev ketchupen dålig och åkte i slasken ;-) Om jag får vara nyfiken tillbaka - har du alltid ketchup hemma själv?

Svensk, 08:03, 3 januari 2012. Anmäl

@ Svensk, igen. Aha, då förstår jag, men jag måste få fråga dig vad du gör med ketchupen som blir över när du bjudit på korv? :-)

HansFS, 01:27, 3 januari 2012. Anmäl

Hörde en helt obekräftad historia från a topp-krogarna i Göteborg. Det satt ett gäng japaner som åt det bästa och drack det dyraste. Middagen avslutades med att beställa in en helflaska Remy Martin Louis XIII som brukar kosta runt 500-600 kr/cl på restaurang. Flaskan kom in, glas ställdes fram när gästerna bad om cola som groggvirke.

Martin, 19:25, 2 januari 2012. Anmäl

@ HansFS Ja, om det innebär ketchup på julbordet i mitt hem:-) För övrigt kan ju inte ketchupberoende gäster räkna med att alla har ketchup. Jag har det absolut inte så det skulle inte ens vara en vit lögn. Bjuder jag på hamburgare/varmkorv eller annan mat där man brukar förvänta sig att ketchup serveras till (som i det här exemplet) så serverar jag givetvis det. Men inte till oxfile, fisk etc där man vanligtvis inte förväntar sig det. Lika lite som jag skulle tänka på att ha O'Boy hemma att bjuda på som måltidsdryck bara för att någon har den säregna iden. Normalt trevliga gäster nöjer sig med de tillbehören värden/värdinnan valt att servera till maten. Att sitta och be om extra såser eller tillbehör tillhör barnaåren. Nu har jag inte några vänner eller familjemedlemmar som har ketchupfrossa så situationen är hypotetisk;-)

Svensk, 15:38, 2 januari 2012. Anmäl

@ Svensk. Och förstår jag dig rätt så är det du som avgör var saken har sin plats.

HansFS, 14:53, 2 januari 2012. Anmäl

Snabbköpshjälpsamhet?

Fråga: Man står  bakom någon i snabbköpskassan som på det mest sävliga sätt lägger upp vara för vara på bandet (oftast en äldre person). Det liksom rycker i hela kroppen (speciellt om man är stressad) att börja ”hjälpa till”. Hjälpa till skriver jag inom citationstecken eftersom det mest är av egoistiska skäl för att komma fram snabbare. Är det okej att låna ut en hand och börja packa upp någon annans varor eller detta skulle ses som ”integritetskränkande”?

Svar: Du kan mycket försiktigt och vänligt fråga den som står före dig och tydligt visar svårighet att plocka upp varorna om du kan hjälpa till. Men du kan inte ens fråga om den före dig ”bara” är gammal och långsam. Eller bara långsam! Så himla hjälpsam får man inte vara att man tar risken att såra den som kanske är något sävligare än man själv. De flesta plockar upp sina varor så snabbt de förmår, och ganska få är intresserade av att någon obekant börjar gräva i deras varukorg.

I sammanhanget kan det passa att påminna om integritet även när det gäller att alltför tydligt intresserad kolla vad den framförvarande köper. Det händer att den som står bakom kommenterar eller bara stirrar på varorna som läggs upp på bandet. Inte alltid så lyckat, man kan ha köpt saker som man helst inte vill ha synpunkter på från obekanta. Eller bekanta, för den delen. Avstå från spontaniteter typ “oj så mycket godis” eller “den där xx har jag provat, den var väldigt salt” eller “jaså, det ska bli kalas till kvällen ser jag, haha, är man bjuden?”

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (52)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 52

Många av dem som har bråttom med allt de tar sig för verkar leva efter mottot: Bättre fort och fel än långsamt och rätt!

Hoppla, 11:43, 19 januari 2012. Anmäl

[...] Barntjatfrågare? (72)7. Kungavördnad? (67)8. Grönsaksutpekad? (65)9. Strumplästfest? (51)10. Snabbköpshjälpsamhet? (50) $( "#blogg #hook ul>li" ).each(function (i,e){ var el_html = $(this).html(); [...]

Inköpskommenterande? - DN.se (Webbsida), 11:01, 18 januari 2012. Anmäl

@Ida Lysande kommentar, gillade framförallt avslutningen :).

Camilla, 13:38, 4 januari 2012. Anmäl

Håller med Johanna och mK, ta det lugnt. Jag har jobbat som kassörska i fem år och tycker att det är skönt när varorna läggs på bandet i en lugnare takt. De allra flesta människor vill få upp varorna så fort som möjligt så att de kan stå i två minuter och bara glo medan jag gör mitt bästa med deras varuberg. Sådana människor som är så fruktansvärt långsamma att en skulle fråga om de behöver hjälp, är väldigt sällsynta. Jag kan förstå lite irritation över arroganta människor som låter mobilpratet distrahera dem så att de inte kan slå koden eller börja packa, eller låter alla sina varor ligga kvar på bandet efter betalning eftersom de glömde köpa en liter mjölk, "kommer strax". När man arbetar som kassörska märker man hur lite det krävs för att irritera människor, hur lätt folk har till ilska (och naturligtvis hur lätt väldigt många har till stor glädje). Ta saker med ro, de är så små. När folk blir så uppretade och lägger så mycket energi på så små och meningslösa saker brukar jag tänka att "vad skönt för dig, det här måste vara det största bekymret du har just nu och i så fall har du det ganska bra".

Ida, 12:51, 4 januari 2012. Anmäl

Som f.d. snabbköpskassörska kan jag meddela att det går mycket snabbare om varorna ligger en och en på bandet än om de ligger i en stor hög. Och stressputtar som hamrar med naglar eller fingrar gör att det går ännu långsammare. ;-)

mK, 12:52, 3 januari 2012. Anmäl

Nej Helena. Men alla kan ge fan i att plocka upp mina varor oavsett hur långsamt det går, och det var liksom det frågan handlade om.

HansFS, 09:47, 3 januari 2012. Anmäl

Men alltså¨, tar det så himla mycket längre tid för att någon plockar upp varorna långsamt? Kassabandet rör ju sig i samma takt iallafall och kassörskan jobbar inte snabbare ... det kan inte vara många sekunder man sparar på att få upp varorna snabbare

johanna, 08:29, 3 januari 2012. Anmäl

HansFS: fast alla har ju inte bil, och då kan man inte veckohandla.

Helena, 05:47, 3 januari 2012. Anmäl

Bra svar av MR, lite diplomatiskt kanske? Frågeställaren skulle istället skrivet någon annanstans för att undra över sitt problem med stress och medmänniskor. Noterar stillsamt att ordet "integritetskränkande" skrivs just med citationstecken av frågeställaren. Jag har aldrig någonsin sett eller hört talas om någon som pg a sin egen stress skulle börja ”hjälpa till” med någon annans varor med syftet att skynda på. Har själv frågat om man behövt hjälp med någon extra tung sak för att lyfta upp den eller så, men bara om jag sett att personen faktiskt får problem och behöver hjälp. Har också hjälpt en gammal farbor som inne i butiken hade svårt att öppna en plastpåse att lägga frukt i. Men dels frågade jag först, dels var det av omtänksamhet, inte av egoism (vi stod inte i kö eller dylikt och ingen annan var i närheten).

Mats, 00:20, 3 januari 2012. Anmäl

Nu är jag varken särskilt gammal eller långsam, men om nån likväl skulle få för sig att "hjälpa" mig plocka upp mina varor skulle jag nog vända mig om och uppriktigt förvånat fråga personen vad f*n han/hon tror att han/hon håller på med. Kan ju garantera att resultatet kommer vara att det går långsammare för alla inblandade...

Camilla, 12:41, 2 januari 2012. Anmäl

Ytterrockshälsande?

Fråga: När man kommer som gäst eller tar emot gäster: ska man vänta med att hälsa tills man fått av sig ytterkläderna eller börjar hälsningsceremonin redan innan?

Svar: I dessa bjudningstider blir denna fråga aktuell på nytt. Alltså: gammal sed och enligt många traditionella konventionella personer fortfarande det enda tänkbara var/är att gästen hänger av sina ytterkläder och därefter i klädordnat presentabelt skick går in i salongen och hälsar på värdfolket (och övriga gäster).

Detta kräver att värdpersonen befinner sig i sagda salong och tar emot sina gäster där, vilket förutsätter att någon annan, en husa, en betjänt, rentav ett tillsagt något äldre barn, öppnar ytterdörren, släpper in gästen, bistår med avtagande av pampuscher, galoscher och ytterplagg samt visar vägen till ovannämnda salong.

Så går det sällan till i dag. Värdfolket öppnar dörren, hälsar på gästen och förflyttar sig inåt (och häller upp en drink som gästen bjuds så snart som möjligt). Och det sättet är lika trevligt som gamla tiders formella mottagande. Är vädret snöigt, regnigt eller annat som gör att gästen känner sig mer bekväm med att ta av sina snöiga-regniga ytterplagg innan det numera obligatoriska kramandet vidtar, så blir det naturligtvis bäst.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

"... numera obligatoriska kramandet... "

Tänkvärt, 16:47, 29 december 2011. Anmäl

Tunnelbanestörare?

Fråga: Jag åker tunnelbana. Vagnen är inte full av människor. Jag läser en bok. En kvinna sätter sig mitt emot och börjar samtala högljutt i sin mobil. Jag har svårt att koncentrera mig på mitt läsande och frågar /ber och gestikulerar med min bok: “Å, snälla, kan inte du sätta dig någon annanstans?” Hon stack snabbt och jag hann således inte tacka henne för visad hänsyn.

Så kommer en ung man  och slår sig ner ivrigt fingrandes på sin mobil. Jag frågar om han ska tala i telefonen varpå ordväxling startar oss emellan. Även kvinnan som reste sig och gick kom förbi och ansåg att jag var oartig och förolämpande osv osv. Jag nämnde ditt namn och den unge mannen frågade raskt och något kritiskt ”och hur gammal är hon?”

Så nu till frågan: Hur blir jag en bättre retoriker? Hur motiverar jag och framför att det är skillnad på mobilsamtal och ett samtal ansikte mot ansikte?

Eller ska man bara sitta tyst och gilla läget? Dessvärre är det ju inte så lätt att själv flytta på sig till annan plats då det säkert finns mobiltelefonanvändare där också.

Svar: Det du kan göra är att flytta dig, trots att du riskerar att även då hamna intill någon som stör dig. Den mobilpratande personen kan du inte hindra från att prata. Vad du hade för avsikt med att nämna mig förstår jag inte – tror du att jag har sagt att man inte får prata i sin mobil på tunnelbanan? Det har jag inte sagt, däremot att man ska ta hänsyn och inte prata högre än nödvändigt.

Du kommer aldrig att kunna hindra alla andra från att störa dig när du vill läsa eller tänka. Du kan bara vänligt vädja till dem att visa hänsyn. Säg diskret ungefär “vet du att du pratar väldigt högt?” Och du har alltid din rätt att byta plats när du tycker att andra stör dig på tunnelbana, tåg och buss. Du får i värsta fall flytta dig flera gånger. Alla andra som reser har samma rätt som du till både plats- och ljudutrymmet – ingen kan ensam kräva att det ska vara tyst, eller att andra ska avstå från det normala beteendet som idag är att prata i sin mobil var man än är, och om vad som helst, även sådant som andra borde förskonas från att ta del av.

Men som sagt, vänligt påpekande att mobilprataren har ett alltför högt tonläge går för sig. Jag tror inte att det hjälper så som den så kallade mobilkulturen ser ut för närvarande. Ändå kan man försöka. Det kan på sikt bidra till att människor tänker efter. Kanske, kanske.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (39)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 39

Säger som många andra, skaffa öronproppar! Ingen annan har ansvar för din läsro, såvida du inte är på en plats avsedd för detta. Och senaste jag såg efter var publika transportmedel inte en av dessa. Chilla!

Anonym, 17:27, 5 januari 2012. Anmäl

"Sträva inte efter att förändra världen, utan välj att förändra dina tankar om världen." - Okänd, i vart fall för mig

HansFS, 17:59, 2 januari 2012. Anmäl

Även om man mot all förmodan skulle lyckas "lära" någon att inte tala i telefon på T-banan, så kommer snart nästa person och sätter sig där och talar i telefon. Och sen nästa. Det är kört. Slöseri på energi att försöka ändra på alla andra. Finns bara en sak att göra. Som faktiskt är mycket lättare. Och det är att lära sig själv att hantera situationen. Det finns flera sätt. Själv försöker jag använda hörlurar med egen musik för att slippa störas av andra.

Sten, 13:18, 2 januari 2012. Anmäl

Man kanske inte ska bo i en storstad om man stör sig på allt som hör till? Hursomhelst så rekommenderar jag att införskaffa hörselproppar, eller byta färdmedel om det är en sådan pina varje dag.

Mike, 00:40, 2 januari 2012. Anmäl

Mobilpratare med normalt samtalsläge eller högre på allmän plats är väldigt störande. De stjäl mitt tankeutrymme. Det gäller såväl i buss, tunnelbana som i mataffären. För att inte tala om alla som pratar mobil under skogspromenaden, det förstör ju den avkopplande naturupplevelsen. Jag fattar inte varför man så gärna låter andra höra samtalen? Och jag fattar inte varför folk måste samverka med kompis per mobil i allt de företar sig. Kan de inte skriva inköslista, kan de inte välja köttbit utan råd? Är folk som osjälvständiga numera? Och hur hur folks kompisar alltid tid att prata? Jobbar de inte? Ett herrans oskick är det.

rina, 15:03, 1 januari 2012. Anmäl

Lika mycket som man skall låta folk prata i telefon så skall de som prata i telefon tänka på att inte störa andra. Alltså visa ömsesidig respekt. En som pratar ovanligt ljudligt är oförskämd på samma sätt som en som kräver tystnad runt sig på en offentlig plats. Öronproppar är ok om man vill ha det tyst.

TO, 08:19, 1 januari 2012. Anmäl

Set your own life more easy get the <a href="http://goodfinance-blog.com" rel="nofollow">loan</a> and everything you need.

Norma30Mitchell (Webbsida), 17:13, 30 december 2011. Anmäl

Om någon uppför sig hotfullt eller smutsar ned sätena har du anledning att säga ifrån. Om du törs. Att prata i mobilen är lika normalt som att prata med närvarande personer. Vad förväntar man sig, att hela världen ska hålla tyst för min skull, att trafiken ska stanna upp för att inte bullra för min skull, kanske?...

TSK, 12:31, 30 december 2011. Anmäl

Läge att inrätta en tyst kupé på tunnelbanan?

S, 11:58, 30 december 2011. Anmäl

Det var en vacker och inspirerande vardagshistoria, Tekla. Och så rätt du har om det offentliga rummet. Jag tycker till exempel om att ha min privata sfär även i det offentliga rummet. Men jag är inte dummare än att jag inser att jag själv är skyldig att se till att få ha den. Med bok, hörlurar, musik och liknande. Man kan inte kräva av alla andra att vara tysta! Annat om t ex man ser skadegörelse eller hot, då ska man självklart ingripa, om inte annat så med ett samtal till polis eller trygghetsjouren.

hallå, 23:55, 29 december 2011. Anmäl

Smygvigselgäst?

Fråga: Idag fick jag reda på att min bästa och äldsta vän ska gifta sig (i smyg) på lördag. Jag/vi känner dem naturligtvis väl, är gudföräldrar åt varandras barn etc. Vi skulle gärna vilja åka till kyrkan och gästa själva vigselakten, som en överraskning naturligtvis. Kan vi göra det? Vad säger reglerna i detta fall?

Svar: Nej. Har man bestämt sig för att gifta sig i hemlighet och inte ber sin bästa vän övervara vigselakten så ska bäste vännen inte heller göra det. Du har fått reda på vigseln av någon annan, antar jag?

Har din vän själv berättat detta för dig, sagt att det är vigsel i smyg och inga gäster, men du anar, eller ännu hellre är säker på, att det skulle uppskattas om du/ni närvarade så är det en annan sak.

Har du inte fått reda på vigseln av din vän måste ju orsaken till detta vara att brudparet verkligen önskar sig en vigsel i hemlighet och då ska du inte gå dit.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (17)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 17

@Paulina och Per W: Nu avviker jag från den egentliga frågan, men det tycks bero på vilken präst man frågar om kyrkan är öppen för alla eller ej. Min mamma var inte välkommen på min pappas begravning i Svenska kyrkan. Även om prästen inte uttryckligen förbjöd henne så var han mycket tydlig.

Styvdotter, 01:16, 3 januari 2012. Anmäl

Maggs 11:00 I så fall var det ett felaktigt handlande av organisatören av bröllopet eller begravningen.. Kyrkan "ägs" av församlingens medlemmar och alla andra medlemmar i Svenska Kyrkan. Kyrkan kan inte användas för slutna privata ändamål. Kolla gärna med Svenska Kyrkan.

Per W, 12:32, 31 december 2011. Anmäl

Paulina, det har som sagt hänt mig vid två tillfällen, en vigsel och en begravning, i två olika kyrkor i olika landsändar och det är Svenska kyrkan jag talar om. Självklart vill man inte tränga sig på i sådana situationer, så det är helt rätt, anser jag. Att alla är välkomna annars är självklart, men inte just vid sådana tillfällen.

Maggs, 11:00, 31 december 2011. Anmäl

@Maggs, 11:33 Nej det kan man inte. Desom gör det gör fel. I svenska kyrkan är alla välkomna. Man får inte utestänga någon såvida denne inte skriker och förstör. Fråga en präst.

Paulina, 23:35, 30 december 2011. Anmäl

Möjligen kan man stoppas i entren om bröllopsceremonin har börjat.

Per W, 13:07, 30 december 2011. Anmäl

Maggs 11:30 Inte i Svenska kyrkans kyrkor i alla fall!! Kyrkan tillhör alla!

Per W, 13:01, 30 december 2011. Anmäl

Ifall det som hörts på omvägar om giftermål inte stämmer, kan en opassande gratulation bli rejält pinsam på många olika sätt. Rykten kan förvanska en uppslagen förlovning till bröllop eller nästan vad som helst. Bättre att avvakta och följa utvecklingen än förhasta sig.

Vicke, 12:09, 30 december 2011. Anmäl

Paulina, det har hänt mer än en gång att man som turist varit på väg in i en kyrka, men blivit stoppad pga vigsel eller andra ceremonier. Så visst kan man hindra utomstående att delta. Helt rätt f.ö.

Maggs, 11:33, 30 december 2011. Anmäl

Om man ska gifta sig i "hemlighet" så ska man inte göra det i kyrkan, som välkomnar alla alltid!

Per W, 16:04, 29 december 2011. Anmäl

Stanna hemma. Det blir bara pinsamt för alla ifall du inte är inbjuden och har hört på omvägar att de ska gifta sig.

mK, 15:23, 29 december 2011. Anmäl

Nyårssmoking?

Fråga: Jag undrar varför smoking har blivit klädkoden för män på nyårsafton? Är det ett svenskt fenomen? Eller är det bättre att dyka upp i mörk kostym till exempel om det inte angivits någon klädkod?

Svar: Det är ju endast om inbjudaren anger smoking som klädsel som man klär sig i sådan. Annars är det inte aktuellt. Man kan absolut inte komma till en bjudning klädd i smoking om detta inte påpekats vid inbjudan. Att smokingen skulle vara klädkoden för särskilt många män på nyårsaftonen betvivlar jag, den klädseln är inte särskilt vanlig varken i det svenska samhället eller andra. I de översta lagren i samhället förekommer smoking oftare, liksom frack (högtidsdräkt) men det gör den inte till en allmänt brukad klädsel.

För övrigt är smokingen när den förekommer inte ett särskilt svenskt fenomen på nyårsaftonen, liknande kretsar där man påbjuder smoking den kvällen finns också i Storbritannien, Frankrike, USA med flera nationer.

Är inte “Klädsel: Smoking” angiven är mörk kostym rätt, om man ser det ur konventionell och formell synvinkel och festen är någotsånär stilig. Kanske någon annan kommer i smoking men finns den klädseln inte angiven på inbjudan så ska den inte heller användas. Mörk kostym borde också ha angivits. Men du vet ju själv vilka dina umgängesvänner är och hur de resonerar beträffande klädsel. Enklast borde vara  att fråga inbjudaren, eller om det är kalas på någon offentlig lokal, höra med några övriga gäster.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (4)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-4 av 4

h 22:24 MR och MR:s bekantskapskrets kanske...lösningen på mysteriet "översta lagren" kvarstår...

Per W, 10:44, 30 december 2011. Anmäl

h 22:24. Det är en "freudiansk felskrivning" av MR.

Per W, 10:41, 30 december 2011. Anmäl

Citat "I de översta lagren av samhället". Menas då Knugen med anhang??

Per W, 10:39, 30 december 2011. Anmäl

Översta lagren ?

h, 22:24, 27 december 2011. Anmäl

Portionspresent?

Fråga: Jag har en granne som på ett mycket förtjänstfullt sätt utfört ett arbete i mitt hus. Han har erhållit ersättning för utfört arbete, jag ansåg att han begärde alltför lite men han ville absolut inte ha mer.

Nu vill jag visa en annan form av uppskattning då han under inga omständigheter vill ta emot monetär ersättning. Han har en sambo som jag också känner ganska väl.
Min planerade idé är att köpa ett antal oxfilébitar som inpackas under sedvanliga livsmedelshygeniska omsorger.

Min fråga är om jag ska köpa så pass många filébitar att de räcker även till hans sambo eller om det ska vara bara till honom för att enbart visa den avsedda uppskattningen gentemot honom som gåvan avses till?

Svar: Ja du, om detta är ett problem för dig så ta emot ett råd från en luttrad folkvettsexpert: ge inte den stackars grannen bara en portion av denna i sig inte helt lämpliga filépresent, utan se till att hans sambo också får tillfälle att delta i den tänkta måltiden. Vad betyder ”ett antal” – två skivor? I så fall ger du fyra skivor. Eller två stadiga bitar som räcker till två personer. Skulle sambon annars sitta där med wienerkorv medan han äter sin presentfilé? Knappast särskilt kul, skulle jag tro, för någon av dem.

Presenten är inte är helt lämplig eftersom den kräver något av mottagaren, nämligen att densamme själv ordnar med en middag, dessutom tämligen omgående eftersom det är färskvara, för att tillaga presenten. Det kanske inte är så uppskattat. Tänk efter om det kan vara bättre att ge något som dels är hållbart, dels inte kräver en insats av mottagaren; vin, olivolja, parmesanost om det ska vara en present i gourmetsfären.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (10)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 10

Det finns ganska gott om vegetarianer dessutom. En bit oxfilé från en granne är helt klart en konstig present. Håll dig till nåt inom ramen för vad som är brukligt: en blomma (doftfri!), choklad, hembakta bullar eller nåt liknande. Även en flaska vin kan vara tveksamt att ge bort till någon som man inte känner så väl att man vet om dess dryckesvanor. Kanske är personen nykter alkoholist, har vuxit upp med missbrukande föräldrar eller av något annat skäl inte alls intresserad av att få alkohol. Och snälla, gör inte som "Helena 16:25:s" ex-svärmor och fråga grannen om presenten uppskattats! Att känna sig tvungen att ljuga ihop nåt om en god ädelostgratinerad köttbit när man i själva verket slängt oxfilén i komposten är inte någon man ska behöva göra av tacksamhet för en oönskad gåva. Att ens tänka tanken att ge någon så lite av en gåva så bara den ene i ett etablerat par kan få ta del av present är absurt!

Karin Erlandsson, 17:36, 1 januari 2012. Anmäl

Ja, man inser inte alltid att alla inte har koll på detta med hygien. Besökte en granne, en gammal farbror, på landet som vi brukat fika hos. Han var just i färd med att rigga en råttfälla på matbordet, osten utan plast om låg ovanpå råttfällan, den (osten) la han sen glatt tillbaka i kylskåpet. Gissa om vi var fikasugna efter det....

TSK, 11:24, 30 december 2011. Anmäl

Jamen självklart är det skillnad att få rådjurs- eller älgkött från en jägare, eller motsvarande (fläskkött från en grisuppfödare osv). Det blir ju nåt helt annat. Men att gå och köpa kött och ge bort blir fel. Och nej, alla förstår inte / har inte samma standard när det gäller kylning och hygien. Det är personligt, och känner man inte vederbörande väl kan man bli tveksam och är man tveksam vill man inte chansa och då har det blivit helt fel.

Jonas 54sthlm, 20:07, 28 december 2011. Anmäl

För en del stadsbor kanske det här är en ovanlig/olämplig gåva, men bor man på landet är det normalt att man delar med sig av eget kött t.ex. De flesta har väl frys, eller? Men det här med mängden låter som ett skämt, även om "ett antal" låter som om det skulle räcka till två personer. Ingen äter väl mer än två skivor oxfile. Och så kommer detta upp igen med livsmedelshygien, är inte det självklart för alla? Själv har jag bara stött på några få äldre personer som inte klarat detta, men då vet man ju om det.

Nisse, 19:16, 28 december 2011. Anmäl

Ett förslag är att ge bort vin, men hälla över precis så mycket i en PET-flaska att det bara räcker till en person. Ett annat förslag är att köpa en chokladask, men plocka ut en bit och ge bort för att vara säker på att han inte delar med sambon.

Sara, 16:41, 28 december 2011. Anmäl

Du ska inte ge bort kött i present. Många vill nog veta helt säkert hur det hanterats, t ex hur länge det varit utan kylning osv. Själv skulle jag tycka det var rent motbjudande att få detta, och antingen kasta bort det eller ge det vidare till en hundägare fvb till hunden. Hitta på nåt annat - ett ovanligt öl, en flaska vin eller som Magdalena föreslog.

Jonas 54sthlm, 19:55, 27 december 2011. Anmäl

För det första förstår jag inte hur FS ens kan komma på tanken att ge så litet att det bara räcker till mottagaren och inte hans sambo... När man nu VET att någon är gift eller sambo så är det väl självklart att man ger så det räcker till båda i paret - och helst med råge! Rått kött är dock en lite konstig present, som redan har påpekats, eftersom det förfars så fort. Enda tillfället när det känns vettigt att ge bort rått kött, tycker jag är om man själv har jagat och/eller styckat djuret. Men även då kan det bli mer problem än glädje för mottagaren. Min exsvärmor brukade t.ex. förära oss med ett stort stycke egenskjuten råbock mest varje höst. Det var bara det, att hon inte fick några andra än de äldsta och mest sega djuren, så det kostade mera i andra ingredienser än vad själva köttet var värt att försöka anrätta något ätligt av det överhuvudtaget... Samtidigt vågade man inte annat, för hon ville alltid veta vad man gjort med det och hur det smakat, och fikade efter tacksamhet och beröm...

Helena, 16:25, 27 december 2011. Anmäl

Jahaja, huruvida oxfilé är rätt eller fel råder det med all säkerhet delade meningar om. Men hur FS kan komma på tanken att ställa frågan om han ska köpa så det även räcker till sambon övergår i vart fall mitt förstånd. Vore jag inte en vänlig och artig person skulle jag nästan kunna kalla det för lite korkat rent av. Bjuda på middag, ja, om h*n tror att det kommer att uppskattas och bli trevligt. I annat fall en gåva eller som ngn redan påpekat, acceptera att grannen är nöjd med den ersättning som han begärt.

HansFS, 15:09, 27 december 2011. Anmäl

Håller med Krut. Bjud granne med sambo på middag istället. Behöver inte nödvändigtvis vara så påkostat som oxfilé om du inte vill, men en färdiglagad middag är mycket mer värd en råa ingredienser som måste tas om hand omedelbart.

Camilla, 13:26, 27 december 2011. Anmäl

Fru Ribbing har absolut rätt, presenter som kräver en arbetsinsats av mottagaren är INTE roligt att få. Rå mat? Aldrig hört på maken! Om det är nödvändigt att göra något ytterligare: Köp den dyra oxfilén, tillaga den och bjud över paret. Du kan göra det precis så påkostat som du känner stämmer med ditt behov att visa ytterligare uppskattning. Men frågan är kanske om det räcker för dig? Kan du inte acceptera att din granne faktiskt fått den ersättning som han anser är rimlig Han är ju nöjd, problemet är helt och hållet ditt!

Krut, 13:22, 27 december 2011. Anmäl