Sanningssvar?

Fråga: Är det oartigt att säga som det är?

Jag har tyvärr varit sjuk några månader. När jag talar med människor i telefon så frågar de ofta hur jag mår. För att inte behöva trassla in mig i och redogöra för alla detaljer brukar jag svara att det är ungefär som förut, vilket tyvärr är sant. Jag blir helt enkelt inte bättre. Då möts jag nästan varje gång av samma fråga i ett lite vänligt men bestämt tonfall: “Men det går väl framåt?”

Annons:

Hittills har jag ärligen förnekat detta och då till min förvåning mötts av att bli motsagd: “Jo, men lite bättre är det väl ändå?”

Bryter jag omedvetet mot någon samtalsnorm när jag ärligt svarar att jag inte gör några framsteg? Ska frågan “Men det går väl framåt?” uppfattas som en retorisk fråga som jag är “skyldig” att hålla med om? Kan det uppfattas som en förolämpning mot deras försök till uppmuntran om jag inte håller med?

Svar: Människor vill och orkar inte alltid höra sanningen, utan föredrar att inte få veta hur förfärligt det kan vara för andra människor. Därför säger de hoppfullt ”lite bättre är det väl” till dig – och hoppas på att du inte motsäger dem.

Men du behöver inte ljuga, du kan säga som det är ”det blir inte bättre tyvärr, men hur mår du?/dina barn/ hur är det på ditt jobb” osv – alltså ge dem en möjlighet att klara sig undan det som de inte förmår höra, därför att de inte klarar av att någon som de känner har det så svårt.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (19)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 19

ett tag körde jag med "jag är sjukskriven för min besvärande Halitos" varpå folk hajjade till och inte riktigt fattade om jag skojade eller om jag fått en allvarlig sjukdom. det var effektivt..

maria, 17:27, 24 april 2012. Anmäl

jag har så svårt att förstå mig på människor som säger så som FS berättar. Det känns ju som att man inte har rätten till sin egen upplevelse, sina egna känslor, som att man blir lite "idiotförklarad". Jag har valt att dra mig undan såna människor. Märker när nån är genuint intresserade o då är jag mig själv men om jag märker såna där tendenser så brukar jag svara nåt svävande; jag mår bara bra eller det knallar o går själv då? Man får välja vilka människor man vill ha nära sig och vilka man vill hålla lite på avstånd. Krya på dig!

Mia, 21:49, 19 april 2012. Anmäl

Sanning hör sällan till ett samtal.Man frågar inte "hur mår du" för att få en jobbig utläggning av hur personen faktiskt mår. Man frågar för att lite falskt visa att man bryr sig. Den som svarar svarar lika falskt, "bara bra, bara bra!" eller något liknande. Sen kan man övergå till ett samtal om golf, tv-program, vädret eller vanligt skitsnack om gemensamma vänner eller vad som nu intresserar de bägge. Men tro mig, ingen vill höra hur du mår!

Lallk, 11:59, 19 april 2012. Anmäl

Nu handlar det ju inte om att fråga "hur mår du?", som många kommenterat kring, utan om att fortsätta ställa ledande följdfrågor när FS svarat "som förut". (Vilket jag tycker är ett bra, neutralt svar.) Själv hade jag haft lättare för att hantera ett "så tråkigt, du mår inte bättre alls?" än ett "jamen lite bättre är det väl, lite framåt går det väl?" Hur man än vänder och vrider på det blir det uppfordrande och lite anklagande – som att man är negativ och gnällig och _borde_ må bättre, hur man nu kan vara ansvarig för det när det gäller en sjukdom. En nyansskillnad, men man kan vara ganska känslig för sådant när man är sjuk, och kanske ledsen, trött och orolig.

Malin, 09:39, 18 april 2012. Anmäl

@Nils Wetterlind, fin empati, men jag håller inte med om att de bekanta måste kallas klumpiga. Som FS skriver så gäller det telefonsamtal: när vi ringer någon så kan vi inte se hur personen mår och vi är ju i våra egna "känslor". Många gånger är det en allmänfras "Hej, hur är det?" som också är ett sätt att få reda på om personen har tid att prata eller om de äter middag. Många gånger ringer man för ett specifikt ärrende som bara ska avklaras, och jag vet med mig själv att man ofta inte har tid att gå in på mående då och att det "hurtiga" kan vara ett sätt att få gå vidare med varför man ringde. Visst, har man inte tid med "Hur mår du?" så ska man inte fråga det, men samtidigt så måste man också själv inse vilket slags "Hur mår du?/Hur är det?" som menas. Dock är det skillnad på att fråga "Hur mår du" - vilket är en direkt fråga om mående - och "Hur är det?" - som är mer allmängiltigt. Jag hade en sjukskriven kompis som alltid redogjorde för sitt mående i flera minuter. Om jag inte frågade "Hur är det?" så upplevde jag att hon inte tyckte att jag brydde mig - ibland blir det fel hur man än gör och detta är verkligen ett sådant fall. FS "Jag orkar/idds inte prata om hur jag mår".

Anonym, 10:00, 17 april 2012. Anmäl

Jag är ledsen att din sjukdom inte blivit bättre. Jag är också ledsen att du har så klumpiga bekanta, som är mer intresserade av hur de känner än hur du, som är sjuk, egentligen mår. Mitt råd är att du gör vad som är lättast för dig vid varje givet tillfälle. Om det känns lättare att narras eller släta över, gör det. Om och när du känner att personen är genuint intresserad av hur DU mår, säg som det är. Och så önskar jag dig en snar bättring.

Nils Wetterlind, 21:39, 16 april 2012. Anmäl

Kanske är det så att de som frågar egentligen inte är beredda att höra ett svar som i deras öron är negativt. Jag är kroniskt sjuk och har blivit sämre de senaste åren och känner att jag vill kunna säga det, utan att få protesterande kommentarer. För mig känns det viktigt att den som frågar hur någon mår, är beredd att få ett ärligt svar. Livet kan vara jättebra ändå.

Hyrestanten (Webbsida), 20:59, 16 april 2012. Anmäl

"How do you do?" skall som bekant inte besvaras med annat än samma fras i retur. Få är nog seriöst intresserade av andras hälsotillstånd, men många vill vara artiga och kanske lite uppmuntrande, vilket kan bli svårt om FS säger som det är. Själv har jag en vän som (med helt klar medicinsk diagnos) deklarerat att han snart ska dö. Vad säger/gör man då?

Blandade karameller (Webbsida), 20:13, 16 april 2012. Anmäl

Jag känner så väl igen mig! I trettioårsåldern drabbades jag av två kroniska sjukdomar och femton år senare var det dags för den tredje. Min erfarenhet är att det blir mycket lättare med tiden att hantera frågor. Man känner igen vilka som verkligen bryr sig om och då kan man vara sanningsenlig. Annars försöker man snabbt avleda, intressera sig för dem eller prata om något gemensamt intresse eller vad som helst. Nu hoppas jag innerligt att FS blir helt frisk och att detta är ett övergående problem.

Lena, 20:09, 16 april 2012. Anmäl

Att fråga hur någon mår är en artighetsfras - såväl som en inbjudan till ett fördjupat samtal kring den personliga hälsan - och i de allra flesta fall i välmening. Ibland vill den som är sjuk, av olika skäl, inte gå in på sin aktuella hälsosituation ens med nära vänner - ibland är ett uppmuntrande ord mycket välkommet. När någon ställer en direkt fråga kan man svara: "Jag vill/orkar inte prata om detta just nu". Därmed ställer man dörren på glänt, utan att ytterligare förklaringar är nödvändiga.

Tekla, 19:03, 16 april 2012. Anmäl