Bokovilja?

Fråga: Förvånansvärt ofta hamnar jag i en lite pikant boksituation där jag inte riktigt vet hur jag ska göra. Det är nämligen så att ibland när jag umgås med bekanta så utbrister de ”Jag läste ut en så bra bok häromdagen, du måste låna den av mig och läsa den!”, och sekunden senare sitter jag med deras bok i handen. Jag är förvisso intresserad av att läsa, men min lästakt innebär cirka 1 bok per månad, och jag är väldigt kräsen med vad jag väljer att läsa.

För tillfället har jag 3 stycken böcker hemma hos mig som bekanta ”tvingat” på mig och insisterat på att jag ska läsa. Det är böcker jag inte alls är intresserad av och aldrig i mitt liv hade valt själv. Jag har försökt att läsa dem, men de faller mig inte alls i smaken. När jag då och då pratar med mina bekanta så frågar de om jag läst boken de lånat ut till mig, och jag får hela tiden säga att ”nej jag har tyvärr inte hunnit med det än”.

Annons:

Finns det något smidigt sätt att lämna tillbaka deras böcker och säga att jag inte har läst dem, utan att göra bokägarna stötta? Men viktigast av allt, vad kan jag säga för att förhindra hela den här situationen, när de säger att jag bara måste läsa just den boken och så sätts den i min hand, vad kan jag säga för att komma ur det?

Svar: Människor är ofta vänliga och känner sig säkra på att deras vänner har samma intressen som de själva. När dina vänner vill pracka på dig sin smak – för det är ju vad det är frågan om – så måste du ha en färdig replik och snabbt innan du får boken i handen säga ”tack tack, snällt av dig men min bokhylla är smockfull för närvarande, så nej tack!”

Och böckerna du har fått till låns utan att vilja läsa kan du lämna tillbaka med ungefär den här frasen ”tack för att du är så gullig och vill att jag ska läsa den här, jag har verkligen försökt men tyvärr fungerar den inte alls för mig, så här är den till någon som har bättre förstånd!”

Säger du ungefär så som jag föreslår så har du tagit på dig själv problemet, du förstår vad jag menar: du har alltså inte sagt i klartext till utlånaren ”din boksmak är hemsk – jag vill inte läsa den här smörjan” utan du har sagt både att lånet var vänligt och att det är du som inte har tid samt att det säkert finns andra med bättre (mer lik utlånarens) boksmak än den du har.

Det kan du kosta på dig tycker jag, för vänskapens skull.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (59)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 59

...är. :)

Hejsan, 12:07, 23 februari 2012. Anmäl

Fegt och oärligt att inte våga tacka nej och säga som det.

Hejsan, 12:06, 23 februari 2012. Anmäl

Var blev det "pikanta" inslaget av? Menade fs kanske "delikat"? Man blir ju lite besviken...

Clara, 15:11, 22 februari 2012. Anmäl

"Att vänligt och artigt tala sanning är helt oslagbart i mänsklig kommunikation: Tack, det var snällt, men nejtack." Underbart! Många slingrar sig ...varför? Det gör bara den andre helt konfys. Och arg.

just det, 13:43, 22 februari 2012. Anmäl

Lisa, ingen författare av kvalitetslitteratur börjar mening på mening med "jag". Det är en grundläggande, självklar regel som på inget sätt är passé. Någon som har minsta tillstymmelse till begåvning på området har inga som helst problem med att kringgå ordet "jag" som inledning.

Maggs, 08:37, 22 februari 2012. Anmäl

Lisa har som andra påpekar en tämligen överlägsen attityd.. Bildningsnivån hos andra har du knappast med att göra, och din kommentar (inte svar väl, Magdalena svarar i denna spalt) är direkt oförskämt vilket gör den malplacerad här. Tycker du inte. Som så många andra besserwissrar ska du sen släta över dina egna fadäser, med eller utan skrivregler, att trava "jag" på varandra mening efter mening ser märkligt ut. Du skriver "Jag är själv en bokläsare. Jag läser 3-5 böcker per vecka och tar gärna emot både tips och lån av vänner och bekanta." Kunde lika gärna stått, Jag är själv en bokläsare, läser 3-5 böcker per vecka och tar gärna emot både tips och lån av vänner och bekanta.

HansFS, 05:22, 22 februari 2012. Anmäl

Det har kommit svar på tal på min kommentar. Det var slarvigt av mig att skriva Madeleine Ribbing - när personen heter Magdalena Ribbing. Beträffande antalet böcker per vecka: då jag valt bort Tv ur mitt liv, hinner jag läsa. Du som skriver att det inte är bildat att börja en mening med pronomenet jag: skriva är en del av mitt yrke, liksom läsandet är det. Tumregeln som du syftar på är borttagen sedan länge.

Lisa, 21:07, 21 februari 2012. Anmäl

Hej FS, varför svarar du inte så här i samma sekund som nån erbjuder dig sin bok: "Jag är förvisso intresserad av att läsa, men min lästakt innebär cirka 1 bok per månad, och jag är väldigt kräsen med vad jag väljer att läsa." Det var ju en jättebra förklaring!

Ullrika, 21:02, 21 februari 2012. Anmäl

Då jag fått en del kommentarer över mitt svar, skriver jag ett svar: Jag ber om ursäkt för att jag kallade magdalena Ribbing för Madeleine. Lapsus. Angående hur jag hinner läsa 3-5 böcker i veckan: dels måste jag läsa av yrkesskäl, dels läser jag för rent nöje. Då jag valt bort TV hinner jag läsa mera. Kittyböcker? Jag måste nog säga att jag aldrig läst en sådan. Däremot läste jag nog om Anne på Grönkulla i tonåren. Till dig som menar att det är oblidat att börja en mening med pronomenet jag: det är det knappast. Det fanns en sådan uppfattning om brevskrivande på 1800-talet. Numera får subjektet stå först.

Lisa, 21:01, 21 februari 2012. Anmäl

Jag har fått en del kommentarer. Minst en anser att det inte är bildat att börja en mening med "jag". Det är en märklig kommentar. Om avsikten är att berätta om vad subjektet "jag" tänker, vill säga o.s.v. är det en oftast ofrånkomlig början på en mening. Hur har man tid att läsa 3 - 5 böcker per vecka? Svar: jag har valt bort TV ur mitt liv. Den tar mycket tid. Den tiden lägger jag på att läsa.

Lisa, 20:54, 21 februari 2012. Anmäl