Promenadsida?

Fråga: För cirka ett halvår sedan flyttade jag från Stockholm till en västkuststad. Något jag noterat är att alla (ja möjligen med något enstaka undantag) håller till vänster på gångvägarna. Jag har fått lära mig att man håller till höger och detta gör det allra flesta där jag kommer ifrån. Min fråga föranleds mest av nyfikenhet – är det regionala skillnader i denna norm? Eller gör stockholmarna eller västkustborna helt enkelt fel?
Observera att detta inte är något jag precis stör mig på, jag har bara under denna tid jag bott här och ständigt upplevt fenomenet blivit nyfiken på hur det egentligen ligger till.

Svar: Det vore förvånande men intressant om valet av sida för gångtrafikanter skilde sig mellan olika delar av Sverige. Ser man det praktiskt är den enda rimliga ”regeln” i sammanhanget att man går så att man ställer till minsta möjliga problem för de mötande. Det brukar lösa sig helt naturligt. Att man makar sig åt sidan för att släppa fram andra är lika självklart, eller borde vara det, men där syndas det friskt lite varstans i Sverige, har jag tyvärr tvingats notera.

Enligt Trafikförordning (1998:1276):
7 kap. Bestämmelser för gående på väg
Gående som använder vägrenen eller körbanan skall om möjligt gå längst till vänster i färdriktningen. Den som åker rullskidor, rullskridskor eller liknande och som färdas med högre hastighet än gångfart skall dock färdas längst till höger om det är lämpligare.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (70)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 70

Inga Lunda: när jag gjorde så (dvs. gick till vänster) fick jag ett antal arga cyklister som fräste att jag gick på fel sida. Men skylten visade en cykel överst och gångtrafikant underst, dvs. gemensamt. Så jag tänkte "OK, då möter jaghellre cyklister än blir påkörd bakifrån" (för de vägrar ju använda ringklockan...)

mK, 13:30, 6 februari 2012. Anmäl

@Cajsa, 10:55, vi som lärde oss före 1967 fattade varför man gjorde på ett visst sätt, och kunde byta sida 3 september. @Anonym, 14:39, Tåg har vänstertrafik, tåg finns i hela landet (även om de sällan är i tid)

Anonym, 08:32, 6 februari 2012. Anmäl

Det som stökar till det här är naturligtvis den urbota korkade idén att understundom och ofta ytterst otydligt låta fotgängare och cyklister samsas på samma vägbana. Som fotgängare kan det ibland vara svårt att veta på vilken typ av väg man befinner sig. Som cyklist innebär det att vägbanan fylls av helt oförutsägbara trafikanter som går hur som helst när som helst och oftast inte ens uppfattar sig själva som trafikanter. Höger för cyklist och vänster för fotgängare gäller på dessa vägar, men det brukar bli hur som helst och pannkaka.

Inga Lunda, 22:42, 5 februari 2012. Anmäl

För mig är det självklart att man går till höger om man möter en annan gående! Och det var väl det frågan handlade om? Är man ute och går längs en trafikerad väg utan trottoar är det klart man går på vänster sida, men nu handlade det ju om att mötas på gångväg. Jag har även lärt min hund att byta sida och gå på min högersida när vi får möte, allt för att underlätta mötet om det nu skulle vara en hundrädd person man möter.

Karin, 13:19, 4 februari 2012. Anmäl

Tunnelabanan är vänstertrafik. Tunnelbana finns bara i STHLM. Kan vara en förklaring?

Anonym, 14:39, 3 februari 2012. Anmäl

Jag blir förvirrad. Magdalena har skrivit vad Trafikförordningen säger och ändå hänvisar en del kommentatorer till andra rekomendationer. Lagar brukar ju följas men i detta fall verkar alla tycka att lagen är dispositiv. En del följer NTF eller jättegamla trafikförordningar. Den sist antagna förordningen borde ju vara den gällande, men tydligen inte här. Alla gör som de lärde sig i sjuårsåldern, även om den inföll före 1967. Kul läsning.

Cajsa, 10:55, 3 februari 2012. Anmäl

Kul med så mycket reflektioner :). Det ter sig tydligt att det inte finns en glasklar regel kring det här och bara det är ju bra att veta! Frågan gällde alltså just GÅNGväg, går man på en bilväg är det ju vänster som gäller. Jag tar till mig rådet att hålla till den sidan som i sammanhanget blir smidigast helt enkelt - får finna mig i att det inte finns en allmänt vedertagen norm. Pelle Jönsson: ja det är fruktansvärt vad mycket "onödiga" frågor det finns i världen. Ingen borde ställa frågor, ty det kan ju hända att någon anser den fråga vara helt anal (för att använda dina egna termer).

Frågeställaren, 20:40, 2 februari 2012. Anmäl

Det är klart att Magdalena ska svara. Eftersom det inte finns en glasklar trafikregel för detta så blir det ju en etikettfråga.

Per, 11:50, 2 februari 2012. Anmäl

Man kan också notera att sedan 1967 spiraltrappor ändrat sväng, så att man går på högersidan för att vara innerst, vilket är lättare uppåt än neråt.

AX, 10:24, 2 februari 2012. Anmäl

I september 1967 då högertrafik infördes för fordonstrafik i Sverige så rekommenderade den då ansvariga myndigheten att gående på trottoarer också skulle hålla till höger vid möte med andra gående.

Anonym, 09:09, 2 februari 2012. Anmäl

Skadekravstid?

Fråga: För snart två år sedan skulle jag och en av mina då bästa kompisar åka och hyra film. Då jag var den av oss som hade körkort fick vi låna hans mammas bil, en gammal BMW. När vi skall parkera tillbaka på gatan får jag inte i handbromsen ordentligt och rullar  in i en lyktstolpe som ger en mindre buckla på bakre kofångaren. När vi kommit in i huset erkänner jag/vi genast till hans föräldrar och jag erbjuder mig att betala reparationer alternativt självrisk om försäkringsbolag ska inblandas. Jag får till svar att det inte är något fara och att “dom nog kan fixa det själva”. Jag frågar följande veckor vid ett flertal tillfällen “hur det går med bilen”, svaren jag får är att jag inte skall oroa mig och liknande.

Nu, nästan två år senare, får jag ett samtal från familjen där dom vill att jag skall betala reparationskostnaden dom hade i samband med att bilen såldes, vilket i sin tur skedde för mer än tre månader sedan. Jag reagerar med förvåning, dels för att jag fått intrycket att det hela var glömt och åtgärdat på egen hand, och dels för att dom väntat så länge att kontakta mig. Tilläggas skall att jag inte längre har någon kontakt med min f.d. kompis på grund av en orelaterad händelse.

Vem har “rätt” i en sådan här situation, har dom rätt att kräva mig på betalning oavsett vad som sagts eller hur lång tid som förflutit, eller “preskriberas” sådant här efter en viss tid?

Svar: Det är en juridisk fråga som jag inte har kompetens att besvara. Men sett ur mitt folkvettsperspektiv är det orimligt att först avböja ett erbjudande om reparation och två år senare kräva ersättning för den kostnaden. Är det en mindre summa som krävs kan du möjligen erbjuda dig att dela den med ägaren, men är det en större summa pengar tycker jag att du ska fråga en jurist vad som gäller.

Kan det vara den ”orelaterade” händelsen som du nämner som är orsaken till att du nu krävs på pengar? Ett slags futtigt hämndbehov?

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (36)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 36

2 år gammalt krav behöver man inte betala.

Roger Svensson, 12:37, 4 februari 2012. Anmäl

@Cilla L J, 13:18, Det verkar som om du inte förstår frågeställningen. Det handlar om att FS de facto har erbjudit sig att betala, men fått till svar att det inte behövs, bara för att några år senare plötsligt bli avkrävd pengar lik förbannat.

Anonym, 08:36, 3 februari 2012. Anmäl

Tänk till. Bilen kan ha fått skador efter bucklan som du körde, och som de f.d.ägarna låtit reparera, och nu hoppas på att du ersätter kostnaden (om du är samvetsgrann och tillräckligt godtrogen). Det är ytterst viktigt att låta en verkstad kontrollera bilen omedelbart efter en skada. Och om man råkar ut för motsvarande, gör en skriftlig överenskommelse om vad som gäller, också om den som gjort skadan slipper ersättning. Det här gäller även goda vänner och släktingar.

Cilla L J, 13:18, 2 februari 2012. Anmäl

Kör man för fort får man själv betala det, man kan inte anta att medpassagerare vet hur fort man kör eller kan påverka hastigheten. I så fall lär man säga "jag gasar på, kör för fort medvetet, och får vi böter så delar, är det okej?" Alternativt säger medpassageraren "kör, jag pröjsar böterna" Båda alternativen är lagbrott, och mycket dåligt alternativ, men då är i alla fall medpassageraren med på noterna eller kan välja. Om någon är så dum att köra för fort, medvetet/omedvetet, eller bryter andra trafikregler så får denna betala sina egna böter. Endast den som KUNNAT välja hastighet kan hållas ansvarig. I vissa fall kan det vara legitimt, nödfall (dock mkt ovanligt), men då är det upp till Tingsrätten att ta ställning i ansvarsfrågan. Kör inte för fort är väll alltid ett gott råd, och skit i vad andra säger. Har du körkort så vet du vilka regler som gäller.

Fredrik, 19:30, 1 februari 2012. Anmäl

Om jag var FS skulle jag per brev eller mejl hänvisa till att jag för nästan två år sedan sagt mig vara beredd att betala, men att de vid den tidpunkten avböjde erbjudandet. FS bör också skriva att han? med detta uppfattade att skadan var reglerad och mellanhavandet därmed var avslutat. Det är viktigt att få allt på pränt eftersom FS då bättre kan styrka att det är hans? version av avtalet som är den riktiga.

Pacta sunt servanda, 11:11, 1 februari 2012. Anmäl

Självklart skall du ersätta det du förstört!

Sune, 10:20, 1 februari 2012. Anmäl

@Kristina Jo, givetvis, och därav grundprincipen att föraren är den som betalar. Samtidigt, om jag vet att en kompis kört för fort och jag har direkt del i orsaken, så skulle jag nog föredra att erbjuda mig. Inte för att jag måste, det är fortfarande hon eller han som suttit vid ratt och pedal, men för att det skulle kännas rimligt. @hallå Visst, jag kan hålla med om det. Men i de fall det känns oklart, och det kan nog hända ganska lätt, föredrar jag att ha en regel i grunden att utgå från. Jag skulle nog hellre fela på den generösa sidan i de flesta fall, men ska man välja något konkret att utgå ifrån känns det ändå rätt sunt att köra med vem som faktiskt kontrollerade bilens framfart vid tillfället för incidenten.

Fenris, 23:01, 31 januari 2012. Anmäl

@ Fenris - det är väl fortfarande ditt val i det läget om du kör för fort eller inte. Om det är akut ring 112.

Kristina, 21:33, 31 januari 2012. Anmäl

@Fenris, 18:20 - för mig känns det mer som en bedömning från fall till fall. Om jag skjutsar min gamla mormor som typ aldrig åker bil och aldrig varit i närheten av körkort så skulle jag ta på mig hela boten. Men om jag t ex åker med min kompis och vi båda har trafik- och körvana, och jag är mycket väl medveten om att hon kör för fort och vad det kan innebära - har jag då inte specifikt sagt 'sakta ner så vi inte åker på en bot' känns det som att jag varit med på noterna och då vore det hyggliga om jag erbjöd mig betala hälften av beloppet.

hallå, 21:31, 31 januari 2012. Anmäl

Håller med Mirre om att de f.d. bilägarna vill komma komma undan med lägre kostnader och skiter i vad FS tycker om dem. Dessa människor är antingen i världens knipa ekonomiskt, eller så har de noll folkvett. Tror på det senare. Tycker FS ska säga såhär: "Jag förstår att ni måste ha väldigt stora ekonomiska problem just nu eftersom ni ändrar er om pengar som ni så generöst avstod från för två år sedan. Jag kan sträcka mig så långt som till att låna er pengarna räntefritt, naturligtvis med skriftligt avtal."

Anna, 20:02, 31 januari 2012. Anmäl

Tandpetarbruk?

Fråga: Jag undrar vad som är vett och etikett när det gäller att använda tandpetare? Är det ok att sitta och peta tänderna vid matbordet då man har gäster eller är på restaurang?
Något enstaka pet mellan två tänder då något fastnat eller en totalgenomgång mellan alla tänder?

Tacksam för svar eftersom jag och min man är oense om detta. Tycker själv att det är ganska oaptitligt.

Svar:
Frågan återkommer ofta och tas därför upp igen i spalten på nytt.

Mitt ständiga svar till de frågeställare som undrar om tandpetande i sällskap är att tandpetning är en syssla för ensamseglare. Det går helt enkelt inte att göra anspråk på att vara hyfsad och behaglig i andras sällskap om man synligt och inte sällan även hörbart rotar i sina tänder, pillar och petar och gräver, och därtill ofta om än omedvetet anlägger en salig min när något fynd görs.

Med all sympati för obehaget med dillfransar och köttbitar fastnade mellan tänderna rekommenderar jag att man med eller utan tandpetare avstår från att gräva sig i sitt gap när andra människor är närvarande.

Man kan med fördel avlägsna sig ett ögonblick om man absolut inte står ut annars, och peta ut det som hamnat fel, men varken att hålla den andra handen för munnen eller fälla upp en servett över ansiktet för att peta ”osynligt” hjälper – det är fullt tydligt för alla vad man ägnar sig åt, och detta  är otrevligt för omgivningen, rentav äckligt, därtill ohyfsat och som sällskapstalang totalt misslyckat. Toaletten är en bra plats för hygienisk verksamhet, dit tandpetning räknas i högsta grad.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (17)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 17

Det är jätteäckligt att göra offentlig storstädning i munnen efter en måltid. Vissa verkar tro att detta måste göras och signalerar gott bordsätt, särkilt om tandpetare står framme. Andra har med sig egna tandstickor för djuprengöring och ytterligare andra liksom suger ljudligt bort ev. matrester (och sväljer dem) med hjälp av växlande tekniker. Lika äckligt alltihop,

Sonora, 05:21, 5 februari 2012. Anmäl

Jag får ofta intrycket av att folk börjar hålla på med tandpetare för att maten är slut och de inte har nåt att göra med händerna, mer sällan har jag sett folk verkligen leta skräp. Och så får man ju lätt intrycket att det är meningen att man ska pilla tänderna efter maten när serveringspersonalen kommer med tandpetare.

Ullrika, 20:01, 31 januari 2012. Anmäl

Nästa gång någon i middagssällskapet sköter sin munhygien kommer jag att peta naglarna eller näsan ...eller ta av strumporna och peta mig mellan tårna

Maggi, 15:28, 31 januari 2012. Anmäl

Tack, Magdalena, för dina klok ord! Det där ÄR ett problem. Har själv lite fint påpekat problemet vid ett par tillfällen, men svaret blir alltid detsamma: "du har fel, man får visst använda tandpetare vid bordet annars skulle det inte stå några där."

Angel, 14:18, 30 januari 2012. Anmäl

M: Ja, vilken bra idé! Vi som jobbat på restaurang vet ju att om man tar bort tandpetarna så kommer gästerna att fråga efter dem hela tiden. Då kan man svara: de finns på toaletten (nä, just ja, så fick man inte säga, men "damrummet" eller "herrarnas" då?). Då kanske folk så småningom lär sig att denna syssla hör bäst hemma där.

Misan, 12:45, 30 januari 2012. Anmäl

Vore toppen om alla restauranger, fik mm kunde ha tandpetare tillgängliga vid spegeln på toaletten, för min del är det oftast då jag upptäcker att något fastnat och det är inte alltid jag har tandpetare i väskan. Och håller med en del av de tidigare inläggen, bort med tandpetare från borden!

M, 12:36, 30 januari 2012. Anmäl

Takk till denna spalt som har gjort mej medveten om hur det uppfattas av andra. Takk för upplysningen at det er OK at ta en snabb tur på toaletten eller annan krok för att ordna det man måste - för mej är det faktiskt SÅ ont och obehaligt med matrester som sätter sej fast, att jag inte klarar att hålla god min och koncentrera mej om att prata med någon. Tyvärr! Så långt det går håller jag ut, helst till alla rätter är uppätna och går ut med rökarna. Men ibland måste jag ta ta en tur ut mellan rätterna. Takk för bekräftelse att det accepteras, i nödfall. Undviker mat som jag vet är besvärligt, men alltid vet man inte...

Hymlan, 12:29, 30 januari 2012. Anmäl

Självklart är det inte alls ok att syssla med munhygien vid matbordet, men snälla någon, att diskret och snabbt ta bort något som fastnat stör inte mig i alla fall. Lyckas det inte snabbt får man väl gå på toa i så fall. Visst förstår man vad personen gör, men håller man för syns inget. Tycker man det är obehagligt, hur kan man då över huvud taget äta med andra?

Maja Gräddnos, 12:14, 30 januari 2012. Anmäl

Det står ofta små ställ med tandpetare på borden på enklare ställen. Många uppfattar det som ok att då ta och börja gräva i munnen. Man kan ju ta den med sig och göra det senare, men grävarna känner det som en uppmaning att göra det vid bordet pronto. Ta bort tandpetarna från bordet!! det är den enda vägen till munfrid. I det här fallet kan inte valfrihet gälla.

Cajsa, 11:54, 30 januari 2012. Anmäl

Xelom: eposta / sätt upp denna fråga med expertens svar på anslagstavla eller annan synlig plats. Ta bort tandpetarna från matbordet.

Leonard, 11:49, 30 januari 2012. Anmäl

Återbjudningsrätt?

Fråga: Om man blir inbjuden av en vän på middag ett bestämt datum men tackar nej på grund av sjuka barn eller att man redan är uppbokad, vem ska då bjuda nästa gång?

Maken tycker att man ska ringa vännen och föreslå ett nytt datum för att visa sitt intresse till att umgås. Jag tycker att det känns som att bjuda in sig själv…
Är det hellre så att vi borde bjuda istället?

Svar: En inbjudan, formellt sett, är inbjudarens initiativ. Tackar gästen nej så ”räknas” inbjudan ändå som en bjudning, kan man säga, det hette förr i tiden ”bjudet är fägnat”, alltså  själva inbjudan är en handling som ses som en bjudning. Vid nej tack kan inbjudaren återkomma med en ny inbjudan, om och när det passar. Eller gästen med att inbjuda till sig.

Men gästen kan enligt formell etikett inte tacka nej och samtidigt eller lite senare säga till inbjudaren att det vore trevligt att bli inbjuden igen till ett annat datum.

Nu är detta som sagt formellt, mellan vänner kan man självklart agera som man vill.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

En inställd bjudning är också en bjudning... :-)

Anonym, 12:44, 31 januari 2012. Anmäl

Hade planerat ett hejdundrande kalas för familjens 50-åring. Men det slutade i tre stycken kalas för att folk inte kunde komma på vissa dagar. Ändock en familj närmast som inte kunde närvara alls på tre förslag utan ville komma på ytterligare en egen tid. Orkade inte med ett kalas till. Den familjen har inte ens gratulerat i efterskott med present då vi mötts på andra familjekalas. Phu, dåligt tycker jag.

Pia-putt, 15:59, 30 januari 2012. Anmäl

Ja, exakt! Tänk om man inte är i Göteborg? man kanske förvisso reser men vad är oddsen att man är just i Göteborg? Ja, beror ju på massa variabler men säg att oddset är 1/56 om man ser till genomsnittsparet i Sverige, som kanske av en ren tillfällighet är på middag hos ett annat par i Göteborg som paret de blivit inbjudna hos också är bekanta med. Ja, då måste paret som reste dit återbjuda det paret samt det första paret som de tackade nej till och ja, kanske det nya paret föreslår att de alla ska ses tillsammans hos återbjud-paret och det kanske inte ena delen av det första paret skulle uppskatta så då måste dom tacka nej till den återbjudningen och känner sig överkörda. Ja, du ser hur krångligt det blir.

Viktor, 15:31, 30 januari 2012. Anmäl

Annapanna: Men om man inte ska till Göteborg då?

Ettan, 13:52, 30 januari 2012. Anmäl

Om middagen bara är för dig (och ev. partner) och inga andra gäster kan man väl säga när man får inbjudan "Åh vad synd, då är vi i Göteborg, men vi kommer gärna en annan gång!" Eventuellt får man då förslag på andra datum. Är middagen tänkt för flera gäster får man tacka nej och sen bjuda själv nästa gång.

Annapanna, 09:05, 30 januari 2012. Anmäl

Urringningsrätt?

Fråga: Jag har en fråga angående kvinnors urringningar på arbetet. På mitt arbete började för ett tag sedan en kvinna med mycket generösa urringningar på blusar, toppar, tröjor.

Ibland när hon pratar och skrattar så är det nästan så att man väntar på att brösten ska ramla ut. Kan man eller bör man påpeka på ett fint sätt att det kanske inte är lämpligt att klä sig så på en arbetsplats, kontor?
Det är inte bara jag som har reagerat utan både kvinnor och män kan kommentera detta, när hon inte hör.  Eller ska man prata med chefen och att det kommer därifrån?

Svar: Det är inte så ovanligt numera med fritidsklädsel eller gåbortsbetonad klädstil på arbetet. Urringning i annat än diskret mån hör inte hemma på en arbetsplats. I TV och filmer exempelvis visas ofta yrkeskvinnor med lite för rejäla urringningar – kanske man tycker att det ser tjusigt ut på bild vilket inte alls är detsamma som att det är rätt i verkliga livet.

Klokt är nog att du vänder dig till chefen som får säga till din arbetskamrat att hon bör avstå från sina stora urringningar. Att visa upp sina behag kan man ju tycka är vars och ens ensak, men så är det faktiskt inte när urringningen blir ett samtalsämne och en störande faktor på arbetsplatsen.

Likadant vore det med en minikjol av grytlappsstorlek, eller en man i så tighta byxor att de så kallade familjejuvelerna blir alltför uppenbara.

Nu kommer, förmodar jag, värnare av den personliga friheten att framhålla att man klär sig som man vill och att vill man vara utmanande sexigt klädd ska inte andra bry sig om det och inte notera det (varför skulle man då välja så utpräglat sexig klädsel, tillåter jag mig att undra). Men har ett arbete ingår man därmed i en gemenskap på arbetsplatsen (försåvitt man inte arbetar ensam) och då visar man respekt både för arbetsuppgiften och kollegerna genom att klä sig så att inte andra blir störda av det.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (94)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 94

Det här handlar inte bara om klädsel på arbetsplatsen. Jag arbetar på bibliotek och möts ibland av besökare som är väldigt urringade/har byxorna på trekvart eller har extremt korta kjolar. Gäller alltså både manliga och kvinnliga besökare. Det är inte heller trevligt att sitta bakom lånedisken och plötsligt ha ett par svällande tuttar framför sig. Jag tror den som jobbar i kassan på matvaruaffärerna känner samma sak. Det handlar inte om man visar upp. Det handlar om att visa respekt för sina medmänniskor. Det gör man inte när man slänger upp tuttarna/kalsongglipan i fejan på någon.

Åsa, 10:54, 21 februari 2012. Anmäl

Kanske en del står stilla i utvecklingen sedan 1700-talet ?

sylvie, 14:11, 7 februari 2012. Anmäl

sylvie, bara för den som själv stått still i utvecklingen sen 1800 talet.

0Y, 19:11, 6 februari 2012. Anmäl

1800-talsidéer ? Är inte idéerna, med rätta, mycket aktuella ?

sylvie, 00:16, 6 februari 2012. Anmäl

painless steel, varje gång detta med urringad klädsel kommer upp är det ett fåtal, bl.a. du som går igång med hätska kommentarer mot dessa "hemska" människor. Lustigt nog är det alltid samma uttryck som används av er och samma 1800-talsideer, vad kan det bero på?... Balanserat? Njae.

0 YV, 17:30, 3 februari 2012. Anmäl

Oy, Jag tror ingen som läser eller kommenterar här är upprörd... ? När man pratar om kläder finns ingen generell norm, däremot professionell klädsel innebär för de flesta kläder anoassade till arbetsuppgifterna. Försörjer du dig på att visa kropp så tror jag knappast att nån blir förvånad av en djup urringning.

painless steel, 04:41, 3 februari 2012. Anmäl

painless steel, det är inget onormalt med att ha urringade kläder. Då är det mer psykologiskt intressant varför en del blir så otroligt upprörda över detta. Kanske för att nån annan "stjäl showen". Ett hårt slag för nån som själv är narcissist....=

0Y, 20:01, 2 februari 2012. Anmäl

Hur bör man ställa sig till kvinnor vars bröstvårtor syns väldigt tydligt (står ut) genom deras toppar/tröjor? Om de är propert klädda i övrigt, menar jag?

Jenny, 16:44, 2 februari 2012. Anmäl

@Clara, 12:36, då tror jag vi är helt överens. Oavsett kön får man väga sina egna intressen mot omgivningens reaktioner.

forfarande anonym, 14:44, 2 februari 2012. Anmäl

Om du vill se ut som ett fnask väljer du urringat. Men då kommer folk att missta sig på vilken sorts arbetsuppgifter du ägnar dig åt.

Urk, 12:44, 2 februari 2012. Anmäl

Manshattetikett

Fråga: När och i vilka situationer bör en man ta av sig respektive behålla hatten på? Att ha hatten på när man åker buss eller pendeltåg är väl inget problem, men det finns andra tillfällen där jag tvekar. Jag besöker ofta medeltida kyrkor och andra sakrala lokaler för att dokumentera och fotografera och nästan alltid är jag ensam i kyrkorummet som kan vara nog så kallt vintertid. Ibland kommer ytterligare någon besökare; turister, kyrkvaktmästare, vad vet jag och ibland har jag känt mig väldigt osäker om hatten ska av eller om jag kan behålla den på.

Ett annat tillfälle är när man befinner sig i en större galleria med mängder av butiker av olika slag. Kanske kikar man in på en restaurang för att kolla stämningen, läsa menyn eller beställa take-away.

Jag var tonåring under studentrevolten då många traditioner ifrågasattes (vilket i och för sig är sunt att göra ibland) och på den tiden bar de flesta män någon form av huvudbonad. Däremot tillägnade jag mig ingen särskild hattkod, även om jag idag reagerar starkt mot dagens slynglar (sic!) som har sina mössor och kepsar på sig i alla möjliga och omöjliga sammanhang.

Svar: Mäns hattbärande har ett uppsving för närvarande. Kvinnors också för den delen! Formerna för särskilt männens hattbärande har fått andra förtecken därmed, det är inte längre frågan om att riddarlikt svepa av sig hatten och buga djupt för damerna och stå barhuvad i deras närvaro, utan om en lättsammare attityd till både hatten och dess funktion.

Men en del så kallas hattetikett gäller ändå för en väluppfostrad man. Han tar av sig hatten inomhus, liksom mössa, keps och vad det är för huvudbonad, undantaget den man bär av kulturell och religiösa skäl eller av hälsoskäl.

I en kyrka tar en man alltid av sin huvudbonad, oavsett han är ensam eller har medbesökare. I en galleria med butiker kan man behålla hatten på, det är utomhus med tak, kan man säga. Inne i en restaurang (inte utanför en matkiosk) tar en man av sin hatt antingen han besöker stället för att hämta en take-away eller för att kolla menyn.

När en man hälsar på en kvinna utomhus lyfter han lätt på hatten för att markera avtagning, men står inte med hatten i handen om det blir ett samtal – utomhus, som sagt, inomhus har han den inte på.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (19)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 19

På nationaldagen i somras var det öppet hus på Kungliga Slottet i Stockholm, jag passade då på att se mig omkring där. Jag var den ende som tog av huvudbonaden i Slottskapellet.

Besserwisser, 13:07, 30 januari 2012. Anmäl

Jag var en gång på visning av slottskapellet i Towern, London. Guide var en s.k. "Beefeater" som där tog av sig hatten och meddelade att det gjorde han aldrig för någon människa, inte ens för kungen, bara för Herren Gud. Barhuvat i kyrkan alltså. Fast i synagogan är det tvärtom obligatorisk huvudbonad som gäller...

Paul Grundin (Webbsida), 09:26, 30 januari 2012. Anmäl

Hoppsan! vi ska kommentera mäns hattar och så handlar det om kvinnor sjalar. De män som har genomfört värnplikt är väl informerade men unga moderna män måste nog fråga. Det var en bra fråga och ett bra svar. Det är bara i kyrkan det är helt olämpligt med hatt eller keps, för övrigt tror jag inte det blir uppror om en man behåller sin huvudbonad. Fråga den äldre generationen kvinnor vad som gällde när de var unga, där finns svaret. Någon särskild valfrihet tror jag inte att det var fram till ca 40- talet.

Cajsa, 07:06, 30 januari 2012. Anmäl

Att ortodoxa judinnor likt muslimer har sjal är ett grovt generaliserande - de flesta täcker håret men ofta inte ens hela håret utan använder en liten hatt eller en modern keps, används sjal är det oftast på ett mer modernt och liksom grungigt sätt som inte alls påminner om den muslimska slöjan.

Ullrika (Webbsida), 20:21, 29 januari 2012. Anmäl

Boel, det finns hur mkt som helst av information vad hår har att göra med religion och spiritualitet, allt från islam till sikher, judar och kristna till woodoo, rastafaris och wicca. Ämnet är minst sagt brett. Jag är inte expert inom detta breda ämne men om du börjar studera det hela så kommer du se att påfallande många religioner och folk har tro, regler, förbud och påbud när det gäller hår. Kerstin, för judiska kvinnor finns det ingen speciell regelbok för religiöst ortodoxa kvinnor och en annan regelbok för de sekulära. Det är en och samma lag för alla, bara att de sekulära inte följer den och det var nog det du egentligen menade. För övrigt så skulle jag inte ens förvänta mig att de kvinnliga judiska besökarna i stora synagogan i Sthlm skulle komma med täckt huvud (fastän en del kan ju eventuellt haft peruk på sig.) Det klientelet som besöker den är nämligen inte speciellt religiösa.

Deborah, 19:17, 29 januari 2012. Anmäl

Björn: ogifta svenska kvinnor (utom nunnor, såklart) har aldrig haft något krav på sig att ha håret täckt. Varken under förkristen tid, katolsk tid eller protestantisk tid. Ungmör har haft utsläppt hår eller flätor, ibland dock uppsatt av praktiska skäl. Likaså kunde en ogift kvinna bära huvudduk på åkern för att inte få solsting. Men det har alltså helt andra orsaker än hos muslimerna där flickorna måste täcka håret från första mens (i vissa länder redan som småflickor). I stället har det i Sverige varit så, att huvudduken/doket varit den gifta kvinnans symbol (och som sagt nunnans - hon är ju andligen förmäld med Jesus). Så är det ju med folkdräkterna än i dag: man anlägger den gifta kvinnans hätta - eller vad som nu ingår som huvudbonad i ens sockens folkdräkt - från och med det att man gifter sig.

Helena, 12:11, 29 januari 2012. Anmäl

Javisst, ortodoxa judiska kvinnor har håret täckt, men det är väl deras regel. Vad jag menar är att det inte är något krav för att komma in på en helig plats. Ta t.ex. Klagomuren i Jerusalem. Där finns en ingång för män och en för kvinnor. Vid männens ingång finns en spärr, där man noga kontrollerar att alla har något på huvudet, medan kvinnorna bara kan strömma in utan kontroll. Och jag har sett massor av judiska kvinnor av olika civilstånd, som inte har något på huvudet på heliga platser. Var det ingen som såg minneshögtiden i stora synagogan i Stockholm, som visades på TV nyligen? Alla män hade kippa, även om de inte var judar, men alla kvinnor var barhuvade.

Kerstin, 23:50, 28 januari 2012. Anmäl

Då ber jag också Deborah att förklara de "spirituella och relitiösa rötterna" bakom kravet på att kvinnor skall täcka sitt hår.

Boel, 22:26, 28 januari 2012. Anmäl

Kerstin, judiska kvinnor kan inte göra som de vill enl. religionen. Endast ogifta kvinnor kan visa håret i alla sammanhang. Alla andra, dvs gifta, skilda och änkor måste ha hela håret täckt och det kan vara scarf eller peruk eller basker eller mössa. Det finns inget påbud att täcka halsen, öronen eller ansiktet så den traditionella muslimska slöjan används inte i judiska kretsar. Hanna, rent dravel det du skriver om galna kåtbockar. Att täcka håret har djupa spirituella och religiösa rötter.

Deborah, 19:30, 28 januari 2012. Anmäl

Snälla Björn, förklara då orsaken till varför kvinnor skall täcka sitt hår - om Du menar att Hanna har fel!

Boel, 17:41, 28 januari 2012. Anmäl

Bröllopskavaj?

Fråga: Har fått en inbjudan till ett bröllop. Klädkod kavaj, som för damen  innebär kort klänning eller hur?
Då har jag en fråga kan jag ha en svart byxdress med något vitt under eller bara långbyxa med nått snyggt upptill.
Är klänning ett måste?

Svar: Nej, du kan inte ha ”svart byxdress med något vitt under” som bröllopsgäst. Det är ganska exakt vad du inte ska ha: svart eller svart och vitt. Svart är den traditionella sorgfärgen och bröllop bryter sorg, så kvinnor som vill vara artiga och vänliga ska inte ha helt svart eller svart-vitt på bröllop.

Du kan ha långbyxor om de är utpräglat festbetonade, inte ”vanliga” snygga, men exempelvis sidenbyxor och en överdel, och då kan byxorna vara i tydlig färg och överdelen svart, eller tvärtom, men inte beige, ljusgult, grått eller annan ”nästan-vit” färg.

Har du kjol med separat överdel (är precis lika korrekt som hel klänning) eller klänning kan den vara knäkort eller gå till halva vaden ungefär. Den ska inte vara baraxlad. Beträffande färg gäller samma princip som beskrivs ovan.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Bordsdelandenej?

Fråga: I vilken utsträckning är det okej att säga nej? Frasen ”Är det ledigt här?” är en av få jag kan komma på som egentligen inte alls betyder det orden egentligen säger. Att stolen är ledig är uppenbart för var och en, och frågan betyder egentligen ”Är det okej att jag sätter mig här?”

Diskussionen uppkom igår kväll, då vi befann oss på ett ganska stort fik där nästan alla bord var halvfulla, så att det egentligen fanns gott om plats, men väldigt få kunde räkna med ett eget bord. Vi, som normalt är omgivna av mer eller mindre högljudda och krävande småbarn såg det som en tillfällig lyx att kunna sitta ner i lugn och ro och prata och fika, utan att behöva ta hand om småbarn, avbrytas av småbarn, stå ut med småbarns ännu inte smakfulla bordsskick och rinnande snor.

Om en barnfamilj med småbarn kommit fram till vårt bord och yttrat frasen ”Är det ledigt här?”, hade det då varit okej att säga något i stil med ”vi skulle gärna se att ni kanske valde ett annat bord, eftersom vi ansträngt oss mycket för att få en stund av lugn och ro utan småbarn vid bordet”. Det var ju ledigt, och rent praktiskt fanns det ju plats för ytterligare några personer till vid vårt bord.  Men vi betalade trots allt inte 145 kronor för varsin  kaka och en kopp kaffe, utan för varsin kaka, en kopp kaffe och lugn och ro och servering.

Svar: ”Är det ledigt här” är en fråga som även icke helt sanningsenligt kan besvaras med ”nej, tyvärr, vi väntar på ett par vänner” — och det svaret accepteras alltid. Att vännerna ”uteblir” kanske noteras av de frågande, men den skammen får man ta om man väljer att narras för sin egen trevnads skull.

Men man ska inte gå på kafé dagtid om man vill vara säker på att få sitta ifred utom syn- och hörhåll för andra människor än dem man själv valt. Klokare är då att köpa kakor och gå hem till någon av dessa personer.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (72)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 72

Ulrik: Tyvärr kan du inte kräva det, om du tvunget måste sitta ensam så får du gå någon annan stans. Det ingår inte i priset! Maggs: Du har fattat galoppen, visst får du sitta själv om du vill, men välj då ett lugnt ställe, precis som du skriver. Delar själv gärna bord men stör självklart inte om den/de andra vil prata, men hör och häpna - du kan göra en trevlig bekantskap! Alla är inte otrevliga och hemska att prata med. Det kanske t o m piggar upp om du är trött. Om man är två eller fler och nu inte vill dela bord så säg att ni skall prata om privata saker - det är helt okej även om det är en undanflykt. Respekterar jag naturligtvis direkt!

Maja Gräddnos, 21:26, 4 februari 2012. Anmäl

Ulrik, håller med. Tycker så här, att om man ska äta en snabb lunch på stan när man jobbar, är det en annan sak, då måste man tränga ihop sig. För en eftermiddagsfika vill man njuta i lugn och ro, då har man all rätt att säga nej. För min del skulle jag aldrig välja ett överfullt och stökigt ställe där man behöver trängas, det finns trivsammare. Eller så väljer man en tidpunkt när det inte är fullt.

Maggs, 10:34, 4 februari 2012. Anmäl

Men snälla "?". Du går ju själv ut i julrushen och blir så trött att du måste sitta mer än tre minuter. Får du bli trött men inte en"90+" ? Och visst tog sonen hand om sin pappa : han skaffade ju honom en sittplats !

sylvie, 02:00, 3 februari 2012. Anmäl

Jag skulle absolut sagt nej, det och inget mer. Speciellt om det var en barnfamilj. Anser att om man betalar för att sitta pâ ett fik sâ ska man ocksâ fâ välja om man vill sitta ensam eller inte.

ulirik, 10:55, 2 februari 2012. Anmäl

Hans FS, hur kan man få det till att det är jag som har fördomar??? Det här var tydligen en öm tå av någon obegriplig anledning. Eftersom du inte var närvarande kan du knappast avgöra om min slutsats var rätt. Jag är inte läkare och ställer naturligtvis inga diagnoser, däremot saknar jag inte helt kunskap i ämnet. Inte heller saknar jag empati för gamla människor som är så svaga att de närmast ser ut att behöva liggande transport därifrån. Är man dement, vilket blev uppenbart eftersom man inte kan undgå att höra vad de som sitter vid samma bord säger, kan man inte avgöra om man kommer att orka med att gå omkring i ett stort köpcentrum. Därför måste någon annan ta ansvar för att han inte rasar ihop och åtminstone ta med en rullstol. Det var det jag reagerade mot, att den vuxna sonen inte hade mer omdöme. Hoppas jag uttryckt mig tillräckligt klart den här gången. Lite gnälligt att kalla det för gnäll, tycker jag.

?, 22:19, 31 januari 2012. Anmäl

@? Jag tror också att fler än du kan dra den slutsats du gjorde. Men det innebär inte att den är korrekt. Jag konstaterar enbart att du kan inte ställa den diagnos du gör samt fysisk förmåga efter att se en person. Det säger mer om de fördomar du har mot äldre, och din okunskap om åldrande. Sen menar jag i sakfrågan att är du färdig i julruschen så visa hänsyn och flytta på dig. Nu har du dessutom själv upplyst om att de fick plats fast du satt kvar. Så, vad i hela friden gnäller du om.

HansFS, 22:04, 30 januari 2012. Anmäl

Till ?. Jag skulle gärna bara säga : ? Vad är dåligt skick ? Att vara gammal , gå med rullator, sitta i rullstol ? "Ta med en sådan person", vad menas ? Får man inte gå ut och handla julklappar om man inte är i perfekt form ? Vem blir inte trött i julrushen. Nog ska man där, som i andra sammanhang, ta hänsyn och, t.ex. resa på sig när man ätit eller druckit färdigt, om det är ont om platser. Bortkörd från din plats ? Du behövde ju den inte längre. Nästa gång du tar en kopp kaffe drick inte så fort (tre minuter !) om du vill sitta längre. Tydligen fanns det plats efter som du satt kvar en stund. Vad är problemet ? Att någon ber om en plats där det tydligen fanns plats men inte folk tillräckligt mogna till att dela med sig ? Och som inte heller vågar säga nej, trots att de anser att "en sådan person" inte bör tas med ut..

sylvie, 21:08, 30 januari 2012. Anmäl

Jag brukar gå till dyra fik, där notan slutar på 250 spänn för en koppkaffe (utan påtår) och en kaka, där finns det sällan småbarnfolket. Kolla efter mörka lokaler med övervägande del män (inte porrbutiker) här finns gärna rustika möbler, bara böcker med manliga författare i fönstren, dessa är helt safe, inga kvinnor, inga småbarn...vad pappabloggarna än säger så är småbarn en kvinnoraffär fortfarande...

Yersina, 19:53, 30 januari 2012. Anmäl

Hans FS och Camilla, jag vet inte hur det är med er, men jag tror nog att de flesta klarat att dra samma slutsats som jag utan att vara experter i det här fallet. Det är inte svårt att se skillnad på en gammal men pigg person som behöver tillfällig vila och någon som är i väldigt dåligt skick. Själv skulle jag inte drömma om att ta med en sådan person ens i rullstol i julruschen. Det var inte så att vi gick direkt utan vi klämde ihop oss och satt kvar en liten stund eftersom man kan behöva sitta mer än 3 minuter även om man inte är 90 plus.

?, 19:41, 30 januari 2012. Anmäl

Går ofta ensman till kafé. brukar sätta mej med andra även om det finns lediga bord. lägger mej i samtalet och kommenterar högljudd min omgivning. varför har jag inga vänner?

G.G., 07:33, 30 januari 2012. Anmäl

Dödsannonskrav?

Fråga: Såg i en dödsannons för ett tag sedan att familjen inte ville att man skulle skicka blommor till begravningen eller skänka pengar till någon välgörenhetsfond som cancerfonden eller dylikt. I stället ville man att pengar skulle sättas in på familjens bankkonto avsett för byggnation av familjens sommarstuga. Väl magstarkt tycker jag, eller har jag fel?

Svar: Enligt min uppfattning har du inte fel. Men det är intressant att man i ännu en dödsannons ber om ekonomiskt tillskott till familjen. Kanske är det en ny trend? Jag hoppas att så inte är fallet.

En liknande fråga har varit uppe under hösten, där gällde det att sätta in pengar till den avlidnes barn. Så kan man göra om barnen saknar försörjning, vilket inte var ovanligt förr men nog är mer sällsynt idag. Att be om pengar till sommarstugan är, hoppas jag, unikt. Pinsamt är det hur som helst och det skulle jag tro att de flesta anser.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (35)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 35

Ja herregud. Folk tar ju alla chanser att sko sig i tid och otid. En dödsannons borde väl räknas som otid. Jag tycker det är osmakligt med allt tiggeri från höger och vänster. Pengar till barn vars föräldrar dör tillhandahåller staten och livförsäkringar. Jag hade skämts ögonen ur mig ifall min morsa hade tiggt extrapengar för oss när pappa dog i cancer när jag var 10 år.

Anonym, 16:27, 1 februari 2012. Anmäl

OSMAKLIGT! OETISKT!, GIRIGT!

RL, 23:06, 31 januari 2012. Anmäl

Tråkigt att alltmer av det vi människor gör för varandra skall kopplas till pengar. Att de flesta vill ta med eller skicka en blomma till begravningen är ju vedertaget. Likaså att anhöriga undanber sig blommor och ber att motsvarande belopp i stället skickas till välgörenhet. Det är värdigt och på en rimlig ekonomisk nivå. Att däremot be om pengar till ombyggnad av sommarställe är groteskt.

Mikael, 09:50, 28 januari 2012. Anmäl

Ja, det som är lösryckt ur sitt sammanhang kan låta väldigt illa. Om det här är normalt i andra kulturer, varför ska vi då döma? Kan tänka mig att sådant var vanligt förr hos fattiga familjer.

T, 08:49, 28 januari 2012. Anmäl

MR är "kategorisk och dömande", ja. Denna spalt handlar om etikettsregler, uppfostran och ritualer. Då finns det ofta rätt och fel. Många kommentarer här handlar om att alla ska kunna göra som de vill så länge de har goda skäl. Men umgängesregler fungerar inte så. En begravning är till för att hedra den döde. Att be om gåvor till välgörenhet är att visa den döde aktning genom att uppmana till oegennyttiga gärningar i hans/hennes namn. Att be om gåvor till släkten är att sätta egennyttan först. Även om den döde skulle ha velat detta så tillhör det inte ett gott uppförande.

Jag först?, 08:41, 28 januari 2012. Anmäl

MR är lika kategorisk och dömande som vanligt. Kanske var sommarstugan den avlidnes livsprojekt och hans/hennes sista önskan var att det skulle slutföras? Då vore det en fin gest att delta i, och respektera, denna önskan. Att be om pengar till efterlevande, minderåriga barns utbildning etc känns också högst rimligt, en bortgången förälder hade säkert hellre sett släkt o vänner bidra med det som föräldern inte längre kan bidra med, som tex barnens försörjning, än dyra blommor som slängs på kyrkbacken direkt efter begravningsakten. Man ska akta sig för att döma innan man vet hela bakgrunden!

Tänkt till!, 19:34, 27 januari 2012. Anmäl

Det lät ju förskräckligt osmakligt. Skulle jag aldrig skriva eller skänka pengar till. Ogilla!

Mia, 19:01, 27 januari 2012. Anmäl

Girigheten vet INGA gränser..... något osmakligare tiggeri får man leta efter!

Anhörig med vett i skallen, 17:21, 27 januari 2012. Anmäl

Koden i bilden är ett grovt klavertramp ett av de värre inom branschen. Groteskt att just Magdalena Ribbing inte värjer sig mot DN:s It-lurngar. Folk med dålig syn har svårt att se de förvrängda tecknen somskyms av meningslösa streck och fula mönster. Vet hut lymlar!

Svagsynt, 16:23, 27 januari 2012. Anmäl

Marit! Den närmaste släkten underrättas troligen om dödsfall i telfon. Med de närmaste kan man resonera om ekonomiska bekymmer som släkten kanske hjälper varandra med. Dödsannonsen är till för att informera alla andra. Jag vet faktiskt inte namn och adress till alla fars bekanta. Han har inte berättat hela sitt livs historia och inte efterlämnat någon namnlista. Jag tycker inte det var "konstigt" men groteskt opassande i en dödsannons. Svensk karl är jag själv och tänker min själ inte skaffa mig någon!

Sune, 16:19, 27 januari 2012. Anmäl

Kissinformation?

Fråga: De senaste åren har det blivit alltför vanligt att folk säger ”jag ska bara kissa först” eller “jag ska gå och kissa” eller liknande. Förr sade man att man skulle gå på toaletten, pudra näsan eller inget alls, man bara gick ut en liten stund och kom tillbaka, helt diskret. Jag tycker det är helt etikettlöst att tala om vad man ska göra på sitt toalettbesök – men jag är inte intresserad – jag vill inte veta! Riktigt bottendåligt tycker jag det är. Vad tycker Magdalena?

Svar: Även om din fråga ingår i den kategori som brukar reta en del kommentatorer (de menar att frågeställaren inte ställer en fråga utan bara vill få sitt korrekta resonemang bekräftat av mig), svarar jag gärna att du förstås har alldeles rätt.

Alltså: det är totalt ointressant för omgivningen om den som avlägsnar sig ur sällskapet ska gå på toaletten eller gå utom syn- och hörhåll av något annat skäl.

Korrekt är att säga ”ursäkta ett ögonblick” om man vill markera att man avlägsnar sig en liten stund, annars går man diskret ut och återvänder snarast utan att vid återkomsten meddela man vad man har uträttat på toaletten eller annorstädes.

Men förvånande många nutida vuxna verkar ha svårt att lämna sitt småbarnsbeteende bakom sig. Jag har ingen lösning på problemet.

Det skulle inte bli uppskattat, tror jag, om du skulle säga ”åh så spännande, berätta mer” när någon kungör sin avsikt att gå på toaletten. Och man ska ju inte vara ovänlig i onödan.

Så bäst är nog att du låter de som meddelar att de ska gå och kissa (bajsa, någon?) skämmas på egen hand. Du behöver inte engagera dig, helt enkelt.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (50)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 50

Jag brukar alltid använda frasen: "Ursäkta, jag måste besöka damernas" när jag behöver gå till toaletten på en resturng eller liknande. Jag tycker det låter mycket trevligare än att bara meddela att man måste gå på toa.

Jenny, 16:30, 2 februari 2012. Anmäl

I min bekantskapskrets används uttrycket "intresseklubben antecknar" när någon delar med sig av väl mycket information.

Ckarion, 06:29, 2 februari 2012. Anmäl

Det finns kvinnor som varje månad måste tala om när de har sin... just det. Kollegor på jobbet, inte nära vänner. Varför? undrar man.

Eva, 17:00, 30 januari 2012. Anmäl

Intressant Mia. Ngn svensk bor i ett annat land ett par år och beskriver sedan allt som "typsikt svenskt". För jag antar att dessa individer inte har bott i majoriteten av jordens länder? Nä, just det. Dessutom påstår jag att det inte alls är typiskt svenskt, inte speciellt svenskt alls faktiskt, lika lite som jag tror det är vanligt i andra länder heller. Det är helt enkelt en del som inte tänker sig för hur de uttrycker sig. Personligen kan jag bara påminna mig en person som betett sig så och det var en kille som uppförde sig som signaturen Jenny beskriver. Riktigt äckligt var det.

HansFS, 19:39, 29 januari 2012. Anmäl

Det är lite äckel-varning på såna människor som måste berätta vad de ska göra eller har gjort inne på toan. Jag blir lika beklämd varje gång o låter det passera med en lång tystnad. Jag började dejta en kille för ett tag sen som hade för vana redan innan man kände honom att berätta vad han skulle göra inne på toan.. med diverse töntiga uttryck som att "krama njuren" "pressa en sedel" etc o det + några andra egenheter som killen hade gjorde att mina känslor för honom avtog i takt med att han blev som en öppen (rätt äcklig) bok... Nåt att tänka på.. alla vill verkligen inte veta sånt. Lite privatliv vill man faktiskt ha.

Jenny, 19:24, 29 januari 2012. Anmäl

Vi har diskuterat den frågan på mitt jobb o de som har bott utomlands hävdar att det är typiskt svenskt beteende. Personligen hatar jag när folk talar om vad de ska göra eller har gjort inne på toaletten. Jag nästan tar en sån person som lite bakom flötet o som har problem med att läsa av läget. Det var flera på mitt jobb som tänkte samma sak. det finns en anledning till att det är dörr o lås på toaletterna o att man går in där ensam..

Mia, 19:19, 29 januari 2012. Anmäl

Vilket problem! Själv är jag man och kör med "pudra näsan" i goda vänners sällskap. Då vet alla vad det gäller och att det tar några minuter. När det är mer formellt får man ursäkta sig att man måste gå ut en stund men att man är tillbaka efter några minuter. Då vet alla troligen vad man ska göra men sammtidigt att men inte blir borta "för gott".

peter, 13:07, 27 januari 2012. Anmäl

Min far brukar säga att han skall gå till porslinsavdelningen

Besserwisser, 12:56, 27 januari 2012. Anmäl

Albert E. Om du är osäker på om du ska använda subjekts- eller objektsform kan du ersätta ditt tänkta "dem" med "vi" eller "oss". Om det blir "vi" så använder du "de", blir det "oss" använder du "dem". Lätt som en plätt!

Språknörden, 09:12, 27 januari 2012. Anmäl

Ursäkta, Albert E, men när nån skriver dem istället för de måste jag säga till. När jag läste det första gången i ditt inlägg förstod jag inte meningen och fick läsa om innan jag fattade att du menade de. När du gjorde samma fel igen lite senare var jag förvarnad och fattade. Men: Det ser hemskt ut!!

Förlåt för att det blev så OT, 20:04, 26 januari 2012. Anmäl