Flervärdspresent?

Fråga: Jo, jag fyller 40 och kommer att ha en födelsedagsfest tillsammans med två andra väninnor som också fyller 40. Vi kommer att bjuda både gemensamma och egna vänner. Nu undrar jag vad Magdalena tycker gällande presenterna? Naturligtvis skall ju de gäster som bara känner en av oss inte behöva ta med någon present till de övriga två.

Skall vi skriva något om detta på inbjudan, och i sådana fall, finns det någon bra formulering?

Svar: Presenter på ett födelsedagskalas är så pass självklara att det inte behöver verkar girigt med en formulering om dem på inbjudningskortet. Skriv ungefär så här:  ”Bästa presenten till oss är våra gästers närvaro på vår fest – och vill någon ge något därutöver så räcker det mer än väl med något till den av oss som du/ni känner”.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (13)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 13

Märkligt hur flera svarar med att kommentera vad man bör ge när man blir inbjuden till dylik fest. Nu är ju FS inbjudaren och ville ha tips på hur man (och om man) som sådan kan underlätta för gästerna.

soss, 10:50, 2 maj 2012. Anmäl

Bra förslag av MR att tona ner presentbehovet lite. För dem som känner alla tre inbjudarna kan det ju också bli en väldigt dyr fest: tre 40-årspresenter på en gång fast man "bara" får gå på EN fest.

Bengt, 16:57, 1 maj 2012. Anmäl

Jag upplever inte att FS direkt bekymrar sig över presenterna i sig, utan snarare att gästerna inte ska behöva bekymras över det. Men jag tycker inte att man behöver ta upp detta på inbjudningskortet, tror det bästa är att låtar gästerna själva bestämma hur de vill göra och sen inte göra nån stor sak av hur många presenter nån ger eller får. Jag tycker inte att det känns fånigt med födelsedagspresenter till 40-åringar, jag har haft släktingar och bekanta som fyllt 40 och det har inte känts ett dugg fånigt att ge dem presenter. Inte till 50- 60 -70 eller -80-åringar heller.

Åsa S., 14:20, 1 maj 2012. Anmäl

@Qwery: Entréavgift stavas med accenten på andra e:t, men vad menar du egentligen? Vilken sorts entréavgift skulle man begära till en födelsedagsfest och är detta något du upplevt ofta?! Jag är mycket nyfiken nu; har bott utomlands länge och undrar om detta är nåt nytt?! Entréavgift till en födelsedagsfest, låter ju helt absurt?

HR, 11:41, 1 maj 2012. Anmäl

Men vad pinsamt ! Nämn inget om presenter överhuvudtaget. Ni fyller ju 40 och har en bjudning tillsammans för det. För umgänget fâr man hoppas.

ulrik, 11:18, 1 maj 2012. Anmäl

Först, känner de DIG så känner de väl åtminstone till namnet dina väninnor? Att vara 40 år och bekymra sig om presenter är.... antingen komiskt eller tragiskt. Men jag förstår att det skrivs hit av "omtanke". Hursom, presenter i den åldern känns fåniga, men jag förstår att de glatt tas emot. Det är väl antingen present eller en éntreavgift som ni förväntar er? Det sista och minst civiliserade vore om alla tog med det de själva skulle förtära. Så långt från girlangprydda "barnkalas" som det går att komma.

qwery, 10:52, 1 maj 2012. Anmäl

hmm, eller MER

Tjillevipp, 08:12, 1 maj 2012. Anmäl

Eller skippa presenter, de flesta har tillräckligt i den åldern och uppskattar festen me :)

Tjillevipp, 08:11, 1 maj 2012. Anmäl

De gånger jag varit på denna typ av kalas, så har jag gjort så som Boel skriver. Det var uppskattat. Folk verkade göra lite olika, vissa gjorde som jag och vissa gav bara till den/de de kände.

Åsa S., 21:46, 30 april 2012. Anmäl

Fyrtioårspresent med kort till den egna vännen och (för att lyxa till det) en solitär ros till de övriga två.

Blandade karameller (Webbsida), 16:50, 30 april 2012. Anmäl

Snörvelstörare?

Fråga: Jag har en fråga om snörvlande och hur man kan hantera sådant på ett lämpligt sätt. Jag vistas ofta på bibliotek och liknande ställen, där tanken är att man sitter tyst och arbetar, d.v.s. läser och skriver koncentrerat, under större delen av dagen. Inte så sällan händer det mig att någon eller några omkring mig sitter och drar upp snor i näsan, högt och ljudligt. Detta gör de inte bara en eller två gånger, utan mer eller mindre regelbundet under flera timmar.

Jag tycker det låter äckligt och dessutom stör det min koncentration. Ibland tänker jag att jag borde gå fram till snörvlarna och vänligt erbjuda dem en näsduk. Tyvärr fungerar jag inte lika bra i verkligheten som i fantasin. I verkligheten blir jag i stället irriterad och skulle ha ytterst svårt för att klämma fram vänliga ord och än svårare för att pressa fram ett soligt leende …

Ibland flyttar jag på mig och hoppas att snörvlarna ska vara färre någon annanstans. Andra gånger biter jag ihop och försöker koncentrera mig på mitt. Någon gång funderar jag på att stämma in i kören och därmed skapa en liten snörvelorkester … fast risken är att ingen skulle reagera, för det låter redan som en orkester. För närvarande vistas jag i England med den dåliga inomhusmiljö som antagligen framkallar snuva. Jag har inte något principiellt emot att man är snuvig – det är vad man gör med snoret som bekymrar mig.

Finns något bra förslag på hur jag skulle kunna få tyst på de värsta snörvlarna?

Svar: Frågor om hur man kan hindra andras snorande, snörvlande, harklande kommer då och då. Mitt svar brukar vara att vissa företeelser får man stå ut med, som att andra har något slags ovanor som man blir störd av. Man kommer aldrig att kunna uppfostra ett folk, en grupp eller ens en obekant individ till det beteende som man själv tycker vore lämpligt.

Snörvlandet kan vara fasligt irriterande, det förstår jag fullt ut. Däremot har jag inga bättre förslag än ditt eget, alltså att du vänligt stiger fram och erbjuder en näsduk ur ett paket. ”Jag hör att du har problem, varsågod” kan du säga, med ett milt leende. Du får träna på att få till en rimligt vänlig ton och inte ge efter för ditt behov av att vara sur. Eller ohövlig.

Kanske hjälper ditt erbjudande om näsduk i stunden, kanske blir effekten en trumpen min – men det är förmodligen ditt sätt som avgör vilken reaktion det blir. Kom ihåg att det är du som blir irriterad av snörvlandet, och det är alltså du som utber dig en förmån av snörvlaren, inte tvärtom. Tyvärr tror jag att många snörvlare håller på som de gör av något slags rutin jämförbar med att ha tics, ett närmast omedvetet upprepande av något som ökar koncentrationen eller skapar lugn.

Det går också att som alternativ lösning skaffa små öronproppar, sådana finns numera av ytterst behändigt slag, för utestängande eller dämpande av ljud från omgivningen.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (17)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 17

Ha lite sympati med de som mår dåligt istället för att se dem som "problem" som gör allt för att störa dig, istället för att planera en egen snörvelorkester som hämnd:). Utgår man från att folk som snörvlar gör det för att det är kul eller att det skulle vara tics vet jag inte vilken logik man använder sig av. Håller med Anna H om att det oftast inte låter mindre om snörvlet om man använder näsduk.

Anonym, 19:40, 3 maj 2012. Anmäl

Snörvlar det verkligen mindre för att man gör det i en näsduk? Självklart handlar det om att frågeställaren tycker det är äckligt. Så här under våren är det bara att bita ihop och stå ut, vi pollenallergiker är många och pappersnäsdukar ksotar pengar. Jag brukar be om ursäkt för att jag snörvlar men påpeka att det är alelrgi och inte smittar, med det får de oroliha nöja sig.

Anna H, 08:27, 2 maj 2012. Anmäl

Jag bor i Frankrike, där näsdukar tillhör standardutrustningen i allas väskor/fickor. Om jag kommer in på tåget/bussen/skolan och snörvlar, tex pga det var kallt ute, att jag är allergisk osv, är det ALLTID ngn som sträcker fram en näsduk till mig med ett vänligt leende. Och då drar jag inte in mängder med snor, bara lite lätt snörvlande.... Att snörvla här anses som extremt ouppfostrat och äckligt. Jag har aldrig blivit irriterad över att få en näsduk, enbart förvånad de första gångerna. Numera har jag dock alltid ett paket egna näsdukar med mig..... ; ) Så varför inte sträcka fram en näsduk tillsammans med ett vänligt leende?

Mme, 19:16, 1 maj 2012. Anmäl

Jag brukade gå till ett bibliotek där det fanns datorer som man kunde använda, samt det var fri wifi så att man kunde använda egen laptop. Det var tyst men det är klart att det surrade lite från informationsdisken, datorernas tangenter osv, därför fanns det även ett par stora rum där man inte fick ha dator med sig och det var ännu tystare. En kille som jämt valde att sitta och plugga i det stora rummet, istället för de "tysta" rummen gick fram till mig en gång: han stördes av att jag slog tangenterna "för hårt" och därför var det omöjligt för honom att koncentrera sig. Antagligen var det omöjligt för honom att sitta på de andra rum, det var bäst att sitta kvar och reta sig. Även om det handlar om platser där det ska vara tyst, man kan inte förvänta sig tystnad som om man var ute i rymden när det finns 30 personer i samma rum. Man tappar pennor, stänger böcker, bläddrar med papper, flyttar på stolar... Öronproppar eller hörlurar fixar problemet för de extrakänsliga.

Anonym, 21:12, 30 april 2012. Anmäl

Jag skulle nog också snarare rekommendera hörselskydd/musik i öronen än att börja bråka med nån krake som sannolikt är allergisk/lite förkyld. Att "kräva tystnad" i ett rum där många människor uppehåller sig låter sig nog inte göras. OK att klaga om någon sitter och pratar högt/har läckande hörlurar med så hög musik att man hör dem, eller nåt liknande, men att folk snörvlar är det nog inte mycket att göra åt, särskilt inte när det enligt FS händer så pass frekvent.

Camilla, 18:49, 30 april 2012. Anmäl

Om hörselskydd modell kåpor känns i överkant kan det ju vara lämpligt med hörlurar, antingen stora du tar utanpå allt, eller så in-ear som brukar stänga ute de flesta yttre ljud mycket effektivt. Gillar man inte musik då man pluggar så skaffa en inspelning av fågelkvitter eller vågsvall eller sitt utan nåt på. Men även om man tycker folk kunde snyta sig ibland - det kan jag också tänka, trots att jag är allergiker själv - så kommer man längre och mår bättre om man hittar andra sätt att lösa problemet än att sitta och reta upp sig. Och ärligt talat vore jag inte helt förvånad om det är den egna och i viss utsträckning självpåtagna ilskan som är distraherar mer från arbetet än någons snörvlande.

Fenris, 17:55, 30 april 2012. Anmäl

@Hyrestanten: tystnad på bibliotekens studierum är påbjudet just för att även folk med som måste ha lugn och ro för att koncentrera sig ska kunna plugga :) Ett par in-ear hörlurar som isolerar omvärldens ljud väldigt bra, kombinerat med lugn klassisk musik på låg volym är mitt tips mot störande element. Då har man desto mer på fötterna om någon verkligen stör: 'hördu, jag kan höra dig genom mina hörlurar, vänligen var tystare'.

hallå, 17:54, 30 april 2012. Anmäl

För mig låter det som om det är FS som har koncentrationsproblem eftersom detta är något som hon/han ständigt råkar ut för. Är det någon som du märker har extremt stora problem med snuva är det väl helt ok att vänligt erbjuda en näsduk men i övrigt verkar det mer som om du behöver lära dig att strunta i ljuden/ inhandla öronproppar/ skyddskåpor. Efter en stroke fick jag väldiga koncentrationsproblem och hörselskydd var ett måste för att kunna läsa.

Hyrestanten (Webbsida), 16:40, 30 april 2012. Anmäl

Az, 13:35 På facebbok tycker då iallafall jag att de flesta människor är irriterande iom att dom framställer sig själva som perfekta när man vet att så inte är fallet för dom flesta. I övrigt håller jag med många av övriga kommentatorer, köp örpluggar, och slappna av lite. Dock tycker jag kanske att man ska stanna hemma om man är så full i snor att man drar upp de i näsan flera gånger i timmen, sängläge borde vara ett vettigare alternativ.

Anonym, 14:46, 30 april 2012. Anmäl

Det är bara på facebook alla människor är perfekta, och inte gör något som retar andra, I verkliga livet gör alla något som någon annan av någon anledning inte gillar. Riktig mänsklig samvaro bygger på ett visst mått av empati.t

Az, 13:35, 30 april 2012. Anmäl

Bröllopsklädsel?

Fråga: Jag är bjuden på bröllop på lördag och klädseln är kavaj.
Min fråga är om det är tillåtet att ha en klänning som slutar precis mitt på knäet framtill och sträcker sig till mitten av vaden baktill?
Eller bör klänningen vara längre?
Klänningen är ljust beige och då undrar jag om vita klackskor och vit väska går att ha till?
Eller ska jag helt enkelt ut och köpa nytt?

Svar: Till klädkod Kavaj är det korrekt med knäkort eller vadlång klänning, absolut inte hellång, så den du beskriver passar utmärkt. Om det är ljus beige färg behöver kanske en tillsats av stark tydlig färg i schal eller bolero eller liknande för att inte kunna misstas för vitt, som är brudens ensamrätt. Mörkare beige är okej.

Vita skor och väska kan du ha om du tycker det är snyggt, “förbudet” mot vitt gäller bara själva klänningen som inte ska kunna likna brudens vita. Annars kan beige i skor och väska förmodligen passa.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (7)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-7 av 7

Fast nej, inte beige skor och väska till beige klänning. Såvida du inte vill se ut som en rädd tant?

Charly, 09:02, 3 maj 2012. Anmäl

Jag är 29 och har ursnygga ben, slår nog de flesta tonåringar med hästlängder ;-) Hur som helst låter det som en riktigt fin och passande klänning, men ja, välj färg till, om du inte hittar färg (rött, lila, turkos), så kör svarta accessoarer. Jag har en snygg beige klänning från H&M i tunt silkestyg med svarta sidendetaljer (runt midja och på ena axeln.

Mjukisdjur, 12:40, 1 maj 2012. Anmäl

Vad du Tomas tycker är attraktivt eller inte är helt ointressant. Du hör väl till de där männen som kommer fram till en på gatan eller i parken (eller på jobbet) och fäller oönskade kommentarer om kvinnors utseende i stilen med "du skulle vara snyggare utan läppstift" eller liknande. Det har hänt mig massor med gånger och jag blir lika irriterad och arg varje gång.

Clara, 10:51, 30 april 2012. Anmäl

Tomas, förstår inte var du vill komma med din kommentar., totalt överflödig. I övrigt tycker jag att män med sexistiska åsikter är oattraktiva. Tro inte heller att fler kommentarer triggar en debatt från mig iallafall, så du behöver inte bemöda dig att kontra.

Anonym, 23:55, 29 april 2012. Anmäl

Kvinnor som passerat tonåren bör inte ha kort (så knäna syns) kjol överhuvudtaget, det ser bara fånigt ut. Det har inget med moral eller liknande att göra, det är bara oattraktivt.

Tomas, 23:36, 29 april 2012. Anmäl

Håller med signaturen Anonym här nedan, varför inte välja en färg på väska och skor, så slipper du dessutom riskera att se brudklädd ut, om färgen är ljust beige. Sjal, skor och väska i samma färg gör att intrycket blir ett helt annat.

Åsa, 16:03, 27 april 2012. Anmäl

Klänningen låter jättesnygg men personligen skulle jag välja skor och väska med färg, rött skulle vara ursnyggt.

Anonym, 15:10, 27 april 2012. Anmäl

Bottenskämt?

Fråga: Jag är ensam tjej och mycket yngre än resten av styrelsen i en förening. Flera av dem kommer då och då med olika rasistiska så kallade skämt, typ ”Inte undra på att taxichaufförerna inte hittar hit, de har väl inga vägar i öknen”. Det är olustigt och jag vet inte vad jag ska säga. Hittills har jag inte sagt nånting, men det känns också fel, det kan ju verka som jag håller med. Har Magdalena något bra tips på hur jag kan bemöta rasistiska kommentarer, utan att stämningen för den skull blir helt hopplös?

Svar: Även för sin egen skull måste man säga ifrån när man hör det slags repliker som du beskriver. Det är inte alltid så lätt, men ska man behålla sin självkänsla och sina etiska begrepp får man stå ut med att andra blir småsura när man protesterar. Kanske är det fler i styrelsen som tycker som du, men inte har initiativ nog att försöka hindra det.

Så när dessa så kallade skämt kommer, säg lugnt ”hur då menar du?” och då får du nog som svar ett försök att förklara eller ett försök att skoja bort ämnet. I bästa fall upphör kommentarerna. Fortsätter den som sagt dumheterna att insistera trots din motfråga kan du lika artigt upprepa det du sagt “jamen hur då?” vad menar du exakt?”

Eller så säger du ”intressant, kan du redogöra för statistiken/forskningen/vetenskapen bakom det du säger, eller är det något du själv tror?”

Eller, om det är riktigt gräsligt, säg lugnt – det där lugnet är viktigt, blir du arg och rasande har den andra vunnit – ”du, det där är inte vidare demokratiskt, faktiskt inte okej för min del, kan vi byta ämne?” och om det inte hörsammas utan de så kallade skämten fortsätter, så säger du ”jaha, men då går jag härifrån en stund till dess att du är klar med det du håller på med”.

Och så går du undan en stund – det blir nog inte så lång tid, förhoppningsvis kommer andra i sällskapet att förstå hur dumt det är, det som tillåts pågå.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (95)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 95

@Nyfiken, det där är väl en lika onödig generalisering, som alla andra?

Cilla, 23:02, 3 maj 2012. Anmäl

Jättebarnsliga styrelseledamöter tycker undertecknad. Förresten, vet någon varför det alltid är män som "drar vitsar"?

Nyfiken, 19:14, 3 maj 2012. Anmäl

@ S: Vem håller du helt med? Ser ingen Margareta bland kommentatorerna...

Tummelisa, 22:33, 2 maj 2012. Anmäl

Håller med Margareta helt i detta! Och av exakt denna anledning borde INTE den omtalade kulturminister skrattat och skurit i den rasistiska tårtan... Hon borde förutom sina egna också även tänkt på vårt samhälles självkänsla och sina etiska begrepp!

S, 12:46, 2 maj 2012. Anmäl

@Mike, 08:20 och KL, 09:45: ja, men då markerar man ju, eller hur? ;-)

ledamoten, 10:52, 1 maj 2012. Anmäl

Håller faktiskt med Mike om att ett ansiktsuttryck kan säga lika mycket som en kommentar, om inte mer. Men en måste då även "hävda sin närvaro" i övrigt genom att ta aktiv del i allt som avhandlas så att ens uttryckssätt registreras. Provade oavsiktligt denna attityd på en stand-up kväll på krogen en gång, när en av "komikerna" visade sig vara en sån som tycker låga rasse och macho-skämt är lättaste vägen till succee. Oväntat effektivt även bland människor man inte känner.

KL, 09:45, 1 maj 2012. Anmäl

Ledamoten: Ett tigande innebär inte automatiskt att man håller med. Folk säger ibland så dumma saker att man inte ens vill kommentera det. Man är inte skyldig att kommentera allt som sägs. Ett tigande och ett uttråkat ansiktsuttryck visar att skämtet inte uppskattades. Om någon säger att han/hon gillar glass, så gillar ju inte alla övriga i sällskapet glass bara för att de är tysta. Var och en står för vad den säger och för inte per automatik därigenom andras talan.

Mike, 08:20, 1 maj 2012. Anmäl

Bäst är väl om FS helt enkelt ber om ordet och när h*n får det, ställer ordningsfrågan "ska vi återgå till protokollet?". @Mike, 00:02: du har rätt i att man inte kan uppfostra vuxna människor, men om man aldrig markerar att man har en annan uppfattning, blir det ju som att man håller med "skämtarna".

ledamoten, 18:55, 30 april 2012. Anmäl

Emil, jag har ett grymt kul skämt AV nån göteborgare: Vad sa Fidel Castro till barberaren? - Låt skägge'vara! Moa-ha-ha-ha...

KL, 17:11, 30 april 2012. Anmäl

@Leif, kanske dags att kalla hem tomtarna till loftet? "Smaken är som baken" är ett skämtsamt uttryck, inte en naturlag, eller något som måste respekteras. Man har dock iakttagit att "verklighetens folk" är benägna att tro på saker som rimmar. Det är dessutom företrädesvis du som gjort detta till en fråga om rasism. Att bemöta argument hos meningsmotståndaren, som man själv hittat på, kallas i retoriska sammanhang "halmgubbe". Det du i själva verket försvarar är rätten att fälla nedvärderande och stereotypa kommentarer om andra människor. Du har så klart rätt att kasta vilket strunt som helst omkring dig, men i detta fall handlar det om lämpligt uppförande, inte yttrandefrihet.

Cilla, 13:53, 30 april 2012. Anmäl

Nykomlingsbjudande?

Fråga: Min pojkvän och jag flyttar snart till Stockholm. Ingen av oss är svensk så det finns många nya saker att tänka på. Frågan jag har är: bjuder man på mat och dryck när man är ny på jobbet? Typ att man tar med någonting från hemlandet och bjuder på? Eller gör man inte så här i Sverige? Hur ska min pojkvän göra när han börjar inom fyra veckor?

Svar: Nej, det är inte svensk tradition att en nyanställd bjuder sina nya arbetskamrater på något ät- och drickbart. Någon gång kan ett företag med omtänksam kultur se till att den som är ny bjuds på lite bättre invigningskaffe för att lära känna sina kolleger. Men inte heller det är vanligt.

Blir det efter en tid någon form av gemensamt möte, som de flesta arbetsplatser har då och då, så kan din pojkvän fråga om det skulle passa att han tar med något litet ätbart från sitt hemland. Det låter som en väldigt trevlig tanke, men det är viktigt att det inte blir något stort och fint, utan något litet och gott. Svenskar är vanligen rädda för att andra ska vara mer generösa än vad de själva är.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (50)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 50

Fredrik: Om du tycker det är "fånigt" att vara lite bussig och talar om det högt och tydligt (verkar det som) är det inte underligt att du inte blev omtyckt. Du kunde väl bjudit på frukt eller något annat du gillar, det måste inte vara fikabröd om man inte gillar det. Med din attityd blir man inte populär, det var nog inte att du inte bjöd eller hämtade kaffe utan din inställning som gjorde det. P.S Kanske fundera på att starta eget om det är så besvärligt med det sociala? D.S

Maja Gräddnos, 13:06, 3 maj 2012. Anmäl

Det är så otroligt fånigt med såna här saker. När de nya arbetskamraterna förväntar sig saker av den nyanställde - otroligt besynnerligt att man som nyanställd på en arbetsplats ska behöva börja anställningen med att lägga ut pengar till de andra anställda för att bli socialt accepterad. Ännu värre är det när dessa oskrivna regler bara antyds och istället för att informeras om av en chef . Själv äter jag nyttigt och fikar inte och dricker inte kaffe. På ett jobb där den sociala regeln var att den nye skulle hämta kaffe efter lunchen så blev jag socialt utfryst när jag meddelade att jag inte dricker kaffe och inte tänker agera passopp så de kunde hämta sitt eget kaffe. Fånerier från vuxna människor säger jag. Jag är där för att arbeta och inte manövrera mellan oskrivna regler och sociala koder med kaffe och tårtor som verktyg!

Fredrik, 06:41, 3 maj 2012. Anmäl

Min erfarenhet är att när en kollega från en annan kultur tar med sig något från hemlandet blir det mycket uppskattat. Trevligt initiativ men kanske inte som helt ny, vänta någon månad.

A.H, 22:21, 1 maj 2012. Anmäl

Det finns andra saker som är viktigare i längden... en utländsk vän till mig som började jobba i Sverige började, i ett alltför "tidigt" skede fråga folk om de ville umgås på fritiden. Något som ofta fick folk att rygga tillbaka. Det gäller att hitta nån lämplig "inföding" som man kan prata med om allt sånt här. Det är ju högst intressant, spännande och roligt med olika arbetsplatskulturer...!

Anonym, 15:57, 1 maj 2012. Anmäl

Jag har jobbat på ett antal arbetsplatser sedan mitten av 80-talet, mest kontorsmiljö. Ju mindre arbetsplats desto mer firande vid början och slut av anställning. När man börjar bjuder man på fika någon gång första veckan (på fredadgsfikat eller första gemensamma samligen). Ofta bjuder chefen den nye på lunch för att få chansen att lära känna varandra och prata mer öppet än under anställningsintervjun. När man slutar bjuder firman, större ju längre man har jobbat, extra festligt fika eller rent av gemensam lunch för hela firman (liten firma, lång anställning t.ex. vid pensionering). I stora företag fungerar ju inte det här. Eventuellt kan man bjuda närmaste avdelningen på fika, men det är inte alltid självklart vilka det är eftersom många samarbetar dagligen med vissa personer på andra avdelningar och man kan ha olika chefer på olika nivåer.

GabriellaST, 10:23, 29 april 2012. Anmäl

Jag antar att MRs svar inte refererar till ett slang och förbrytarlexikon, det låter mest som om intjilning var obligat för att slippa kompanistryk på kåken. Och på tryckerierna skämtades det mycket, tror inte alls det var allvarligt meant det där med bjuda gubbarna på sprit.

Anonym, 17:58, 27 april 2012. Anmäl

Om din pojkvän vill bjuda på nåt gott till fikat på sin nya arbetsplats är jag säker på att det kommer uppskattas och inga svenskar kommer bli "rädda för att uppfattas som mer generösa än de själva är". Det beror nog på bransch och företagets välmående men för mig har de flesta nya jobb oftast inneburit en välkomstlunch med nya avd eller chefen som företaget bjuder på.

Cissi, 15:08, 27 april 2012. Anmäl

Helt fascinerad av detta. Aldrig ens hört ordet!

Malin, 14:37, 27 april 2012. Anmäl

inkilningstårta förekommer absolut! Hur vanligt det är kan jag dock inte avgöra. På mina senaste arbetsplatser (i Uppsala och Västerås) har det förekommit. Det har t.o.m. hänt att "befintlig" personal - vänligt! - har upplyst den nyanställde att det kunde vara lämpligt att ta med något till kaffet.

Kvarting, 14:15, 27 april 2012. Anmäl

Kära frågeställare: Som du märker är erfarenheterna olika beroende på bransch. Själv har jag aldrig varit med om att någon förväntar sig en fikabjudning av den som just börjat. Däremot tror jag att de flesta arbetsplatser har någon form av fikakultur. Antingen har man ett rullande system där en eller flera tar hand om fredagsfikat eller liknande. Eller så bjuder var och en när andan faller på. Jag tycker din pojkvän ska avvakta och se (eller fråga!) hur fikakulturen är på just hans arbetsplats och när och om det blir hans tur att bjuda, så kan han bjuda på just det som han tycker är kul att ta med.

Ninna, 09:46, 27 april 2012. Anmäl

Ex-present?

Fråga: Jag har precis avslutat ett förhållande med min pojkvän, nu f.d.

Under förhållandet så fick jag en upplevelse i julklapp, av ett värde strax under tusenlappen. Den här upplevelsen är något som det var planerat
att vi skulle göra tillsammans, utomlands (d.v.s., han har betalat både för sig själv och för mig).

Vi utnyttjade aldrig de här upplevelsebiljetterna under förhållandet, och nu undrar jag hur jag ska förhålla mig till min julklapp efter att förhållandet har tagit slut. Kan jag ändå be honom om att få utnyttja biljetten själv (eller i sällskap med honom, om vi båda skulle känna oss bekväma med det)?

Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till den här julklappen. Det känns dumt att be honom om något som det var meningen att vi skulle uppleva tillsammans. Å andra sidan hade jag inte gett tillbaka julklappen om den till exempel varit ett smycke.

Svar: När en relation avslutas brukar man försöka enas om vad som ska behållas av de gåvor av värde som man har givit varandra. Självklart skulle du ha givit din f d pojkvän tillbaka ett smycke eller annat föremål av värde – undantaget är kläder och väskor. Föremål av värde har man vanligen fått mot bakgrund av att relationen syftade till en gemensam framtid. Det är förmodligen mer ovanligt att man får – eller tar emot – dyrbarheter om förhållandet är avsiktligt kortvarigt.

Vardera parten i en avslutad relation avgör om och vad den andra får behålla, eller om det ska återlämnas. Att bara utan överenskommelse behålla det värdefulla som givits är fel och kan kallas girigt.

Din julklapp i form av en upplevelse har nog frusit inne när er relation har upphört. Men är ni fortfarande vänner föreslår jag att du pratar med din f d pojkvän om denna present. Säg att du gärna genomför den tillsammans med honom om det känns okej även för honom. Är det viktigt för dig att få denna upplevelse men han är ointresserad kan du säga att du kan tänka dig att använda din del ensam. Eller köpa ut hans del och ta med någon annan. Allt handlar om hur ni två uppför er gentemot varandra.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (88)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 88

Snarare kan det väl upplevas som kränkande att få tillbaka sina gåvor? "Här har du ditt halsband, jag står inte ut med att se det längre!" Det om något känns väldigt... tja, drama queen-mässigt. Släktklenoder undantagna förstås, de hör ju till en egen liga. Men att lämna igen personliga presenter framstår som demonstrativt.

Adur, 12:47, 3 maj 2012. Anmäl

Kom å tänka på en sak: ett ex till mig fick en (i mitt tycke) jättedyr och jättesnygg klocka av mig den enda och sista julen vi var tillsammans och jag fick en flådig kryssning av honom, (där min del i resan och kryssningen säkert kostade samma som klockan). Vi åkte på den fina kryssningen tillsammans och upplevde massor men en tid efter valde vi att gå skilda vägar. Vi hade planerat ett liv ihop, planerat ihopflyttning och förlovning men som sagt valde att gå silda vägar. Attans att jag inte tänkte på att jag då skulle bett om att få tillbaka den fina dyra kockan... *Obs ironi - jag skulle aldirg kommit på tanken ens!*

S, 12:35, 2 maj 2012. Anmäl

Glöm inte nu alla att ni bara ska önska er förbrukningsvaror eller upplevelser och absolut inte smycken! Om relationen inte håller livet ut föräntas ni enligt etiketsregler lämna tillbaka de smycken ni ev fått i present under åren. Jag har full förståelse för om det handlar om släktklenoder o dyl men gällande allt annat är detta befängt!

S, 12:25, 2 maj 2012. Anmäl

Jag blir helt häpen, skulle tagit ganska illa upp om jag fått tillbaka något jag gett mitt ex i present. Att vi inte höll ihop hela livet betyder ju inte att jag plötsligt vill ha tillbaks gåvor jag gett honom och som jag med självklarhet betraktar som hans oavsett hur det är mellan oss. Jag tycker det känns obehagligt om man skulle få t.ex. smycken "till låns", som ska återlämnas vid ev skilsmässa. Har återlämnat ett dyrt smycke en gång från en man som jag bara dejtat ett fåtal gånger, men om man varit ett par en tid och man gett gåvor med hjärtat är det för mig självklart att ens partner ska få behålla dem om man separerar. Upplevelsepresent med exet tycker jag låter som en sak att släppa, köp en ny resa med en kompis eller din nya kille!

ex-kvinnan, 13:15, 29 april 2012. Anmäl

Jag tycker inte att man bör kräva tillbaka något, men däremot bör den som fått t.ex någon släktklenod eller liknande värdeföremål erbjuda att ge tillbaka den. Man ska inte behöva kräva att få något tillbaka, det verkar inte så snyggt. Man bör vara försiktig och tänka sig för vad man ger bort, och inte ge bort sådant som man egentligen vill behålla. En gåva med förbehåll känns inte riktigt som en gåva, och jag skulle nog avböja den typen av födelsedagspresent eller julklapp. Hellre då få nåt enklare som man kan använda än nåt arvegods eller värdeföremål som man knappt skulle våga använda i rädsla att det skulle komma bort eller bli stulet.

Åsa S., 12:49, 29 april 2012. Anmäl

Om de fortfarande är vänner och umgås så skulle jag nog över en fika säga något i stil med "Du, den här julklappen jag fick av dig i julas...hur tycker du vi ska göra med den..." och se hur han reagerar på det. Antingen säger han "Jag tycker vi fortfarande ska åka!" eller kanske "Du kanske vill åka med nån kompis istället, vill du köpa ut min del?" eller "Jag kan köpa ut din del av den om du inte känner för att åka?" Han kanske också sitter och funderar på hur han ska göra med dessa biljetter, har han redan betalat för dem så är det ju synd om de inte blir utnyttjade. Om man inte längre är vänner så skulle jag släppa den där julklappen, skulle kanske skriva nåt i stil med "Min julklapp från i julas, du kan få min biljett och åka med nån annan om du vill" så han kan använda den om han vill. Eller kanske lösa in den, om det går att göra.

Åsa S., 12:28, 29 april 2012. Anmäl

Jag instämmer med dem som anser att en gåva är en gåva. Om jag har gett en present till min flickvän, så är den till henne - alltså en present och inte nödvändigtvis ett tecken på en gemensam framtid (måhända är jag en enkel människa). Det känns lite väl långsökt. Det är naturligtvis en fin gest av henne om hon erbjuder sig att lämna tillbaka presenten ifall förhållandet tar slut, men mitt svar kommer tveklöst att bli att hon inte behöver göra det. Hennes present är hennes, given till henne, ägd av henne.

Urban, 10:36, 29 april 2012. Anmäl

Eftersom exet betalat hela resan (dvs bådas delar) kan inte FS ställa krav på att få sin del. Vad är det för dumheter? Det är slut, exet behåller presenten för att ta med sig sin ev. nya partner.

Sussie, 16:58, 28 april 2012. Anmäl

Det snygga sättet är att omedelbart ge tillbaka alternativt erbjuda sig att köpa. Varför åka på resan med ett ex? Nej. Har man avslutat relationen så ger man tillbaka gåvor och definitivt en upplevelsepresent som ju var tänkt att göra tillsammans.

Anna d.ä, 06:59, 28 april 2012. Anmäl

Praktiskt! Hädanefter ska jag bara ge bort gammalt arvegods och saker av värde i present. På så sätt behöver det inte kosta mig ett öre, samtidigt som det ses som en väldigt stilig och generös gest, men sen kan man alltså kräva dem tillbaka och ge bort samma sak och och omigen! Själv tänker jag önska mig middagar och gåvor som man förbrukar och som inte kan lämnas tillbaka.

Girigbuken, 17:55, 27 april 2012. Anmäl

Ölspillåtgärd?

Fråga: Härom kvällen var jag ute på krogen med vänner och bekanta, och lyckades mitt i ett samtal vifta till med armen så olyckligt att mitt näst intill fulla ölglas stjälper över en främmande person och stora delar av hens skjorta blev dyblöt av öl. Själv undkom jag med undantag för lite sidoskvätt. Det hela berodde inte på berusning utan vanlig klantighet.

Så fort det hände blev jag förfärad, bad tafatt om ursäkt ett gäng gånger, frågade om jag kunde göra något eller bjuda på något, och hjälpte givetvis till att torka upp. Till svar fick jag att inget gick att göra, och människan vars kväll var potentiellt förstörd var givetvis inte så munter över det som hade hänt.

Har sedan dess funderat på om jag hade kunnat hantera det hela på ett mer stilfullt sätt, och på ett sätt som kanske hjälper personen som drabbats lite mer. Borde jag erbjudit mig att betala för tvätt? Och efter alla ursäkter, låtsas man som att inget har hänt och sköter sitt, trots att man sitter precis intill varandra? Någon skämtsam kommentar om det som hänt känns inte riktigt på plats.

Svar: Tråkig situation, både för den du spillde på och för dig. Men sådant händer, och det är ingenting att ställa till någon stor scen om. Du gjorde vad du kom på i ögonblicket. Men du hade också kunnat erbjuda dig att betala skjorttvätten. Synd att inte den nerspillda personen ville acceptera ditt erbjudande om att bjuda på en drink eller något annat – det hade underlättat både för dig och den bespillda personen.

Har man bett om ursäkt och gjort vad man har kunnat, så sitter man kvar och beter sig som vanligt, det är inte världens katastrof. Och du har helt rätt, skämtsamma kommentarer kan man med fördel avstå från.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (41)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 41

@Jena, 10:06, alternativt så försöker alla hen-motståndare vänja sig vid att ett nytt ord tillkommit i svenska språket och slutar störa alla debatter med sitt larvig gnäll.

Gudrun, 10:58, 27 april 2012. Anmäl

För mig är hen ett ord som stör texten. Det är inte språkligt korrekt att använda helt enkelt. Jag slutar ta texten på allvar, på samma sätt som jag gör om någon särskriver eller använder "dem" där det ska vara "de". Om man vill att någon ska läsa ens text är det bästa att använda korrekt svenska.

Jena, 10:06, 27 april 2012. Anmäl

@VIA, 14:07, men seriöst, säg att du skojar. Tar illa vid dig och jämför hen med nedsättande rasistord. Om du kunde ge en övertygande förklaring till att du blir så upprörd över ett könsneutralt pronomen så ska jag ta dig på allvar. Hen används när man inte vet eller vill avslöja könet på en person man pratar om. Det är ett kort, enkelt och bra ord tycker jag. Det finns visst andra ord man kan använda och det tycker jag alla motståndare ska göra men låt oss som gillar det använda det. Ni hen-motståndare framstår som alltmer löjliga och skrattretande.

Gudrun, 14:24, 26 april 2012. Anmäl

@VIA Ärligt talat, du jämför rasistiska uttryck med ett könsneutralt pronomen? Om du inte förstår skillnaden själv så vet jag inte vad... fundera ett varv till kanske? Du tycks också ha en ganska mystisk definition om vad "berika" ett språk innebär... Ja, naturligtvis är det mindre information i "hen" än "han" eller "hon", hela grejen är ju att det är ett alternativt pronomen att använda när man inte vet, eller inte vill ange kön på en annan person. Det är knappast att objektifiera en person, eftersom "hen" fortfarande handlar om just en person (och inte en stol till exempel). Däremot kan man kanske tycka att använda "den" om en person är aningen objektifierande.

Camilla, 14:21, 26 april 2012. Anmäl

Att använda "hen" är inte att berika språket, istället gör man språket fattigare. Hen är mindre nyanserat än han/hon. Man gör personen till ett objekt. Om man vill at personen skall vara en person kan man skriva ... "personen". Kan någon förklara varför "hen" behövs? Personligen tar jag illa vid mig när jag hör "hen". Visa lite respekt för andra! Om du vet att flera ogillar ordet "hen" bör du sluta använda det. Jmfr "neger". Man använder det inte för att det är fel utan för att många ogillar det. Liksom man i USA inte längre säger "blackpeople" men "whitepeople" är ok.

VIA, 14:07, 26 april 2012. Anmäl

Det är så att säga som att hälla vatten på en gås, eller en "höna" i det här fallet.

Ewa, 12:32, 26 april 2012. Anmäl

@Sonya, 23:20 - nej, jag tycker inte heller det är ett särskilt bra råd (men betydligt bättre än det om taxi för ett par hundra spänn, vilket i storstäderna skulle räcka till en tur runt kvarteret), men är man så osäker att man skriver hit får man hålla tillgodo med det svar man får av Magdalena. Många tycker hon är klok och litar på hennes omdöme.

hallå, 12:20, 26 april 2012. Anmäl

Vill ge dig creds till att du var så pass artig att fråga om någonting gick att göras eller om du kunde bjuda på något. Det har hänt mig flertal gånger att någon spillt över mig eller mina vänner, vilket har lett till att vi behövt säga till på skarpen, eller i många fall bli agressiv. Detta då det enda personen har gett i respons varit "öh, förlåt." och varit nära att smita från platsen. (notera att detta är en "bra" gång). Givetvis bjuder man på något (åtminstone om det rört sig om att någon spillt ut någon annas dryck) och hjälper till i möjliga mån. I många fall hjälper det dock inte, men mer än så finns det inte att göra förutom att betala för kemtvätten om så skulle behövas.

Z, 08:47, 26 april 2012. Anmäl

Camilla, 17:18: Nä, men gör det det kanske man ska tänka sig en eller två gånger innan man försöker lansera en ny betydelse... Häromåret lanserade Honda bilmodellen Fitta, med slogan "liten utanpå men stor inuti". Man drog snabbt tillbaka idén.

Anonym, 08:26, 26 april 2012. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: @Sonya 23.20: Vid min ålder - 71 år - och som van restaurangbesökare har det hänt inte bara en utan flera gånger att andra kroggäster har råkat spilla öl eller vin på mig. Det har inte varit katastrofalt eller orsakat gräl eller gråt utan har alltid slutat med en ursäkt och någon gång en drink. Går man på offentlig lokal finns ingen garanti för att spill, knuff eller annat kan inträffa, och då hanterar man det efter bästa förstånd. Alltså svarade jag ovanstående frågeställare utifrån min egen erfarenhet, i förvissningen att det var ett bra råd.

Magdalena Ribbing, 07:36, 26 april 2012. Anmäl

Spaltfråga?

Fråga: Jag har med glädje sporadiskt följt denna spalt på dn.se under ett tag. Det är underhållande läsning och Magdalena  ger goda råd. Ibland brukar jag diskutera det ena och det andra i etikettsammanhang med kvinnliga släktingar som gärna hänvisar till vad du rått och avrått. Jag brukar säga att du inte är någon auktoritet mer än någon annan, vilket ibland orsakar aningen förhöjda röster i sällskapet. Vi är fortfarande vänner.

Nu har jag faktiskt ingen riktig etikettsfråga, utan istället kanske mer en åsiktsfråga som jag hoppas att du tar dig tid till att svara på.
Tycker du att folk, svenskar i allmänhet alltså, är alltför osäkra på sig själva? Som det verkar på många av de frågor du får är det så. Det frågas om småsaker och petitesser som bäst kunnat räknas ut på egen hand genom sunt bondförnuft och även har den s k gyllene regeln i åtanke. Är det olämpligt att berätta att man ska gå på toa?, Vilken färg på skorna ska jag ha när jag reser med tåg? eller Bör man tacka för att någon flyttar sig sedan man bett om det? Den typen av frågor alltså. Desperation i en självupptagen värld, eller något?

Svar: Så trevligt att du finner spalten nöjsam!

Men varför vill du ha synpunkter från någon som du inte anser är en auktoritet mer än någon annan? Vore det inte bättre att du frågade dina kvinnliga släktingar om deras uppfattning angående det du vill att jag ska resonera kring? Det kan säkert bli ett intressant samtal.

De exempel du ger känner jag inte igen – du har väl skruvat ett extra varv kring frågeställningar som du föreställer dig; jag kan inte erinra mig att någon har frågat mig varken om skofärg för tågresor, om det är olämpligt att berätta att man ska gå på toaletten (tvärtom är det jag som brukar framhålla att det är olämpligt att meddela både att man ska gå på toaletten och vad man avser göra där) eller om man ska tacka för att någon flyttar sig efter önskan om detta. Principiellt tycker jag inte att “folk” är osäkra, men många råkar in i, eller ut för, situationer som de inte behärskar, oftast på grund av bristande erfarenhet. Där kan jag bistå eftersom erfarenhet är just vad jag besitter.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (29)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 29

@jenny, tror du det fanns en mänsklighet mellan 1500-talet och facebooks födelse?

Ax, 22:27, 28 april 2012. Anmäl

Alla frågor är intressanta liksom svaret. För att inte tala om kommentarerna. Det handlar inte om osäkerhet utan snarare om en medvetenhet om samhällets utveckling.. Vi har inte samma erfarenheter, kultur och åsikter. Trevligt med en spalt där allt detta kan diskuteras. De olika kommentarerna bevisar ju att alla slags frågor är legitima. Vanligt "bondförnuft" hjälper tyvärr inte i dagens samhälle.

Sylvie, 12:16, 27 april 2012. Anmäl

det är väl inte konstigt att man blir osäker idag när man rör sig i så många okända miljöer bland okänsa människor från andra samhällsklasser och kulturer, förr var det ju samma vanor och traditioner i byn där man levde från vaggan till graven Jag är så tacksam för att Magdalena finns att fråga (trots att jag har massa äldre släktingar kvar i byn).

jenny, 21:39, 26 april 2012. Anmäl

Jag är ingen siare, och kan visst ha fel, men även jag hade känskan av att frågan var skriven av en man, eller en kvinna som låtsas vara en man. Andra gånger får man en känsla av att en fråga eller kommentar skrivits av en kvinna, det har med stilen att göra, inte med att man tycker att män är elaka och kvinnor snälla eller tvärtom. Annars tycker jag att Magdalenas svar var fantastiskt. Varför fråga någon när man redan sagt med andra ord "fast inte tycker jag att det du säger verkligen räknas"? För mig är det tydligt att man vill vara elak samtidigt som man låtsas vara trevlig. Aggresiv-passiv kallas det, faktiskt.

Anonym, 13:33, 26 april 2012. Anmäl

@Magdalena: Som så ofta är det de negativa kommentarerna som "hörs". För mig fyller din spalt tre funktioner, dels att läsa dina svar (och se om vi delar uppfattning) dels att läsa kommentatorsfältet och se vad andra tycker, och sen även kanske framförallt för att det är så otroligt underhållande! När du får kommentarer som du tycker är orättvisa eller gör dig ledsen ska du självklart kommerntera det om du vill, men ha i åtanke att dessa människor (som återkommer!) förmodligen är lika frivilligt eller ofrivilligt beroende av din spalt och kommentatorsfältet som vi andra är:) Många av de som du uppfattar som negativa har nog en hatkärlekrelation till den här spalten misstänker jag:) Även om jag inte håller med dig alla gånger så skulle jag vakna kallsvettig av abstinens den dag din spalt inte finns längre:) Hatten av!

Rex, 12:06, 26 april 2012. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Må det tillåtas mig att uttrycka min tacksamma glädje över de många oväntat vänliga och positiva kommentarerna om mina frågesvar. Kritiska, sura och bättre-vetandekommentarer om mina svar och min person är så pass vanliga i spaltens kommentarsfält att berömmande ord blir härligt uppmuntrande.

Magdalena Ribbing, 08:15, 26 april 2012. Anmäl

En ganska fånig diskussion om ord. MR är en auktoritet genom sin livserfarenhet och observationsförmåga. Även om ungdomar alltid trott att de är den första generationen människor som existerat, så är de mänskliga situationerna ungefär de samma genom åren. När man varit med i livet ett tag, så har man upplevt det mesta förr, och har sett vad som fungerar eller inte. Sådan erfarenhet av riktigt liv (inte låtsaslivet på nätet) kan man dra nytta av, som rekommendationer, men inte som lagar och direktiv.

Ax, 06:57, 26 april 2012. Anmäl

Det är ju sådana frågor som ofta kommer med! :) Inte exakt formuleringen att berätta att man skall gå på toaletten men dock om man måste fråga om man får använda toaletten hos andra! Vilket är ännu lustigare. Selektivt minne?

:), 19:12, 25 april 2012. Anmäl

@Cajsa, 13:21 Oj, är du allvarlig? Visst, män kan vara otrevliga, men det är sexistiskt att mena att någon som är otrevlig därmed måste vara man. Nu försökte du slingra dig med att skriva att någon som pratar om "kvinnliga släktingar" måste vara man. Det är det nog ingen som går på.

QED, 16:02, 25 april 2012. Anmäl

@Anonym, 12:19 'tyvärr' eftersom det inte finns något officiellt svenskt språk. Vem som helt kan hitta på ett nytt ord, en ny stavning eller en ny betydelse på ett ord. Någon skulle kunna säga "idiot" för att senare påstå att det betyder "snäll person". Ingen kan säga att det är fel. Skolan kan egentligen inte lära ut rättstavning, det finns inget rätt eller fel. Du skriver att språket blir levande och utvecklingsbart utan en definierande instans men det är inte nödvändigtvis sant. Det beror helt hur instansen arbetar. Observera att alla eventuella "stavfel" i mitt inlägg bara är en alternativ stavning...

JNK, 15:56, 25 april 2012. Anmäl

Servettkladdare?

Fråga: Jag har en fråga gällande servettanvändning. När jag har satt mig till bords lägger jag ju servetten i knät. Jag tycker att det är mycket obehagligt att inte vara ren runt munnen, både för min skulle och för andras, så jag torkar mig ganska ofta under en middag. Inte för att jag slabbar mycket, men ibland bjuds det på mat som kräver mer torkarbete. När jag torkar mig, vänder jag den smutsiga delen av servetten uppåt så att den inte kommer åt mina kläder. Problemet blir då att efter ett tag (detta händer inte varje middag) tar servetten slut. Kan man be om en ny servett eller låtsas man som ingenting? Hur beter man sig?

Svar: Men inte kletar du väl ner dig så mycket att en servett blir helt kladdig under en måltid? Hur äter du då? Eller vad är det för slags mat som gör att du blir så kletig? Spaghetti med köttfärssås? Taco?

Servetten används för att torka bort matkladd från mungiporna, och till det går det åt ett litet stycke av servetten, som du helt riktigt vänder inåt när du lägger tillbaka den i knät.

Om du nu råkar äta så att du kladdar ner en hel servett (det kan ju vara olyckligt små servetter!) så vet du ju detta om dig själv, och då föreslår jag att du har med dig pappersnäsdukar som du torkar dig om munnen med, och därefter knycklar ihop och lägger i en ficka eller din väska (som aldrig ska placeras på matbord).  Du kan inte be om en ny servett hemma hos någon, däremot på en restaurang.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (39)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 39

Personligen tror jag att frågeställaren möjligen kan ha förstorat sina läppar och skapat ett så kallat "duck face". Om man efter läppförstoring drabbas av axtraordinärt slabbande vid födointag rekommenderar jag att ta med egna servetter.

Anonym, 12:33, 25 april 2012. Anmäl

@Snurran, 10:40: varför inte ett gäng onepiece (=overallmysdress ofta med huva, i collegetyg)? ;-)

mamman, 11:30, 25 april 2012. Anmäl

Finns där inga kökshanddukar kanske det går att ordna en personlig uppsättning gå-bort-kläder som används vid informella middagar och som det är helt OK att kladda ner? Typ, mysdräkt, fast för vuxna? Och lite finare? ;)

Snurran, 10:40, 25 april 2012. Anmäl

Alternativt kan en kökshandduk av vackrare slag ges till gäster och nära vänner som man vet slabbar ner...;)

Sara, 10:18, 25 april 2012. Anmäl

Heja MAGDALENA! Att så många människor, i alla åldrar, läser din spalt med stort nöje borde glädja dig som - ja faktiskt, folkbildare. Att såväl de frågor som ställs som dina svar ibland provocerar, missförstås eller skämtas om förstärker intrycket av intresse och engagemang hos dina läsare. Så, misströsta inte, Magdalena, även en blind höna/tupp kan finna ett korn av hyfs och stil! ;D

Tekla, 09:54, 25 april 2012. Anmäl

Jag tycker att Sofias två inlägg är jättekul. Musslor i skal äter hon ofta och det kladdar. Hon bjuder gäster på det också. Skaldjursätande är i en egen kategori när det gäller spill och slafs. Jag tror inte att FS skriver om skaldjur utan om helt vanlig mat. FS vill hela tiden vara ren om munnen för att må bra. Om man äter prydligt så stöter man inte i kinden eller läpparna med gaffeln. Man kan även diskret känna med tungan att ingenting hänger utanför. Det här är helt klart ett stort problem som måste lösas för att middagarna för FS ska bli uthärdliga. Kanske en träningsmiddag med goda vänner vore bra, där ni samtalar om servettbruk.

Cajsa, 07:48, 25 april 2012. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Som vanligt är det några kommentatorer som inte vill förstå frågan eller svaret. Att det inte handlar om en kräftskiva är självklart, även om sådana vilket märks tydligt hos @Anonym 23.25 gärna används som ursäkt för ett extra onödigt slafsande. Att inte be om en ny servett i någons hem handlar inte om pappersservetter framlagda på bordet, förstås, utan om de bättre tygservetter i ett något mer formellt sammanhang som rimligen föranlett frågan. Vore det kräftskiva, hushållsrullemiddag eller travar av pappersservetter skulle frågan knappast ha ställts. Men finns en möjlighet att försöka håna mig så är det alltid några som tar den - och varsågoda ni medvetet oförstående surpuppor, era kommentarer ändrar inte min uppfattning.

Magdalena Ribbing, 06:58, 25 april 2012. Anmäl

@Anonym. Magdalena Ribbing har säkert varit på kräftskiva, men inget i frågan tydde på att det handlade om kräftskivor eller "fingermat". Det kan säkert vara bra att ha en bunt pappersservetter inom räckhåll med tanke på tillfälliga olyckshändelser, men att någon vid en vanlig middag är tvungen att torka munnen så flitigt att servetten blir helt nerkladdad låter riktigt märkligt.

Anonym, 06:52, 25 april 2012. Anmäl

Märkligt att Ribbing här aldrig varit på en kräftfest. Där om något så äts det med händerna och det är inte läge för snobbiga vita stärkta linneservietter direkt. Saltlaken från kräftorna rinner ner på fingrarna och jag begriper här inte hur den maten ska kunna hanteras etikettsmässigt med kniv och gaffel- om man vill överhuvudtaget få någonting i sig. Den flatulenta kristna heteröverklassens traditionella framdukade av minimala piffiga oandvändbara sköljkoppar här är ett dåligt skämt som hör medeltiden till. Här behövs det framställda hushålls/toarullar (whatever) för gästerna som sitter med blöta saltsvidande fingrar. OOPs- nu sa jag det..

Anonym, 23:53, 24 april 2012. Anmäl

Vi vuxna individer har lärt oss att äta utan att grisa ner oss runt munnen. Haklappsstadiet är för länge länge sen passerat. Behovet återkommer möjligen på ålders höst när man i framtiden blir darrhänt...Månne är FS darrhänt?

LL, 20:10, 24 april 2012. Anmäl

Utklädselprotest?

Fråga: Jag har problem med maskerader. Jag älskar nämligen att anordna fester, och då brukar jag vilja ha maskerader. Men flera gånger har jag vänner som kommer outklädda, fast de vetat om maskeradens tema i flera månader i förväg. Jag brukar tänka att ”en gång är ingen gång” och förlåta tabben första gången, men när det händer upprepade gånger med samma personer så förlorar jag ju lusten till att bjuda in dem när alla andra gillar att klä ut sig och inte verkar ha problem med detta.

Jag har för övrigt inte alltid maskerader, utan jag kan ha något så enkelt som middag, och då dyker samma personer upp oftast lite för sent och utan att ta med sig något som tack för att jag bjuder på mat. Hur förklarar jag för mina vänner att jag inte tycker det är särskilt snällt eller artigt att fullständigt strunta i värdinnan, som de verkar göra?

Svar: En sak är att du vill ordna maskerader, och vill bjuda dina vänner på sådana. En annan sak är att många människor ogillar att klä ut sig och föredrar fester i vanliga kläder. Att anstränga sig och att tvingas kosta på delar till klädseln för att anpassa sig till något man inte uppskattar kan vara problem för en hel del gäster. Det gör inte att man är ursäktad för totalt bristande anpassning när man har tackat ja till en bjudning med ett tema.

De vänner du har som inte vill klä ut sig behöver du inte bjuda när du ordnar maskerader. Skulle de fråga varför de inte blivit bjudna så säger du mycket vänligt att du har noterat att de inte tycker om maskerader, och därför bjuds de inte till sådana.

Men att det är samma personer som regelbundet kommer försent och inte vill visa uppskattning genom den numera (tyvärr) närmast obligatoriska gåbortspresenten för att du ordnar en bjudning är trist. Det verkar som om dessa personer saknar insikt i det som brukar kallas vanligt hyggligt uppförande, eller social kompetens, och du har två alternativ: stå ut med att de de inte tar med en present till dig, eller sluta bjuda dem överhuvudtaget. Du beskriver ju en väldigt generös attityd mot dina vänner, du bjuder mycket ofta på fester som dina vänner gärna går på; det är rimligt att du förväntar dig något slags motprestation av dina gäster efterhand.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (49)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 49

@Anonym, 20:37, 24 april 2012, Hälften+hälften+anarkisterna?

Az, 22:32, 28 april 2012. Anmäl

Till frågeställaren: du är 22 år och har det troligen bra ställt eftersom du ofta har råd att bjuda på middagar och maskerader. Det verkar inte var knytkalas. Kanske de flesta i din ålder inte har den ekonomin och därför aldrig bjuder tillbaka och absolut inte vet hur mycket arbete det faktiskt är med bjudningar. Ligg lågt och se vad som händer. Sluta ordna fester ett tag och se om dina vänner undrar varför det inte kommer inbjudningar. Dina ansträngningar uppskattas inte riktigt. Alla har kanske inte din uppfostran. När de en gång har haft en gåva med till dig tycker en del att det räcker för alla bjudningar. Jag förstår absolut att du tycker om maskerader, hallowenfesterna är ju inte så långt borta i tiden. Enligt min erfarenhet av unga män är de mindre intresserade av att klä ut sig i 20 års åldern än de flesta. Lycka till med framtidens fester.

Cajsa, 07:24, 27 april 2012. Anmäl

Hej allihop! Jag skickade det här mailet för ett tag sedan till Magdalena och fick hennes svar, så döm om min förvåning när jag läste detta här sedan. För det första vill jag ta upp något som en del av er verkar ha missförstått, och det är om min andra del ang. middagar. En av er påstod att jag sitter och "räknar" presenter, samt att jag skulle vara självcentrerad. Det är inte alls det som är poängen. För mig är poängen att om jag ofta bjuder på middagar och fest och aldrig blir bjuden tillbaka av olika anledningar (ekonomi, platsbrist, tidsbrist, iniativsbrist, ni vet allt sådant) så vore det kul om personerna jag ofta bjuder hem kunde visa någon slags uppskattning. Dessutom: om jag ofta står för maten vore det väl rimligt att förvänta sig att ens vänner kanske emellanåt tar med sig en flaska vin att dela på? Här har jag dock följt Magdalenas råd, och slutat bjuda in de vänner till middagar som ALDRIG ger tillbaka utan som bara tar emot. Och nej, jag är inte girig, självcentrerad eller ens uppmärksamhetssökande. Jag tycker att det är vett & etikett att ibland, i den mån man kan, bjuda tillbaka som tack för att någon bjuder en. Förstår ni mig bättre? Vad gäller om att kalla mig sex-åring för att jag gillar maskerad: ja, det kanske jag gör. Men å andra sidan har jag märkt att om jag vill sammanföra umgängesgrupper så blir det mycket mer avslappnat om folk klär ut sig (i min ålder i alla fall, jag är snart 23) än att ha vanlig fest. På vanlig fest grupperar sig folk lättare, än om det är temafest. Temafest blir den gemensamma nämnaren bland alla deltagare, och för folk samman. Och här spelar det absolut ingen roll vilken nivå av utklädnad du har!! Att några av mina vänner fortfarande blir bjudna till maskerader även fast de aldrig klär ut sig har inte att göra med att de inte vill komma, alltid. Två av dem blir förolämpade om jag inte bjuder dem, och så kommer de i t-shirt och jeans och säger att de "inte hade tid till outfit" eller så säger de att de "inte kom på något" (fine, säger jag, och brukar ge dem en rolig hatt el. dylikt att sätta på sig om de vill - de avböjer) . Jag förstår de som ska vidare sedan, helt och fullt, för de kanske inte vill vara utklädda på nästa fest. Men om de tänkte vara där under hela kvällen - varför är de anti? Varför kommer de ens? Det är inget tvång på att komma, men skulle det exempelvis vara bröllop så skulle ju inte folk direkt komma i jeans och T-shirt. Och ja, jag brukar säga att jag vill att folk ska vara utklädda och inga undantag. Sedan finns det dem som säger till mig att de har sina anledningar och det är väl klart att jag inte är en fascist och tvingar dem komma utklädda då. Som Leif sa: Jag vill veta om det. Vad jag inte vill är att mina gäster ska totalt strunta i feststämningen.

Trådstartaren, 10:54, 26 april 2012. Anmäl

Till er som ordnar temafester eller maskerader. Var tydliga med vad som gäller och var noga med att alla får samma instruktioner! Var härförleden på en fest med sporttema. Då inget tydligt om vad detta innebär stod inbjudan ringde jag värdinnan och frågade. Till svar fick jag att man gör som man vill. Antingen kommer man i träningskläder eller i vanliga kläder med någon sportdetalj. Anledningen till temat var att man inte ville han stel och uppstyltad fest. Jag ville inte ha träningskläder utan tog på mig fritidskläder (jeans och collegetröja) och som sportdetalj hade jag vid anländandet en flytväst. Väl på festen visade det sig att alla andra kom i festklänningar och snyggkläder med en fotbollshalsduk runt halsen. De hade också ringt värdinnan men då fått upplysningen att det räcker med en liten sportdetalj. Följaktligen drog vi olika slutsatser och kom helt olika klädda. Jag tyckte det kändes lite tråkigt att på grund av missförståndet komma så "underklädd" jämfört med de andra, även om vi alla sedan hade väldigt trevligt på festen.

Johanna, 10:39, 25 april 2012. Anmäl

FS älskar att ordna fester och då helst maskerader. Gästerna får inbjudningar månader i förväg. Kanske vännerna börjar bli lite lessa. Hur många gånger kan man komma i samma maskeraddress utan att det blir pinsamt? Kanske de gäster som inte klär ut sig har ledsnat, men vill vara med FS eftersom de gillar sin vän.

Cajsa, 10:05, 25 april 2012. Anmäl

Förundras över att vuxna människor inte kan tacka nej till fester som inte faller dom i smaken. Märkligt. Lika märkligt som att tacka ja till en maskerad och sen anlända i vanliga kläder. Vad gäller gåvor till värden/värdinnan så ska man inte se det som en självklarhet. Visst är det trevligt att få en liten blomma t ex men om det är ett outtalat krav - så ger det en dålig smak i munnen....

Marmor, 09:56, 25 april 2012. Anmäl

Det är inte alls så lätt att tacka nej om man inte tycker om maskerader. Gör man det så blir inbjudaren sårad och startar operation övertalning, "du behöver inte klä ut dig så mycket bla bla bla". Jag delar uppfattningen att maskeradtema bara är ett bekvämt sätt för inbjudaren att hitta på något skoj men det blir inte speciellt skoj.

HS, 09:27, 25 april 2012. Anmäl

Men varför denna idiotiska fixering vid maskerader i vuxen ålder? Det känns som om tre fjärdedelar av festerna jag blir bjuden på varje år kräver utklädsel. Jag har gått på fest med tema "paj" så många gånger att jag har täckt alla möjliga roliga innebörder av ordet. Börjar tycka att maskerader mest anordnas av folk som inte orkar anstränga sig för att göra festen rolig på annat sätt.

Anonym, 22:34, 24 april 2012. Anmäl

Säger som så många andra: följ temat eller tacka nej. Med lite fantasi går det dessutom utmärkt att klä ut sig i något man trivs i.

Ckarion, 21:38, 24 april 2012. Anmäl

Jag tror att ca hälften av alla som går på maskerad och klär ut sig tycker de är kul, andra hälften gör de för att vara till lags och så har vi anarkisterna som blåvägrar och dyker upp i tshirt och jeans.

Anonym, 20:37, 24 april 2012. Anmäl