Barnkalasföräldrar?

Fråga: Vi har ett annalkande fyraårskalas och har bjudit in hela dagisgruppen. När svaren dyker upp visar det sig att flera föräldrar uppfattade att inbjudan omfattade även dem, någon skriver till och med att de kommer båda två. Och det är ju i och för sig artigt att de förvarnar, men i inbjudan stod det ”Pelle är välkommen på kalas”.

Jag har inga problem med att bjuda på föräldrar på kaffe och tårta, men tänkte att det kanske kunde ske vid hämtning om någon vill komma in en stund, men nu blir jag dels lite orolig för utrymmet – vi bor trångt! –  och dels är min erfarenhet att barngrupper – och kalas – faktiskt funkar bäst om det inte finns en massa övervakande föräldrar längs väggarna.

Annons:

Nu bor vi dessutom centralt, både vi och de övriga familjerna, så jag tog för givet att folk helt enkelt skulle komma och lämna sitt barn och sedan gå. Självklart förstår jag om ett barn är extremt blygt eller behöver föräldrastöd av någon anledning, men det tror jag inte är anledningen här. Jag uppfattar det nog som lite överbeskyddande.

Ja, nu är det förstås inte mycket att göra åt saken, jag kan ju knappast säga att de inte får komma, det får bli som det blir, men jag blev ändå nyfiken på att höra hur du ser på frågan. Det kanske är en missuppfattning från min sida att tro att tre-fyraåringar kan gå på kalas själva (även om just min unge kan det)? Hur är det enligt etiketten med föräldrar och barnkalas?

Svar: Som du förstår finns inte minsta ”regel” om hur barnkalas ska administreras – inte heller om föräldrarna ska följa barnet och sedan gå därifrån, eller stanna kvar.

Det är verkar vara första kalaset som du ordnar för detta barn och då kan du inte veta hur man brukar göra i dagisgruppen. I några grupper är det säkert vanligast att föräldrarna är med, i andra att barnen lämnas och hämtas. Dagisgruppen är kanske tio barn, och i en annan miljö än dagiset kan det för några så pass små barn kännas ängsligt att inte ha den vuxennärvaro eller föräldrastöd man är van vid.

Men det är du som har träffat barnen på dagis och vet hur de beter sig och vad de klarar av. När nu dessa ”självinbjudna” föräldrar kommer med sina barn är det som du skriver, inte möjligt att be dem gå och återkomma om två timmar, utan du måste ha kaffe och bullar även till dem. Men du skulle eventuellt kunna säga ”trevligt att du kom, välkommen att ta en kopp kaffe, men vill du/ni ha lite egentid så tror jag att lille Putte klarar sig här, vi har fullt program med fiskdamm och sagoläsning” – det kanske är välkommet för föräldrarna. Du har inte tid att bli artig-sittande med dem. Och det är ju ett barnkalas, inte en bjudning för vuxna.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (75)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 75

Jag blev ganska förvånad över att dessa föräldrar förväntade sig vara inbjudna de också! Varför skulle inte en 4-åring kunna klara sigsjälv hemma hos en kompis familj under ett par timmar? Jag kan inte minnas att några föräldrar stannade på kalasen när jag var barn? Jag tror nog inte att det skulle vara så oartigt att ringa upp föräldrarna och vänligt förklara att de inte kan stanna under hela kalaset, p.g.a. trångboddhet. Varför skulle det vara så underligt? Om flera föräldrarpar ska vara med på ett kalas, då får man ju nästan hyra en lokal för kalaset, och det har kanske inte alla råd med.

Jenny, 11:54, 9 april 2012. Anmäl

[...] När det gäller barnkalas brukar det dock pysslas en hel del. En anledning till det är självklart att barn ofta har ett större intresse för just pyssel och dessutom inte är lika kräsna och kräver samma perfektion på pynt etcetera som många vuxna gör. Inbjudningskort Barnkalas kan se ut på många olika sätt. Man kan göra relativt enkla inbjudningskort med någon fint målad bild på framsidan som man sedan skickar på posten hem till de som är bjudna. Man kan spela in en inbjudningsfilm som man sedan mailar ut till barnen eller deras föräldrar. Eller så gör man något helt annat. Endast fantasin sätter gränser när det gäller inbjudningskort. [...]

Gör egna inbjudningskort till barnkalaset | Klubb pastell (Webbsida), 16:01, 4 april 2012. Anmäl

Slyta generalisera, ni som gör det. Barn är olika. När vi hade kalas för femåringen senast bröt dagisgruppens kaxigaste och socialaste unge ihop när hans pappa skulle gå. han klamrade sig fast vid pappans ben och vägrade släppa. Det är inte att curla sina barn om man stannar när det är kalas hemma hos nåt annat barn, barn är barn och behöver inte som 3-4-5-åringar skolas in i att klara sig själv i alla situationer. Man blir inte mindre blyg av att tvingas in i situationer man inte är redo för. Låt barnen vara barn! Och låt föräldrar och barn själva komma fram till när det är dags att bli lämnad utan förälder på kalas. Som förälder ger jag budskapet till mitt barn att jag är övertygad om att han kan klara sig själv, men att det är upp till honom att bestämma när han är redo. Då blir han tryggare än om jag "tvingar" honom och säger saker som "du som är så stor ska väl klara att gå på kalas utan mamma eller pappa".

Åsa, 12:34, 3 april 2012. Anmäl

@SteP: Lite sent svar, men jag formulerade mig nog otydligt. Med "regelmässigt" menade jag att alla barn är individer. Alltså, att man inte kan gå efter en "regel" att vid den eller den åldern ska det gå bra, eller att man ALDRIG kan lämna en treåring ensam på ett kalas. Det kan finnas treåringar som klarar det finfint, kanske är det hemma hos bästa kompisen kalaset är och barnet känner föräldrar och hemmiljö bra. Det kan också finnas sexåringar som är superblyga, och kalaset är hemma hos familjen till ett barn som egna barnet aldrig lekt med eller aldrig varit hemma hos. Till exempel. Och att jämföra med att lämna på dagis är ju som att jämföra äpplen och päron. Förskolan är en invand miljö, man vet precis vad som ska hända under dagen, det finns rutiner osv. En del av osäkerheten hos blyga barn som inte gillar att bli lämnade är nog att de inte vet vad som kommer hända under kalaset. Sen kan det bli en seger för barnet om det klarar av kalaset. Men det KAN också faktiskt bli ett tråkigt minne för livet. Det jag menade var att FS inte "regelmässigt" kan förutsätta att alla 3-4åringar är rustade att gå på ett stort kalas, med hela dagisgruppen. FS borde ha räknat med att ett antal föräldrar ville stanna. DÄREMOT är ju inte kalaset nån form av social tillställning för föräldrarna, så jag håller med om att det är konstigt att några svarat att de kommer både mamma och pappa...

Anna, 08:55, 3 april 2012. Anmäl

Enligt min erfarenhet vill många 4-åringar ha kvar pappa/mamma på kalaset. De är inte så stora. Det får man alltså räkna med. I vårt område är det dessutom kutym att ha en kanna kaffe och några bullar till dem som stannar. Kvarvarande föräldrar umgås utan inblandning från kalasarrangören, eller sitter med sitt barn som inte vill bli lämnat. Det ska ju kännas tryggt och vara roligt att gå på kalas när man är liten. På femårskalas är föräldrar mycket ovanliga.

Agnes, 20:52, 2 april 2012. Anmäl

Barnen klarar sig nog själva på kalaset, däremot verkar många av deras mammor behöva terapi för sin överdrivna ängslan. (Trygghetsnarkomaner är det gott om i landet lagom). Andra barns föräldrar bits sällan, de är inga varulvar eller illasinnade monster som de ska besöka, speciellt inte om de har bjudit till barnkalas... Släpp ångestkoftan och låt barnen utvecklas till självständiga individer. Visst kan de känna sig osäkra en liten stund i nya miljöer, men det går över när de väl börjar leka.

Far till 3, 16:00, 2 april 2012. Anmäl

Jag lämnar utan att tveka mina barn på dagis och litar på att de blir omhändertagna på ett bra sätt, men jag vill inte låta min 4-åring gå hem ensam till vilket barn som helst i gruppen. Alla föräldrar är inte bra på att ta hand om barn. Han får vara ensam hos de jag tror att jag kan lita på och som han känner. Jag vet att det finns föräldrar som inte tar säkerhet på så stort allvar (och tex låter en 4 åring åka i framsätet på bilen utan barnstol och utan säkerhetsbälte), inte lämnar jag mitt barn där! Det finns många föräldrar till barnens dagiskomipsar som jag aldrig har träffat (och som mina barn aldrig har träffat). Det skulle vara att lämna bort barnet till en helt främmande människa och det gör man inte.

E, 15:47, 2 april 2012. Anmäl

Jag tror att det är viktigt att förstå att alla barn är olika, en del klarar det säkert jättebra, andra klarar det inte alls lika bra. Min dotter har inte kommit upp i den åldern än, men hon har redan visat att hon är en blygis av stora mått. Om hon vill gå själv så kommer hon självklart att få göra det, men jag kommer aldrig att tvinga henne att gå själv om hon inte vill.

LL, 13:14, 2 april 2012. Anmäl

FS, är du säker på att ditt barn vågar gå på kalas själv? Eller vill du bara tro det? Jag vet 4-åringar som sagt till sina föräldrar att de absolut inte vågar gå själva. Jag har varit på kalas (i dagisgruppen) där jag sett barn (i 4-5 års ålder) vara väldigt blyga och se vilsna ut. Jag har även pratat med andra som har varit med om samma sak. Jag säger inte att ditt barn inte vågar, jag säger bara att jag gissar att föräldrarna till de vilsna barn jag nämner ovan, antingen är säkra på att deras barn klarar att gå på kalas själva, eller så bryr de sig inte.

Lisa, 13:07, 2 april 2012. Anmäl

Men snälla söta MGL, det är väl klart att de som kommenterar här är eller har varit småbarnsföräldrar. Vi pratar om en dagisgrupp som känner varandra. Dagisföräldrar som har träffat varandra på möten innan det här kalaset. Barnet ska fylla fyra år och inte tre. Hur ängslig är du egentligen och i vilken miljö befinner du dig omdu dessutom tror att någon ska skada ditt barn genom bestraffningar? Du kan lämna på dagis men inte i ett privat hem hos personer vars barn du träffar fem dagar i veckan. En del kommentarer verkar totalt vettskrämda inför den värld barnen ställs. Prova släppa taget 2 timmar, en vanlig fyraåring klara det jättebra. Jag tror att en del mammor måste gå på kalasinskolning. Tackocklov verkar fäder mindre ängsliga.

Cajsa, 13:04, 2 april 2012. Anmäl