Svaghetstjat?

Fråga: För ett tag sedan upptäcktes det att jag har en underfunktion i sköldkörteln.
Tar medicin mot detta och mår i nuläget bra och lever ett förhållandevis normalt och innehållsrikt liv.
Jag har varit öppen och kort berättat om min underfunktion för mina föräldrar och närmaste släkten, utan att för den skull göra en stor sak av det hela.
Tyvärr har det ändå blivit ett hett samtalsämne bland mina föräldrar och min släkt.

Ofta, då jag exempelvis varit extra trött på grund av krävande studier, eller framfört mina åsikter på ett mer bestämt sätt, har jag mötts av kommentarer som ”Har du verkligen tagit din medicin idag?” och ”Ditt humör beror på sköldkörteln”.

Annons:

Visst kan mitt humör i sällsynta fall även påverka humöret, men jag tycker ändå att det är tråkigt att människor i min närhet kan komma med sådana uttalanden.

Hur ska jag bemöta dessa kommentarer?

Svar: Din sjukdom, hypothyreos, är en vanlig åkomma. Varken den eller annan sjukdom borde tjatas om på det sätt du beskriver.

Men dina släktingar är ju vänliga och tror att de visar dig omtänksamhet genom att kommentera ditt sköldkörtelsproblem – utan att inse att det kan bli tjatigt eller ovidkommande. Du kan försöka med metoden att bemöta deras troliga kommentarer innan de uttalas. När du säger att du är trött lägger du genast till ”och det är jag på grund av pluggande, inte sköldkörteln” . När du säger ifrån angående något så lägger du genast till ”och den här åsikten har ingenting med min sköldkörtel att göra” osv.

Efter ett par gånger borde dina välmenande anhöriga sluta använda din sjukdom om argument för eller emot det du säger och gör.

Eller också, om du inte vill göra som jag föreslår, eller det inte fungerar, kan du pröva med att lugnt säga till de som tjatar om sköldkörteln: ”nej, det beror inte på den, utan på mitt pluggande/min uppfattning”. Några varv med lugn men bestämd protest från din sida måste få effekt, helt okänsliga är väl inte dina närmaste?

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (25)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 25

Sättet din omgivning behandlar dig påminner om hur man blir behandlad som gravid.

Ullrika, 16:18, 18 juni 2012. Anmäl

@mm Det gör det säkert, samtidigt som det också finns folk som meddelar om en sjukdom bara då de känner sig tvungna, eftersom ständig frånvaro/svaghet/whatever är så pass märkbart att det är smidigare om folk vet vad som pågår. Hur som, det lättaste är väl att man försöker vara lite smidig och se om vederbörande verkar vilja prata om sin sjukdom, eller om den helst bara vill fika i lugn och ro? Kan ju skilja från dag till dag ;).

Camilla, 16:00, 14 juni 2012. Anmäl

@Camilla - det har du rätt i! Men jag tror det finns folk som nästan skulle tycka om uppmärksamheten kring sin sjukdom, det var nog det jag egentligen menade, samt att det är så olika vad människor tycker är rätt bemötande. Men att få kommentarer är ju inte att vara förstådd.

mm, 21:46, 13 juni 2012. Anmäl

Eftersom folk inte kan handskas med öppna ärliga besked så är det alltid korkat att vara öppen och rak. Det är att släppa loss den bottenlösa enfalden.

maggan, 18:22, 13 juni 2012. Anmäl

Och när FS till sist säger ifrån/blir arg på tjat och kommentarer så får omgivningen bara ytterligare en "bekräftelse" på att hormonerna spökar... Det bästa är nog att ta upp tjatproblemet vid något orelaterat tillfälle och inte i direkt anslutning till att kommentaren fällts.

En som vet hur det kan vara, 14:55, 13 juni 2012. Anmäl

Det kan vara minst lika jobbigt att alltid höra från samma personer "åh vad trött jag är jäsp jäsp". Då får jag lust att skrika "men gör nåt åt saken då, sluta gnäll". Med lite god planering och en viss mån viljestyrka kan de flesta bli piggare med hjälp av motion, sömn och nyttig mat. Ok har man en sjukdom som påverkar kroppen har jag förståelse. Men vardagströtta människor blir jag less på.

Anonym, 12:18, 13 juni 2012. Anmäl

Gunilla - Igenkänningsfaktor hög! Finns dock undantag men i det hela håller jag med dig. Människor behöver ha något att prata om sinsemellan och gärna något lätt obehagligt.

Hanna, 11:12, 13 juni 2012. Anmäl

Det här påminner mig om min egen tonårstid. Varje gång jag var sur mot mina föräldrar undrade de om jag hade mens. Jag hade ju, enligt deras sätt att se på saken, aldrig någon RIKTIG anledning att vara sur på dem....

Åsa, 21:56, 12 juni 2012. Anmäl

@Anonym, 17:26 : väl rutet!

Anonym, 20:03, 12 juni 2012. Anmäl

@mm Hmm, jag ser ingen motsättning mellan att folk upplever att de inte får förståelse för sin sjukdom och att de upplever att andra kommenterar för mycket...

Camilla, 19:59, 12 juni 2012. Anmäl