Tråkighetskollega?

Fråga: Jag jobbar i en liten stad, och det blir mycket umgänge med kollegorna. Mestadels är detta mycket trivsamt, men det finns tyvärr en kollega som är väldigt tröttsam. Det finns ingen som uppskattar kollegans sällskap det allra minsta. Personen är burdus, avbryter alla, breder ut sig i all evighet om ointressanta samtalsämnen, och låter ingen annan komma till tals. Som kronan på verket förstår kollegan inte alls att ingen uppskattar detta.

Jag vill verkligen vara trevlig mot alla i den mån det är möjligt och vettigt, men den här personen förstör lätt en utekväll för oss alla. Hur kan man på något smidigt sätt förklara för vederbörande att sällskapet inte uppskattas?

Annons:

Personen är kanske ensam, men inte måste vi alla stå ut med att få middag eller pubrunda efter annan förstörd av detta påflugna, tröttsamma sätt?

Svar: Alla människor är inte lika trevliga som man själv. Alla har inte en rolig och underhållande personlighet. Man får ibland stå ut med att en del människor i ens omgivning är tråkiga, tjatiga, självupptagna, att de försöker dölja sin sociala rädsla med stöddighet, eller bara helt enkelt är ointressanta.

Men att en person konstant beter sig som du beskriver är inte heller så roligt för övriga i umgänget. Ofta kan det gå att stävja den sortens beteende, alltså en som pratar hela tiden, inte intresserar sig för andra osv, genom att på ett icke provokativt sätt ignorera att personen avbryter, inte svara emot eller ingå i diskussion utan låta påstridigheterna falla platt.

Allra bäst vore att någon tog initiativet att prata med den tröttsamma personen, sitta en kväll och förklara milt och vänligt med tydlig omsorg hur detta sätt uppfattas av övriga. Kanske vet personen inte alls om detta? Kanske har ingen visat hur man beter sig för att bli en trevlig vän?

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (67)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 67

Tekla; ja, jag tycker massor av människor förtjänar epitetet ointressant. Men det är förstås alltid en subjektiv bedömning. En person som bara pratar om idrott är helt ointressant för mig, men förmodligen ett givande sällskap för en sportintresserad. Att en karaktär i en av världens mest kända romaner är intressant betyder inte automatiskt att alla verkliga personer också är det. .

Anonym, 00:06, 13 juni 2012. Anmäl

@Markus: "den egna uppstressade bubblan jag själv befann mig i" - intressant och bra reflektion som nog inte bara gäller ADHD.

mm, 20:09, 12 juni 2012. Anmäl

@Markus: "den egna uppstressade bubblan jag själv befann mig i" - bra och intressant reflektion som nog inte bara gäller ADHD, alla kan nog hamna i den, om så bara lite.

mm, 20:07, 12 juni 2012. Anmäl

ADHD! Jag känner igen mig så väl i personens beteende. Efter jag fick min ADHD-diagnos, som i sig gav svar på massor av mina beteenden, så kan jag reflektera över mitt beteende, både nu och tidigare. Efter att medicineringen började fungera kunde/kan jag äntligen fungera "normalt" bland folk. För min del gick det utmärkt om någon sa att någon annan borde få chansen att säga något eller liknande, det var redan då som att "väckas" ur den egna uppstressade bubblan jag själv befann mig i.

Markus, 16:28, 11 juni 2012. Anmäl

@Maggs: Det är inte alls självklart att en burdus person som beskrivs i frågan tycker sig vara ett under av social kompetens och underhållning utan precis tvärtom kan det grunda sig i ett jättedåligt självförtroende. Jag har träffat en person som var precis som beskrivs i frågan och först tolkade jag det också som bra självförtroende, men ju mer jag lärde känna honom insåg jag att det handlade egentligen om ett väldigt dåligt självförtroende som han försökte dölja (medvetet eller omedvetet) genom att agera som han upplevde att en person med bra självförtroende skulle agera. Problemet blev ju bara det att det förstås blev överdrivet av detta skådespelande vilket jag tycker mig kunna känna igen mycket i FS fråga.

m, 16:01, 11 juni 2012. Anmäl

Det är inte alls säkert att man inser att någon har en diagnos, ens om man är en ganska bra människokännare. Och även om man gör det så tror jag faktiskt oftast de mår bäst av samma raka respons och gränssättning som vilken normal person som helst. Och normal tolerans förstås.

TSK, 17:58, 10 juni 2012. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: @MissC: om en arbetskamrat har en sjukdomsdiagnos som tar sig dessa uttryck får man förutsätta att detta står klart för övriga som då givetvis visar stor tolerans. @Madde på Strandvägen: vill man misstolka det jag svarar så gör man som du, påstår att jag föreslår att den tröttsamma personen ska informeras om diverse karaktärssvagheter. Så är det inte, jag har svarat på frågan om en ständigt avbrytande, påflugen och självupptagen person i ett arbetslag och föreslagit att någon milt och med omsorg ska förklara hur detta sätt uppfattas av övriga. Det är något helt annat än det du tror och kommenterar. Dessutom handlar det inte om en vän i sällskapslivet utan om en arbetskamrat som inte kan väljas bort.

Magdalena Ribbing, 09:38, 10 juni 2012. Anmäl

Väldigt bra skrivet, "Madde på Strandvägen"! Personen i fråga tycker antagligen inte själv att valet av samtalsämnen är ointressant, i så fall skulle väl han/hon inte ta upp dem.

Jena, 22:35, 9 juni 2012. Anmäl

@Madde på Strandvägen: Väldigt bra svar! *applåderar*

MissC, 22:05, 9 juni 2012. Anmäl

Både fråga o svar verkar smått absurda: Om man känner någon väldigt väl och uppskattar vederbörandes alla förtjänster kan man möjligen våga sig på att ta upp enstaka problem av den typ som brukar diskuteras här (prata med mat i mun, alkoholintag, etc) även om det är ett socialt högriskprojekt. Här handlar det istället om att tala om för någon som man inte alls kan fördra att "du är självupptagen pladdrig och totalt ointressant, kan du inte bli en empatisk och fascinerande människa istället så man står ut med dig?" Det är som att säga att om jag inte varit så kort kunde jag varit lång eller om jag inte varit så dum hade jag kanske varit intelligent. Det är meningslöst att ha synpunkter på människors hela personlighet, men i sociala sammanhang väljer man vem man vill umgås med (och andra väljer om de vill umgås med en själv),

Madde på Strandvägen, 19:04, 9 juni 2012. Anmäl