Kö-kryssare?

Fråga: Jag har på senare tid märkt att det blivit vanligare, att folk i till exempel snabbköp eller systembolag korsar köerna för att komma dit de ska. Helt frankt går de fram emot köande och tycker att de ska maka på sig så att de kan korsa kön istället för att gå runt. Man kan se dem korsa flera köer bara för att förkorta sin egen transportsträcka och därigenom besvära flera människor som kanske måste lyfta upp sin egen varukorg och ta ett steg åt sidan för att släppa igenom dessa kö-kryssare.

Ska man låta bli att flytta på sig och säga: “du får faktiskt gå runt kön”?

Annons:

Svar: Vilket bra ord – kö-kryssare! Tack för det!

Detta kö-kryssande är något som du får finna dig i. Att maka sig ett steg för att släppa igenom någon som därmed slipper gå många meter extra bör vara helt självklart. Det handlar om vanlig medmänsklighet, vanlig hänsyn, vanlig anpassning. Du som står i denna kö är ju inte fastklistrad på just den fläcken på golvet utan ska ändå röra dig framåt i takt med att framförvarande når kassan. Då får du stå ut med att flytta dig ett steg för att underlätta för en medmänniska.

Den dag du själv är trött, har ont i ett ben eller två, har svårt att bära, har bråttom hem blir du också glad för att andra hjälper dig genom att ta ett litet steg åt sidan för din skull. Att säga ”du får faktiskt gå runt kön” som du föreslår vore hänsynslöst, drulligt och modernt självupptaget i övermått. Så släpp igenom de som behöver kö-kryssa och ge dem ett vänligt leende på vägen.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (74)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 74

Men vad som väl är värre än dessa kö-kryssare är ju ändå kö-kyssare, ni vet sådana där människor som ställer sig tätt, tätt bakom en i kön och rätt vad det är så har man deras blöta kyssar i nacken. Ytterst besvärande! Vänder man sig om brukar de med ett vinnande leende dra sig undan och försvinna spårlöst bland butikshyllorna.

Anonym, 10:17, 13 mars 2012. Anmäl

@Liselotte: Håller helt med dig; du ringar välformulerat in det märkliga och trista med den stockholmska tysta trängseln och de i sammanhanget föga lämpliga uttrycken "hoppsan" eller "oj då" (när någon nu säger något över huvud taget). För någon tid sedan var det någon i rulltrappan som gick uppåt på vänstersidan medan jag stod på högersidan och när han råkade törna in i mig vid passagen, stannade han till och vände sig om, såg mig i ögonen, lade handen på min axel helt lätt och sade "ursäkta mig" för att sedan gå vidare. Noterade två saker: 1) Detta beteende är så ovanligt att jag närapå inte fick fram något svar av pur förvåning (men lyckades få fram ett leende och ett "ingen fara"). 2) Har numera denna incident som modell för hur jag själv vill bete mig i liknande situationer, rekommenderas varmt till samtliga!

Stockholmare, 10:35, 12 mars 2012. Anmäl

Känner att Carl Otto Werkelid, Sveriges kulturråd i London, är på min sida :-). Lyssna gärna på Tankar för dagen, från P1 i morse (torsdag 8 mars): http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=1165 Palle - vad trevligt att folk är hövliga i Malmö! Där jag bor, i Stockholm, är det inte fullt så hövligt i trånga butiker, på t-bane-plattformar och så vidare. Förtydligande: Det är inte så att folk tränger sig i meningen att de KNUFFAS. De (nu generaliserar jag förstås!) närmar sig en, kommer närmare och närmare. Ibland står de till slut tätt bakom en och flåsar en nästan i ryggen utan att säga ett knyst och bara VÄNTAR på att man ska flytta på sig. När de kommit tillräckligt nära förväntar de sig alltså att man ska ge dem utrymme att åla sig förbi. Helt ok för mig, bara jag får ett litet vänligt "ursäkta mig" och gärna också ett leende på vägen. Man kan få ett mumlat "ursäkta" ibland, eller ett "tack ska du ha" (mer sällsynt i sammanhanget) för att man makade på sig. Mer ovanligt att någon ser en i ögonen, säger ett tydligt och vänligt "ursäkta mig" och sedan "tack!" när man har givit dem utrymme att passera. Det verkar som om stockholmarna tror att det på något sätt är ohövligt att säga ett tydligt "ursäkta mig". Och att man skulle vara konstig och påträngande om man höjer rösten utöver ett nästan ohörbart mummel eller en viskning. Som om ett "ursäkta mig" skulle implicera att man har gjort något dumt. Men det gör det ju inte. Och följden blir ett tyst trängande i affärer, etc, som inte är speciellt artigt eller stämningshöjande om ni frågar mig. Jag var själv (ovetandes) ohövlig som tonåring. Om jag och någon annan krockade på t ex T-centralen sa jag "hoppsan". Många vuxna gör detta än idag. Eller "oj, då". Inte "ursäkta mig". Sen kom en klasskompis och upplyste mig om att man inte tränger sig vid busshållplatsen, att man väntar och håller upp dörrar och att man ger leenden och säger "tack" och "ursäkta mig" överallt, hellre för mycket än för lite. Tack för det, kära klasskompis, kan jag säga i efterhand. Mina föräldrar lärde mig förvisso att säga "tack" - det är svenskarna bra på - men de andra små sakerna som jag nyss nämnde fick de tydligen inte inbankade i mig.

Liselotte, 08:18, 8 mars 2012. Anmäl

Nej graviditet är inte något sjukligt tillstånd i kvinnokroppen. Att den som är gravid kan bli sjuk, både av sin graviditet och av andra orsaker är en helt annan sak. En del blir sjuka andra inte. Precis som alla andra också kan bli sjuka. Och trötta kan vi alla vara, av många olika skäl. För ett tag sedan hade jag själv en skada i ryggen. Det gjorde ont hela tiden, jag var helt utmattad pga brist på sömn och kunde inte heller röra mig så snabbt som vanligt. Då underlättar det om människor i omgivningen är vänliga och tillmötesgående och låter en passera utan att ifrågasätta och klandra. Inte tänker då jag fråga varje kvinna som verkar vara i fertil ålder om hon är gravid om hon vill passera förbi mig i en kö. Jag flyttar mig för både kvinnor och män i alla åldrar och tillstånd av vanlig enkel hänsyn. Svårare än så är det inte.

Hoppla, 09:31, 6 mars 2012. Anmäl

Ingen graviditet är den andra lik och det går inte att generalisera. Så se gravida som individer, fråga vänligt om ni tror att de kanske behöver hjälp men acceptera även att de kanske klarar att bära, stå, träna osv. Var aningens försiktiga med uttrycket "graviditet är ingen sjukdom", jag brukade gå i spetsen för det men efter graviditet nr 2 vet jag hur det känns att höra detta mantra efter att ha tillbringat natten på badrumsgolvet...

Ullrika, 20:26, 5 mars 2012. Anmäl

@Liselotte, 10:25: Jag har faktiskt aldrig varit med om att någon försökt tränga sig förbi bara sådär. Alltid har det kommit ett "Ursäkta kan jag komma förbi?" eller liknande. Men jag bor å andra sidan i Malmö.

Palle, 10:26, 5 mars 2012. Anmäl

Varför denna eviga tro att endera den ena eller den andra har rätt. Mänsklig samvaro förutsätter att alla hjälps åt. Självklart ger man litet plats i en kassakö när någon vill passera förbi, men den som hittar i affären kan ju också försöka undvika att ta precis den vägen genom litet planering. För övrigt är graviditet ingen sjukdom, men det innebär ju inte att man alltid mår bra under den.

AX, 10:10, 5 mars 2012. Anmäl

Tvärtom i Wien kan jag tala om. Jag slås alltid av hur trevliga och artiga folk i Stockholm är jämfört med Wien, och hur mycket oftare man hör ord som ursäkta och tack, och hur sällan man blir fräst och skrikt åt i Stockholm jämfört med Wien. Tänker ofta att ni bara skulle veta hur det är här nere så skulle ni genast sluta klaga på Stockholm... Men det är klart, allt är relativt och man kan bara jämföra med det man har erfarenhet av.

HR, 21:47, 4 mars 2012. Anmäl

Hej HansFS! Ok, ursäkta, det var väl ett något svepande påstående så där i hastigheten! Jag borde ha skrivit "i de flesta andra länder som jag har varit i". Några exempel på länder (som jag har varit i) där min erfarenhet säger att regeln är att vara hövlig och där man aldrig skulle drömma om att tränga sig/åla sig förbi andra i snabbköpet utan ett minsta ord eller urskuldande leende är Storbritannien, USA (i alla fall i de städer i Södern där jag har varit), Italien och ett stort antal afrikanska länder. Jag har också pratat med svenskar som har bott många år utomlands (diverse länder) och många säger ungefär samma sak: När man kommer hem från en lång utlandsvistelse slås man av hur buffligt och ohövligt som folk många gånger beter sig här, speciellt i huvudstaden. Visst finns det snälla och hövliga människor även här, men när det gäller artighet i de slags situationer som beskrivs ovan (s.k. kökryssar/vett och etikett i snabbköpet), saknas den tyvärr lite för ofta.

Liselotte, 21:06, 4 mars 2012. Anmäl

PS Liselotte (hmm börjar bli glömsk) Och så får jag uttrycka min beundran över att du har sådan koll på "de flesta andra länder", men tillåt mig ändå fråga, vilka länder är det? Och stämmer det verkligen att det är de flesta?

HansFS, 15:45, 4 mars 2012. Anmäl