Sorgebegrepp?

Fråga: En begravningsbyrå, skriver på sin hemsida att det är fel att “beklaga sorgen”, eftersom sorgen är ett naturligt själsligt arbete som människan måste genomgå efter en närståendes död, och att sorgearbetet på det sättet är nödvändigt. Jag kan hålla med om det om man nu väger orden på “guldvåg”, men jag menar samtidigt att dessa ord har blivit en konvention för att uttrycka sitt deltagande i någon annans sorg. Att hålla sig till konventioner är väl inte fel så länge som nu detta är en konvention och fram tills detta uttryckssätt blir ersatt av något annat.
Det viktiga är att ge uttryck för medkänsla med den eller de som förlorat en närstående. När grannens fru dog för ett par år sedan beklagade jag sorgen efter henne och överlämnade en hemlagad lasagne så att familjen skulle få en gemensam och bekväm måltid tillsammans.
Min fråga är alltså: Är det fel att uttrycka “Jag beklagar sorgen ni har” eller “Jag beklagar sorgen efter XX”, finns det bättre sätt att uttrycka sitt deltagande?

Svar: Det är rätt  och fel på en gång att ”beklaga sorgen”. Rätt därför att precis som du skriver har det blivit så vanligt att innebörden av frasen inte kan missförstås. Fel därför att man rimligen inte kan beklaga att någon har sorg eller sörjer. Men “beklaga sorgen” är inte fel på grund av att sorgearbetet är nödvändigt som begravningsbyrån har skrivit, utan därför att någons sorg rätteligen inte kan beklagas av någon annan.

Det man kan beklaga är förlusten som någon drabbats av. Korrekt uttryckt är att beklaga förlusten av X, och att delta (med de anhöriga) i sorgen efter X.

Ditt sätt att uttrycka din medkänsla och ditt deltagande i de anhörigas sorg var fint och sympatiskt. Orden när man möter en anhörig eller närstående till en person som nyligen avlidit kan vara “så sorgligt att X har gått ur tiden, du har all min medkänsla” eller “jag tänker mycket på dig dessa dagar”, eller “jag förstår att det är mycket tungt för dig nu, finns det något jag kan hjälpa dig med?” eller bara ge personen en kram.

Viktigast är att man säger något överhuvudtaget och ger uttryck för sin medkänsla. Alltför många känner sig bortkomna när de möter någon som har sorg, och avstår därför från att säga något alls. Kommer man inte på något annat så duger “beklagar sorgen” – trots att det är fel.

Magdalena Ribbing