Slickbläddrare?

Fråga: I kontorslandskapet händer det dagligen att jag ber kollegor titta igenom papper som jag skrivit ut. Då händer det ofta att de slickar sig på fingrarna när de bläddrar, för att sedan lämna tillbaka papprena, med sitt saliv på pappren. Jag har även sett folk som tjuvläser tidningar i kiosken och som ”slickbläddrar” varje sida för att sedan ställa tillbaka den besudlade tidningen i stället utan att köpa den. Och jag har haft folk hemma på besök som slickbläddrat sig igenom böcker i min bokhylla.

Är jag överkänslig som tycker att det är rätt äckligt? Är det rimligt att säga ifrån?

Svar: Ja du, denna bedrövliga ovana är inte så ovanlig, tyvärr. Ingen kan ju rimligen tycka att det är trevligt att ta i papper och annat där andras saliv parkerats. Vi är ju kolossalt noga med all möjlig hygien men just att slicka på fingrarna för att bläddra lättare eller ta fram papper ur en hög verkar inte vara något som man automatiskt undviker. Jag har sett detta i mataffärer, och det befrämjar i alla fall inte aptiten kan jag försäkra.
Att man anser att ens egen saliv är trevlig är en sak, men att tvinga den på andra är faktiskt något helt annat.

Nu kommer några salivexperter förmodligen att framhålla salivens utmärkta bakteriefria egenskaper, så jag svarar i förväg att oavsett det är serös saliv eller mukös saliv och trots att saliv består av 99 procent vatten, så tycker de allra flesta att det är äckligt med andras saliv. Slickbläddrandet är ju ett slags minispottande, om man tänker efter.

Men du kan knappast hindra alla som utan att tänka efter slickar på ett finger för att bläddra i tidningar och böcker och papper. Det enda du kan göra är att se kraftigt ogillande ut, vilket kommer att skapa motsvarande sura miner hos dem du riktar dig till. Och då är det din tur att tänka efter: är oslickat papper värt vänners och kollegers surhet?

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (64)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 64

Om man absolut måste fukta fingrarna, så går det oftast bra att bara andas på dem. Då slipper man både få i sig hela dagens bakterier och lämna otrevliga (äckliga) salivspår efter sig.

Anders, 13:37, 4 oktober 2012. Anmäl

Du som slickade på fingrarna för att få isär sidorna till den sladdriga plastpåsen i fruktdisken: Ett tips är att, uppe vid öppningen, gnugga plastpåsen mellan händerna. Efter bara ett fåtal gnugg är påsen så skrynklig att man lätt får tag i ett veck och kan separera sidorna från varandra. För din egen skull, så slipper du slicka på dina fingrar som du har tagit i dörrar och sånt med.

m, 08:29, 3 oktober 2012. Anmäl

det kanske är någon som har förselagit det redan, men föreslå att kontoret köper in fuktade dynor att använda istället för att slicka på fingarna (samma variant som går att använda till frimärken) eller alternativt, gummifingerborgar. På så sätt kan du kanske lösa problemen på kontoret, i övriga livet är det nog svårare

E, 17:34, 2 oktober 2012. Anmäl

Visst är det äckligt, men värst är det väl för bläddraren själv, som slickar på fingrarna... tack för att världen blivit allt mer digitaliserad, och litteraturen billig :)

Chic-ita, 14:28, 2 oktober 2012. Anmäl

Vad är egentligen äckligt och inte? Vem bestämmer det? Är det inte så att det som förekommer i lite större utsträckning i samhället får vi försöka stå ut med. Jag blir galen på att det ska rapas, fisas och "värre än så" i filmer och reklam och visas vad folk ätit i halvsmält format, men det har aldrig fallit mig in att det skulle vara äckligt att slicka på fingret innan man bläddrar. I mitt fall skulle det alltså inte hjälpa att "titta kraftigt ogillande", för jag hade inte förstått vad som var fel :) Någon sur min får du inte heller av mig. Jag har ofta ett medlidande leende till hands för folk som har svårt att kommunicera. Mitt förslag är att du har en fingertuta på ditt bord, ger den till vederbörande och säger något i stil med "Jag vet att det är lite ologiskt men jag har bakteriefobi. Kan du använda den här är du snäll?"

Människovän, 10:07, 2 oktober 2012. Anmäl

[...] dag börjar jag med en frågeställning. Är du en slickbläddrare? Det låter rätt otrevligt och konstigt, och även om jag inte har hört just detta ord förut så [...]

Är du en slickbläddrare? » Mat i kvadrat (Webbsida), 07:35, 2 oktober 2012. Anmäl

Varför skriva ut pappren ? Varför kan inte dina kollegor läsa vad du skrivit på sina skärmar/datorer ?

Tony Norrbäck, 19:39, 1 oktober 2012. Anmäl

Visst handlar det om vanligt hyfs många gånger. Samtidigt så borde alla som nämner bakteriespridning som argument mot slickbläddrande tänka på vad de vidrör i vardagen. De har säkert åkt tunnelbana och hållit i stången med sin nakna hand för att därefter äta ett äpple de håller i samma hand. Äpplet kanske de köpte med sedlar och mynt de tog upp ur fickan med handen osv., allt utan att tvätta vare sig handen eller äpplet. Skilj alltså mellan hyfs och hygien. Det är faktiskt OK att tycka att något är otrevligt, även om det inte finns rationella argument imot. Jag tycker t ex att det är otrevligt om folk tuggar med öppen mun, även om det inte är någon smittorisk el. likn. helt enkelt för att det är äckligt...

Alvar, 17:27, 1 oktober 2012. Anmäl

Jag lider med de människofientliga själar, som dömer sina medmänniskor i termer som 'tjuvläsare' och 'fingerslickare', men hoppas samtidigt ni begriper vilket oändligt tålamod det krävs att stå ut med er. Lyckligtvis finns det tillräckligt med toleranta, generösa, kloka och vänliga personer, för att med råge väga upp missbehaget. Sköt om er!

Cilla, 16:35, 1 oktober 2012. Anmäl

Det obehagliga i sammanhanget tycker inte jag är salivresterna på pappren utan alla baciller från fingrarna som personen faktiskt får i sig vid slickandet. Tror inte att alla tänker på vad händerna tagit i innan - toalettdörrhandtag, ledstänger, osv... Urk!

Maria, 16:07, 1 oktober 2012. Anmäl

Barnkalaspresent?

Fråga: Har en liten kille som nyligen börjat på dagis. I och med det kan det hända att han blir bjuden på födelsedagskalas av sina nya vänner vilket kan bli trevligt för honom, men jag undrar hur det är med presenter?

Som vuxen kan man tänka sig att man tar med t.ex. blomma som tack för att man fick komma. Men hur blir det med barn? Vad kan vara rimligt att ta med?

Svar: Som jag läser din fråga undrar du om din son skulle ta med sig något till födelsedagsbarnets föräldrar? Det behövs absolut inte! Han har säkert med sig en liten födelsedagspresent till barnkalaset. Det räcker verkligen, inte ska han dessutom ha någon gåbortspresent till födelsedagsbarnets föräldrar.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (40)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 40

Julia, håller med, det är väl dubbelt så kul om flera firar tillsammans. Föräldrar som själva är narcissistiskt lagda riskerar att föra över det på sina barn, inte bra.

NN, 16:43, 4 oktober 2012. Anmäl

@Cajsa: Så seden i Sverige är att man firar ett barn åt gången? Oj, då bor jag visst inte i Sverige längre.. Jag hade själv ofta delade kalas när jag var liten och många av mina vänner också. Inte kände jag mig mindre uppmärksammad för det. Visst kan man sätta sitt barn på en tron där det får synas mest hela tiden, men det lär ju bli ensamt på toppen efter ett tag.

Julia, 12:18, 4 oktober 2012. Anmäl

xannax: Jo, det är klart, för Stockholms innerstad är ju ett av de mest segregerade områdena som finns i Sverige. På mindre orter finns ibland en blandning av olika boendeformer inom ett och samma område (hyreslägenheter, bostadrättslägenheter, radhus och villor, något som enligt urbanforskare främjar integration och tolerans). Där är det vanligare att barn från hem med väldigt olika ekonomiska förutsättningar går i samma förskola

Misan, 09:56, 4 oktober 2012. Anmäl

Jag är medveten om att alla inte har det lika bra i dagens samhälle, men skiljer sig verkligen förutsättningarna åt så väldigt mycket INOM SAMMA LILLA FÖRSKOLA? Mina barn har gått på tre olika förskolor på Kungsholmen och jag har nog upplevt de flesta familjer som ganska "lika jämna". Det är i så fall hur små/stora lägenheter man har, fast det kan förstås begränsa antalet gäster man kan bjuda in, snarare än ytterligare ett par godispåsar...

xannax, 00:20, 4 oktober 2012. Anmäl

Är det ekonomin som kärvar så ska man väl ordna ett stort kalas? Två korv med bröd, lite glass och en liten godispåse blir 8 kr/barn. Alla barn har absolut med sig en pressent som överstiger det värdet. Själv slipper man köpa leksaker i pressent och kan satsa på ett par praktiska överdragsbyxor!

kalasmästaren, 10:56, 3 oktober 2012. Anmäl

@Tz: bra frågor, men de bör inte ställas till mig eftersom jag inte tycker så.

DHS, 09:29, 2 oktober 2012. Anmäl

@DHS: Nej, inte än. Men jag älskar barn och allt som har med barn att göra. Småbarnstiden är en tid i livet när det SKA vara mycket barn och relaterat omkring en. Precis som skoltiden är en tid med mycket plugg, eller... ja, du förstår. Jag förstår att alla inte gillar barnkalas lika mycket. Men varför ska de få sätta agendan för hur mycket tid/energi/pengar jag får lägga på mina barns kalas? Att jag skulle behöva hålla tillbaka bara för att vissa inte orkar lägga ner lika mycket på sina egna barns kalas är ju lika absurt som att jag skulle försöka tvinga andra att göra bröllopsfester av varje barnkalas eftersom jag tycker att det är roligt. Live and let live.

Tz, 09:02, 2 oktober 2012. Anmäl

@AW: Du skriver "OM sådana överenskommelser föreslås i en grupp, så är det troligen för att det finns ett sådant behov [...] det handlar om att kalasen inte ska användas som vapen i den eviga kampen om status – som förekommer i de flesta barn- (föräldra?)grupper" Det är ju just det, att sådana problem inte uppstår om man som vuxen människa kan bete sig just vuxet och inte hålla på och jämföra sig själv med andra hela tiden. "OK, de köpte en leksaksmobil till sitt barn, men det tänker inte jag göra, för det passar inte mitt barn/min ekonomi/min smak osv." Jag vägrar dras med i en sådan fånig statustävling; jag köper dyra presenter om jag vill det, eller billiga om jag vill det, utan att snegla på vad alla andra gör. Det betyder ju inte att jag skulle köpa presenter för 500 kr till ett barnkalas, men jag spjärnar aktivt emot att någon ska ta sig in i min plånbok och bestämma en exakt summa som jag får eller inte får använda. Kanske hittar jag den perfekta presenten för 10 kr en gång, 100 kr nästa gång. Och samma attityd går att lära sina barn.

Tz, 09:00, 2 oktober 2012. Anmäl

När mina barn var små och gick på sina första kalas (2-3-årskalas) hände det ibland att föräldrarna stannade kvar på kalaset för att finnas till hands för större och mindre katastrofer. I det läget blev man ju alltsomoftast bjuden på lite "föräldrafika" vid sidan om barnkalaset och i de lägena har jag alltid tyckt det varit trevligt att ha med sig någon liten grej till födelsedagsbarnets föräldrar, typ en enkel liten blombukett från lokala torghandlaren eller närsmat butik.

Lena, 16:27, 1 oktober 2012. Anmäl

Hoppla, @Kurre 2. Bli inte så arg. Här är papporna också inblandade, fast arbetsuppdelningen brukar vara så att mammorna är "kontaktpersoner" när det gäller barnen. Inte så mycket att hetsa upp sig över, tycker jag. Ju färre kockar... som man säger :-) Och eftersom mitt förra hemland Italien är något av världsmästare på det här med att ha bättre och mer påkostat kalas än de andra barnens (sådant som ju diskuteras i den här tråden), så är jag oerhört glad över att "vår" klass har valt den här ganska nedtonade varianten. Barnen har jättekul, blir firade ordentligt, får "bra" presenter till en låg kostnad för deltagarna, alla i klassen är bjudna, och sedan får var och en göra som man vill i ett privat kalas hemma, om man nu vill ha det. Jag tycker inte att systemet är särskilt "spanskt", utan bara mest oerhört praktiskt.

Jessica, 13:43, 1 oktober 2012. Anmäl

Nybröllopsnej?

Fråga: Har blivit inbjuden till min kusins bröllop nr 2.
Bröllopsmiddagen skall äga rum på samma ställe som första bröllopet, som jag var med på.

Jag är mycket god vän med den första nu frånskilda frun (som fortfarande är kär i f.d. maken) och tycker att det här är väldigt smaklöst och tänker tacka nej till inbjudan.

Jag har ingenting emot varken min kusin eller nya blivande frun, men jag tycker det är väldigt okänsligt med tanke på att han vet om att f.d frun tills nu hoppats på en återförening.

Gör jag rätt i att tacka nej till att komma på bröllopet?

Svar: Val av lokal har inte gästerna med att göra. Det är på ett sätt förståeligt att du som vän till ex-hustrun är upprörd på hennes vägnar, men det handlar om din kusin, och hans och den förra fruns relation är inte din sak. Hur som helst gör du ingen nytta genom att tacka nej till bröllopet. Din kusin är ju din kusin oavsett antal äktenskap. Tacka ja, och stötta den första frun på andra sätt.

Smaklöst, skriver du. Det skulle alltså ligga i att lokalen för festen är densamma för andra gången. Egentligen är det inte värre än att trohetslöftena också är desamma som förra gången. Jag försäkrar dig att det finns avsevärt värre företeelser i skilsmässofall, det här är kanske obetänksamt och inte vad jag skulle råda till om jag vore tillfrågad. Men det kan finnas en orsak, exempelvis att nya frun gärna vill ha just denna lokal, och hon har ju sin rätt att få börja sitt äktenskap på det sätt hon önskar.

Din kusin kanske vill satsa på det nya äktenskapet och gör det genom att gå sin nya partner till mötes. Att hans förra fru är ledsen är en sak, hon är väl knappast bjuden på festen. Men hennes hopp om återförening kan inte få bestämma valet av festlokal för det nya par som nu ska ingå äktenskap. Vartannat  eller är det kanske vart tredje, äktenskap i storstäderna lär sluta i skilsmässa. Första frun är inte ensam i sin situation.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (95)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 95

DHS - Katolska kyrkans präster (och diakoner!) har vigselrätt även om de inte viger samkönade par. Om frågan blev aktuell är det dock självklart att samfundet skulle avstå den juridiska vigselrätten framför att tvingas viga samkönade par (samma sak gäller sannolikt även ett flertal frikyrkor).

Papist, 13:44, 3 oktober 2012. Anmäl

@ Helena 10.48: vad är "invandrare av rätt sort" och vem bestämmer det? Varur härleder du rätten att bestämma vem som får invandra öht? Vore också intressant att se belägg för påståendet att människan av naturen är lat. Det motsägs ganska kraftfullt av empiriska observationer och inte minst evolutionen (om du nu tror på den...).

DHS, 12:02, 2 oktober 2012. Anmäl

@Helena 10.25: Nej, SvK har inte tvingats att viga enkönade par. Det står dem fritt att avstå från detta om de vill. De har *själva* beslutat att göra detta, samt att medge enskilda präster att vägra. Staten kan inte tvinga kyrkan till att viga enkönade par, lika lite som staten kan tvinga t.ex. katolska kyrkan att göra detta. Vad du syftar på är kanske att staten kopplade den juridiska giltigheten för trossamfundens vigselakter till huruvida de viger enkönade par. Men det är en annan sak. I många länder krävs en civil/sekulär handling för att ingå äktenskap, en religiös ceremoni räcker inte. Det är inget konstigt.

DHS, 12:00, 2 oktober 2012. Anmäl

Anonym igen: fast du vet lika väl som jag, att de allra flesta inte har arbete efter två år - när statsbidraget till kommunen upphör, och personen flyttas över till kommunens soc... Dessutom får de väldigt mycket hjälp med allt det som du nämner. De får lägenhet fast de inte har någon inkomst utom bidragen. Medan t.ex. en svensk kvinna som vill skilja sig, inte kan få en lägenhet om hon inte har arbete och inkomst. Då gäller inte socialbidrag som inkomst. Hon får ingen hjälp på soc eller någon annanstans att skaffa sig en bostad. Endast akutboenden återstår, men då måste hon redan bokstavligt talat stå på gatan... något som aldrig händer en flykting. Detsamma gäller för övrigt en ung svensk/svenska som vill flytta från sina föräldrar. Det är inte undra på att folk blir arga! För övrigt kan du kolla upp Danmarks, Norges och Finlands krav på sina invandrare, samt vilka ersättningsnivåer de får. Bara genom att anpassa oss till deras invandringspolitik, skulle vi slippa många invandare av fel sort här. För det är klart, står man framför fyra skyltar och väljer: "Norge - höga krav och lite pengar", "Danmark - höga krav och lite pengar", "Finland - höga krav och lite pengar", "Sverige - tillgång till hela Välfärdssamhället på en gång, och nästan inga krav alls". Så är det ju inte så svårt att räkna ut vad man väljer... människan är av naturen lat och egoistisk!

Helena, 10:48, 2 oktober 2012. Anmäl

Anonym: så den Katolska Kyrkan började inte i Roms katakomber, och det var inte Simon Petrus (som KÄNDE Jesus som du kanske minns) som instiftade den..? Paulus, som kom strax efter även om han aldrig kände Jesus i livet, hade heller inget med det att göra - och är inte en av grundarna av den Katolska Kyrkan heller..? Jaha, då vet vi det... ("katolsk" betyder förresten inget konstigare än "allmän"...)

Helena, 10:39, 2 oktober 2012. Anmäl

DHS: jag förstår förresten din känsla av att Katolska Kyrkan är rakryggade i denna fråga, även om du inte håller med dem i sakfrågan. Jag kan känna så inför en del andra frågor, där jag faktiskt håller med den gängse PK-åsikten (t.ex. vissa miljöfrågor). Men jag kan ändå känna att det är befriande när någon vågar göra tvärtom, och vågar stå för det... För ibland känns det som att denna likriktning, detta medjamsande, denna ängslan att yttra en icke-PK-åsikt, detta hyckleri som man ser överallt nu... skadar vårt land mer än något annat.

Helena, 10:30, 2 oktober 2012. Anmäl

DHS: Jo, Svenska Kyrkan blev faktiskt tvingad att viga homosexuella par. Det var ett väldigt fult rävspel, där det som låg i potten om de vägrade var att de skulle förlora sin vigselrätt helt och hållet... Som sagt: det var väldigt fult!!! Enskilda präster är - än så länge - inte skyldiga att viga homosexuella par, men varje församling är skyldiga att ta fram en präst som är villig att göra det, om det efterfrågas. Jag är dessutom rädd att det bara är en tidsfråga innan det går med antihomovigselprästerna som med kvinnoprästmotståndarna: att de inte kommer att kunna söka högre tjänster, att prästkandidater som säger sig vara emot homovigslar inte får bli prästvigda o.s.v.. Det SMYGS in, tills endast sådana präster som accepterar att viga homopar kan jobba kvar... Och då har man effektivt kört över folkviljan igen.

Helena, 10:25, 2 oktober 2012. Anmäl

Isabelle: fast Bibeln är ju det vi har att gå på. Även Svenska Kyrkan följer officiellt Bibeln. Ska vi strunta i vad som står där, så faller ju hela tron och hela kyrkan. Det är för övrigt ingen som tvingar någon att tro på något som står i Bibeln - men då behöver man inte heller gifta sig i kyrkan. Det är det där som är så obegripligt - man vill inte tro på Bibeln eller leva efter Bibeln - men kyrkan duger i VISSA sammahang..!

Helena, 10:20, 2 oktober 2012. Anmäl

@Foto: du får allt börja med att tala om hur du själv ser ut, så får vi se om andra hakar på! :) Passa dig för OT-polisen bara.

DHS, 10:18, 2 oktober 2012. Anmäl

MG: OK - nu räknade jag faktiskt inte med grannländerna, dit folk bara strömmar in över gränsen, och antingen blir omhändertagna i flyktingläger organiserade och betalda av västländer, eller inte får någon hjälp alls. Jordanien t.ex. som du tog som exempel nu, har ett system med gästarbetare från andra arabländer. Dessa får arbeta för låg lön och utan några sociala förmåner - de har inte ens rätt till pension fast de jobbat där i 30 år. Och de får göra sådana jobb som jordanierna själva rynkar på näsan åt. Jämför detta med Sverige, där flyktingar/invandrare genast får tillgång till hela välfärdssamhället, på samma villkor som en svensk som arbetat och betalat skatt här sedan han eller hon var 16 år... Jag har inte koll på den mexikanska gränsen heller - det är möjligt att fler mexikaner tar sig in i USA illegalt än vad vi tar emot flyktingar (eller "flyktingar"). Men det är samma sak där: amerikanarna betalar ju inte för dem, utan de får klara sig bäst de gitter... Det går inte att jämföra med Lyxhotellet Sverige.

Helena, 10:17, 2 oktober 2012. Anmäl

Förkylningsvarning?

Fråga: I dessa förkylningstider har jag en fråga om huruvida man ska varna gäster för att sjukdom finns i huset? Vi hade vänner på middag igår och dagen innan blev jag förkyld. Jag funderade på att messa och säga till dem så de kunde ta ställning till om de ville komma eller inte, men valde att inte göra det. Det var ingen superförkylning och jag resonerade som så att de som småbarnsföräldrar nog var betydligt mer härdade än jag :)

Min fråga är om det hade varit god ton att höra av sig? Hade det varit magsjuka hade det inte varit snack om saken, men en vanlig enkel förkylning? Känns som man inte skulle ha något typ av socialt liv om en förkylning sätter stopp för att träffas…

Svar: Många människor är rädda för att bli förkylda – jag kan ta mig själv som exempel; eftersom jag ofta håller föredrag är jag orolig för att tappa rösten och undviker så gott jag kan att prata med personer som har halsinfektioner eller är tydligt förkylda.

Du kan jämföra med att gå till jobbet eller skicka sina barn till dagis eller skolan om de är förkylda: man riskerar att smitta många andra helt i onödan.

Att i ett förkylt läge ringa gästerna och låta dem bestämma om de ville ta risken eller avstå hade varit helt rätt.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (33)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 33

Som småbarnsförälder är jag särskilt tacksam om någon säger till om förkylningar. Det är inte så roligt att se de små ha ont av förkylning eller jobba kvällar och nätter för att komma ikapp vab-dagarna ellerkänna av vab:en i plånboken...

Anonym, 18:09, 2 oktober 2012. Anmäl

Om det är skolk att vara hemma med förkylning, är det då stöld att gå till jobbet och ta ut lön för arbete som man inte orkar utföra? Varför ska jag gå till jobbet med ev smitta och riskera att andra blir sjuka bara för att få visa mig duktig? Köper vare sig karens eller mycket att göra. Tror man på fullt allvar att inte detta gäller ens arbetskamrater? Måste ju vara så om man går fast man inte borde.

Katharina, 15:50, 1 oktober 2012. Anmäl

Något värt att tänka på är att det finns de (jag till exempel) som lider av allergisk rinit. I praktiken innebär det att jag snorar och hostar ca 200 dagar per år, utan att för den sakens skull vara sjuk. Det är otroligt jobbigt med de blickar ock kommentarer jag ibland får. Om jag får chansen brukar jag tala om att det rör sig om allergisk snuva men många fnyser och tittar surt ändå. Jag kan omöjligtvis vara sjukskriven och hålla mig borta från sociala sammanhang nästan hela året pga allergi. Så som någon hade svarat dig som kommenterade tidigare; ibland är det värst för den som snorar och hostar.

Anonym, 09:15, 1 oktober 2012. Anmäl

Det verkar finnas gott om folk som anser att förkylning står lite vid sidan av annat smittsamt – en lite rycka på axlarna-mentalitet, att det är lite hipp som happ om man smittar eller inte. At man inte smittar om man bara har snuva och ont i halsen (vilket kan vara upptakten till en kanonförkylning, och det är ju i början man smittar mest) eller om man varit förkyld i några dagar (visst smittar man mest när förkylningen bryter ut, men det innebär ju inte att man är smittfri dag tre, när man hostar och snyter sig i parti och minut). Jag tycker inte heller att en förkylning är hela världen (såvida man har ett normalt immunförsvar och inte har något viktigt inplanerat), och att det är någonting man får räkna med att åka på varje år. Men så värst roligt är det inte, så i den mån man kan undvika att utsätta sig själv eller andra för smittan tycker jag att det hör till vanligt sunt förnuft att göra det.

Anonym, 10:43, 30 september 2012. Anmäl

Vadå "vanlig enkel förkylning". Väldigt barnsligt uttryckt. Dessutom respektlöst sätt att se på sina vänner liksom "de är nog betydligt mer härdade än jag".

Tistou, 19:43, 29 september 2012. Anmäl

Citat:" Jo, jag är väldigt förkyld, men jag tror inte att jag smittar". Hur dum/naiv/korkad får man bli??? Självklart smittar förkylningen, hur skulle den förkylde ha blivit förkyld annars??? Förkylningar orsakas av VIRUS (det finns ett par-tre hundra olika virusstammar som ger sjukdomen förkylning), Man blir inte förkyld av att man blivit kall om rumpan. Utan virus blir ingen sjuk. Finns det virus så smittas man.

LP, 12:49, 29 september 2012. Anmäl

I Japan och andra delar av Asien har man munskydd när man är förkyld för att inte smitta andra. Det tycker jag man borde införa i Sverige också.

Anonym, 10:58, 29 september 2012. Anmäl

@Anonym 09:36: Jag trodde det inte heller först förrän det hände, men det var influensatider och de som blev sjuka efteråt blev rejält däckade. Det märktes även tydligt på festen att den sjuka värdinnan var klart medtagen, men hon meddelade glatt att hon proppat i sig alvedon och inte hade missat den här festen för allt i världen. Kan även nämna att jag genom åren haft både studiekamrater och kollegor som gått till skolan/jobbet med influensan efter ett antal värktabletter. Minns i synnerhet ett tillfälle då jag själv insjuknade i influensan efter att ha suttit i möte med en sjuk kollega. Jag var helt utslagen i över en vecka. Men sen är det ju så med både förkylningar och influensa att det drabbar olika personer väldigt olika beroende på vilken stam det är och att immunförsvaret är högst individuellt.

Bettan, 20:14, 28 september 2012. Anmäl

Jag brukar också flagga för att jag känner av en förkylning med typ ett sms, och så får gästerna själva avgöra. Känns rimligast och artigast, är det så att folk inte störs av bacillerna så är ju ingen skada skedd. Däremot blir jag väldigt irriterad på när andra ska avgöra om bacillerna är "farliga" eller inte. För ett tag sen hade jag en för mig superviktigt jobbresa till annan ort, sista delen i en anställningsprocess, och försökte hålla mig undan smittohärdar så gott det gick för att kunna vara på alerten under det späckade schemat. I samma veva var jag hembjuden på fika till en kompis. Ringde någon timme innan för att kolla en grej och hon svarade, tydligt snuvig och avbruten av ständiga host- och snytattacker. "Jo, jag är väldigt förkyld, men jag tror inte att jag smittar, det är nog värst för mig själv faktiskt", svarade hon. Jag ställde in med hänvisning till min jobbresa. Hon blev skitsur och började argumentera för att hon väl inte smittade mer än vem som helst och hur skulle jag kunna veta att inte den som satt bakom mig på bussen eller tog betalt på ica var förkyld? Nåja, istället gick hon och såg en film och smittade väl ner ett antal personer i biosalongen istället :)

Hanna, 13:04, 28 september 2012. Anmäl

Bra svar av Magdalena; klart att det är snyggast och artigast att informera i förväg om man som värd eller gäst är sjuk om man riskerar att smitta någon annan, även om det är en lättare åkomma som i sig inte hindrar deltagande i samkvämet. Jag meddelade t.ex. mina till middag inbjudande vänner senast i förra veckan att jag kände av en annalkande förkylning och de tackade vänligt för varningen och förslog att ses vid senare tillfälle. Enkelt och konfliktfritt för alla inblandade. De är f.ö. par med två små barn och precis som flera har påpekat innebar detta inte att de är vare sig immuna mot nya förkylningsvirus eller särdeles begeistrade över tanken på ytterligare vab-dagar. :-)

vaf, 12:38, 28 september 2012. Anmäl

Släktdrulle?

Fråga: En mig närstående släkting anser sig själv vara nästintill ett under av (gammaldags) etikett. När man umgås med honom anpassar alla sig mer eller mindre medvetet efter hans förväntningar på hur umgänget ska gå till. De sociala kodernas krav känns så att säga ”i luften”. Man ska prata om belevade ämnen, rätt person ska servera vinet från rätt sida, man ska dricka rätt dryck ur rätt glas, skåla vid rätt tidpunkter osv. Annars märker hela sällskapet snabbt av att han blir missnöjd. Det här leder tyvärr sällan till någon avspänd och genuint trevlig samvaro.

Utöver detta har denna person ovanan att påminna en om att man som han säger, faktiskt är hans gäster, så fort ens beteende på något vis inte är önskvärt. Och då pratar vi inte grova sociala övertramp – både jag och min respektive har fått mycket god uppfostran – utan vad som helst i stort och smått som inte behagar.

Enligt min mening är det ironiskt att en person som själv anser sig borga så för vett och etikett, tar sig rätten att påminna sina gäster om att de är just gäster i tid och otid. Jag upplever det som en slags härskarteknik, och skäms inför min respektive.

Är det verkligen god sed att som värd påminna om ”maktrelationen” värd-gäst på detta sätt? Jag tycker att det känns som raka motsatsen till etikett om man vill vara en god värd. Har Magdalena något tips på vad man kan säga nästa gång sådana kommentarer kommer?

Svar: Du ska inte alls skämmas över din släkting inför din partner. Det är inte du som beter dig illa – men alla människor har sina fel och brister. Varje människa får skämmas för sin egen del, inte andras.

Men det du beskriver om din släktings beteende låter som om han är en mycket osäker människa inuti, en som måste hålla sig hårt i regelverket för att våga vara med andra. Att tjata om det du beskriver är ju så löjligt och onödigt, och som du också säger, det är sannerligen inte god stil och vedertagen hyfs att kritisera andras uppförande.

Så kanske du kan istället för att känna dig illa till mods, börja le lite milt när släktingen börjar påpeka eller kritisera dig eller andra av sina gäster. Svara inte, rätta dig inte efter onödigheter men demonstrera inte heller genom att bete dig tråkigt. Bete dig så som det blir trevligt för dig och övriga, men inlåt dig inte i diskussion med din släkting. Säg ”ja tack, det vet jag så väl” eller svara inte alls på det fåniga påpekandet att ni faktiskt är gäster osv. Låt hans anmärkningar passera ut i det blå – som om du inte noterar dem.

Blir släktingen då aggressiv och insisterande så säg vänligt ”ja, jag hör vad du säger, men jag har mitt sätt, precis som du”.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (37)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 37

@äldre 02.33 82 september: varför antar du att FS är en ung kvinna/tonåring och att släktingen är 75+???? Var hittar du dessa uppgifter??? Det kan likaväl vara så att FS är medelålders eller äldre, (kan även vara en man) och att släktingen är en ung man. Man ska inte hålla på och spekulera i sånt som man inte har nån aning om. Din kommentar är en könsrollsinsnöad kliché och säger en hel del om dig.

Lasse, 10:42, 30 september 2012. Anmäl

Men varför umgås med människan - bara för att man råkar vara släkt så behöver man inte umgås. speciellt inte med nån som är totalt omöjlig att ha att göra med.

Ulf, 10:34, 30 september 2012. Anmäl

Nej, varför skulle en släktmiddag vara rolig, det kan väl ändå aldrig vara meningen. Det väsentliga är givetvis att gästerna vet sin plats och att alla följer värdens nycker. Man är väl herre i sitt hus. Annars kan ju det förväntade arvet istället tillfalla hemlösa katter eller liknande.

von Fjoll, 11:53, 29 september 2012. Anmäl

Varför tror vi alltid att FS beskrivning är helt korrekt, och baklagar oss över dennes omgivning. Kanske, kanske ligger problemet på andra sidan??

Anonym, 10:01, 29 september 2012. Anmäl

Sen behöver man kanske inte ta hans pikar så himla personligt utan inse att det är hans egna "issues" han ger utlopp för; det har nog inte så mycket med en själv som gäst att göra.

HR, 20:24, 28 september 2012. Anmäl

Det bästa vore väl att rensa luften ordentligt, i enrum. En sådan person tar knappast till sig av de små vinkar som Magdalena förordar, utan behöver klarspråk och det bör ju inte uttalas inför hela gästpubliken.En annan fråga är förstås varför FS tvingar sig att umgås med denne närstående. Livet är kort! Ta ingen mer skit. Umgås med människor som du trivs med, oavsett släktskap.

Konrad, 11:17, 28 september 2012. Anmäl

Jag kan förstå om (den unga) FS tycker att ”farbror/morbror/morfar Bertil 75 är knarrig” men så ofta är ni väl inte hembjudna till honom ? Om FS är vuxen går det väl att tacka nej och om FS fortfarande bor hemma och blir medsläpad av sina föräldrar torde det väl gå att minska besöken till 1-2 gånger per år med hänvisning till att FS är på väg att bli vuxen och inte har så mycket tid längre. Kunskaper om vilka glas och bestick som används för olika drycker respektive föda och hur man serverar kan vara bra att ha. Håller med om att den äldre släktingen kunde vara mera vänlig men snart nog hamnar han på vårdhem och då blir det slut med att ordna middagar.

Äldre, 02:33, 28 september 2012. Anmäl

Kan inte riktigt se vad som skulle vara så jobbigt med att samtala om belevade ämnen och dricka vinet ut rätt glas. Låter trevligt i mina öron. Men känns det märkligt så kan ni väl klä upp er i gammaldags finkläder och leka herrskap? Rollspel är roligt och här har ni ju miljön ordnad och klar.

Ckarion, 00:09, 28 september 2012. Anmäl

Vilken härlig excentrisk släkting! Önskar att jag hade en sådan själv. Det är bara bra med folk som sticker ut-dom gör livet mer spännande. Förr om åren fanns massor av härliga original men dom blir färre och färre. Var glad och tacksam att ni erbjuds möjlighet att umgås med en museipjäs! Grattis!

Lena, 20:02, 27 september 2012. Anmäl

Noblesse oblige, adelskap föpliktar. Om inte vi välbesuttna bryr oss om traditionerna, vem skulle då göra det?

von Hoch, 19:46, 27 september 2012. Anmäl

Värdansvar?

Fråga: Är det rätt att jag smakar av vinet innan jag serverar det till gäster när jag bjuder på middag hemma hos mig?

Svar: Helt rätt – det är värdpersonens ansvar att kolla att vinet inte smakar kork eller något annat oönskat! Allra mest charmant är att göra detta innan gästerna anländer.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (9)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-9 av 9

Konstig fråga - är den på allvar? Varför skulle det vara så illa att nalla lite ur flaskan? Hade det handlat om en tårta kan jag dock förstå frågan. FS måste vara en väldigt osäker person.

Ann, 11:28, 29 september 2012. Anmäl

Det värsta vore att låta någon av gästerna smaka av ett vin som man bjuder på hemma. Detta förekommer ibland, och värden tror då att han/hon är artig. Man behöver bara tänka sig in i den pinsamma situationen att gästen finner vinet odrickbart! Så visst, smaka av det i köket innan servering, om vinet alls behöver smakas av.

Anonym, 13:43, 27 september 2012. Anmäl

Ännu smartare än Château la Caraffe, är att spara en tomflaska när man någon gång druckit något riktigt dyrt vin. När man ska ha gäster, så fyller man den med Vino Tinto med hjälp av en tratt! Knappast någon kommer att märka skillnaden! :-)

Helena, 11:37, 27 september 2012. Anmäl

@Magdalena Ribbing: Roligt att du uppfattade att jag faktiskt skämtade :-)

Nämen, 22:07, 26 september 2012. Anmäl

Det är ju ett måste så man vet att vinet passar till maten, såvida man inte kör ett säkert kort som man har lagat tidigare och vet vilket vin som passar vill säga.

Katharina, 22:01, 26 september 2012. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: @Nämen 20.31: Motsatt de skäl du anför ska värdpersonen - den här frågeställaren är kvinna - prova sina viner innan gästerna kommer, alltså inte malla sig inför sina inbjudna vänner. Skrytet skapar sällan den goda stämning som kvällens château la Caraffe förtjänar. Med detta sagt: jag noterar ditt skämtlynne och uppskattar det!

Magdalena Ribbing, 21:07, 26 september 2012. Anmäl

Vilket urbota dumt råd. Provsmaka ska ju värden för att visa för gästerna hur välbevandrad han är och vad bra han kan viner. Det är ett tillfälle då man kan skryta för gästerna och få dem att känna sig lite underlägsna utan att de kan anmärka. Ska man då göra detta INNAN gästerna kommer och missa detta utmärkta tillfälle att vinna poäng? Va???

Nämen, 20:31, 26 september 2012. Anmäl

Och är du inte helt säker efter första klunken, ta en till. Är du fortfarande inte säker, ta ännu en. Om du har fått i dig hela flaskan innan gästerna kommer kan du dock vara säker på att innehållet är ok. Eller rättare sagt, var ok.

Stefan, 15:01, 26 september 2012. Anmäl

Tjuvstarta på flaskan under matlagningen så är den både kollad och luftad när gästerna anländer!

DHS, 13:29, 26 september 2012. Anmäl

Snusprotest?

Fråga: Jag har nyligt börjat dejta världens finaste och mysigaste kille, men har ett litet problem som jag önskar få hjälp med. Denna toppenkille snusar VÄLDIGT mycket och har därför en stark, sur, snusdoftande andedräkt, även när han inte har en snus under sin läpp… Detta känns jobbigt, så jobbigt att jag nästan inte vill kyssa honom, känns inte fräscht!

Hur säger jag till honom på ett fint sätt att han luktar väldigt mycket snus ur sin mun???

Svar: Säg precis som det är, men väldigt vänligt! Så här exempelvis ”vet du att snuset gör din andedräkt sur, och det stör en del, kan du göra något åt det, tror du?”

Du kanske kan passa på att krama honom och säga detta med ett gulligt, ömt tonfall – då kan han knappast bli irriterad. Han vet säkert om problemet på något sätt, redan. Och gör han inte det är det dags att informera honom om det.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (40)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 40

Nej, snus är inte det samma som t ex en stor rumpa. Tycker du att han luktar illa får du väl säga det till honom så kanske han kan skölja munnen eller något. Snusar han lössnus eller vanlig portion kanske du kan fråga om han inte kan snusa vitt när ni träffas.

Maria, 11:45, 29 september 2012. Anmäl

Bedrich 15:23. Du jämför utseende med beteende. Jämför med att om din tjej inte borstar tänderna. Kysser du ändå, trots frän andedräkt, eller påpekar lite diskret att ni kan ju bortsa tänderna först.

Ann, 11:33, 29 september 2012. Anmäl

Jag jag träffade min snusande bättre hälft införde jag ett "pussembargo" just när han snusade, eftersom jag inte gillade smaken.. Själv fick jag ett liknande pussembargo när jag (på den tiden) feströkte. Vi kunde båda respektera varandras "smaker" och som tur var så var pussivrigheten större än nikotinbehovet :) Nu har jag vant mig vid snussmaken och även om jag föredrar att pussas "snusfritt" så stör det mig inte längre.

KJ, 15:54, 27 september 2012. Anmäl

FS uppmärksammar ett ökänt kvinnoproblem. Att se män som bygglådor som man kan/ska forma för att passa den ena smaken. Ni tjejer som lider av detta självupptagenhetssyndrom, var tacksam att män inte svarar med samma mynt. Öh, jag tycker du är fantastisk och är lite kär med det stör mig att du har så små bröst. Kan du förstora tuttarna? Hur svårt kan det vara att för er tjejer börja med att sortera bort det ni ogillar hos killar (listan tycks vara milslång) och välja nån som åtminstone grovt uppfyller kravlistan. Så slipper straighta killar den förnedrande uppfostrings/omgörfasen. Alltid är det väl nåt som inte duger:( Det är inte ett dugg bättre innom gay-världen om nu nån trodde det. Det är ju så dags att börja klaga på snusandet när man väl är ihop. Märktes det inte vid första dejten?

Bedrich, 15:23, 27 september 2012. Anmäl

Snusare bör få klarrt för sig att snus luktar, eller snarare stinker. Stanken är genomträngande. Det är inte bara cigaretter som förpestar omgivningen. Dessutom kan de flesta snusare inte hantera snuset, utan det ser äckligt ut och syns oavsett om munnen är stängd eller öppen. En del drasr sig inte ens för att snusa vid middagsbordet.

Anonym, 14:03, 27 september 2012. Anmäl

Tips från coachen: Han snusar ett dåligt märke. Göteborgs rapé Lingon ger små söta väldoftande pussar!

Amanda, 12:45, 27 september 2012. Anmäl

@fänrik fjun 21.39: Har du kollat att din mysiga tjej verkligen är en hon? Låter lite som my sloppy second, Joel som har äpplen fram och en kulvert bak.

Madde på Strandvägen, 10:29, 27 september 2012. Anmäl

Dirigera honom vidare till whyquit.com så han får viljan att bli fri från nikotin.

Z, 09:34, 27 september 2012. Anmäl

@Roger, 15:54: Jag håller med. Jag skulle aldrig komma så långt att jag tyckte att killen ifråga var en toppenkille. Lukten hade hindrat mig från detta. Det hade aldrig blivit ens en första kyss. Hur har FS klarat av detta hittills?

Paulina, 08:28, 27 september 2012. Anmäl

Varje gång han lägger in en pris, knäa honom ömt i skrevet. Dvs så att han blir öm.

Pavlovs hund, 08:04, 27 september 2012. Anmäl

Andragångspresent?

Fråga: Jag är gammelfaster till två unga män. När de gifte sig fick de av mig varsin penninggåva.
Tyvärr blev det ett kort äktenskap och skilsmässa för den ene. Nu har han träffat en ny flicka som inte varit gift tidigare. Hur ska jag förhålla mig till present vid bröllop två? Tacksam att få veta hur Magdalena ser på detta som i och för sig kan anses som ett lyxproblem.

Svar: Man kanske kan få tycka att det vore rimligt att säga ”du fick pengar första gången du gifte dig, så det blir inte mer nu”. Men så kan du inte säga, och vill säkert inte heller stöta dig med denne andragångsbrudgum.

Kanske du kan ge det nya paret något föremål, exempelvis något som har en släkthistoria. Det behöver ju inte vara märkvärdigt men det kanske finns en sked, en ask, en bok som har en viss familjetradition och som kan bli en lyckönskningssymbol, vilket ju är vad bröllopspresenten syftar till.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (22)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 22

Jag är också gammelfaster. Känner inte den minsta skyldighet att presenta syskonbarnen på något särskilt storslaget sätt vare sig de gifer sig eller annat. Vanlig present symboliserar min lyckönskan och duger gott.

Svalan, 15:17, 29 september 2012. Anmäl

Anonym, 17:29, 27 september 2012: Nu ska vi inte så långt att ni kvinnor får självförakt till ert eget kön... Men det är bra att ni läser och reagerar det kan då bli en positiv förändring innifrån... så att säga. Det känns bra. Det blir konstruktivt. Än finns det hopp!

Det blir bara bättre och bättre..., 15:09, 28 september 2012. Anmäl

Ar Det Blir Bara Battre och Battre for real eller ar du verkligen sa bitter? Tycker du borde prata med nagon, din nuvarande charm hjalper dig garanterat inte med att lyckas battre i karlek (vilket jag antar att ditt kvinnoforakt bottnar i). Vad galler FS sa maste jag halla med Malin och Misan (det finns en forsta gang for allt ;) - varfor skulle fastern vara snal bara for att hon fragar detta? Om hon gav en ansenlig summa pengar forsta gangen (som sagt, vi pratar formodligen inte nagra hundralappar har) ar det val inget konstigt om man inte kan vara lika generos igen? Varfor skulle sjalva penningvardet pa gavan vara sa viktigt?

Anonym, 17:29, 27 september 2012. Anmäl

@malin och Misan: Tack för de kloka synpunkterna, uttrycker vad jag ville säga så jag nöjer mig med att instämma och stillsamt undra över exakt hur "respektfull ton" tolkas av flertalet kommentatorer (jfr. DNs policy som alla klickar i att man godkänner innan man postar sin kommentar).

vaf, 11:20, 27 september 2012. Anmäl

Det är väl bara att ge en fin liten gåva typ värmeljus i kristall eller liknande gåva. Inget märkvärdigt alls och blir uppskattat.

Mia, 17:32, 25 september 2012. Anmäl

Vet inte riktigt, men kunde inte stackars gammelfaster ge gåvan direkt till den snikna bruden? Hon (kvinnorna) har ju det som en själlvklar rättighet att stjäla det mesta från mannen arv som personlig förmögenhet. Jag tror att bruden redan räknar på hur stor hennes privata förmögenhet blir bara genom att räkna ihop gåvorna från makens släkt. Hon behöver ju inte jobba eller ens betala av på studiemedlen. På så sätt ska mannen försörja henne, betala av hennes lån (bodelningstekisk finnes) och dessutom snytla på hans intjänade pension. Gemmelfaster, jag tycker du helt enkelt betalar av, den unga generationens snyltare , hennes studielån. Det besparar mannen mycket sorg och lidande. Det är ingen ide att fundera på äktskapsförord för då sker ju "lilla olyckan" från kvinnan... hon är gravid. Det spelar ingen roll hur försiktig mannen är får om han är det så är troligtvis inte barnet hans biologiska. Ni kvinnor ni vet vad jag menar.

Det blir bara bättre och bättre., 16:45, 25 september 2012. Anmäl

malin: jag håller med. En del kommentatorer verkar nästan gå in för att tro det värsta vid varje frågeställning, dra slutsatser och tillskriva FS egenskaper (typ "snål") som helt saknar täckning i frågan. Varifrån kommer denna misstänksamma inställning?

Misan, 15:52, 25 september 2012. Anmäl

Vad snarstuckna en del är, det är väl inte konstigt att gammelfaster undrar? Som jag tänker när jag läser frågan har FS gett båda männen en någorlunda stor summa pengar i bröllopspresent. (Några hundralappar hade väl få tvekat över att lägga ut en gång till.) Bröllop är trots allt lite annorlunda än födelsedagar, de flesta tänker väl att det är en "en gång i livet"-grej, även om skilsmässostatistiken förvisso talar för motsatsen. Och särskilt när yngre personer gifter sig är det nog rätt vanligt att nära släkt vill bidra med ett litet startkapital för det gemensamma livet ihop, och att den summan ska vara densamma för alla barn/barnbarn/syskonbarn som gifter sig. Att uppvakta och gratulera med en present av något slag tycker jag däremot är självklart, men det är väl förståeligt om den presenten inte blir lika storslagen (eller i form av en ren penninggåva) som sist, tycker jag.

malin, 15:10, 25 september 2012. Anmäl

Jag har 8 syskonbarn som tydligen känner för att gifta sig både en, två och i ett fall snart för tredje gången. Jag gav en penninggåva på 10 000 vid första tillfället, men sänkte till 5000 för de som gifte sig för andra gången. Ser det sniket ut att nu halvera igen?

Xelom, 15:08, 25 september 2012. Anmäl

PS. därmed inte sagt att det måste vara en lika storståtlig gåva, absolut inte. Och om gammelfaster, som jenny 13:37 gissar, vill att det ska vara lika bröderna emellan, är det ju inget som hindrar att den andre brodern blir uppmärksammad på något sätt. Eller?

Annalisa, 14:40, 25 september 2012. Anmäl

Åthutning?

Fråga: Jag har en kollega som i tid och otid är glad för att provocera, men inte bara provocera, utan faktiskt visa att han är bättre och tuffare än vi andra. Vi är alla välutbildade akademiker som träffar kunder och social kompetens är ett måste för att få anställning.

Denna kollega kan dock sitta och uppriktigt skryta över att han är en riktig gris. Han kan till exempel på allvar rakt ut säga att han faktiskt skiter i miljön. Inte för att han inte tror på teorin om växthuseffekten, utan därför att han uttryckligen struntar i den och alla som redan dör av den.

Han berättar gärna att han minsann inte tänker vara föräldraledig eller i någon mån ändra på sig när han nu ska bli far och han berättar gärna hur han buskör med bilar utan hänsyn till medmänniskor.

Inget av detta jag tagit upp är något som är gängse värderingar i kollegiet. Folk här tar föräldraledigt, försöker åtminstone låtsas att de har ett miljöengagemang, och donerar emellanåt, åtminstone pliktskyldigt, till välgörenhet.

Jag börjar bli rejält trött på denna kollega som skryter över att han är en dålig människa. Jag kan dock inte bara säga vad jag verkligen tänker och vill, utan att bli betraktad som den gnälliga som förstör stämningen.

Jag skulle vilja ha något elegant och smidigt som visar att jag inte accepterar hans, i mitt tycke, vidriga värderingar, utan att för den skull behöva bli social paria. Är det ens möjligt, eller behöver jag välja mellan att bara hålla klaffen eller ta en riktig strid?

Svar: Tror du inte att en person som beter sig så som du beskriver, effektivt straffar ut sig själv ur andras respekt och sympati? Du kanske inte måste säga så mycket mer än att leverera en stillsam motsynpunkt, exempelvis ”jaså, jag har motsatt uppfattning”, ”jaha, det låter som om du har din uppfattning klar, och den delar jag inte”, eller bara ”ja, vi har alla våra åsikter, mina överensstämmer inte med dina”.

Förmodligen kan en person med den sortens beteende inte påverkas med sakliga argument, utan vill hellre provocera för att bli motsagd av sina samtalspartners. Och det behöver man verkligen inte bjuda på.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (147)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 147

FS, den här personen driver med dig och han vill provocera fram en konflikt med dig. Du bör fundera på vad han kan ha att vinna på en konflikt och om det ligger i ditt bästa intresse att ge honom en. Min mamma jobbade men en sån här buffel och i slutändan när hon protesterade fick han henne att framstå som grälsjuk och hysterisk. Det är en maktdemostration o en test av gränser och det roar förmodligen att du är mottaglig. Börja håll med honom istället.

E, 10:23, 30 september 2012. Anmäl

Hörni, vet hut! 1. Helena - inse att spädbarn inte är fastvuxna på mamman efter födseln. 2. Samtliga - respektera vad frågan handlade om - dvs hur hantera "provokatörer". 3. Samtliga utom Helena - tack för att ni hanterar provokatören. 4. Nej, det handlar inte om intolerans utan om att det här är ett kommentarsfält och det är inte särskilt god stil att totalt ignorera ämnet som avhandlas i frågeställningen. /PK-mK

mK, 09:55, 28 september 2012. Anmäl

VF: Det sa jag väl inte heller..? Jag gillar bara att inte feminsterna försöker blanda bort korten. Det är ju helt bisarrt att påstå, att alla män i alla tider fram till för cirka 15-20 år sedan då en del började ta pappaledigt (och detta också bara i några få Västländer, mest i Sverige), skulle ha varit dåliga pappor för det. Det inser du väl själv..?

Helena, 08:32, 28 september 2012. Anmäl

@Helena, men nu utesluter ju inte det ena det andra, oavsett vad du tycker om saken.

VF, 21:33, 27 september 2012. Anmäl

Om ett par som önskar barn men inte just nu blir gravida så får de dessvärre lov att abortera (eller behålla det ändå, trots den olämpliga tidpunkten). man kan ju inte direkt pausa graviditeten. Men du tycker alltså att det är okej att mammor förlorar sitt levebröd? Och du tror inte att de också har arbeten som påverkar andra? Typ kunder och leverantörer?

Anonym, 18:26, 27 september 2012. Anmäl

Josefine: för att pappans viktiga roll kommer senare. Han behöver inte vara närvarande med sina spädbarn och småbarn 24/7, eller sköta dem praktiskt, för att vara en bra pappa. Om DET hade varit meningen, hade han också fått mjölk i brösten.

Helena, 18:17, 27 september 2012. Anmäl

Josefine: men ser du inte det fruktansvärda i att par som önskar barn, men bara inte just nu, kommer att tvingas till abort bara för en dum lagändring..? Eller nästan lika illa, att pappan ska förlora sitt levebröd - och kanske dra med kunder, leverantörer, underleverantörer o.s.v. också i fallet. Det kan påverka MÅNGA människor i olika led på en liten ort! Bara för en massa trams..?

Helena, 18:15, 27 september 2012. Anmäl

VF: jättebra att din pappa tog med dig på en massa saker. Det gjorde min pappa också - fast på helgerna och semestrarna! Dessutom är det ju föräldraledigheten under spädbarnsåret vi pratar om nu, inte det du beskriver om att lära barnen saker - det kommer ju senare.

Helena, 18:10, 27 september 2012. Anmäl

@Helena, vet inte varifrån du fått din män(nisko)syn, så tråkigt för dig. Själv hade jag en underbar pappa (detta var på 60-talet) som hade ett jobb som gjorde att han var hemma veckor i sträck mellan varven. Under de perioderna ägnade han sig väldigt mycket åt oss barn, man fick följa med på allt och lära sig allt möjligt väldigt tidigt, speciellt bra för mig som tjej. Inte så många andra hade det så på den tiden. Att ha sin pappa tillgänglig på det viset och som idag är möjligt för alla med pappaledighet är ovärderligt och gör barn extra bra rustade känslomässigt och ger en rustik självkänsla. Den som försöker bevisa motsatsen får det nog kärvt. Sen finns det föräldrar som är olämpliga av olika skäl, men det är en annan sak och det gäller båda könen. Om mamman har egen firma eller forskar, för att nu ta de exemplen, och pappan får möjlighet att ge barnen detta, så är det en dubbel vinst för barnet. En mamma som är en bra förebild och en pappa som är närvarande på ett ovärderligt sätt.

VF, 17:28, 27 september 2012. Anmäl

Och om vissa jobb inte går att kombinera med mödraskap, varför går dessa att kombinera med fäderskap? Varför är det så himla viktigt att mannen får behålla sin firma, sin nyckelposition, sitt forskningsprojekt? När kvinnan ska acceptera att dessa får ryka om hon blir mor. Att en graviditet uppstår oplanerat och vid en olämplig tidpunkt är för övrigt nog exakt en sådan situation vid vilken de flesta aborter sker.

Josefine, 16:58, 27 september 2012. Anmäl

Barnfriformulering?

Fråga: Jag ska ha fest för att fira min 50-årsdag och är osäker på hur jag formulerar mig i inbjudan. Mitt problem är att jag förstått att mina vänner sedan många år tillbaka tydligen tar för givet att deras så gott som vuxna barn också är bjudna (har inte skickat inbjudan än, bara informerat om datum, då de bor långt ifrån oss). Men jag vill inte att några barn kommer alls (mer än våra egna vuxna så klart), oavsett ålder.

Hur formulerar jag mig utan att trampa någon på tårna?

Svar: Nämen vad är det för dumheter att gäster förutsätter att deras barn är medbjudna på vuxenfest? Du får skriva i din inbjudan namnen på de som bjuds, förnamnen alltså, och sist på inbjudan lägga till en rad ”barn är inte medbjudna denna gång”.

Varför skulle barn följa med på ett femtioårskalas? Någon måtta får det väl ändå vara på föräldrars förhoppning att slippa ordna sysselsättning och middag för sina barn förbi barnvaktsåldern – och för den delen, även om barnen skulle behöva barnvakt så ordnar man som förälder sådan om barnen inte är uttryckligen medbjudna.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (70)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 70

hej Magdalena tråkigt att jag inte förutsedde just det här problemet med nästan vuxna barn som objudna kommer med när jag fyllde 50. Det anlände totalt 4 storvuxna matglada äldre tonåringar som föräldrarna skojsamt meddelade att de tagit för givet att de skulle komma med. ( i det här fallet riktiga curlingföräldrar) Som det var i hemmet i vardagsrummet bjudningen ägde rum hade jag inte gjort bordsplacering och de här placerade sig raskt i finsoffan medan jag själv satt på en pinnstol obekvämt. Belåtet mätta och ointresserade av talen som följde stängde ungdomarna in sig i ett annat rum rum och drack, de var visserligen över 18, av det lite finare vinet som jag burit hem på förmiddagen orolig för att det inte skulle räcka. Fy så trist. Man lär så länge man får leva..

birgitta, 11:37, 29 september 2012. Anmäl

I egenskap av att själv vara ett vuxet barn tycker jag att hela frågeställningen och svaret är ytterst märkligt. Som vuxet barn är man ju rimligtvis måttligt intresserad av att följa med till sina föräldrars vänners fester om man inte har en vänskapsrelation med deras barn. Dessa i sin tur lär väl i så fall också ha ett intresse av jämngammalt sällskap (om man som sagt är vänner), även om det givetvis är även trevligt med umgänge mellan åldersgränser. Att små barn inte är välkomna ser jag som en annan fråga, men igen, då bör inte ens egna mindre barn vara med heller. Själv antar jag mig aldrig inbjuden till mina föräldrars vänners fester om inte detta uttryckligen sagts, vill man vara tydlig tycker jag precis som Ribbing att man man kan skriva ut att det endast är de namngivna på inbjudan som bjuds. Men som sagt, de egna vuxna barnen; ska de vara ensamma unga vuxna bland 50-åringarna?

Emma, 18:41, 28 september 2012. Anmäl

Och OM det nu förekommer mer vuxenunderhållning på en fest, typ lättklädd underhållande och/eller stor alkoholkonsumtion, ska barnen vara med då också??? Nej, var sak har sin tid i livet. Om man inte kan acceptera att inbjudaren inte vill ha några barn med på festen så får man antingen skaffa barnvakt eller ge tusan i att gå på festen. Och - man kan visst lämna tonåringar ensamma hemma - kan man inte det så har man misslyckats i sin uppfostran av barnen. Sluta att göra höns av fjädrar.

LK, 12:07, 28 september 2012. Anmäl

Curlingföräldrar..... säger allt!

Leif, 12:01, 28 september 2012. Anmäl

@mm 09.44 27 sept. Om det är en ekonomisk fråga - Blir det billigare om barnen följer med och "gör nåt i närheten"??? Vari det resonemanget är det nån logik??? Det kostar ju mer! skolkat på mattelektionerna?

Uffe, 11:58, 28 september 2012. Anmäl

@ Misan, exakt, detta skulle inte behöva vara något problem, man läser på kortet, står ens namn där så är man bjuden, står det inte där så är man inte bjuden. Hur enkelt som helst. I mina ögon så blir det en aning otrevligt att skicka ut inbjudningskort där man anger vilka som inte är bjudna. Måste man skriva något slags tydliggörande så är det i mina ögon nog enklare och trevligare att skriva något i stil med "Inbjudan gäller alltså endast Kalle och Karin Karlsson" än att hålla på om "barnfri fest" (vilket kanske leder till en massa tjafsande om vilka som ska klassas som barn), "endast gäster över 25 (vilket kanske utesluter någon av vännernas respektive) eller "vuxenfest" (låter ju lite unket, typ "vuxenfilm" och "vuxenleksaker"). Det centrala i frågan är ju inte ålder (även om det tycks vara det som de flesta kommentatorer har hakat upp sig på), utan att deras vänner tar för givet att objudna ska få följa med.

Åsa S., 15:51, 27 september 2012. Anmäl

MAGDALENA SVARAR IGEN: Nej, det är inte gästerna som bestämmer vilket slags bjudning de har fått inbjudan till - oavsett om det tidigare har varit vanligt att ta med sina barn till kalasen så vill inbjudaren inte det denna gång, och det måste gästerna finna sig i. En 50-årsfest eller vilken fest som helst är inbjudarens ansvar och åtagande, inte gästernas. Att frågeställaren vill ha en barnfri fest är begripligt, och kan ha både med kostnader och utrymme att göra - plus det faktum att vuxna gärna tar ett glas vin eller tre på fest och det är varken bra eller roligt för barn. "nästan vuxna" eller inte, att se sina nära vuxna bete sig så som man vanligen gör i så kallad salongsberusning. All förståelse alltså till frågeställaren, både från mig och några kommentatorer.

Magdalena Ribbing, 11:51, 27 september 2012. Anmäl

Det är lättare att kunna ge ett bra svar om vi vet vilken slags fest det handlar om och varför de inte vill ha med nästan vuxna barn, alltså om det är det informella, formella el ekonomiska som är anledningen. Om du tror att många kan tacka nej för att deras barn inte får följa med, så kan ni ju ordna chips och film för dem i närheten. Jag tror det finns många par som tackar nej pga av att de inte bör lämna sina tonåringarna hemma, men också ur ekonomiskt synvinkel. Det kostar att resa iväg, bo på hotell etc och att de föredrar att lägga de pengarna på något som också barnen är med på. Ta reda på hur det verkar för dina gäster, och se om du kan hitta på något alt åt de unga (behöver ju inte bli dyrt) och ha samtidigt barnfri fest med dina vänner.

mm, 09:44, 27 september 2012. Anmäl

För mig är en 50-års fest inte automatiskt det samma som en vuxenfest. Det är ju festens upplägg, oavsett varför man har fest, som avgör om det är en vuxenfest eller inte. Jag har varit på 50-årsfester av alla dess former, både med och utan barn. Det är därför inte självklart för alla att barn skall lämnas hemma. Till FS vill jag säga att det inte spelar någon större roll hur du formulerar dig för de som vill känna sig trampad på tårna kommer ändå att bli förolämpade hur du än gör. Du kan skriva något i stil med "OBS! Detta är en barnfri fest så inbjudan gäller bara er vuxna". Sedan får du helt enkelt acceptera om någon blir sur eller kanske helt enkelt tackar nej. Nu framgår det inte vad "nästan vuxna barn" innebär, men är det 15-16 åringar som avses så vet jag många som inte skulle lämna sina barn ensamma över natt i den åldern. Och då av helt andra skäl än de som MR skriver om. Då får FS acceptera att folk tackar nej om barnen inte får följa med, särskilt med tanke på att gästerna uppenbarligen bor långt bort. Så var tydlig med ditt krav på barnfrihet men bli inte själv sur om folk tackar nej.

Bodil, 22:57, 26 september 2012. Anmäl

Som många andra tycker jag att det är svårt att svara på frågan när det inte framgår vad som menas med "så gott som vuxna". Det framgår inte heller vad som är anledningen till att värden inte vill ha dem på sin fest: stör de, eller får de inte plats? Som 50-åring kan man ha både vuxna barn och barn i förskoleåldern, eftersom många numera skaffar barn när de är över 40. Jag är 41 år, min dotter är 2,5 år, och min son är 3 månader gammal.

Tvåbarnsmamma, 19:50, 26 september 2012. Anmäl