Platsvägrarungdom?

Fråga: Jag har ett problem som jag med största sannolikhet delar med många andra, nämligen damer (cirka 55 år) som försöker lura till sig säten i kollektivtrafiken. Damer som ser helt friska och krya ut använder fraser som ”kan inte en gammal dam få sitta ner?” och ”kan inte en ung man som du stå upp?” Detta tycker jag är ohyfsat då jag har betalat, lika mycket som de för att få sitta på tunnelbanan. Självfallet reser jag mig upp om Agda 95 år kommer in haltande med rollator. Jag ser mig själv som ganska väluppfostrad men jag tål verkligen inte dessa snikna damer. Så min fråga till dig är: finns det något lagom artigt sätt att säga till dem att jag inte tänker resa mig?

Svar: Intressant att du har denna kompetens att bedöma kvinnors ålder! Nåväl, att du reser dig upp för den som har rollator och som du bedömer vara “95 år” är bra, men att du inte skulle förmå dig att resa dig för en som du bedömer är “55 år” är dåligt, särskilt när personen ifråga ber dig om det.

Säkert har dessa kvinnor något skäl att få sitta, även om de ser “friska och krya ut”, enligt din bedömning. De kan vara trötta i ryggen av att ha burit tunga varor från mataffären i ett par decennier åt sina nu vuxna barn som är friska och krya och har lyckats få sittplats i kollektivtrafiken, till exempel.

Så res dig upp, gärna frivilligt, och var glad över att du är yngre än cirka 55 år, och att du bereds glädjen av att göra en medmänniska en tjänst. Någon lagom artig mening för att meddela att du inte tänker resa dig upp kan jag absolut inte komma på därför att jag inte vill göra det.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (124)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 124

om man är UNG (i mitt fall 25) med dolt handikapp och av den anledningen inte gärna ställer sig upp för de som inte är uppenbart gamla eller personer med kryckor etc, vad ska man då säga utan att framstå som hin håle själv? jag har inte lust att ha med mig pärmar med läkarutlåtanden bara för att få sitta kvar på den plats jag betalt för att sitta på.

E, 14:49, 24 april 2012. Anmäl

HR, jag syftade på MR:s svar, att kvinnor skulle vara trötta i ryggen av att ha burit tunga matvaror i ett par decennier till numera vuxna söner. Det vore väl dumt, man gör varken dem eller sig själv en tjänst, på det viset.

M, 23:06, 7 april 2012. Anmäl

Anna d. ä., vet inte var du sätter gränsen för äldre? Här handlar det om 55 årsåldern. Själv är jag 54 och identifierar mig knappast med äldre, skulle aldrig om det inte var riktig kris be att andra oavsett ålder skulle flytta sig för min skull. Så gammal är jag faktiskt inte. Sorgligt att en del ser sig som gamla vid 55, tycker jag.

M, 22:55, 7 april 2012. Anmäl

Anna d.ä Hoppas jag har fel, men du låter som en "sitt du, när du blir gammal får du stå" eller "ser jag så gammal ut"? Behöver man sitta ber man vänligt, och någon bör resa sig. Blir man erbjuden en plats men hellre står säger man "tack, men det går bra ändå". Får vi in de vanorna blir alla nöjda, och även de som inte ser ut att behöva sitta men gör det får em plats. Tyvärr, alla är inte tankeläsare, ser man frisk men har svårt att stå får man fråga vänligt, och någon reser sig. Enkelt om vi hjälps åt!

Maja Gräddnos, 18:47, 7 april 2012. Anmäl

forts. Sen sitter det säkert i hos äldre damer att herrar alltid reste sig och lämnade plats för kvinnorna, men det verkar vara helt förlegat nuförtiden. Kanske därför denna yngling får frågan oftare än sina kvinnliga medåriga ? Så kanske har en och annan äldre dam också försökt uppfostra ynglingen att resa sig genom att kanske i första hand vända sig till honom, men med ett klent resultat som det verkar när han istället här vill ha förslag på hur han artigt ska avböja....... Eller så får han inte frågan oftare än sina kvinnliga medåriga resenärer, utan han är bara lite mer eftertänksam, fast på helt fel sätt.

Anna d.ä, 18:09, 7 april 2012. Anmäl

Måste vara jobbigt för en ung person att ha en sån inneboende stolthet att man inte kan resa sig på kollektivtrafiken för den äldre som ber om det. Att förvänta sig att yngre personer självmant reser sig för den som är äldre verkar vara för mycket begärt (?!) men att försöka hitta på undanflykter för att slippa göra det för den äldre person som ber om det - märkligt ..... Vill FS ha en utläggning först om artros, onda fötter och höfter, eller vad ? Ser ofta vagnar nästa fulla med yngre människor och de äldre även om de inte har rollator ännu, står upp. Respektlöst. Kom igen om 25-30 år och känn efter hur det känns i kroppen och när man vet hur pigg man var i benen och kroppen på den tiden när man var lite yngre, så blir man lite förbannad faktiskt att den som är yngre inte kan vara lite tacksam över sin goda hälsa och unga pigga kropp. Att FS har betalat lika mycket och att det ska delas säten rättvist mellan FS, en gravid och en äldre, är tyvärr inget argument som biter. Och när FS blivit 25-30 år äldre så kommer FS att fatta alltihopa.

Anna d.ä, 17:17, 7 april 2012. Anmäl

Kan väl inte vara så stort problem? Nötter finns ju överallt, låt dem hållas och gå vidare i livet..

Anonym, 11:12, 7 april 2012. Anmäl

Ja, M, jag handlar i flera omgångar när jag ska ha fest, börjar med det minst en vecka i förväg faktiskt. Det lät bara som att du utgick från att alla har man och son... :-)

HR, 09:12, 7 april 2012. Anmäl

HR, de blir betydligt lättare då, eller hur, jag skulle i alla fall ha stora svårigheter att få i mig 20 liter mjölk och flera kilo potatis förutom allt annat som konsumeras av den manliga majoriteten i min familj varje vecka. Ska man ha fest eller så, får man väl handla i flera omgångar om man inte har bil.

M, 13:16, 6 april 2012. Anmäl

Men M, vad gör man med matkassarna om man varken har man eller söner?

HR, 08:10, 6 april 2012. Anmäl

Lönefråga?

Fråga: Finns det någon ”historisk” förklaring till varför många människor inte vill tala om vad de har för lön?

Jag kan förstå att arbetsgivarna har ett intresse av att de anställda inte ska känna till varandras löner men
varför ”köper” folk det argumentet? Jag satt i går och talade med en väninna som jag delar det mesta
med men så fort vi kom in på hennes lön så blev det tvärstopp. Hon ville absolut inte tala om hur
mycket hon tjänade och jag fick heller ingen rimlig förklaring till det.

Det skulle det vara intressant att höra om Magdalena har någon förklaring.

Svar: Det har aldrig betraktats som så kallat fint sätt (hej, alla arga kommentatorer!) att redogöra för sina inkomster eller sin förmögenhet i annat än trängt läge. Pengar tillhör det man förhoppningsvis har i tillräcklig mängd, men man pratar inte om sin lön, sin förmögenhet, sitt arv – möjligen om sin lotterivinst.

Kollektivanställda har sällan detta ”problem” eftersom deras löner är tydliga. Men privatanställda eller de utan avtal är ofta ovilliga att diskutera sina löner, och därtill kan två skäl spåras: man anser själv att ens lön är pinsamt låg och vill inte visa detta för andra, eller man anser att man har hög lön som om den bli känd för övriga på arbetsplatsen riskerar att vålla avundsjuka eller misstro hos dem med lägre lön.

Många hävdar att man ska berätta överallt vad man tjänar just för att därmed försöka utjämna löneskillnader. Min uppfattning är att detta bestämmer var och en, inte någon annan.

När jag får frågor om vad man ska undvika som samtalsämnen med obekanta ingår frågan om vad andra tjänar bland dessa undviksämnen. Att en nära vän inte vill berätta om sin lön kan ha den orsaken (underförstått: det har du inte med att göra, det är min ensak) eller en av de ovan nämnda.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (58)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 58

Jag tycker att det är helt ointressant vad folk har för lön. Oavsett om det gäller en nära vän eller någon jag precis lärt känna. Det fokuseras så mycket på pengar ändå. Däremot borde vi diskutera mer om hur mycket folk lånar till bostäder, bilar, prylar etc. De flesta är ju belånade upp över öronen! Det verkar som att ingen tjänar tillräckligt...

Anonym, 16:25, 3 april 2012. Anmäl

Min lön är offentlig (är statligt anställd) så vem som helst kan enkelt ta reda på nivån. Jag har inga problem med att nämna för någon som frågar heller, om det inte vore för ogina kommentarer av typen "kul för dig då, själv har jag sjukersättning/studielån" eller politiskt färgade kommentarer av typen "varför ska du ha den nivån, jag tycker alla som jobbar för det allmänna ska ha en lägre nivå". Jag vet vad mina närmaste vänner tjänar och de vet vad jag tjänar, det är inte pinsamt alls att diskutera privatekonomi med bekanta. Men vilt främmande människor som bara frågar för att klaga och vara ogina, de nämner jag lönen helst inte för utan svarar bara "jag har så jag klarar mig".

KC, 12:47, 2 april 2012. Anmäl

Extremt pinsamt att diskutera lön även med mycket nära bekanta. Skulle aldrig föresväva mig. Möjligen ännu mer pinsamt är människor som prompt ska berätta om sin lön (som jag inte vill veta något om) och sedan står som dreglande hundar och förväntar sig motsvarande information i gengäld. PINSAMT. Och till Patrik, socialism fungerar om möjligt ännu sämre i sällskapslivet än i samhällesekonomin. Jag förstår Kurre2 till 100 %.

benny, 10:25, 2 april 2012. Anmäl

Jag tror det är rätt enkelt... Om man inte vet varför folk inte vill berätta sin lön, så har man förmodligen inte ännu varit med om de negativa konsekvenser som oftast - förr eller senare - följer efter att man berättat om sin lön! Man saknar alltså lite erfarenhet av hur folk i allmänhet är, eller man har själv aldrig berättat sin lön och därför inte gjort dessa erfarenheter. Det brukar inte dröja länge efter att man berättat sin lön innan man fattar varför man borde ha hållit tyst...

HR, 11:20, 1 april 2012. Anmäl

Kanske man kan prata om lönen i dom lägre samhällsklasserna i USA men definitivt inte i dom lite bättre sällskapen.

Bor där också., 06:11, 1 april 2012. Anmäl

I USA kan man tala öppet om lön, helt ok. Jag vet vad alla mina vänner tjänar, vi är inte överbetalda men ligger väl inom ramen för hög inkomsttagare. Men det är väl som med penisstorlek, har man liten vill man väl inte tala om det. Svenskar talar gärna vitt och brett när de har druckit alkohol, hur kommer det sig?

Kollmar, 23:48, 31 mars 2012. Anmäl

Jag har alltid funnit det osmakligt att se kvällstidningarna dondera ut vem som tjänar mest i det eller det området. Vem bryr sig? varför bryr man sig? Är det inte bättre att se till sitt eget hus än att svartsjukt glo på andras pengar?

Joakim (Webbsida), 22:22, 31 mars 2012. Anmäl

Jag har haft sjukersättning (sjukpension) under många år och otaliga är de gånger när människor i min omgivning frågar hur jag haft råd att gå till frissan, resa eller annat som de tycker verkar för dyrt. De skulle bara veta hur mycket man kan dra in på; alltifrån bil, kläder, nya möbler osv. Tyvärr är det dessutom inte helt ovanligt att människor öppet visar att de är avundsjuka på mitt "lyxliv" och sällan missar några tillfällen att tala om hur de minsann är tvungna att arbeta och inte har lika mycket tid som jag till nöjen, resor mm. Att min hjärtsjukdom gör att jag ständigt är trött och påverkad, verkar de inte ens tänka på. Jag skulle mer än gärna byta och få vara frisk och arbetsför med en vanlig inkomst och slippa deras krav på redovisningar.

Hyrestanten (Webbsida), 20:30, 31 mars 2012. Anmäl

Jag fick redan som student höra från vänner att jag skulle bli rik när jag började jobba. Blev ganska förvånad över att de tänkte på mig på det sättet. Själv ville jag bara ha ett intressant arbete och hade aldrig funderat på vilken löneutveckling vännerna skulle ha efter sina respektive utbildningar. Jag har känt mig tvungen att berätta vad jag tjänar när vännerna frågar, för jag vill inte att de gör sig en bild av att jag tjänar mer än vad jag faktiskt gör. Flera av mina vänner valt yrken där man tyvärr tjänar dåligt sett till utbildningens längd, och de har efter bara några år i arbetslivet lagt sig till med att klaga på lönen och finna gemenskap i det. Då jag har högre lön och ljusare ekonomiska utsikter känner jag mig faktiskt utanför, och i framtiden kommer jag inte berätta exakt vad jag tjänar. Man vill inte bli värderad.

Linda, 18:46, 31 mars 2012. Anmäl

@Goya, 16:12, 31 mars 2012: Håller helt med. Jag tjänar inte alls bra, men har genom kloka beslut ändå lyckats leva gott under många år. Problemet är typer som Patrik som genast utgår från att det är OK att bedöma att jag kan delta med ett lägre belopp i en insamling till en arbetskompis som ska sluta, eller en present till ett bröllopspar. Jag bestämmer själv hur jag slösar/sparar, inte Patrik eller andra.

Kurre 2, 18:25, 31 mars 2012. Anmäl

Barnkalasföräldrar?

Fråga: Vi har ett annalkande fyraårskalas och har bjudit in hela dagisgruppen. När svaren dyker upp visar det sig att flera föräldrar uppfattade att inbjudan omfattade även dem, någon skriver till och med att de kommer båda två. Och det är ju i och för sig artigt att de förvarnar, men i inbjudan stod det ”Pelle är välkommen på kalas”.

Jag har inga problem med att bjuda på föräldrar på kaffe och tårta, men tänkte att det kanske kunde ske vid hämtning om någon vill komma in en stund, men nu blir jag dels lite orolig för utrymmet – vi bor trångt! –  och dels är min erfarenhet att barngrupper – och kalas – faktiskt funkar bäst om det inte finns en massa övervakande föräldrar längs väggarna.

Nu bor vi dessutom centralt, både vi och de övriga familjerna, så jag tog för givet att folk helt enkelt skulle komma och lämna sitt barn och sedan gå. Självklart förstår jag om ett barn är extremt blygt eller behöver föräldrastöd av någon anledning, men det tror jag inte är anledningen här. Jag uppfattar det nog som lite överbeskyddande.

Ja, nu är det förstås inte mycket att göra åt saken, jag kan ju knappast säga att de inte får komma, det får bli som det blir, men jag blev ändå nyfiken på att höra hur du ser på frågan. Det kanske är en missuppfattning från min sida att tro att tre-fyraåringar kan gå på kalas själva (även om just min unge kan det)? Hur är det enligt etiketten med föräldrar och barnkalas?

Svar: Som du förstår finns inte minsta ”regel” om hur barnkalas ska administreras – inte heller om föräldrarna ska följa barnet och sedan gå därifrån, eller stanna kvar.

Det är verkar vara första kalaset som du ordnar för detta barn och då kan du inte veta hur man brukar göra i dagisgruppen. I några grupper är det säkert vanligast att föräldrarna är med, i andra att barnen lämnas och hämtas. Dagisgruppen är kanske tio barn, och i en annan miljö än dagiset kan det för några så pass små barn kännas ängsligt att inte ha den vuxennärvaro eller föräldrastöd man är van vid.

Men det är du som har träffat barnen på dagis och vet hur de beter sig och vad de klarar av. När nu dessa ”självinbjudna” föräldrar kommer med sina barn är det som du skriver, inte möjligt att be dem gå och återkomma om två timmar, utan du måste ha kaffe och bullar även till dem. Men du skulle eventuellt kunna säga ”trevligt att du kom, välkommen att ta en kopp kaffe, men vill du/ni ha lite egentid så tror jag att lille Putte klarar sig här, vi har fullt program med fiskdamm och sagoläsning” – det kanske är välkommet för föräldrarna. Du har inte tid att bli artig-sittande med dem. Och det är ju ett barnkalas, inte en bjudning för vuxna.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (75)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 75

Jag blev ganska förvånad över att dessa föräldrar förväntade sig vara inbjudna de också! Varför skulle inte en 4-åring kunna klara sigsjälv hemma hos en kompis familj under ett par timmar? Jag kan inte minnas att några föräldrar stannade på kalasen när jag var barn? Jag tror nog inte att det skulle vara så oartigt att ringa upp föräldrarna och vänligt förklara att de inte kan stanna under hela kalaset, p.g.a. trångboddhet. Varför skulle det vara så underligt? Om flera föräldrarpar ska vara med på ett kalas, då får man ju nästan hyra en lokal för kalaset, och det har kanske inte alla råd med.

Jenny, 11:54, 9 april 2012. Anmäl

[...] När det gäller barnkalas brukar det dock pysslas en hel del. En anledning till det är självklart att barn ofta har ett större intresse för just pyssel och dessutom inte är lika kräsna och kräver samma perfektion på pynt etcetera som många vuxna gör. Inbjudningskort Barnkalas kan se ut på många olika sätt. Man kan göra relativt enkla inbjudningskort med någon fint målad bild på framsidan som man sedan skickar på posten hem till de som är bjudna. Man kan spela in en inbjudningsfilm som man sedan mailar ut till barnen eller deras föräldrar. Eller så gör man något helt annat. Endast fantasin sätter gränser när det gäller inbjudningskort. [...]

Gör egna inbjudningskort till barnkalaset | Klubb pastell (Webbsida), 16:01, 4 april 2012. Anmäl

Slyta generalisera, ni som gör det. Barn är olika. När vi hade kalas för femåringen senast bröt dagisgruppens kaxigaste och socialaste unge ihop när hans pappa skulle gå. han klamrade sig fast vid pappans ben och vägrade släppa. Det är inte att curla sina barn om man stannar när det är kalas hemma hos nåt annat barn, barn är barn och behöver inte som 3-4-5-åringar skolas in i att klara sig själv i alla situationer. Man blir inte mindre blyg av att tvingas in i situationer man inte är redo för. Låt barnen vara barn! Och låt föräldrar och barn själva komma fram till när det är dags att bli lämnad utan förälder på kalas. Som förälder ger jag budskapet till mitt barn att jag är övertygad om att han kan klara sig själv, men att det är upp till honom att bestämma när han är redo. Då blir han tryggare än om jag "tvingar" honom och säger saker som "du som är så stor ska väl klara att gå på kalas utan mamma eller pappa".

Åsa, 12:34, 3 april 2012. Anmäl

@SteP: Lite sent svar, men jag formulerade mig nog otydligt. Med "regelmässigt" menade jag att alla barn är individer. Alltså, att man inte kan gå efter en "regel" att vid den eller den åldern ska det gå bra, eller att man ALDRIG kan lämna en treåring ensam på ett kalas. Det kan finnas treåringar som klarar det finfint, kanske är det hemma hos bästa kompisen kalaset är och barnet känner föräldrar och hemmiljö bra. Det kan också finnas sexåringar som är superblyga, och kalaset är hemma hos familjen till ett barn som egna barnet aldrig lekt med eller aldrig varit hemma hos. Till exempel. Och att jämföra med att lämna på dagis är ju som att jämföra äpplen och päron. Förskolan är en invand miljö, man vet precis vad som ska hända under dagen, det finns rutiner osv. En del av osäkerheten hos blyga barn som inte gillar att bli lämnade är nog att de inte vet vad som kommer hända under kalaset. Sen kan det bli en seger för barnet om det klarar av kalaset. Men det KAN också faktiskt bli ett tråkigt minne för livet. Det jag menade var att FS inte "regelmässigt" kan förutsätta att alla 3-4åringar är rustade att gå på ett stort kalas, med hela dagisgruppen. FS borde ha räknat med att ett antal föräldrar ville stanna. DÄREMOT är ju inte kalaset nån form av social tillställning för föräldrarna, så jag håller med om att det är konstigt att några svarat att de kommer både mamma och pappa...

Anna, 08:55, 3 april 2012. Anmäl

Enligt min erfarenhet vill många 4-åringar ha kvar pappa/mamma på kalaset. De är inte så stora. Det får man alltså räkna med. I vårt område är det dessutom kutym att ha en kanna kaffe och några bullar till dem som stannar. Kvarvarande föräldrar umgås utan inblandning från kalasarrangören, eller sitter med sitt barn som inte vill bli lämnat. Det ska ju kännas tryggt och vara roligt att gå på kalas när man är liten. På femårskalas är föräldrar mycket ovanliga.

Agnes, 20:52, 2 april 2012. Anmäl

Barnen klarar sig nog själva på kalaset, däremot verkar många av deras mammor behöva terapi för sin överdrivna ängslan. (Trygghetsnarkomaner är det gott om i landet lagom). Andra barns föräldrar bits sällan, de är inga varulvar eller illasinnade monster som de ska besöka, speciellt inte om de har bjudit till barnkalas... Släpp ångestkoftan och låt barnen utvecklas till självständiga individer. Visst kan de känna sig osäkra en liten stund i nya miljöer, men det går över när de väl börjar leka.

Far till 3, 16:00, 2 april 2012. Anmäl

Jag lämnar utan att tveka mina barn på dagis och litar på att de blir omhändertagna på ett bra sätt, men jag vill inte låta min 4-åring gå hem ensam till vilket barn som helst i gruppen. Alla föräldrar är inte bra på att ta hand om barn. Han får vara ensam hos de jag tror att jag kan lita på och som han känner. Jag vet att det finns föräldrar som inte tar säkerhet på så stort allvar (och tex låter en 4 åring åka i framsätet på bilen utan barnstol och utan säkerhetsbälte), inte lämnar jag mitt barn där! Det finns många föräldrar till barnens dagiskomipsar som jag aldrig har träffat (och som mina barn aldrig har träffat). Det skulle vara att lämna bort barnet till en helt främmande människa och det gör man inte.

E, 15:47, 2 april 2012. Anmäl

Jag tror att det är viktigt att förstå att alla barn är olika, en del klarar det säkert jättebra, andra klarar det inte alls lika bra. Min dotter har inte kommit upp i den åldern än, men hon har redan visat att hon är en blygis av stora mått. Om hon vill gå själv så kommer hon självklart att få göra det, men jag kommer aldrig att tvinga henne att gå själv om hon inte vill.

LL, 13:14, 2 april 2012. Anmäl

FS, är du säker på att ditt barn vågar gå på kalas själv? Eller vill du bara tro det? Jag vet 4-åringar som sagt till sina föräldrar att de absolut inte vågar gå själva. Jag har varit på kalas (i dagisgruppen) där jag sett barn (i 4-5 års ålder) vara väldigt blyga och se vilsna ut. Jag har även pratat med andra som har varit med om samma sak. Jag säger inte att ditt barn inte vågar, jag säger bara att jag gissar att föräldrarna till de vilsna barn jag nämner ovan, antingen är säkra på att deras barn klarar att gå på kalas själva, eller så bryr de sig inte.

Lisa, 13:07, 2 april 2012. Anmäl

Men snälla söta MGL, det är väl klart att de som kommenterar här är eller har varit småbarnsföräldrar. Vi pratar om en dagisgrupp som känner varandra. Dagisföräldrar som har träffat varandra på möten innan det här kalaset. Barnet ska fylla fyra år och inte tre. Hur ängslig är du egentligen och i vilken miljö befinner du dig omdu dessutom tror att någon ska skada ditt barn genom bestraffningar? Du kan lämna på dagis men inte i ett privat hem hos personer vars barn du träffar fem dagar i veckan. En del kommentarer verkar totalt vettskrämda inför den värld barnen ställs. Prova släppa taget 2 timmar, en vanlig fyraåring klara det jättebra. Jag tror att en del mammor måste gå på kalasinskolning. Tackocklov verkar fäder mindre ängsliga.

Cajsa, 13:04, 2 april 2012. Anmäl

Partnerplacering?

Fråga: Vid diskussion med en god vän inför stundande fest, menade vännen att man inte kunde ha bordsplacering om inte alla gästerna var gifta/sambo. Detta tycker jag som festarrangör verkar vara rent nonsens. Var vänlig och ge mig ett korrekt svar vad som gäller!

Svar: Med förtjusning svarar jag att din uppfattning är helt korrekt! Gästernas civilstånd har ingenting att göra med om kalaset ska ha placering eller inte.
Men det är inte extra berömvärt att ha gift sig eller vara sambo, så kom ihåg att är några av gästerna kvinnor utan partners ska de placeras med en man, medan en gift/sambokvinna inte nödvändigtvis måste placeras intill en man, till skillnad från vad en del inbillar sig. Partnerfria män är det inte lika noga med, intressant nog, åtminstone inte enligt vedertagen formell etikett.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (27)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 27

Varför mynnar dessa frågor ALLTID i en debatt om "heteronormalitet".....man blir så trött så trött så trött! De allra, allra flesta människor är heterosexuella - punkt! Seder och bruk härstammar och är ett arv från tider då homosexualitet knappt yppades överhuvudtaget. Därför blir det alltid så skitnödigt ängsligt om man inte belyser: "..men tänk om vederbörande är homo/bi eller transexuell". Kom igen! Man kan inte anpassa hela planetens seder och bruk utifrån en minoritets perspektiv. Det är inte intelektuellt hederligt...som Christer Sturmark skulle uttryckt det. Lägg duktigheten, snällheten och prettot åt sidan när ni diskuterar dessa ämnen. Det är snarare omyndigförklarande, nedlåtande och kränkande mot HBTQ-gruppen att ha en överdriven "förståelse för att de inte kan ha det så lätt", och därför slå knorr på sig själv med hänsynstagande och ojojojande!

Anonym, 13:57, 9 april 2012. Anmäl

Instämmer med Ingrid Grånäs m.fl. om nyttan av en genomtänkt bordsplacering vid en middag med ett lite större sällskap där inte alla känner alla; detta oavsett om det är en formell middag eller inte. Tillställningarna vinner i allmänhet på denna extra tankeinsats av värdskapet. @Anna: Visst, bordsplaceringen är inte tänkt "att para ihop folk inför sexuella aktiviteter" men det är nu heller inte en slump att det är just man-kvinna vid en traditionell bordsplacering; den traditionen är givetvis förankrad i en heteronorm. Själv har jag inga synpunkter på huruvida jag får en bordsdam eller en bordsherre; huvudsaken är ju, precis som du skriver, att man har något intressant att prata om under middagen - och då blir det enligt min mening lite löjligt att nödvändigtvis hålla på varannan herre, varannan dam. Hellre en placering som utgår från personer istället för kön - förutom givetvis i de fall man som signaturen matchmaker har en liten baktanke med placeringen av ett bordspar (instämmer med att detta är helt rätt så länge det inte blir för uppenbart), då är det förstås läge att placera ihop två personer som kan tänkas bli intresserade av varandra (oavsett om det nu är kvinna-man, kvinna-kvinna eller man-man!).

Stockholmare, 18:30, 3 april 2012. Anmäl

Någon form av bordsplacering vid tillställningar med fler än 6-8 gäster är ganska nödvändigt tycker jag, för annars sätter dom som känner varandra gärna bredvid varandra och dom som inte "är med i gänget" blir utanför. Det är möjligt att detta är en uppfostringsbris,t men det är alltför vanligt iden landsdel där jag bor. Där förövrigt bordsplacering betraktas som snobberi och inte en gest av omtanke för att få alla på festen att trivas och lära känna varandra. Ninsan

Ingrid Grånäs, 10:01, 3 april 2012. Anmäl

@ Anna: Jag trodde inte Erika ville veta hur man ska förhålla sig till "varannan herre varannan dam" då vissa ju kan vara homosexuella utan att hon undrade hur man kan vara säker på att alla singlar är heterosexuella. Och svaret på den senare frågan fick hon av mig. Ifall det hon verkligen ville veta var hur man förhåller sig till den gamla regeln idag då man vet att någon man bjudit är homosexuell, skulle mitt svar ha blivit annorlunda.

HR, 20:32, 2 april 2012. Anmäl

@Erika, bordsplaceringen är inte till för att para ihop folk inför sexuella aktiviteter. Men vissa har så klart turen att placeras bredvid någon man finner attraktiv. En ung heterosexuell singelkvinna kan ena gången ha turen att placeras bredvid min stilige make, och nästa gång bredvid en man som är gammal nog att vara hennes farfar. Vilken placering som är full pott lär dock bero på om man har något gemensamt att tala om, eftersom det är det man har sin bordsherre till. Och till HR vill jag säga att på den tiden då dessa etikettsregler uppkom var det nog inte helt ovanligt att homosexuella levde i heterosexuella äktenskap. Därför sitter bilden av "varannan herre, varannan dam" kring ett vackert bord i, och frågan är om man ska frångå den bara för att man vet att någon är mer attraherad av personer av sitt eget kön. Är man också tvungen att erbjuda en attraktiv bordspartner, eller räcker det med vilken man som helst till en man? De homosexuella män jag känner har inget emot att umgås med kvinnor.

Anna, 14:18, 1 april 2012. Anmäl

@Erika: Jag tror att man kan vara säker på om ens vänner är hetero eller homo, just därför att de är ens vänner och vänner känner man väl tillräckligt väl. Man bjuder väl sällan främlingar.

HR, 09:55, 1 april 2012. Anmäl

En fundering, hur kan man vara säker på att alla singlar är heterosexuella och vill sitta med en person av motsatt kön? Jag har trots att jag förstår de bakomliggande orsakerna till många etikettsregler, svårt att förstå detta med bordsplacering.

Erika, 22:36, 31 mars 2012. Anmäl

Magdalena: Jagg håller med dig om att det är en utomordentligt fånig inställning, att en kvinna skulle ha större rätt till bordskavaljer om hon bidragit till "potten" med en egen man. Det jag tyckte var lite konstigt var att inte ungkarlar skulle behandlas lika i bordspartnerfrågan som singelkvinnor. En singelman borde väl också, i möjligaste mån, få sitta bredvid en kvinna, lika väl som en singelkvinna bredvid en man? Även om det oftast är kvinnor som förfaller till ägodelstänk när det gäller partners så finns det väl ingen anledning att särbehabdla ungkarlar?

Kalle, 22:31, 31 mars 2012. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: @Kalle 11.34 30 mars: lite extra information: jag påpekade att kvinnor som inte har med sig en partner till en bjudning där det är placering bör placeras med en man. Detta därför att motsatsen ofta förekommer, enligt mejl till min spalt. Pinsamt många kvinnor som anländer med sin personliga ägodeli form av en man, anser att detta ger dem ovillkorlig rätt till placering med en annan man. Men singlar skulle då inte ha denna rätt. Ack så ofattbart löjligt tänkt av de kvinnor som ser sina män som jaktbyten som berättigar dem till plats vid någon annans byte. Lika urlöjligt som att adelskap skulle motivera ett annat tilltal än till ofrälse. Ingetdera har något med rätt hyfs och stil att göra. Tvärtom, faktiskt.

Magdalena Ribbing, 08:14, 31 mars 2012. Anmäl

Fabioloa - då är du en bättre värdinna än vad jag är. Jag skulle aldrig komma på tanken att placera mina gäster vid informella tillsällningar, mer än vid undantagstillfällen så som en vän som är döv på ett öra och liknande situationer.

Siv, 19:21, 30 mars 2012. Anmäl

Politikerosvar?

Fråga: Jag kan kanske kalla mig för en engagerad medborgare som gärna tar del i den politiska debatten. Ibland har det också lett till att jag har kontaktat riksdagsledamöter via mejl för att framföra synpunkter och förslag. Jag har alltid vid dessa tillfällen framfört mina åsikter på ett städat och trevligt sätt och avslutat mina inlägg med att önska vederbörande lycka till i det fortsatta arbetet.
Vad som dock stör mig och har stört mig mycket är den uttryckliga nonchalans med vilken jag har blivit bemött av de personer och partier som jag  har kontaktat. De allra flesta av dessa folkvalda har helt enkelt struntat i att överhuvudtaget svara. Jag har full förståelse för att de är mycket upptagna men att snabbt skriva ner ett par rader som exempelvis ”tack för dina synpunkter som jag läst med stort intresse, etc, etc…”  tycker jag hör till vanligt hyfs och tar dessutom inte mer än ett par minuter i anspråk.

Ibland, i mina bittraste stunder måste jag medge att jag som medborgare i brist på all respons från våra folkvalda har känt mig vara reducerad till ett slags ”valboskap” som högst förtjänar att bli uppmärksammade vart fjärde år. Hur ska jag göra för att få svar från dem jag kontaktar?

Svar: Din fråga är högst berättigad och har med nutida kultur – eller okultur – att göra. Att skicka ett kort svarsmejl till en privatperson (som inte sänt ett massmejl) borde vara obligatoriskt, och är ju inte svårt, som du skriver. Men jag vet från mycket stora arbetsplatser att chefer och andra kan få flera hundra mejl per dag, och helt enkelt inte har tid att besvara alla. Min uppfattning är att man i så fall bör ha en medhjälpare som har i uppdrag att bekräfta mottagande av mejlen och i förekommande fall svara på dem på något enkelt sätt. Den som ansträngt sig att meddela sig personligt med en offentlig person, vilket ju en politiker är, ska ha något slags svar.

Men så är det inte, tyvärr, annat än undantagsvis. Visste du att en allt vanligare svensk ”sed” är att inte svara på en inbjudan, inte ens om det uttryckligen står osa eller svar – det är också en del av de nutida ovanorna!

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (39)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 39

Jag blir irriterad bara jag läser det här för det påminner mig om ett mail jag skickade i sommras som jag ännu inte fått svar på. Jag mailade till en av universitetets institutioner för att fråga om de kunde rekommendera någon som kunde översätta kinesiska tecken på en antik skål jag ärvt. Inte helt lätt att hitta någon bara så där genom google så jag hoppades på något gott råd. Om mailet kom fram vet jag inte, jag har inte ens fått ett "nej, vi kan inte hjälpa dig" mail tillbaka. Blir sur när jag tänker på det.

Hanna, 09:21, 4 april 2012. Anmäl

Jag prenumererar på ett nyhetsmail från Folkpartiledaren Jan Björklund. Ibland händer det att jag sänder en kommentar tillbaka. Jag får alltid svar, oftast från en medarbetare, som fårr uppdrag att svara. Trevligt!

bamboo, 19:49, 31 mars 2012. Anmäl

Magnus 16.08: Beröm nästan ramar man in och sätter upp på väggen, inte underligt du fick svar då! Det är mänskligt att gilla uppskattning, inget fel med det.

Maja Gräddnos, 23:30, 30 mars 2012. Anmäl

Värst är väl ändå de regelbundet återkommande enkäterna från de stora dagstidningarna till våra folkvalda i riksdag och kommunala församlinger. Ofta bryr sig inte ens hälften om att svara, och de flesta tar flera veckor på sig att masa sig till ett svar!

Midgårdsormen, 18:30, 30 mars 2012. Anmäl

Det finns alltid mjligheten att sända ett automatsvar som bekräfta mottagandet. Och att i det informera om eventuella svårigheter att besvara mejl, om nu det är fallet.

remsan, 16:41, 30 mars 2012. Anmäl

Jag har själv vid två separata tillfällen skrivit brev till ministrar (med beröm för deras personliga insats i för mig viktiga internationella frågor) och vid bägge tillfällen blev jag positivt överaskad av att få personliga svar. Imponerande med tanke på deras arbetsbelastning.

Magnus, 16:08, 30 mars 2012. Anmäl

Politikerna är anställda av folket. De ska svara inom rimlig tid men det må ske genom en politisk sekreterare eller annan underhuggare. Svarar inte någon är han/hon inte intresserade av väljarnas åsikter och skall inte sitta där. Men vi "vanliga" skall inte besvära dem med struntsaker och gnäll utan just med det vi omöjligen kan hitta svar på med egna krafter. Har fått mycket bra svar av vissa och länkar till mer info.

elina, 10:02, 30 mars 2012. Anmäl

FS inställning gränsar till storhetsvansinne. Inte ens riksdagspolitikernas motioner får bifall i riksdagen i någon större utsträckning. Varför då tro att ett icke efterfrågar förslag, sannolikt inte kopplat till någon pågående utredning, från en enskild medborgare, skulle påverka rikspolitiken? FS bör istället engagera sig i kommunala frågor och antingen lägga medborgarförslag eller gå med i ett parti och driva frågor i en kommunal nämnd. Alternativet är att samla några hundra tusen medborgare i en förening som driver din linje, då kan du i alla fall bli en remissinstans med förhoppningsvis ett visst inflytande.

Ckarion, 23:04, 29 mars 2012. Anmäl

Jag skrev (pappers)brev till Jan Björklund angående skolpolitiken och fick ett mycket trevligt svar (i pappersformat) från en av hans medarbetare. Svarsbrevet jag fick refererade på flera ställen till saker jag tagit upp i mitt brev, så det var inget standardsvar.

Brevskrivaren, 17:44, 29 mars 2012. Anmäl

Det kanske inte är helt ovanligt att de folkvalda inte går in i sin e-post dagligen och inte heller att de översvämmas med riksdagsuppgifter och massutskick (flera "aktivister" av olika slag sätter ofta upp färdiga texter som bara är att kopiera in och skicka med e-post). Förhoppningsvis beror de uteblivna svaren på att de har fullt upp att läsa in sig på de ärenden som riksdagen behandlar och arbetar aktivt i de arbetsutskott som de deltar i. Men visst borde det finnas nån slags svarsrutin. Däremot kan det säkert ta åtminstone ett par dagar att gå igenom allt, även med hjälp av sekreterare.

mK, 17:44, 29 mars 2012. Anmäl

Pensioneringsfras?

Fråga: Jag har en affärsbekant (kund) som nu går i pension, och meddelat detta till alla sina kontakter idag via mejl.

Jag har regelbundet haft kontakt med affärsbekanten i vissa frågor de senaste tio åren, många mejl har det blivit fram och tillbaka. Dock inget unikt eller personligt utan personen har företrätt en kund, precis som jag företräder en av deras leverantörer.

Hur skall man svara på detta meddelande? för det känns som jag vill det, och om inte annat så finns det fler liknande fall som kommer dyka upp inom några månader/år.

Vill ju absolut inte göra något plumpt, eller riskera att såra ? Personen kanske inte vill gå i pension, eller har velat det länge, kan ju vara sjuk  eller pigg som en lärka? Jag letar efter en ”artighetsfras”, en mening med innebörden av ”tack för ett bra samarbete och önskar dig all lycka med pensionärslivet” dvs. ren och skär neutral men välment vänlighet.

Det kanske är bättre att inget svara alls? men det kan ju också misstolkas om man vill.

f-n vad svårt det är att vara vänlig och artig ibland!!

Svar: Du tänker helt rätt, det är viktigt att ”se” den person som meddelar sin pensionering, annars kan det i värsta fall uppfattas som om man inte hade funnits och inte betytt något för alla man haft kontakt med.

Så skriv en rad, eller skicka ett kort, med ungefär den här texten ”Varmt tack för tio års gott samarbete – jag önskar dig en ljus och lätt framtid i den goda ledighetens tecken”

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (9)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-9 av 9

Egentligen har FS själv formulerat en alldeles utmärkt artighetsfras. Den kan inte missförstås och passar i vilket läge som helst (utom om pensionären ligger för döden)

Sextiplus, 18:37, 30 mars 2012. Anmäl

Anonym, 00:01/Eleonore Jag gick i pension för ett halvår sen och vad jag vet så har jag kvar min identitet och självkänsla, som jag inte har grundat på något så ytligt som en anställning. Jag trivs utmärkt och man behöver inte alls "tassa på tå" inför någon som lyckats leva så länge att man inte längre behöver arbeta utan kan ägna sig åt riktig självförverkligande. SÅ! Gratulera alla som har lyckan att gå i pension. Det är bara en minoritet som känner en bitterhet inför den.

Per W, 05:59, 30 mars 2012. Anmäl

Jag tycker inte att man skall lyckönska eller skriva något om framtiden. När man går i pension förlorar man sin identitet, som man har haft i många år, det blir oftats ett sorgearbeta när man plötsligt tillhör en grupp gråhåriga som ingen behöver längre. Så det räcker utmärkt med ett tack för gott samarbete.Alla har inte haft tid att skaffa sig en meningsfull hobby under tiden man varit arbetsnarkoman. //Eleonore

Anonym, 00:01, 30 mars 2012. Anmäl

Att gå i pension är ungefär som att byta jobb, sett från jobbkontakternas sida. Så varför skulle man inte lyckönska den som går i pension, man hade väl gjort det om personen hade bytt jobb?

jos, 17:52, 29 mars 2012. Anmäl

När jag klippte mig sista gången hos min hårfrisörska gav jag henne en kram, önskade henne lycka till i pensionärslivet och ett påskägg i present. Det kändes viktigt att göra något lite extra efter att jag varit kund där i 15 år.

B, 10:20, 29 mars 2012. Anmäl

Det låter på FS som att någon har lämnat jordelivet. Så sorgligt är det väl inte att få gå i pension. FS egen formulering är bra, MRs bidrag är också utmärkt.

Cajsa, 07:07, 29 mars 2012. Anmäl

Jag tycker att FS hade formulerat sig alldeles utmärkt själv. Om pensionären i fråga själv annonserar att han/hon ska gå i pension, så är det väl inte fel att önska att pensionärslivet ska bli bra! Om man misstolkar det och tar illa vid sig, ja då letar man efter fel här i livet, tycker jag.

Zingo, 15:33, 28 mars 2012. Anmäl

Håller med Åsa S 12:54, och "ljus och lätt framtid etc" som Magdalena föreslår låter dessutom stolpigt på många sätt. Stort tack för gott samarbete genom åren räcker väl. Har ni träffats dessutom genom åren tycker jag du kan föreslå en lunch efter sommaren - vet att det uppskattas stort att inte bli helt glömd, vad du gör mot andra etc. Och - du/ditt företag har tjänat pengar på den här kundens medarbetare, 90 kronor på en bättre lunchkrog är det värt.

Sett förr, 14:04, 28 mars 2012. Anmäl

Att skriva nåt i stil med "Tack för ett gott samarbete under de gångna åren och lycka till/ha det så bra i framtiden!" tycker jag räcker gott, det funkar oavsett skälet till att en person slutar jobbet. Tycker inte att man behöver ta upp "pensionärslivet" eller "den goda ledigheten" efter som man inte alls vet hur mottagaren känner inför detta. Att inte svara alls tycker jag inte är ett alternativ, då känns det lite som "du har gått i pension. du är redan glömd, så jag bemödar mig inte att svara ens".

Åsa S., 12:54, 28 mars 2012. Anmäl

Skuldpresent?

Fråga: Vi är bjudna på bröllop och brudparet har önskat sig pengar till en bröllopsresa. Hur ska vi göra? Bruden är nämligen skyldig mig 700 kr och jag förstår att hon har inga planer på att betala tillbaka. Ska jag göra ett snyggt kuvert med ett meddelande som berättar att hon nu inte längre är skyldig mig några pengar och att detta är min present till henne. Eller ska jag bita i det sura äpplet och ge henne 1000 kr?

Svar: Så trist! Allra bäst vore att du fick tillbaka dina 700 kr i god tid så att du slapp att blanda ihop bröllopspresenten med en skuld. Man kan ju tycka att en bröllopspresent enbart ska vara generös och glädjande och inte handla om att avskriva en skuld – men samtidigt är ju 700 kr en icke försumbar summa som du ju ska ha tillbaka på något sätt. Så jag tycker att du kan ge brudparet en snygg liten ask och lägga i en hundralapp plus ett snyggt rosettomknutet papper till bruden där det står ungefär ”Kvitto på avskriven skuld på 700:- Varmaste lyckönskningar”.

Eller om du kommer på ett bättre sätt att formulera detta – för visst borde hon bli glad över att inte längre vara skyldig dig denna summa. För hon kommer väl ihåg att hon är skyldig dig dessa pengar?

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (94)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 94

@Paulina. Och varför skulle din gissning vara mer sann än min?

Nay, 09:09, 5 april 2012. Anmäl

@Nay, 15:35: Det står INGENTING i frågan att brudparet KRÄVER 1000:-, inte heller att de önskar sig det. Jag antar att det är som det brukar = brudparet önskar sig pengar till något speciellt t.ex. en resa och de gäster som vill ge en sådan present bidrar med VALFRI summa. Gäster som står nära brudparet ger ofta mer än andra gäster. FS kanske tycker att 1000:- är rimligt. Alternativt tänkte FS ge brudparet 300:-. Detta + den gamla skulden = 1000:-.

Paulina, 15:58, 4 april 2012. Anmäl

Det bästa är att reglera skulden före bröllopet. Fråga bruden om hon vill reglera skulden före bröllopet. Om hon säger oj det hade jag glömt så erbjud att skriva av den som bröllopspresent.

Anna d.ä, 02:40, 4 april 2012. Anmäl

@Dyrt. Om nu FS som ensamstående förväntas både efterskänka en stor skuld och dessutom ge 1000 kronor i present så bör väl bröllopet vara lite mer påkostat än lågbudget. Annars är det ännu mer oförskämt av väninnan. Och varför skulle FS fråga om hon måste ge 1000 kronor om inte brudparet önskat sig detta?

Nay, 15:35, 3 april 2012. Anmäl

Nay 08.11 Var står det att det är ett "dyrt jättebröllop"? Så fort någon skriver om bröllop tror många att det är värsta Hollywoodstuket. Eftersom FS i så fall tänker ge 1 000 kr kan det hända,, med det står inget om det, inte heller att brudparet önskat sig just 1 000 kr.

Dyrt?, 12:00, 3 april 2012. Anmäl

En bröllopspresent ska väl ändå vara till två personer. Själv skulle jag känna mig mycket snopen om jag i present på min bröllopsdag fick ett kort där det stod att min makes skuld till sin kompis var avskriven.

Anonym (Webbsida), 08:43, 3 april 2012. Anmäl

En avskriven skuld är en precis lika bra present som en direkt penninggåva. Om det nu är 1000 kronor som förväntas ska FS definitivt inte behöva ge brudparet 1700 kronor. Jag skulle skippa denna snyltande väninna. Har man inte råd att betala tillbaka en skuld på 700 kronor varför ska man kosta på sig själv ett dyrt jättebröllop.

Nay, 08:11, 3 april 2012. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: @marie 17-13: Du har rätt förutsatt att omständigheterna är de du beskriver, men så behöver det ju inte vara. Och är det så vet förmodligen frågeställaren om det, och avstår från det kort som jag föreslår. För mig låter det osannolikt att brudparet skulle stå och läsa upp givarnas namn och den summa de givit. Att texten på presentgivarnas kort läses upp bör inte vara praxis, det ofta onödiga presentöppnandet som jag brukar avråda från är ju inte en redovisning av lyckönskningstexter utan ett uppvisande av gåvor med angivande av vem som är givaren. Alltså "tack X för presentkortet" - inte "Tack X för avskriven skuld". Skulle det vara så olyckligt att alla bröllopspresentkort skulle läsas upp - varför det när pengar önskades och som sagt, tydligen samma summa från alla - så måste ju bruden hinna se vad som står på kortet och avstå från att läsa upp det. Det jag menar är att en person som är skyldig någon 700 kr inte kan förvänta sig att få en present för den tusenlapp som tydligen var önskad. Frågeställaren gjorde det ju klart att skulden inte skulle betalas - kanske väntar sig bruden rentav att den skulle ingå i bröllopspresenten? Som du ser i mitt svar tycker även jag att det bästa vore att skulden klarades ut innan bröllopet, men om så inte skulle vara möjligt menar jag att en diskret lapp med avskriven skuld kunde vara en bra present.

Magdalena Ribbing, 20:56, 2 april 2012. Anmäl

Bästa Magdalena! Du har ofta kloka råd, men det här hör tvärr inte till dem. Det är ju ett helt fruktansvärt råd och visar varken på takt eller sunt förnuft som du så ofta efterlyser. Tyvärr är det vanligt med "offentlig" presentöppning på bröllop, dvs alla gåvor öppnas på scen framför alla gästerna. Man läser då vanligen upp vad som står på alla kort. Att bruden på detta sätt ska tvingas läsa upp detta inför hela sällskapet på sitt livs stora dag är INTE förenligt med god etikett. Även om hon hinner se vad det står på kortet innan hon börjar läsa upp, och väljer att inte läsa upp det, blir det ju väldigt obehagligt för henne. Ett bröllop är INTE rätt tillfälle att markera/meddela en obetald skuld. Man kan tycka vad man vill om att hon inte betalat sin skuld (naturligtvis är det beklagligt). Men detta borde brevskrivaren ha tagit upp med sin vän för länge sedan. Då så inte har skett (som man kan förstå, det är oerhört obehagligt att behöva påminna någon om en skuld), bör hon ta upp det så snart tillfälle ges. Själv skulle jag nog vänta med att ta upp det till efter bröllopet. Dvs hålla isär skulden och gåvan. Om hon känner sig så pass utnyttjad och kränkt av att inte ha fått skulden återbetald, att hon vill kvitta skulden med utebliven present, känns det som att hon snarare borde tacka nej till inbjudan och inte vara med på bröllopet över huvud taget. Eller som sagt sköta saken snyggt och diskret helt utanför bröllop och present.

Marie, 17:13, 2 april 2012. Anmäl

Prinsessan viktoria och prins daniel önskade ju sig en gåva till viktoriafonden i bröllopspresent. Inget ovanlligt att önska sig en gåva till en organisation eller fond när man gifter sig.

Anonym, 02:15, 1 april 2012. Anmäl

Överklädd?

Fråga: Tacksam för svar på denna fråga då jag avser att bestämma att tacka ja eller nej med anledning av svaret.

Vi har inbjudits till bröllop och klädkoden anges med kavaj. Nu visar det sig att brudgummens far avser att komma iklädd smoking!
Är det inte lite tramsigt att ställa den förväntade mörka kostymen hos övriga gäster i skuggan på detta sätt?

Svar: Varför ska du tacka nej till en bjudning där du själv klär dig korrekt enligt given klädkod? Du behöver inte bry dig om att en annan gäst eller en värdperson beter sig både larvigt och fel genom att klä sig på en högre nivå än övriga.

För, som din fråga antyder, det är totalt fel att komma i smoking när gästerna har ombetts klä sig på mörk kostymnivå. Är det dessutom en av värdarna vilket inte är orimligt när det gäller en brudparsförälder, är felet desto större eftersom värdpersonerna alltid ska klä sig en anings aning mindre charmant än gästerna, just för att dessa aldrig ska behöva känna sig för lite finklädda.

Men gå på kalaset – brudgummens far får väl skämmas på egen hand, det ska inte du ta på dig. Gästerna ställs inte på minsta sätt i skuggan av en felaktigt klädd värdperson-medgäst, det är den personen som skaffar sig en helt egen skugga, av okunnighet, självupptagenhet eller vanligt enkelt missförstånd.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (49)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 49

SVT:s modebloggare Ebba närvarade i kyrkan vid Det kungliga bröllopet iklädd en skrynklig lårkort bommullskolt..! Eftersom du medverkade i programmet så vore det trevligt med din åsikt om Ebbas skymf mot den kungliga vigsel..!

Christina, 11:03, 31 mars 2012. Anmäl

@ N och Tz Jag tror inte att gästerna blir kränkta eller tycket att brudgummens far beter sig överlägset genom att ta fel på klädkod, jag tror de flesta bara upplever att beteendet är en aning udda och märkligt och att det tar lite fokus från brudparet. Att ignorera brudparets önskemål om klädkod och ta på sig vad man själv känner för, oavsett om det är smoking eller jeans och t-shirt är inte trevligt. Det känns som ett lite barnsligt "hahahaha, titta på mig, jag struntar i klädkoder, jag gör som jag vill, sådeså"-beteende i mina ögon. Men det är hans problem, att han gör sig till åtlöje, det bästa är att låtsas som ingenting och strunta i att han ser utklädd ut.

Åsa S., 16:18, 28 mars 2012. Anmäl

Man kan ju faktiskt välja att se det på ett annat sätt. Smokingnivån innebär dyrare kläder och accesoarer. Kanske har brudparet/värdarna valt att lägga det på kavajnivå för att gästerna ska slippa spendera så mycket pengar. Dock så vill brudgummens far fira en för honom väldigt viktig och glad dag med något extra fint, så han väljer smoking ändå. Jag får intrycket att man är en väldigt osäker och ogin person om man jämför klädnivåer och känner sig kränkt för att någon har en nivå högre än en själv. Känns det som att han blir överlägsen då, eller? Även om det är hans intention är det ju knappast något som man bör bygga sin självkänsla på. Välj angiven klädkod, gå på bröllopet och gläds åt de lyckliga, unna dem extravagansen och gå vidare med ditt liv.

Tz, 12:55, 28 mars 2012. Anmäl

@hallå Kom igen nu, nu känns det helt uppriktigt som att du använder ordet "kvinna" som en förolämpning. Inte särdeles kul. Om du talat så illa om det land du hörde till istället för det kön hade jag bett dig att flytta... (kanske applicerbart även här ;))

Camilla, 08:29, 28 mars 2012. Anmäl

Håller med N om att det inte framstår som särskilt kränkande om en enda person eller ett par är överklädda. Om övriga gäster lyckas hålla sig till klädkoden behöver ingen känna sig osäker eller underklädd. Och - kvinnor finns av båda könen, men det är mycket mindre attraktivt när män är det ;)

hallå, 23:28, 27 mars 2012. Anmäl

Det kanske inte är helt korrekt formellt sett, men är det verkligen så viktigt att alltid följa reglerna till punkt och pricka? En äldre man som kanske sällan brukar gå på finare tillställningar vill använda de bästa kläderna han har när hans son ska gifta sig. Blir gästerna verkligen kränkta av detta?

N, 22:16, 27 mars 2012. Anmäl

@Beran Ja du, om du känner att din identitet är hotad av ett nytt pronomen så får du väl göra det. Jag är säker nog i min för att inte rubbas av så triviala saker :). @Just sayin' Motsvarande blir de/dem/deras på svenska antar jag? Tror jag föredrar hen, jag tycker mer och mer att ordet fyller en funktion :).

Camilla, 21:36, 27 mars 2012. Anmäl

Jag stör mig lite på den hetsiga hen-debatten som blossat upp här, men kan ändå inte låta bli att nämna, som ren kuriosa, att på engelska har man löst problemet genom att använda 3:e person pluralt pronomen (they/them/their) för 3:e person singular av okänt kön - och ibland för 3:e person av känt kön. Ex: "If some guy beat me up, I'd leave them."

Just sayin', 21:14, 27 mars 2012. Anmäl

@Blandade karameller, 20:41, hmm du kanske skulle börja med dig själv och inte kommentera kommentarer som inte faller dig på läppen ;). Vad gör det väl om diskussionen blir lite OT ibland. Inte tror jag att Magdalena lider så mycket av det, hon är nog gjord av hårdare virke.

Gudrun, 21:09, 27 mars 2012. Anmäl

Överklädd handlade ämnet om. Kommentarernas nivå är nog mer att anse som överhettad. Med hen-syn till den snedvridning som uppenbarats, borde man be somliga att i lämpliga (för tillfället, men inte i skrift) termer hålla kä..., mittåt, jag menade förstås avstå från vidare irrelevanta kommentarer, även om sådana fortfarande låter sig göras på detta generösa forum. Hur står du ut, MR?

Blandade karameller, 20:41, 27 mars 2012. Anmäl

Räkskalande?

Fråga: Min mor och jag beställde grillade räkor på en bättre restaurang. Vi fick in varsin tallrik med en generös mängd (små) grillade räkor. Till vår förvåning var räkorna oskalade. Vi jobbade på med kniv och gaffel men det var alldeles hopplöst att få skalen av räkorna.  Att skala dem för hand var inte att tänka på – räkorna var glödheta. Till slut frågade jag vår servitör hur det var tänkt att vi skulle få i oss maten. Han sa att om vi ville skulle vi få räkorna i en påse att ta med oss hem och äta dem hemma när de svalnat. Det ville vi inte.
Hur skulle man ha ätit en sådan rätt?

Svar: Jisses! Vilken dum krog! Jag tror att jag skulle ha skickat ut räkorna när de anlände och bett att få tillbaka dem skalade. Så som du beskriver ska inte grillade räkor serveras utanför strandpartyt. Vissa skaldjur kan kanske ätas med skalen på, men inte räkor, i alla fall ingen av dem jag har träffat på, och inte om de är grillade och heta. Kockarna borde tänka efter hur maten ska kunna intas på ett lämpligt sätt, och det är det inte att behöva dra upp en timjankvist ur köttgrytan och repa av den, eller ta tag i kräfthalvan och skala den ätbar, eller att få oskalade varma räkor på tallriken.

Det är inte heller rimligt att ge er räkorna för hemmaätande, det var ju inte därför ni gick på krogen.
Hoppas du slapp betala i alla fall!

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (36)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 36

Jag brukar ofta tillaga en portugisisk rätt där räkorna är oskalade och tillagas i en sky gjord av öl. Vi äter alltid räkorna med kniv och gaffel, och om det inte är smâ "grâ räkor skalar vi dem med kniv och gaffe. Har aldrig upplevt att det varit svârt... Tillägger dock att servicen pâ restaurangen var undermâlig. Hur kan man svara pâ detta vis som professionel servitör ?

Anonym, 08:17, 30 mars 2012. Anmäl

Grillade räkor med skal på är helt ok enligt min mening att äta med fingrarna, förutsatt att det finns fingerkopp eller våtservetter. Grillade räkor är normalt också hyfsat stora. Men vad jag inte begriper är varför serverar krogen SMÅ räkor i sås (vitlök som FS fic eller tomatsås i Tranan) med skal på? Vad skall det vara bra för? Om man nu skall doppa räkorna i såsen med bröd eller dyl må vara sin sak,men varför är räkorna i en sås med skal på till at börja med? Det låter som om restaurangen fick mindre räkor som dom hade beställt för rätten, hade inte tid att skala dom, och sa till servitören "ge kunden än fingerkopp" så slipper vi. Om man bli behandlat av servitören som FS tydligen blev, jag skulle begärt att få tala med hovmästaren om saken.

Funderar, 22:51, 28 mars 2012. Anmäl

Hände mig på Tranan för ett tag sedan - och då låg dessutom räkorna i en tomatsås. Jag fick en (1) våtservett som räckte till ungefär en halv räka men samtidigt tydligt visade att jag förväntades skala räkorna själv, med fingrarna. Och även jag frågade servitrisen hur det var tänkt att man skulle äta (även om jag fick ett korrekt, men kanske inte så hjälpsamt, bemötande).

jahaja, 18:02, 28 mars 2012. Anmäl

Det var en massa gnäll om att veta eller inte veta hur man äter räkor. Alla har inte varit förunnade att äta skaldjur så ofta att man utan att tveka vet hur man angriper en rätt m oskalade räkor dränkta i varmt vitlökssmör (se frågeställarens kommentar). En kypare på en fin restaurang borde ha vett att säga antingen "De skalas bäst för hand, vänta så hämtar jag fler servetter och en skål med vatten att skölja fingrarna i, vänta några minuter så har de svalnat så att de går att skala" eller "den här typen av räkor är menade att ätas med skalet på". Sanslöst ohyfsat att svara som beskrivet och jag hoppas att ni vänder er till restaurangen med klagomål.

Hanna, 13:58, 28 mars 2012. Anmäl

Problemet är att MR aldrig har ätit räkor med skal på, enligt egen uppgift. För akademisk studieresa rekommenderas en tvådagstripp med ekipage ;) till Rökeriet på ön Åstol där en gigantisk tallrik med hårdrökta, hårdskalade härliga räkor ( ca 90st, ca 8 cm) i naturligt tillstånd kan beställas. Med tjärsmak (går även att få med whiskeyrökning) och sälta i skalet.

ett tips, 12:55, 28 mars 2012. Anmäl

Jag håller med Lars, 21.48. Jag har ätit grillade stora räkor i Grekland många gånger. Visst blir man litet kladdig om fingrarna av att skala dem men det vet man om innan beställningen. Det finns alltid servetter, och gott är det. Även räkor pil-pil som ligger i het sås får man skala försiktigt. Men jag håller med att det var ett onödigt korkat svar från servitören. Dålig dag eller borde kanske byta jobb?

Ewa som är skaldjursälskare, 12:50, 28 mars 2012. Anmäl

Jovisst Anna 23:29, men om man nu inte är lika säker pa den saken som du kan väl kyparen förklara pa ett vänligt sätt hur man gör istället för att föresla att de kan ta hem räkorna - som om restaurangen skulle servera en maträtt som bestar av vissa delar som inte avses ätas pa restaurangen?

HR, 07:21, 28 mars 2012. Anmäl

Om jag beställde grillade räkor så skulle jag förvänta mig att få in dem varma och oskalade, som alla andra grillade skaldjur jag någonsin ätit på krogen. Visst, man kan få vänta en stund på att det svalnar, men sprider man ut räkorna på tallriken så kan det knappast ta mer än tio minuter. Äta räkor är ju alltid mycket pill för lite mat, man beställer väl inte räkor om man har bråttom! Rökta räkor däremot serveras kalla.

Anna, 23:29, 27 mars 2012. Anmäl

@ Anonym, 21:38, kan du inte gissa hur lätt det är att ta bort de delar man inte vill ha med kniv och gaffel?

Anonym 19:23, 22:37, 27 mars 2012. Anmäl

Det verkar som det hela utspelade sig i Stockholm, stockholmare och skaldjur går inte ihop. Vanliga svenska eller norska räkor skalar man när man äter dessa oavsett om de är rökta, grillade eller stekta, att först skala en räka räka och sen grilla den lilla stjärten är tämligen förkastligt. Kan man inte skala räkor bör man konsumera korv, hamburgare, fiskpinnare eller de sk "tigerräkorna " ( smaklösa missfoster)

lars, 21:48, 27 mars 2012. Anmäl

Bullgrabbare?

Fråga: Jag jobbar på ett bageri där vi, likt många andra, erbjuder servering av smörgåsar, bakverk och kaffe. Vi har en disk, med glasskivor bakom vilka bullar ligger, hyllor med bröd och, lite bredvid disken, en kyl med tårtor/andra kylvaror som kunder kan titta på innan köp. Eftersom utrymmet inte är jättestort ställer vi ofta upp fat och korgar med baguetter, bullar etc på disken. Här kommer problemet: en del kunder sträcker helt sonika ut handen och tar själv baguetter, bullar, muffins – och ibland även chokladbollar och dylikt från kylen.

Såsom jag ser det är detta bestörtande och ej korrekt beteende när man handlar i en affär, som detta faktiskt är. Ibland har jag mötts av kommentaren ”det stod ju ändå på disken”, men är det verkligen okej att själv ta för sig av bullar och bröd som ligger i korgar/på fat tillsammans med andra bullar/bröd som man ju inte tänkt köpa? Ingen skulle ju gå in i mataffären och sticka in handen i charkdisken och ta en oförpackad vara. Gör kunderna fel eller är jag bara överkänslig? Logiskt för mig är att det är bättre för alla om jag som personal tar saker – dels för att kunden ska slippa skuld om någonting råkar åka i backen, dels för hygien gentemot andra kunder.

Sedan, eftersom jag tar så illa vid mig, vet jag sällan hur jag bäst ska hantera en sådan situation. Vad säga? Ska jag räcka fram en servett bara? Eller ska man påtala att jag gärna hanterar produkterna innan de är upplagda/förpackade? Hur då, utan att vara brysk på ett icke-servicemässigt sätt?

Svar: Det är mycket vanligt med just bagerier-konditorier som har varor uppe på disken och jag har inte sällan noterat precis det du beskriver. Det är inte okej att kunder tar i oförpackade bullar och konditorivaror, vilket förekommer i en del butiker att kunderna förväntas ta bröd själva i hyllor, knappast idealiskt med tanke på bacillrisker och annat.

Men konditorivaror som står så som du beskriver det ska självklart inte tas fram av kunderna. Det finns inte något vänligt sätt att huta åt de kunder som själva rotar runt i bull- och brödkorgarna, utan det enda möjliga är att sätta en skylt på disken med en uppmaning att inte ta i det som står där: “Se men inte röra, tack!” Det hjälper lite men inte fullt ut, de mest entusiastiska bullgrabbarna kommer ändå att pilla fram det de vill ha.

Kanske det vore bäst ändå att ha något slags skylt på kylen med “öppnas endast av personalen” eller “öppna inte denna dörr tack”. Och att skapa en liten gräns på disken genom att sätta något vänligt ”staket” typ en smal girlang, en leksaksgärdsgård, eller bara ett fint band, längst fram och bullkorgar och fat bakom den. De flesta respekterar en gräns.

Att du skulle om än försynt korrigera kunderna med att säga något tror jag inte går – de har ju redan hunnit ta i bakverken innan du kan säga något. Men jag har också sett emellanåt att personal tar i bullarna med händerna, inte med tång, utan plasthandskar, och därpå direkt tar emot betalningen med samma obehandskade händer. Inte bra!

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (46)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 46

Är det FS ansvar att designa bageriet? Har FS en budget att köpa all möjliga atiraljer för att "snygga" bageriet? Är FS delägare i sin arbetsplats så går det kanske, men annars så är det ägarens uppgift att skaffa dessa grejor. Jag skulle gilla att ha FS som anställd.

Semlan, 18:10, 28 mars 2012. Anmäl

Hej Frågeställaren! Jag tror du får ställa dit en L-formad plexiglaskant ovanpå disken och ställa brödet på/innanför den. Har sett sådana på vissa bagerier. Annars får du nog som Malin, 16:39 m.fl. föreslagit sätta upp lappar. Folk vill helst bara göra som de är vana vid på ICA-maxi...

Nina-nemo, 14:19, 28 mars 2012. Anmäl

.....och en sak till - om du ska börja med lappar, så måste de vara skrivna med EXAKT rätt ton. Jag AVSKYR kaféer som dignar av tillrättavisande skyltar i stil med "Fyra personer vid detta bord!" och såna ovälkomnande, plumpa, småsnåla instruktioner. Good luck!

Anonym, 13:22, 28 mars 2012. Anmäl

Skylta på ett annat vis!

Anonym, 13:16, 28 mars 2012. Anmäl

"Se men inte röra, tack" låter precis som någon annan var inne på, inte särskilt trevligt. Snarare nedlåtande och mästrande. Varför inte helt enkelt "Bakverk hanteras av personalen", om man vill vara tydlig kan man lägga till "av hygienskäl" eller nåt. I övrigt får jag hålla med om att det inte alltid är solklart vad man förväntas göra. På vissa ställen blir man tillrättavisad om man förväntas bli serverad av personal över disk, då ska man plocka själv.

Miss Mary, 11:46, 28 mars 2012. Anmäl

@Nina-Nemo Visst finns det sådana, men nu byggde ju hela frågan på att kunderna tydligen inte begrep att de inte fick ta saker själva. Då är det i mina ögon långt mycket mer rimligt (och konstruktivt) att antingen flytta sakerna folk inte förväntas peta på så att man inte *kan* peta på dem, eller sätta upp små trevliga lappar om att man ska beställa i kassan och personalen hanterar fikat, än att ondgöra sig över hur folk minsann borde förstå sånt själva.

Camilla, 11:40, 28 mars 2012. Anmäl

@Tjillevipp, 19:33. Japp, jag har problem om dina barn kladdar på min mat. Om du talar om vilken affärer och hotell du brukar besöka, så ska jag gärna avstå från dem i fortsättningen.

Ax, 10:33, 28 mars 2012. Anmäl

Men hur skall folk veta att i just den här situationen får de INTE ta av bullarna själv? Herregud FS, om du lagt tiden på att skriva en eller ett par snygga skyltar istället för att maila Magdalena hade ju problemet varit löst för längesedan!

Tankeläsare, 10:28, 28 mars 2012. Anmäl

Bullar på disken: http://www.aftonkuriren.se/wp-content/uploads/2010/04/DSC_1361_b.jpg http://www.panea.se/project-panea-id.php?projectId=30

Anonym, 09:35, 28 mars 2012. Anmäl

Jag har svårt att se FS bageri framför mig. Hur korgarna uppfattas beror ju helt på hur de är placerade och hur det ser ut i övrigt. Jag vet i alla fall flera caféer där man själv tar det man ska ha från korgar/fat på disken. Att folk gör fel ofta visar att inredningen inte fyller sitt syfte vad gäller att medverka till en bra hygien hos gästerna. FS borde kanske ta in en vän som inte känner till bageriet närmare och be vännen titta på lokalen med sina "fräscha" ögon. Kan man missförstå och tro att man SKA plocka för sig bakverk och baguetter? FS är nog själv hemmablind, precis som när man har skrivit en text så behövs någon utifrån som kan hitta felen!

Anna, 23:41, 27 mars 2012. Anmäl