Barnsorgklädsel?

Fråga: Min dotters farfar har gått bort och vi ska på begravning i början på juni. Dotterns pappa och jag är skilda, men jag ska följa med som stöd både för honom och dottern, då vi har en nära kontakt. Vad jag ska ha på mig har jag koll på, svarta strumpbyxor, svart kjol, mörkt olivgrön blus och svart snyggare kofta borde väl funka?

Men vad sätter man på en sjuåring? Inte svart som dominant färg väl?

Svar: Den klädsel du beskriver för din del kan fungera, ännu bättre om du har en vit eller grå blus under den svarta finare koftan. En sjuåring ska absolut inte kläs i svart. Förr på traditionella begravningar var det vanliga för flickor upp till tonåren år att ha vitt med ett svart band i midjan. Detta behövs inte i dag men har din sjuåring en kjol i blått eller vitt eller pastellfärg kan det passa med en vit eller ljus blus eller tröja till. Svart är alldeles onödigt, som sagt.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (11)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 11

Tycker de flesta förslag på kläder är ok. När det gäller om barn skall vara med beror det på barnet, tycker jag. Känner det självt att det vill ta farväl av t ex en älskad släkting låt det följa med, vill det inte så låt det stanna hemma. Tids nog kommer tyvärr någon begravning de "måste" vara med på.

MG, 13:32, 4 juni 2012. Anmäl

Sylvie& Misan: tidigare förväntades barn tydligen stanna hemma då det var begravningar. Har själv några äldre släktingar som tycker det är "märkvärdigt" när barn deltar i begravningar. Någon förklaring till denna åsikt har jag aldrig fått. Jag tycker själv det är bra om hela släkten är med på en begravning, för barnen kan det vara lärorikt att få lära sig handskas med sorg/andra människors sorg i en tidig ålder; döden är ju faktiskt inget konstigt, utan något som "drabbar" oss alla förr eller senare.

Lorekäl, 09:30, 4 juni 2012. Anmäl

Misan. Nej, men hennes barn i samma ålder var inte med (detta kommenterades inte). Hennes barn kanske inte heller kände den avlidne trots att det också var deras gammelmorfar.Mina barn fick i alla fall träffa hela släkten. Jag tror att det inte ansågs lämpligt att barnen var med. De ska ju helst inte delta i livets gång utan begränsas till barndomens värld liksom unga människor tydligen inte ska bli vuxna utan bete sig som tonåringar långt över trettio !

Anonym, 01:44, 3 juni 2012. Anmäl

Sylvie: angav denna någon skälet till att det skulle vara olämpligt att barnen närvarade vid begravningen? Jag har märkt att en del tycker att barn ska "skonas" från begravningar. Jag håller dock inte med om det - döden är ju en del av livet och det blir inte bättre av amn man försöker låtsas som om det inte vore så.

Misan, 21:42, 2 juni 2012. Anmäl

Mina barn, 8 och 12 var närvarande vid deras gammelmorfars begravning (de hade träffat honom flera gånger). De var klädda i ljusgrått och vitt. Jag har inte hört något om klädseln men någon tyckte att deras närvaro inte var lämplig (jodå de var lugna och fina hela tiden).

Sylvie, 13:36, 2 juni 2012. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: @M 16.46 1 juni: Barn har sällan svarta kläder, det är ovanligt av flera skäl - och barn växer vilket gör det onödigt att köpa svarta nya kläder som de inte kan använda senare. Svartklädda barn är också beklämmande att se. Om en tioåring har delvis svart klädsel vid en närståendes begravning är det givetivis korrekt, men det är fortfarande inte förväntat eller nödvändigt för konvenansens skull. Men en sorgsvartklädd baby - nej.

Magdalena Ribbing, 08:17, 2 juni 2012. Anmäl

Varfør ska man inte klæ barn i svart vid begravningar...?

M, 16:46, 1 juni 2012. Anmäl

När jag var 8 år gick min farmor bort (för 20 år sen), och jag kommer ihåg att jag hade en vit blus och svart kjol på mig. Jag har senare i livet bevistat andra begravningar där barnen varit klädda på ungefär samma sätt. Har aldrig reagerat på det. När det gäller barns klädsel på olika högtider tycker jag det vettigaste är att köpa såna kläder som kan användas även i andra sammanhang. En vit blus kan man ju ha stor användning för även på "glada" tillställningar, och en svart/mörkblå kjol får man ganska billigt på någon av de stora klädkedjorna.

Lorekäl, 10:48, 1 juni 2012. Anmäl

När min pappa begravdes i höstas var dottern 9 månader. Hon hade på sig en mörkblå jeansklänning med veckad kjol och rosa tröja+ matchande strumpbyxor under. Jag tycker absolut inte att din dotter ska behöva ha svart på sig om hon inte själv vill. Dina kläder låter jättefina. Jag beklagar sorgen för övrigt!

Saralito, 08:19, 1 juni 2012. Anmäl

Men nu använder ju barn ofta svarta kläder annars, vore det så märkligt att en flicka hade en svart kjol eller klänning på begravning? Inte så att det är nödvändigt, men ändå ok?

Anna, 16:16, 31 maj 2012. Anmäl

Umgängesslut?

Fråga: Fick just ett sms från en f d kollega som jag inte har hört av på nästan ett år. Vi umgicks lite då men när vi inte längre hade en naturlig kontaktyta i form av gemensam arbetsplats rann umgänget ut i sanden. Nu skrev f d kollegan att hon tyckte att jag tog avstånd från henne och ville ha en förklaring. Hur bemöta det? Tacksam för tips.

Svar: Tråkigt läge. Som jag tolkar din fråga är din f d kollega sur för att du inte har hört av dig. Är det så verkar din f d kollega lägga kontaktbördan helt på dig. Har hon försökt ringa-mejla-sms:a dig under denna tid?

Bara om hon har försökt få kontakt och du inte har svarat alls har hon anledning att fråga dig varför, och då kanske du har ett skäl, exempelvis att du har haft fullt upp privat och jobbmässigt och inte hunnit med något därutöver, eller vad det nu kan vara. Eller om du vill bli av med henne som vän, sms:a att du uppskattade den kontakt ni hade som kolleger en gång men att du nu när ni inte är kolleger längre tyvärr inte har tid med fortsatt umgänge.

Annars, om varken du eller hon har tagit kontakt med varandra, kan du ju helt enkelt sms:a till henne och säga att du inte alls har önskat ta avstånd från henne, men förmodade att hon hade mycket att göra eftersom hon inte hörde av sig. Det finns faktiskt inte så få människor som förväntar sig att andra alltid ska söka upp dem medan de själva inte ska behöva ta något initiativ.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (28)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 28

Varför göra en sån stor grej av det? Hon kände antagligen vänsap för dig och tyckte ni hade kul ihop o då är det ju så klart att hon undrar över varför du har dragit dig undan. Tycker det är bra av henne att våga fråga dig! Varför kan ni inte bara vara vänner och ses när ni ses och ha trevligt ihop? Kvinnlig vänskap har så lätt för att bli alltför komplicerad. Man lever bara en gång och det är väl trevligt att ha vänner?

Anna, 21:16, 4 juni 2012. Anmäl

Om inte du tog avståndet från henne så är det dags att ta upp kontakten igen. Man behöver inte jobba ihop för att träffas. Jag träffar mina fd arbetskompisar sedan 25 år tillbaka.

Anonym, 11:28, 3 juni 2012. Anmäl

Jag förstår inte riktigt varför FS mailar in en sån här fråga till just den här spalten? Det är väl strongt gjort av henne att vända sig till dig och fråga dig rent ut! Så har jag oxå gjort om nån bara dragit sig undan o jag har blivit osäker. Det låter som om ni har haft någon form av vänskap som hon kanske, märkligt nog, saknar eller undrar vad som hände. Vad du ska svara kan ju bara du veta. Svara såsom du själv skulle ha velat haft för svar om du varit i hennes sitaution.

ofelia, 18:36, 2 juni 2012. Anmäl

@Polly, 16:14, 31 maj Jag håller verkligen med dig! De tidigare arbetskamrater som man tyckt om kan man gott luncha med då och då. En stunds småtrevligt skvaller om vad som hänt är alltid uppiggande. Inte betungande på något sätt, utan ett otvunget sätt att hålla relationen vid liv.

YaYa, 09:35, 2 juni 2012. Anmäl

@Polly 16.14: Å vilket bra svar!

ak, 04:39, 1 juni 2012. Anmäl

"tagit av stånd från dig" är en kulig särskrivning

D, 17:21, 31 maj 2012. Anmäl

Varför dumpa någon man uppenbarligen har haft kul med? Kan man inte offra t ex två luncher per år eller liknande på någon som uppenbarligen tycker om en tillräckligt för att vara ledsen för att umgänget har runnit ut i sanden? Det verkar direkt grymt att "göra slut" per SMS, även med en bekant. Gör man det har man i och för sig varit ärlig, men har å andra sidan sannolikt skaffat sig en fiende. Inte skulle man tala väl om någon som gjort något så sårande. Kollegan kan ju faktiskt dyka upp i framtida yrkesliv. M:s förslag är det bästa, "jag uppskattar verkligen allt roligt vi gjort under åren, men så som min liv ser ut nu är det jättesvårt att hinna ses när vi inte längre jobbar tillsammans". Ärligt, utlovar ingenting, men inte elakt. Magdalenas svar låter däremot som om det kommer från en snorkig person som utnyttjade ens sällskap för att det var bekvämt när man jobbade tillsammans, men därefter inte tycker att man är fin nog. Även ni som tycker att det har varit bra att få raka svar uttrycker knappast någon sympati för den som har givit er dem.

Polly, 16:14, 31 maj 2012. Anmäl

Det var alltså inte vad du gjorde så mycket som resonemanget jag klagade på :).

Camilla, 15:43, 31 maj 2012. Anmäl

@K Nja, jag menade inte att du borde sluta höra av dig eller nåt sånt, utan bara att det kändes meningslöst att meddela någon att man inte var intresserad av envägskommunikation, men sedan fortsätta att upprätthålla en kontakt som bara kan beskrivas som sådan. Att sedan påstå att personerna i fråga som inte hör av sig är dåliga på att upprätthålla kontaktnät, bara för att de inte håller kontakten med mig, kändes också lite fel. Oftare är det väl så att de upprätthåller ett annat kontaktnät :).

Camill, 15:42, 31 maj 2012. Anmäl

För mig spelar ingen roll vem som tar intiativet jag eller de ! Viktigaste är att ha kul tillsammans och skaffa en fet kompiskorg !!! Alla är välkommna till min vänskap ))

Anna Armenian, 15:32, 31 maj 2012. Anmäl

Svärmorsproblem?

Fråga: Mina svärföräldrar anser sig vara ”förnäma.” De umgås ofta i kretsar där det krävs att man behärskar sociala normer väl. Jag har en annan bakgrund men har försökt att böja mig efter deras önskemål i flera år. Klär mig vad som anses ”normalt” och propert och har tränat på bordsskick med mera. Ändå blir jag ofta utesluten från deras fina middagar då flera av deras bekanta är inbjudna och min sambo blir bjuden men inte jag. Jag tycker det är en väldigt tråkig inställning då jag och min sambo varit förlovade i flera år och jag kommer från en familj där alla alltid är välkomna.

Nu ska jag ha en formell tillställning på en dyr restaurang då jag tar en akademisk examen. Jag har bjudit in mina svärföräldrar och skickade ut inbjudningskort där det klart och tydligt stod ett klockslag och adress till restaurangen och att det är en examensmiddag som vi bjuder gästerna på, och ett o.s.a datum. Mina svärföräldrar svarade att de kommer. Nu en vecka innan bjudningen har min svärmor blivit bjuden till en annan person på mottagning samma dag och tid som min examensmiddag och hon räknar med att gå till den bjudningen. Hon har meddelat min sambo att han ska ändra tiden för vår bjudning för att hon ska kunna gå på båda tillställningarna. Hon har inte talat med mig.

När jag fick reda på detta så blev jag oerhört ledsen och arg. Jag försöker verkligen att bita ihop och göra dem till lags och följa deras sociala normer. Men när jag bjuder, då existerar inte etikettregler och sociala normer. Att hon sedan vill komma så mycket försent för en annan fest som hon fått reda på långt i efterhand efter att ha tackat ja till min känns väldigt oförskämt och gör mig ledsen. Hur skall jag tala om för henne att hennes beteende inte är acceptabelt?

Eller är det okej att bete sig på detta vis och förväntas jag som värdinna tillmötesgå min gäst?

Svar: Vilken illa uppfostrad svärmor du har! Att bjuda sin son utan hans fästmö på middagar eller andra tillställningar är totalt fel och riktigt dålig stil, så gör inte en människa med normal hyfs. Inte heller en person som anser sig behärska så kallade sociala koder. Du har helt rätt som anser att din svärmor har en tråkig inställning – inte bara tråkig utan direkt pinsam.

Nu har du bjudit dina svärföräldrar, generöst nog, på din examensmiddag och din svärmor har inte bättre koll på vad som är acceptabelt och god stil än att hon medvetet tänker komma försent minst en timme. Du behöver inte alls tillmötesgå henne. Be din sambo, han är ju hennes son, att säga att hon naturligtvis har sin rätt att prioritera ett annat kalas. Han kan lägga till att ni två accepterar att hon avstår från din fest. Föredrar hon den andra bjudningen så ska hon lämna återbud till dig nu, då slipper ni ju utgiften för hennes kuvert.

Är din beskrivning rättvis så beter sig din svärmor oförskämt och sorgligt ouppfostrat. Den som uppför sig rätt är du som anstränger dig att anpassa dig, och som bjuder din svärmor på din examensfest trots hennes tråkiga fasoner mot dig.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (50)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 50

Herregud! Redan på barnkalasens tid för otaliga år sedan var det ju totaltabu att tacka nej till ett kalas som man redan tackat ja till med motivet att man hellre vill gå på ett kalas som, underförstått, är roligare men som man blivit inbjuden till senare. Det gällde då att hitta på något annat samt hoppas att inte någon skulle upptäcka att man varit på ett annat kalas. Att be någon annan flytta sitt kalas var (och är) ännu mer otänkbart.

Sedan barnsben, 16:02, 4 juni 2012. Anmäl

Nu vet vi inte om sambon går på de fiiina familjefesterna men om han gör det, samla ihop ett gäng med väninnor och ett gäng "toyboys" och passa på att partaja rejält. Jag kan lova att ha antingen slutar att gå ensam alternativt bryter förlovningen och i det senare fallet så är det ingen direkt förlust.

Motwall, 15:07, 4 juni 2012. Anmäl

"Johan" och "nu särbo" - håller med er båda!

Anonym, 18:16, 3 juni 2012. Anmäl

Ack ja känner så väl igen mig i detta! Men har nu flyttat från sambon för ja jag orkade inte mera med svärmodern och dennas påhopp och så vidare. Att aldrig få följa med på olika evenemang är tärande eller så som i mitt fall även aldrig bli uppmärksamad på födelsedagar eller liknande men de/hon i sin tur kräver både det ena efter det andra. Mitt råd till andra i lknande situation - flytta! eftersom det aldrig blir bättre hur mycket man än önskar en förbättring. En oklippt navelsträng förblir oklippt!

nusärbo, 17:09, 2 juni 2012. Anmäl

Hur är man när man betecknas som "förnäm"? Svärmodern verkar då sannerligen inte vara särskilt förnäm eller ens "förnäm", åtminstone är hon inte förnämlig.

Undrar, 17:41, 31 maj 2012. Anmäl

Det är ju helt obegripligt hur sambon kan acceptera att han blir inbjuden men inte FS till släktmiddagar. Där kan man tala om etikettsbrott. Självklart ska FS ha bordsplacering på restaurangen. Svärmor får helt enkelt acceptera att sitta på kanten längst ut, om hon inte har vett att tacka nej. (Tur att man själv har en underbar svärmor...)

Ingemar, 13:38, 31 maj 2012. Anmäl

Mycket bra svar från MR! Anser, liksom övriga, att det är dags för din sambo att sätta ner foten gentemot sin besvärliga mamma. Själv har jag en svärmor som inte respekterar sin sons relation med mig, trots att jag aldrig varit annat än korrekt och trevlig mot henne. Hon vill ha sin sons odelade uppmärksamhet, punkt slut. Min man har slutligen insett att hennes beteende inte är i sin ordning och har börjat sätta ner foten. Själv undviker jag umgänge med henne så gott det går eftersom jag helt enkelt känner mig illa till mods i hennes sällskap. Har helt enkelt slutat "bita ihop" och tycker att du också ska göra det, stå upp för dig själv och var stolt över den du är. Lycka till!

Anna, 09:55, 31 maj 2012. Anmäl

Varför ens bjuda svärmodern? Så som hon har betett sig mot FS flera gånger så skulle jag anse att svärmodern valt bort FS. I FS läge hade jag bara sagt till mannen att hans mamma inte verkar vilja umgås med mig. Så då slipper hon det för all framtid.

Anonym, 03:34, 31 maj 2012. Anmäl

Förstår inte riktigt, svärfar har ju redan tackat ja, så han kommer väl?

Kurre 2, 00:20, 31 maj 2012. Anmäl

Instämmer helt med signaturen kvilan. Genomför examensfesten utan svärmor, naturligtvis, men ta också ett ordentligt samtal med sambon som egentligen borde ha gjorts för länge sedan. Om han inte kan säga ifrån på skarpen till sin mor och visa att han prioriterar Dig så bryt för guds skull relationen, hur bra ni än har det idag. Du får leva i en mardröm om du ska vara ihop med en "man" som är så undergiven sin mor, och dessutom en --sådan-- mor. Lämna honom och hans mor åt sitt öde medan tid är!

Johan, 23:46, 30 maj 2012. Anmäl

Matimun-pratare?

Fråga: Jag kämpar med att lära mina barn normalt fint bordskick, t.ex. påminner jag ofta om att inte prata med mat i munnen.
Inte minst för risken att sätta maten i halsen. Ibland råkar jag ut för att närstående vuxna pratar oavbrutet med mat i munnen
när barnen är med.

Jag vet inte hur jag ska hantera detta. Ska jag säga till personen och i så fall genera densamme inför barnen
eller ska jag ta det i enrum? Eller räcker det med att fortsätta prata med barnen om hur jag förväntar mig att de ska agera vid
matbordet.

Svar: Ett bra bordsskick har man nytta och glädje av hela livet. Jättebra att du lär dina barn att äta snyggt.
Men när dina närstående vuxna avviker från det du lär dina barn kan du knappast säga till om detta i andras närvaro utan att vara ohövlig.

Men du kan göra två saker: Först förklara efter måltiden i ensamhet med dina barn att X pratar med mat i munnen, men det är inte så bra, så det ska barnen låta bli. Sedan vänligt säga till X när ingen annan hör på och förutsatt att ni verkligen är just närstående, att du kämpar med bordsskicket för barnen och du skulle bli så glad om X inte pratade med mat i munnen, eftersom du håller på att lära barnen att det inte är korrekt. Sagt i en vänlig ton till en som är närstående borde det inte tas illa upp – det är ju bedrövligt och oaptitligt med mat-i-munnen-pratare men dessa vet inte alltid om det.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (31)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 31

När man läser frågorna till den här spalten får åtminstone jag mig en obehaglig tankeställare över hur bakfalska och fördömmande en del människor är! De försöker att göra om andra vuxna människor till att göra prick precis exakt som dom vill att det ska vara! Och ve den som inte håller måttet! Den ska frysas ut, den bryter man kontakten med bara sådär eller förfasar sig över inför andra. Jag är glad att jag blev uppfostrad till en socialt välfungerande varelse där det absolut viktigaste var att ödmjukt inse att alla människor är olika. Vill man ha det exakt som man själv vill måste man nog välja att leva ensam. Både för sin egen skull men även för andras!

Mia, 21:29, 4 juni 2012. Anmäl

Håller med anonym. Lär barnen bordsskick och goda vanor men gör ingen större sak av det. Alla är och förblir olika och det finns faktiskt betydligt värre saker att oroa sig över o reta sig på än folk som pratar med mat i munnen. Är man vuxen dvs mogen så tar man INTE upp en sån grej inför någon annan. Där går gränsen! Jag råkade luta en penna mot munnen en gång när vi satt några stycken vid bordet och en person som jag inte kände sa ifrån med sån avsmak i rösten. Jag glömmer det aldrig! Då var jag i en känslig ålder. Idag hade jag sagt ifrån.

Mimmi, 21:22, 4 juni 2012. Anmäl

En arbetskamrat till mig brukar alltid prata med mat i munnen och han smackar hemskt också. Ibland lägger han näsan i sin smörgås också och har sedan rester av smör och pålägg i näsborrarna. Jätteäcklingt. Värst var dock en kvinna i chefsposition som jag arbetade med en gång i tiden. Hon pratade hela tiden med mat i munnen och så pass mycket att maten ramlade ut ur munnen ibland. Gräsligt. Kanske en ärftlig sak. Undrar hur hennes barn och man uppförde sig.

Sonora, 04:16, 3 juni 2012. Anmäl

Farmor: Tack för en söt historia! En sådan tillsägelse MÅSTE man ju bara lyda!

Maja Grädddnos, 00:48, 3 juni 2012. Anmäl

Katastrof, folk som pratar med mat i munnen, jorden går under; elände och fördärv! Att barn ska behöva växa upp i miljöer där det sker - ve och fasa! Vart har vårt samhälle tagit vägen egentligen? Total moralisk dekadens...

Elof, 17:06, 2 juni 2012. Anmäl

Barn är smarta nog att förstå att alla inte gör på samma sätt. Fortsätt prata med barnen om hur du förväntar dig att de skall uppföra sig. Om de tar upp ev vänner som gör på annat sätt behöver du bara säga "Ja, så uppför h*n sig men så gör vi inte i vår familj. Här pratar vi inte med mat i munnen." Det viktiga är att du inte gören stor affär av andras i dina ögon felaktiga beteende. Om du är trygg, lugn och konsekvent i ditt budskap så kommer barnen göra som du säger. I alla fall tills de är i tonåren :-)

Anonym, 21:49, 31 maj 2012. Anmäl

Kanske off topic: Mitt då treåriga barnbarn spände sina ljusblå i mig och sa på sin breda skånska: "Man får inte lov att prata med mat i munnen. Skärp dej, farmor!" Så det gör farmor sen dess.

Farmor, 15:58, 31 maj 2012. Anmäl

Har i 30 år försökt få en person att inte smacka och äta med öppen mun. Tror att det kan vara ärftligt. Andra i den familjen gör samma sak.

Taggbusken, 15:52, 31 maj 2012. Anmäl

Det finns en massa betydligt viktigare saker för FS att fokusera på som förälder än att få folk i vänskapskretsen att ha korrekt bordsskick. Det går inte att ställa i ordning en perfekt värld åt sitt barn, där det inte finns några problem eller motsägelser. Barnet kommer att få se en hel massa saker som kommer att väcka frågor, fokusera på hur man ska besvara dessa frågor istället - tex hur man ska förklara för barnet den dag man möter en tiggare. Jag tycker att man i möjligaste mån ska undvika att anmärka hur vänner och släktingar beter sig runt ens barn. Spara det tills när det verkligen behövs! Bordsskick kan barnet lära sig ändå.

Jena, 19:45, 30 maj 2012. Anmäl

Jag gissar att Tove skojar här, ingen tror väl att det är trevligt att prata illa om andra får man hoppas! Risken är för övrigt uppenbar att den andra personen bara tycker att du är dum i huvudet som insunierar att hen är ouppfostrad. Du är det definitivt om du gör så.

Anonym, 17:57, 30 maj 2012. Anmäl

Normalbaby?

Fråga: I februari fick vi en underbar liten dotter och när hon föddes var hon ”normallång” och hon växer som hon ska enligt sin tillväxtkurva.

Problemet blir när vi träffar folk som har inte sett henne tidigare som säger ”vad stor hon är!” och att hon inte ser ut att vara bara 3,5 månader. Detta gör mig ledsen, även om jag förstår att det är väl menat. Och kommentarerna handlar ju om hennes storlek och inte om vad hon kan för sin ålder.

Jag är själv rätt lång och fick höra detta under hela min uppväxt, att hur stor jag fick uppleva hur omgivningen krävde mer ”mogna” handlingar av mig än det som motsvarade min ålder. Jag skulle naturligtvis vilja att hon får slippa det!

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta; jag har försökt att inte kommentera detta, ignorera, och vid ett tillfälle mumlade jag nåt om kurvor.
Finns det nåt bättre sätt?

Svar: Alltför många är obetänksamma och inser inte hur deras kommentarer kan uppfattas. De tror att de är vänliga och att de säger något fint, att en stor baby är välnärd och ser ut att må bra. Men att det är avsett som beröm hindrar inte att en relativt nybliven mor kan känna kommentaren som ett påpekande om att babyn är lite större än normalt, alltså lite ovanlig, och det kanske man inte vill.

Så ta det för det första som ett vänligt beröm, och orkar du inte göra det så säger du vänligt till den kommenterade personen: ”ja, visst är hon perfekt, precis enligt längdkurvan”.

Kommer det någon mer ogenomtänkt kommentar om storleken säger du ”hon brås på mig, det där fick jag höra hela min uppväxt men jag blev inte kortare för det”.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (53)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 53

FS får väl sätta upp en skylt på barnvagnen med anvisningar på hur man ska ge komplimanger utan att kränka FS. Till exempel: "TILLÅTNA ADJEKTIV: Fin, underbar. OTILLÅTNA ADJEKTIV: Stor". Annars måste man ju vara tankeläsare för att veta exakt vad FS vill höra.

Anonym, 18:40, 4 juni 2012. Anmäl

@FS Det kan man naturligvis önska sig, men nu är det ju uppenbarligen inte så att alla säger så, och då är väl det vettigaste för en själv att konstatera att "OK, de menar med extremt stor sannolikthet inget illa, och de har med ännu större sannolikhet ingen aning om hur stor en baby i den här åldern *borde* vara". Det är ju många kommentatorer här som vittnar om att de haft ovanligt små bäbisar och folk ändå kommenterat om hur stora de är :). Njut av din vackra lilla dam, och försök att ta kommentarer så positivt som möjligt, kort sagt :). Om någon är så löjlig att den *faktiskt* menar något illa med att kommentera hennes storlek förtjänar det iaf inte ens att bemötas. Glad sommar!

Camilla, 14:45, 4 juni 2012. Anmäl

Tack, Magdalena för ditt svar! Till de som kommenterar och tycker att jag är lite hormonell-fånig: Men varför kan man inte säga: vad fin/underbar hon är istället? varför måste man gå på storlek direkt? Dessutom säger många att man inte har en aning eller kommer ihåg hur stora resp. små barn ska vara i den åldern. Många som kommenterade missade också att sådana kommentarer får vi _första_gången de träffar oss. Jag har inga problem med kommentarer vad stor hon har _blivit_! ...Och jag ska försöka göra allt jag kan för att inte projicera mina komplex över henne.

FS, 09:02, 2 juni 2012. Anmäl

Att vara lång är ju avundsvärt, inte är det ovanligt heller, varje generation blir ju längre och längre. Kommentaren "oj vad han/hon vuxit" är klassisk eftersom barn växer så fort att det faller sig naturligt att spontant säga just så.

1.82, 22:05, 31 maj 2012. Anmäl

Det finns statistik på att långa personer är mer framgångsrika, tjänar mer och annat positivt. Och män verkar ju inte ha nåt emot långbenta tjejer heller, så hur man kan se det som något negativt är rätt svårt att förstå. Själv tyckte jag det var jobbigt som 13 åring att vara 1.75, men det gick över något år senare när man insåg fördelarna...

Sara J, 21:45, 31 maj 2012. Anmäl

Snacka om att plantera sina egna små nojor hos sitt barn! FS, tagga ner och ta sådana kommentarer som ett gott betyg på att du tar väl hand om ditt barn, att hon växer som hon ska. För tänk om hon inte växte, då skulle du verkligen ha något att oroa dig för.

Ojoj, 17:43, 31 maj 2012. Anmäl

Som tidigare påpekats: när man inte har egna små barn blir man helt paff över hur stora vännernas barn är varenda gång man träffar dem. Jag säger jämt det till mina vänners barn när vi ses, och de är MINDRE än jämnåriga barn. För mig är de ändå stora, mycket större än förra gången jag såg dem. Man ska akta sig att ta illa upp för saker som faktiskt inte är förolämpningar. Barn växer. Barn blir större. Faktum. Alla har sina nojor, man gör bäst i att försöka att inte gräva ner sig i dem och att ta det som går som en komplimang i stället för en förolämpning (mest för sin egen skull). Önskar FS lycka till med att komma över sitt (kanske onödiga) barndomstrauma!

KA, 13:07, 31 maj 2012. Anmäl

För oss som inte har barn och inte minns hur våra syskon växte osv så... Ja, jag kan ju tycka att en 3, 5 månaders bebis har vuxit ENORMT mycket och man försöker liksom räkna ut hur liten bebisen var när den kom ut för inte kan den varit SÅDÄR stor osv. Så en komplimang är det också men lika ofta ett OJ VAD STOR, dvs man blir nästan förvånad och gapar över det fantastiska i att en människa kan växa så fort som den faktiskt gör. Naturen gör underverk.

Elin, 11:33, 31 maj 2012. Anmäl

De som säger att bebisen är stor, menar det som en komplimang. Såvida inte personen i fråga arbetar på BVC är det ganska osannolikt att de kan avgöra om bebisen ligger under eller över kurvan för sin ålder. Ta det med en nypa salt och var glad att hon är stor och frisk! När det gäller bebisar är det helt enkelt rätt fascinerande hur de växer (de dubblerar sig ju på några månader) och det är nog bara att inse att folk kommer att kommentera storleken. När det gäller större barn som förstår vad man säger, så tycker jag att man kan vara försiktigare med vad man säger, men antagligen lär inte folk kommentera på samma sätt. Jag själv var stor för min ålder (inte särskilt kul när någon trodde jag var pappas fru och mamma till lillebror när jag bara var 13!) Därför aktar jag mig noga för att kommentera storleken på äldre barn.

Jena, 19:34, 30 maj 2012. Anmäl

FS har ju uppenbarligen inte bearbetat sina egna problem från sin barndom. Men det är ingen ursäkt för att ta ut sina nojor på andra människor som bara försöker komma med en komplimang. Terapi kan kanske hjälpa.

Anonym, 18:03, 30 maj 2012. Anmäl

Kaffetvång?

Fråga: Jag har aldrig i mitt liv druckit kaffe och tänker inte heller börja. Men de flesta människor dricker ju kaffe, vissa ganska mycket till och med. Eftersom jag inte dricker kaffe har jag ju inte heller kaffe hemma i skafferiet i normala fall. Inte heller brukar jag dricka mjölk. Min fråga är: måste jag alltid ha kaffe och mjölk hemma, så att mina kaffedrickande vänner och bekanta kan få sin ”drog” (ironi) när de hälsar på mig?

Jag tycker det är konstigt att man förväntas bjuda på kaffe även om man inte dricker det själv. Inte brukar väl judar servera fläsk åt sina icke-judiska vänner, eller vegetarianer bjuda på kött, eller nykterister servera alkohol? Visserligen avstår jag från kaffe enbart för att jag tycker det smakar illa, inte av några religiösa eller etiska skäl. Men jag har på känn att folk skulle reagera ifall jag bjöd in till fest och bara serverade goda fruktjuicer eller lemonad. Är det bara jag som är konstig, eller finns det några etikettsregler kring det här?

Svar: Du måste inte bjuda på något som du inte gillar själv. Som värdperson är det du som bestämmer. Samtidigt är det ditt åtagande att skapa bästa möjliga trevnad för de gäster du bjuder. Och kaffe är en så vanlig sällskapsdryck att uteblivet kan det nog kan förvåna en aning.

Enklast är väl att ha en burk frystorkat kaffe hemma och en liten förpackning med mjölk som har lång hållbarhet. Då får de kaffesugna vad de vill ha och du beter dig som en generös värdperson.

Passar inte det förslaget så tycker jag att du vänligt ska säga till de som tänker gästa dig ”välkommen, bara så att du vet dricker jag inte kaffe och inte mjölk heller, men jag har jättegoda teer, som du säkert kommer att gilla.”

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (98)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 98

Jag måste då inte ha kaffe överallt och vill man bjuda mig på något föredrar jag mat framför fika. Lika lite förväntar jag mig vin el öl till maten utan tycker vatten el annat är lika gott. Man kan inte förvänta att alla har allt man gillar, kanske blir man bjuden på nåt nytt som är gott?

E, 16:19, 5 juni 2012. Anmäl

[...] vi däremot ingen förklaring på. Kanske beror det på att många blir, eller tror att de blir, mer eller mindre beroende av kaffe vilket inte är lika vanligt när det kommer till te. De inbitna te-drickarna kommer [...]

Te med smak av sommar | Tea-circle (Webbsida), 13:08, 5 juni 2012. Anmäl

Camilla, visst, jag förstår vad du menar. Men det är där jag frågar om folk inte känner människorna som kommer på besök. Om man vet med sig att många man känner dricker t ex kaffe, kanske man själv kommer på att det kan vara en bra idé att ha kaffe hemma - även om det bara är frystorkat - ifall någon kommer hem till en. Och om man lever i en kultur där en viss dryck är "standarddrycken" kan det vara en bra idé att ha just den hemma. I Turkiet vore det té, i Ryssland vodka, i Tyskland öl och i Sverige kaffe. Sen är det upp till var och en att dricka eller att avstå.

Ernst, 01:34, 3 juni 2012. Anmäl

Elin, jovisst, vi är nog olika. Om jag skulle säga att du ju kan bjuda dina olika vänner på vatten, skulle du antagligen då invända att det inte är så lätt: några vill ju ha kranvatten, andra vatten med mycket kolsyra, åter andra mineralvatten utan kolsyra, medan en del kräver vatten med måttlig kolsyremängd - för att inte tala om dem som vill ha mineralvatten med citron-, apelsin- eller ingefärssmak. Och du själv kanske bara dricker mongoliskt, garanterat kalkfritt vatten? Livet blir så komplicerat som man gör det...

Ernst, 01:26, 3 juni 2012. Anmäl

Självklart bjuder man väl på kaffe även om man inte dricker det själv. Däremot verkar det inte lika självklart för alla att ha tepåsar till gäster som inte dricker kaffe, en del verkar tycka att man kan dricka kaffe för att alla andra gör det. Det glöms bort att man kan ha hälsoskäl,man kan ha magkatarr eller hjärtat kan påverkas.

TSK, 10:03, 2 juni 2012. Anmäl

Ernst, jag skulle vara bekymrad om 80% av gästerna vore mer intresserade av min jägermeister än av mig. Fast där är vi olika också, det är ju inte heller ett problem för alla =) Tycker det blir dyrt att hålla på och köpa allt som alla vill ha jämt, men så har jag ju också vänner som är nykterister, icke nykterister, som går på dieter, som är veganer etc...

Elin, 16:25, 1 juni 2012. Anmäl

@Ersnst Det är för att de flesta diskuterar frågan huruvida man generellt sett bör ha kaffe hemma, i händelse att någon kommer och hälsar på, snarare än kaffe i samband med en middag man bjudit in till.

Camilla, 15:29, 1 juni 2012. Anmäl

@Åsa S., 18:52: Några kaffedrickare jag känner mår faktiskt dåligt om de inte får kaffe. Det beror på att kaffe är en drog och om man är van att dricka mycket och starkt kaffe kan man få rejäla abstinensbesvär om man tvingas vara utan. En vän till mig blir direkt elak om han är utan kaffe för länge. Får han sedan kaffe blir han from som ett lamm. Där kan man snacka beroende!

Paulina, 08:53, 1 juni 2012. Anmäl

Många mycket egendomliga kommentarer här. Känner folk inte människorna de bjuder hem? Bjuder de bara in folk för att de måste? Vad är det för inställning att bjuda in folk - på middag? - och sedan bestämma spontant att man inte "är sugen på" alkohol och bara servera saft? Hur svårt är det att veta vad folk runt omkring en antagligen dricker? Om man bjuder på middag är kommer över 80% av de närvarande bli nöjda om det finns vin, öl och vatten. Efter maten skulle väldigt många ta en kopp kaffe. Hur svårt är det att fixa det? Men naturligtvis kan ingen förvänta sig att bli betjänad som på krogen om man kommer hem spontant till någon. Talar ni inte med era medmänniskor?

Ernst, 00:47, 1 juni 2012. Anmäl

@ Anonym, 13:56 Vad jag menade var argumenten som kretsade kring att folk mår dåligt om de inte får kaffe, och att man av det skälet måste ha kaffe hemma, ungefär som om det vore medicin, och inte det som du skriver, att folk tycker att det är trevligt om det finns. På vissa kommentatorer låter det som om de aldrig skulle gå hem till en person som inte har kaffe hemma för då skulle de kanske dö, och det var det jag reagerade på.

Åsa S., 18:52, 31 maj 2012. Anmäl

Bröllopssari?

Fråga: Jag har en fråga angående klädsel på bröllop. Jag är indiska och är således van vid att kvinnor bär ett klädesplagg som kallas sari vid festligare tillfällen såsom bröllop. Jag är själv bjuden till ett bröllop nu i sommar och har några frågor angående klädkoder och saris. Till vilken klädkod kan kvinnor bära saris på svenska bröllop? Är det ens korrekt att bära en sari på ett svenskt bröllop?

Svar: Sari är ett vackert plagg som för den med indisk bakgrund passar till alla slags klädkoder på bjudningar. Det blir perfekt att du har en festfin sari på bröllopet, korrekt och stiligt.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (20)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 20

Som jag har förstått det så bär (oftast) bruden röd sari vid sitt bröllop, men en röd sari kan även användas vill andra tillfällen, oftast mest gifta kvinnor som bär rött (är de änkor "får" de inte längre bära rött däremot). Så rött är helt normalt och en vanlig färg att bära... däremot är väl en bröllopssari betydligt mer utsmyckad vanligen och bruden har mycket smycken mm så man kan inte missa vem bruden är... :)

Alexandra, 19:47, 30 maj 2012. Anmäl

En följdfråga, ska man undvika nån viss färg på sarin? Vit verkar ju osmart, hur är det med röd? Jag har hört att den som bär en röd sari har legat med brudgummen i Indien. Jag skulle verkligen inte vilja sända ut såna signaler. Är detta en spridd uppfattning?

Soffliggaren, 16:57, 30 maj 2012. Anmäl

@Anonym, 20:48 Att ingen bar vit sari på ett bröllop berodde nog på att vitt är sorg-färg i Indien, inte att de inte ville konkurrera med bruden. Men jag förstår att det måste ha varit oerhört vackert med alla människor i färglada saris.

Anonym, 16:29, 29 maj 2012. Anmäl

En Indiska som har en sari ser helt rätt ut på ett Svenskt bröllop. En Svenska som bär en sari på ett Svenskt bröllop utan att ha en stark anknytning till Indien kan förundra...

Christina GVA, 15:11, 29 maj 2012. Anmäl

Det är ju inte alls ovanligt att gäster har en intressantare klädsel än brudparet. Folkdräkten är ett lysande exempel. En folkdräkt från dalarna mot en enkel vit klänning går ju inte att jämföra. Det är ju knappast så att gästerna kommer flockas kring FS istället och beundra henne. Det viktiga är att man inte klär sig finare rent klädkodmässigt. Är det kavaj så kommer man inte i aftonklänning. Att däremot vara vackert klädd enligt klädkod och sticka ut lite - varför inte?

Rebecca, 10:46, 29 maj 2012. Anmäl

@ Jonas 54sthlm. Förlåt, jag måste ha varit otydlig. Vad jag menade var att om jag var i FS:s situation, alltså att om jag var indisk och skulle gå på ett svenskt bröllop, så skulle jag inte ha burit sari. Lika lite som om jag som svensk skulle samma kläder på ett indiskt bröllop som jag skullen skulle haft på mig på ett svenskt bröllop (oavsett om jag skulle känna mig mer hemma i det) , utan jag hade försökt klä mig så som de övriga gjorde. Om de bar sari så skulle jag bära sari.

Åsa S., 10:19, 29 maj 2012. Anmäl

Anonym: Skulle tro att majoriteten studenter som ansträngt sig nog att lyckas få biljetter till Nobelfesten också är så förtjusta i baler att de går 2-4 gånger om året i 4-5 år. (Efter balerna på morgonkvisten i U-A ser man dem sitta och äta korv o pizza vid gatuköken i sina klänningar och fracker.) Så du behöver nog inte oroa dig över att de skulle vara ovana vid kläderna. I övrigt är sari jättefint!

CvbT, 09:12, 29 maj 2012. Anmäl

Folkdräkter i Sverige är i och för sig ingen gammal företeelse, de flesta sk folkdräkter/bygdedräkter utvecklades av hembygdsrörelserna under 1930-talet. Så så urgamla är de typ not. Men de är liksom tex Sari, och frack m fl likställda med högtidsplagg.

Historiker, 01:00, 29 maj 2012. Anmäl

Åsa S, är du indisk? Annars är din kommentar tämligen OT. Frågan gäller en kvinna av indiskt ursprung som förmodligen känner sig väldigt hemma i sari. En fin sari är ett festplagg, finns inget skäl i världen att det inte skulle kunna användas i Sverige av en indiska! Helt ointressant vad en europé kan tänka sig att ha på sig i detta sammanhang.

Jonas 54sthlm, 22:18, 28 maj 2012. Anmäl

Ang sari och folkdräkt så har ju folkdräkten en gång i tiden varit vardagsplagg. Eller ja, det har ju alltid varit finkläder, men man hade ju samma sak, fast inte lika fint, till vardags. Så jag tycket absolut att det går att jämföra.

Myra, 21:23, 28 maj 2012. Anmäl

Namnensamrätt?

Fråga: Jag har ett litet dilemma angående min nyföddes blivande namn. Vi har länge gillat ett namn och nu skulle vi vilja ge vår nyfödda det, helst som tilltalsnamn. Problemet är en bekants femåriga barn har samma namn. Namnet är inte vanligt förekommande nuförtiden men inte heller påhittat. Min bekanta bor utomlands och vi träffas någon gång per år när de är hemma på besök. Jag talade om för henne att vi hade det namnet som förslag och hon blev väldigt upprörd, lite spydig, och vill hålla namnet för sig själv. Det känns obekvämt, ska vi välja ett annat av våra namnförslag i respekt till henne? Känns tråkigt att mitt barn ska gå undan för hennes fåfänga. Jag tror dock att vår vänskap kan ta slut om vi väljer namnet. Jag vet att ingen har ensamrätt på namn, men vad säger egentligen ”hyfset”?

Svar: Ojojoj! Låter fasligt pretentiöst av din bekant! Skulle du inte kunna ge ditt barn det namn du vill på grund av att någon som du ser någon gång per år har givit sitt barn just det namnet? Vad är det mer som du inte får göra? Klä ditt barn i något speciellt som denna väns barn har? Med all sympati för att föräldrar betraktar sina barn som underverk, vilket de är, förstår jag inte hur man kan inbilla sig att det namn man ger sitt barn därmed är förbehållet endast detta barn. Som du skriver har man inte ensamrätt på förnamn så länge man inte har konstruerat namnen själv och det har du ju inte. Kanske skulle det vara opraktiskt om namnet är mycket ovanligt och barnen är kusiner eller föräldrarna bästa vänner så att mötestillfällena naturligt blir väldigt många.

Säg till din vän att du har övervägt det här noga men inte ser något problem i att två barn med fem års åldersskillnad och med små möjligheter att mötas har samma förnamn.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (63)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 63

@hannapanna, 00:18, jag citerar @PerTore, 00:24, 30 maj. "Om människor bara kunde lära sig att man inte ska lägga sig i andras liv på det sättet. Du har inget att göra med vad dina vänner väljer för namn till sina barn. Lika lite som du har att göra med vad de har för kläder på sig, vad de äter eller inte äter eller hur mycket de tjänar. Lev era egna liv i stället för andras. Och den som vill använda ordet hen ska göra det medan de som inte tycker om ordet kan låta bli att använda det. Se så enkelt det kan vara!" Ja så enkelt kan det vara men tydligen inte för alla.

Gudrun, 07:48, 5 juni 2012. Anmäl

Nej, i det fallet säger man om man vill hen. Enklare än att säga han eller hon. Mycket praktiskt.

em, 10:23, 3 juni 2012. Anmäl

Vet man inte om det är en han eller hon säger man inte hen, man säger helt enklet han eller hon : )

hannapanna, 00:18, 2 juni 2012. Anmäl

Det viktiga i dag är att inte tvinga in barnet i en könsroll. Därför är det lämpligt att välja ett könsneutralt namn.

Mikael, 10:57, 31 maj 2012. Anmäl

Det är för det mesta inte roligt för barn att ha fullkomligt unika namn. Man kan lätt känna sig lite udda då.

P.P, 10:16, 31 maj 2012. Anmäl

Ett tag var de många föräldrar som valde det "unika" namnet Ronja på sina döttrar. Dvs alla tyckte att de valde ett unikt namn på sin dotter.

Paulina, 10:08, 31 maj 2012. Anmäl

". Som du skriver har man inte ensamrätt på förnamn så länge man inte har konstruerat namnen själv och det har du ju inte." Inte ens då har man ensamrätt.

Sensemaker, 13:13, 30 maj 2012. Anmäl

@PerTore, 00:24, ja tänk om det kunde vara så enkelt, vilken underbar värld. @Språkutvecklaren, 21:46, tack :)

Gudrun, 09:05, 30 maj 2012. Anmäl

Om människor bara kunde lära sig att man inte ska lägga sig i andras liv på det sättet. Du har inget att göra med vad dina vänner väljer för namn till sina barn. Lika lite som du har att göra med vad de har för kläder på sig, vad de äter eller inte äter eller hur mycket de tjänar. Lev era egna liv i stället för andras. Och den som vill använda ordet hen ska göra det medan de som inte tycker om ordet kan låta bli att använda det. Se så enkelt det kan vara!

PerTore, 00:24, 30 maj 2012. Anmäl

@Gudrun. Du har min röst! Jag håller med dig om allt. Jag höjer mitt glas och skålar för dig.

Språkutvecklaren, 21:46, 29 maj 2012. Anmäl

Superihejdande?

Fråga: En av mina närmsta vänner som jag brukar gå ut med på helgerna blir alltid väldigt full. Personen är en långt över 20 år och borde ha lärt sig sina gränser, men är inte alltför sällan väldigt påverkad redan vid 23-snåret. Det är pinsamt eftersom man alltid får ta hand om personen och framförallt be om ursäkt inför sina andra vänner. Men att säga ”du, du blir alltid pinsamt full” känns inte helt rätt heller (speciellt inte eftersom jag dessutom är ganska mycket yngre).

Självklart är det inte hälsosamt att bli så full så ofta så det känns som att man borde säga något av den anledningen också. Så min fråga är: vad ska jag göra?

Svar: Det är bättre att en nära vän säger till om fylleri än att det tigs bort.

Du kan när din vän inte är påverkad och ni är ensamma ta upp ämnet och vänligt säga ungefär ”du vet ju att du dricker för mycket när vi är ute, och det är inte vidare kul varken för dig eller mig, så jag tänkte föreslå att jag hjälper dig att säga nej till för mycket alkohol när vi går ut.”

Det kan hända att vännen blir sur och förnekar det överdrivna drickandet, det brukar de som är alkoholister, eller på väg dit, göra. Men då får du ha några exempel till hands på hur du har fått ursäkta din vän och hantera pinsamma situationer, och om igen säga att du gärna hjälper din vän att hålla sig rimligt nykter. Det kan du ju göra genom att du ser till att sitta/stå bredvid din vän och diskret uppmana “inte mer” eller något annat, ni kan ju komma överens om ett kodord kanske. Eller att ni är överens om att du har hand om även din väns pengar när ni går ut, och därmed kan hindra för mycket drickande.

Är det riktigt illa med vännens drickande tycker jag att du ska säga det rent ut. Föreslå att din vän skaffar professionell hjälp innan det är försent. Ta reda på några sådana telefonnummer och erbjud dig att ringa och beställa tid, och att gå med dit.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (37)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 37

@hallå: detta är helt utanför ämnet, men ordet "grammatikböckerna" finns inte heller i SAOL, använd ord som existerar för sjutton!

anna, 17:08, 30 maj 2012. Anmäl

En av mina närmsta kompisar drack för flera år sen väldigt mycket väldigt ofta och blev rätt så otrevlig. Till slut pratade jag med henom (i nyktert tillstånd) och sa att jag hade märkt att det ofta blev för mycket och att jag var orolig för henom. Det visade sig att hen faktiskt hade tänkt på detta själv och beslutade sig för att ta en vit månad. Efter det har det inte varit några problem. Nu är det såklart inte så här lätt för alla, men jag tror att det är bra att framför allt uttrycka att FS är orolig för sin vän.

Curly, 08:14, 29 maj 2012. Anmäl

@Misan - vi får väl se! I grammatikböckerna lär den i alla fall inte komma med. Ett substantiv är mycket lättare att inkorporera i ett språk än ett pronomen, det är milsvid skillnad på de två.

hallå, 08:13, 29 maj 2012. Anmäl

hallå: Hen kommer att komma in i SAOL - det är bara en tidsfråga. SAOL är nämligen deskriptiv och inte normativ och tar alltså med ord som folk använder, inte ord som folk "borde" använda. Snippa är liksom hen ett lanserat ord, numera med i SAOL. Genom att ständigt ta upp hen till diskussion bidrar du själv alltså till att hen kvalar in i SAOL.

Misan, 16:36, 28 maj 2012. Anmäl

@m jättebra kommentar!! tycker också att folk är lite väl pessimistiska och drar exempel där det inte har funkat!! sen tycker jag att @Pernilla s råd också är jättebra!! Prata, prata, prata och i nyktert tillstånd. det går inte att göra det på fyllan. Ta hjälp från olika organisationer som kan hjälpa med stöd osv. Jag har varit/ är i samma eller iaf liknande situation som FS och det jag gör är att jag pratar och förklarar hur jag mår, hur den som dricker framställer sig själv och vad detta kan leda till (psykiskt oss emellan, fysiskt - kroppen tar ju skada också). och om inte det hjälper får man faktiskt ställa ultimatum eller säga att man inte kan umgås med den när denne dricker då man själv mår dåligt av att se honom/henne bete sig på detta sätt. förhoppningsvis går det in.. jag önskar dig all lycka till och hoppas att det löser sig!

Anonym, 14:50, 28 maj 2012. Anmäl

Sluta berätta om era egna misslyckade försök att vända alkoholister som inte vill ha hjälp! Det är väl knappast uppmuntrande för FS. Vännen är kanske inte alkoholist än, utan kanske bara behöver ett ögonöppnande för att slippa bli alkoholist. Vännen kanske VILL ha hjälp. Det finns faktiskt de som har lyckats hjälpa folk som dricker för mycket också, så försök vara lite mer uppmuntrande istället. Självklart ska FS prata med sin vän i nyktert tillstånd.

m, 14:10, 28 maj 2012. Anmäl

Prata med din vän, säg att beteendet inte är okej. Men ta INTE på dig rollen att säga stopp när ni är ute tillsammans. Om vännen är alkoholist är det alltid nån annans/något annats fel att den dricker (i dens tycke), alkoholister fungerar så, och om du tagit på dig förmyndarrollen fråntar du vännen ansvaret för hans/hennes drickande. Prata, prata, prata istället. Och även om han/hon inte är alkoholist ännu så är det ett riskbeteende.

Pernilla, 13:24, 28 maj 2012. Anmäl

@Isabelle - jag tycker det är roligt med debatt. Det är sällan jag benämner debatt som häxjakt även om det gäller något jag inte håller med om.Jag skulle kunna säga att det pågår en häxjakt på 'vederbörande' :D men gör det inte. Jag diskuterar i stället. Faktum kvarstår att vi inte har ett könsneutralt personligt pronomen i svenskan (däremot mändger med könsneutrala pronomina) och då är det helt rätt att ifrågasätta varför folk använder ord som inte existerar. Den dagen Svenska Akademien lyfter in ordet i SAOL lägger jag av med diskussionen, jag lovar :)

hallå, 12:06, 28 maj 2012. Anmäl

Jag blir lite förskräckt över att så många skriver att man inte kan hjälpa någon att sluta dricka (eller att dricka mindre). Det stämmer väl såtillvida att det inte går att hjälpa den som inte själv är beredd/är motiverad att ändra sitt beteende. Men det innebär självklart inte att man som utomstående ska låta bli att reagera. Jag har själv påpekat till en person i yttre bekantskapskretsen att han drack (i mina ögon) oroväckande mycket. I stunden viftade han bort det. Drygt ett halvår senare ringde han upp mig och tackade – min kommentar hade blivit en ögonöppnare, han hade börjat reflektera över hur han konsumerade alkohol och kunnat konstatera att han faktiskt inte drack "som alla andra". Först hade han själv försökt dra ner på konsumtionen men när det inte hade lyckats gick han med i AA. Där fick han dels en större insikt i vart han var på god väg att hamna med sitt alkoholbruk, dels stöd i att bryta mönstret. Alltså: reagera och säg ifrån. Det tas inte alltid "väl emot" men om det gör det så har du hjälpt en vän.

Lilly, 12:02, 28 maj 2012. Anmäl

@Mängden avgör inte alltid. Man behöver inte nödvändigtvis säga upp bekantskapen, däremot kan man säga att jag kommer inte att umgås i ditt sällskap så länge du bär dig åt som du gör. Vad är det för nöje med att gå ut, om hela kvällen går åt till att dadda ens fulla vän. Nej tack, säger jag.

Hm, 11:24, 28 maj 2012. Anmäl

Hemkänsla?

Fråga: Har en fråga om uttrycket “Känn dig som hemma”, för när man är gäst hos någon finns ju oskrivna regler hur man skall bete sig, men om man säger “Välkommen, känn dig som hemma”, vilka friheter ger man gästen som den inte hade innan?

Och vad betyder egentligen uttrycket, och hur kom det till?

Svar:
Uttrycket du frågar om är säkert gammalt, gästfrihetens grund är att den som gästar ens hem ska känna sig välkommen och välkommen är den som inbjuds att bli en i familjen, känna sig som hemma.

Men när någon säger ”känn dig som hemma” till en gäst så betyder det vanligen ändå inte att gästen ska lägga sig i värdpersonens säng, eller rota ut det godaste i kylskåpet och barskåpet, parkera sina bara fötter på soffbordet eller annat sådant som man kan tillåta sig i sitt eget hem.

Frasen ”känn dig som hemma” kan signalera att gästen har frihet att sitta för sig själv och hålla på med mobil-dator-tidning eller annat utan krav på att samtala. Eller att gästen gärna får medverka i hushållssysslorna, alltså inte enbart vara en uppassad besökare. Eller både friheten att slippa vara underhållande och få hjälpa till med vardags- eller festbestyren. Massor av olika slags “känn dig som hemma”-detaljer finns förstås, jag ger bara några exempel.

Att uppmanas att känna sig som hemma medför ändå att ta hänsyn, ha förstånd nog att inte ta för sig i något som helst övermått, att naturligt hjälpa till, att vara gäst men också ett slags tillfällig familjemedlem.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (15)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 15

Mi casa es su casa (= mitt hem är ditt hem).

Misan, 15:43, 28 maj 2012. Anmäl

@Joakim, 17:58, 25 maj 2012 Du brukar alltså jämt och ständigt sälja ditt eget hem? Blir det inte jobbigt att flytta jämt och ständigt.

Nils, 13:01, 28 maj 2012. Anmäl

Hen är lika dumt som att "könsneutralt, så underbart" rimmar

Az, 08:48, 28 maj 2012. Anmäl

Nästa gång någon säger så till mig kommer jag att knäppa av mig bh:n och slänga den på golvet, för att sedan sjunka ner i soffan med en förnöjd suck och börja zappa på teven, och kanske ringa efter en pizza medan jag sitter där.

Fislisa, 21:59, 27 maj 2012. Anmäl

Det gäller att veta vem man har att göra med innan man säger "känn dig som hemma".

Hm, 13:06, 27 maj 2012. Anmäl

Känn dig som hena.

Anonym, 16:13, 26 maj 2012. Anmäl

Re: Anonym Hen är väl i detta fall en alldeles utmärkt formulering eftersom man inte vet om det är han eller hon skrivaren syftar på. Förr skrev man alltid han och några år senare han/hon.. Att nu förenklat kunna skriva HEN är könsneutralt, så underbart. Oj - det rimmar :) Gillar du "anonym" inte uttryck som så förenklat både beskriver verklighet och samtidigt rimmar ? :) :) Sköna sommardagar önskar jag dig, som hittills är anonym och därmed en hen ;) Mvh /KerstinA

Kerstin (Webbsida), 23:31, 25 maj 2012. Anmäl

Varför säger man att någon ska "känna sig som hemma" om man inte menar det?

Erik, 21:38, 25 maj 2012. Anmäl

Jahaaaaa, är det så här det är! Fram tills idag har jag alltid reagerat med att ringa upp första bästa mäklare och sälja huset jag känner mig som hemma i.

Joakim, 17:58, 25 maj 2012. Anmäl

"Invänta värden för att besöka toaletten"

Anonym, 15:56, 25 maj 2012. Anmäl